Original subtitles

Hej. Jag heter Mary.

Och jag är här för att...

det känns som om...

jag lever för andras skull, inte min egen.

Hej, jag är här... på grund av min kille.

Det är lugnt. -På grund av hur han behandlar mig.

Jag heter Emily.

Frånskild sedan tre år.

Mina barn bestämde... att de inte vill träffa mig längre.

Jag heter...

Ingen brådska.

Jag heter Grace.

Okej. Kan du berätta varför du är här?

MY SAILOR, MY LOVE

Allt bra? -Ja.

Pappa?

Pappa?

Pappa?

Pappa?

Där är du ju!

Titta vad jag har.

Hör du...

Ska vi städa lite innan Terry och Walter kommer?

Vad är det? -Du använder inte tvättmaskinen vi köpte.

Jag tvättar på mitt eget sätt.

Klarar du dig inte, kan jag skaffa hjälp.

En hemhjälp.

Ja, visst.

Då skulle vi ha mer gemensam tid då jag kommer hit.

Jag vet vad du planerar.

Ursäkta?

Jag sa att jag vet vad du planerar.

Du tar upp ålderdomshem igen.

Så ja, Howard.

Martin.

Kan du hjälpa oss att ta in grejorna?

Jag kan... -Låt bli. Jag klarar mig själv.

Nu kom de.

Dina favoritcigarrer, handgjorda kubanska.

Varsågod. -Härligt.

Vad snygg du är. Grattis!

Trevligt att ses. -Tack.

Till den gamle sjöbjörnen den bästa rommen i hela Kuba.

Jag forskade gediget.

Havanna är en livlig stad. Eller hur? -Du sa det förra gången.

Vilken fin stad det är. -Absolut.

Att planera resan tog en evighet.

Tänk att ni alls hann hit.

Ni borde resa dit. Ni skulle säkert trivas.

Pappa skulle gilla romtunnorna.

Har den äran idag

Har den äran idag

Har den äran, kära pappa

Inte nu, tack.

Varsågod.

Vi låg cirka 250 sjömil -

sydväst om Godahoppsudden.

Skeppet var lastat med vilda och farliga djur.

Vårt skepp hamnade i en fruktansvärd orkan, -

och vi var omringade av vita gäss...

Vad då för vita gäss?

Det vita skummet på de enorma vågtopparna.

Nå, sedan flög burarna upp i luften. Och dunsade ner på däck.

Och plötsligt...

Ursäkta. -Tack.

Och sedan plötsligt såg jag en gorilla. Javisst! En gorilla!

Den dansade på maskinistens huvud.

Jag blev rentav arg! Rentav rasande!

Jag ströp den! Så här. Med bara händerna.

Historian är sann. -Inte alls.

HEMHJÄLP SÖKES, BRÅDSKANDE

Vilken fin trädgård det här har varit.

Om bara jag och min man kunde komma oftare.

Där är han!

Martin, det här är Annie. -Goddag.

Goddag. -Angenämt.

Angenämt. -Hitåt.

Pappa?

Ett varningens ord. Pappa kan vara lite jobbig.

Jag förstår. -Han vill vara kapten på sitt skepp.

Så det är bäst att då du är här, -

ska du vara så diskret som möjligt.

Ett ögonblick. Pappa! Vi har besök.

Pappa?

Pappa?

Pappa?

Här är du ju.

Får man vara i fred i sitt eget hem?

Snälla pappa, hemhjälpen kom. Annie.

Nej. -Hon väntar. Jag vill presentera er.

Strunt i det! Nej.

Jag ber om ursäkt. Han är upptagen.

Ska vi ta det här en annan gång?

Det är okej.

Kan du arbeta två dagar i veckan?

Mamma!

Mamma! -Ursäkta, bråttom!

Vart ska du? -Jag ringer senare!

Hallå?

Hallå?

Herregud! Förlåt.

Grace sa att jag kunde komma in om...

Er dotter bryr sig om er mycket. Mina med. Två stycken.

Minstingen Kelly arbetar på sin mans pub.

Det är tungt.

Långa kvällar och tidiga morgnar. Och barnen måste skötas.

Jag försöker hjälpa så gott jag kan.

Suzys dotter Melanie är redan vuxen.

Hon ska visst gifta sig snart. Och få barn själv.

Då blir jag mormors mor.

Finns det nån större säck?

Grace!

Din favorit.

Jag beklagar, Martin. De behöver inhoppare på jobb.

Då jag hoppar in, kommer jag till pappa över helgen.

Förlåt.

Vi ses.

Okej.

Hallå? -Hej, det är Grace Grimes.

Hej! -Ringde jag olägligt?

Inte alls. Ett ögonblick.

Ursäkta. Fortsätt bara.

Hur mår pappa under den nya regimen?

Det är tidigt att säga. -Precis.

Men jag tror nog att det blir bra.

Fint. Trevligt att höra.

Tack än en gång, Annie. -För all del.

Hej då. -Hej!

Får se om det där klarar testet.

Vad betalar hon dig?

Ursäkta? -Min dotter. Hur mycket per månad?

Fyrahundra.

Jag ger dig fem. Om du håller dig borta härifrån.

Mamma.

Mamma!

Vad? -Gorillamannen!

Herr Grimes, hur kan jag hjälpa er? -Jag söker bara Annie.

Om du går ut med mormor, ta oss med. Mamma måste arbeta.

Nej. Jag kan vakta ungarna. -Nej!

Behövs inte. Det här tar bara en stund.

Hej då.

Hur vågar ni? Dyka upp i mitt hem. -Jag kom för att be om ursäkt.

Är ni en man som njuter av att förödmjuka kvinnor?

Hör på, Howard Grimes, mig lurar man inte.

Jag kom för att be om ursäkt.

Och... för att be dig komma tillbaka.

Hej. -Hej.

Tack.

Vad är det? -Vi borde diskutera lite.

Vad? -Oss.

Vår framtid. -Martin.

Det här funkar inte.

Inte nu. Jag är på bristningsränsen.

Att sköta om pappa, hemska arbetstider.

Jag går i en värdelös terapi i veckor.

För att du bad mig.

Hör du...

Min arbetsgivare grundar en ljudboksavdelning.

De behöver en förlagsredaktör. -Dig.

Ja.

Är det inte fint?

Kontoret ligger i München. -Martin...

Jag sa ju just vad jag måste stå ut med.

Ett ögonblick.

Du borde göra nåt med dina äpplen.

Till exempel? -Jag vet inte.

Att lämna dem åt getingarna är slöseri.

Jösses!

Vad är det? -Flickorna!

Jag skulle hämta dem från danslektionen. Bussen hann gå.

Flickor! Jag är så ledsen!

Jag är så ledsen. Vi går in i bilen.

Hör ni, herrn? -Ja?

Ströp ni gorillan på riktigt?

Hur så? Trodde du att jag hittade på?

Vad sägs om det här?

Jag har ett halsband gjort av dess tänder.

Får vi se det? -Får vi?

Jag har det inte på mig. -Var är det?

Det är hemma. I min skattkista. -Får vi se det?

Får vi?

Har ni fortfarande smärtor?

Jag ska kolla om dosen kan ökas.

Tack.

Har er man besökt er? -Nej. Med det benet går det inte dagligen.

Naturligtvis inte.

Owen, eller hur?

Och er son? -Han kommer i kväll.

Han heter visst... Chris?

Ni kom ihåg namnen. Ni är en riktig ängel.

Nu ska ni vila.

Bra. Snyggt jobbat. -Tack.

Hej. -Hej.

Morfindosen i bädd fyra måste ökas.

Kan du kolla med Miller? -Ja.

Tack.

Visst har jag mitt långa veckoslut?

Javisst. -Bra.

Nå, hur mår din pappa?

Bra, hoppas jag. Det får jag se där.

Och terapin? -Fråga inte.

Du måste binda dig. -Jo... Du borde se vad jag binder mig till.

Okej.

Vill nån dela med sig?

Ingen av er?

Belinda, kom och hjälp till! Kom nu!

Bra. Ska ni hämta mer?

Så där ja!

Spring iväg nu.

Behöver du hjälp? -Javisst!

Varsågod.

Titta. Jag har övat på det i åratal. Beredd?

Vi vill ha ett stressfritt bröllop, -

men han kan inte hålla en hemlighet. -Nej.

De där gick på ett riktigt bröllop -

från topp till tå i paljetter och glitter -

och all världens bjäfs.

Vi dök upp i shorts och t-tröjor, solbrända, svettiga.

Hej, Grace!

Inte stör jag väl? -Inte alls!

Vi plockade äppel. Här är min familj.

Grace är Howards dotter.

Hej, Grace! -God afton. Angenämt.

Sa inte pappa att jag var på väg?

Därför tog jag ledigt över helgen.

Berättade du inte för dem, pappa?

Jag glömde. -Jaså, du glömde.

Det finns mat i köket. -Du ska få en tallrik.

Nej, låt bli, tack. Jag åt på vägen hit.

Det här är Grace, Howards dotter. Gå och säg hej. -Visst.

Hej, Grace. Trevligt att träffas.

Onkel Howard gav de här gorillatänderna.

"Onkel-Howard" ljög, tyvärr.

De där är bara fisktänder. -Hur vet du det?

För att de är mina.

Mamma! -Hej, gumman!

Vänta!

Förklara en sak. -Vilken?

Du och Howard är vänner. -Ja.

Men du arbetar för honom. -Ja.

Behöver du pengar? Jag och Brian kan hjälpa dig. -Det är lugnt.

Jag vill inte att du tröttar ut dig.

Jag ska berätta en hemlighet. Jag tycker om det.

Hallå?

Howard?

Howard?

Howard?

Hur får man den här att fungera?

Du överraskar mig i ett. -Nå ja.

Den här var Elaines.

Den har legat här i åratal. Halvfärdig.

Ända sen hon drunknade.

Det måtte ha varit tungt.

Det var länge sen.

Din man finns säkert här. -Ja.

Vill du besöka hans grav?

Nej. Behövs inte.

Jag har inte varit här sen begravningen.

Varför inte?

Behandlade han dig illa?

Och flickorna.

Hur illa?

Vi går inte in i detaljer. -Jag förstår.

Ett sånt förhållande knäcker en.

Till slut är man helt vilse.

Hur har du klarat dig?

Bättre.

Det här gör gott.

Vilket?

Det här.

Hallå?

Hej, Grace.

Jag hade inget tillfälle att säga det då.

Det var så mycket på gång.

Jag ville tacka dig för ditt arbete.

Och hur du påverkat min pappa.

Tack.

Ända sen han gick i pension, har jag gjort allt för att ändra på hans -

bångstyriga och svåra beteende.

Sen dök du upp.

Vilken är din hemlighet?

Jag vet inte.

Jag kanske tar honom sån som han är.

Han blir ju äldre. -Ja.

Och med tiden behöver han mer vila och lugn.

Och rutiner.

Nu förstår jag inte riktigt.

Jag anmälde honom på ålderdomshemmet St. Bridget's lista.

När en plats blir ledig, behövs inte dina tjänster längre.

Jag ville bara varna dig.

Jag förstår.

Och jag väntar mig förstås att du, -

som min anställda, inte berättar det här för nån.

Inte ens för min pappa.

Eller hur?

Han vet inte alltid vad som är bäst för honom.

Vi tar en åktur.

Kom nu!

Vi brukade komma hit ganska ofta.

Med Elaine? -Nej. Med Grace.

Här tittade hon på de ankommande fartygen.

Hon älskade havet.

På grund av dig? -Antagligen.

Hon markerade på sin karta alla mina hamnar. -Jaså?

När jag kom hem från mina resor, väntade hon på mig vid grinden.

Det måste ha varit tungt för henne.

Och för mamman.

Nå...

Elaine...

Hon kanske inte borde ha tagit en sjöman.

Hur så?

Det blev svårare och svårare.

Att åka iväg? -Att komma hem.

Jag kände mig som en främling. I mitt eget hem.

En dag...

Ingen Grace vid grinden.

Vad är det?

Grace planerar för din framtid.

Vad? -Hon satte dig i kö för ålderdomshemmet.

Hur vet du det? -Hon sa det.

Varför sköter hon inte bara sitt?

Kanske tänker hon på ditt bästa.

Ja. Precis.

Hur som helst, jag fick inte berätta det.

Nu vet du.

Bäst jag går.

Annie? -Ja?

Håller du med henne? -Absolut inte.

Tänk om... -Vad?

Ingenting.

Säg bara, Howard.

Tänk om... Du skulle flytta hit? Till mig.

Som anställd?

Nej.

Precis.

Det här som vi har... händer inte igen.

Och Grace?

Vad om henne?

Jag arbetar för henne.

Jag kan inte gå bakom ryggen på henne.

Nå, jag ska prata med henne.

Ska du? På riktigt?

Jag lovar.

Dit bak, på sidan. -Okej.

Vilken sida? -Den här.

Är du säker på det här?

Flickor... Jag är jätterädd.

Tror du allt är bra?

Det blir nog bra.

Borde vi...?

Börja sova? Ja.

God natt. -God natt.

Du övertalar mig, Martin.

Jag gillar det här.

Vad gör du? -Jag är förläggare.

Oredan är ett organiserat kaos.

Hej. -Hej.

Estelle, Sunnyside-fastigheter. Vilket mysigt hus.

Tack.

Det här är Grace. Min fru.

Är det du på bilden? -Ja.

Jag tog den här bilden. Vi var i Barcelona.

Det var en fin kväll.

Jag tar en titt på köket. -Visst.

Vad håller du på med? -Jag berättar sen.

Vi rev den där väggen för att få mera plats.

Du ser vad vi gjorde med ljuset. -Vackert.

Stäng av den. -Är skivan inte din?

Jag köpte den, men Grace spelade den i ett.

Jag tycker den är super. Kom, Howard. -Lägg av.

Kom nu. -Ett par minuter.

Vart ska du? -Ett par minuter.

Howard?

Howard?

Minns du om du svimmade först? -Nej.

Minns du inte? -Nej, jag svimmade inte.

Jag sa ju att jag halkade. -Okej.

Vad gäller de fysiska skadorna, är det ingen fara.

Varför allt detta då? -För säkerhets skull, av hälsoskäl.

Du kan det här. Du tas in för observation.

Inte sa du väl nåt till Grace? -Nej.

Bra. Det skulle vara ett skäl till för henne att tjata.

Vad sa de på sjukhuset? -Högt blodtryck.

Inget annat? -Mycket väsen för ingenting.

Vad är det här? -Vet du vad man får för hus nu?

Vad yrar du? -Det är inget bra läge att sälja nu, Martin.

Jag bad bara om en värdering. -Varför?

Ursäkta? -Varför frågade du inte mig först?

Jag försökte, men du ville inte tala om det. Som inte om nåt annat heller.

Jag blev uppsagd idag. -Jag beklagar.

På grund av omorganisering.

Kanske... Kanske vi kan fundera på München nu.

Vet du vad? Stick bara.

Stick till München. Ha det så kul.

Bara du lämnar ett tak över mitt huvud.

Okej.

Jag försökte bara hjälpa till. -Visst.

Pappa?

Pappa?

Grace?

Vänta här ett tag.

Vad är det här? -Det är jul. Jag vill inte ha nåt gräl.

Bor hon här?

Varför sa du inte att du kommer?

Hon är din hemhjälp!

Grace... -Min anställda.

Hon var din anställda.

Jag kan ersätta dig hennes lön, men lyssna.

Jag bjöd in hennes familj till jul.

Du är också välkommen. Om du kommer, vill jag inte ha tråkigheter.

Förstår du? -Tråkigheter?

Förstår du?

Först vill jag tacka er för -

att ni tillbringar dagen med oss i vårt hem.

Att höra barnens ljud i det här huset igen är -

ett sant nöje.

Jag vill skåla -

för en dam vars kärlek och godhet -

gjorde mitt liv perfekt.

För Annie.

För Annie!

Vad gör du? -Fixar den där.

Titta hitåt. -Den är bra.

Mina vänner tillsätter en massa vitlök i det. -Nej.

Smakar det? -Jag är inte hungrig.

Kom din man inte? -Nej... Han arbetar.

På julen?

Jag skulle också ha stannat hemma. Men jag trodde pappa var ensam.

Och dina bröder?

I nåt varmt land och på ett lyxhotell.

Eller hur, pappa?

Fick du några julkort i år?

Gåvor per post?

De kommer nog till slut.

Om ett halvt år då du fyller år.

Då får du en flaska rom eller tequila, -

nationaldrycken i årets semestermål. -Grace.

Vad?

Lustigt nog, är pappas barskåp proppfullt.

Gullegossarna har inte märkt -

att pappa inte har druckit på hundra år.

Jag ska berätta mer... -Nu räcker det!

Vilka jävla fasoner är de där?

Det är nåt med Grace...

Hon är inte som dina döttrar. -Stämmer.

För att hon är din dotter. Du sårade henne.

Hon skulle genast ha vänt sig emot oss.

Hade du gett henne chansen, så skulle hon ha vant sig vid tanken.

Jag ville att hon skulle finna sig i det.

Varför ska jag be henne om tillstånd?

Det där förklarar inte att du bröt ditt löfte till mig.

Jag lovar att jag skulle berätta för henne.

Jag älskar dig, -

men behandlar du så här ditt eget kött och blod, -

vet jag inte vad jag ska tänka om mig och dig.

Grace!

Grace!

Vad är det jag vill? -Ja.

Uppskattning. -Vad betyder det för dig?

Jag vet vad det inte betyder.

Fortsätt.

Att hela tiden bestraffas för att ta hand om andra.

Först om mamma och nu om pappa.

Hur känns det? -Känns?

Martin?

Det är ingen känsla.

Det är ett faktum.

När vi genomgår en process, -

blir vi medvetna om våra livsmönster.

Sedan observerar vi oss själva.

Och vi frågar vad det betyder.

Några tankar?

Vet ni vad? Jag har fått nog.

Ursäkta? Grace?

Glöm det. Det här är helt lönlöst.

Gud välsigne er.

Titta på mamma.

Det här är pinsamt. -Jag visar dig. Så här.

Ursäkta? Jag tar ett foto.

Vad bra! Fint. Tack.

Nu går det bra.

Du är en naturtalang. -Knappast.

Visst är du det.

Vad?

Jag sa: Vill du bli min fru?

Grace? -Hej, pappa.

Annie. -Ska jag koka te?

Nej. För flickorna i säng.

Kom.

När ska det hända? -Nu. Genast.

Och dina möbler?

I förvaring, tillfälligt.

Grace. -Vad?

Att flytta in i vår övre våning går inte.

Huset är sålt. Martin stack. Var kan jag annars bo?

Om du letar efter jobb här, hyr en bostad.

Varför skulle jag? Det här är mitt hem.

Mammas hem.

Sjukhuset ordnar säkert en bostad.

Beror det här på henne?

Vill hon inte ha mig här? -Sluta genast.

Du är alltid välkommen på besök.

Hör av dig först. -Hör du vad du säger?

Tala inte så högt.

Flickorna sover. -De är inte dina flickor.

Jag är din flicka! -Grace.

Det betydde ju aldrig nåt för dig. Du brydde dig aldrig om mig.

Eller om mamma.

Jag vill att du går nu.

Kära Annie, -

då jag anställde dig som min fars hemhjälp, -

kunde jag inte ana att han skulle manipulera dig att flytta in.

Förstår du inte vad som händer?

Han får din arbetsinsats gratis.

Och det andra han ber dig utföra.

Han har alltid tagit det han behöver.

Högre!

Han har aldrig tänkt på nån annans behov.

Åtminstone inte mina eller min mors.

Och inte dina heller länge.

Han må säga att han älskar dig, -

men bryr sig bara om en människa.

Jösses, mamma.

Tror du på henne?

Jag vet inte vad jag ska tro.

Vad du än gör, sätt dig själv först.

Godmorgon, allihop. Grace ska hoppa in för Dorothy.

Hej.

Ta te eller kaffe först. -Nej tack.

Grace Grimes, eller hur? -Ja.

Joyce O'Malley.

Jag tror vi var skolkamrater. -Jaså.

Du var tvungen att hand om din mamma. -Stämmer.

Jag tyckte det var ganska otroligt.

Är Howard din pappa? -Ja.

Jag är god vän till Kelly.

Kelly? -Annies dotter.

Ja, precis.

Ett så gulligt äldre par. -Annie och Howard. Absolut!

Tänka sig! Att bli kär i deras ålder.

Än har du hopp, Peggy.

När blir det bröllop? -Inte fastslaget.

Grace? Har din pappa ett datum än?

Fånga mig!

Såja, nu för det räcka. -Nej!

Jag hamnar på bårhus. -Eller ålderdomshem.

Vad är ålderdomshem?

Dit för man gamlingar -

då de blir för gamla eller då familjen semestrar.

Som en hund? -Ja, som en hund.

Fast man inte behöver koppel.

Howard! Howard! Jösses!

Det var en ischemisk stroke.

Okej. -Hans TIA var tydligen en förvarning.

Vilken TIA? -Stroken han drabbades av i november.

Vad pratar du om?

Grace.

Varför berättade ingen för mig? -Om vad?

Om pappas TIA i november.

Han sa bara att det var högt blodtryck.

En magnetröntgen för dess skull?

Låt mig berätta vad mer pappa har dolt för dig.

En allvarlig stroke för fem år sen tvingade honom i pension.

Om jag bara hade vetat. -Jag sa det då jag anställde dig.

Lugn och ro, eller hur? Lämna honom i fred.

Hur har det gått?

Du tog dina barnbarn i bilen, fast han har permanent körförbud. -Gud!

Du lät det ske.

Jag visste inte. -Precis.

Du såg en charmant, tjusig karl.

Han gör som han vill och struntar i -

vad som händer nån annan.

Vad sa han om mamma och mig?

Han sa att han inte stöttade dig. När han borde ha gjort det.

Han lämnade mig.

Ensam.

Men min kliniskt deprimerade mamma.

Jag var bara fjorton.

Jag matade, tvättade, bytte om henne, om jag fick henne upp ur sängen.

Jag visste bara att...

Jag skulle få mamma upp och påklädd för pappa då han kom hem.

Ju sämre hon blev, -

desto fortare försvann pappa långt ut till havs.

Då mamma drunknade, -

anklagade han mig.

För att jag inte var där.

Jag var inte där.

Jag tror jag går.

Nu när jag behöver det, hjälper han inte. Vet du varför? -Jag måste gå.

På grund av dig. -Jag lämnar er i fred.

Precis, gå bara! Och stanna borta!

Vänta, pappa. Jag hjälper dig.

Här är vi. Välkommen hem.

Så där, ja. Det går bra.

Snart är du bra igen.

Så där. Du ska bara orka. Så ja.

Vill du ha te? Jag ska koka vattnet.

Jag ska arbeta kortare dagar, så jag kan vara här vid behov.

Vi klarar oss nog, pappa.

Var så god.

Var är min telefon?

Grace? Var har du lagt telefonen?

Såja, pappa.

Grace?

Hej, Grace. -Annie.

Jag vill prata med Howard. -Nej.

Snälla. Varför inte? -Han ska inte bli upprörd.

Om du bryr dig om pappas välfärd, var så god och gå.

Jag vill prata med honom. -Du måste gå.

Annie!

Annie!

Annie!

Annie!

Pappa, vad gör du? -Annie!

Pappa... -Annie...

Du är säkert hungrig.

Vad sa du till Annie?

Svara.

Att du behöver vila. Och bli omhändertagen.

Annie kan ta hand om mig.

Vill du att samma sak ska upprepas?

Men värre?

Om jag inte får vara med henne, -

kan jag lika väl vara död.

Vad?

Så brukade mamma säga.

Om dig.

Okej. Nu går vi.

Pappa!

Pappa, titta på mig!

Goddag! Kan jag hjälpa er?

Jag kom för att besöka Howard Grimes. -Javisst. Är ni släkt?

Nej, men jag är... -Jag beklagar.

Kan jag lämna honom den här? -Javisst.

Vem ska jag hälsa från? -Annie.

Annie Bell? -Ja.

Han vilar där ute.

Där är han, vid bänken.

Varsågod. -Tack.

Howard.

Annie. -Howard.

Jag har nåt till dig.

Gråt inte, min kära.

Ursäkta.

Det vi hade tillsammans var underbart.

Det var det.

Visst ska vi fortfarande gifta oss?

Om du fortfarande vill.

Av hela mitt hjärta.

Jag skulle bli jättelycklig.

Då är saken klar.

Hallå?

Var han ensam? -Nej.

Du var med pappa då han... -Ja.

Jag ville bara säga...

Tack.

Tack.

Credit: Alexander Kerr