Original subtitles

När Lykke första gången presenterade mig för Carl så tänkte jag:

"Vem är nu det här?"

Jag gifter mig inte med dig för att bli änka, Carl.

-Du ska ta oss till ditt labb. -Kan du beskriva din research?

Kan det användas som vapen?

I fel händer kan det innebära slutet för mänskligheten.

Ut ur min bil!

Jag vill att du sticker in det här i din fästmans dator.

Om du vägrar, ser jag till att du får ångra det.

DG?

Hej, Carl. Du har aldrig sett en död man förut, va?

Ja, det här ögonblicket har jag...bävat länge för.

Jag var på din begravning.

Ja... Men det fanns ingen tid att förklara.

Hjärtinfarkten var inte fejkad, men när jag fick den så tänkte jag:

"Det är ju ett fantastiskt tillfälle att dö, och gå under jorden."

Det var ett hastigt beslut, om än inte förhastat.

Men med tanke på omständigheterna, alldeles rätt.

Omständigheterna?

Ja. Angående mappen på de Vries.

-Hej. -Hej.

Jo, det var mingel. Men jag var helt slut, så att jag...

...kom bara hem lite tidigare.

Hur gick det?

-Succé. -Det var det jag visste. Grattis.

Tack.

Dricker du vin?

-Mm. Vill du ha? -Ja, gärna.

Jag hämtar ett glas.

Tack.

-Skål. -Skål.

För att...vi ska bli lyckliga pensionärer tillsammans.

-Skål. -Skål.

-Jag... -Jag...

Nej, säg vad...vad tänkte du säga?

Jag bara tänkte på det vi pratade om härom dagen.

Jag tycker vi ska boka stadshuset.

Det blir bara ett litet gäng. Bara vänner. Vi behöver bara två vittnen.

Och så gör vi det.

Jag vill det här.

Du, då? Vad vill du säga?

Inget. Du svarade just på min fråga.

-Hej. -Hej.

Jag önskar att vi kunde resa bort nånstans.

Vart?

Bara bort.

Dit ingen kan hitta oss.

Ärendet har dessvärre spridit oönskade ringar på vattnet.

Kinas ambassad trycker på. Och det börjar bli tämligen svårt för oss-

-att förklara varför vi håller en av deras medborgare i skyddsförvar.

I det här fallet så är det absolut nödvändigt.

Jag kanske inte behöver påpeka vad det betyder-

-för de redan ansträngda relationerna med Kina?

Det är ju inte en svensk vi håller. Vi bryter mot lagen.

-Ska vi kanske tala klarspråk? -Ursäkta? Var jag otydlig?

Den här diskussionen är svår att ha-

-eftersom den informationen som jag besitter är hemlighetsstämplad-

-och inte ämnad era öron.

Ni har heller inte beslutsrätt i frågan-

-så det blir ju lite utav en storm i ett vattenglas-

-där jag kan konstatera och notera protesten.

Kanske också samtidigt fundera lite på varför Kina-

-plötsligt bryr sig om en av sina medborgare så mycket.

Så ni anser inte att våra relationer med Kina och omvärlden är viktiga?

Men sluta nu! Det vet ni att jag anser.

Men relationen med Kina, det är ert bord.

Och rikets säkerhet vårt.

Jag tror inte att Astrid vill vara omedgörlig.

SIUN har till uppgift att kontrollera att verksamheten-

-sker inom ramen för lagar och förordningar, inte sant?

-Och vi respekterar det. Eller hur? -Ja.

Sa Kina nånting om att OP5 räddade forskarens liv?

Här.

Mer kaffe. Vad ska du göra i dag?

I dag? Jag har kundmöten. Men jag är helt slut från i går-

-så jag funderar på att avboka.

Jag fattar.

-Sushi i kväll? -Perfekt.

-Vill du ha nåt annat? -Nej, jag älskar sushi.

Ja... Jag måste åka. Vi ses i kväll.

Vi ses i kväll. Kör försiktigt.

Hej. Vi har fått kritik, förresten.

Kina vill ha både forskare och forskning, men det får de inte.

Astrids order. Hon hälsar till dig också.

Det vore önskvärt om vi vid nästa insats-

-kunde undvika att spränga någon byggnad.

Maximus sticka tycks fungera. Vi är inne.

Birger... Nåt vajsing här.

Det är skadlig kod. Flytta dig.

Nåt är fel.

-Birger? -Det är virus. Vi är på det.

-Behöver vi stänga ner? -Nej, vänta.

Kom igen, kom igen...

-Har du löst det? -Jag tror fan det.

Malwaren misslyckades. Vi fick inget.

Slå till mot fästmön.

Jag fattar inte hur det är möjligt. Vi har en sluten miljö.

Det är otroligt. Det måste ha tagit sig in genom vår air gap-

-eller nån jävla USB-pinne eller...

Spåra det.

KAMERA BORTKOPPLAD

-Jag behöver din laptop. -Självklart.

Vi kollar allas.

Hej, ni har kommit till Lykkes...

Lykke!

Lykkes telefon.

Mr Hamilton, jag ska fatta mig kort.

Din fästmö är här hos mig, och här ska hon förbli-

-om du inte går med på en brådskande begäran.

-De Vries? -Det kvittar vem jag är.

Det viktiga är vad jag vill ha. Lin Zhengs forskning.

Skaffa fram den. Du har en timme på dig. Inga förhandlingar.

Jag vill ha bevis på att hon lever.

Du är inte i en position för att domdera.

Hon är trygg så länge du gör som jag säger.

Du vet att vi aldrig lämnar ut nåt till en vapenhandlare-

-eller främmande makt. Du hörde Zheng.

Om forskningen hamnar i fel händer...

Om Lykke ska överleva så måste jag själv göra utväxlingen.

-Med en falsk hårddisk. -Hur?

Nej...

Birger... Har du fortfarande Maximus hårddisk?

Ja, fast jag gav mig på den, så nu är den helt körd.

-Perfekt. -Alltså, den är obrukbar.

Hör på. Sekunden den lämnas över och de ser att det är fel...

Jag ger mig själv och hårddisken i utbyte mot Lykke.

-Och sen? -Lykke överlever, jag vinner tid.

Jag har hjälp, men jag behöver din hjälp också.

-Astrid kommer al... -Jag frågar för fan inte Astrid!

Vill du hjälpa mig?

-Ja? -Mr Hamilton. Hur går det?

-Jag har hårddisken. -Bra.

-Och nu? -Du ska ut och resa.

-Jag skickar koordinaterna. -Vänta. Bevisa att hon lever.

-Carl? Carl? -Lykke! Lykke, är du okej?

Jag är okej. Jag...

Det här är koordinaterna.

KOM ENSAM

Bon voyage.

Jag pratar med Birger.

Ring DG.

RINGER DG

Här är koordinaterna från min kontakt på Nato.

Och om nån frågar... Jag menar Astrid.

Du följer mina order, Birger. Du behöver inte dölja nånting.

-Är du säker? -Ja. Det är jag.

Vilka ingår i teamet?

Jag går i god för dem.

Utväxlingen sker på den vitryska sidan.

-När det här är över... -Det tar vi när du kommer hem.

Lycka till.

Vad är det?

Carl har landat i Litauen. Och jag har tagit fram nya satellitbilder.

Och?

På en militärförläggning i Belarus.

Skicka dem till Hamilton.

-Carl Hamilton? -Ja.

Chris McAllister, kommunikation och sprängmedel. DG är en vän.

-Kul att du kunde komma. -Peter Becker, krypskytt.

Bird. Om du vill att jag ska svara.

-Okej. Är det här min bil? -Ja.

Vi tror att det här är mötesplatsen.

En övergiven garnison på den belarusiska sidan.

Bevakad av legosoldater.

Flera utgångar, avlägset.

De två vakttornen kommer att vara bemannade.

Absolut. Här och här.

-Vad är vårt mål? -Göra utbytet, säkra gisslan.

Ni säkrar området och skyddar mig.

Och de Vries?

Levande, om möjligt.

Vi delar upp oss. Jag korsar gränsen med dem-

-ni jobbar er runt. På med utrustningen.

Kom igen!

Killen har stenhårda legosoldater.

Ursäkta att jag säger det, men det låter som ett självmordsuppdrag.

Vi har överraskningsmomentet på vår sida. Det köper oss tid.

Det kommer att bli skottlossning, tro inget annat.

Ni har lyxen att dra er ur. Det har inte jag. Då dör hon.

Nej, jag är på. Bara vi vet vad vi går upp emot.

-Och du? -Jag är skyldig en gammal vän det.

-Har vi snackat klart? -Kom igen.

Håll tyst!

Inga snabba rörelser!

Är du okej?

-Ja? -Mr Hamilton.

Din fästmö har injicerats med dödligt gift.

Ett långsamt verkande sådant.

Det påverkar musklerna och nervsystemet-

-och paralyserar långsamt andningsvägarna-

-tills hjärtat slutligen ger upp.

Dessvärre är det mycket smärtsamt.

Får hon motgiftet inom två timmar så klarar hon sig.

Kom till mig med hårddisken så får du motgiftet.

Har vi en överenskommelse?

Ja, vi har en överenskommelse.

Kniv.

-Han är ren. -In i bilen.

Han sa att han skulle avslöja vem du är. Och sen tog han upp sin telefon-

-och så hade han en bild på Hanna och hennes barn...

Du behöver inte förklara.

Förlåt!

Jag fick just ett samtal ifrån en bekymrad amerikansk kollega i Berlin.

Har du begärt ut satellitbilder från Belarus?

Och ritningar på nån militäranläggning?

Vad är det som pågår?

De Vries har Lykke. Hamilton är där nu.

Jag behöver din legitimation och ditt tjänstevapen.

Du är suspenderad tills vidare med omedelbar verkan.

-Jag såg ingen annan utväg. -Vi har protokoll.

Jag vet det. Men när ska vi hjälpa våra egna?

Det står inte där, eller hur?

-Är ni redan tillbaka? -Ja, öppna.

Oroa dig inte. Försök ta det lugnt.

Krypskytt på andra våningen.

-Åttonde fönstret österut. -Uppfattat.

Krypskytt på taket.

Måltavlan närmar sig.

Skytt 1, du får klartecken.

Det är säkrat här nere. Kolla övervåningen.

Här också. Jag går in. Höger.

-Det är säkrat. -Här också.

Det här kommer att gå bra.

Bara gör som de säger. Och lita på mig.

-Skytt 2 på plats. -Skytt 1 redo.

Stanna här.

Där har vi honom!

Välkommen till Belarus, Carl.

Då så, ge mig den så är det klart sen.

Inte riktigt. Motgiftet först.

Först vill jag se den.

Jag behöver veta att du har motgiftet. Det förstår du säkert.

Det här är ingen förhandling, Carl.

Den har en tiosiffrig kod. Tio miljarder kombinationer.

Fel kod raderar innehållet.

Ge mig motgiftet och du får koden.

Du slingrar dig, Carl. Varför?

-Ge honom bara vad han vill. -Vänta.

Jag har både gisslan och måltavlan i sikte.

Hon behöver inte vara delaktig.

Jag byter ut mitt liv mot hennes.

När hon är i säkerhet och har fått motgiftet, får du koden.

Lykke... Snälla, tala vett med din man.

Ditt liv hänger på det.

Snälla, Carl. Ge honom den bara. Snälla...

-Vänta... -Snälla.

-Snälla, bara ge honom det. -Ta det lugnt.

-Nåt är fel. -De sa två timmar till mig.

Det kommer att gå bra.

-Det kan vara mindre. -Hon behöver inte vara delaktig.

Ge henne motgiftet så får du koden.

Tiden är ute. Vi får ta det en annan dag. Kom.

Jag ser dem.

-Invänta min signal. -Vänta.

-Inga fler påhitt? -Nej.

Och koden?

Lugn, lugn!

Lykke...

Ge mig motgiftet, för fan. Nu!

Skjuter du mig, är du död.

Lykke, lägg ner vapnet.

Så fort han ger mig koden så kan vi återgå till våra vanliga liv.

Lykke, lägg ner vapnet.

Det är väl det du vill?

-Snälla... -Tänk på ert bröllop.

Bara ge honom det han vill ha. Snälla, ge honom det han vill ha.

-Motgiftet, då? -De vet att vi är här. Kör.

Ner! Ner!

Kom! Kom, kom, kom. Kom här.

-Ge mig motgiftet! -Du ger aldrig upp, va?

Vad ska du göra? Skjuta mig?

Var är botemedlet? Var är det?!

Lykke... Jag är här. Ta det lugnt. Ta det lugnt.

Det gör så ont...

Okej, jag vill förhandla.

Då kan vi konstatera att man har beslutat-

-att påskynda svenskt medborgarskap för forskaren Lin Zheng.

Hon och hennes familj är släppta ur skyddsförvar-

-eftersom hotet anses vara undanröjt.

-Ja, det är korrekt. -Så bra.

Då får vi väl bara hoppas att vi kan lita på det, då.

Klarspråk, lagman, tack.

Nån som har nåt att tillägga innan ärendet avslutas?

Jag önskar att vi levde i en värld-

-där såna som du och jag är arbetslösa.