Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Du måste vänta. Det har skett en olycka.

-Vem satt i bilen? -Här är avstängt.

-Fanns det en pojke här? -En pojke?

Du, vänta.

-Mikael! -Stanna!

-Mikael! -Du! Stanna!

Du får inte gå närmare.

-Mikael! -Du får inte gå dit.

Stanna!

-Jag tror att min son satt i bilen. -Det fanns ingen pojke där.

Bara de där två.

-Är du säker på det? -Ja.

Herregud!

Följ med mig så kan vi prata lite.

Vem är Mikael?

Du ropade på honom.

Är han din son?

Ja.

Hade han försvunnit?

Hon dog för tre år sedan.

Vad?

På nåt vis kom han tillbaka.

Hur då?

Einar, hon är uppenbarligen i chock.

Rakel, vad står på?

Jag fick ett telefonsamtal från Mikael.

Han sa att hans pappa hade låst in honom i ett skjul, och…

Han bad mig att komma.

-Vem är hans pappa? -Darri Hansson.

Han jobbar uppe i glaciärlägret.

Pappa, vi träffade honom på hotellet.

Säger du att han dog för tre år sen?

Jag vet att det inte låter klokt…

Men han kom tillbaka på nåt sätt.

Varför trodde du att han var med i olyckan?

För att jag lämnade honom vid stora vägen. Paret plockade upp honom.

Uppmuntra henne inte. Jag vill inte höra den här skiten.

Låt henne prata klart.

Ska vi leta efter en pojke som dog för tre år sen?

Skämtar du?

-Jag såg honom så han inte är död. -Vad är det för nonsens?

Ut ur bilen!

-Ut! -Pappa…

Ut, allihop!

Nu!

Pappa, vad är det med dig?

Är du säker på att det är det paret?

Ja. Jag känner igen bilen.

De skulle skjutsa Mikael till polisen i Reykjavík.

Jag var på väg dit när jag såg ljusen och bilarna.

Var är Mikael nu?

Jag vet inte.

Hejsan.

Hej.

-Hur mår hon? -Hon somnade precis.

-När kan hon åka hem igen, tror du? -Snart.

Hon har högt blodtryck.

Pulsen är långsam, men fostrets hjärta är starkt.

Jag ska hålla ett öga på dem. För säkerhets skull.

-Får vi en stund för oss själva? -Ja, det borde gå bra.

Hallå.

Det har inträffat en olycka.

Paret som Mikael åkte med dog.

-Och Mikael, då? -Vi kan inte hitta honom.

Det finns en kvinna här som jag tycker att du borde träffa.

Vi är på väg.

Verkligen?

Vi är inte de enda som upplever konstiga saker.

-Hej. -Hej.

Jag ska hämta medicin till Magnea.

Ja, kom in.

Hur mår du?

Det du sa häromdagen…

Att hennes lungor ger upp.

Ja, jag kanske borde ha lagt fram det på ett annat sätt.

Men de håller på att ge upp, eller hur?

Låt oss vara optimistiska, Gísli.

Allt är möjligt nu.

Vad ska det betyda?

Bara säg det rakt ut. Hur länge har hon kvar?

En månad.

Ett år.

Är det en månad eller ett år?

Svårt att säga. Hon skulle må bättre om medicinen fungerade.

Vi får se om nästa dos förändrar något.

Ja.

Jag beklagar, Gísli.

Du visar mycket styrka i hur du agerar. Jag vill att du ska veta det.

Och din syster dök bara upp, helt plötsligt?

Ja. Hon försvann på glaciären för ett år sen.

Jag trodde att hon dog där.

Dog?

När hon kom tillbaka var hon annorlunda.

Hon vet allt om Mikael. Jag berättade allt för henne.

Varför händer det här? Varför kommer de tillbaka?

Hur ska jag veta det?

-Du är väl vetenskapsman? -Jag är geolog.

Allt hänger ihop med Katla.

Ni förstår…

Folket här pratar om bortbytingar.

Varelser ur folksagor som verkar ha baserats på verkligheten.

Folk återuppstår.

-Jag vet inte. -Det handlar inte bara om de som dött.

Den första vi hittade var en svensk kvinna, Gunhild.

Hon existerar redan.

Vad?

Hon jobbade här på hotellet för 20 år sen.

Sen är det min syster, och er son…

Och jag…

-Du? -Nej. Inte det här jag…

Jag hittade en annan version av mig i lägret.

Hon ser ut som jag, och hon minns saker från min barndom.

Gamla minnen.

-Precis som Mikael. -Är ni exakt likadana?

Tja…du vet. Hon är nog lite mer nöjd med livet.

Förutom det är vi likadana.

Precis likadana, men ändå olika.

Hej.

Älskar du honom?

Min far?

Jag har aldrig älskat nån lika mycket som han.

Han är en väldigt speciell man.

Och lätt att älska.

Det är lustigt…

Man tänker aldrig på sina egna föräldrar så.

Man tar dem liksom för givet.

Jag har aldrig sett honom så här förr.

Hallå?

Vem är där?

Hur kan jag hjälpa dig?

Förlåt att jag dyker upp så här oväntat.

Har du en stund?

Mår du bra?

Ja. Jag flög hit från Sverige igår kväll.

Jag heter Björn.

Jag tror att du känner min mamma.

Gunhild.

Ja. Jag känner din mor.

Är du mekaniker?

Ungefär.

Får du betalt för att göra allt det här, eller är det mer som en hobby?

Det håller mig sysselsatt.

Och du, då?

Vad gör du? Har du ett jobb?

Nej. Min mamma vill inte att jag ska jobba.

Okej.

Hur fick du tillstånd?

Tillstånd?

Ja. Alltså…

Du måste ha ett tillstånd för att få gå över floden.

Det inträffade en olycka.

Alla var fokuserade på den.

De släppte igenom mig och sa var jag kunde hitta dig.

Vad…

Vad håller du på med?

Jag förändrar lite.

Vem tror du att du är?

Vet Kjartan om det?

Ja.

Kjartan!

Är du klar? Ska vi se om din pappa vill behålla lite av skräpet?

-Det är inte skräp! -Nej, men vi borde kolla vad han vill ha.

Personen som har tömt huset är inte jag.

Jag kom precis hem. Jag försökte ringa och förklara, men du svarade inte.

Det här händer överallt. Folk dupliceras.

Det är… Det är en bortbyting eller nåt.

-Asa är nog en, och den här kvinnan också! -Gríma, sluta!

Det här var för bra för att vara sant.

-Vad menar du? -Jag orkar inte prata om Ása igen.

-Du förstår inte. -Jo, det gör jag.

Ása finns på riktigt. Hon är tillbaka, vare sig du gillar det eller inte.

Vad är det som pågår?

-Håller du på att bli galen? -Nej.

Ena stunden vill du kasta ut allt och gå vidare med våra liv.

Sen påstår du att din syster inte är en människa!

Bortbyting! Vad fan är det?

Inser du hur galen du låter?

Du måste åka till Reykjavík och träffa en specialistläkare.

Gríma!

Einar anropar Gríma.

Gríma, är du där?

Vad?

-Du måste komma till kyrkan. -Jag är upptagen.

Det kan inte vänta.

-Det handlar om kroppen vi hittade. -Vem är det?

Vi har fått in DNA-resultaten. De bekräftar att det är Ása.

Kom in.

Hej. Vad hade du på hjärtat?

Kan du ta mig till platsen där du tog proverna?

Ja. Nu?

Jag behöver ett prov från berget under glaciären.

Ja.

Eyja och Leifur tar mig till sprickan.

Verkligen? Hur tänkte du då?

Jag pratade med kvinnan på hotellet.

Hon kommer härifrån.

Hon sa att det har pågått i århundraden. Allt hänger ihop med ett utbrott.

Man antog att de var det gömda folket.

Eller…

Bortbytingar…eller nåt.

Historierna blev till folksägner och folk slutade att tro på dem.

Tänk om det finns en vetenskap bakom folksagorna.

Nåt pågår under glaciären.

Det här kommer att låta löjligt,

men jag tror att om jag studerar bergarten lite mer noggrant…

…så kommer vi att förstå Mikael.

Var han kommer ifrån, och vad vi måste göra.

Såja.

Så där.

Nu blir vi bättre.

Bara vänta och se.

Älskling.

Du måste vara tålmodig.

-Hon är snart borta. -Vad menar du?

-Gör du dig av med henne? -Nej.

-Dödar du henne? -Nej!

Jag har försäkrat mig om…

…att hennes öde och liv…

…vilar i Guds händer.

-Hur djupt är det? -Ungefär 80 meter.

Det blir djupare varje dag i takt med utbrottet.

Är du okej?

Ja, jag halkade bara.

Var försiktig!

Darri.

Darri, hör du mig?

Jag är nere. Jag ser en tunnel här.

Jag går in i den.

Var försiktig. Vi är nära kanalen. Det kan finnas giftgaser där.

Vad heter den?

Inte vet jag.

-Är det inte din katt? -Han bara dök upp en dag.

Jag gav honom rester. Han har stannat sen dess.

Du borde ge honom ett namn.

Han verkar inte bry sig.

Du tar hand om saker som ingen annan bryr sig om.

Jag vet inte om det stämmer.

Jo, det fanns en viss katt…

En liten en.

Jag hade matat honom i tre veckor.

En kväll kom en snöstorm.

Jag trodde att alla katterna hade tagit skydd inomhus, så jag la mig och sov.

Och sen på morgonen såg jag några av dem här.

De var varma och nöjda.

Men när jag gick ut…

…hittade jag den lilla katten vid dörren, ihjälfrusen.

Jag fanns inte där för honom.

Jag hade velat det.

Darri?

-Är du okej? -Visst.

Vad hände där nere?

Inget.

UPPENBARELSEBOKEN

NAMN: ÁSA THÓRSDÓTTIR

POLISEN: DNA-RESULTAT

Det måste vara ett misstag. Hon kanske lämnade kvar DNA när du hittade kroppen.

Hår eller nåt sånt.

Kjartan måste få se det här.

Varför dröjde du så länge?

Jag behövde bara fundera på det här.

-På vad då? -Förlåt, jag blev lite arg.

Jag menade inte att vara elak, men vi måste gå vidare.

Jag vet att det är svårt för dig. Det här är jättesvårt för mig också.

Jag försöker komma på hur jag ska kunna ställa upp för dig.

Jag vill tro dig när du säger att Ása inte är den riktiga, men du borde nog också…

Du borde prata med en läkare.

Vad är det för nåt?

Det är en meteorit.

-Den borde vi väl ha vetat om? -Inte om den är hundratusentals år gammal.

Området har legat under en glaciär i 2 000 år.

När glaciären försvinner kan vi se den.

Materialsammansättningen liknar inte nåt som vetenskapen känner till.

Det betyder att den kom från ett annat solsystem.

Den kan möjligtvis ha trängt igenom jordskorpan och skapat

vulkanen som vi känner till som Katla.

Jag tror att det mesta av meteoriten fortfarande är nära kanalen.

När Katla får ett utbrott lossnar små bitar från den.

De kastas upp i luften och sprids runt.

Om det nu är en meteorit från ett annat solsystem så vet vi inget om den.

Den kan vara extremt radioaktiv. Vi kan ha blivit exponerade.

Lägret är fullt av prover från den. Vi bör ge oss av härifrån och ta oss ner.

Darri?

-Darri? -Vad?

Följer du med?

Ja.

Jag uppskattar att du ringde mig.

Du har väl räknat ut vem han är.

Du visste ju att jag var gravid när jag åkte.

Och jag antog…

…att du inte ville veta nåt eftersom du aldrig kontaktade mig.

Jag ville inte heller…

…ringa dig eller…

Jag visste inte om du fortfarande var gift och…

Jag ville inte göra saker och ting värre.

Det här är inte rättvist. Du skulle ju göra abort.

Tror du att livet är rättvist?

Jag trodde att jag skulle få vara med dig för alltid.

Jag var bara…

…ung och dum.

Och kär.

Och jag gjorde en abort.

Men på den tiden kunde man inte göra en normal abort efter 12 veckor, så…

Så jag hittade…

…nån sorts trollkvinna, här på Island.

Innan jag åkte hem.

Och…

Det gick inte…

…så som det skulle.

Och jag blev…

…väldigt sjuk.

Och det skadade honom.

Så du tror att det är därför som han är…

Så som han är?

Den pojken har…

Han har betalat ett högt pris för mina misstag.

Förlåt mig.

Kjartan?

Jag älskar dig.

Jag älskar dig, Gríma.

Ett eller två rum?

Två rum.

-Eller hur? -Jo.

Tack.

Här är mitt rum.

Okej.

Vi ses imorgon.

Jag är fruktansvärt besviken på att du gjorde så här. Reste själv så.

Det är både dumt och farligt för dig.

Hör du det?

Jag tog med middag.

Jag måste berätta en sak.

Vad?

Vi fick resultaten från DNA-testet från kroppen vi hittade.

Okej, vem är det?

Vad är det här?

Du.

Det är din kropp.

Vad menar du?

Jag vet inte, jag bara…

Jag såg kroppen och fotona och…

Trodde du att det var jag?

Vad är då jag?

Geologen jag träffade kallade dem bortbytingar.

Det finns en som jag på Hnjúkar.

-Vad? -Hon ser ut exakt som jag.

Hon hittades i lägret. Hon står Kjartan väldigt nära.

Han har ingen aning.

Hon är varmhjärtad och snäll.

-Allt som jag inte är. -Gríma.

Jag har förändrats.

Och inte till det bättre.

Man kan ju undra vem som är bortbytingen.

Så jag dog trots allt.

Det verkar ju logiskt på nåt sätt.

Jag har inget mål i livet längre. Nu förstår jag varför.

Det är för att jag inte existerar.

Försök inte hindra mig.

Jag älskar dig, Gríma.

Gríma, jag kommer alltid att älska dig.

Jag älskar dig med.

Mamma!

Mamma!

Gríma, varför gick du?

Mamma!

Undertexter: Mats Nilsson