Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Gríma, du och Ása åker tillbaka med mig.

-Varför? -Vi måste prata om vad som hände.

Kjartan, du och Einar kör till Hnjúkar.

Är du okej?

Varför tog ni er upp till lägret igår kväll?

Att gräva där utan anledning?

Det är bäst att du stannar hos pappa ikväll.

Gríma…

Har jag gjort nåt?

Är allt okej mellan er två?

De förutsäger nordliga vindar, så vi lär få en askstorm.

Förbered Hnjúkar när du kommit hem.

Ása, meddela din pappa.

Pappa!

HOTELL VÍK

Var är Rakel? Var är din mamma?

Hon är i duschen.

Rakel?

Vad?

En kropp hittades på glaciären. Vid lägret.

Jag tror att det hänger ihop med honom.

-Mikael? -Ja.

Hur menar du?

En pojke dyker upp i ett läger i ett avspärrat område.

Han påstår sig vara vår son som dog för tre år sen.

En kropp hittas där senare. Verkar det inte konstigt?

-Han är inte bara nån pojke! -Han är inte Mikael, Rakel.

Han skulle ha fyllt 12.

Om han levde. Om det där är han har han inte åldrats på tre år!

-Han är min son. Jag förlorar honom inte! -Rakel!

Vad tror du kommer att hända? Tycker du att vi ska ta med honom hem?

Tack för skjutsen.

Se till att stänga alla fönster och täta alla sprickor.

-Var är Ása? -Hos sin pappa.

Är allt okej?

Inte vet jag.

Varför var de där uppe mitt i natten och rev upp golvet i skjulet?

-Såg du kroppen? -Nej.

De tog bilder, och de ska skicka dem senare.

Vem kan det ha varit?

Vi får vänta och se.

De vill att jag tar vittnesmål från systrarna lite senare.

Polisen i Vík, Gísli.

God morgon, jag heter Darri. Jag ringer från hotellet i Vík.

Ja, hej.

Det finns ett barn här som ingen vet vem det är.

Vad?

En liten pojke. Du borde nog skynda dig hit.

Du borde ha berättat vad som var på gång.

Jag visste inte hur du mådde förrän Gísli kom.

Tänk om hon inte är den hon säger?

Vem?

Vad menar du?

Kroppen var alldeles förtorkad.

Men jag kunde ha svurit på att kroppen såg ut precis som hon.

-Precis som vem? -Som Ása.

Minns du när hon hade försvunnit,

och du såg henne vid hotellet?

Och i Reykjavík när du träffade läkaren.

Det visade sig att det bara var en kvinna som liknade henne.

Jag vet att det måste ha varit hemskt att hitta ett lik.

Du är kanske trött?

I chock?

-Tätade du fönstren? -Tog du din medicin?

Hej.

Hej. Jag heter Darri. Det var jag som ringde om pojken.

Han är uppe på rummet. Kan ni följa med?

Jag förklarar på vägen.

Mikael, skynda dig. Älskling, vi måste iväg.

Kom igen, sätt på dig tröjan.

-Varför? -Vi måste iväg. Ta på dig stövlarna.

-Vet du inte vem pojken är? -Nej.

-Han är alltså inte din son? -Nej, jag sa ju det precis.

Varför sa du inget när jag skjutsade er?

Vart ska vi?

Jag tänkte göra det, men jag var osäker på hur jag skulle göra.

Kom.

Klättra ner.

Vi måste ta honom till barnavårdsnämnden.

Klättra ner.

Skynda dig!

Vad?

Rakel?

Rakel. Är det din fru?

Ja, men vi ska skiljas.

Så hon stack med pojken?

-Vad är det som pågår? -En typisk vårdnadstvist.

Rakel!

-Ska vi meddela barnavårdsmyndigheten? -Nej.

Vi håller ögonen öppna. Jag är i kyrkan om du behöver mig.

Hallå?

-Kan jag få låna en bil? -En askstorm är på väg.

-Det går fort. -Nycklarna ligger i bilen,

men det är galenskap att ge sig ut nu.

Vart ska vi?

-Ska vi åka hem? -Ja.

Ska inte pappa följa med?

Nej, han var tvungen att stanna kvar.

Nej!

Hallå?

-Hej. -Hej.

-Var är Vigdís? -Hon är här nånstans.

Hej.

Hej.

-Jag går ut med soporna. -Ja, toppen.

Är allt okej?

Ja.

Jag undrar om jag kunde få lägga mig här i några timmar.

Jag kan lägga mig på soffan.

Har du druckit?

Nej.

Ser jag full ut?

Nej, men det brukade vara så.

Ása, jag…

Du vet att jag verkligen bryr mig om dig.

Jag kan inte vara din sista utväg…

Det tar mig så lång tid att komma över det.

Förlåt mig.

Jag borde inte ha kommit hit.

-Hallå. -Hej, Gríma. Ursäkta, det är Gísli.

Polisen i stan vill ha ditt vittnesmål.

-Varför det? -Det är bara protokoll.

Bara en kort redogörelse om hur ni hittade kroppen.

Kan du komma till kyrkan?

-Ja. -Toppen, tack.

Har du bilnycklarna?

-Ska du nånstans? -Jag ska ge vittnesmål.

-Kan det inte vänta? -Nej, tydligen inte.

Följer du inte med och tar in höet?

-Nu? -Nej, efter stormen.

Nej.

Okej. Vi ses ikväll då.

Har du tätat lagården?

-Jag håller på med det. -Glöm inte att låsa.

Ja, de kommer inte ut.

Vad gjorde ni båda på glaciären?

Vi försökte komma på var Ása hade varit.

Och det ledde er till lägret?

Ja, jag hittade henne där.

Varför grävde ni under generatorskjulet?

Det fanns sprickor i fönsterrutan,

och repor, som om nån hade försökt ta sig in.

Jag misstänkte att nån kanske hade krupit in under skjulet för att söka skydd.

Jag fick bara en känsla.

Vad för sorts känsla?

Att vi skulle hitta nåt.

Så du visste att det fanns nåt under skjulet?

Nej, Gísli. Jag bara anade det.

Kände du den här kvinnan?

Gríma.

Hon såg ut som Ása.

Javisst. Det har du rätt i.

Har nån av dina släktingar försvunnit…

-Är det inte larmet i lägret? -Jo, men ingen är där.

Är inte Leifur och Eyja där?

Nej. Lägret evakuerades. De är på hotellet.

-Men poliserna från stan, då? -De har åkt tillbaka till Reykjavík.

Kroppen ser alltså ut som Ása?

Ska vi inte kolla det där? Nån kanske är i fara.

Det finns ingen i lägret.

Det kan krångla på grund av nordanvinden. Nu håller vi oss till ämnet.

Inga saknade släktingar, alltså?

Gríma?

Nej.

Det var kanske nån från räddningsenheten som liknade Ása?

Nej.

Jag måste iväg.

-Vi är inte klara. -Jag åker dit upp.

-Jag kollar om nån är där. -Gríma.

Nej, vart ska du…

Hur långt har vi kvar, mamma?

Det tar ungefär 15-20 minuter till färjan.

Jag gillar att pappa inte är med oss.

Varför det?

-För att jag hatar honom. -Mikael, säg inte så.

Men det är sant. Jag hoppas att han dör.

Jag vill att det bara ska vara vi två.

Mamma, vad är det som händer?

Det är bara vädret som är dåligt.

Vi får bara vänta här.

Varnade de dig inte på hotellet?

-Det är farligt där ute. -Nej, jag tror inte…

Jag tror nog inte att de gjorde det, men jag behövde träffa dig.

Varsågod.

-Varför är det så varmt här? -Vi måste skruva upp värmen.

Så att inte askan kommer in.

-Vill du ha en T-shirt? -Nej.

Jag behöver prata med dig.

Drack du där uppe?

Varför tror folk att jag alltid är full?

Det fanns ingen aska under kroppen.

Vilket indikerar att den har legat där sen före utbrottet.

Troligen ett helt år.

Okej.

Ungefär från då du försvann.

Den hade på sig kläder från räddningsenheten.

Samma typ av kläder du bar när du försvann.

Känner du henne?

Nej.

Får hon dig inte att minnas nåt?

Jag vet inte vad jag ska tro om det här.

-Ansiktet ser helt uttorkat ut. -Kom nån annan bort från gruppen?

Blev nån skadad? Hennes vänstra skenben är brutet.

Inte vet jag.

Gríma hade några teorier.

Vad menar du?

Vi väntar fortfarande på DNA-resultatet från Reykjavík, men…

Gríma tyckte att hon liknade dig.

Jag ser inte likheten.

När jag pratade med henne…

Det kändes som om hon inte litade på dig.

Nästan som om hon var rädd för dig.

Det får du fråga henne om.

-Hur visste ni om kroppen? -Det gjorde vi inte.

Varför grävde ni under skjulet då?

Jag sa ju att det var galet att ge sig ut i det här vädret.

Förbannat.

Så här blir det när det blåser från norr.

Du borde hålla dig borta från barnet.

Vad menar du?

Ta med hinkarna åt mig.

Kom.

Har du aldrig hört talas om tjänsteflickan på Hjörleifshöfði?

-Nej, det tror jag inte. -Nej.

När Katla hade ett utbrott 1625 övergavs 23 bondgårdar i området.

-Okej. -Följande vinter…

Då fick en fattig tjänsteflicka ett utomäktenskapligt barn.

Hon svepte in barnet i sina allra finaste kläder.

Sen övergav hon det. Ute på sanden.

Nästa sommar frodades gården. Deras ekonomiska situation förbättrades.

Men…

…tjänsteflickan…

Hon kom aldrig över vad hon gjort.

Hon blev besatt av barnet hon hade övergett.

Hon kunde inte sluta tänka på sitt barn.

Lite grann som med din fru nu.

Men under hösten, när de hämtade in fåren,

då hittade de ett spädbarn uppe i högländerna.

Ihjälfruset.

Detta upprepades varje år.

Varenda gång de hämtade in fåren under hösten

hittades ett spädbarn ihjälfruset uppe i högländerna.

Tjänsteflickan tyckte att hon kände igen sitt barn.

En höst gav hon sig av tidigt.

Hon tänkte leta efter det.

Hon hittade barnet.

Levande och vid god hälsa.

Alla varnade henne.

De sa att det var en bortbyting och hon måste låta den vara.

-En bortbyting? -Ja, en bortbyting.

Ett barn från det gömda folket, som de låter människor ta hand om.

Hon ville inte höra på det örat, och när pojken var 13 år gammal,

då dödade han sin mor när hon sov och försvann sen.

Hej.

Bor hon här nu?

Hon behövde nånstans att bo.

Vill du att hon ska bo här?

Du vet inte ens vem hon är. Hon vet ju inte ens vem hon är.

Hon tror att hon är jag.

Vill du ha nån sån i ditt liv?

-Ursäkta? -Jag pratar inte med dig.

-Du pratar om mig, det är värre. -Det får du stå ut med.

Du! Hon är redan en del av mitt liv.

Det är ni båda två.

Ni två är samma person. Det är uppenbart.

Jag kan inte förklara det, men…

Allt i detta universum upprepar sig.

Solen går upp, solen går ner.

Solen går upp igen.

Vi är unga, vi är gamla. Vi föds, vi dör.

Allt går bara runt hela tiden, och det är absurt.

Att ni två existerar samtidigt är absurt.

Men vem är jag att ifrågasätta såna saker?

Jag får bara försöka acceptera dem.

Bara ställ dem där.

-Tack för hjälpen. -Ingen orsak.

-Nå? -Vad?

Tror du på dem?

-Va? -Folksägnerna?

De har förstås förändrats med tiden.

Men de är baserade på konstiga händelser.

Som de som vi upplever nu.

Såna saker har förtäljts efter utbrott från Katla ända sen Island befolkades.

Jag vet inte om jag tror på det gömda folket, men det finns en viss sanning där.

De bygger på nåt. Det är uppenbart.

Gríma vill inte ha mig i Hnjúkar.

Hon hade teorier som din pappa fick höra.

Ja…

Hon har varit på helspänn ända sen du försvann.

Vid ett tillfälle blev hon galen.

Hon kanske får vänja sig vid det här.

Ser du hur Jesus liknar din pappa?

Ja. Jag ser det nu. Det är lite läskigt.

Han är verkligen ingen Jesus.

Vem målade den?

Addi Gauti.

-Vart tog han vägen? -Till Reykjavík.

Han var en av de första som gav sig av efter utbrottet.

Det går inte att sälja mycket mitt under ett utbrott.

För att inte tala om att hans bästa kund försvann.

-Kan man köra i det här vädret? -Ja.

Om man har en bra GPS.

Kom.

-Är det inte här i närheten? -Jo, jag tror det, precis där borta.

-Fan. -Se upp.

Tror du han tog med sig spriten?

Varför är du så negativ?

Hittar du nåt?

Ja.

-Skål. -Skål.

Jag har saknat dig.

Saknat…

…att få vara nära dig.

Har jag förändrats?

Ja, tills du föreslog att vi skulle bli fulla.

-Gríma tycker att jag har förändrats. -Vad vet hon?

Alla tycker det.

Jag vet inte hur jag ska vara längre.

Jag förväntas vara full och ställa till med en scen.

Ása, är vi inte här för att ha kul?

-Einar… -Vill du inte bara…

…ta en…

-Ta en klunk och… -Nej, jag vill inte ha mer.

-Ta en. -Nej, jag vill inte ha mer.

Ása.

Jävla filter.

Vad?

Förlåt om jag sårade dig. Det var inte med mening.

Jag vet inte vem jag är, eller vem jag borde vara.

Jag behöver bara nånstans att sova. Snälla.

Okej.

Då fixar vi ett rum åt dig.

Förbannat.

Jag behöver kissa.

Du får kissa när vädret blir bättre.

Mikael.

Varför tror du att din pappa låste in dig i skjulet?

Jag vet inte.

Det var som om han var rädd för mig.

Varför skulle han vara rädd för dig?

Minns du när det började brinna i din skola?

Ja.

Det var väl en olycka?

-Ja. -Ja.

Jag lekte med en tändare.

En bok tog eld.

Jag kunde inte släcka elden.

Jag var rädd,

men jag var också lite glad.

Varför det?

För jag hoppades att alla barnen skulle brinna inne i skolan.

-Det är inte sant. -Jo, det är det.

Nej, det är inte sant, Mikael.

Du och pappa säger alltid att jag ska säga sanningen.

Nu gör jag det.

Barnen i skolan var alltid elaka mot mig.

De ljög för mig.

De gjorde mig illa. De låste in mig nånstans.

-Men bilolyckan, då? -Det var ingen olycka.

Jag hoppade ut framför bilen.

Jag ville dö.

Känner du fortfarande så?

Hur då?

Som att du vill skada dig själv?

Jag tänker inte på det nu.

Men…

…om nån låser in mig igen,

då gör jag dem illa.

Ville du göra pappa illa när han låste in dig?

Ja.

Om han gör det igen dödar jag honom.

Får jag gå ut och kissa nu?

Ja.

Jag…

Jag behöver komma hem.

Jag heter Gríma.

Undertexter: Mats Nilsson