Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Abonnenten är utom räckhåll eller så är telefonen avstängd.

Darri, jag har ringt dig konstant. Du måste berätta vad fan som pågår.

Jag är på väg.

Vad är det här?

Vad är det som pågår?

Den jävla strömmen gick.

Okej.

Vad? Det ser ut som om nån har skurit av ledningarna.

Hallå!

Förbannat.

Tja…

-Det borde funka nu. -Toppen.

Där är du ju.

Är du okej?

Nej.

Jag tar med Ása till glaciären senare.

Varför?

Det är nåt i allt det här som stör mig.

Jag drömde att jag var i glaciärlägret, och…

Jag tyckte att jag såg Ása försöka ta sig in i skjulet.

Jag var där inne och såg henne genom fönstret.

Det är svårt att förklara, men nu tycker jag att vi måste dit upp och reda ut det.

Jag hittade ju henne där och…

Tror du att hon blev bortförd därifrån?

Jag vet inte, Kjartan.

Det verkar inte vettigt att hon skulle ha blivit bortförd.

Om hon ramlade ner i sprickan…

Skärp dig, Gríma.

Du var olycklig innan hon försvann.

Man kan förstå att det var svårt medan hon var borta, men nu är hon tillbaka, och…

Och vad?

Du är fortfarande arg. Vad är du ute efter, egentligen?

Du fattar ingenting.

Nej.

Tydligen inte.

Jag går ut i lagården.

Är du okej?

-God morgon. -God morgon.

Jag behöver komma över floden.

Jaså? Har du nåt tillstånd?

Nej, jag heter Rakel, Darri Hanssons fru. Han forskar uppe på glaciären.

Jag försökte ringa, men han svarar inte.

Inte konstigt utan mottagning. Du behöver en fast telefon eller en satellittelefon.

Du borde sova lite.

Jag är inte trött.

Och jag litar inte på dig.

Du låste in mig i ett skjul.

Det är inte snällt.

Förlåt mig, men…

Hej. Ett telefonsamtal till dig.

Jaså? Tack.

Darri.

Han ringde mig.

Vem?

Jag trodde att jag höll på att bli galen.

Vad menar du? Vem ringde?

Nån unge ringde och sa att han var Mikael.

Det lät precis som han.

Han sa att du hade låst in honom i ett skjul.

Du måste berätta vad som pågår.

-Svara mig! -Det är inte han.

Självklart är det inte han!

Men han kallade mig för "mamma".

Du måste berätta vad fan som pågår.

Det enda jag kan säga är att det inte är han.

Vem är det, då?

-Darri, svara mig! -Jag vet inte.

Jag vet inte vem han är, men…

Jag står på flodstranden och ska strax åka över.

-Du, Rakel. -Vad?

Okej, jag möter dig vid hotellet.

Tar du med honom?

Ja.

Okej.

God morgon.

God morgon.

-Är ni på väg till glaciären? -Ja.

-Hur tar jag mig till Vík? -Till Vík?

Ja. Kan nån hämta mig?

Ja, ring räddningsenheten. Einar kan nog komma.

Okej. Tack.

Glöm inte att slå på larmsystemet.

-Hej. -Hej.

Kaffe?

Nej, tack.

-Vad har hänt med dig och Gríma? -Vad menar du?

Jag vet inte. Du verkar…så reserverad.

Så var det inte förr.

Ja…

-Du har nog rätt. -Har det med mig att göra?

Man kan lugnt säga att det har med dig att göra.

Innan du försvann, när du brukade sova på andra ställen,

och inte kom hem…

Hon oroade ihjäl sig. Jag hatade dig då.

Som om förhållandet till min fru var beroende av dig.

Om du var okej var vi det också. Om inte…

Då var allt en enda röra.

Så i det avseendet har kanske inget förändrat sig.

Det fortsatte i ett år.

Kjartan, ge mig en mjölkkanna. Jag stannar vid hotellet på vägen.

Den står klar där ute.

Ska du göra dig klar? Vi åker nu.

Ja.

-Gríma… -Ja?

Lycka till där uppe.

Tack.

Vad händer? Har du träffat den där mystiska kvinnan, eller?

Ja, det…

Det har jag gjort.

-Vem är hon, då? -Ja, det vet jag faktiskt inte riktigt.

Hon kanske ser ut lite som jag, fast för 20 år sen eller nåt sånt där.

Det låter ju…väldigt skumt.

Är vi släkt med henne, eller?

Nej, det tror jag inte.

Jag vet inte vad jag ska tro, ärligt talat.

Men du ska inte vara orolig.

Det dröjer inte länge innan jag kommer hem.

Jag har bara lite saker som jag behöver göra innan.

Jag är inte…

…orolig, mamma.

-Ta hand om dig. -Du också.

Okej?

Jag älskar dig.

-Jag älskar dig också. -Hej.

Puss.

Jag tvivlar på att experterna i stan skulle ta så här väl hand om dig.

Ingen service där.

Magnea, älskling.

Vad är det?

Jag ber inte om nåt erkännande. Det ska Gud veta.

Mycket har förändrats här.

Ja, det kan jag tänka mig.

Vi ska bara kolla hur det står till med vårt hus. Hämta lite grejor.

Då behövs ett specialtillstånd. För vårt eget hus.

Det här är nog vår sista resa hit.

Vi har hittat en fin lägenhet i Reykjavík, och de flesta barnbarnen bor där.

Jag antar att det slutar så här.

RÄDDNINGSENHETEN

-Hej. -Hej.

Vad heter du, herrn?

-Jag heter Mikael. -Mikael.

Hur gammal är du?

Åtta.

Okej.

Är du bara på besök uppe på glaciären?

-Är det din pappa? -Ja.

Så du bara bestämde dig för att ta pojken med dig?

Vad står på? Varför är det ett barn här?

Det där är vulkanologen som jobbar på glaciären.

Han bad mig hämta honom, och då hade han ungen med sig.

Okej. Mysko.

Vi har inte haft ett barn här sen utbrottet.

-Du är det första. -Verkligen?

Din fru bor i rum åtta.

Mamma?

Jag kan inte tro det här.

Jag kan inte tro det här.

Mamma, jag är glad att få träffa dig.

Mamma har varit så ledsen och rädd.

Mamma och pappa trodde att de hade förlorat sin lille pojke.

Vi trodde att vår lille pojke var död.

Nå… Vad tror du att vi hittar där uppe?

Jag vet inte.

Vad menar du?

Du dök upp efter att ha varit borta ett år.

Vi kan inte låtsas som inget. Vi behöver en förklaring.

-Vad ska förklaras? -Ása, du försvann.

Hur kan du vara så lugn när alla runt omkring dig flippar ut?

Vi måste ta reda på vad som hände.

Förhoppningsvis hittar vi ledtrådar i skjulet där jag fann dig.

Minns du fortfarande inget om hur du hamnade på glaciären?

Nej.

Är det inget som kommer tillbaka?

Nej.

Och den här andra Gunhild Ahlberg, då?

Är du helt säker på att du inte är släkt med henne?

Ja, jag har ju aldrig träffat henne förr, så…

Du är väldigt lik henne.

-Är jag? -Ja. Det är du.

Vi har ingen anledning att ha dig kvar här.

-Du är helt frisk. -Okej.

Men har du nånstans att ta vägen?

Ja.

Till hotellet.

Blöndal?

Blöndal?

Åt helvete med det här!

Vi såg hans kropp. Vi såg att han var död.

-Hans skalle var spräckt. -Tyst, inte så högt.

Det finns ingen här. Ingen.

Hans hjärna var utsmetad på gatan. Minns du?

Sluta!

Det känns som om jag är fast i en mardröm.

Och jag kan inte…

Jag kan inte vakna.

Darri.

Allt är kanske en dröm.

Han är samma milda,

vackra och underbara pojke som jag har saknat så mycket.

Det känns som om jag har fått en gåva.

-Rakel. -Nej.

Du vet vad jag menar.

Hålet, det olidliga tomrummet,

som vi har försökt fylla med nåt ända sen det hände.

Du känner det också, det har du berättat.

-Darri, erkänn det. -Sluta.

Men du känner det.

-Rakel. -Nej! Oavsett vad du har att säga

förändrar det inte att vår son är här hos oss.

-Inget förändrar det. -Rakel.

-Han är tillbaka. -Det är inte möjligt.

Pojken där inne är inte vår son.

Vem är han då?

Jag vet inte.

-Goddag, Bergrún. -Goddag.

Hej.

Hej.

-Tror du att du klarar dig? -Ja.

-Tack så mycket för allt. -Det var så lite, kära du.

Okej.

-Ta hand om dig nu. -Det ska jag.

-Hej då. -Hej då.

-Hur tar man sig till Hnjúkar? -Hnjúkar?

Varför?

Jag tänkte hälsa på Þór.

Ja.

Han bor inte längre där.

Okej, var bor han?

-Hej. -Hej.

Så det är här du arbetar?

Ja.

Är du expert på maskiner?

Inte precis.

Jo, jag behöver…

…prata med dig om en sak.

Vill du ha lite te?

Ja, tack.

Jag har velat berätta en sak för dig…

…ganska länge nu.

Okej.

Orsaken till att jag inte sagt nåt tidigare är förmodligen på grund av

hur allt slutade. Du vet.

Visst.

Hallå?

Hallå?

Hej.

Hej.

Får jag komma in?

Javisst. Kom in.

-Har du flyttat? -Ja.

-Det gjorde jag. -Varför?

-Det är komplicerat. -Prata med mig.

-Om vad? -Om din dotter som kom på oss?

Är hon galen?

Min dotter?

Vad pratar du om?

Förlåt, jag visste inte att du hade sällskap.

Vad pratar du om? Kom hans dotter på er?

Vad pratar hon om?

Jag… Jag vet inte.

Titta på mig.

-Vad pratar du om? -Du har inte med det att göra.

Gunhild…

Du. Gunhild!

Gå inte, snälla Gunhild. Ge dig inte bara av!

Berättade du för henne om oss?

-Nej. Aldrig. -Vad är det då hon pratar om?

Ärligt talat har jag ingen aning om det.

Beskrev hon precis natten vi hade tillsammans?

För 20 år sen?

-Tänk att du drog in mig i detta. -Gunhild.

-Vi var båda med på det! -Jag var inte gift!

Hör på. Jag vet inte vad det är som händer.

Men när den här kvinnan dök upp på kliniken…

Hon såg ut precis som du för 20 år sen.

Det rörde upp en massa känslor.

Vad var det du skulle berätta för mig?

-Vilka mediciner går du på? -Mot depression och ångest.

Mår du bättre nu?

Vi får se när de slår på.

-Mamma tog såna mediciner. -Gjorde hon?

De förändrade henne.

Hennes förhållande till pappa förändrades efter att hon började ta dem.

På nåt sätt blev de…

…så reserverade och kyliga.

Verkligen?

Det händer med dig och Kjartan också.

-Lägg av. -Har du slutat älska honom?

Nej. Självklart inte.

Hon var alltså deprimerad?

Ja, jag antar det.

-På grund av pappa? -Han var inte till mycket hjälp.

Du var alltid lite arg på honom.

Är det på grund av…

…självmordet?

Vad undrade du om min dotter?

Pratade du om natten när hon kom på oss?

Ja.

När Ása var tio?

För 20 år sen?

För 20 år sen?

Ja, för 20 år sen. Jag var 20 år yngre.

Jag var gift, och jag tog med min flickvän hem.

Och…

…det där var hon. Gunhild. Som just gick.

Men det är ju jag.

Jag är kvinnan du pratar om.

Känn här.

Ja.

Det är vårt.

Minns du inte hur du kom hit?

Ása?

-Ser du det här? -Ja.

Det ser ut som om nån försökt ta sig in men misslyckats.

Nånting verkar ha tryckt upp brädan.

Vad är det här?

Vad är det här?

Det ser ut som ett klädesplagg.

Vi kanske kommer in undertill utifrån.

Den här pojken verkar minnas saker som endast vår son kan minnas.

Som…

Jag frågade honom om fågeln.

-Den han klippte av vingarna på. -Han var bara ett barn.

Ja. Men han ångrade det.

Nu bryr han sig inte.

Han har ingen ånger. Som om…

-Som om han är utan samvete. -Vad?

-Du vet vad jag menar. Skolan… -Det kunde inte bevisas.

Så klart inte. Bara han kunde ha gjort det, och han ljög.

-Jag visste hela tiden att han ljög. -Darri.

Hur kan du prata så om vår son?

Jag kan det för jag känner honom.

-Du har alltid trott det värsta om honom. -Han satte eld på skolan.

Och du ljög för hans skull.

Jag förstår varför du gjorde det,

men faktum kvarstår, han satte eld på skolan.

De kunde inte bevisa det.

Du vet…

Okej…

Okej, Darri. Jag tänjde på sanningen lite grann, annars hade han åkt dit.

De kunde ju inte bevisa nåt, så…

Så jag bestämde mig för att hjälpa honom lite grann.

Resultatet av det var att han såg att han kunde komma undan med vad som helst.

Tills han dog.

Darri.

Han är vår pojke. Han är vår pojke. Du ser det ju själv.

Han lever, Darri. Ser du?

Darri, lägg dig ner.

Lägg dig bredvid vår son. Snälla du.

Kom nu.

Kom här.

Jag hade faktiskt glömt hur det här kändes.

Din röst…

Din lukt…

Allt är precis som förr.

Som om du aldrig hade åkt iväg.

Jag har alltid funnits här.

Ser du nåt?

Det är bara grus och sand.

Det finns ett utrymme under hela skjulet. Vänta lite.

Rikta ljuset hit.

Vad?

Ása, vad hände?

Ása!

Undertexter: Mats Nilsson