Original subtitles

EN ORIGINALSERIE FRÅN NETFLIX

Einar till Gríma.

Gríma här.

-Gruppen är söder om bergskammen. -Uppfattat.

Är ni okej?

Katla har haft ett utbrott. Ge er av nu!

Hallå!

Gríma!

Gríma!

Gríma, jag har problem!

Fan!

Gríma?

Gríma, det här är Ása.

-Einar, har du sett Ása? -Nej.

Gríma anropar Ása.

Ása?

Var är alla?

Vilka då "alla"?

Alla. Alla människor.

Det finns ingen här förutom vi.

Är det verkligen du?

Var har du varit?

-Vad? -Var i helvete har du varit?

Här.

Jag har bara varit här.

Hallå! Ása!

Ása!

Gríma anropar Einar!

-Gríma anropar kontrollcentret. -Kontrollcentret.

Jag behöver en ambulans till glaciären, nu!

Vad står på?

Jag tror jag hittade min syster, Ása.

Rakel?

-Du skrämde mig, Darri. -Förlåt, det var inte meningen.

Jag ska bara hämta klätterutrustningen. Är den i garaget?

Förmodligen. Du borde ju veta var den är.

Darri, jag tänkte ringa dig angående bodelningen.

-Har inte Soffia kontaktat dig? -Soffia?

Min advokat.

Nej, hon har inte kontaktat mig.

Hon skulle skicka över allt.

Berätta hur allt är upplagt så gör vi det klart.

Jag har blivit avrådd från att tala med dig direkt.

-Om Mikael. -Du…

Jag ska hämta mina grejor.

Darri, angående gravstenen.

-Jag vill få det gjort. -Vad? Nu?

Ja. Det är nästan tre år sen han dog.

-Ja, okej. -Du kan inte bara fly undan.

Du måste inse att det hänt.

Jag hinner inte prata. Jag måste till Mýrdalsjökull.

-För att göra vad? -Det handlar om jobbet. Det pågår nåt.

-Jag måste iväg. -Darri.

Kan vi prata om det när jag återvänder?

Visst. Toppen.

-Vad pågår på glaciären? -Jag vet inte.

Hon ser ut som svenskan.

Håll hennes arm medan jag sätter i kanylen.

-Hon skakar ju. -Är du okej?

-Vigdís, är det en liter RA? -Ja, Ringer-Acetat, en liter.

-Fråga vad hon heter. -Vad?

För att se hur pass medveten hon är.

Du är på kliniken i Vík och visar tecken på hypotermi.

-Kan du säga vad du heter? -Ása.

-Ása? -Ása. Jag heter Ása.

Jag är så glad att han kommer.

Verkligen? Varför det?

Det finns ingen bättre att utvärdera situationen.

Glöm inte din poncho.

-Ska jag ta på den? -Det vore nog inte så dumt.

-Mycket lägre vattenstånd i floden. -Ja, det verkar minska.

Nu kan man åtminstone leva i Vík.

-Hej, trevligt att träffas igen. -Hej.

-Jag har lite extrautrustning. -Ja.

Det här är Leifur. Han hjälper oss här ute.

-Hej. -Hej.

-Jag hämtar förnödenheterna. -Ja.

Har ni samlat in många tefraprov?

Ja, massvis.

Labbet är fullt av dem.

Vad menar du?

Är allt annat bara svart, som en drömlös sömn?

Ja.

Minns du inte nåt alls?

Inga fragment, som visioner eller…

Oklara minnen eller drömmar…

Jag minns att vi var på glaciären på våra snöskotrar.

Vi svarade på ett nödanrop.

Vi samlade ihop turisterna för att vulkanen hade vaknat.

Sen började askregnet.

Och sen, då?

Då…

Jag vet inte om det var efter det.

Efter vad då?

-Nån injicerade mig med en spruta. -En spruta?

-Vad för sorts spruta? -En kanyl.

Eller…

Hände det kanske…

…när jag hade kommit hit? När kom jag hit?

Vad tror du?

Vi måste nog beakta möjligheten att hon har hållits fången nånstans hela tiden.

Herregud.

Jag tänkte inte ens på att det kunde vara ett brottmål.

Vi gör en biopsi och tar ett blodprov.

Vad i helvete är det som pågår?

-Hur kan hon fortfarande vara vid liv? -Jag förstår inte.

Pappa.

Hej, pappa.

Det är du!

Så klart det är jag.

Varför beter sig alla så konstigt gentemot mig?

Först var det kvinnan igår, och nu Ása.

Det är hon.

-Eller hur? -Jo.

Hur är det möjligt?

Jag vet inte.

Jag vet att det här låter löjligt, men…

Finns det en möjlighet att hon kanske blev infrusen där uppe i ett helt år?

Gríma…

Nej.

-Var har hon då varit? -Jag vet inte, älskling.

Jag har ingen aning.

Såvida det inte har blivit en landhöjning under Katla.

Det är osannolikt.

Det håller jag med om, men tänk om det är så?

Ett pyroklastiskt flöde är farligt. Finns det en chans för det,

även om den är liten, då måste området evakueras.

Låt oss inte förutspå ett Pompeji redan.

Det gör jag inte, men det vore oansvarigt att ignorera alla tecken.

Ingen av oss vill väl dö i en gasexplosion.

Jag förstår, men Katla har aldrig producerat ett pyroklastiskt flöde.

-Inte ett utbrott på ett helt år. -Nej.

Den beter sig inte som vanligt utan mer som Öræfajökull,

som är känd för sina pyroklastiska flöden.

Frågar ni mig beter sig inget normalt här längre.

Jag vet att ni vetenskapsmän inte tror på saker

som inte kan mätas med er invecklade utrustning, men…

Jag kan bara säga att nåt pågår som vetenskapen tyvärr inte kan förklara.

Det här är Bergrún, hotellägaren.

Hon var spåkvinna. Hon läser i teblad och händer, och har kontakt med alferna.

Hon rökte nog på för mycket under hippietiden.

"Så lämnade Anklagaren Herren. Han lät Job drabbas

av varbölder från huvud till fot.

Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen.

Sen…" Drick långsamt, älskling.

"Hans hustru sade till honom: 'Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet?

Förbanna Gud och dö!'

Han svarade henne:

'Du talar som en dåre.

Vi tar emot det goda från Gud,

skall vi då inte också ta emot det onda?'"

Mår du bra, min älskling?

Jaha…

Jag förstår.

ÁLFHEIÐUR GRÍMSDÓTTIR ÄLSKAD MAKA OCH MOR

ÁSA ÞÓRSDÓTTIR

Välkommen.

Ditt rum ligger här inne.

Här är GPS-avläsningarna.

Som du ser finns det en höjning på fem centimeter på en vecka.

Förstår du att jag oroar mig för ett pyroklastiskt moln?

-Har vi en jordbävningsavläsning från då? -Ja.

Den visar inget anmärkningsvärt.

GPS:en kan vara felaktigt kalibrerad.

Det kan vara en ny intrusion av magma ett par kilometer ner.

Kalibrera om GPS:en och håll noga koll på seismograferna…

-Är det provet? -Ja.

Detta är alltså provet som visade avvikelserna.

-Hej. -Hej, hur mår du?

-Det är väl okej. -Det var skönt att höra.

Ditt hjärta verkar klara sig bra. Inga konstigheter där, inte.

Och febern har gått ner.

Det var bra.

Förvirring och minnesförlust är vanligt vid hypotermi.

-Jaså? -Ge det ett par dagar.

-Du kommer säkert att minnas allt. -Okej.

Och…

Du blir säkert lättad att få höra att din bebis också mår bra.

Trots traumat.

Vilken bebis?

Urinprovet vi tog bekräftar att du är gravid.

Under den första undersökningen

lade både syster Brynja och jag märke till att det börjar synas.

Är jag gravid?

Visste du verkligen inte?

Nej.

Nej.

Hej?

Bör du göra det där inomhus?

Förmodligen inte.

Jag vill köpa en biljett till…

-Den där amfibiebilsgrejen. -Jaså, det vill du?

Ja.

Har du tillstånd?

Vad för sorts tillstånd?

Vad som helst. Vetenskapsman, journalist.

Släkting till de som fortfarande bor kvar i området.

Medicinsk personal eller nödpersonal.

Området är stängt.

Begränsat tillträde. Inga turister.

Vi säger att jag är en släkting.

Hör på, damen…

Jag delar inte ut tillstånden här. Du måste få det från polisen.

En polis ringde mig och liksom bad mig att komma hit…

-Gísli? -Ja, Gísli.

Okej.

Jag ringer honom.

Har du nån legitimation?

Hallå.

Jag har en utländsk kvinna här som heter Gunhild Ahlberg.

Ja, svensk.

Hon dök ju upp här.

Ja.

Han blev överraskad. Han hade inte bett dig att komma hit.

Han sa kanske inte precis så.

Vad gör du här?

Han sa att han hämtar dig om en halvtimme. Sätt på den här.

Jag tar dig över floden.

-Nej. Vad är det som pågår? -Jag ger mig av.

Det är för tidigt, Ása. Du kom in igår, med svår hypotermi.

Jag mår bra. Jag skriver ut mig själv.

Du måste stanna under observation.

Ditt hjärta kan hitta på en massa konstiga saker.

Vi måste vara säkra på att dina njurar fungerar.

-Jag vill inte vara här. -Jag förstår det.

Låt oss åtminstone kolla ditt hjärta så länge du är kvar här.

Okej.

Brynja, sätter du på EKG:n åt mig?

Ja.

-Hej. -Hej.

-Du är Gunhild, eller hur? -Ja.

-Ja. Jag är Gísli. Välkommen. -Tack för att du hämtar mig.

Det var så lite.

Säg mig, är du släkt med den andra Gunhild på nåt sätt?

Nej, det tror jag inte.

-Och ändå kom du ända hit. -Ja.

Följ med mig.

Han verkar inte oroad av GPS-mätningarna.

Alltså…

"Varför skulle vi oroa oss? Området har ju evakuerats."

Jag oroar mig för mig själv, tack så mycket.

Jag vill inte stekas levande.

-Det är äckligt. -Det var så lite.

God morgon.

Visste du om att tefran här, den svarta bergarten,

ger samma avläsning som askan från isen du skickade till mig?

Verkligen?

Vi behöver bättre prover från utbrottet 1918.

Ja.

Då ser vi om samma kemiska föreningar fanns där då.

Den är så kompakt.

Den här svarta glasartade beläggningen är…

Den är otroligt fascinerande.

Han liknar dig lite grann. Är han din son?

Ja.

Hur gammal är han?

Han skulle ha blivit…

Tolv.

Gríma. Jag pratade med Gísli.

Han tror att möjligheten finns att hon har hållits fången under en längre tid.

Fången?

Ja, det är ju bara en teori.

Men vad…

-Påstår du att hon blev… -Vi vet inte.

Jag gjorde en drogtest och tog en biopsi och skickade allt till labbet i Reykjavík.

Jag ville bara att du ska veta.

Jag kan inte föreställa mig allt du gått igenom.

Jag är så glad att vi ses igen.

Jag tror knappt det är sant.

Ása, du är min syster, och jag älskar dig vad som än händer.

Ja.

-Åkte alla bara? -Ja, staden evakuerades.

Först på grund av glaciäröversvämningen.

Vissa återvände, men ingen stannade länge på grund av askan.

Myndigheterna vill inte ha folk här. Det är hälsovådligt.

Men du gav dig inte av.

Nej.

God morgon.

Jag vill checka in, tack.

Gunhild?

Jag kände på mig att du skulle dyka upp.

Ja…

Nu känner jag igen dig. Du är hotellägarinnans dotter.

Ja.

Du var här sista sommaren som min mor drev hotellet.

Det är alltså jag som driver det nu.

-Åkte du nånsin till Nepal? -Jovisst. Du kommer ihåg.

Ja, jag åkte till Nepal, och…

Jag bodde i Indien, och sen Köpenhamn.

-Så du följde din äventyrliga själ? -Jag följde alla mina drömmar.

Hela vägen till världens ände och tillbaka till Vík.

Och du?

Reste du mer?

Nej, det blev inte så.

Du slog dig till ro?

Man? Barn?

Jag åkte hem till Sverige.

Och nu är du här.

Det är väldigt fint att se dig igen.

Fast det är synd att du kommer just nu,

för utbrottet gör allt så svårt.

Alla dessa konstiga saker som händer.

Det är nåt i luften.

Som inte är som det ska.

Det är fint att vara här ändå.

Jag skulle behöva ta mig runt på egen hand.

Det här med taxi verkar ju inte fungera så bra här.

Nej, men du kan ta en av de övergivna bilarna där ute.

Det är som en oskriven regel att om bilnyckeln ligger på sätet

kan du ta den och använda den hur du vill.

Tack.

Vill du ha en öl?

Inte i tjänst, tack.

Det är ju bara en öl.

Är du okej?

Ja, det är bara det att det känns konstigt med Ása.

Ni två hade visst nåt på gång, va?

Jo, alltså…

Är det inte konstigt att hon är tillbaka?

Jo, det är väldigt konstigt.

Men Herrens vägar äro outgrundliga.

DÖDSRUNA - ÁSA ÞÓRSDÓTTIR

Pappa?

Hon läser sin egen dödsruna.

Det var kanske inte så bra att ge henne boken med urklipp.

Hon måste inse verkligheten på nåt sätt.

Jag vet. Det känns som att jag också har tappat kontakten med verkligheten.

Ja, jag vet hur du menar, älskling.

Om du fick mig dödförklarad, hölls det nån begravning?

Nej, vi hade en…

En sorts minnesstund.

Bara för en månad sen.

När det var tydligt att…

När vi antog att du inte skulle bli upphittad.

-Det hölls alltså en begravning? -Nej, det var en minnes…

Mer som en minnesstund.

Vi fick rådet att ta ett slutligt farväl.

Det skulle hjälpa oss i sorgeprocessen.

Vi hade ingen kista, så det tillverkades en gravsten.

Eller en minnessten.

Den står på kyrkogården.

Ni två måste ju vara släkt.

Längst bort.

Tack.

Hej.

Hej.

-Vem är du? -Gunhild Ahlberg.

Är du det?

Ja.

Och vad gör du på Island?

Jag jobbar på ett hotell.

-Berätta om Þór. -Vad menar du?

Vad är din relation med Þór?

-Varför frågar du det? -Bara svara.

Känner du hans fru, eller?

Nej, det gör jag inte.

Vad är din relation till honom?

Jag är gravid med hans barn.

Tänker du behålla det?

Vart ska du?

Jag ska hjälpa Kjartan med mjölkmaskinen.

Jag är inte borta länge.

Ger du dig iväg?

Jag tar en promenad.

Ása, är du okej?

Ása?

TY JAG LEVER, I SKOLEN OCK LEVA

Hej, mamma.

ÁLFHEIÐUR GRÍMSDÓTTIR ÄLSKAD MAKA OCH MOR

Hej.

Hej, lilla vän.

Hallå?

Hej.

-Jag letar efter bonden. -Jag är bonden här.

Jag letar efter en man som bodde här förr. Han heter Þór.

Ja, han bodde här. Han är min svärfar.

-Gunhild. -Hej.

Jag är en gammal vän till honom. Du kanske vet var han bor nu?

Han är här. Han är i stallet och lagar mjölkmaskinen.

Följ med. Jag ska visa dig.

Varför fortsätter du som bonde här?

Lika bra här som nån annanstans.

Blir inte mjölken förorenad?

Vi får hö norrifrån och vi kollar mjölken dagligen. Inget fluor i den än så länge.

Men ingen hämtar upp mjölken längre så vi säljer det lilla vi producerar lokalt.

Þór!

Här.

Han är därinne.

Hej.

Hej.

Det var ett tag sen.

Tjugo år.

Nästan 21.

Är du fortfarande gift?

Nej. Jag är änkling.

Jag beklagar.

Och du, då?

Hur har du haft det?

Tja, du vet…

Bra.

Det var trevligt att träffa dig igen.

Jag antar att du är här på grund av den andra Gunhild.

Ja.

Ja, det kan man nog påstå.

Ni är väl släkt?

Nej, inte alls.

-Jag vet inte vem hon är. -Verkligen?

Ni är väldigt lika.

-Hon verkar visst känna dig. -Ja.

Mycket konstigt.

Hon misstar mig nog för nån annan.

-Hon hävdar att du gjort henne gravid. -Vad?

Hon är faktiskt det.

Hon är gravid.

Hon säger att du är far till barnet.

På den tiden trodde jag att nåt var på gång mellan Gunhild och Þór.

Blås.

Jag kan mycket väl ha haft fel.

Men han har mycket nog att tänka på nu.

Hans dotter har återvänt.

Har du inte hört?

Ása har tydligen återvänt.

Bara så där. Hur pigg som helst.

Det är ju helt bisarrt. Som taget ur en folksaga.

Det vore ju inte första gången som Katla sväljer nån med hull och hår

och spottar ut dem långt senare.

Under utbrottet 1311

började allt med en glaciäröversvämning efter jul.

Det följdes av ett enormt nerfall av aska.

På våren hittades en flicka begravd i askan, ihop med sin hund.

De var båda levande.

Folk trodde att hon var en bortbyting.

Det pågår nåt mystiskt här.

Jag känner det ända in i märgen.

Nå, ska vi läsa i din kopp?

-Ska du inte säga nåt? -Som vad då?

Nåt elakt om Kjartans matlagning.

Du har alltid hatat… Vad var det du kallade det?

Hans fettindränkta isolering för kransartärerna.

Jag hatar hans matlagning.

Han har lagat mat hela dagen och förväntar sig nog en föreläsning om kolesterol.

Du måste säga det till honom.

Du får det att låta som om jag är en riktig subba.

Det är faktiskt ett gammalt recept från min farmor.

-Mycket gott. -Tack.

-Ása? -Vad gör hon här?

-Vad fan gör du här? -Håll inte på nu, är du snäll.

Hallå?

Är det du, Eyja?

Hej, pappa.

Undertexter: Mats Nilsson