Original subtitles

Vänta, snälla.

Om ni trycker på den knappen kommer helvetet att braka loss.

Och inte bara för mig, utan för er också.

- Vad menar du? - När USA:s myndigheter får reda på

att jag är här, kommer de begära mig tillbaka.

Vi arbetar inte för de amerikanska myndigheterna.

Vi ska utreda misshandeln som skedde på färjan två dagar sen.

Hörni, jag...

Jag tappade humöret och det var fel.

Men jag lovar att den killen bad om det.

Jag gjorde inte rätt.

Men jag är inte den ni tror att jag är.

Jag ber er. Snälla, jag gör vad ni än vill.

Men gå inte ut med det här.

Så fungerar inte rättssystemet här, mr...

Frey. John Frey.

Nå, då fick jag svar på min första fråga.

Enligt mig är vi här för att prata om

det som hände på färjan...

OHIO REHABILITERING & KORRIGERING

- Här är han ju! - Där är han!

Välkommen tillbaka, chefen.

Du sa ifrån, till guvernören, för fan!

Svär inte.

Här har vi en äkta kriminalvårdare.

- Det stämmer. - Ja.

Vad står ni och hänger för? Vi har jobb att sköta.

- Det stämmer, chefen. - Vissa saker ändrar sig aldrig.

AVDELNING FÖR DÖDSDÖMDA

Lås cell åtta.

Låser cell åtta.

Du, Frey. Mår du okej? Snacka med mig, John.

Andas in... och andas ut.

Har du upplevt några besvär på sistone? Yrsel, andningssvårigheter?

- Har du haft hjärtbesvär innan? - Jag fick mitt hjärta krossat.

Titta in lampan.

- Äter du bra? - Har du provat maten härinne?

Du måste äta. Jag skulle tro att det rör sig om lågt blodsocker.

Se till att mr Frey äter ordentligt.

Det vore bra om han fick i sig något på en gång.

Okej, Ethel.

- Lås cell åtta. - Låser cell åtta.

Hur var namnet?

Ta dina saker och gå vidare. Nästa.

- Namn? - Hanna Klein.

- Klein? - Ja.

Du är klar. Ta dina saker.

Gå vidare. Nästa.

Jag har lämnat in en protest mot Finnigans jävsituation.

Rätten överlägger imorgon.

Om de går enligt vår linje, öppnar det spelfältet.

Och gör de inte det, fortsätter vi,

hela vägen till högsta domstolen.

- Hur mår du? - Det är okej.

- Du ser inte ut att må bra. - Nej, jag...

- Jag har inte sovit så bra. - Ma'am.

Tar ni hand om min klient ordentligt?

Vi behandlar alla interner lika här.

Hur tycker du han ser ut att må?

Alla har väl bättre och sämre dagar.

- Han behöver träffa en läkare. - Vi har en på avdelningen.

Nej, han borde läggas in.

Dödsdömda måste stanna i sina celler.

Saknar ni medkänsla helt och hållet?

Jag kommer att lägga in ett formellt klagomål.

- Ja, ma'am. - Håll ut, okej?

- Jag ska se vad jag kan göra. - Tack så mycket.

Ewert.

- Vad händer nu? - Du skulle hålla dig undan, sa jag.

Det är precis vad jag håller på med.

Han erkänner misshandeln. Nu är det upp till finnen.

Något nytt där?

Han är kvar på sjukhuset för observation.

Tänk om de försöker att lämna ut honom.

Sverige genomför inte utlämningar till länder med dödsstraff.

Är du säker? Tänk om amerikanerna trycker på.

Jag är ingen politiker.

Det jag försöker säga är att om det finns en risk

att han skickas tillbaka

så borde vi väl ta reda på om han gjort det de påstår?

Men det är väl ingen polisiär fråga, eller?

Vi får vänta och se vad som händer.

Jag kommer inte att ringa till UD och säga att jag har häktat ett lik.

Ska inte du försöka att vila lite i stället?

MARCUSVILLE KRIMINALVÅRDSANSTALT

FINNIGANS MÖRDARE FÅR SPRUTA

SKÖNHETEN OCH ODJURET

"JAG GER INTE UPP"

FREY FÖRNAMN: JOHN

SÖK

DOMSTOLSPROTOKOLL

TIDIGARE BROTT OLAGA VAPENINNEHAV

Idag är en viktig dag för min familj,

mitt i vår smärta och sorg,

är idag är en dag av tröst.

Vi känner tröst över meddelandet att den man

som tog vår dotter ifrån oss på ett sånt brutalt sätt,

vid en så ung ålder, inte kommer att visas någon nåd.

Vi är förvissade om att vår kära Elizabeth väntar på oss...

...att vår kära Elizabeth väntar på oss i himmelriket,

samtidigt som att hennes mördare garanterar inväntar ett annat öde.

Hanna sa att de inte låter dig träffa en läkare.

Jag har träffat en läkare. De får komma till cellen.

Ja, men de måste ta hand om dig.

Varför, pappa? Så att jag klarar mig en vecka till?

- Vi har överklagandet ännu. - Nej.

Nej, vi har förlorat.

En ny domare kommer inte att tolka det annorlunda.

Hanna säger att det kan ändras fram till sista ögonblicket.

Ja. Hon är en bra advokat.

Tack för det.

Men hon brukar inte jobba på fall där guvernören är släkt med offret.

Det gör ingen.

Jag...

Jag tror att vi borde börja tala om vad som kommer hända efteråt.

- Efteråt? - Ja, jag lite tankar om

vart jag skulle vilja... vila.

- Nej. - Jag tänkte...

att du skulle kunna ta med mig ner till Mississippi.

Vägkorsningen som Robert Johnson sjöng om.

Jag har sett när folk försvinner.

Och om vi bara kan inse faktum...

så har vi tid att acceptera det.

Vill du att jag ska acceptera att de tar min son ifrån mig?

Nej. Jag bara...

Jag vill inte bara stånga mig blodig längre, det är allt.

Vi kan prata om bättre saker istället.

- Som vad då? - Jag vet inte.

Jag är så ledsen för det här.

Förlåt att jag utsätter dig för det här.

Säg inte så.

Du är min grabb.

Jag tänkte att vi borde plantera ett träd för Beth.

Något som lever och vi kan ha som minne av henne.

- Ett sätt för oss att gå vidare på. - Gå vidare?

Vi måste börja leva igen, Ed.

Inte vänta på att dö.

Jag väntar på att någon ska dö...

- men inte fan är det jag. - Och sen?

Ska vi låtsas som hon aldrig funnits?

Jag vill att vi hyllar hennes liv,

och hedrar henne genom att leva.

Hon är min dotter med. Du äger inte den här smärtan ensam

och tyvärr kommer du aldrig att komma över den heller.

Så, nu har jag meddelat åklagaren

att Frey har erkänt misshandeln av Ruotsalainen.

Han kommer att åtalas.

- Och UD känner till allting. - Men vad fan?

Jag vet inte hur de jävla lakejerna fick reda på det, men...

de vill att vi fortsätter som vanligt

- och låter dem sköta sitt. - Vad betyder det?

Ja, som sagt, enligt svensk lag kan de inte lämna ut honom.

Jag har tittat närmare på fallet. Det är en riktig soppa.

Den där flickan som blev mördad var guvernörens dotter.

Oavsett vad det är som har hänt där, har vi ingenting med det att göra.

Och du har ingenting att göra

med det som har hänt här. Är det uppfattat?

Jag är strax tillbaka.

Vad var det som du skulle berätta?

Du menar innan du lät dem anhålla mig?

Du sa att jag måste lyssna tills du var klar. Jag lyssnar.

Som sagt... jag ville inte ljuga för dig.

Det spelar ingen roll nu.

Jag måste veta vad det är som du kan komma att återvända till.

Snälla, Mariana...

Du måste hjälpa mig. Jag gjorde det inte.

Då måste du hjälpa mig.

Okej. Ja.

Jag var tjugo år. Vi var förälskade.

Och ska jag vara ärlig, var hon mer på än vad jag var men...

Det var så hon var.

Även om hennes pappa vägrade att tro det.

En kväll åkte jag dit.

Vi drack, rökte gräs, hade sex.

Och vid någon tidpunkt gick jag hem.

Och när jag vaknade nästa morgon fick jag höra att hon var död.

Och du hade inget med det att göra?

Ursäkta, men jag försöker bara förstå vad som hände.

Rättegången var ett skämt.

Min offentliga försvarare ville bara få vara med i tidningen.

De satte in en massa av Finnigans väljare i juryn

och åklagaren ägnade sig mest åt att visa bilder på Beth.

- Som död? - Ja.

Men de kunde ju inte fälla dig utan bevis?

De hade planterat ett par handskar i min bil med Beths dna på.

- Vem gjorde det? - Snuten. Jag har ingen aning.

Alltså...

Du måste inse, det här är guvernörens dotter.

Alla ville se mig dömd.

Tidningarna, allmänheten, staten. Till och med min advokat.

Men det är bara halva historien. Eller hur?

- Du dog. - Ja.

Om du inte trodde på den delen, kommer du inte gilla det här heller.

Jag sa aldrig att jag inte tror dig.

Jag skulle inte kunna döda nån.

Visst har jag hängt med fel personer

och jag kan tappa humöret...

Men det där är inte jag.

Så hur gick det till när du dog för fem år sen?

I dödscellerna har man ingen kontakt med omvärlden alls.

- Lås upp cellavdelning B. - Låser upp cellblock B.

Man sitter 22 timmar om dygnet i en cell

- som är hälften så stor som denna. - Låser upp cell åtta.

Och två timmar är man i en liten bur där man ser en liten bit av himlen.

Det är allt.

En dag under min rast kunde jag plötsligt inte andas.

En läkare kom och undersökte mig,

men de kunde inte se något fel på mig.

- Det hela var en förberedelse. - För vad?

För att dö.

Det måste ha börjat flera månader innan.

Jag vet fortfarande inte hur.

Men de måste ha gett mig något för att försvaga mig.

Kardiomyopati, heter det.

Förstorat hjärta. Det är ovanligt, men det händer.

Tack, Vernon.

De lämnade ingenting åt slumpen.

Och vilka är "de"?

Vi kan ta honom till denna korridoren.

En grupp människor som inte tyckte jag förtjänade det som hänt mig.

De ville väl rätta till det, gissar jag.

...ner för den korridoren. Vi måste ta oss dit bort.

Du förstår hur det här låter, va?

Det här är en högriskanstalt.

Ja. Men här sitter jag.

För att få ut en dödsdömd från deras cell

måste de praktiskt taget vara död.

Så det var det de gjorde.

De hade förberett all medicin och utrustning i förväg,

sen väntade de på det som de lagt i min mat

skulle ta effekt.

- Vad är det som händer? - Frey! Är du okej?

Lås upp cell åtta.

Har du legat i ett badkar

och dragit upp proppen utan att ha gått ur?

Så kändes det.

Livet rann ut ur kroppen på mig.

Men du är här.

Nätt och jämt.

De hade väldigt kort tid på sig...

...från när de sövde mig till att de väckte mig.

- Gör hjärt-lungräddning. - Åtta minuter...

Hade det gått längre skulle min hjärna dött.

Mitt medvetande kom och gick. Jag var förlamad.

Jag kunde se och höra men jag kunde inte röra mig.

Jag var livrädd.

Hela proceduren

var tvungen att se äkta ut utan att mitt hjärta stektes.

- Undan! - Så de gav mig bara en lätt stöt.

Den sista sprutan måste gå rakt in i skelettet.

Men istället för adrenalin gav de mig saltlösning.

Dessutom hade de riggat hjärtmonitorn.

Upphör hjärt-lungräddning.

Patienten dog 09.13.

Vad är det som händer?

Ni förstör mig. Ni förstör varje minut.

Det var inte ens det värsta.

När jag vaknade i det där rummet trodde jag att jag var död

och att jag hade hamnat i limbo.

Hämta en liksäck.

Det dök upp folk. De sa inget,

men jag kände hur de gjorde något med mitt ben.

Sen blev det svart, med bara en liten glimt av ljus.

Jag kände att vi rörde på oss.

- Pedersen. - Sir, Frey är död.

- Vad? - Ni borde ta er hit.

Jag är på väg.

Eriksen, vad fan är det som hänt?

John Frey dog i sin cell, sir.

- Hur är det ens möjligt? - Hjärtstopp.

Efter obduktionen får vi mer detaljer.

Jag vill ha en rapport på mitt skrivbord imorgon.

Ja, sir.

Jag kände att vi var utomhus på grund av hur det luktade.

Det hade varit evigheter sen jag känt något annat än fängelse.

Transport till rättsmedicin.

- Ni är klara att köra. - Okej. Toppen.

MARCUSVILLE KRIMINALVÅRDSANSTALT

Jag tror att vi fixat det, Vern.

Jag sa att de hade åtta minuter på sig, va?

Jag hade varit död i sju minuter.

Inte långt därefter bytte vi bil.

Jag var helt borta men det kändes som en vanlig bil.

De måste ha tagit ett annat lik till bårhuset.

Jag kom långsamt tillbaka, men jag gled i väg hela tiden.

Och...

en kille kom och mötte mig i Kanada.

Han fixade till mig.

KANADA

Han gav mig ett pass

och en flygbiljett till Stockholm via Moskva.

Jag hade aldrig varit utanför USA.

Så vem är Jonathan Schwartz?

- De sa de aldrig. - Har du aldrig undrat?

Jag fick chansen att ha ett nytt liv.

Inget annat spelade roll.

Tror du på mig nu?

ADVOKATKONTOR HANNA KLEIN

Nu ska vi till Marcusville Kriminalvårdsanstalt

där John Frey, känd som valnattsmördaren,

som dödade flickvännen Elizabeth Finnigan

i guvernörens herrgård,

rapporteras idag att ha fått hjärtstopp i sin cell.

Sjukvårdarna på plats lyckades inte återuppliva Frey,

som dödförklarades sent i eftermiddags.

- Detaljer... - Nej!

Nej!

Guvernör Edward Finnigan förväntas ge ett utlåtande inom kort.

samtidigt som källor inuti fängelset...

Än så länge anses dödsfallet vara en tragisk olycka.

De sa att det berodde på en sällsynt sjukdom.

Kardiomyopati. Förstorat hjärta.

Den jäveln saknade hjärta.

Jag har bett om en utredning.

Varför då?

Vad menar du?

Så att vi kan få reda på hur det här kunde hända.

Edward, pojken är ju död.

Det kanske inte skedde så som du ville,

med det var det som Gud ordnade för oss.

Han kanske försöker att säga oss något.

Han tog det ifrån mig.

Från Beth. Han tog hennes liv. Han tog hennes rättvisa.

När ska han sluta att ta saker från oss?

Jag vet inte.

Kanske när vi lär oss att släppa taget.

Jag begriper inte varför du inte är arg.

Jag är faktiskt lättad.

Han är borta. Det spelar inte roll hur det skedde.

Inte för Beth, i alla fall.

- Hej, Ethel. - Hej.

- Är det här smart? - Vi måste fortsätta som vanligt.

Hur är det på jobbet?

Finnegan har dragit igång en utredning.

De kommer inte att hitta nåt, det finns inget att se.

Och om de vill förhöra mig?

Det klarar du. Vi gjorde en god gärning, jag lovar.

Jag är kriminalvårdare, jag är ingen jävla hemlig agent.

En del föds med rättfärdighet, andra påtvingas det.

Vilken grupp tillhör du?

Ingen. Jag är en sån som inte fattar när det är dags att lägga av.

Jag är en sån som inte har nåt att förlora.

Vad fan ska det betyda?

Cancern har kommit tillbaka.

- Hur länge har du? - Sex månader med behandling.

Tänker du ta den?

Nej.

Jag ska hälsa till Patty åt dig.

Hon hade varit stolt över dig, Vern.

Ta hand om dig nu.

- Hallå. - Pappa?

Du... säg inget nu, okej?

Jag vill bara att du ska veta att jag är okej.

Jag kan inte förklara och jag kan inte ringa mer, men...

jag älskar dig, pappa. Okej?

Jag älskar dig. Okej, hejdå.

Om du vill prata med nån, så prata med mig.

Vaktombyte. Påbörja rotation.

Eriksen. Stig på.

Varsågod. Jag vill prata med dig om John Frey,

- den intagne som... - Han som dog i sin cell, sir.

Ja, just det.

Guvernören har bett om en utredning

av den tragiska händelsen.

Tragisk ur rättvisans synpunkt,

som här inte fick skipas enligt domen.

Jag hoppas att jag kan räkna med ditt stöd i det här?

Mitt stöd, sir?

Som jag sagt tidigare,

finns handlar det alltid om var ansvaret ligger.

Och i detta fall, måste kanske ansvaret...

falla på mig.

Jag anser att jag alltid behandlat dig rättvist.

Jag skulle vilja be dig om, att när någon frågar dig om

om min hantering av denna komplicerade situation,

att du försäkrar dem om att allt utförts enligt reglementet.

Enligt min åsikt, sir,

på den här anstalten, lär vi från våra misstag.

Efter det som hände John,

ska vi göra allt för att förbättra hur vi tar hand om våra intagna.

Bättre mat, mer motion och bättre tillgång till sjukvård.

Ja...

Jag är säker på att de åtgärderna går att lösa.

Ja, i ljuset av vad som hänt.

Då tror jag att jag med gott samvete kan säga

att det inte finns något att oroa sig om, sir.

Jättebra. Utmärkt.

POLISEN

Jag fick just höra att det är ingen fara med Ruotsalainen.

Vi kan släppa John.

Han kommer fortfarande att åtalas.

För en lätt misshandel på Finlandsfärjan?

Lätt? Han skickade en kille till sjukhuset.

Men vi kan släppa honom från häktet i väntan på rättegången.

Nej, de anser att han utgör en flyktrisk.

Ha lite tålamod. Vem vet, finnen kanske drar tillbaka anmälan.

- Då kan vi se vad vi kan göra. - Och UD?

Jag skulle inte pissa på UD ens om det brann.

Ja.

Sir, vi fick just höra

att en man gripits för misshandel på en svensk färja.

Varför skulle jag bry mig om det?

Han hävdade att han hette John Frey.

Utrikesdepartementet har bekräftat att det är han.

Jag är ledsen att jag störde, men jag trodde att ni vill veta.

Ja, naturligtvis. Tack.

Men för fan, är du här nu igen?

- Har ni fått fast den jäveln än? - Här har du det bra.

Eget rum och sjuksköterskor som passar upp.

Så kan det vara, när man är poppis bland damerna.

Snarare en morsgris, skulle jag säga.

- Jag tittade på det där. - Jag har nåt annat du kan titta på.

- Äh, men vad fan. - Titta.

Vill du inte se hans oprovocerade påhopp?

Den stora killen som flög på dig bakifrån.

- Dra åt helvete. - Titta.

Hur är det med dig, tjejtjusaren?

Dra åt helvete.

Där har du bevis på att han hoppar på mig.

- Det beror på. - På vad då?

Du kan få bestämma vad som händer när vi kollar klart klippet.

- Jaså? - Ja.

Man ser vid första stund att du är en sorglig liten man,

som tafsar på kvinnor på fyllan

att ens få lite uppmärksamhet.

Har du gett dig lov att tafsa har du säkert gjort det förut med.

Det är möjligt att du aldrig gjort det tidigare,

men jag slår vad om att fan inte var första gången.

Och det var det inte, eller hur?

På dina tre sista arbeten har du anklagats för sexuella trakasserier.

Det tog mig en timme att gräva fram.

Vad skulle jag hitta om jag grävde i två eller tre timmar till?

Jag kan slå vad om att du inte har nämnt det på ditt nuvarande arbete.

Inte fan hade du fått något jobb då.

- Alltså, vad i helvete... - Så hur vill du ha det?

Vad händer i slutet om vi tittar klart på klippet?

Faller du omkull på fyllan och slår i huvudet,

eller får du på käften för att du är ett as som tafsar på tjejer?

Din chef kommer att få veta allt.

Han drar tillbaka anmälan.

- Vem då? - Vår finska vän.

Jag hade ett snack med honom.

Vad fan, jag sa ju åt dig att hålla dig borta från utredningen.

Du sa också att John kommer att sitta häktad

om inte Ruotsalainen drar tillbaka anmälan.

Det har han gjort nu. Vi kan släppa John.

- UD ringde. - Lägg av.

USA har begärt honom utlämnad.

- Du sa... - Jag sa som det är, enligt lagen.

Men nu handlar det om politik.

Okej, så det är kört?

Vi ska skicka tillbaka honom?

Vad skulle hända om vi inte varenda gång

gjorde exakt som de jävla amerikanerna vill.

Nu har inte UD sagt att det kommer att bli så, inte än.

- Men vi kan inte ha honom kvar här. - Vart ska han?

- Kronoberg. - När då?

- Inom en timma. - Kan jag få träffa honom?

Snälla, Ewert. Jag vet att han är oskyldig.

Jag är ledsen, Mariana.

Frey, kom här.

Vänta.

- Tack så mycket. - Tack.

KRIMINALVÅRDEN

- Tack. Jag tar det härifrån. - Okej.

- Vad händer? - Litar du på mig?

Undertexter: Anne Larsson plint.com