Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

HUDSONFLODEN, NEW YORK JANUARl 1 946

Kolla in den stackars dumbommen.

Varför kastar en smart kille som jag diamanter i Hudson-floden?

Ringen är värd mer än du lär tjäna i ditt liv. Men det visste du väl, Mike?

Det var dumt att tro att vi kunde lura dig. Men om det inte vore för tjejen...

Den där tjejen, ja... Var ärlig, Mikey, du ville också ha henne.

Hade du inte också försökt, för hennes skull?

Kanske inte du, Mike. Du är så rättskaffens.

Men det var vi ju alla i början. Ärligt talat.

Vi var de goda och vi vann. Och det är ju vinnaren som tar hem allt.

Vi måste åka nu, Ers Höghet.

Fort, så jag slipper tala med dem.

Välkommen till Kronberg, sir. Gick resan bra?

Den kallaste vinter jag upplevt är sommaren i Tyskland. Vart ska vi?

-Till ert kontor. Den här vägen. -Tack.

-Soldat! -Ja, sir!

All den här skiten ska vara borta klockan 1 9!

Och till tennisbanorna behöver vi nya racketar och bollar!

Skulle översten föredra det?

Nej. . . Låt mig tänka över det. - Lediga.

-Behöver ni något, ma'am? -Utgå, sergeant.

Låt oss strunta i formaliteterna. Jag heter Jack Durant.

Så ni är högsta hönset i klubbhuset?

Ni kan få livslångt medlemskap, löjtnant. . .

Nash.

Heter ni nåt i förnamn, löjtnant Nash?

-Kathleen. -Var kommer du ifrån, Kathy?

Har du nåt jobb, Kathy? Här, menar jag.

-Jag ska hålla pojkarna på gott humör. -Vem håller er på gott humör?

-Till och med tyskar kan bättre än så. -Tyskarna förlorade.

Betyder leendet nånting, eller bär ni det bara som en slips?

-Lugn, jag är inte fienden. -Nej. . .

Du besvarade inte min fråga.

Endast generaler göre sig besvär.

-Har ni tappat bort er? -Kanske.

-Vem är det? -Ägaren, prinsessan Sophie av Hessen.

Tysk kunglighet. Hon åkte precis när ni kom.

Kungligheterna har det inte lätt nu.

-Men hon ser inte ut att behöva svälta. -lnte en chans.

Officersbostaden är på tredje våningen. Bäst att passa på.

Det var första gången jag såg henne. Det borde ha varit sista.

Livet på slottet var inte så illa. Var och varannan kväll var det rena balen.

Jag höll ett öga på löjtnant Nash.

Och hon höll ett öga på mig.

Mer medicin, Charlie. Jag börjar bli förkyld.

Det kallar jag "enhetsfront".

-Har vi träffats? -Michael Savern. Jag kom precis hit.

Jack Durant. Välkommen till vårt andra hem.

Och vilket hem sen!

Hälften av dem var nog revisorer hemma. De tror de drömmer.

De drömmer mardrömmar om att förflyttas till Japan.

-Vad har ni att berätta? -Att jag drömmer.

Jag är bara basse inom juriststaben.

Advokat? Det var värst! lnom vad?

Jag skyfflar papper inför krigsförbrytartribunalen i Nűrnberg.

Det låter muntert.

Hon kommer att krossa ert hjärta, major.

-Om jag hade sån tur. -Lycka till.

-Får jag lov? -Självklart.

-En vän till er? -Den enda jag har här.

-Ni kan hitta bättre. -Jag försöker.

Ursäkta mig.

Château Ducru-Beaucaillou från 1 923. Jösses!

-Vad är det som pågår här? -Vi fann nåt av historiskt värde.

-Rena spökmysteriet. . . -Hon murade nog in det innan hon stack.

Major, ni för befälet här. Vad säger arméns regelverk om sånt här?

Enligt ockupationsföreskrifterna volym 2, kapitel 6-

-är alla alkoholhaltiga drycker undantagna.

Behållningen tillfaller segraren.

-Det där hittade ni bara på, va? -Det finns ingen tandfe heller.

Se så, löjtnant, säg nu vad ni tänker på.

Det kostar att få veta.

Hon behövde inte säga det, för jag visste redan.

Vi undrade båda två vad mer prinsessan Sophie hade gömt undan.

När en sån tanke slår rot i huvudet ligger den kvar där och skaver.

Du har de vackraste bruna ögon jag nånsin har sett.

De är som kristallklara dammar. Jag vet inte hur såna är, men. . .

Har du nånsin. . .? Han där kommer att ställa till bekymmer för mig.

Guten Abend.

-Vi hade ju precis börjat komma igång. -Sluta.

General, det är dags att tänka på refrängen.

Tänka på refrängen, tänka på refrängen!

Det var inte bara jag som fick dricka ensam den kvällen.

Du skulle ha sett slottet förr i tiden.

Jag arbetade där. De stora salarna, målningarna, porslinet. . .

Fantastiska fester med de vackraste människorna.

Ja. . .

Gamarna kommer rensa stället.

Kanske inte helt.

-Vad menar du? -Jo. . .

De vet inte var de ska leta.

För fyra månader sedan, före kapitulationen-

-träffade jag en man från Frankfurt. Han var full, som du.

Han sa att han hade byggt väggar för att gömma värdefulla saker bakom.

Målningarna, porslinet och kanske till och med. . .

"Och kanske till och med" vadå?

Du har sett målningen av prinsessan.

-Ja. -Ja. . .

Jag kommer sakna dig som dubbelpartner. Vi kunde ha gått långt.

Jag kommer sakna lukten av er förbannade piprök.

Ge dem vad de tål i Nűrnberg. Ni har en svit, med badkar på hotell Adlon.

Tack.

Dave Pallard är rätt man för den som vill kringgå armébyråkratin.

-Då så. Vi ses! -Sköt om dig.

Vad är det?

Vi här i Dodge City vill bara visa vår uppskattning.

Sköt om sig, sheriffen.

Senare samma vecka fick vi veta att japanerna hade kapitulerat.

Då fick vi anledning att fira igen.

Men inte alla var på plats.

Vi har varit här nere alldeles för länge. Vet han vad han håller på med?

Vi är nära. Jag är säker på att det är i östra flygeln, för det var så han sa.

Tyst!

Ser man på.

-Vad kan vi lära oss av det här? -Vad gör ni här?

-Jag kan ställa frågan till er. -Två själar och en tanke.

-Vem är det? -Det är min tyske vän.

Va?!

Är du helt från vett. . .

Ser ni?! Väggen ser ny ut.

Här är det, det är jag helt säker på!

-Kommer det inte höras? -Hörde ni när vinet hittades?

Fortsätt, Roy.

Visst.

Hjälp till!

Scheisse!

Mein Gott!

Det var som fan! Prinsessan Sophies juveler.

Det är inte bara hennes! Det är också kejsarinnans regalier.

Tysklands kronjuveler!

De här smaragderna var en gåva från kejsaren.

Och det här var en födelsedagspresent från tsaren.

Och det här är Afrikas vita stjärna - världens största diamant!

-Herregud! -Hör på nu!

Gör som jag säger, annars är ni illa ute.

-Ni då, sir? -Jag?

Jag ertappade er när ni plundrade stället ihop med en tysk.

-Jag skulle ge min sida av saken. -Gör som jag säger, så blir vi rika.

Bär upp kofferten till löjtnantens rum, utan att nån ser er.

Hjälp dem. Yppar du ett ord om det här låter jag avrätta dig, nazistjävel!

-Jag var aldrig nazist. -Håll käft! - Sätt igång!

Kom igen.

Städa upp här när ni är klara.

Jag kanske underskattade er.

Kanske det.

Det var som piratskatten jag drömde om som barn-

-fast på riktigt. Den låg där framför oss.

Vad tänker du på? Jag klarar nog att betala nu.

Du ljuger. Jag läste din personakt.

Du flyttade från Belgien till Dayton som artonåring. Hon. . .

-Du är inte lite fräck, du. -Jag ser alltid till att vara påläst.

-Kriget förändrade allt, inte sant? -Det blev ett avbrott i tristessen.

Vad är det här?

Lite splitter jag stal från tyskarna på Omaha Beach.

-Lämnade han dig? -lnte en jävel lämnar mig.

-Vilka ord du tar i din mun! -lnte bara det.

Sir, vi har ett problem.

Dave, tog du reda på det där jag bad dig kolla upp åt mig?

-Eva Brauns smycken. -Vem?

Hitlers flickvän.

-Vem hennes smycken skulle tillhöra? -Om nån hittade dem.

Armén konfiskerar allt som har med nazisternas krigföring att göra.

-Resten struntar de i. -Vad innebär det?

Det är hennes smycken. Eva Braun kunde bära dem vid sin avrättning.

-Har ni hittat nåt, sir? -Jag? Nej.

Löjtnant Lättfot, då?

Vad är det med henne?

-Har hon hittat nåt? -Som vad? Vad menar du?

Det sägs ju att hon kan suga ett bowlingklot genom ett sugrör.

-Det var ni som gjorde strike. Grattis! -Du ville fråga nåt, vad var det?

En tysk civilist drunknade i vallgraven i natt.

Herregud! Hur gick det till?

Full och föll i, antar jag. lngen hörde nåt, på grund av orkestern.

-Har han identifierats? -Lustigt namn: Weiss.

Vilket namn, va? Weiss.

-Var är han? -Hos arméns rättsläkare i Frankfurt.

lnget hade rörts. Om han föll, föll han direkt.

-"Om"? -Ett talesätt.

-Hur vet man att han var full? -Massor av alkohol i blodet.

-Vem bryr sig om ännu en död tysk? -Precis.

-Det var bara en sak, sir. -Ja?

De hittade en diamant i hans ena ficka, stor som en valnöt.

Nån har i alla fall hittat nåt. Vi var på Omaha Beach tillsammans.

Jag kan tala om att jag inte har några problem med det.

Då så.

Jag borde nog tala med rättsläkaren.

Jag ska ta itu med det här-

-och sedan ska du och jag talas vid. Vi ska prata om allt, Dave. Allt.

Vad i herrans namn. . .? Ut med henne!

Det behövs inte.

-Hon talar inte engelska. -Titulera mig "sir"!

Vi är för fan fortfarande i armén!

Sir. . .

Är du helt från vettet? Hur vet du att ingen såg dig?

Jag svarar förstås: Nu förstår jag inte vad ni menar.

Ska du slänga henne nerför ett stup sen?

Ni fattar visst inte. Jag gjorde er en tjänst.

-Mig? -Oss alla.

Som ni sa: han var en nazistjävel. Tänkte ni dela på det med en nazist?

För vi ska väl dela på det?

-Sir? -Du får ditt när jag vill det.

Jag är fan överste och du är en jävla nolla!

Hör här, sergeant. . .

Om du bara håller dig lugn ett tag, så ska du få ditt.

Vi sitter i samma båt, vare sig vi vill det eller ej.

Hur skulle jag kunna lura dig? Tjallar vi på varandra har vi ett dödläge.

Hon tycker att ni är söt och tar hand om er gratis. . .sir.

Plötsligt var det inte längre en lek.

Alla ville ha sin del av kakan och jag skulle fördela den.

Krigsbyte. . .

Först måste jag göra mig av med Tarlton.

Jag måste se till att få övertaget, på nåt sätt.

. . .vid vallgraven. Säger namnet Tarlton er nåt?

Vad är det med er? Karparna åt på honom.

En annan, helt osökt fråga: Har ni varit i Paris, fått er ett nyp i Paris?

-Vem tillhör de? -Vi konfiskerar nazisternas. . .

Ni konfiskerar inget. Ni är helt galna, båda två.

"Låt mig vara med. Jag var med er vid Omaha Beach." Så sa du.

Men ett lands kronjuveler. . .

Vi anar nog inte ens vad de är värda.

Hur ska ni förflytta saker för en miljon?

Tiotals miljoner. - Eller hur, raring?

"Jag är rätt man för den som vill kringgå armébyråkratin." Så sa du.

Förvarar vi dem här kommer nån snart på oss.

Det kan ni ge er på.

Vi måste göra oss av med dem i USA.

Hur ska vi göra oss av med dem i Staterna?

Det är också riskabelt.

Vi ska sno Tysklands kronjuveler. Det är klart det är riskabelt.

Och kommer nån på oss med minsta grej hamnar vi på kåken.

Jag ska börja jobba på det. Vad gör vi med sergeant Tarlton?

Jag har nog kommit på det.

Har ni drivit igenom det här, överste?

Var försiktig med vad du säger, Roy.

Ni har väl tjänstgjort i 20 år? Genom hela kriget, jösses!

Borde ni inte ta semester? Åka hem och visa upp medaljerna?

-Du måste ha tålamod, sa jag ju. -Så fan heller!

Bäst ni låter mig vara med. Annars börjar jag föra oväsen.

Precis här och nu.

En kille jag jobbade med i New York ska hjälpa oss.

Rueben Markel, heter han.

Bäst han hjälper oss alla.

l min familj brukar vi säga att "ur syn är inte ur sinn".

Ta en titt på obduktionsrapporten innan du säger nåt mer.

"Hans sista ord"? Vilket skitsnack. Var är den där jävla rättsläkaren?

l Paris i Frankrike. Du kanske känner till den staden?

Ditt namn från en döende man. . .

Det är guld värt för en domstol. Hota mig inte, sergeant!

Med Tarlton oskadliggjord var det dags att fundera ut nästa drag.

PRlNSESSAN SOPHlES VÅNlNG FRANKFURT

"Till den 3:e arméns befälhavare, på Schloss Kronberg."

"Då jag ämnar gifta om mig inom kort..."

"Då jag ämnar gifta om mig inom kort vill jag åter till min forna bostad"-

-"för att hämta vissa saker som jag inte fick med mig vid min avresa."

Undertecknat: "Sophie av Hessen".

-Hon vill ha sina juveler. -Det skulle till generalen.

Vad gör vi nu?

Det kom bort.

-Vi har i alla fall förhalat det lite. -Mer än så.

-Sir! -Ja?

Jag har det! Det är genialiskt och lite tursamt.

Ni kan aldrig gissa vem som ska bo på vårt slott på väg till Washington.

-Nej, vem? -lngen mindre än "Old Blood and Guts"!

Kommer Patton hit?!

lngen genomsöker Pattons bagage.

Våra lådor åker snålskjuts genom tullen. Sen delas de upp-

-och skickas de poste restante till New York!

Menar du att vi ska skicka juvelerna poste restante?

Vem skulle kunna komma på det?

Jag ser till att du slipper ur uniformen i december.

Tidigare än så, om du sköter dig.

Vi måste börja packa.

Vi kunde fortfarande ha avbrutit det hela.

lnget ohederligt hade skett än. Vi kunde ha överlämnat juvelerna.

Men ärligt talat satt jag för hårt på kroken.

Kärleken är blind, sägs det, men jag såg rakt igenom henne direkt.

Och hon såg rakt igenom mig. Det kanske var det jag föll för.

Hon var kvinnan jag hade längtat efter i hela mitt liv.

En sån som man inte kan sluta titta på. En bedövande skönhet alla drömmer om.

Som män skulle dö för.

Jag visste inte att det kunde vara så här.

Det här är annorlunda.

-Jag träffar alltid nollor. -Tack för det.

Nej, jag menar det.

Jag är tjejen alla tittar på, men som ingen ser.

De går till sängs med Rita Hayworth-

-och blir besvikna när de vaknar med mig.

lngen av dem tittar nånsin på mig.

lngen ser helheten.

-Ers Höghet. -Sophie av Hessen.

Var fan har du varit?! Jag har letat efter dig hela dan!

Patton har varit med om en olycka.

-Det kan du inte mena! -Jeepen kraschade.

Fan vet vad de gör med hans bagage.

Varför försatte du oss i denna situation?!

Och prinsessan Sophie kommer snart.

-Vi måste komma på nåt fort. -Tyst!

-Annars är vi dödens! -Grips inte av panik nu.

Var konstruktiv!

-Vi måste göra oss av med juvelerna. -Nej.

-Skatten är värd. . . -. . .ingenting, om vi åker fast.

Vi kan aldrig skicka iväg lådor innehållande regalier.

Vi plockar ut dem.

Vi tar loss ädelstenarna.

Vi kan ändå inte skicka hem dem.

Men. . .

lngen bryr sig om en vacker kvinnlig soldat-

-som kommit över billiga pälsar i det krigshärjade Europa.

Ursäkta, grabben.

Det är som att skända en grav.

Din syster fick en hjärtinfarkt.

Förlåt. Du flyger hem genast, med specialtillstånd.

-Med nästa flyg. -Om de kontrollerar, då?

De har bättre saker för sig.

Det håller.

När du inte är i armén längre kommer de inte åt dig.

-Jag klarar det inte utan dig. -Det måste du inte, heller.

Jag entledigas om två veckor och möter dig i New York.

Pallard stannar till i vår.

De kommer inte ens se åt dig.

Du. . .

Vi är bra tillsammans, du och jag.

Löjtnant!

Ge dig av nu. Se så.

Hoppas vi inte får ångra oss.

Vi har väldigt många ägg i samma korg.

-Litar du inte på korgen? -Gör du det?

Jag älskar henne.

Jag gör faktiskt det.

Det var värst!

Dessutom kan hon inte sälja grejerna utan mig.

MARlNENS FLYGPLATS lDLEWlLD, NEW YORK

Åh, älskling. . .

Har du saknat mig?

Tjena.

Ers Höghet. Varsågod och sitt.

Vad kan jag stå till tjänst med?

Senast jag såg dig sprang du efter bussen. Och se på dig nu. . .

En general med. . .Ava Gardner vid din sida.

Du har alltså nåt att sälja?

Det måste vara nåt extra, eftersom du ringde från Europa.

Du menar väl inte att den är äkta?

Det var som fan!

-Det finns mer. -Mer?

-Hur mycket mer? -Furstliga mängder, kan vi säga.

Vilken furste skulle det vara, Jack?

Du vet att du inte kan fråga mig det.

-För hur mycket vill ni säga? -Två miljoner.

-lnte så högt, Rueben. -Herregud!

Det är bara en bråkdel av vad det är värt. Bara en bråkdel.

-Det gäller Kronberg-affären. -Vad menar du?

Prinsessan lämnade kvar juveler när hon flydde. Nu vill hon ha igen dem.

Vilken prinsessa?

Hennes bror kommer att gifta sig med Englands blivande drottning.

Ta hand om det här, överste. Snarast.

Jag känner en kille - Tommy Maloney. . .

Låter som ett tidningsbud. Är han nån att räkna med?

Han jobbar för någon som kan hantera något av den här digniteten.

-Vem är denne "någon"? -Du vet att du inte borde fråga det.

Vi nöjer oss med att han tycker om den ädla sporten boxning.

Men det spelar ingen roll, för du kommer aldrig träffa honom.

Jaha. . .

Aldrig.

Är ni säker på att det var här ni gömde dem?

Självklart.

-Hur mycket får jag? -5%.

Det var ju generöst. Jag vill ha 1 0%.

-För gammal vänskaps skull. -1 0, då.

Jag har alltid trott att du skulle föra tur med dig till mig.

Han var helt ute och cyklade.

Fan i helvete!

Herregud!

-Vem vet att vi är här? -lngen.

Din vän. "Jag litar lika mycket på Rueben som på dig."

Han kan inte ha hunnit före oss hit.

Vi promenerade ju. 20 kvarter.

Han behövde bara ta en taxi eller ringa ett samtal.

-Vad gör du? -Vad fan tror. . .

Kom.

Åh Jack!

Stäng dörren och lås den.

Jack!

-Tarlton? Men det står inget på den. -Han la den på tågrälsen.

Han visste att brickan meddelade nåt som polisen inte skulle förstå.

Hur visste han om Rueben?

-Och New York? -Jag berättade det.

Jag gjorde fel. Jag anade inte. . .

Juvelerna är långt borta vid det här laget.

Han gick nog till Maloney-

-och vältrade sig i pengar hela vägen till Bahamas.

Jösses, Jack.

Vad gör vi nu? Ska vi börja plugga?

-Vi står på bar backe. -Alla juveler fanns väl i garderoben?

-Jag sa ju det. -Du har inte hälften nån annanstans?

Tror du jag försöker lura dig?

Du är väl inte i maskopi med Tarlton? Säg som det är, bara.

Då så.

En sak är i alla fall säker. Vi kan inte bo kvar på Edison.

Det är ju uppenbart att det hela kan bli pinsamt för armén.

Ser du pappren där borta?

De är från slottet. Klockan 1 7 imorgon ska du ha listat ut vad som hänt.

Uppfattat? Sätt igång.

-Jag fattar inte vad vi ska göra. -Jag vill veta vem Maloney jobbar för.

Vill inte du det?

Han som tycker om boxning.

-Jag bryr mig inte. -Jaså?

Han hade två miljoner dollar som gick till Tarlton istället för till oss.

Jag kanske är galen, men jag vill veta vem han är.

Vad spelar det för roll?

Tarlton visste inte hur många ädelstenar vi tog loss.

. . .så vet inte den där Maloney det heller. Eller hans chef.

Las Vegas-klipparen Ben Cassidy äger en stor del av Madison Square Garden.

Tänk om Maloney jobbar för honom.

Vad tänker du på?

Luften gick ur den marknaden.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. Ärligt talat.

Nej, det blev det inte.

Vi är så bra tillsammans, du och jag.

-Finns det nybryggt kaffe? -Kommer.

Blir det nåt kaffe?

Kathy?

Kath?

Jack.

Jack, Jack, Jack. . .

Jack. . .

Kathy. . .

Tarlton?

Nu blir du överraskad!

Kila iväg. Se så!

-Jag trodde ni var i Nűrnberg, major. -Ja. . .

Nu jobbar jag med nåt annat.

Du vet hur det är i armén.

Jag mindes: "Jag är rätt man för den som vill kringgå armébyråkratin".

Vänta lite nu. . .

Lugn i stormen. Du behöver inte ta på dig skulden.

Ge mig bara en vink om vem som bär skulden.

För gammal vänskaps skull.

Mina damer och herrar: Enligt New Yorks boxningsförbunds regler...

Mina damer och herrar, välkomna till Madison Square Garden...

Ursäkta mig.

Ursäkta, Tommy.

Sitter jag på fel plats? En vän gav mig biljetter och skulle träffa mig här.

Platserna tillhör ägaren.

Då måste ni vara. . .

-Ben Cassidy. -Er vän, som gav er biljetterna. . .?

En väns vän. Tänker ni be mig att gå härifrån, mr Cassidy?

-Jag överväger det. -Kan jag få er autograf, så länge?

-Vill ni inte hellre ha mästarens? -Jag är inte ute efter en pojke.

Tommy, hämta några öl åt oss.

-Jaha. "Lyckönskningar. . ." -De ringde från Las Vegas.

Ursäkta mig. - Hälsa att de ska skjuta sönder hans knäskålar.

-"Lyckönskningar. . ."? -Kathy Nash.

Då så, Kathy. "Kathy Nash".

Nu är det er tur.

-Varför vill ni ha min autograf? -Ni kanske blir berömd.

Då kan jag berätta hur jag förklarade allt om fajten för er.

-Jag vet redan hur man fajtas. -Ni vet inte hur man fajtas på riktigt.

Då så. . .

-Jag önskar mig en rejäl omgång. -Glöm det.

Jag sätter in dödsstöten direkt.

Kom igen, använd vänsterkroken, Jake!

Det var precis som på slottet, fast nu var det glas jag höll på med.

Godkväll, mr Cassidy.

-Du ser fantastisk ut. -Tack.

-Godkväll, Sophia. -Hej, Ben. Det var länge sen.

Champagne.

-En till? -Två.

-Tjena, sheriffen. -Vad i hela friden gör du här?

Tänkte fråga dig detsamma.

Jag är på väg till Washington. Sen ska jag tillbaka till Nűrnberg.

Rättegångarna börjar om några månader. Du, då?

Jag försöker få tillbaka mitt gamla jobb.

Men min ersättare vill ju inte sluta bara för att jag är krigsveteran.

Så är det för många.

-Det är inte som drickat på slottet. -Där kan man snacka om fest!

Har du hört nåt från den där tjusiga löjtnanten? Vad hette hon, nu igen?

Vilket sammanträffande, Mikey.

Men jag hoppades ändå, mot bättre vetande.

-Har du trevligt? -Varför är du så snäll mot mig?

För att jag vill ha nåt, såklart.

Det vill jag också.

Om du sköter dig, kanske du får som du vill.

Jag vill ju inte göra nåt ogudaktigt.

Säg mig en sak. . .

Vad jobbar du med och hur roar du dig?

Min verksamhets bas ligger i Las Vegas.

Jag har varit där i några år. Kom dit på besök, nån gång.

Det kommer att bli en sjujäkla stad när vi är klara med den.

Säg mig en annan sak.

Vad tänker du göra med juvelerna?

-Skippa skitsnacket nu, Mike. -Va?

Du råkade inte bara kliva in här. Vad är det som är på gång?

-Säg det, du som är så klyftig. -Jag vill ha en flaska.

-Jack. . .? -Min pojkvän, överste Jack Durant.

Vi hittade juvelerna gömda i källaren. Tysklands kronjuveler.

-Fortsätt. -Det är allt.

Vi skulle lämna över dem till Maloney när vi blev rånade. På allt, tror Jack.

Men den som rånade oss fick bara tag på hälften. Jag har resten.

Det var intressant.

Men jag köper inga stulna juveler. Jag är en laglydig affärsman.

Jag bryr mig inte om vad du är, så länge du inte spelar oförstående.

-Hur många ädelstenar rör det sig om? -Lika många som du redan har.

Ungefär.

-Vet inte din överste om det? -Han tror att loppet är kört.

Hur vet jag att du inte blåser mig sen precis som du gjorde med gamle Jack?

Jag är en gammaldags flicka, mr Cassidy.

Så länge du har stålar behöver du inte vara orolig för mig.

Ska vi dansa?

Hon stack, lämnade mig. Jag är den största dumbommen i hela världen.

-Och juvelerna? -Tarlton bör ha dem.

Men de kanske samarbetade. Jag är för dum för att fatta.

Hon lurade mig, sheriffen.

Hon verkar ha gjort ett bra jobb. Jag vill inte vara den som säger det. . .

Jag vet. Men Mike, tänk om. . .

Tänk om jag skulle ge dig både juvelerna och bruden.

Jag måste vara säker på att jag får juvelerna och nån att sätta dit.

Tarlton skulle funka, men Nash vore ännu bättre.

Jag ska se till att du kan sätta dit Nash.

-Du besvarade inte min fråga. -Vilken fråga?

-Vad ska du göra med stenarna? -Behålla dem.

Om fem år är de värda det dubbla.

-Förvarar du dem på ett säkert ställe? -Nog är de i säkert förvar, alltid.

Det kan du ju intala dig. Vem som helst kan bryta sig in i ett kassaskåp.

lnte det här kassaskåpet.

Först ser man det, sen ser man det inte.

Hur. . .?

lnget mer prat, nu.

-Tommy? -Ja, chefen?

Hämta hennes saker. Hon bor på Amsterdam Park.

Godmorgon, mr Maloney.

-Det finns gott om kläder här. -Jag föredrar mina egna underkläder.

Sätt fart, Tommy. Tack ska du ha.

Kaffe?

Efter en sån natt? Det kan du ge dig på.

Vad är planen nu?

Planen är att göra affärer. Var är resten av grejerna?

Hos min syster i Albany. Hon kommer med dem när jag säger till.

Telefonen står där.

-Ska jag ringa henne nu? -Lika bra att göra det med en gång.

Växeln? Jag vill beställa ett samtal till Albany. . .

. . . Klamath 5 01 22, tack.

Det stämmer.

Jag heter Roy Tarlton.

Jag ska träffa Tommy Maloney.

Mr Tarlton.

-Vad i helsike gör ni här, sergeant? -Jag ska träffa Tommy Maloney.

Kalla mig inte "sergeant". Jag bär väl inte uniform? Ben Cassidy. . .

Jag har sett bilder på dig i pressen.

Era affärer med mr Maloney var väl avslutade? Jag är en upptagen man.

För upptagen för att köpa fler diamanter, stora som din morsas tuttar?

Du har visst en massa stålar som ligger och skräpar.

-En låda till? -Här är ett litet smakprov.

Varför sålde ni inte den här lådan till mr Maloney, samtidigt som den andra?

Jag är inte dum. Jag ville inte lägga alla mina ägg i en korg.

Mamma uppfostrade ingen dumbom.

Hur mycket?

-Två miljoner. -Herregud, du fick ju två igår!

-Jag gav bara 2,8 för halva Las Vegas. -Jag kanske vill köpa andra halvan.

Om du vill ha stenarna får du hosta upp stålarna. Och det snabbt.

Varför så bråttom?

Mitt plan till Rio från ldlewild avgår vid midnatt.

Klockan 20 vill jag ha pengarna, annars tar jag stenarna med mig.

Och det ska vara på offentlig plats. Jag är lite orolig för livhanken.

-Hur får jag tag på er, mr Tarlton? -Vad är det för nummer hit?

-Klondike 501 80. -K 501 80. . .

Jag ringer vid fem. Tills dess bör ni ha hunnit skrapa ihop stålarna.

Vänta lite, Roy.

Jag får väl säga "Roy"?

Du råkar inte vara vän med Kathy Nash?

Försöker det lögnaktiga kjoltyget pracka på dig Niagarafallen?

Hör på nu: Klockan 20, två miljoner.

-Det var din vän sergeant Tarlton. -Jag ska döda den jäveln!

Lugn, han har gått.

Den jäkeln stal hälften av det jag hade gömt.

-Han säger sig ha även andra hälften. -Va?

Han vill sälja det till mig, och det han visade var lovande.

När min syster kommer hit kan du själv avgöra.

Tarlton är fullständigt vansinnig.

Han var med mig på slottet. Allt han säger är lögner.

Tja. . .

En av er ljuger uppenbarligen. Jag hoppas att det inte är du.

Jag avskyr att göras till åtlöje.

Jag avskyr det verkligen.

Här är sakerna.

Den där bonnlurken var här. Han ville träffa dig.

-Han har fler stenar att sälja. -lntressant.

Mycket intressant. Bruden säger nämligen samma sak.

Hej, raring, här är dina saker.

-Tack. Jag är strax klar. -Det är ingen brådska.

Jag ser gärna att du stannar här. Mr Maloney håller dig sällskap.

Jag ska hämta en massa pengar. Jag lär nog behöva dem.

Ringer Tarlton säger du att vi möts i Vanderbilt Foundations källare.

-Vad tusan är Vanderbilt? -Det kommer du gilla.

Där skulle du ha stora framgångar.

Där finns enorma mängder rika män.

Lämna damen ensam, Tommy.

Du, Tommy.

Låt henne inte gå härifrån.

"Först ser man det, sen ser man det inte."

Jag kan inte hitta grejerna och de låter mig inte gå härifrån.

Allt är klart inför ikväll. Åtta på nåt ställe som heter Vanderbilt.

Jag förstår. Leta efter herrtoaletten och. . .

"Först ser man det. . ."

-Hon försökte ringa. -Är hon där inne?

Ställ den i garderoben.

-Den bruden får man kämpa med. -Du skulle bara veta!

-Hej, raring. -Din skitstövel!

-Ser du vad han gjorde? -Det borde han inte ha gjort.

Hon snackade ju i telefon.

Jag berättade för min kusin i Queens att jag ska till nåt snofsigt slott.

-Sansa dig. -Sansa mig?

Jag klarade mig igenom kriget utan en skråma.

Om nazisterna inte kom åt mig ska inte din gorilla göra det.

Ni tog inte ens värvning.

Ta det lugnt.

Tommy, be henne om ursäkt.

Du tar väl inte illa upp?

Dra åt helvete.

Jag ska träffa min syster och hitta en annan köpare.

Jake!

-Vad gör du? -Synar din bluff.

Du kommer inte att hitta nån annan köpare till det priset.

Jag är din enda chans i den här stan.

Håll käften en stund! Håll din jävla käft!

Antingen talar du sanning och har juveler att sälja.

Eller så försöker du blåsa mig. Om du går härifrån nu, så vet jag.

Som jag sa: Jag vill inte göras till åtlöje.

Och jag vill inte bli slagen.

Mitt ansikte är det enda jag har nu.

Det är väl inte det enda?

Du måste klä upp dig inför festen nu, så vi inte blir sena.

Min syster förväntar sig att jag ska hämta henne.

Tommy möter henne och tar med grejerna till Vanderbilt.

-Visst. -Där ser du.

Får jag min väska, så att jag kan klä på mig?

Sätt på dig nåt snyggt.

Nåt fint.

När vi är klara drar jag.

Ser du till att min väska läggs i bilen?

När vi är klara kan du göra vad fan du vill.

Du kommer att ha några miljoner på fickan.

-Jag kan till och med skjutsa dig. -Det behövs inte.

Jake?

Han kommer när jag ropar. Tänka sig.

Var snäll och bär ner damens väska och lägg den i bakluckan på limousinen.

Hon uppskattar inte vår gästfrihet.

Tjusig klänning.

Knyt min fluga.

Du får ursäkta Tommy. Han förivrar sig lite ibland.

Han gör det du säger åt honom.

Vi får hoppas att han hittar din syster.

Hon liknar mig. Han kan inte ta fel.

Lystring: Tåget som skulle ankomma från Albany 20:1 5-

-är försenat. Jag upprepar: Tåget från Albany är försenat.

Stå på, Felix.

Godkväll, frun.

Jag släpper dig inte ur sikte.

Felix, du vet vad du ska göra med väskan.

Godkväll, mr Cassidy.

Tack.

Vad sägs om det här stället? Kan det mäta sig med ditt slott?

Godkväll mina herrar, hur står det till?

Champagne, raring?

Tack.

Bill?

-Det här är Bill Scanlon, U.S. Steel. -Godkväll, sir.

Mina damer och herrar.

Mina vänner.

Jag heter Randolph Jamison.

Välkomna till vår välgörenhetsgala för föräldralösa barn.

Vänta lite.

Du är väl aldrig orolig för syrran?

Manny!

Manny, kom hit!

Satan!

Du ser ju ut som en av mina boxare.

Gör nåt åt det. lngen ska tro att jag har lappat till dig.

Där nere på damernas. Och raska på!

-Jag behöver nycklarna, sir. -Jag är strax tillbaka.

-Mr Cassidy? -Hej, Manny.

Nu är jag här och jag är beredd.

-lngen mer sprit ikväll. -Jag vet.

-Var är. . .? -Lugn. Ta en ginger ale så länge.

Vad gör du?!

-Varför tog det sån tid?! -Det var kö. Du gör mig illa.

Klockan är tolv, Askungen. - Kom, Manny.

Kör, då!

Det här är inte bra. Ben kommer inte att gilla det här.

Kom in, sergeant. Ni måste känna igen er.

Ja, det låter som en sjujäkla fest!

-Jag kanske ska stanna ett tag. -Då missar du planet, Roy.

-Manny, du minns väl Roy? -Visst.

Tjena, Manny.

Varför måste vi alltid göra det här i mörker? Jag förstör synen.

-Och du känner väl löjtnant Nash? -Hej, Roy. Två själar och en tanke.

-Vad fan gör du här? -Vad gör du här?

Nu ska vi inte ställa till med en scen.

-Har ni mina stålar? -En sak i taget, Roy.

Kan ni hålla den, mr Cassidy? Ljuset är uselt.

Närmare, tack. Tack.

Se så, Manny, du skakar ju.

Rundslipad. . .

Helt felfri.

1 80, kanske 1 90 karat.

Några av de finaste jag sett. De är lika fina som förra laddningen.

Var är mina pengar?

-Jag är klar. Får jag gå? -Vänta lite.

Vet ni vad? Det är nåt som inte stämmer här.

En av oss är riktigt klyftig, en är riktigt korkad.

En av oss är en jäkla lögnhals.

Jag hade juvelerna, så jag är klyftig.

Jag blir blåst av kvinnan som sa att hon hade dem, så jag är den korkade.

Återstår lögnhalsen.

Det är han som ljuger. Han stal från oss och säljer två laddningar, bara.

Jag har mer än de två ihop. Du får se själv-

-när Maloney och Janey kommer.

-Maloney? Är det nåt fuffens på gång? -Han hämtar hennes syster vid tåget.

Ni fattar visst ingenting. Hon kommer att leda dem till oss.

-Lyssna inte på honom. -Hon har satt dit oss.

Hon sa hon hade juvelerna för att få reda på överlämningsstället.

När Maloney kommer har han snuten i släptåg.

-Jag sa ju att han är helgalen. -Du är helrutten, lilla prinsessan!

-Lugna ner er! -Vad ska jag göra, mr Cassidy?!

lngenting. Jag måste hinna med ett plan.

Tänker du skjuta mig? Det kommer smälla rejält.

Skjuter jag tillbaka låter det som tredje världskriget.

Trevligt att göra affärer med er.

Du muckar med fel person, damen.

Fan!

Sitt kvar.

Får jag ta nåt att dricka?

Ja, se kvinnor.

Jag sa ju att du inte skulle räkna bort mig!

Först tar jag dig och sen horan!

-Felix? Bilen. -Ja, mr Cassidy.

Mr Cassidy?

Vem är du?

Arméns kriminalutredningskommando. Ni är gripen.

För vad?

Var är de?

Jag har ingen aning om vad du menar.

Håll fast honom.

-Händerna mot bilen och benen isär. -Ta det lugnt.

Tänker du muddra mig? Ta mig inte på röven.

Bra jobbat.

-Jag känner minsann polischefen. -På det viset?

-Känner ni den mannen? -Nej.

Där är han!

-Där är Tarlton! -Stanna, Tarlton!

Släpp mig, jag går ingenstans.

-Tarlton! -Däråt!

Det var här du kom in, Mike.

Rättskaffens. Minns du, Mike?

Det var helt galet.

Vilken cirkus!

-Vilken tid det tog! -Jag visste inte vilken din bil var.

Sen skulle jag ut från parkeringen.

Jag var också vid Omaha Beach, din skithög.

Varför dök du upp som Tarlton? Jag fick en chock.

Nåt måste jag göra.

Savern hittade mig för arméns räkning och jag var tvungen att tjalla.

Jag kan ta dem själv. Jag har ju dig.

Om jag ger dig nån större, då?

Madison Square Gardens ägare. Det var han som köpte alla juveler.

-Vad skulle du få? -Min frihet och ett entledigande.

Det hade jag sagt om du inte hade lagt på. Vad hände med ögat?

-Det var när jag lade på. -Gjorde du nåt jag kommer ångra?

Nej, jag gjorde det jag måste.

Medan jag bytte ut stenarna tänkte jag: "Han kanske lurade mig".

Jag hoppades bara vara på rätt herrtoalett.

Förlåt.

Det gör inget. Det funkade.

-Vad gör vi nu? -Försvinner.

Cassidy säger att det var Tarlton som levererade juveler-

-och att du försökte blåsa honom.

Savern svär säkert på att han ska ta Tarlton till varje pris.

Men det blir svårt, för han letar efter en döing.

Vad gjorde du borta vid floden?

-Slängde i din förlovningsring. -Min förlovning. . .?

Jag ville inte åka fast med nåt på mig.

Lugn, vi ska fortfarande gifta oss. För att vara säker.

-Säker på vad? -Att du inte vittnar mot mig.

Eller tvärtom.

Säg mig en sak: När visste du att det verkligen skulle bli jag?

Nyss, när du dök upp.

Vi är bra.