Original subtitles

Det är Galna Systrarnas hus. De är häxor!

En av riddarna kommer inte tillbaka. Han blir bortglömd

och ingen kommer någonsin att se honom.

-Jag träffade en pojke idag. -Var han söt?

Inkommande förälskelse.

Betta. Minns du inte mig? Det är Strias förbannelse.

Hon kidnappar barn. Den där dörren leder till Annanstans.

Ni behöver två nycklar för att öppna den, ni måste hitta dem.

Då du har tagit dig hit, betyder det att du är på ute efter Aftonnyckeln.

Jag ger den till dig om du berättar din största hemlighet för oss .

Jag tycker om Betta!

Hur gjorde du det?

-Inget särskilt. -Kom ihåg, vi måste få tillbaka nycklarna.

Jag knuffade dig inte.

Jag känner dörrhandtaget.

Öppna den!

Var är din hand?

-Här. -Vad är det där?

Vi är i slottet.

Allt är helt annorlunda sedan sist vi var här.

Det är som att...

nån bor här.

Så du säger att gamla slottet egentligen är Annanstans?

Det verkar så.

Kolla! Den rörde sig!

Såg ni?

Var inte löjlig.

Kom igen, Matteo. Vi får inte bli nojiga.

Vad är det här? Är det kanske Strian?

Om ja, så vet vi nu hur hon ser ut.

Det är ju bra?

Den var inte här sist.

Hela slottet är annorlunda.

Slottet finns men ändå inte. Det står utanför tid och rum.

Det är som bonusnivån i ett videospel.

Det är här som vi svor eden och blev riddare.

Kom hit. Skynda er! Titta ut.

Det är inte bara slottet som är olikt. Castelcorvo är borta.

Jag förstår. Det är en förtrollning.

Om detta är Strians rike, var är alla barnen som hon kidnappade?

Vi tar reda på det.

Hur ska vi göra det? Det finns så många dörrar här.

-Vi öppnar dem alla. -Vad?

Ser du någon annan utväg?

Försiktigt.

-Ta tag i linan! -Bemanna seglen!

Galonet! Göm skatten!

-Förbered för strid! -Ge mig kursen!

-Trettio grader norrut! -Håll i er!

Såg ni det?

-Pirater? -Pirater.

Pirater.

Vi öppnar en till dörr.

Jag tyckte bättre om rummet med piraterna.

Eller hur. Men det är lite konstigt...

Inte alls. Minns ni vad Andrea sade?

Strian lockar dig in till Annanstans

med att uppfylla din största önskan.

Så sant! Så barnen där inne har alltid drömt om att vara pirater.

Jag fattar. Äventyren, svärden, piratskeppen...

-Ja, Matteo. Det räcker. -Ska vi fortsätta?

Ja, men det här stället är enormt.

Jag kan öppna tusen dörrar för att hitta Andrea.

Kom hit alla.

Vad?

Det måste finnas fler dörrar där uppe.

För att hitta honom måste vi dela på oss.

Dela på oss? Vad säger du?

Ja, vi måste hitta Andrea så snabbt som möjligt.

Innan Stria inser att vi är här.

-Följer du med mig till övervåningen? -Ja.

Jag stannar här med Betta och kollar rummen.

Var försiktig, lillebror.

OCH LYCKA TILL.

DU MED, VAR FÖRSIKTIG, STORASYSTER!

Kom.

Jag är rädd och skäms inte att säga det.

Det är okej, jag är också rädd.

-Vad ska vi göra? Öppna fler dörrar? -Ja.

Jag har aldrig haft många vänner och jag är glad över att jag fann er men...

kunde de inte ha varit något normalt?

Typ vara med i en teatergrupp eller åka iväg och tälta?

Han är inte här, vi går vidare.

Strian måste vara här nånstans. Vi kan inte låta henne hitta oss,

-även om... -Även om?

Sedan vi kom hit, känns det som att nån iakttar mig.

Samma här.

Har du listat ut vad som pågår?

Ja, dessa rum är fulla av barn som har tagits av Strian.

Kom så letar vi efter Andrea.

Vi fortsätter att leta efter Andrea.

Vänta...det är ingen här.

Det är låst.

Är nån där? Varför är det låst.

Jag vet inte, men det måste finnas en orsak till att det är låst. Vi går.

-Ser du honom? -Nej, han är inte här.

Det verkar inte finnas några barn här.

Du har rätt.

Inte här.

-Hjälp! -Matteo, vad är det?

-Strian! -Strian?

Vi kan inte låta henne skrämma oss nu.

Din vän Matteo har rätt. Det finns ingen orsak att vara rädd.

Öppna dina ögon, du vill inte missa denna fantastiska syn.

-Strian! -Strian. Vad är det med henne?

Strian! Hon pratar med mig...

Hon säger att jag ska öppna ögonen och...

Vad säger hon?

Det är alla till dig, om du så vill.

Hela samlingen.

Åh, så fint!

Vad häftigt!

Superhäftigt!

Vad är det här?

Det är hela min samling.

Sluta, gör det inte. Det kan vara ett av Strians knep!

Ja, men det är så sällsynta skalbaggar!

Jag har alltid velat lägga till dem i min samling.

-Kom igen, ta dem. -Jag...

-Jag... -Svara, Matteo. Säg vad du tänker,

så blir allt ditt.

Jag vill stanna här för alltid.

Matteo, vad pratar du om? Vi måste hitta Andrea.

Vem är du? Vad vill du? Det här är min samling, försvinn.

-"Kan vi äta tårta?" -"Javisst."

"Fint hår."

-Hejdå! -Hejdå!

Hejdå!

Inget, fortfarande inget. Det finns inget spår av din bror. Vad gör vi nu?

-Vi öppnar alla dörrar igen. -Vad?

Ja, det var du som lärde mig det här. Det är som ett videospel.

Vad gör du när du sitter fast på en nivå?

-Du börjar om, men... -Precis, vi provar igen.

Hej, Betta.

Det finns en present åt dig där inne.

-Hörde du också det? -Nej, vad?

Kom igen, öppna dörren.

Betta?

Du hade rätt, rummet är annorlunda nu.

Tycker du om min present?

Det finns inga fler barn.

Bara ett dumt pussel. Kom så går vi.

Åh, det är inget dumt pussel. Den har 500 000 bitar,

och nästan alla bitar är av samma färg. Det är otroligt svårt att sätta ihop.

Jag har alltid velat ha ett sådant. Var ska jag börja?

Inte ska du väl spela i Annanstans?

Vi hinner inte, vi måste rädda Andrea.

-Släpp mig. -Vill du inte rädda din bror?

-Självklart vill jag rädda Andrea! -Kom så går vi då!

Jag vill lägga pusslet först.

Vad sägs om jag säger hans namn tills vi kommer härifrån?

-Andrea, Andrea, Andrea, Andrea. -Lägg av!

Ricky! Håll tyst!

Andrea, Andrea!

Ja, vi måste rädda Andrea.

Där är den Betta jag känner. Kom så går vi.

Tack för att du befriade mig. Det var som om jag vore förtrollad.

Förhäxad av ett pussel.

Jag kan inte fatta att din största önskan är att lägga ett dumt pussel

-med tusen bitar. -Jag älskar pussel.

De är tråkiga. Jag kan inte se dig

leta efter bit efter bit.

Jag tycker verkligen jättemycket om dem.

Okidoki. Du behöver inte bli arg.

-Varför gör du narr av mig? -Jag gör inte narr av dig, Betta.

Egentligen så är jag...

Jag menar...

Vi fortsätter leta.

-En arkad? -Visst är det häftigt?

-Varför är ingen annan här? -Ännu bättre! Det är allt för mig!

Visst tycker du om det?

LYCKOBOLLEN

Du får spela så länge du vill.

Vad gör du, Riccardo? Nej! Riccardo, sluta!

Betta, snälla! Bara ett spel!

-Riccardo, snälla! -Det är ett av de senaste spelen!

-Jag spelar bara ett spel, snälla! -Riccardo, nej!

Ser du inte att det bara är ett av Strians knep?

Om du börjar spela så lämnar du aldrig Annanstans.

Det är som mitt pussel. Vi måste gå!

Snälla kom med mig. Vi måste gå!

Vem är du? Vill du spela?

Om inte så försvinn och lämna mig ifred.

Vad är det du säger? Riccardo, det är jag!

Nej!

Oj!

Snälla Matteo, vi måste gå!

Se hur färggrann den här skalbaggen är. Den är fantastisk.

Snälla Matteo. Vi har inte kommit hit för dina skalbaggar!

Det här är en popillia japonica.

Okej, Matteo. Jag fortsätter.

Jag kommer tillbaka och hämtar dig med de andra, okej?

-Men han är... -Min son och det här är hans rum.

Du är en speciell flicka,

det är omöjligt att se tydligt in i ditt hjärta.

En sak ser jag dock tydligt.

Det är du som förvirrade Zeno och fick honom att tappa sina magiska krafter.

Vad?

Du kan stanna här med oss för alltid, om du vill det.

Jag vill inte...

Allt jag begär i utbyte är att du ger mig de två nycklarna du bär med dig.

Nycklarna! Ge dem till mig nu!

Undertexter: Sofia Kock