Original subtitles

-Ät skalbaggen! -Hjälp!

Du tar bilder på dem, men vill inte äta dem?

-Betta! -Hej.

Kolla, tönten har nya vänner.

Du kan väl sova hos oss i natt?

Betta! Du kommer väl inte ihåg mig? Jag är Andrea, din bror.

Det är Strias förbannelse, en elak häxa som bor i Annanstans.

Hon stjäl barn och lockar dem med falska löften.

Ni måste tro mig och hjälpa mig fly.

Dörren, ni behöver nycklarna för att öppna den.

-Det är en slags gåta. -Ni måste bevisa att ni är de utvalda.

-Vad är den till för? -Spelet berättar för oss.

Hej!

Jag kommer snart tillbaka.

Hon kommer snart tillbaka.

Kom ihåg, nycklarna måste bli våra igen.

Jag ska inte göra dig besviken, mor.

Det är som ett dataspel. Varje gång vi klarar av en nivå

låter spelet oss fortsätta.

Vill du följa med oss hem och se hur det fungerar?

Det är ert fel! Ni är bara två korkade stadsungar!

Vi måste stå enade.

Jag räddar min bror själv.

"Jag är ett monster, äter allt i min väg, Fåglar, fiskar, fauna och flora."

Vem bryr sig? Det är över.

Riddarna av Castelcorvo finns inte mer.

Kan du räcka mig pennan?

Nej.

Jag är hemma!

Hör ni, nu räcker det med läxor! Det är lördag.

Ni kan väl gå ut lite? Jag har en överraskning till er.

Ta-da!

MARGHERITAS B&B CASTELCORVO

Titta, vad tycker ni?

Visst är det en bra idé? Med er hjälp kan jag göra reklam för mitt B&B.

-Hur då med vår hjälp? -Ja, vad betyder det?

Det betyder att de här är till er.

Måste vi ha dem på oss?

Precis! Visst är de coola?

De är specialgjorda för er. Den här är Rickys.

Och den här är Giulias. Gulliga, eller hur?

Faster...

Det är okej om ni inte gillar dem. Jag tvingar er såklart inte.

Men om ni gör mig en tjänst, så gör jag er en tjänst.

Inget kan få mig att ändra mig.

Jag kan låta installera Wi-Fi.

Vi tar dem på oss. De är supercoola, eller hur, Giulia?

Visst.

Tack. Ni gör mig jätteglad.

Vi ska få Wi-Fi.

-Det var jättefula t-shirts. -Ja.

Vi tar av dem så fort vi gått hemifrån.

Så gör du alltid. Vi har ju lovat.

Vill du verkligen gå omkring så där?

Vi har dem på oss idag, så hon blir glad. Inte mer.

Jag har den bara idag och bara för att få Wi-Fi.

Jag vill inte bara dum mot vår faster, som alltid är snäll mot oss.

Du har inga problem med att göra folk upprörda, va?

Eller orättvist anklaga dem utan att ens be om ursäkt?

Orättvis? Jag har rätt som inte litar på den där Zeno!

-Jag behöver inte säga förlåt till er tre. -De är våra vänner.

På grund av dig vill de inte träffa oss.

Visst, det är alltid mitt fel. Du är alltid allas hjälte.

Du är perfekt. Följ inte efter mig. Jag vill vara ensam.

Saker och ting ser lovande ut, mor. Snart kommer du vara fri.

Du tog en stor risk.

Att förvandla dig till en korp för att kunna lämna Annanstans var farligt.

Men det var värt det.

Det är en farlig sorts magi.

Du riskerade att förbli en korp för alltid.

Det var svårt att återfå min mänskliga form,

men jag visste att jag kunde göra det.

Jag kanske inte kan upprepa förtrollningen, med det behövs inte.

Jag återvänder till Annanstans med nycklarna.

De där barnen har redan hittat den första.

-Så de är verkligen de utvalda. -Ja.

Och de kan bli användbara.

De följer något slags spår. De kommer leda oss till Aftonnyckeln.

Du är listig, mitt barn.

Snart har vi återtagit nycklarna och min exil är över.

Ja.

Jag vet vad jag ska göra.

-Vad vill du? -Är du upptagen?

Ser du inte det?

Kan jag låna lite olja? Min kedja gnisslar.

Visst, du kom hit för att låna olja.

-Nej. -Din bror var verkligen otrevlig

mot mig och Matteo.

Han borde be om ursäkt till oss båda. Men det gör han inte.

Jag kommer inte ändra mig. Jag gör det här själv.

Det är därför jag är här.

Har spelet ändrats igen?

Titta.

Vet du var det är?

Ja, det är det gamla klocktornet.

Vad ska jag leta efter där?

"Jag är ett monster, äter allt i min väg.

Fåglar, fiskar, fauna och flora.

Jag kan tugga genom järn och stål. Jag förvandlar hårdaste sten till damm.

Många har försökt, men ingen kan stoppa mig.

Så misströsta inte.

Mina händer startades av dem...

som kan säga att mitt enda öga bara ser två gånger per dag."

Tack.

-Vad är det för en t-shirt? -Reklam.

B&B Faster Margherita, i Castelcorvo.

Hela stan kommer att skratta åt dig.

Det är okej.

Ska du gå dit nu?

-Såklart, ingen tid att förlora. -Jag kan följa med.

Om du vill.

Och din cykel?

Jag har inte tid att laga den. Och det går fortare om vi går.

RICCARDO, MATTEO GAMLA KLOCKTORNET ÄR VÅR PLATS

VI SES DÄR.

RIDDARNA AV CASTELCORVO KAN INTE GE UPP!

Betta, vänta!

Ja, men det var värt det.

-Fick ni Wi-Fi? -Ja.

Du kom hit fort.

Jag hade inget annat att göra. Vart kan jag gå i den här t-shirten?

Du skulle ha sagt att du inte var ensam.

Du sa åt honom att komma hit, va? Du gillar att leka chef.

Det var inte så. Jag vill bara att vi ska bli sams.

Hej, allihopa.

Hej.

-Har vi fått en ny gåta? -Ja, men jag löser den själv.

Jag vill inte göra något med er förrän Riccardo säger förlåt.

Förlåt?

Så fort jag är tillbaka i stan ska jag skicka ett email

med min uppriktiga ursäkt. Eller Betta får ett telegram.

-Det är inte roligt. -Jag kom bara att tänka på ett skämt.

Har ni hört den om hunden som ville skicka ett telegram?

Nej, och jag vill inte heller.

Det var en hund som ville skicka ett telegram.

Han gick till postkontoret och sa: "Vov, vov, vov, vov."

Då sa kassören: "För samma pris kan du skicka ett vov till."

Så hunden... hunden sa...

Jag har glömt resten.

Okej, nu sätter vi i gång. Spelet ledde oss hit. Varför?

Finns det något särskilt här?

Nej, ingenting.

Inget förutom den gamla klockan.

Den har varit trasig i flera år. Den visar alltid samma tid.

Jag tror inte det kan vara användbart.

Vilken konstig slump.

Exakt samma tid som min mobil.

Jag får se.

Hallå, nollor! Castelcorvo är litet. Ni kan inte gömma er.

Särskilt inte med den t-shirten.

-Nej, men vi kan springa! -Vi delar på oss.

Spring!

Tror du de tvingar mig att äta en till skalbagge?

Vad gör du?

Jag måste ta en bild på den här underbara lucanus maculifemoratus.

Skynda dig!

-En sekund! -Lägg ner mobilen, spring!

-Vi har inte tid. -Så, jag är klar!

-Kom igen! -Jag är klar!

-Tror du blev av med dem? -Shh!

Vi blev av med dem. Vi måste hitta Giulia och Matteo

innan de andra gör det, annars blir det två mot tre.

Inte för att vi fyra skulle klara det mycket bättre.

-Giulia svarar inte. -Hon kanske springer.

Konstigt, den är fortfarande 10:20.

Kom.

Vad händer? Varför är vi här igen? Vi sprang i motsatta riktningar.

-De snodde åtminstone inte din cykel. -Det är inte möjligt.

-Vad skrattar du åt? -Jag kom att tänka på ett skämt.

Har ni hört den om hunden som skulle skicka ett telegram?

Nej, och jag vill inte höra den.

En hund skulle skicka ett telegram. Han gick till postkontoret och...

Jag har en déjà vu.

En vad?

När det känns som om man återupplever ett ögonblick

som du redan har upplevt.

Så hunden gick till postkontoret och: "Vov, vov, vov, vov,

"vov, vov, vov."

Då sa kassören: "Du kan du skicka ett vov till

"för samma pris." Så då sa hunden...

Hunden?

Jag har glömt resten.

Okej, nu sätter vi i gång. Spelet ledde oss hit. Varför?

Vi har redan sagt allt det här! Titta på min telefon.

Den är 10:20. Vet ni vad det betyder?

Att den är sönder?

Snälla, kolla era. Betta, kolla din klocka.

Det är omöjligt.

Jag får se.

Hallå, nollor! Castelcorvo är litet. Ni kan inte gömma er.

Särskilt inte med den t-shirten.

-Nej, men... vi kan springa. -Vi delar på oss.

Spring!

-Skalbaggen från tidigare. -Vad gör du?

Det är skalbaggen från tidigare. Jag har kvar bilden!

-Stoppa undan mobilen och spring! -Vi har varit här tidigare!

Skynda dig, vi har inte tid!

-Blev vi av med dem? -Shh!

Vi blev av med dem. Vi måste hitta Giulia och Matteo

innan dem, annars blir det två mot tre.

Inte för att vi fyra klarar det mycket bättre.

Vi har redan sagt allt det här.

-Nu ringer jag Giulia och du säger... -Hon kanske springer.

-Betta. -Kom.

Men...

Omöjligt. Ser ni? Vi är här igen.

-De tog åtminstone inte din cykel. -Matteo, det har du redan sagt!

Jag...

Nu berättar du ditt dumma skämt som du inte ens kommer ihåg.

Jag kommer ihåg att jag gjorde något. Jag tog en bild. Titta.

Jag tog den klockan 10:20 i den gränden.

Och nu är klockan fortfarande 10:20.

Inte bara på min telefon,

utan klockan också. Och alla era klockor.

Det är precis det som händer. Vi har fastnat i en tidsloop.

Dumheter, det här är ingen film.

Titta, ser ni den där mannen?

-Ja, vad är det med honom? -Han kommer tappa allting.

Hur visste du det?

Som jag sa, vi är i ett spel!

Som i ett dataspel, när man fastnar på en nivå

och tvingas börja om från början igen och igen.

Hur bryter vi loopen?

Vi måste slutföra nivån. Eller, i vårt fall, lösa gåtan.

Så tills vi löser den är vi fast på det här torget.

Hallå, nollor! Castelcorvo är litet. Ni kan inte gömma er.

Vi delar på oss.

Hallå, nollor!

Hallå, nollor!

Vi delar på oss.

Hallå, nollor!

-Hallå, nollor! -Vi delar på oss.

Hallå, nollor!

-Vi kan springa. -Vi delar på oss.

Vi måste fokusera på gåtan.

-Ja. -Okej.

"Jag är ett monster, äter allt i min väg. Fåglar, fiskar, fauna och flora.

Jag kan tugga genom järn och stål. Jag förvandlar hårdaste sten till damm."

Självklart! Tiden!

Svaret på första delen av gåtan är tiden.

Just det! Bra gjort, Betta! Så... är vi fria nu?

Kom igen! Du kunde varit försiktigare!

Det finns en andra del.

"Många har försökt, men ingen kan stoppa mig. Så misströsta inte.

Mina händer startades av dem som kan säga

att mitt enda öga bara ser två gånger per dag."

Klocktornet!

Såklart! Till och med en trasig klocka visar rätt tid två gånger om dagen.

Så vi behöver bara ställa klockans visare rätt.

Exakt. Och jag vet hur man gör!

Min pappa samlar på klockor. Jag hjälper honom laga dem.

Nu vet jag vad vi behöver kugghjulet till som vi hittade i källaren.

-Det här? -Ja, mer exakt så är det en drivfjäder.

Den driver klockan.

-Kom igen. Skynda er. -Ja! Kom igen!

Det var smart att ta genvägen.

Då var vi här.

Titta, det saknas en bit.

-Nu då? -Vi måste dra upp den,

som en väckarklocka.

Den startar inte.

Den är kanske för rostig.

Hjälp mig! Kom igen!

Den fungerar!

Bra jobbat, Matteo.

-Vi kollar där ute. -Kom igen.

Ja!

-Jippi! -Vi klarade det!

-Kom, vi sticker. -Fort.

Vänta, jag måste berätta klart mitt skämt!

Det var en hund som ville skicka ett telegram...

Vi har Wi-Fi. Faster Margherita fixade det!

Där är ett nytt kort.

Titta.

Det är en QR-kod.

Det är en app som heter Riddarna av Castelcorvo.

LADDA NER RIDDARNA AV CASTELCORVO

-Jag installerar också den. -Ja, skynda dig.

-Klart. -Vad är det för något?

En digital version av spelet.

Det finns ett virtuellt kort.

"Siffrorna på sfären är två,

de för dig närmare Aftonnyckeln.

Leta först efter en vän som följer dig på dagen och lämnar dig på kvällen,

och leta sen efter det som passerar genom glas, utan att lämna en spricka.

Men var försiktig, orden du måste hitta i rutan,

måste du precisera."

-Rutan? -Ja.

Det är ett slags pussel.

Verkar som om lösningen, eller lösningarna, göms bland bokstäverna.

Det är väl bra? Det är lättare.

Nej.

Här är något annat också.

-Det är en nedräkning. -Och?

Vi har mindre än tre timmar att lösa gåtan.

-Nej. -Nej.

Undertexter: Sara Hartlow