Original subtitles

Betta! Du kommer väl inte ihåg mig?

Jag är Andrea, din bror.

Det är Strias förbannelse, en elak häxa som bor i Annanstans.

Hon stjäl barn och lockar dem med falska löften.

Den dörren leder dit, ni behöver nycklarna för att öppna den.

-Vad kan vi göra? -Stria nämnde ett gammalt spel,

"Riddarna av Castelcorvo." Hitta det, det verkar viktigt.

-Slottet! Vi måste gå dit. -Vi är spelpjäserna.

Jag vill hitta min bror och ta med honom hem, kosta vad det kosta vill.

-Du, Aldo!

De får tillbaka sina cyklar och du får behålla din mobil.

Känner ni honom?

-Förälskelse på gång. -Du kan väl ge mig ditt mobilnummer?

De kan verkligen vara de utvalda.

Kom ihåg, nycklarna måste bli våra igen.

Jag ska inte göra dig besviken, mor.

Svaret är tydligt. "Botten på fontänen."

-Ja! Vi klarade det! -Det är nyckeln!

Vi kan inte öppna dörren förrän vi har Aftonnyckeln också.

Vi förvarar vi den här, i säkerhet.

"Kloka änglar letar lata alligatorer runt elden, om du vill fortsätta resan

måste du spela med deras huvuden."

Hej.

Det är fint väder idag.

Va?

Jag sa att det är perfekt väder för att träffas.

Fast det är molnigt.

Jag heter Zeno. Vad heter du?

-Marta. -Marta. Trevligt att träffas.

-Detsamma. -Kan jag be dig om en tjänst?

-Javisst. -Jag behöver låna din mobil.

Du får tillbaka den om några timmar.

Vänta, Zeno. Du behöver pinkoden.

-Pin? -Ja.

Den är 5972.

-Nu är den upplåst. -Tack. Vi ses senare.

Vi ses.

"Kloka änglar letar lata alligatorer runt elden.

Om du vill fortsätta resan måste du spela med deras huvuden."

Några förslag?

Jag har funderat på det sedan vi fick gåtan,

men jag kommer inte på något alls.

Riccardo?

Jag? Varför måste jag lösa alla gåtorna?

Det var inte bara du som löste dem och definitivt inte på egen hand.

-Jaså? -Ja!

Inte nu igen.

Jag har i alla fall ingen aning.

OKÄNT NUMMER NYTT MEDDELANDE

Jag har tråkigt. Min hjärna vill ha roligt.

Här finns mycket roligt.

HEJ MYSTISKA TJEJEN. SUGEN PÅ ETT GLAS JUICE? ZENO.

Jag menar saker som bowling, spelhallar, festivaler.

HEJ MYSTISKA KILLEN. JUICE? NÄR?

Jag har lösningen på problemet...

Ni kan väl komma hem till mig? Min pappa har byggt ett spel i trädgården.

-"Ett spel i trädgården?" -Ja, ni är alla bjudna!

NU DIREKT! VI SES SNART

-Jag vet inte. Giulia? -Ja?

-Vad tycker du? -Vad?

Ska vi gå hem till Matteo?

Ni kan gå om ni vill. Jag vill gå till cafét först.

Vilken bra idé! Jag är rätt hungrig.

Vi kan väl alla gå dit innan vi går till Matteo?

-Okej. -Visst, varför inte.

-Okej. -Ska vi gå?

Okej.

Bra idé att gå till cafét.

Vad tror ni om "Kloka änglar letar lata alligatorer runt elden?"

-Ja, vi behövde det. -Varsågoda.

-Tack. -Den här är Bettas.

Tack.

Och Matteos vanliga jordgubbsshake.

Tack, Gianni.

Det var du som ville gå hit, men sedan beställer du inget?

Jag är bara inte törstig längre.

Jag kan inte tänka på något annat, den här gåtan är omöjlig att lösa.

Var försiktig med kortet. Får jag se.

-Hej. -Hej.

Alla är här.

Ja.

-Jag heter Zeno. -Betta.

-Riccardo. -Matteo.

Nu förstår jag.

Jag antar att det inte var en slump att du ville komma hit, Giulia?

Varför använder du inte dina antaganden till att lösa gåtan?

"Gåtan?" Vilken gåta?

Har det något med det kortet att göra?

-Du ställer många frågor. -Betta, kom igen.

-Det är okej, Giulia. -Då får ursäkta henne...

-Jag gillar tuffa tjejer. -Tja, jag skulle inte säga tuff...

Du är en smart kille. Du är säkert bra på gåtor.

Men den här är väldigt svår...

Och du verkar väldigt rolig.

Nå, vad säger ni om den där gåtan?

Det är ett spel. Ett speciellt spel.

Jag gillar speciella spel. Berätta mer.

Brädan är en miniatyr av Castelcorvo

-och vi måste hitta två nycklar. -Det är som ett dataspel.

Varje gång vi klarar en nivå låter spelet oss fortsätta.

Vill du följa med oss hem och se hur det fungerar?

Ja, det vill jag gärna. Men bara om alla är okej med det.

-Jag är okej med det. -Jag också.

Jag också.

Toppen, då ses vi senare!

-Okej, jag sms:ar adressen. -Okej.

-Men... -Hej då.

Hej då, Zeno.

Varför gjorde vi så? Varför berättade vi för honom om spelet?

Vet inte, han tittade på mig och...

Du litade på honom.

-Precis. -Just det,

men kan vi verkligen lita på honom?

Jag tror det, han verkar vara en schyst kille.

Men jag vill fortfarande veta en sak...

Kommer ni med hem till mig eller inte?

Ja, det gör vi.

Tack för inbjudan, men jag måste göra läxor.

Okej, men Riccardo och jag kommer.

-Okej. -Ja.

Ni kommer ha superroligt.

Ta-da!

Var det allt? En bocciaplan?

Precis! Och vi kan spela hur mycket vi vill!

-Ja. -Jag kastar målbollen.

HA SÅ ROLIGT

Vems tur är det nu?

Okej, jag kastar.

Snyggt kasst, Betta! Riccardo, nu är det din tur!

-Finns det något tråkigare? -Jag kan inte komma på något.

Bra gjort, snyggt kasst. Det var riktigt dåligt.

Matteo! Visar du dina vänner den nya banan?

-Ja, pappa! -Bra!

Ni får akta er, annars kanske mästaren spelar med er!

-Vill du spela med oss? -Gärna, men det börjar bli sent.

Varje dag vid den här tiden flyger en flock morkullor över oss.

Jag bara måste ta bilder. Ha så roligt. Och du, Matteo?

-Kasta som jag lärt dig. -Specialkastet?

Specialkastet.

Titta! De kommer!

Nej!

Nej! Min pappa kommer döda mig! Det är inte roligt!

"Ha så roligt!"

-"Ha så roligt!" Matteo, du är ett geni! -Hur så?

Vi tänkte på det på fel sätt! Huvudena är bokstäverna!

Va?

Vi försökte hitta någon mening med orden,

men vi tittade inte på kortet. Svaret var på kortet.

"Kloka Änglar Letar Lata Alligatorer Runt Elden." "K-Ä-L-L-A-R-E."

De första bokstäverna bildar "källare".

Vi måste leta i fasters källare.

Det är dit spelet vill att vi ska gå.

Du har rätt! Bra jobbat!

Nej, det kan vi inte! Vi måste laga pappas skylt!

-Kom, Matteo! -Nej, vänta!

Skynda dig!

Min pappa kommer döda mig på riktigt den här gången!

Jag kommer!

-God kväll. -Hej.

-Vem är du? -Jag heter Zeno.

Zeno, såklart. De nya kläderna och eftermiddagsschampo.

-Kom in. Jag visar dig upp. -Tack.

Ja, faster. Ett ögonblick.

-Zeno. -Hej.

Jag insåg inte att klockan var så mycket.

Det är okej.

-Fint rum. -Tack.

Är detta spelet?

Ja, det är spelet. Det är väldigt mystiskt.

Vi har inte berättat om det för någon.

Förutom dig, förstås.

Medan vi väntar på de andra...

...vill du ha något att dricka?

Ett glas juice eller varm choklad?

Vatten blir bra.

Okej, jag går och hämtar. Vatten.

-Ett glas, ja. -Okej.

Jag slår vad om att mörk och snygg redan är där.

Och jag slår vad om att Giulia flörtar med honom.

Vad tror ni vi hittar i källaren?

-Jag vet inte. -Inte jag heller,

men när vi klarat en nivå

kommer vi till nästa. Tills vi kommer till den sista bossen.

-Stria. -Precis.

Stria eller inte. Jag ska rädda min bror. Kom, skynda er.

Ja, kom igen.

Varsågod.

Hur smakar det?

Det är... gott vatten.

Jag vet inte när de andra kommer,

men jag kan visa dig hur spelet fungerar under tiden.

Jag kom precis på att jag måste göra något. Jag måste gå.

-Redan? -Jag är ledsen.

Du kan väl följa med mig?

Vi kan ta en promenad tillsammans.

Okej. Jag tar den här, och den här.

Kom, jag följer dig ut.

-Hej, faster! -Hej!

-Är Zeno här? -Ja, men han och Giulia gick precis.

-De tog en promenad. -Snyggt, Giulia.

Vi behöver ändå inte henne.

Det här stället ger mig rysningar.

-Det är bara en källare, Matteo. -Går du aldrig ner i din egen?

Är du galen? Nej!

Vad gör vi nu? Vi kunde knappt se något innan.

Jag vet.

-Ta-da! En ficklampa. -Matteo, det där är ingen ficklampa.

Det är en ficklampa. Mobiler är visst inte så dumma, eller hur, Betta?

Det är ingen ficklampa. Det här är en ficklampa.

Betta, stäng av den!

-Sluta... -Kom igen, nu letar vi.

Det är bara ett gosedjur.

Kolla här.

-Vad är det? -En låda.

Med symbolen från spelet.

-Håll den en sekund. -Okej.

Vad är den till för?

Spelet berättar för oss. När vi väl hittar föremålet

kan vi låsa upp nästa nivå.

Så vi får reda på det snart nog.

Skynda er, stäng dörrarna bakom er.

-Kom nu, Matteo! -Jag kommer.

Blir inte din syster arg när vi är i hennes rum?

Det kan hon inte bli, för det är här spelet är.

Lådan, den är öppen.

Morgonnyckeln är borta!

Det kan den inte vara. Nej, det här kan inte hända!

Matteo, hjälp oss. Kolla de andra lådorna.

Jag måste erkänna att det är trevligt att vara i Castelcorvo.

-Trivs du här? -Ja, jag kan inte klaga.

Hur hamnade du här?

Någon bestämde åt mig, kan man säga.

Åt mig också! Det var min pappa som bestämde.

Han frågade inte ens oss om vi ville.

Vi var tvungna att lämna allt i stan.

Du vet hur föräldrar är, de tycker inte att barnens grejer

är lika viktiga som deras jobb.

Det är inte rättvist. Jag hatar orättvisa.

Förlåt, jag babblar. Enligt min bror gör jag det ofta.

Berätta om dig själv. Bor du långt härifrån?

-Utanför stan. -Är det mycket långt?

Ja, men jag gillar att promenera.

Nu måste jag gå. Jag sms:ar dig, okej?

-Okej. -Vi ses snart.

Hej då, Zeno.

Det är meningslöst. Den är borta.

Den där Zeno kom hit och nu är nyckeln borta. Vilket sammanträffande.

Innan vi anklagar någon borde vi ringa Giulia.

-Är du också kär i honom? -Vad menar du?

Det var inte hennes idé att bjuda hem honom.

Det var din.

Matteo har rätt. Jag sa ju att han ställde för många frågor.

Du sa att det var okej att han kom hit!

Det enda som betyder något för mig är att rädda min bror.

Och utan Morgonnyckeln går det inte! Om det var Zeno som tog den,

så är det ert fel! Ni är bara två korkade stadsungar!

Vi kan väl lugna ner oss och prata om det?

Visst, jag tänkte ändå gå.

Vem bryr sig om dig och ditt fåniga Castelcorvo-mysterium!

Vad är det som händer? Varför skriker ni?

Vad som händer?

Morgonnyckeln är borta! Du lät den där killen lura dig!

Är du knäpp? Zeno har inget med det att göra. Jag har nyckeln.

Trodde ni att jag bara skulle lämna den?

Nyckeln är inte säker här. Ge den till mig.

Varför då?

Det är som din bror sa. Vad bryr du dig om Castelcorvo,

Andrea och oss?

Förr eller senare kommer du ändå åka härifrån. Hej då.

Hör ni, det här måste sluta.

Vi är Riddarna av Castelcorvo.

-Vi måste stå enade. -Nej, Matteo. Du har fel.

Riddarna av Castelcorvo existerar inte längre.

Jag räddar min bror själv.

Kanske om du säger förlåt till henne...

Aldrig. Du kan också gå om du vill. Jag bryr mig inte, jag behöver inte er.

Men... jag trodde vi var ett team. Jag trodde vi var vänner.

Vänner? Mina vänner är i stan.

Bra gjort. Du har förstört allting.

Såklart, vi måste gå till nästa nivå.

"Jag är ett monster och äter allt i min väg: fåglar, fiskar, fauna och flora.

Jag kan tugga genom järn och stål. Jag kan förvandla hårdaste sten till damm.

Många har försökt, men ingen kan stoppa mig, så misströsta inte."

Vem bryr sig? Betta har rätt, det är över. Riddarna av Castelcorvo finns inte mer.

Undertexter: Sara Hartlow