Original subtitles

Betta! Du kommer väl inte ihåg mig? Jag är Andrea, din bror.

Det är Strias förbannelse, en elak häxa som bor i Annanstans.

Hon stjäl barn och lockar dem med falska löften.

Ni måste tro mig och hjälpa mig fly från Annanstans.

Den dörren leder dit, ni behöver nycklarna för att öppna den.

-Vad kan vi göra? -Stria nämnde ett gammalt spel,

"Riddarna av Castelcorvo." Hitta det, det verkar viktigt.

-Det är så gammalt. -Ja.

Titta på den här symbolen. Det är samma som på kortet.

-Jag får se. -Du har rätt. Korpfjädrar.

"Ni har ett uppdrag att slutföra. Hitta de magiska nycklarna.

"Morgonnyckeln släpper in dig i Annanstans

"och Aftonnyckeln släpper ut dig."

-Slottet! Vi måste gå dit. -Vi är spelpjäserna.

-Vi hade fel. -Nej... Hur ska jag hitta Andrea nu?

Jag träffade en kille idag.

Lång, blå ögon, klädd helt i svart, med ett fantastiskt leende Känner du honom?

-Förälskelse på gång. -Hej då, nollor!

-Ge oss våra cyklar! -Varför skulle jag?

-Vi skulle precis cykla i väg. -Du, Aldo! De får tillbaka sina cyklar,

och du får behålla din mobil.

Var är den?

-Vad? -Vad hände?

Kortet ändrades igen.

-En gåta. -Hur ska vi lösa den?

Zeno, vad har du för nyheter till mig?

De har löst den första gåtan och svurit eden.

De kan verkligen vara de utvalda. Riddarna av Castelcorvo.

-Kom ihåg, nycklarna måste bli våra igen. -Jag ska inte göra dig besviken, mor.

Ser ni?

När vi kom hem igår

märkte vi att brädan hade ändrats igen. Det här poppade upp.

Otroligt!

Det är där vi träffades.

Ja, det här är utkiksplatsen.

Så vad gör vi nu?

Vi löser rebusen.

Svaret är tydligt: "Botten på fontänen."

-Exakt! -Jag visste det också.

Det finns en fontän där. Här.

-Vi går och kollar in den. -Ja, okej.

-Hitåt? -Den här vägen?

-Ja. -Idag är vår lyckodag.

Ja, vi kommer säkert hitta nyckeln.

Ja, det här är rätt håll.

Vi gjorde det verkligen bra. Vi löste gåtan snabbt.

-Ja, men det var lätt. -För lätt.

-Du har kanske rätt. -Klart jag har. Något är fel.

Fel? Vad skulle kunna vara fel?

Oroa er inte, det är som ett dataspel. Den första nivån är alltid lätt,

det svåra kommer senare.

Det låter inte särskilt betryggande.

Titta vem som är här. Vår hjälte.

Hej! Jag kommer snart tillbaka.

Hon kommer snart tillbaka.

-Hej. -Hej.

Följer han efter oss?

Vi har stött på honom två dagar i rad.

Jag ville tacka dig för igår. Från oss alla. Du var väldigt modig,

osjälvisk och generös. Jag menar, vi uppskattade det.

-Roligt att höra. -Hur som helst, jag heter Giulia.

Zeno.

-Hur kom du undan från Aldo? -Aldo? Aldo.

Han är inget hot mot mig.

-Bor du också här i Castelcorvo? -Så många frågor.

Men ja, jag bor här.

Vart är du och dina vänner på väg?

-Slottet är fantastiskt, eller hur? -Det har en bra struktur.

Ja... Kolla, en skalbagge!

Vi letar efter en grej.

En grej? Så mystiskt.

-Giulia! Vi sticker! -Ja, kom igen!

Jag måste gå. Men vi ses kanske?

Du kan väl ge mig ditt mobilnummer?

Så måste vi inte stöta på varandra hela tiden.

Visst, okej.

Nå? Zonade du ut?

Nej... Ska du inte skriva in det i din mobil?

Nej, jag har bra minne. Jag kommer ihåg det.

Okej, om du vill.

338 2610346.

Bra. Då ses vi.

-Hej då. -Lycka till med ert uppdrag.

Tack.

Hej då, min älskade!

-Sluta! -Hon är helförälskad.

Och? Vad pratade ni om?

Inget, jag bara tackade honom för igår.

-Det är något konstigt med honom. -Du känner inte ens honom.

Jag håller med Riccardo.

Ni är kanske lite svartsjuka?

-Hur så? Svartsjuka på vad? -För att "lång och mörk" är en snygging.

Svartsjuka? Vi? Matteo, hör du?

Svartsjuka? Vi? Kom igen, tjejer, nu går ni för långt.

Är det den?

Den förstörda fontänen, ja. Vi kallar den så,

för att det är en jättegammal fontän. Och den fungerar inte längre.

Jag ser ingenting.

Är vi säkra på att Morgonnyckeln är här?

-Vi kollar. -Gör det inte.

Jag har hittat något!

-Är det nyckeln? -Nej, inte nyckeln.

Det var en oturlig fångst.

Vi tömmer den! Jag har sett hur man gör på internet. Det är enkelt!

-Är du seriös? -Absolut.

Vi måste komma tillbaka i morgon bitti.

Va?

Morgonnyckeln kanske bara kan hittas på morgonen.

Kolla här. Det här är ett solur.

Skuggan visar vad klockan är och just nu är klockan fem.

Vi måste kanske komma tillbaka när skuggan är närmare solen.

Matteo har kanske rätt.

-Ja, faktiskt... -Ja.

-Ja. -Så vi kommer tillbaka i morgon bitti.

-Okej för mig. -Ja.

-Perfekt. -Vi går.

Ja.

-Klockan sju i morgon bitti? -Klockan sju?

Vill du hellre komma klockan 6:00?

-Nej, nej. Klockan 7:00 låter perfekt. -Ja.

Så fint. Jag gillar verkligen vad du gjort med vinden.

Jag tror jag behåller det så för B&B:et.

-Tack, faster. -Nå?

Vad ville du fråga mig?

Var kan jag köpa kläder i Castelcorvo?

-Hur så? Har du glömt något? -Nej, det är bara det att

-jag inte gillar de här längre. -Men de ser jättefina ut.

Jag gillar dem inte längre.

Jag förstår, det är kläder som din mamma köpte åt dig.

Men det finns inga butiker i Castelcorvo.

Men vi kan köra till ett köpcentrum imorgon,

inte så långt härifrån.

Det blir en mysig shoppingtur. Fast i utbyte vill jag veta,

är han ljushårig eller mörkhårig?

Faster!

Säg inte "faster" till mig! Jag bryr mig om dig. Du måste berätta sådant för mig.

För två dagar sedan ville du bara rädda världen från orättvisa.

Och idag oroar du dig över dina kläder.

Så vad då?

Så, när en tjej vill köpa nya kläder

brukar det betyda att hon vill imponera på en kille.

Inte den här gången. Jag vill bara inte ha så barnsliga kläder.

Okej, okej. Vi kan shoppa lite i morgon.

Hej då.

Matteo, dags att gå och lägga dig.

-Kom igen, mamma. Fem minuter till. -Din pappa gör mig redan galen

med sina samlingar. Tennsoldater, marmorkulor.

Du också? Måste du fortsätta samla på insekter?

För det första är de extremt sällsynta skalbaggar!

För det andra kommer jag aldrig sluta. Samlingen betyder allt för mig.

Den är min viktigaste ägodel.

Och den är inte komplett än.

-Okej. Kommer du? -Ja, jag kommer.

-Mamma, får jag fråga en sak? -Ja.

Har jag några syskon?

Varför frågar du det?

Jag vet att du känner dig ensam. Men det kommer inte alltid vara så här.

Du kanske kommer träffa en massa vänner på gymnasiet.

-Jag har redan vänner. -Har du?

Ja, Betta och de två som kom från stan, Riccardo och Giulia.

Toppen! Vad glad jag blir att höra det! Där ser du.

Snart kommer du inte ens komma ihåg skalbaggarna.

-Gå och lägg dig nu. -Okej.

Jag klarade det! Jag har äntligen laddat ner mitt nya spel. Nu kan jag gå.

-Nej, vänta lite. -Varför då? Berätta.

Jo, för att...

Du är rädd! Okej, jag sover hos dig i natt.

-Som när vi var små. -Så att Stria kan kidnappa oss båda.

-Borde vi berätta för faster Margherita? -Berätta vad?

Allt. Om den mystiska dörren, spelet, Andrea...

-Tror du hon skulle tro oss? -Nej.

Inte jag heller. Hon skulle säga att vi hittar på allting.

Som den gången på stranden när vi hittade på historien

om piratskeppet med skatter.

Vi var så fåniga. Okej, dags att sova.

Men jag vill prova först. Låt mig spela.

Nej, jag vill prova först...

-Snälla? -Jag vill ha roligt med det!

Kom igen! Snälla?

Kom igen.

-Jag kan gå ner igen. -Snälla?

-Vi kan spela tillsammans. -Okej.

Du hoppar så här och rör dig så här. Jag börjar.

I går när jag tittade på bilden

lade jag märke till att det dök upp fotsteg! Visst är det konstigt?

Ja, det är riktiga fotsteg.

De tillhör säkert Andrea.

Men det betyder att förbannelsen inte raderar vartenda minne.

Stria är kanske inte så mäktig som vi trodde.

Eller kanske... sedan vi såg Andrea första gången har hennes magi minskat.

Kom igen, vi går till fontänen och hittar den första nyckeln.

Vänner, jag behöver er hjälp.

Ni är mina ögon och öron. Berätta allting

som de fyra småungarna hittar på.

Den där dimman är konstig.

Okej, jag försöker den här gången.

Vad hände?

Något slemmigt rörde vid mig! Det är en orm! En huggorm!

-Huggormar lever inte i vatten. -Jag säger ju att det var en orm!

Det kanske var en vattensnok. Oroa dig inte, de är inte giftiga.

Det förändrar inte det faktum att det var en äcklig orm.

Jag gör det.

-Vattnet är kokhett! -Vad menar du?

Det är iskallt!

Teo... du försöker. Kom igen.

Nu fattar jag! Bra jobbat, vilket bra trick.

Ni lurade mig nästan. Vattnet är varmt, sedan är det kallt...

huggormen!

Så läskigt! Ser ni?

Det finns ingenting här. Som jag misstänkte...

Hjälp!

Matteo, om det här är ett skämt är det inte roligt!

Hjälp!

Det är inget skämt! En slags tentakel tog tag i mig!

Är du okej?

Nej! En tentakel försökte dra ner mig! Inget är okej!

Vilka riddare vi är. Vi är värdelösa, värdelösa!

-Ricky! Ta det lugnt. -Jag vill inte lugna mig. Nej!

Ta det lugnt. Vi måste tänkta.

Vi har inte försökt göra det alla samtidigt.

Va?

Vi är riddare, eller hur? Vi måste agera tillsammans, inte ensamma.

Nej, nej, nej. Glöm det. Jag stoppar inte ner min hand igen...

-Ja. -Men tentakeln!

Matteo, litar du på oss?

Vi måste försöka igen, tillsammans.

-Kom igen! Vad har du att förlora? -Varför lyssnar ni aldrig på mig?

Litar du på oss?

Vi räknar till tre.

Ett, två tre!

-Vattnet är inte varmt. -Och inte iskallt.

Och inga tentakler som försöker dra ner mig.

Jag har hittat något!

Ja! Vi klarade det! Det är nyckeln!

Ja! Det är verkligen nyckeln! Det är Morgonnyckeln!

-Ja! -Får jag se?

Jag visste det! Morgonnyckeln måste hittas på morgonen!

Riddare, den första nyckeln är vår!

-Ja! -Ja!

-Ja! -Morgonnyckeln måste hittas på morgonen!

-Vi hittade den! -Kom igen.

-Vi går. -Ja!

Så de har hittat Morgonnyckeln.

De barnen tror att de är speciella,

men de överskattar sig själva. Visst, de har förmågor.

Men det är inget mot mina krafter.

De kan inte föreställa sig vad jag kan göra.

Jag kommer ta tillbaka nycklarna...

som stulits från min mamma.

Vi provar nyckeln. Kom igen, hjälp mig.

Vänta, vi kan inte öppna dörren förrän vi har Aftonnyckeln också.

Precis, utan nyckeln för att återvända kan vi aldrig komma tillbaka.

Tills vidare förvarar vi den här, i säkerhet.

-Titta, titta. -Jag tittar.

Spelet säger till oss att gå till ett hus.

-Det ser precis ut som det här huset. -Faster Margheritas hus?

Kolla, här är ett nytt kort också.

Nu ska vi se.

"Att räkna elefanter gör lata alligatorer rastlösa.

"Om du vill fortsätta resan måste du spela med deras huvuden."

Den var svår.

Vi kommer lösa den, precis som vi gjorde de andra.

Jag vill hitta min bror och ta med honom hem, kosta vad det kosta vill.

Det vill vi alla. Riddare?

-Riddare! -Riddare!

Undertexter: Sara Hartlow