Original subtitles

/SORL/

Ursäkta? En öl.

Hallå?

Två såna där lemonade, tack.

Next up på The hiphop karaoke har vi Sweet and Nasty! Välkomna upp!

♫ Du kan hitta mig i 1, 2, 3 ♫ Farsta, det é så det é

♫ Gröna linjen i Stockholm ♫ 30 min från TC

♫ Brukar tugga magalung ♫ Damma pipas och rosé

Ursäkta?

Ursäkta!

Ursäkta, lite space. Jag är gravid.

Bakos, Bakos!

Jag har haft cancer!

Det känns inte toppen att utnyttja att man varit sjuk-

-men är det så farligt? Folk gör sånt hela tiden.

"When life gives you lemons, make lemonade." Den är ändå bra.

-Du menar det, eller? -Ja, det är så du ska tänka.

Gör nånting bra av det dåliga, som cancern. Du kan vända hela skiten...

Om cancern är det enda som gör mig lite unik får det väl vara min grej.

Alla älskar ju en överlevare. Vissa mer än andra...

Ja... Det är en sak som pappa och jag skulle vilja prata med er om.

Livet är ju väldigt...

...kort.

Och vi har ju verkligen stöttat oss på varandra när du har varit sjuk-

-och det har varit helt ovärderligt.

Och med allt arbete med Gyncancergruppen har vi insett...

...att vi är ett väldigt bra team.

-Vi trodde att vi jagade lajks... -...då vi egentligen jagade varandra.

-Vi fattar. Ni är tillsammans igen. -Det är vad vi har hört, i alla fall.

-Ni vet? -Bara det inte blir som förut.

Våra individuella svagheter kan vara våra gemensamma styrkor.

Som mammas envishet på sjukhuset när de vägrade att ta smärtan på allvar.

Mamma bråkade tills de insåg att det var fel på katetern och bytte den.

Sen är ju pappas filmer riktigt bra.

Och jag är så stolt över dig.

När de ringde från SVT och ville göra en intervju med dig efter klippet...

Ett större inslag om gynekologisk cancer. De ville ha med nån yngre.

Först tänkte vi "ja", men sen tänkte vi: "Vad skulle Alice ha gjort?"

Tackat nej och gått ut och levt livet.

Så det är det vi vill göra. Vi vill fokusera mer på det här!

Okej, men jag gör det. Absolut.

Va? Du vill bli intervjuad på SVT? Är du säker?

-Kom igen! -Stopp!

-Jag orkar inte. -Jo, vi kör nu!

-Jag kommer att spy. -Det går över.

-Jag vet inte vad jag tänkte med tv. -Det är klart du ska tacka ja.

-Du når fram med budskapet. -Vilket?

Att du överlevde. Att du kämpade emot och kom ut som en bättre människa.

Tänk om jag inte gjorde det?

Ska du kasta bort meningen med ditt liv för att det är läskigt?

Vem vill du vara? Alice som bor kvar i förorten och jobbar i jeansbutiken-

-eller Alice som överlevde cancer?

-Jag vill vara hon som överlevde. -Exakt. Kom igen nu, Alice. Kör!

-Nu kör vi! -Aaah!

-Ska du inte hoppa ner? -Jag har redan duschat.

-Inte för att bli ren, liksom. -Varför ska jag bada då?

Det här med att vi inte ligger...

-Är det för att du inte vill? -Jo. Herregud, det är klart jag vill.

Men lite för mycket. Det är därför det går lite för fort.

Du kan ju testa lite olika saker.

Jag vill inte göra dig illa, och du vet inte om allt funkar som det ska.

-Det är bättre att ta det lite lugnt. -Ja...

Jag får en känsla av att du...

...bara tycker om en bild av mig.

Men baby, du hör ju hur du låter. Du är bara så himla osäker.

-Kanske. Förlåt. -Det gör inget.

Får jag schamponera ditt hår?

-Får jag schamponera ditt hår? -Okej!

Okej, stilla...

När jag var liten-

-brukade jag alltid schamponera mammas hår, för hon kunde inte själv.

Det var verkligen...typ höjdpunkten på veckan. Det var så sjukt mysigt.

-Känns det okej? Slappna av. -Okej.

"Mulligt" brukade jag säga.

Så ja...

Vi vårdade henne hemma till slutet.

Hon var så inspirerande och stark. Jag önskar att du hade träffat henne.

Jag med. Jag är så ledsen.

-Det är inte din mamma, eller? -Nej, det är pappas nya fru, Eva.

Hon har lupus.

Brorsan och Jakob. Innan de gifte sig förlorade Jakob minnet i en olycka.

-Brorsan fick ta hand om honom. -Oj!

-Vem är det här? -Mitt ex.

-Hon har ingen ovanlig sjukdom? -Vad menar du?

Nej, hon hade ingen allvarlig sjukdom men när hon var liten hade hon TBE-

-och som vuxen fick hon sidoeffekter.

Då var det faktiskt en forskare som baserade hela sin research på henne.

Det var därför hon dumpade mig. De fick ihop det och så bara...ja.

Men skit i henne. Jag har ju dig nu.

Ja... Och min cancer.

Ja, men... Det här var en sån här charterresa till Sunny Beach.

Ner.

Mer mot höger. Mer. Mer. Mer!

Upp. Okej, mer mot höger.

Ner. Måste jag komma och visa? Jag är två dagar över tiden här borta!

-Gå hem och vila. Jag klarar mig. -Det ser inte ut som det.

Ja, vem är det?

Det är en journalist. Du svarar inte.

Jag får ju inte ha mobilen på jobbet!

-Hallå? -Tja! Vi har tänkt om lite grann.

Vi kör hemma hos dig. Det blir lite mer på riktigt. Låter det bra?

-Okej. -Ses i morgon kväll. Är du taggad?

-Ja, det blir kul. -Toppen! Tja.

-Vad händer? -De ska intervjua mig.

-Ska du vara med på tv? -Jag trodde att jag skulle se fin ut.

-Men de vill filma hemma hos mig. -Ska du vara med på tv?

-Det handlar om gyncancer. -Jaha...

Jag trodde att du menade riktig tv, typ Bachelor eller nåt.

Måste du alltid vara så jävla taskig? Allt du säger till mig är en diss!

Hade jag velat dissa dig hade jag gått på utseendet. Det gör jag inte.

Du hade det fett fucked up hemma, och det är därför du är ett as.

Men du är vuxen nu. Du ska ha barn.

Ska ni uppfostra små minimonster som får barn att må skit hela livet?

-Vad? -Är du färdig?

Nu är det min tid att fucking prata.

Jag kanske inte är guds bästa barn, men jag kollar inte ner på folk.

-Du tycker att du är bättre än oss. -Jag kanske är bättre än dig.

Jag är bättre än den här skitbutiken.

-Vart ska du? -Jag ska vara med på tv.

-Och sen? -Folk vill veta saker om mig.

Jag kanske kan bli Camilla Läckberg av cancer och resa runt och föreläsa!

-Du måste ha slarvat bort passet! -Håll reda på dina egna grejer.

Du tar mina grejer och gömmer dem!

-Ska jag hålla reda på allt? -Det är ditt jobb.

Hej! Du svarade inte när jag ringde, och jag anade det värsta på direkten.

Din lillebror slängde den här på mig och din mamma flippade ur.

-Din pappa försökte filma mig. -Varför har du kartonger här?

-Ja, de kanske är lite... -Galna? Hej.

-Har du rökt? -Nej!

-Och de är intensiva, inte galna. -Ja, de är intensiva...

Det är helt normalt när man har haft ett skitår och gör det bästa man kan!

Vet du vad som är onormalt? En familj som är tillsammans med skadade.

-Vad snackar du om? -Ert bakvända Münchhausen by proxy!

-Du har ju inte träffat dem, så... -Nej, men jag har sett bilder.

-Alla är med nån som behöver vård! -Det var det dummaste jag har hört!

Jag förstår att du har haft en svår uppväxt med föräldrar som är sjuka.

-Du vill ha nån du kan hjälpa, Adam. -Vi värderar att hjälpa andra.

Vi har råkat bli tillsammans med folk som har haft det tufft. Är det fel?

Det är fint, det du säger, men det...

-Det är konstigt. -Det är inte konstigt. Du är konstig.

Skulle du vara med mig utan cancern?

Det är omöjligt att svara på eftersom du inte hade varit samma person.

Du vill inte ha sex med mig och kommer enbart av att smeka mina ärr.

Men jag... Jag vill hela tiden ligga med...

-Fan. -Dra i den lite. Dra mot dig.

/APPLÅDER OCH MUSIK FRÅN TV:N/

Du, han verkade ju trevlig. Adam.

-Vi har gjort slut. -Va? Skrämde vi iväg honom?

Nej, det gjorde han bra själv. Hoppa in.

Kan vi se nån film från förra julen? Jag vill minnas att jag inte är sjuk.

Jo, visst. Jag har en...

Jag har den i telefonen, så jag får skärmdubblera.

Vi ska snart, snart, snart börja äta.

Å... Han blev ju så glad att du kom hem.

Det ser inte ut som att han var det.

Fast han visar ju inte det, lilla gubben.

-Han är inte heller liten. -Han tog det hårt när du blev sjuk.

Det skulle han aldrig säga högt.

Det var jobbigt innan, mellan pappa och mig.

Efter cancern var det som att han...

...stängde ner.

-Kom. -Var hittade du passet?

Under besticklådan. Mamma gillar att sprida ut värdesakerna.

Jag sprider riskerna.

Och sen glömmer du var du lagt dem.

-Vart ska du? -Jag ska spela kvartsfinal med laget.

-VM i dataspel, eller? -Wallhack.

Sverige har aldrig kommit högre än 10:e plats, men visst, VM i dataspel.

-Va? -Det är vår grabb, det!

Skojar du med mig? Helt sjukt! Vi måste ju följa med och peppa!

-Det är i Sydkorea. -Varför har du inte sagt nåt?

-Är ni förvånade att jag lyckas? -Tryck upp det i våra ansikten!

-Varför då? -Så gör man när man vinner in life!

Varför är du så prestationsbaserad? Vi kommer inte från en sån familj.

Som när du hade cancer. Det var upp till dig om du skulle överleva.

Nu får du rummet för dig själv också.

/DÖRRKLOCKAN/

Hej, Alice. Jag städar lite bara. Det blir fint till när tv-teamet kommer.

Hon gjorde slut.

Jag vet att du hatar henne och tycker att hon är världens tråkigaste.

Men jag behöver verkligen att du är ledsen med mig nu.

Jag är inte glad.

Hon är inte...

Men...sa hon varför?

Mitt behov av en monogam relation handlar om ångest för att vara ensam-

-och den eskalerade när du blev sjuk.

Är hon en fucking psykolog nu? Va?!

-Hon pluggar ju till det. -Jaha... Det förklarar ju en del.

De få gånger hon säger nånting har jag inte hört vad hon har sagt.

Jag vet, men hon är väldigt bra på att lyssna.

-Är du hennes patient nu? Shanti! -Nej. Men hon har ju lite rätt.

-Nej! -Nej...

Okej. Jag ska gå nu.

Jag ska inte störa the face of gyncancerns skönhetssömn.

-Sluta! Du går inte hem. -Okej.

The face of gyncancer...

Nydumpad, arbetslös och bor fortfarande hemma.

Svensktextning: Gabriella Eseland Iyuno Media Group för SVT