Original subtitles

Fyra koltrastar, tre franska höns, två turturduvor.

- Och en rapphöna i ett päronträd - Lily.

Till den femte dag jul gav min fästman i present...

Lily.

- Kate. - Ja, Laird?

Du är fantastisk.

Jag förstod när vi träffades att den man som fick dig kunde skatta sig lycklig.

Kate... Den mannen är bara inte jag.

Ursäkta?

Du är vacker och smart.

Och nånstans inom dig finns en kvinna som kan älska högt och innerligt.

Men jag lockar inte fram den sidan hos dig.

- Gör du slut med mig? - Ja.

Tack och lov! Jag trodde att du tänkte fria.

Det kanske kommer plötsligt-

- men det är nåt jag har funderat på sen... första början.

Som advokat har du ett krävande jobb, men du skulle kunna prioritera mig.

- Ja. - Och du prioriterar inte mig.

Inte alls. Och -

- du är trött på att dejta nån som inte kan älska.

- Det har jag inte sagt. - Joe sa det. Ett ex.

Sam kallade mig hans fantomflicka. Det var gulligt. Tills det inte var det.

Larry sa att jag borde åka på kärleksläger på grund av min barndom.

Helt otroligt att det finns sånt.

- Du har hört det här förut. - Ja, ofta.

Men jag tänker inte låtsas känna nåt jag inte känner.

Du har helt rätt. Jag bara...

Jag gör det inte. Tänker du äta det där?

Henrietta Forsythe har dött.

God morgon, Oliver.

Jag drömde om min Bahamas-resa tills jag nåddes av nyheten.

Gissa vad jag inte vill tänka på där?

- Henrietta Forsythe? - Du är kvick. Därför ber jag dig först.

Och jag gör aldrig nåt på julen.

Det handlar mest om att verkställa testamentet.

- Hur många tillgångar? - Bara en stor. Kom.

Hollygrove Inn. Fint, va?

- Förtjusande. Vem får det? - Inga arvingar. Det går till stiftelsen.

Och de vill ha det sålt snabbt av skatteskäl.

- När? - Före årsskiftet.

- Det är om tre veckor! - Jag vet. Mellan oss...

Joyce har fått ett nytt jobb i Toronto.

Det betyder att hans höga position blir ledig.

Jag lovar inget, men jag kan förorda dig och inte Kirk.

Det... Tack, Oliver.

Vi vet båda att det är själviskt. Ditt hårda arbete gör mitt liv lättare.

Okej. Jag börjar med att gå igenom bokföringen, anlita en värderingsman...

Det är konstigt nog inte så lätt som det verkar.

Jag har redan anlitat två firmor. Båda gick bet.

DET SPÖKAR PÅ HOLLYGROVE INN

- Kom igen. - Många tror fortfarande på spöken.

Särskilt våra värderingsmän.

- Vi anlitar nån annan. - Redan gjort.

Mr Murray ska till värdshuset den tolfte, och det ska du med.

- Ska jag hålla honom i handen? - Ja.

Du fixar det här på nolltid. Det gör du alltid.

Mr Murray?

Vänta.

Vänta!

Vad i...?

Vart ska du...? Vi har bestämt möte!

På allvar?

Hallå?

- Kan jag hjälpa er? - Hej! Ursäkta. Dörren stod öppen.

Jag håller faktiskt på att stänga inför julen.

Stänga? Är det inte högsäsong? Varför stänger ni?

Tradition. Walter Rafferty. Jag antar att du är ms Jordan.

Kate. Jag är här för värderingen.

Ja. Mr Murray var här tidigt.

- Och åkte tidigt. - Vad hände?

Det var nog spöket.

- Spöket? - Det brukar vara det när de får bråttom.

Daniel har aldrig gjort nån illa, men ibland hävdar han sig.

- Daniel. Kallar du spöket vid förnamn? - Jag har arbetat här länge.

Daniel Jacob Forsythe.

Han ägde värdshuset för länge sen.

Det betyder mycket för honom.

Du slösar tyvärr bort din tid här.

Nej, jag är inte klar.

Det måste finnas nån värderingsman som inte blir rädd för en spökhistoria.

Förlåt, Daniel.

Och var tänker du bo?

Det här är ett värdshus, så jag bor här.

Omöjligt. Vi har stängt till den 26 december.

Personalen har åkt, och jag åker strax.

Som testamentsexekutor har jag nycklar, så det är inte omöjligt.

- Icke tillrådigt. - På grund av spöket?

- Jag är inte lättskrämd. - Jag åker snart. Du blir ensam.

Jag är en stor flicka, mr Rafferty.

Det är bara en natt, och jag låser när jag åker.

Men du får gärna stanna om det känns bättre för dig.

Inte alls. Jag ger mig av, som vanligt, före den 13 december.

- Varför den 13 december? - Tradition.

- Din värderingsman stack. - Du skämtar.

Nej. Han sprang till sin bil när jag kom hit.

- Vad tänker du göra? - Anlita en värderingsman i Boston -

- som inte vet nåt om det här stället.

Ska du sova där i kväll?

- Har du sett nåt kusligt än? - Börja inte.

Om jag inte skulle flyga i natt hade du fått uppdatera mig.

Jag uppdaterar dig när du är tillbaka.

Det blir garanterat inga spöken. God natt, Oliver.

Åh nej.

Du gör intrång.

- Hur är det med huvudet? - Ömt.

Förståeligt.

Du verkar oskadd, vilket betyder att du kan ge dig av.

- Och det bör du göra. Genast. - Det är du som gör intrång.

Man kan inte göra intrång i sitt eget hus.

Värdshuset tillhör Forsythe Trust, så ge dig av innan jag ringer sheriffen.

Hördu!

Släpp ner mig!

- Tack för att du kom, sheriffen. - Inga problem.

- Så han var här när du vaknade? - Ja, och i går kväll.

Jag såg nån innan jag svimmade.

- Slog han dig? - Nej, jag fick en vas i huvudet.

- Mår du bra? - Ja.

Men jag vill ha ut honom härifrån.

Okej. Stanna här nere så tar jag en titt.

Okej. Tack.

Han var här. Jag lovar.

Det var säkert nån lösdrivare som stack när han såg mig.

- Men jag ska se om jag ser honom. - Han var välklädd för att vara lösdrivare.

Det är vissa. Det kan vara en bra idé att använda larmsystemet.

Jag aktiverade det i går kväll. Tror jag.

Det är mitt värdshus.

Jag har alla nycklar.

Jag vill inte göra dig illa. Jag vill bara vara ensam här.

Larmet gick inte, så han var här inne när du gick.

- Jag har letat överallt igen. - Du måste ha missat nåt.

- Hur är det med huvudet? - Bra!

- Det var en man här! - Han är inte här nu.

- Om du inte har missat honom igen. - Eller så är han ett spöke.

Ms Jordan... Vill du att jag väntar här tills du åker?

Nej, det behövs inte.

Jag hittar inte på. Det var en man här.

Alla fönster och dörrar är låsta. Glöm inte att larma på när jag har gått.

Jag kan också larmkoden.

Tänker du fortsätta så här?

Tänker du ringa sheriffen? Han tror att du har griller i huvudet.

- Har jag? Är du? - Det vet bara du. Det är ditt huvud.

Du är på riktigt.

Men vad är på riktigt?

Sluta nu!

DANIEL FORSYTHE BEFARAS DÖD

Omöjligt.

Tyvärr... är det inte det.

- Du visste att det här skulle hända. - Du hade kunnat ge dig av.

- Det vill han. - Det kanske du borde.

Vad säger jag till min chef? "Det händer konstiga saker på Hollygrove Inn"?

- Min befordran hänger på det här. - Hollygrove ska inte säljas.

Okej, kan ni två sluta skrämma mig?

- Jag kan ha skadat mig. - Och han ser inte ut som ett spöke.

Man kan inte röra vid spöken.

- Ska vi berätta för henne? - Det verkar förståndigt.

Jag kommer inte att tro er.

- Är du expert på det övernaturliga? - Jag har sett filmer.

Just ja, filmkonsten.

Livet är mycket större än blinkande ljus och orgelmusik kan förmedla.

- Pratar han jämt så där? - Just nu är Daniel inget spöke.

Men vid midnatt den 24 december blir han det igen.

- Hur då? - En förbannelse.

Du sa precis "en förbannelse" och menade det.

- Vad skulle det annars vara? - Just nu lutar jag åt cerebralt ödem.

Men jag hoppas att jag har fel. Okej...

Jag tänker inte förneka den påtagliga likheten-

-mellan dig och den döda killen.

Men förklaringen kan inte vara förbannelser och spöken.

Sånt finns inte.

Jag kan bevisa det.

Jag fattar inte.

Vad?

Tror du mig nu?

Ja, men nu tänker jag knappast ge mig av.

Han äter mycket för att vara spöke.

Han säger sig gilla sensationen. Hans sinnen är extra känsliga.

Aha. Grillad ost?

Om jag precis återvänt från döden skulle jag inte äta grillad ost.

- Jag hör dig. - Kanske vindaloo med kyckling.

Fanns det vindaloo när du -

- levde?

Är han alltid sur när han återvänder?

Jag vet inte. Vi har inte så mycket med varandra att göra.

- Ja, han verkar inte pratsam. - Jag hör dig.

Det verkar vara en konstig förbannelse.

Han är ett spöke förutom under två veckor. Förolämpade han en häxa?

- Häxor finns inte. - Nej, det vore ju galet.

Daniel vet inte varför det är så här.

Han kom tillbaka för 95 år sen i tolv där, och så har det fortsatt.

- Och han kan inte ge sig av? - Han kan inte lämna ägorna.

Med så många regler måste det finnas en mening.

Ja. Men jag vet inte tillräckligt mycket och Daniel är inte så tillmötesgående.

Varför? Vill han inte veta?

Om det vore jag skulle jag göra efterforskningar-

-tills jag hittade en förklaring.

Och då skulle jag kanske kunna... bryta förbannelsen.

Nej. Jag vill ha i väg er. Båda två.

- Lyssna åtminstone. - Nej.

Min tid här är kort och jag vill inte slösa bort den.

- Varför är du så här? - Jag har försökt ta reda på det.

Med hjälp av nån?

Min kusin Harry, som ägde värdshuset när jag kom tillbaka första gången.

Det var länge sen.

Vi kan försöka ta reda på hur du dog och varför du är här.

- Och sen? - Sen ser du väl ljuset eller nåt.

- Tror du? - Jag vet inte.

Men vi tjänar båda på att försöka. Värdshuset ska värderas.

Du förhindrar det.

Vill du inte gå vidare?

Mer än du förstår.

Daniel, det är nya tider.

Ms Jordans närvaro är bevis på det.

Värdshuset ska säljas.

Och det blir svårt för dig.

Om du blir påkommen blir du en kuriositet.

Då får du aldrig vara i fred.

Okej, första frågan: Hur dog du?

- Jag vet inte. - Var det lunginflammation, skott, gift?

- Jag minns inte. - Hans kropp hittades i skogen där ute.

Tydde på brott, men inget bevisades.

Mord.

Vad var det sista du minns att du gjorde?

- Återvände hem. - Från?

- Montreal. - Vad gjorde du i Kanada?

- Inget hedervärt. - Vi advokater sysslar inte med heder.

- Känner du till Volstead Act? - Litegrann.

Det var en lag som bannlyste alkohol i USA.

Spritförbud.

Vad Daniel inte vill säga är att han var smugglare.

- Jag föredrar "budbärare". - Du ägde ju värdshuset.

Jag ärvde det efter första världskriget.

Det var Charles också.

Vem är Charles?

Min bror.

Han ville sälja stället efter mina föräldrars död.

Men jag och min kusin Harry höll liv i det.

Vad fint, men jag förstår inte smugglingen.

Det var ett medel för att nå ett mål. Och målet var, som så ofta, en kvinna.

Med tanke på ekonomin och influensan förvånar det mig att det är folk ute alls.

Jag kanske måste stänga.

Om det är pengar du behöver känner jag folk i Montreal.

Harry, jag älskar dig, men jag känner till din typ av folk.

Jag vill inte gå den vägen. Ta inte illa upp.

Nej då, kusin. Jag gillar det heller inte alltid.

Jag hoppas att du inte förlorar stället.

Vem är det där?

Lily Culver.

Hon och hennes far har flyttat hit från Boston.

Tack.

Skynda dig, Danny. Fler än du har lagt märke till henne.

Tyvärr, Aldis. Det där rummet är privat. Harry visar dig tillbaka till julfirandet.

Du är snabb.

Bara när en dam är i nöd. Annars är jag en drummel.

Det har jag svårt att tro. Du verkar rätt duglig... och charmig.

Jag ska göra allt jag kan för att intrycket ska bestå.

Värdshuset är vackert.

- Du gör det vackrare. - Oj då! Vilken charmör.

Jag heter Lily.

Jag vet. Daniel.

Jag vet.

Var hon din käresta?

- Lily var...? - Ja.

Tills hon bedrog mig med min bror. Det minns jag.

EN JULSAGA

Det här är en av mina favoriter.

- Fantasifullt nonsens. - Tror du inte på spöken?

Jag tror på det jag vet -

- kan se -

- röra.

När vi gifter oss ska det här rummet bli ett bibliotek-

- som är fullt av alla möjliga böcker, särskilt fantasifullt nonsens.

- Och om vi bodde nån annanstans? - Var inte dum. Varför skulle vi göra det?

Värdshuset är perfekt. Det var delvis därför jag blev kär i dig.

Vad menar du?

Det gjorde dig unik.

Min far trodde först att du var lättsinnig.

Men när jag berättade om värdshuset ändrade han åsikt.

Han sa att det visade att du tar ansvar, engagerar dig och har huvudet på skaft.

Jag håller fullständigt med.

Berätta om Montreal.

Här var du.

Du envisas.

Rafferty har åkt hem, men vi kan fortsätta jobba.

- Inget jobb. Vi är klara. - Daniel.

För i kväll. Vi är klara för i kväll.

Vi ska fortsätta. Ett löfte är ett löfte.

Så... var ska du sova i kväll?

- Jag sover inte. - Självklart inte.

Kom bara inte in i mitt rum.

- Det skulle jag inte göra. - Det har du redan gjort.

Men inte nu längre.

Vad tycker din man om att du är här?

- Jag är inte gift. - Din älskare, då.

Jag har ingen sån heller.

Och du skulle bara våga kalla mig för ungmö. Tiderna har förändrats.

Blir folk inte kära?

Vissa. Inte jag.

God natt.

Hallå?

- Det är idiotiskt! - Det är bra betalt.

- Är det olagligt? - Bry dig inte om det.

- Även om jag inte driver värdshuset... - Precis, det gör du inte! Det gör jag.

Som din bror kan jag protestera. Tänk om det händer dig nåt.

Ja, tänk. Om jag grips eller dör kan du försöka med Lily.

Låtsas inte, Charles. Du följer efter henne som en hundvalp.

Jag bryr mig åtminstone om hennes känslor, till skillnad från dig.

- Berättade du för Charles om Montreal? - Han ville veta varifrån pengarna kom.

Du behöver inte förklara nåt för Charles. Jag är din chef.

- Kusin... - Har du förstått, Harry?

Ja.

SPÖKHUS I NEW ENGLAND KAPITEL 3: HOLLYGROVE INN

Daniel?

God morgon, Kate.

Lily?

Hon är vacker.

Jag är villig att ge dig information, men mitt rum är privat.

Mitt också, så sluta slå i dörrar.

Jag vet inte vad du pratar om.

- Låt oss återgå till arbetet. - Ja, men först frukost.

Världens hungrigaste spöke.

Jag ser det. Kanske om du inte...

Hej.

Kate Jordan, det här är Molly O'Brian.

- Hej. - Nej, det är Molly Bell.

- Skild. - Hej. Trevligt att träffa dig.

- Trevligt att träffa dig. - Ursäkta min vän. Han är...

- Blyg. - ...konstig.

Vi är alla lite konstiga. Småstadslivet, inte sant?

Jag hörde att min bror har varit här.

- Din bror? - Sheriffen.

Ja, just det! Han tycker nog att jag är lite konstig.

Han blir säkert inte hitkallad av Walter.

Nej, Walter är sig själv nog.

Vattenrören i min pub har spruckit.

- Åh nej. - Stället är en enda röra.

Om ni kan tänka er att ha öppet i jul...

Nej!

Han menar att han måste se över de närmare detaljerna.

Närmare bestämt nej.

Hej. Molly. Vad heter du?

- D.J. - Absolut inte D.J.

Jag har aldrig hört nåt så fånigt.

Ursäkta oss ett ögonblick.

- Vill du att hon ska veta vem du är? - Jag vill att hon går.

Om du inte möjligtvis kunde bli till nytta skulle jag vilja vara ensam.

Du blir garanterat aldrig ensam igen-

- om hon får reda på vem du är, så tagga ner!

Det här blir den värsta julen sen jag dog.

Sluta vara dramatisk, och spela med!

D.J. är kusin till familjen Forsythe.

- Hej. - Han kom hit efter Henriettas död.

Jag kände henne när hon var barn.

Jag har alltid gillat värdshuset-

- och jag hoppades att serveringen skulle vara öppen.

Puben är stängd, och jag skulle vilja skicka hit folk.

- Personalen är tyvärr på semester. - Jag har en jättebra bartender.

- Vad? - Det har jag svårt att tro.

Har du varit på min pub?

Den enda bartender jag litar på är mig själv.

Jaså?

- Bevisa det. - Nej. Han är inte bra på det.

- Du är inte bra på det. - I kväll. Ta med sällskap.

Vid det laget har jag tillförsäkrat mig bevisunderlag.

Jag vet inte vad du pratar om, men vi ses i kväll.

- Skaka. Så ja. - Okej, då. Vi ses senare.

En dam har utmanat mig. Även som död får man uppleva nåt nytt.

- Du ville ju vara ensam. - Det är omöjligt när du är närvarande.

Jag må vara död, men min ära ska försvaras.

Det är en princip.

Baren är i ett bedrövligt skick. Var har vi Fernet-Branca?

- Vad gör du? - En shoppinglista.

Ska det göras, ska det göras ordentligt.

Åh. Ja.

Prova det här.

- Det är en Hanky-Panky. - Ja, minsann.

Jag lärde mig av självaste Coley på Savoy.

Du är så komisk. Kan du göra en Singapore Sling?

- Är det som en Straits Sling? - Vi får se.

- Det tar bara tid. - Det är en fastighetsvärdering.

Den borde vara gjord nu, och vi hade bråttom redan från början.

Spökgrejen är mer problematisk än jag trodde.

- Det var kul först, men nu är det tjatigt. - Jag vet.

Är du på fest?

Nej. Typ.

Fixa värderingen och åk tillbaka till Boston, Kate. Snabbt.

Hur vill du göra med min syster? Hon gillar dig.

Det är okej om du inte gillar henne, men låt henne inte hållas.

Det har jag inte gjort. Jag gillar henne.

Bjud ut henne. Ni är båda vuxna singlar. Det är inte komplicerat.

- Ni behöver en julgran. Det är ju jul. - Vi brukade ha en varje år.

- Du hade ju inte varit här förut. - Rafferty berättade det.

Det här värdshuset har alltid känts så romantiskt.

Spöken, tragedier och skandalösa äktenskap.

- Folk skvallrar om det fortfarande. - Vilka skandalösa äktenskap?

Charles Forsythes och Lilys. De gifte sig en månad efter hennes fästmans död.

- Har du hört talas om Daniel Forsythe? - Lite.

Ingen trodde på äktenskapet.

Barnet föddes för snabbt. Folk sa att det var Daniels.

- Hade de ett barn? - Kate...

Det levde bara i ett par timmar. Lily dog kort därefter här i värdshuset.

Det var väldigt sorgligt.

Vad var det med honom?

- Varför gick du? - Var inte så okänslig.

- Vi fick bra information. - Om mitt liv. Mitt liv!

Det är inte till för att skvallras om.

Du tror att det är en gammal historia man kan rota i, men det är verkligt!

Jag är verklig, och det känns inte gammalt.

Och innan du frågar. Jag visste inte vad som hade hänt Lily eller barnet.

Sa inte Harry nåt?

Han sa att de hade gift sig, men jag ville inte att han skulle berätta mer.

- Äktenskapet var nog inte på riktigt. - Min brors känslor för Lily var riktiga.

- Men hon älskade väl dig? - Jag vet inte.

Hon var arg på mig.

Charles berättade om romsmugglingen för henne.

- Gör det inte. - Pengarna...

De hjälper inte om du hamnar i fängelse.

- Charles överdriver om riskerna. - Jag vill inte att du gör det här.

Lova att du inte gör det här med Harry.

- Lova att du är här på julen. - Du överdriver det här.

Lova bara.

Jag lovar.

- Du ljög. - Jag skyddade henne.

- Knappast. - Sluta.

Man ska inte ljuga. Hon hatade dig nog för det.

- Hon kanske dödade dig. - Passa dig!

Ska jag? Det är du som ljög för din gravida fästmö-

- och dog så att hon hamnade i ett kärlekslöst äktenskap.

Ge dig av i morgon. Experimentet är slut.

Hej, främling.

Jag gjorde bort mig.

Det går nog över.

Jag är inte säker på det.

Jag tappade kontrollen. Jag har inte sett det som nåt riktigt. Som nåns liv.

Daniel verkar vara så levande.

Det är han. Men inte på det vanliga sättet.

Det är inte lätt att förstå.

Nej, det är det inte.

Jag undrar hur han var när han levde.

Var han så här envis? Hur stod Lily ut? Jag förstår att hon valde Charles.

- Är du svartsjuk? - Nej!

- Han bad mig försvinna. - Han menade det inte.

Jo.

Jag saboterar alltid för mig själv så här.

Kate...

Det var länge sen Daniel hade nöjet att få gräla med en vacker kvinna.

Ge inte upp.

OLIVER - INKOMMANDE SAMTAL

Daniel.

Daniel.

Daniel! Det är inte roligt!

Ge dig av.

- Mår du bra? - Gör inte så där.

- Vad då? - Skräm mig inte.

- Jag vet att du inte vill ha mig här. - Jag gjorde inget. Jag kom när du skrek.

- Var det inte du? - Nej.

- Gjorde du inget med dörrarna? - Nej.

- Och rösterna i balsalen... - Det var inte jag. Jag lovar.

Nu går vi ner.

Jag vill inte vara i huset.

Finns det två spöken? Jag får ju inte ens dig att gå vidare.

- Det är jättekonstigt. - Har ni inte setts när ni skrämmer folk?

- Jag har minnen som ser verkliga ut. - Det kanske är spöken.

Jag ser nog skillnad.

Herregud. Jag trodde inte att julen kunde bli konstigare.

- Jag sa ju åt dig att ge dig av. - Ja.

- Jag vill att du stannar. - Vill du?

Det är tydligen mycket jag inte förstår.

Din ihärdighet kanske kommer till nytta.

- Du har en gran på bilen. - Ja. Det är en julgran.

Jag antog att du inte har haft en på länge.

Jag vill be om ursäkt för det jag sa.

Jag gick över gränsen. Förlåt.

Tack.

Ska vi klä granen?

Hur känns det när du inte är här?

Som en evig mardröm.

- Jag vill vakna, men det går inte. - I tolv där...

- Varför är det tolv där? Varför på julen? - Jag vet inte.

Jag har inte firat jul på 95 år.

Jag älskade julen. Jag har nästan glömt det.

Mamma älskade också julen.

Jag köpte alltid en gran som påminnelse.

Även om jag var själv. Och jag är alltid själv.

- Det har jag svårt att tro. - Tro mig.

I så fall är nutidens män dårar.

Vad är det?

Berätta. Jag har varit uppriktig mot dig.

Det beror inte på dem.

Jag vill vara kär. Kär på riktigt, alltså.

Men jag vet inte hur man blir det.

- Man kan inte lära sig det. - Är du säker?

Mina föräldrar skiljde sig när jag var liten.

Och man kan väl säga att det har satt sina spår.

Kate.

Jag har bara känt dig en kort tid under unika omständigheter. -

- men jag är säker på att du har mycket kärlek inom dig.

Tack.

Du kan få hänga upp ängeln i granen.

Om vi inte löser det här...

Om jag har fel och inget förändras...

Då ska jag alltid se till att du har en julgran.

- Nej! - Jag insisterar.

- Jag bryr mig inte. - Det handlar om din säkerhet.

Jag har sovit själv här i några där, och inget alltför läskigt har hänt.

Det är annorlunda nu. Vi vet om att det finns ett till väsen.

Jag sitter här ifall nåt skulle hända.

- Du sover ju inte. - Jag lovar att inte sväva över din säng.

Titta här.

Du får sova ostörd.

God natt.

Det är synd att stiftelsen vill sälja värdshuset.

Kan du köpa det?

Så mycket tjänar jag inte.

- Jag önskar att jag kunde det. - Jag med.

Daniel.

Daniel.

Hade du en bra natt utan sömn?

Den var händelselös.

Två... Finns det två spöken?

- Ja. Vet du vem det kan vara? - Nej.

Jag antog att allt läskigt orsakades av...

- Det förstår jag. - Vi går igenom allt vi tror oss veta.

Det är två spöken. Ett okänt och ett som lagar pannkakor.

- Pannkaksspöket mördades troligen. - Eller så föll han olyckligt.

Du är en optimist. Men om du har fel är Charles och Lily de misstänkta.

Även om deras motiv oklara.

- Conrad Labelle är en annan möjlighet. - Vem?

En gangster jag och Harry smugglade åt ett tag.

- Han var otäck. - Slutade du?

Det blev för mycket.

Tre misstänkta, alltså. Vad är det sista du minns?

I skogen utanför värdshusets tomt.

- Vem var du med? - Jag var själv.

- Var var Harry? - I Montreal med Labelles folk.

Jag ville hinna tillbaka till Lily innan julafton. Jag hann precis se henne.

- Lily? - Ja. Hon stod i dörröppningen när jag...

Nån slog mig bakifrån.

Det mindes jag inte tidigare. Märkligt.

Vilka var på dansen? Ingen som var där kan ha slagit dig bakifrån.

Då var det inte Lily. Men det jag gjorde i Montreal hade gjort henne arg.

Hon visste om det. Kvinnor vet sånt.

Hon svor nog över det... Hur länge var du i Kanada?

- Lite mindre än två veckor. - Två där mindre?

Kanske. Vi åkte den trettonde.

Och du kom tillbaka den tjugofjärde. Det är tolv där. Det måste betyda nåt.

- Vad då? - Jag vet inte. Men nåt är det.

OLIVER - INKOMMANDE SAMTAL

- Nu med detsamma. Hör du det? - Oliver...

Semestern är slut.

Senator Morton dog i går. Alla måste hjälpa till. Inklusive du.

Kom till Boston i dag.

- Jag förstår. - Bra.

- Hejsan. - Hej.

- Han väntar sig att du återvänder. - Det gör jag. Vi ska lösa det här.

Det har jag hoppats på sen du struntade i min uppmaning att ge dig av.

Du är lurig.

Den var pappas. Hans namn står i den.

Jag kan inte öppna den.

Den försvinner säkert när du åker iväg, men jag vill ändå ge den till dig.

- Daniel... - Den gör så att du inte glömmer mig.

- Det vore omöjligt. - Inget är omöjligt. Jag är bevis på det.

Jag lovar att komma tillbaka innan jul.

Var du borta så här länge utan att ens klara av det jag bad om?

Jag har jobbat med spöket. Daniel heter han.

Jag försökte ta reda på varför han inte går vidare. När han gör det-

-kan vi förhoppningsvis sälja stället.

Säg bara att du åkte skidor.

- Det gjorde jag inte. - Synd. Du borde leva lite.

Efter att du har fått värdshuset värderat.

- Det ska jag. - Gör det.

Det står Molly på din apparat.

Det är en telefon. Jag ringer upp sen.

Moderna kvinnors uppvaktande gör mig både modfälld och avundsjuk.

Det är vänskap, inte uppvaktande.

Hon ringer nog om juldansen.

Min avskildhet gör att jag inte är expert på mänskliga relationer-

- men det är tydligt att ni gillar varandra.

Du borde göra nåt.

Vad då? Vad kommer att hända om jag bjuder ut henne?

Du har varit gift. Du borde veta det.

Vad händer på sikt när du är här?

Det är ditt liv. Jag är inte en ursäkt för att inte leva livet.

Jag kan säga detsamma.

Vilken kvinna vill ha en man som jag?

Kate.

- Jag tycker att det verkar så. - Kate är en otrolig kvinna.

Det kanske skulle gå under andra omständigheter.

Men jag vill inte göra så mot henne.

Det vore orättvist.

Vi vet inte ens om hon kommer tillbaka.

Det gör hon.

Tack.

Mr Murray. Skulle vi ses i dag?

Jag bad honom att komma.

- Tack för att du kom, mr Murray. - Vi börjar i källaren.

Stig på.

Kate. Värderingsmannen hörde av sig.

Han är klar med Hollygrove Inn. Bra jobbat.

Vi har en vecka på oss att sälja stället.

- Du får jobba dygnet runt. - Det är ju jul snart.

- Jaha? - Jag tänkte åka till värdshuset.

Du är färdig med det. Jag räknar med dig.

Du måste vara här på julfesten.

Jag tänker befordra dig då.

Prioritera, Kate!

Den var ny.

- Du kom tillbaka. - Jag prioriterade.

Har du sett fler spöken?

Bara i spegeln.

Det var goda nyheter.

- Du fick tydligen värdshuset värderat. - Ja.

Varför det?

Du ville det.

Jag fick reda på nåt när jag var borta.

Nåt du borde veta.

FÖDELSEATTEST

Daniel Jacob Forsythe.

De döpte honom efter mig.

Titta på pappans namn.

FADERNS NAMN: DANIEL FORSYTHE

Det är alltså sant.

- Det var mitt barn. - Äktenskapet var bara en charad.

Åtminstone för Lily.

Jag är mållös.

Jag har varit arg jättelänge för att de svek mig.

Det var tvärtom.

Kate. Du kom.

- Jag lovade ju. - Du kom i rättan tid.

- Maten levereras klockan fyra. - Då hinner vi dekorera balsalen.

Kom, Walter.

Vad händer i balsalen?

- Hur många julstjärnor har du? - Tre.

Ställ några på golvet vid granen.

Så att vi får lite rött.

Ska ni ha juldansen här?

Mollys pub var i för dåligt skick i år.

- Snyggt. - Så där.

Lite mer ljus...

Den borde vara här. Jag har saknat den.

Jag har saknat mycket.

Det är allt som krävs. Det är otroligt.

- Molly. - Hej, Walter.

- Walter. Trevligt att ses. - Vill ni ha nåt att dricka?

- Du är vacker. - Du ser inte så pjåkig ut heller.

Det är samma kläder jag alltid har.

- Blev det bättre? - Det saknas nåt.

- Jag tog inte med nåt åt dig. - Öppna den bara.

Daniel Jacob Forsythe.

Jag har inte sett inskriptionen på länge.

Alla väntar.

Ska vi gå?

- Där är ni. - Det ser fantastiskt ut.

Som på min tid.

- Var är Molly? - Där borta.

Se till att de som köper värdshuset har en juldans varje år.

Förlåt. Vi behöver mer tid.

- Vi har hela kvällen på oss. - Nej. Jag menar att vi behöver mer tid.

Vi misslyckades.

Vi misslyckades inte, Kate. Inte alls.

Jag är bland de levande.

Tack vare dig.

Kvinnan du inte uppvaktar blir uppvaktad.

Jag ser det.

Walter. Du brukar säga att allt är annorlunda nu.

Vi måste båda gå vidare på nåt sätt.

Just nu, i det här ögonblicket -

- är det dags att försöka.

Åt helsike med traditioner.

Ursäkta, Luke. Får jag ta över? Tack.

- Vill du dansa? - Varför dröjde du?

Det är nästan midnatt. Jag sa ju att ränderna aldrig går ur zebran.

Män är inte zebror, Charles.

Lily!

Han lovade att komma på julafton.

Ett löfte spelar ingen roll när det kommer från vissa personer.

Jag tror på honom.

Hör du sången? Den betyder att det har gått tolv där.

Så länge har han brutit mot lagen. Så länge har han ljugit för dig.

Så länge har han prioriterat sig själv.

Det gör han alltid.

På tolv där hinner en man lära sig läxan och ångra sina misstag.

Men han är inte här. Han har inte lärt sig.

- Han lär sig aldrig. - Jo!

Det vet jag.

Det krävs ett mirakel.

Det kommer jag att få.

Det är jul.

Det är rätt tid för mirakel.

Vem?

- Vem var inte där? - Conrad Labelle.

- Skulle han ha gjort det själv? - Nej. Han hade skickat nån annan.

Nån som visste vart jag skulle.

Nån som skulle samma väg.

Harry.

Jag vet, Harry.

Jag vet.

- Vad gör du, Daniel? - Det var Harry.

Han är det andra spöket. Han gjorde det.

Eller hur?

- Hur vet du det? - Jag såg honom. Jag såg Harry nyss.

Du hade en sten i handen. Stenen du dödade mig med.

- Varför skulle din kusin... - Jag hade inget val.

Du borde inte ha lagt av, Danny. De trodde att du skulle berätta.

- Det hade jag inte gjort. - Jag vet.

Men Labelle trodde mig inte.

Jag var tvungen att stoppa dig. Annars hade han gjort det.

Han hotade min familj.

Henrietta. Jag kunde inte riskera det.

Hon var nyfödd.

Hon betydde allt. Jag var tvungen att skydda henne.

- Varför har du inte gått vidare? - Vart kan en mördare ta vägen?

- Han är rädd för att bli bestraffad. - Jag är kvar tills du försvinner.

- Du är mitt ankare. - Du jagar bort folk så att han är ensam.

- Det är ditt fel att han är fast här. - Det är inte sant.

Jag vet inte varför du är fast. Jag lovar.

Jag vet.

Jag är inte här på grund av honom.

Det är inte en förbannelse trots allt.

Det är ett mirakel. Det är Lilys mirakel.

Om du är här på grund av rädsla så förlåter jag dig, Harry.

- Va? - Jag har varit arg länge.

Det har inte hjälpt.

Och jag hade kanske slutat som du ändå om jag inte hade fått lära mig.

Jag kan inte döma nån. Inte ens dig.

Nej... Jag höll dig ju kvar.

Jag höll mig kvar. Det var jag som gjorde.

Det visade sig vara en välsignelse.

- Det tog bara ett tag att inse. - Jag...

- Jag är ledsen. - Jag vet.

Var inte rädd.

Behåll tron.

Tack.

Jag trodde att du skulle gå vidare om vi fick veta sanningen, men -

- du är kvar.

Det kunde vi inte veta.

Förlåt.

Förlåt för att jag inte är ledsen att vi misslyckades.

Mitt hjärta hade krossats om du försvann.

Jag har väntat på det här länge.

Jag vill inte att du går vidare. Jag vill att du stannar här med mig.

- Jag kan bara ge dig tolv där. - Det är bättre än inget.

- Jag är van vid inget. - Jag tror inte...

Tänk om det här är vårt öde.

Jag vet att det inte skulle vara som vanligt, men...

Ska vi låtsas att vi inte känner så här?

Säg att du känner likadant.

- Du förtjänar bättre. - Men jag vill ha dig.

Det är nästan midnatt.

Då väntar jag på dig tills nästa år.

Och året efter det och året efter det.

Det här får bli min julklapp till dig, Kate.

Du kommer att minnas hur det är att älska och att bli älskad.

När du får en till chans för kärlek kommer du att vara redo.

Det kommer du att få, Kate. Det lovar jag att du får.

Vad betyder det här?

Du är befriad från den här platsen.

Vänta, Lily.

Min älskade, det är ditt val.

- Hejsan, Oliver. - Ska vi ha vapenvila?

Det behövs inte när man inte jobbar ihop.

Jag överdrev nog med prioritetsnacket.

- Tror du det? - Jag vet.

Jag trodde inte att du ville göra nåt annat än det här jobbet.

Men jag inser att du har rätt.

Det är jul. Du förtjänar en semester.

Det låter bra. Vad vill du egentligen?

Jag behöver överlåtelsehandlingen till värdshuset snarast.

- Varför det? - Det har dykt upp en köpare.

- Det är kanske inte så oväntat. - Vem då?

- Du köpte värdshuset. - Jag och en partner.

- Är det Molly? - Hon älskar också stället.

Jag gjorde det egentligen för att befria Daniel.

Vem vet? Han kanske är fri.

Walter. Städarna är här. De vill prata med dig.

Jag kommer.

Hej då, Daniel.

Du kom tillbaka. Hur då?

Tolv där räcker inte på långa vägar.

Jag vill ha mer.

Jag vill ha dig.

God jul.

Översättning: S. Lilja/M. Lander BTI Studios