Original subtitles

Tror du verkligen att det finns något här?

- Max närmade sig något. - Varför sa han inte vad han visste?

Det är inte så en vetenskapsman arbetar.

Så hur arbetar gamla tokstollar?

Det finns något här som kommer att bekräfta min egen forskning.

Månens dragkraft på Mako-ön...

Planetuppställningar, magnetiska anomalier...

Saker... om hur ni blev sjöjungfrur.

Allt det här säger mig att jag är på rätt spår.

Jag gillar den här.

- Det måste vara Max. - Det där är Gracie.

De är så rara.

Hon var precis som oss.

Hallå...

Hej... Charlotte.

Jag ska hämta honom åt dig.

Charlotte...

Du skulle ha mött mig här för en halvtimme sen. Juicenet...

Ah, det är sant. Ledsen... Du skulle ha ringt mig.

Ja, jag... jag slog av den.

- Mitt arbete är ganska viktigt. - Lewis... hur länge ska det dröja?

Förmodligen en halvtimme till och sedan ska jag...

Okej, jag kan komma på en gång.

Japp... adjö.

Jag går igenom det här senare.

Självklart vill jag se dig men jag tappade bort tiden.

Vad gjorde du hos Cleo som fick dig att tappa bort tiden?

Lewis, kan du inte se hur jag känner mig?

- Hur då känner dig? - Du tillbringar all din tid med dem.

Tre flickor...

- Som om jag inte var din flickvän. - Charlotte...

Vi har gått igenom det här. De är bara mina vänner.

- Det får mig att känna mig underlig. - Det borde det inte.

Jag jobbar på ett projekt med dem och jag fastnade.

- Du vet hur jag är när jag fastnar. - Projekt...

- Vad för projekt? - Det är en semester... sorts grej.

Jag är törstig. Vill du ha en juice?

Vill du ha en till juice?

- Han var en halvtimme sen! Än sen då? - Hon kanske var oroad för honom.

Att ringa sin pojkvän på hans ex-flickväns telefon...

...är inte att vara oroad. Det är att vara paranoid.

- Det här ser intressant ut! - Vad är det för något?

Någon gammal film som man gör smalfilmer med.

Det ser ut som Max som fiskar från stranden.

Som en gammal film. Fascinerande.

Jag måste kila. Mitt skift börjar snart.

Hej... bara fem minuter före ditt skift. Du börjar släppa efter.

Vad gör du efter arbetet? Jag tänkte... Vill du ta en simtur?

Jag måste träffa flickorna.

Efteråt då? Jag har hela eftermiddagen ledig.

Säg inte att du inte kan simma. Det sägs att du var en mästare.

Jag har gått vidare därifrån.

Jag säger inte att vi ska slå världsrekordet...

Kanske bara umgås nere vid stranden.

Tyvärr. Att simma är inte min grej mer. Jag gillar det inte.

- Varför? Vad hände? - Jag vill inte tala om det.

Jag är ledsen.

- Är det allvarligt. - Ja, det var ganska livsförändrande.

Man går inte igenom något sådant utan att fatta stora beslut.

- Så nu... du och vatten... - Jag vidrör det inte.

Jag går inte nära det. Som jag sa... Det är inte riktigt min grej... okej?

Okej...

Tack för att du delade det med mig.

Ja...

Cleo, någon är vid dörren!

Jag behöver träffa Cleo!

Lewis har tillbringat mycket tid med dig på sistone.

Ja, du har rätt.

Så... vad är det här för projekt han arbetar med?

- Projekt...? - Å, de här gamla grejerna...

Vi... fann dessa på marknaden och Lewis hjälper oss bara.

Det är bara fullt av väderleks- rapporter och astrologiska kartor.

- Lewis gillar såna saker. - För honom är såna här saker guld.

Inget illa ment.

Det är bara lite forskning som han hjälper oss med.

- Ledsen... Jag måste verka paranoid. - Verkligen? Nej...

- Jag behövde bara få veta. - Jag förstår fullständigt.

Ja... hur som helst, tack. Jag uppskattar att ni är så avslappnade.

Var har ni fått det där?

- Det var bara med resten av skräpet. - Vad är det som är så speciellt?

- Inget skäl. Det är bara en söt bild. - Det är min mormor.

Vad?

Hennes namn var Gracie. Varför har ni en bild av min mormor?

Charlotte kände igen Gracie på en sekund.

- Hon tog fotot med sig. - Och ni lät henne.

- Hur kunde vi säga nej? - Tror du hon visste om sin mormor?

- Det här är verkligen mycket dåligt. - Vänta nu en stund...

Det finns ingen möjlighet att Charlotte kan veta något.

- Hur vet du det? - Ni har ju hållit det hemligt...

...från era familjer. Gracie gjorde det kanske också.

- Eller kanske inte. - Lewis, ta reda på vad hon vet.

Ta reda på vad hon... Vad vill ni att jag ska göra? Förhöra henne?

- Om det är vad som krävs ja. - Jag tänker inte. Ni överreagerar.

- Varför tar du hennes parti? - Jag tar ingens parti.

Jo, det gör du. Jag trodde du skulle hjälpa oss inte henne.

Lewis, du tror att känner Charlotte.

Vi måste medge... det här är underligt.

Jag är säker på att det finns en enkel förklaring.

Kanske... kanske inte.

Tänk på det... Hur väl känner du Charlotte?

Jag kan se likheten.

Jag kommer inte ihåg henne så bra. Hon dog när jag var sex.

Jag kommer bara ihåg korta snuttar.

Hon brukade berätta sagor om havet och sjöjungfrur och sånt.

Verkligen?

Hon var annorlunda än någon annan jag någonsin mött.

Vad menar du?

Jag vet inte. Hon hade ett sätt...

Som om vi hade ett band, du vet.

- Har din mamma talat mycket om henne? - Nej, de stod inte så nära.

Hon sa att jag grät i månader efter att mormor hade dött.

Jag kommer bara ihåg att jag kände mig... riktigt ledsen.

Vilket underligt sammanträffande att Cleo hade det här fotot.

Sammanträffande är vår del i universums väv.

Vi sticker härifrån och gör något roligt.

- Lewis... medaljongen! - Vad?

Cleo, Rikki och Emma bär samma medaljong som min mormor bar.

- Det finns en likhet... - De är exakt samma!

Tycker du inte det är bisarrt?

Inte egentligen. Jag tror alla bar sådana förr.

Jag tror de var massproducerade.

Och Cleo och flickorna gillar såna där antika grejer.

Jag antar det.

- Glad att du kom! - Ash, vi har gått igenom det här.

Jag vet, jag vet, men vi ska inte alls gå nära vattnet!

Det finns ingen här! Bara du och jag!

- Jag går hem. - Vänta! Vi står på sanden! Jag lovar!

- Lovar du? - Jag lovar.

Kom nu! Det är bara jag!

Okej, bara en stund.

- Ser du? Det känns bra eller hur? - Visst.

- Kan vi gå nu? - Inte ännu.

- Du vet att du är olik andra flickor. - Ja, det är jag.

Det är mer än folk tror. Du är mycket mystisk.

- Är det vad du gillar hos mig? - Kanske.

Kanske inte.

Du är ganska så sluten. Det kan vara rätt så irriterande.

Försöker du vara romantisk? Då kan jag tala om att det inte fungerar.

- Jag vet att du är rädd för något. - Det är jag inte.

Visst är du. Bara något så enkelt som att stå nära vattnet och du skakar.

Det är lite blåsigt här nere.

Emma...

Du behöver inte vara rädd. Vad som än hände... hände.

Du kan inte ändra det.

Tro mig. Jag vet.

Och jag är okej med det.

Nej, det är du inte.

Det är okej att vara rädd. Vi kan övervinna det här.

Vad?

- Här kommer vi. - Ash, vad gör du?

- Okej... - Ash, nej, vänd tillbaka!

- Det är okej. - Ash, nej!

- Redo? - Ash, nej!

- Em, lita på mig, okej? - Ta mig tillbaka nu!

- Det är bara lite vatten. - Ash, nej, ta mig tillbaka nu!

Jag är ledsen! Jag försökte bara hjälpa!

- Vad betyder det här? - Jag vet inte.

Du vet, Em, vad det än är kan du berätta!

- Är du säker på det? - Ja, jag vill hjälpa dig!

- Du vill verkligen veta... - Ja, det gör jag.

Okej...

Kanske någon annan gång.

Jag vet inte vad jag ska berätta. Din mormor var en så kallad fri själ.

Hon levde i sin egen värld. Hon höll på mycket med konst.

Det är nog därifrån du har fått ditt intresse.

Varför fanns det ett foto av henne bland en massa skräp från marknaden?

Hon satt som modell när hon var i din ålder.

Hon höll på med mode och simning.

Så... det är nog inte så ovanligt... att ett foto av henne dyker upp?

Nej...! Det finns massor av gamla foton på marknader.

Hur var det med nöjen? Vad gillade hon?

Hon hade en speciell smak.

Så hon bar inte saker som... alla andra bar?

Det skulle garanterat göra att hon inte bar det.

Allt måste vara handgjort... du vet... unikt.

Hur var det med den där medaljongen?

Jag kommer inte ihåg att jag någonsin har sett det?

Är du säker på att du har tid med det här?

- Jag måste testa Max forskning. - Men Charlotte...

Charlotte vet ingenting.

Så hon kommer bara att glömma allt om Gracie?

Gracie höll det hemligt också. Hon är inte ens nyfiken.

Inget att roa sig för.

- Hej... kan jag få träffa Cleo? - Hon är inte här.

Jag kom förbi för vi arbetar med ett projekt tillsammans.

- Jag ber henne ringa dig. - Jag behöver grejerna brådskande.

Du tror väl inte att jag kan gå upp på hennes rum och... hämta det?

- Jag tror inte det. - Ja, jag tror du har rätt.

Cleo skulle antagligen hata den som gick in i hennes rum när hon var ute.

Skulle hon inte?

Ja...

Hon skulle hata det.

- Vad är det för sorts projekt? - En historieuppgift.

- Det måste finnas mer. - Vi har inte tittat här borta.

Vad är det här?

Ja... det var vad jag sökte.

Tack.

Jag är ledsen att jag pressade dig i går. Jag skulle inte ha gjort det.

Jag visste inte hur jobbigt det var för dig.

Det är okej, Ash. Faktiskt fick du mig att tänka över en del saker.

Jag insåg att du bryr dig och jag uppskattar det.

- Verkligen? - Ja.

Perfekt.

Låt oss fundera på poolen nästa gång.

- Vad handlade det där om? - Ingenting jag inte klarar av.

- Mamma... har vi en gammal projektor? - Nej, det har vi inte... hur så?

Jag har inte sett en sån på åratal. Var har du hittat den?

Från en vän. Någon gammal familjefilm tror jag.

- Jag vill se vad som är på den? - Du får överföra den till DVD.

Vill du ha skjuts?

Varför är min dörr öppen?

Och var har den gamla filmen tagit vägen?

Jag rörde ingenting i ditt rum!

Grejer saknas och du är den enda som har varit hemma.

Varför skulle jag vilja ha det där skräpet?

Ja, varför skulle hon ta det?

Därför att hon är Kim. Vad gjorde du med det?

Jag har redan sagt det. Det var inte jag. Någon annan måste ha tagit det.

Släppte du in någon annan i mitt rum?

Kanske...

Ok, du har haft ditt lilla roliga. Ut med det!

- Okej, okej, det var Charlotte. - Vad?

- Hon ville ha saker från ditt projekt. - Vilket projekt?

Hur ska jag kunna veta?

- Charlotte tog filmen. - Ja, men varför?

Det är bara Max som fiskar, eller hur?

- Film... har Charlotte en film? - Det kanske inte är någonting.

- Bara smalfilmer tror vi. - Så ni har sett den?

Bara första delen. Vi hade ingen projektor så vi lämnade den där.

Det verkade inte vara viktigt?

Lewis, hon bröt sig in i mitt rum och stal den.

- Du sa att hon var häftig. - Ja, jag vet...

Hon kan väl inte titta på den, va?

Det går inte att spela en sån gammal film på en DVD-spelare.

Om hon inte får den överförd till disc.

- Vi borde väl inte ha gått tillbaka? - Aldrig.

Ju längre bort vi är från henne desto bättre mår jag.

Oroa er inte. Lewis fixar det.

Kom igen! Det finns inga sjöjungfrur.

Lewis, du såg filmen med dina egna ögon.

Det här är galet.

Hon brukade berätta historier om havet. Nu vet jag varför!

Varför? För att hon är en mytisk havsvarelse? Jag tror inte det.

Jag visste att hon var annorlunda och speciell. Nu så stämmer allt.

Jag önskar att jag hade tillbringat mer tid med henne.

- Är det vad allt det här handlar om? - Vad?

Du saknar henne...

Du saknar henne så mycket att du bröt dig in i Cleos rum och stal filmen.

- Bara för att få veta mer om henne. - Och se vad jag hittade.

- Hon var en sjöjungfru. - Sjöjungfrur är inte verkliga.

Charlotte, allt du har är en film med några ungar som larvar sig.

Det är ett skämt. Det måste vara så.

Ja, kanske...

Bra.

- Kom nu, vi sticker härifrån. - Tänk om det var på riktigt.

- Vad gör det mig till? - Det gör dig inte till någonting.

Kom nu.

Men tänk om det var på riktigt!

Så hon tror sjöjungfrur är verkliga?

Möjligen, ja. Men hon har inga skäl att misstänka er.

Bortsett från det faktum att vi hade bilder på hennes mormor, sjöjungfrun.

Och filmen...

- Okej... bortsett från det... - Lewis, du måste stoppa henne.

Ja... men det kommer att bli svårare än ni tror.

www.tvsubtitles.net