All language subtitles for Titanic (1997).English

Text och original sync: deimon

Resync: KorvGunnar

Tretton meter, ni borde se den.

Stig över förens reling.

Mir2, vi går över fören.
Håll kontakt.

Vi filmar.

Att se henne träda fram som
ett spökskepp påverkar mig alltid.

Att få se den sorgliga ruinen av det
ståtliga fartyget vila här där

hon hamnade klockan 2.30 på morgonen
15 april 1912

efter hennes långa fall
från världen ovanför.

Vilket skitsnack!

Sjätte dykningen.
Vi är tillbaka på Titanics däck

2,5 engelska mil ned, 3 821 meter.

Trycket utanför
är 54 ton per kvadratdecimeter.

Fönstren är 23 cm tjocka.

Om de brister är det sayonara
på två mikrosekunder.

Nog med skitsnack.

Gå ned på taket över befälens hytter.

Mir2, vi är ovanför den stora
trappan. Är ni redo att gå ned?

- Vi gör loss Dunkin nu.
- Kör, Charlie.

Fira ut kabeln.

Brock, vi går ned längs skrovet.

Gå ned och in genom luckan
till 1:a klass. Håll er på D-däck.

- Och i receptionen och matsalen.
- Uppfattat.

Fira ut kabeln. Håll åt vänster.

Snoop Dog är på väg
nedför trappan.

Lewis, gå ned till B-däck.

- A-däck.
- Mer rep.

B-däck, in där.

- Akta dörrkarmen. Se upp!
- Jag ser.

Ingen fara.

Sväng nu, se upp för väggen.

Brock, vi är vid pianot.

Uppfattat.

Precis där.

- Där är sovrumsdörren!
- Jag ser den.

Vi är inne! Vi är framme!

Hockleys säng, den jäveln sov där.

- Nån glömde stänga kranen.
- Vänta lite. Gå höger igen.

- Ta dig närmare garderobsdörren.
- Anar du nåt?

- Jag vill titta under den.
- Ge mig händerna.

Försiktigt, den kan gå sönder.

Vänd på den.

Fortsätt.

Släpp den.

Jösses! Ser du det här, bossen?

Löning!

Vi klarade det!

- Vem är den bäste? Säg det!
- Det är du, Lewis.

Min cigarr.

Öppna den.

Helvete.

Ingen diamant?

När samma sak hände Geraldo
tog hans karriär slut.

Sluta filma.

Våra kompanjoner kräver besked.

Hej, Dave och Barry. Den låg inte
i kassaskåpet, men oroa er inte.

Det finns många möjliga ställen.
Visst! På golvet i sviten.

- Moderns hytt, purserns kassaskåp.
- Jimmy Hoffas portfölj.

Dussintals andra ställen,
lita på min intuition.

Vi är nära och ska bara
gallra bland dem.

Vänta.

- Låt mig se.
- Det kan vara nåt.

- Var är fotot på halsbandet?
- Vi ringer sen.

Det var som tusan...

Skattletare Brock Lovett brukar hitta
guld i sjunkna spanska galeoner.

Nu låter han en rysk ubåt undersöka
det berömda vraket efter Titanic.

Han är ombord
på forskningsfartyget Keldysj

- ute på Atlanten.
- Hej, Brock.

Hej, Tracy. Alla har hört
historierna om Titanic.

Hur orkestern
spelade till slutet, och så.

Jag vill veta det som inte berättats,
hemligheter dolda inuti fartyget.

Med hjälp av robotar
tar vi oss längre in än nån annan.

Din expedition har kritiserats
angående bärgarlön och etik.

- Du kallas gravplundrare.
- Ingen har kallat...

- Vad är det?
- Höj volymen.

Mina experter bevarar
och katalogiserar dessa artefakter.

Titta på teckningen vi fann i dag.

Ett ark papper
som legat under vatten i 84 år.

Vi kunde bevara det intakt.

Borde det ha blivit kvar
på havsbottnen i all evighet?

Det var som tusan!

Brock!

- Satellitsamtal till dig.
- Bobby, vi sjösätter ju ubåtarna.

Lita på mig, du bör nog svara.

Hoppas det är viktigt.

- Höj rösten, hon är rätt gammal.
- Toppen.

- Brock Lovett här. Kan jag hjälpa er?
- Calvert, Rose Calvert.

Jag undrar bara om ni har hittat
"Oceanens hjärta" än, Mr Lovett.

Jag sa att du nog borde svara.

Jag lyssnar, Rose. Kan du berätta
vem kvinnan på bilden är?

Javisst, kvinnan på bilden är jag.

Hon är en lögnhals, nån galning
ute efter pengar eller publicitet!

- Som den ryska bruden Anastasia.
- De är på väg!

Rose Dewitt Bukater dog på Titanic
17 år gammal.

Annars hade hon varit över 100 år.

- 101 år nästa månad.
- Hon är en riktigt gammal lögnhals!

Jag har undersökt hennes bakgrund
tillbaka till 20-talet när

hon var skådespelerska.
Det är den första ledtråden.

Hon hette Rose Dawson då.
Hon gifte sig med nån Calvert

flyttade till Cedar Rapids
och fick några barn.

Calvert är död, likaså Cedar Rapids.

Alla som känner till diamanten
ska finnas här, men hon vet.

Ingen lätt packning!

Mrs Calvert, jag är Brock Lovett.
Välkommen.

- Hjälp henne under däck.
- Hej, miss Calvert.

Välkommen ombord på Keldysj.

- Är hytten till belåtenhet?
- Ja, mycket trevlig.

Har ni träffat mitt barnbarn Lizzy?
Hon tar hand om mig.

Vi sågs för ett par minuter sen
uppe på däck.

Det blir bra. Fotografierna
måste med när jag reser.

Kan jag stå till tjänst?

Ja... Jag vill se mitt porträtt.

Ludvig XVI bar en fantastisk sten
som kallades "Den blå diamanten".

Den försvann 1792

ungefär samtidigt
som gamle Ludvig förlorade huvudet.

Man tror att även diamanten höggs itu

slipades om
och fick namnet "Oceanens hjärta".

Den är värd mer än Hope-diamanten.

Den var gräslig och tung.

- Jag bar den bara en gång.
- Tror du att det är du, Nana?

Det är jag.
Visst var jag en kalaspingla?

Jag spårade den via försäkringen.

Ersättningen reglerades
under absolut sekretess.

- Vet du vem sakägaren var, Rose?
- Nån vid namn Hockley, antar jag.

Nathan Hockley, ja.

Stålmagnat från Pittsburgh.
Anspråket gällde det diamanthalsband-

-sonen Caledon köpte till sin fästmö,
dig, veckan före Titanics avfärd.

Det ingavs direkt efter haveriet, så
diamanten måste ha följt fartyget ned.

- Ser du datumet?
- 14 april 1912.

Om din farmor har rätt, så bar hon
diamanten samma dag Titanic sjönk.

I så fall är du min bästa vän.

Här är några saker från din lyxhytt.

Den här var min.

Vad märkligt! Den ser likadan ut
som när jag såg den sist.

Spegelbilden har förändrats något.

Är du redo att återvända till Titanic?

Då kör vi. Hon kolliderar
med isberget på styrbordssidan.

Hon stöter emot och slår upp ett antal
hål längs sidan under vattenlinjen.

De främre skotten börjar fyllas
med vatten. När nivån stiger-

-översvämmas de vattentäta skotten
som tyvärr inte når högre än E-däck.

När fören sjunker, så stiger aktern.
Långsamt först sen

allt snabbare tills hennes arsle
pekar rakt upp i luften.

Ett stort arsle - 20-30 000 ton.

Skrovet klarar inte trycket,
så vad händer?

Hon bryts av ända till kölen,
och aktern faller ned igen.

Den sjunkande fören drar upp
aktern vertikalt innan den lossnar.

Aktern flyter som en kork
ett par minuter och

sjunker kl 2.20, två timmar
och 40 minuter efter kollisionen.

Fören glider iväg 800 meter och
träffar havsbottnen i 20-30 knop.

- Rätt häftigt, va?
- Tack för en utmärkt teknisk analys.

Men att själv få uppleva det
var en aning annorlunda.

Vill du berätta för oss?

- Hon ska vila.
- Nej.

- Kom, Nana.
- Nej!

Berätta, Rose.

- Det har gått 84 år...
- Försök komma ihåg vadsomhelst.

Vill ni höra det eller inte?

Det har gått 84 år

men jag känner ändå lukten
av målarfärg.

Porslinet hade aldrig använts.

Ingen hade sovit i lakanen.

Titanic kallades
"drömmarnas skepp".

Och det var det,
det var det verkligen...

- Vilken stor båt, va?
- Pappa, det är ett fartyg.

Vad gäller allt ståhej? Den verkar
inte större än Mauretania.

Mycket kan tråka ut dig, Rose,
men inte Titanic.

Den är 30 meter längre
än Mauretania, och mer luxuös.

Din dotter är svår att imponera på.

- Man säger att fartyget är osänkbart.
- lnte ens Gud själv kan sänka det.

Ni måste pollettera bagaget
vid huvudterminalen.

Jag litar på er, tala med min betjänt.

- Med nöje, om jag kan stå till tjänst...
- Då så.

Alla koffertar från bilen,
tolv härifrån och

kassaskåpet till sviten,
rum B-52, 54, 56.

Mina damer, skynda på.

- Min kappa?
- Jag har den.

Alla passagerare i 3:e klass
till hälsokontroll.

- Välkommen ombord.
- Välkommen till Titanic.

Det var ett drömmarnas skepp
för alla andra.

För mig var det ett slavskepp

som förde mig tillbaka
till Amerika i bojor.

Utåt var jag en väl uppfostrad flicka.

Inombords skrek jag.

Jack, du är pazzo.
Du har satsat allt vi har.

Den som inget har, kan inget förlora.

Sanningens ögonblick.

Nåns liv kommer att förändras.
Fabrizio?

Niente.

Inget.

Aj aj, två par.

- Jag är ledsen, Fabrizio.
- Ledsen? Vaffanculo!

Jag är ledsen att du inte
får träffa din mamma på länge för

vi ska till Amerika.
Full hand, grabbar!

Kom nu! Jag ska hem!

- Jag ska till Amerika!
- Nej, du.

Titanic ska till Amerika
om fem minuter.

Helvete! Skynda på.

Vi reser i lyx!

Vi är ett par riktiga pampar,
nästan kungligheter!

Det är mitt öde, jag ska till Amerika
och bli miljonär!

- Du är pazzo!
- Kanske det, men jag har biljetterna.

Jag trodde att du var snabb.

Vänta! Vi är passagerare!

- Har ni blivit undersökta?
- Ja. Vi har inga löss.

- Vi är amerikaner båda två.
- Kliv ombord då.

Vilken jäkla tur vi har!

Adjö!

- Känner du nån?
- Det spelar ingen roll.

- Jag kommer att sakna dig!
- Adjö! Jag glömmer dig aldrig!

G-60, G-60...

Ursäkta.

Här.

Hur står det till?
Jack. Trevligt att råkas.

Jack Dawson, trevligt att råkas.

Vem gav dig den övre britsen?

Detta är ert privata promenaddäck.
Önskar ni nåt?

- Den här?
- Nej, med en mängd ansikten.

Här är den.

- Ska alla fram, fröken?
- Ja, rummet behöver lite färg.

Ställ den i garderoben.

Inte fingermålningarna igen!
Vilket slöseri.

I motsats till Cal så har jag smak
för konst. De är fascinerande.

Som att befinna sig i en dröm.
Sanning utan logik.

- Vad heter konstnären?
- Picasso, nåt.

"Picasso, nåt"?
Han blir aldrig nåt, lita på mig.

- Degas i sovrummet.
- Billiga, i alla fall.

Ställ den i garderoben.

I Cherbourg klev en kvinna
vid namn Margaret Brown ombord.

Visa Molly, men senare fick hon
heta "Den osänkbara Molly Brown".

Jag väntar inte hela dan.
Här, om du orkar.

Hennes man hittade guld
på västkusten.

Hon var vad mamma kallade "nyrik".

Nästa eftermiddag
ångade vi västerut från lrland

med bara havet framför oss.

Till havs, mr Murdoch.

Låt henne få sträcka ut.

Full fart framåt, mr Moody.

Full fart framåt!

Elda på!
Full fart framåt har beordrats!

21 knop, kapten.

Titta!

Ser du?

En till. Ser du?

Den ska hoppa!

Jag ser redan Frihetsgudinnan.
Väldigt liten, förstås.

Jag är världens härskare!

Hon är det största tillverkade
rörliga föremålet någonsin.

Vår främste konstruktör, mr Andrews,
ritade henne från kölen och upp.

Jag totade kanske ihop henne,
men det var mr Ismays idé.

Han föreställde sig
en så stor och luxuös ångare

att dess överlägsenhet aldrig
skulle bestridas. Och här är hon.

- Förverkligad genom ren viljestyrka.
- Bravo!

Lax.

Du vet
att jag inte tycker om det där, Rose.

Hon vet.

Vi tar lamm båda två.
Blodig, med bara lite myntasås.

Du gillar väl lamm?

Ska du skära köttet åt henne också?

Vem kom på namnet Titanic?
Var det du, Bruce?

Ja, faktiskt. Jag ville ge uttryck för
storleken. Storlek betyder stabilitet

lyx, och framför allt styrka.

Känner ni till dr Freud, mr Ismay?

Hans idéer om mäns fixering
vid storleken borde intressera er.

- Vad tar det åt dig?
- Ursäkta mig.

- Jag är ledsen.
- Klarar du av hennes humör, Cal?

Jag får ge akt på
vad hon läser framöver, Mrs Brown.

Vem är Freud? En passagerare?

Fartyget är fint, va?

- Ja, det är ett irländskt fartyg.
- Engelskt, väl?

Det byggdes på lrland av 15 000 man.
Bergfasta, grova irländska jobbare.

Typiskt, hundar från 1:a klass
går ned hit för att skita.

Det visar var vi hör hemma.

Som om vi skulle kunna glömma det.
Jag heter Tommy Ryan.

- Jack Dawson.
- Fabrizio.

Tjänar du pengar på att teckna?

Glöm det, änglar flyger ut ur arslet
innan du får träffa nån som hon.

Jag såg mitt liv
som om jag redan hade levt det.

En ändlös parad
av tillställningar och baler

lustjakter och hästpolo

alltid med samma inskränkta
människor, samma tomma pladder.

Jag stod vid en väldig avgrund
utan nån som höll mig tillbaka

brydde sig, eller ens märkte det.

- Gör det inte.
- Håll er borta!

Kom inte närmare!

- Räck mig handen, jag drar in dig.
- Nej, stanna där ni är!

Jag menar allvar. Jag släpper taget!

Nej, det gör du inte.

Vad menar ni? Tala inte om för mig
vad jag tänker göra.

- Ni känner mig inte.
- Då hade du redan gjort det.

- Ni distraherar mig. Försvinn!
- Jag kan inte, jag är inblandad nu.

Om du släpper taget
måste jag hoppa i efter dig.

Dumheter!

- Du dör.
- Jag simmar bra.

- Du slår ihjäl dig.
- Det gör ont, jag påstår inget annat.

Men det som bekymrar mig mest
är att vattnet är så kallt.

- Hur kallt då?
- Nollgradigt, kanske nån plusgrad.

Har du varit i Wisconsin?

- Va?
- Vintrarna kan bli som kallast där.

Jag växte upp vid Chippewa Falls.

Som liten sysslade jag och pappa
med pimpelfiske på Lake Wissota.

- Pimpelfiske är...
- Jag vet vad det är!

Förlåt.

Du verkar vara en flicka
som mest är inomhus.

Hursomhelst

så gick jag igenom isen.
Och det säger jag.

Vatten som är så kallt
som det där nere

känns som tusen knivhugg
över hela kroppen.

Man kan varken andas eller tänka.

I alla fall inte
på nåt annat än smärtan.

Därför ser jag inte fram emot
att hoppa i efter dig. Men som sagt.

Jag har inget val.

Jag hoppas att du ska klättra tillbaka
och hjälpa mig ur knipan.

Du är galen!

Det säger alla, men...

Det är inte jag som hänger
från aktern på ett fartyg.

Kom, räck mig handen.

Du vill inte göra det.

Jag heter Jack Dawson.

- Rose DeWitt Bukater.
- Det får du skriva ned.

Kom nu.

Jag har dig!

Hjälp!

Hjälp mig!

Jag har dig, jag sviker dig inte.

Dra dig upp!

Vad pågår?

Du backar undan och står stilla!

Hämta väbeln!

Helt oacceptabelt! Vad fick dig
att tro att du kunde röra min fästmö?

- Se på mig, avskum!
- Cal.

- Vad sysslade du med?
- Sluta, det var en olyckshändelse.

En olyckshändelse?

Ja, det var verkligen dumt.
Jag lutade mig ut och halkade.

Jag lutade mig så långt ut
för att få se...

- Propellrarna?
- Och halkade.

Mr Dawson räddade mig från att
falla överbord, och föll nästan själv.

- Du ville se propellrarna?
- Kvinnor och maskiner hör inte ihop.

Gick det till så?

Ja, i stort sett.

Då ärju gossen en hjälte. Bra gjort.

Allt är bra, konjaken väntar.

Du måste vara iskall! Vi går in.

Gossen ska kanske ha nåt?

Mr Lovejoy, 20 dollar räcker nog.

Är det priset på nån man älskar?

Rose är inte nöjd.

Vad ska man göra? Jag vet.

Du kan göra oss sällskap
vid middagen i morgon kväll

och underhålla oss
med din heroiska bedrift.

Visst, räkna med mig.

- Bra, då var det avgjort.
- Det borde bli intressant.

Får jag tigga en cigg?

Ni bör knyta dem.

Det är intressant
att hon halkade plötsligt

men att ni hann ta av
både jacka och skor.

Jag vet att du har varit svårmodig.
Jag har ingen aning om varför.

Jag hade tänkt spara den

till förlovningsbalen nästa vecka.

Men så tyckte jag, i kväll.

- Du milde.
- Den erinrar om mina känslor för dig.

- Är det...?
- En diamant, ja.

56 karat, för att vara exakt.

Den bars av Ludvig XVl
och kallades Le Coeur de la Mer.

"Oceanens hjärta."

- Jag är överväldigad.
- Den är till för kungligheter.

Vi är kungligheter, Rose.

Jag kan skänka dig allt.

Jag kan inte förneka dig nåt,
om du inte förnekar mig.

Öppna ditt hjärta för mig.

Jag har klarat mig själv sen
jag var 15 och mina föräldrar dog.

Jag hade varken syskon
eller nära släkt i den landsändan

såjag stack och har aldrig återvänt.
Jag far dit vinden för mig.

Rose, vi har gått
nån kilometer här på däcket

och pratat om vädret
och min uppväxt.

Men det var inte därför
du ville tala med mig.

- Mr Dawson, jag...
- Jack.

Jack, jag ville tacka dig
för det du gjorde.

Inte bara för att du drog upp mig,
utan för din diskretion.

Jag vet vad du måste tycka.

"Stackars rika flicka.
Vad vet hon om lidande?"

Nej, det var inte vad jag tänkte.

Jag tänkte på vad som kan
ha fått dig att inte se nån utväg.

Det var allt... Hela min värld
och alla människor i den.

Mitt liv släpar sig framåt
utan att jag kan hejda det.

Jösses, se på den!
Du hade sjunkit direkt.

500 inbjudningar har skickats.

Hela Philadelphias societet kommer.
Men hela tiden

känns det som om jag skriker i ett
fullsatt rum utan att nån märker nåt.

Älskar du honom?

- Ursäkta?
- Älskar du honom?

Så ohövligt, det borde du inte fråga.

En enkel fråga. Älskar du honom?

- Detta är opassande.
- Svara på frågan.

Så befängt!
Vi känner ju inte varandra.

Vi har talat färdigt. Du är ohövlig,
ohyfsad och förmäten. Jag går nu.

Jack, mr Dawson, det var trevligt.
Jag har tackat dig...

- Och förolämpat mig.
- Det har du förtjänat.

- Skulle du inte gå?
- Det ska jag.

Du irriterar mig.

Vänta! Jag behöver inte gå, det är
min del av fartyget. Du kan gå.

Och vem är ohövlig nu?

Vad är det du släpar på?

Är du konstnär eller nåt?

De är rätt bra.

De är faktiskt mycket bra.

- De är utsökta.
- De uppskattades inte i Paris.

Paris?

Du reser mycket för att vara fatt...

För nån med begränsade tillgångar.

Du kan kalla mig fattig.

Har man sett!

Stod nån modell?

Det fina med Paris är
att många flickor gärna klär av sig.

Du gillade henne.

Hon stod modell flera gånger.

Hon hade vackra händer.

- Ni hade nog en kärleksaffär.
- Åh, nej...

Bara med hennes händer.
Hon var enbent och prostituerad.

Se här.

Hon hade humor.

Den här damen satt i en bar
varje kväll

klädd i alla smycken hon ägde
och väntade på sin ungdoms kärlek.

Vi kallade henne "Madame Bijoux".

Kläderna var malätna.

Du har talang, Jack. Sannerligen.
Du kan se människor.

Jag kan se dig.

Och?

Du skulle aldrig ha hoppat.

Meningen med universitet
är att finna en make.

- Det har Rose redan gjort.
- Här är den vulgära kvinnan Brown.

Skynda er innan hon sätter sig.

- Hej, jag tänkte dricka te med er.
- Jag beklagar, ni kom för sent.

- Grevinnan och jag ska ut på däck.
- Underbart, jag vill höra skvaller.

Grevinnan.

De fyra sista pannorna har inte tänts?

Det är onödigt,
vi går med mycket god fart.

Tidningarna vet hur stor Titanic är,
nu ska de förundras över hennes fart.

De måste få nåt nytt att trycka.

Titanics jungfrufärd
måste skapa rubriker.

Mr Ismay,
jag vill inte anstränga maskinerna

förrän de är ordentligt inkörda.

Jag är bara passagerare,
ni får bestämma.

Vilken strålande sista färd för er
om vi når New York på tisdag kväll

och nämns i morgontidningarna.

Dra er tillbaka med en skräll, E.J?

Bra.

Jag jobbade på fiskebåt i Monterey,
sen stack jag till Los Angeles

och piren i Santa Monica där jag
tecknade porträtt för 10 cent styck.

Varför kan jag inte vara som du och
ge mig av mot horisonten när jag vill?

Säg att vi ska till den där piren,
även om det bara är prat.

Nej, vi gör det. Vi dricker billig öl
och åker berg och dalbana tills vi spyr.

Sen rider vi i bränningarna
på stranden.

Men du måste rida som en cowboy,
inte damsadel.

Med ett ben på varje sida?

- Kan du visa mig?
- Visst, om du vill.

- Lär mig rida som en karl.
- Och tugga tobak som en karl.

Och spotta som en karl!

- Lär de inte ut det på flickpensionen?
- Nej.

Kom, jag visar dig.

- Jag ska visa dig. Kom!
- Nej, Jack.

Vänta!

- Jag kan inte göra det, Jack.
- Titta noga nu.

- Så vidrigt!
- Din tur.

Ynkligt! Du måste harkla dig rejält.

Ta i med armarna och böj nacken.

Såg du så långt det kom?

Det var bättre. Du måste anstränga
dig och harkla upp en klump.

Mor.

- Fårjag presentera Jack Dawson?
- Så angenämt.

De andra var älskvärda och nyfikna
på den man som räddat mitt liv.

Men min mor såg en insekt.

En farlig insekt
som genast måste krossas.

Du verkar vara bra att ha
när det går illa.

Varför låter middagssignalen
som en kavalleriattack?

- Ska vi byta om, mor?
- Vi ses vid middagen, Jack.

Grabben!

Vet du vad du ger dig in på?

- Egentligen inte.
- Du hamnar i ormgropen.

Hur ska du klä dig?

Jag tänkte väl det. Kom.

Jag hade rätt.
Du och min son har samma storlek.

Rätt nära.

Du är verkligen stilig.

God afton, herrn.

Fartyget har
tusentals ton Hockley-stål.

- Var då?
- På rätt ställen.

- Då bär du ansvaret. Var är Rose?
- Hon kommer.

- Där är grevinnan.
- God afton, Cal.

Jag har velat göra så
sen jag såg det på film.

- Raring, du minns väl mr Dawson?
- Dawson?

Otroligt, man kan nästan
ta dig för en gentleman.

- Nästan.
- Fantastiskt.

Vilken otrolig resa!

Där är grevinnan av Rothes.

Och det där är John Jacob Astor,
den rikaste människan ombord.

Hans fru Madeleine är i min ålder
och är gravid.

Se hur hon döljer det, vilken skandal.

Där är Benjamin Guggenheim
och hans älskarinna.

Mrs Guggenheim är hemma
med barnen.

Där är sir Cosmo
och lady Duff-Gordon.

Hon ritar vågade damunderkläder,
mycket populär hos kungafamiljen.

- Gratulerar, hon är lysande.
- Tackar.

- För du en dam till bordet?
- Naturligtvis.

Raring!

Busenkelt.

De älskar pengar. Låtsas att du har
en guldgruva, då tillhör du klubben.

- Hej, Astor!
- Hallå, Molly. Trevligt att råkas.

Får jag presentera Jack Dawson?

Nå, Jack. Tillhör du
familjen Dawson från Boston?

- Nej, Dawson från Chippewa Falls.
- Visst, ja.

Han måste ha varit nervös,
men tvekade aldrig.

De antog att han var en av dem.
Arvinge till järnvägsmiljoner kanske.

Uppenbarligen nyrik,
men ändå medlem av klubben.

Min mor kunde man förstås
alltid lita på.

Berätta om inkvarteringen i 3:e klass,
mr Dawson. Den lär vara bra.

Bästa jag sett, knappt några råttor.

Mr Dawson reser i 3:e klass.
Han hjälpte min fästmö i går.

Mr Dawson är en utmärkt konstnär.
Jag fick se några verk i dag.

Rose och jag är oense om vad konst är.
Jag menar inte era verk.

- Är alla mina?
- Börja utifrån och arbeta dig inåt.

Thomas känner till varenda nit.

- Ert fartyg är sagolikt, Mr Andrews.
- Tack, Rose.

- Hur vill ni ha er kaviar?
- Ingen kaviar, jag gillar inte det.

Var bor ni, mr Dawson?

Just nu är min adress RMS Titanic,
sen vilar mitt öde i Guds händer.

Hur har ni råd att resa?

Jag arbetar mig fram
på trampfartyg, och liknande.

Men jag vann biljetten till Titanic
tack vare tur i poker, massor av tur.

Livet är ett vågspel.

En riktig karl
är sin egen lyckas smed.

Och ni finner
en så rotlös tillvaro lockande?

Ja, det gör jag.

Jag har allt jag behöver:
luft att andas och ritpapper.

Jag gillar att inte veta vad
som ska hända, vem jag ska träffa

eller var jag kommer att hamna.
Härom natten sov jag under en bro.

Nu är jag på världens ståtligaste
skepp och dricker champagne med er.

Livet är en gåva jag inte slösar bort.

Man vet inte vad som väntar, utan
tar livet som det kommer. Här, Cal.

- Se till att varje dag räknas.
- Bra sagt, Jack.

Varje dag räknas.

Varje dag räknas!

Men mr Brown visste inte
att jag hade gömt pengarna i spisen!

Han kommer hem full som ett svin
och tänder en brasa!

Nu vankas det konjak i rökrummet.

Tar herrarna en konjak med mig?

Nu ska de gratulera varandra
till att de är universums herrar.

Mina damer, tack för sällskapet.

- Ska jag följa dig till hytten?
- Nej, jag stannar.

- Varsågod, Molly.
- Kommer du, Dawson?

- Du stannar väl inte hos kvinnorna?
- Nej tack, jag måste tillbaka.

Det blir nog bäst. Affärer
och politik intresserar inte dig.

Dawson, hyggligt av dig att komma.

- Jack, måste du gå?
- Dags att ro med de andra slavarna.

God natt, Rose.

Varje dag räknas.
Möt mig vid uret.

Vill du gå på en riktig fest?

Får jag lägga handen här?

Jag förstår inte.

- Jag ska dansa med henne nu.
- Kom!

- Kom nu.
- Vänta!

- Jag kan inte.
- Vi måste hålla om varandra så här.

Men jag gillar dig mest, Cora.

- Jag kan inte stegen.
- lnte jag heller. Följ med, tänk inte.

Vänta, Jack! Sluta!

..ligger utanför antitrust-lagarna,
hävdar vissa jurister.

Så sa Rockefeller, men
högsta domstolen håller inte med.

Tror du inte att en flicka
från 1:a klass kan dricka?

- Försvinn!
- Gick det bra?

- Ingen fara.
- Två av tre!

Tror ni att ni är tuffa karlar?
Gör om det här.

Håll upp den här, Jack.

- Allt väl?
- Det var åratal sen sist.

Sätt fart, grabbar! Kör igång!

Kaffe, herrn?

Du kom inte till mig i natt.

Jag var trött.

Du överansträngde dig under däck.

Din betjänt följde efter mig.
Så typiskt.

Så gör du aldrig mot mig igen.

Jag är ingen förman som du kan
ge order till, jag är din fästmö.

Min fästmö!

Ja, och min hustru!

Min hustru i praktiken, om än inte
enligt lag, så ska du hedra mig.

Som en hustru ska hedra en make,
för jag vägrar att bli till åtlöje.

- Är det oklart på nåt vis?
- Nej.

Bra, ursäkta mig.

Åh, miss Rose!

- Det skedde en liten olycka.
- Ingen fara.

- Låt mig hjälpa dig.
- Ingen fara, fröken.

- Te, Trudy.
- Ja, frun.

Du träffar inte den gossen igen.

- Rose, jag förbjuder dig.
- Sluta innan du får näsblod.

Det är ingen lek. Vår belägenhet är
prekär, du vet att pengarna är slut.

Det är klart att jag vet,
du påpekar det varje dag.

Din far efterlämnade bara skulder
dolda bakom ett fint namn.

Det namnet är vårt enda trumfkort.

Jag förstår dig inte.
Hockley blir en utmärkt make.

- Det säkerställer vår överlevnad.
- Hur kan du kräva det av mig?

- Varför är du så självisk?
- Är jag självisk?

Vill du se mig ta arbete
som sömmerska?

Är det vad du vill?

Att våra värdesaker säljs på auktion,
att våra minnen sprids för vinden?

Det är orättvist.

Naturligtvis är det orättvist,
vi är ju kvinnor.

Vi ställs aldrig inför lätta val.

Beskydda dem med upphöjd hand

Från alla faror uppå land

O, anden som vår Fader sänt

Att skydda jordens firmament

O, stormvind från Guds välde tryggt

Fräls de som våga örnens flykt

Och vaka över deras liv

- Hej, Mr Andrews.
- Hej, Jack.

- Jag vill tala med nån...
- Ni ska inte vara här.

- Minns ni mig från i går?
- Nej, ni måste ge er av.

- Han kan berätta.
- Jag vill...

Mr Hockley och mrs DeWitt Bukater
är tacksamma över er hjälp.

- De bad mig ge er detta som tack.
- Jag vill inte ha pengar...

Glöm inte att ni reser i 3:e klass.
Er närvaro passar sig inte längre.

Jag vill träffa Rose.

Se till att mr Dawson återvänder
dit han hör hemma och stannar där.

- Ja, herrn.
- Följ med här.

Gud, vi söker högt ditt stöd

För de till sjöss som lider nöd

- Varför har ni två rattar?
- En används nära kusten.

- En ny isvarning, nu från Noordam.
- Tack, telegrafisten.

Oroa er inte,
det är normalt för årstiden.

Vi ökar farten,
man eldar under de sista pannorna.

Linda upp den som jag visade.

Och släpp den.

- Bra, va?
- Utmärkt.

Mr Andrews, förlåt mig...
Jag använde huvudräkning

och antalet livbåtar gånger
det antal sittplatser ni nämnde.

Förlåt, men de verkar inte räcka
till alla ombord.

Ungefär hälften, faktiskt.
Rose, dig undgår ingenting, va?

De nya dävertarna har plats för
en extra rad båtar innanför denna.

Men vissa ansåg
att däcket skulle se för belamrat ut.

Så jag röstades ned.

Slöseri med plats
på ett osänkbart fartyg.

Sov lugnt, Rose. Jag har byggt
ett bra skepp, starkt och rätt.

Hon har alla livbåtar som behövs.
Vi går akterut och till maskinrummet.

Jack, det här är omöjligt.
Vi kan inte träffas.

- Jag måste prata med dig.
- Nej, Jack.

Jack, jag är förlovad.

Jag ska gifta mig med Cal.
Jag älskar Cal.

Rose, du är svår att ha att göra med.

Du är en bortskämd barnunge.
Men bakom det

är du den mest fantastiskt otroliga,
underbara flicka

kvinna jag nånsin träffat.

Låt mig få säga det. Du är...

Jag vet hur världen fungerar.

Jag har tio dollar på mig.
Jag kan inte erbjuda dig nåt.

Jag förstår,
men jag är för djupt inblandad nu.

Jag hoppar ju om du hoppar.

Jag kan inte lämna dig
utan att veta att du klarar dig.

Allt är bra.

Allt kommer att bli bra.

Verkligen?

Jag tror inte det.

De har snärjt dig, Rose.

Du dör om du inte bryter dig loss.
Kanske inte genast, du är ju stark.

Förr eller senare kommer den eld
inom dig som jag älskar att slockna.

Du kan inte rädda mig, Jack.

Du har rätt. Det kan bara du göra.

Jag går tillbaka, låt mig vara.

Berätta om katastrofen
med tryckeriet.

lnbjudningarna fick returneras
två gånger.

Och de rysliga brudtärneklänningarna
har varit en prövning.

Rose krävde lavendelblått,
som jag avskyr. Hon vill bara retas.

Du skulle ha talat med mig tidigare.
Ruth såg mina skisser

på brudutstyrseln åt hertiginnan
av Marlboroughs yngsta dotter.

Men tillsammans har vi skapat
något av en fågel Fenix ur askan.

Hej, Jack.

Jag ändrade mig.

De sa att du var här.

Räck mig din hand.

Blunda. Gör det nu.

Kliv upp.

- Håll i relingen och tjuvkika inte.
- Nej.

Kliv upp på relingen.

Håll i dig. Blunda hela tiden.

- Litar du på mig?
- Ja.

Då så, öppna ögonen.

Jag flyger, Jack!

Kom, Josephine,
i min flygmaskin Och upp

Far hon Upp far hon

Det var sista gången
Titanic såg solen.

Det är kvällen innan hon sjönk,
sex timmar kvar.

Otroligt! Smith står där med
isbergsvarningen i sin jävla hand...

..ursäkta, i sin hand,
men ökar farten.

Detta trots 26 års erfarenhet.

Han tror att de ska se faran
och hinna gira i tid.

Men fartyget är för stort och rodret
för litet. Det kan knappt svänga alls.

Allt han vet är fel.

Jag försäkrar att det går an.
Här är vardagsrummet.

Duger belysningen? Behöver inte
konstnärer bra belysning?

Jo, men jag är ovan vid att arbeta
under så vidriga förhållanden.

Monet!

- Känner du till honom?
- Javisst.

- Se hur han utnyttjar färgen här.
- Ja, det är fantastiskt.

Cal insisterar på att släpa
med den här överallt.

Kan vi vänta honom snart?

lnte så länge det finns cigarrer
och konjak.

Tjusigt. Är det en safir?

En mycket sällsynt diamant.

Teckna av mig som dina fransyskor.

- Klädd i den här.
- Kör till.

Klädd bara i den här.

Jag vill inte ha fler porträtt
där jag liknar en porslinsdocka.

Jag betalar...

och förväntar mig
att få som jag vill.

På sängen... soffan.

Ligg ned.

- Vad ser bäst ut?
- Lägg armen som den var.

Lyft andra armen,
handen vid ansiktet.

Böj huvudet.

Titta mot mig.

Och försök vara stilla.

Så allvarlig.

Den store konstnären rodnar visst.

Monsieur Monet rodnar knappast.

Han målar landskap.

Slappna av i ansiktet, skratta inte.

Mitt hjärta bultade hela tiden.

Det var mitt livs
mest erotiska ögonblick

åtminstone fram till dess.

Vad hände sen?

Du undrar om vi gjorde det?

Jag måste göra er besviken.

Jack var mycket professionell.

Tack.

- Vad gör du?
- Kan du lägga den i kassaskåpet?

Ursäkta mig.

- Ingen av stewardarna har sett henne.
- Dumheter!

Det är ett fartyg, antalet ställen är
begränsat. Lovejoy, leta rätt på henne.

- Klart.
- Ja.

Jag har nog aldrig upplevt
en sån stiltje.

Som en kvarndamm, inte en vindpust.

Isbergen blir svårare att se
utan brottsjöar.

Jag går. Håll samma fart
och kurs, Mr Lightoller.

Det börjar bli kallt. Vad fin du är.

- Miss Rose?
- Mina teckningar!

Vänta!

Ned!

Förlåt!

Tuff för att vara betjänt.

- Mer lik en polis.
- Han var visst det.

- Helvete!
- Spring!

Hitåt!

Nu då?

Mer kol till nummer ett.

Vad gör ni två här?
Det kan vara farligt!

Fortsätt, bry er inte om oss!
Ni sköter er verkligen bra.

Titta här.

Tack.

Varthän, fröken?

Till stjärnorna.

Är du orolig?

Nej.

Ta på mig, Jack.

Jäkligt kallt!

Jag kan lukta mig till is i närheten.

- Skitsnack!
- Det kan jag visst!

- Har du sett utkikens kikare?
- Inte sen Southampton.

Jag går min vaktrunda. Hej då.

Du darrar.

Ingen fara, jag blir bra strax.

De sprang ned dit.

Saknas nåt?

Älskling, nu kan du låsa in
oss båda två. Rose.

Jag har en bättre idé.

Fast!

Såg du deras miner?

Såg du dem?

När fartyget lägger till
lämnar jag det med dig.

Vansinne.

Ja, det är helt besinningslöst.
Därför tror jag på det.

Titta där!

- Titta på dem.
- De har det varmare än vi.

Om det krävs för att hålla dig varm,
så avstår jag helst.

Jävlar!

Lyft luren!

- Är nån där?
- Ja, vad ser ni?

- lsberg rakt föröver!
- Tack.

- lsberg rakt föröver!
- Dikt styrbord!

Dikt styrbord!

Back i maskin!

- Dikt styrbord!
- Vi är dikt styrbord!

Skynda på!

Sänk ångtrycket!

Stäng alla luckor!

Vänta.

Vänta.

Slå back i maskin!

Varför girar de inte?

- Är det dikt styrbord?
- Ja.

Kom då, kom då... Gira.

Vi kolliderar!

Herregud!

Dikt babord!

Undan!

Skynda på! De stänger dörrarna!
Ut med er!

Ut med er!

Skynda på!

PANEL FÖR VATTENTÄTA DÖRRAR

Gode Gud! Det var nära ögat.

Känner du lukten av is? Herregud!

Notera tiden i loggboken.

- Vad var det, Mr Murdoch?
- Ett isberg, kapten.

Jag girade och slog back,
men det var för nära.

- Jag girade, men kolliderade...
- Stäng de vattentäta dörrarna.

Det är gjort.

Stopp i maskin.

- Be timmerman undersöka fartyget.
- Ja, kapten!

Vi sticker härifrån! Skynda er!

- Varför har maskinerna stannat?
- Lugn, ett propellerblad lossnade.

- Då skakade vi till. Behöver ni nåt?
- Nej, tack.

- Det sägs att det var ett isberg.
- Jag såg inget.

Jag springer
samma väg som råttorna.

- Det är ingen fara.
- Jag har blivit rånad!

- Hämta väbeln.
- Med en gång, idiot!

Missade jag det roliga?

- Såg du det?
- Nej, men vi kolliderade visst där.

I pannrum sex står vattnet 2,5 meter
högt, i postrummet ännu högre.

- Kan du stötta?
- Om pumparna hinner med.

- Har du sett postrummet?
- Det är vattenfyllt.

- Det här är allvarligt.
- Vi borde varna mamma och Cal.

De är mycket bra.

Rör inget! Rummet ska fotograferas.

Vi har letat efter er, fröken.

Nu börjar det.

Det har hänt nåt allvarligt.

Det stämmer.

Två saker jag håller av
försvann i kväll.

En är tillbaka och jag vet
var den andra är. Visitera honom.

Ta av er rocken.

Vad gör du? Det är en nödsituation.
Vad pågår?

- Är det den?
- Ja.

Skitsnack!

- Tro dem inte!
- Det är omöjligt.

- En smal sak för en yrkestjuv.
- Vi var ju tillsammans hela tiden.

Han passade på när du klädde dig.

- De la den i min ficka.
- Håll käften!

Det är ju inte ens er ficka.
"Tillhör A.L. Ryerson".

- Den anmäldes stulen.
- Jag tänkte återlämna den.

En ärlig tjuv!

Du vet att jag är oskyldig, Rose.
Tro inte på dem.

- Nu går vi.
- Jag är oskyldig, Rose!

- Följ med nu.
- Jag är oskyldig! Du känner mig!

Detta är mycket olyckligt, kapten.

Vatten 4,3 meter ovan kölen
på tio minuter

i förpiken, de tre lastrummen
och pannrum sex.

- När kan vi fortsätta?
- Det är fem sektioner.

Hon flyter med hål i de fyra första,
men inte fem.

lnte fem.
När fören sjunker rinner vattnet

över kanten av skotten på E-däck,
ett efter ett

hela vägen bakåt utan hejd.

- Pumparna.
- De fördröjer det bara med minuter.

Vad vi än gör

så kommer Titanic att gå under.

- Fartyget kan ju inte sjunka!
- Hon är gjord av järn och kan det.

Och kommer att göra det,
med matematisk visshet.

Hur länge dröjer det?

En timme, två som mest.

- Antal passagerare, mr Murdoch?
- 2 200 själar, kapten.

Ni kommer att få
era rubriker, mr Ismay.

Visst är du ett litet luder?

Se på mig!

- Mr Hockley?
- Vi är upptagna!

Var vänliga ta på er livbältena
och gå upp...

- lnte nu, sa jag!
- Tyvärr, kaptenen har beordrat det.

Klä er varmt, det är ganska kallt ute.

- Får jag föreslå ytterrock och hatt?
- Vilka dumheter!

Oroa er inte,
det är nog bara en säkerhetsåtgärd.

Vakna! På med livbältena!

Vad pågår?

- Livbälten på!
- Varför det?

C.Q.D, kapten?

Just det. C.Q.D, nödsignalen.
Här är vår position.

Meddela att vi sjunker
och behöver omedelbar assistans.

Jösses!

Fortsätt fira ner!

Sträck den och vinscha ned!

Gör loss och rulla ihop presenningen!

- Var är passagerarna?
- lnne. Det var för kallt och bullrigt.

Du där!
Kom ned och hjälp till med linorna!

Nåt att dricka, herrn?

Grabben, vad pågår? Vi har byltat
på oss, men nu händer inget.

- Ursäkta, jag ska ta reda på det.
- Ingen vet nog vad som pågår.

Jäkla britter!
De följer jämt reglementet.

Ni behöver inte svära, mr Hockley.

Vrid på värmen i våra rum, jag vill
ha en kopp te när jag återvänder.

Mr Andrews.

Jag såg isberget och jag ser det
i era ögon. Säg sanningen.

Fartyget sjunker.

- Är ni säker?
- Ja. Om en timme eller så...

vilar allt detta på havets botten.

Berätta bara för era närmaste.
Jag vill inte orsaka panik.

Bege er genast till en båt, vänta inte.

Minns du vad jag sa om båtarna?

Ja.

Jag förstår.

Här, grabben.

- En massa folk trängs hos pursern.
- Gå ni, jag vaktar honom.

Kör till.

Kapten, Carpathia gör 17 knop.
Det är full fart.

- Kommer bara hon?
- Bara de är nära.

- De är här om fyra timmar.
- Fyra timmar?

Tack, Bride.

Gode Gud...

Vi är redo, kapten.

Borde inte kvinnor
och barn gå ombord?

- Jo...
- Kapten?

Kvinnor och barn först, ja.

Ja, kapten.

Mina damer och herrar, hör upp!

Gå fram hit!

Gå fram mot mig, tack. Bra!

För ögonblicket
gäller det bara kvinnor och barn.

Glatt och trevligt som kapten sa,
för att undvika panik.

"Bröllopsdans."

Ta på er livbältena!

På med livbältena!

Det är inte dags att gå upp
till båtarna än. Håll er lugna!

Se till att ta på er livbältena.
Låt kvinnor och barn komma fram.

- Vad gör vi, mamma?
- Väntar.

Efter 1:a klass-passagerarna
är det vår tur, då ska vi vara redo.

- Att knuffas hjälper inte.
- Hämta hjälp!

Fira ned,
vänster och höger samtidigt!

Bägge sidor samtidigt! Rätt så!

Rätt så, rätt så!

Stopp!

Håll vänster sida! Bara höger sida!

Bara höger sida, håll vänster sida!
Fira ned samtidigt!

Jag tror att fartyget
kan komma att sjunka.

Man har bett mig att ge dig
detta bevis på vår uppskattning.

Mr Caledon Hockley hälsar.

Du hörde honom, kliv ombord.

- Finns det plats för en gentleman?
- Bara kvinnor för tillfället.

Fylls livbåtarna enligt klass?

Hoppas att det inte blir för trångt.

Mor, håll truten!

Förstår du inte? Vattnet är iskallt och
båtarna räcker inte ens till hälften.

- Hälften kommer att dö.
- lnte den bättre hälften.

Ruth, kliv ombord. 1:a klass är här.

Jag borde ha sparat teckningen.
Den är värd mer i morgon.

Ditt vidriga svin.

Kom, Rose. Det finns gott om plats.

- Kom, Rose. Du står på tur.
- Kliv ombord, Rose.

- Kom nu.
- Rose?

Kliv ombord!

- Rose?
- Adjö, mor.

- Kom tillbaka!
- Vart ska du?

Till honom?
Och vara hora åt ett slödder?

Hellre hans hora än din hustru.

Nej!

Nej, sa jag!

Rose, stanna!

- Fira ned!
- Rose! Nej, vänta!

Rose?

Hjälp!

Hör nån mig?

Hjälp mig!

Hjälp mig! Hör nån mig?!

Hör nån mig?! Hjälp mig!

Mr Andrews!

- Steward, kontrollera styrbordssidan!
- Sätt på livbältet och gå upp.

Lucy, sätt på livbältet
och föregå med gott exempel.

- Är det nån här?
- Mr Andrews! Tack gode Gud!

- Var sätter väbeln nån i arrest?
- Du måste till en livbåt.

Jag ska dit ändå,
men utan er hjälp tar det längre tid.

Ta hissen längst ned och gå till
vänster förbi besättningens kontor.

Sen höger, och vänster igen
vid trapporna till en lång korridor.

Det här går illa.

Helvete!

Ursäkta mig!

Jag beklagar, hissarna är avstängda.

Jag ber inte snällt längre!

Kör ner hissen! Till E-däck.

Lossna!

- Vi åker upp!
- Nej!

Kom tillbaka! Jag åker upp!

Korridor... Besättningens korridor.

Jack!

Jack!

Jack!

Rose!

- Jack?
- Här är jag, Rose!

Jack! Förlåt mig!

- Lovejoy lade den i min ficka.
- Jag vet!

Rose, du måste hitta extranyckeln.

Titta i skåpet.

Den är silverfärgad.

Silver... Alla är av mässing!

Leta här!

Rose, hur fick du veta
att jag var oskyldig?

Jag insåg att jag redan visste det.

Fortsätt leta!

Det finns ingen nyckel!

Du måste skaffa hjälp.
Det ordnar sig.

Jag kommer strax.

Jag väntar här!

Hallå? Är nån här?

Är det nån här nere?

Vi behöver hjälp!

Helvete!

Kan nån höra mig? Hallå!

Tack gode Gud! Vänta, jag behöver
hjälp. Det är en man här... Vänta!

Hallå!

- Ni ska inte vara här!
- Jag behöver hjälp.

- En man sitter fast.
- Häråt. Grips inte av panik.

Nej, ni går åt fel håll! Släpp mig!

Jag skiter i dig!

Gode Gud...

Jack!

- Duger den här?
- Det får vi snart veta.

Vänta! Öva ett par hugg där borta.

Bra! Försök träffa samma ställe igen.

Det räcker. Sätt igång, Rose.
Du klarar det.

Hugg riktigt hårt och snabbt.

- Vänta! Håll händerna längre isär.
- Så här?

Rose, jag litar på dig.

Nu!

Du klarade det! Kom, vi springer!

Helvete, vad kallt!

- Det är vägen ut.
- Vi måste hitta en annan väg.

Det ser man inte varje dag.

Vad gör bagaget här?
Ta bort det, vi behöver utrymme!

- Det är dags för henne att ge sig av!
- Håll er lugn!

- Lovejoy!
- Hon är inte på styrbordssidan heller.

Vi har ont om tid, den pedanten
släpper inte ombord några män.

En på andra sidan gör det.

Då blir det vårt drag,
men vi måste försäkra oss.

Den här vägen!

Hallå, vad håller ni på med?
Det där får ni allt betala.

- Det är White Star Lines egendom.
- Håll käften!

Håll båten, jag måste tillbaka och...

- Ned!
- Hon är den sista!

Varför sjösätts båtarna halvfulla?

- lnte nu, Mr Andrews.
- Ungefär 20 i en båt byggd för 65?

Och i en satt bara tolv!

Vi var osäkra på vikten,
båtarna kan ge vika.

Dumheter,
de provades i Belfast med 70 man!

Fyll båtarna, mr Lightoller!

Jag behöver fler kvinnor och barn.

- Tillbaka!
- Det är ingen utgång!

Lås inte in oss, fartyget sjunker!

- Släpp fram kvinnorna!
- Lås upp grinden.

Endast kvinnor!

Inga män!

Lås grinden!

Det finns kvinnor och barn här!
Släpp ut oss och ge oss en chans!

- Kommer vi ut?
- lnte den vägen!

Vi måste skynda oss.

- Båtarna är borta.
- Vi måste ut.

- Det finns niente däråt.
- Vi tar den här vägen.

- Min egen lyckas smed.
- Jag med.

- Skynda på!
- Vi tar den här vägen.

Häråt!

Återvänd till huvudtrappan.
Där kommer allt att ordna sig.

Där ordnar det sig.
Gå till huvudtrappan.

- Öppna.
- Återvänd till trappan.

- Öppna grinden!
- Återvänd till huvudtrappan.

- Helvete! Din jävel!
- Sluta!

- Hjälp till här!
- Flytta på er!

Hugg i!

- Flytta er!
- Ställ ned den!

Sluta!

En gång till!

Vi sticker!

- Kom, Rose.
- Ni får inte gå upp.

Håll ordning!

Tillbaka!

Dra in henne!

Tillbaka, säger jag!
Annars skjuter jag er som hundar!

Håll ordning! Håll ordning, sa jag.

Mr Lowe, bemanna båten.

Är alla oskadda? Grips inte av panik.

- Tillbaka!
- Vi kommer för sent.

l fören finns fler båtar. Stanna hos
Murdoch, han verkar praktiskt lagd.

Sluta fira!

Kapa fallen!

- Sitt ned!
- Ni där, håll er undan!

Håll er undan, där! Håll er undan!

Allt blir kaos, vi har ont om tid.

- Mr Murdoch?
- Mr Hockley. Ni två följer med!

Jag är affärsman
och vill föreslå en sak.

Kom, Rose!

Båtarna är borta!

- Finns det båtar på den sidan?
- Nej, men längst fram i fören.

Det är meningslöst.
Ingen lyssnar på oss.

De lyssnar inte vid middagarna
heller. Vi spelar och håller värmen.

"Orfeus."

Drunkna till musik! Typiskt 1:a klass!

- Var är alla?
- De är kvar i aktern.

Då är vi överens, Mr Murdoch.

Männen håller sig tillbaka, sägerjag!

Endast kvinnor och barn!
Tillbaka, herrn!

Kom fram här, frun!

Titta på den andra sidan!

Hon är på andra sidan
och väntar på en båt - med honom.

- Kvinnor och barn?
- De är ombord.

Nån annan då?

Nån annan?

Förbannat!

Herrn, ni får inte gå här!

Utmärkt!

Redo att fira ned!

Redo till vänster!

Ned med dem!

Rätt så.

Båda sidor samtidigt. Rätt så.

Jag tar henne.

- Pappa!
- Ingen fara, det ordnar sig.

- Kom med i båten!
- Vi ses snart igen.

Papporna tar en annan båt.
Håll mamma i handen och var duktig.

- Jag ger mig inte av utan dig.
- Du måste iväg!

- Kliv ombord, Rose.
- Nej, Jack.

- Kliv ombord!
- Ja, kliv ombord, Rose.

Så du ser ut! Helt förskräcklig.

Här. Ta på dig den här.

- Kliv ombord, jag tar nästa.
- lnte utan dig.

Jag kommer att klara mig,
oroa dig inte.

- Kliv ombord.
- Jag har ett avtal med ett befäl.

Jack och jag klarar oss båda två.

- Där ser du, en båt väntar på mig.
- Skynda på, den är snart full.

Kliv ombord, fröken!

Kliv ombord! Skynda på!

Lämna relingen!

Fira ned!

- Du ljuger bra.
- Nästan lika bra som du.

Det finns väl inget avtal?

Jo då. Men du får inte ut nåt av det.

Jag vinner alltid,
på ett eller annat sätt.

Rose!

- Hejda henne!
- Rose! Vad gör du?

Rose!

Du är så dum! Varför gjorde du så?
Du är så dum, Rose!

- Varför gjorde du så?
- Om du hoppar, så hoppar jag.

Jag kunde inte ge mig av, Jack.

- Vi kommer nog på nåt.
- Nu är vi tillsammans.

Kom, Rose!

Njut av er tid tillsammans!

- Vad kan vara så lustigt?
- Jag la diamanten i rocken.

Och hon fick rocken!

Vi kan inte lämna honom.

Tillbaka!

Det är fel håll! Kom tillbaka!

Spring, Rose!

Häråt!

Räck mig handen!

Gode Gud!

Hjälp!

Hjälp!

- Vänta! Öppna grinden!
- Snälla ni, hjälp oss!

Snälla ni!

Helvete!

Kom igen!

- Herregud...
- Skynda er!

Jag tappade nycklarna!

Gå inte! Hämta hjälp!

- Jag har dem! Vilken är det?
- Prova den korta!

Det var fel!

Den fastnade!

Det gick! Stick, Rose!

Jack! Kom nu!

- Sätt en åra under den!
- Endast kvinnor och barn!

Hissa upp dävertarna!
Skjut upp fallen!

Mamma!

Fortsätt uppåt!

Sluta knuffas!

Låt oss leva, jävla engelsman!

Jag skjuter den som tar sig förbi!

- Din jävel!
- Tillbaka!

Vi hade ett avtal!

Era pengar räddar inte nån av oss.
Tillbaka!

Kvinnor och barn!

Knuffas inte!

Nej, Will!

Tillbaka!

- Jag har ett barn!
- Släpp fram dem!

Snälla, jag har ett barn!

Jag är allt hon har här i världen.

- Fortsätt.
- Tillbaka!

Räck hit!

Ge mig henne.

Se så.

- Vänta!
- Mr Andrews!

Rose...

Ska ni inte försöka?

Förlåt att jag inte byggde
ett starkare fartyg, Rose.

Vi måste skynda oss.

Vänta.

Lycka till, Rose.

Ni med.

Mr Guggenheim? De här är till er.

Nej tack. Vi har våra finkläder på
och tänker gå under som gentlemän.

Konjak, tack!

Få över fallen hit!
Hissa upp, sen vänder vi den!

Kapten?

Vart ska jag gå? Snälla ni.

Kapten!

Det var det.

Adjö, Wally. Lycka till.

Och så levde de lyckliga
tillsammans i 300 år

i landet Tir Nan Og,
landet av evig ungdom och skönhet.

Vi hinner inte! Kapa fallen!

Kapa dem om ni måste!

Ge mig en kniv!

Kapa dem!

Kapa fallen!

Mina herrar, det har varit en ära
att spela med er i kväll.

Vi stannar ombord så länge det går!

Den här vägen!

Hoppa!

Jag har dig. Hoppa!

Du sänker oss!

"Om jag ock vandrar
i dödsskuggans dal"...

Skynda på genom dalen!

"Heliga Maria, Guds moder, bed för
våra synder nu och i dödens stund."

- "Heliga Maria, full av nåd"...
- Häråt!

Kom!

"Och jag såg en ny himmel och
en nyjord; ty den förra himmelen"

"och den förra jorden voro
förgångna, och havet fanns icke mer."

Det är snart över!

"Och de skola vara hans folk;
ja, Gud själv skall vara hos dem."

Jack, det var här
vi sågs första gången.

"Och Gud skall avtorka alla tårar
från deras ögon."

"Och döden skall icke mer vara till,
och ingen sorg eller klagan"

"eller plåga skall vara mer;
ty det som förr var är nu förgånget."

Ro fortare!

Håll fast!

Håll i dig!

Gode Gud!

Slå på strömbrytarna!

Vi måste flytta oss!

Räck mig handen, jag drar över dig.

Räck mig handen!

Jag har dig, jag sviker dig inte!

- Vad händer, Jack?
- Jag vet inte.

Håll i dig!

Nu gäller det!

- Herregud!
- Håll i dig!

Fartyget drar ned oss.
Ta ett djupt andetag när jag säger till.

Simma mot ytan!
Släpp inte min hand!

- Vi klarar oss, lita på mig!
- Jag litar på dig!

Redo?

Nu!

Jack!

- Rose!
- Släpp henne!

Rose, du måste simma!

Fortsätt simma!

- Det är så kallt.
- Simma!

Kom nu. Fortsätt simma.

Kom.

Klättra upp här.

Kom igen, Rose.

Håll dig kvar.

Det ordnar sig.

Nu ordnar det sig.

Ro hit båtarna!

Båtarna hämtar oss, håll ut lite till.

De rodde bort från suget,
men nu återvänder de.

- För Guds skull!
- Snälla nån, hjälp oss!

Ni förstår inte.

De sänker båten om vi återvänder.
Vi går under!

Sluta, så rädd jag blir.
Flickor, ta en åra och börja ro!

Är ni galen?
Vi är mitt i Nordatlanten!

Vill ni leva eller vill ni dö?!

Jag förstår mig inte på er.

Vad är det med er?
Era män är där ute!

- Det finns plats för fler.
- Och det blir en färre här

om ni inte täpper till truten!

Ta upp årorna
och gör fast de två båtarna också!

Gör fast dem ordentligt!

Karlar, vi måste tillbaka!

För över kvinnorna till den båten
så snabbt ni kan! Lämna plats där!

Det blir tyst.

Det tar ett par minuter...

att organisera båtarna.

Du håller kanske inte med

men jag tänker skriva till
White Star Line och klaga på det här.

Jag älskar dig, Jack.

Gör inte så.

Ta inte adjö, inte än.

- Förstår du?
- Jag fryser så.

Hör på, Rose.

Du kommer att ta dig härifrån.

Du kommer att överleva
och skaffa massor av barn.

Och du får se dem växa upp.

Du dör när du är gammal
i en varm säng.

lnte här, inte i natt, inte så här.

Förstår du?

Jag har tappat känseln.

Att vinna biljetten
var det bästa som nånsin hänt mig.

Det förde mig till dig.

Och det är jag tacksam över.

Tacksam.

Du måste...

göra det för min skull.

Du måste lova mig
att du tänker överleva.

Att du inte ger upp

vad som än händer.

Hur hopplöst det än...

Lova mig det, Rose.

Och svik aldrig det löftet.

Jag lovar.

Svik mig aldrig.

Jag sviker dig aldrig, Jack.

Jag sviker dig aldrig.

Framåt!

Åror!

- Ser ni nån som rör sig?
- Nej, ingen som rör sig.

- Se efter!
- Räck mig åran.

- Se efter, var säkra!
- De är döda.

Ro sakta framåt.

Träffa dem inte med årorna.

Är nån vid liv?

Hör nån mig?

Är nån vid liv?

Vi väntade för länge.

Fortsätt se efter!

Är nån vid liv?

Hör nån mig?

Kom, Josephine

l min flygmaskin

Och upp far hon

Upp far hon

Jack...

Jack? Jack...

Jack, där är en båt. Jack?

En båt, Jack!

Kom tillbaka... kom tillbaka...

Kom tillbaka, kom tillbaka...

Kom tillbaka. Kom tillbaka!

Hallå!

- Hör nån mig?
- Det finns ingen där.

Kom tillbaka! Kom tillbaka!

Jag sviker dig aldrig, det lovarjag.

Vänd!

1 500 människor hamnade i havet

när Titanic sjönk under oss.

Tjugo båtar låg i närheten

men bara en återvände.

En.

Sex stycken räddades ur vattnet,
jag själv inberäknad.

Sex

av 1 500.

Sedan kunde de 700 människorna
i båtarna bara vänta.

Vänta på att dö eller på att få leva.

Vänta på en förlåtelse
som aldrig skulle komma.

Ni hittar inte ert folk här,
det är bara tredje klass.

Han har rödbrunt hår och vitt skägg!

Finns det fler passagerarlistor?

- Han kan vara på ett annat fartyg.
- Vi gör allt vi kan.

Det var sista gången jag såg honom.
Han gifte sig förstås

och ärvde sina miljoner.
Men börskraschen 1929

slog hårt mot hans intressen. Han
sköt sig genom munnen samma år.

Ja, så stod det.

Ditt namn?

Dawson.

- Rose Dawson.
- Tack.

Vi hittade inget om Jack,
han finns inte registrerad nånstans.

Det skulle han ju knappast vara.

Och jag har aldrig nämnt honom
förrän nu, inte för nån.

Inte ens din farfar.

En kvinnas hjärta
är en djup ocean av hemligheter.

Men nu vet ni att det fanns
en man vid namn Jack Dawson

och att han räddade mig på alla sätt
som en människa kan bli räddad.

Jag har inte ens nån bild av honom.

Nu existerar han bara i mitt minne.

Keldysj,
Mir2 är på väg upp mot ytan.

Jag sparade den för diamanten.

Jag är ledsen.

I tre år tänkte jag bara på Titanic.
Men jag fattade det aldrig.

Det blev aldrig verkligt.