Original subtitles

-De är döda för att du glömde luckan. -Jag tror att nåt har hänt min bror.

Hon är död. Du vet vad som hade hänt om hon hade börjat prata.

Hon heter Mouna. Den 19/8 var hon i Köpenhamn med sin man.

Pojken är inte hennes.

-Vad händer med pojken? -Vi har en familj.

En gammal kvinna är försvunnen. Elsa Nilsson, 83. Lätt dement.

-Hon ska fan inte ha halva vårt hus! -Hindra inte mig från att skiljas!

Nu kan jag lösa ut Judit.

-Nu kommer han. -Förstora upp cykeln.

Pakethållaren på framskärmen. Det är inte så vanligt.

Jag kan inte känna nån puls!

/MOBILSIGNAL/

-Hallå? -Malin: Sonja är på sjukhuset. Kom.

-Vad har hänt? -Hon har fått i sig nåt. Nån drog.

-Vadå drog? -Du får skynda dig hit, snälla!

-Jag kommer på en gång. -Jag är rädd.

Min dotter Sonja är inlagd här.

-Hej. -Det är ingen fara. Hon sover nu.

Hon var tydligen medvetslös när hon kom in med ambulansen, men...

-Varför? Vad hade hon fått i sig? -De vet inte.

Nån tablett, hade han sagt bara.

-Vem då? -Nån kille som var med i ambulansen.

-Vem var det, då? -Jag vet inte.

Han hade inte sagt vad han hette. Han hann gå.

Kan det inte ha varit Adrian, då?

Jag vet inte. Då hade han väl stannat kvar hos henne?

Pappa...

Sonja!

-Hej! -Älsklingen!

-Vad är jag? -Du är på sjukhuset.

Du kom in med ambulansen i natt. Minns du inte det?

Vad hände i går kväll egentligen?

Vi var på en fest.

Läkaren säger att din kropp har överreagerat på nånting. Nån drog.

Har du tagit nåt sånt?

Förlåt.

Adrian tog också en. Han... Det var bara en liten tablett.

-Var är Adrian? -Var det han som gav dig den?

Du kunde ha dött! Fattar du inte det?

-Det viktiga är att du mår bra. -Jag ska polisanmäla honom.

Han menade inget illa. Han visste inte.

Var det han som följde med dig i ambulansen?

Jag vet inte.

/ANJA KNACKAR PÅ/ Adrian? Klockan är halv åtta.

-Adrian! -Ja!

Sonja kan inte svara. Lämna ett meddelande eller skicka ett mess.

God morgon! Kom du hem sent?

Nej, inte så där jätte.

Jag måste sticka. Jag ska plugga med Josef.

-Frukost, då? -Jag tar det sen.

Hej då.

Vila nu, så kommer jag förbi efter lunch. Okej?

Vi ses sen.

-Du vill inte komma och käka lunch? -Jo, gärna. Om jag hinner.

Hej då, gumman.

-Er kakelugn, går den att tända i? -Ja.

Hej! Johan Olsson, mäklare.

-Han är här för att värdera huset. -Det är en fantastisk villa ni har.

Det är stor efterfrågan på såna här objekt. Säljer sig nästan själva.

Det här huset ska inte säljas. - Har inte du fattat det?

Jag har bett om en värdering. Jag har ju rätt att få veta värdet på huset.

-Jag kanske ska gå. -Ja, det ska du.

-Jag har ju bett honom att komma hit. -Och nu ska han gå.

-Förlåt. -Ingen fara.

Jag hör av mig.

Skulle inte du flytta?

Sommarstugeområdet har polisen sökt igenom. Elsa hade stuga där tidigare.

Vårt sökområde är skogen.

Vi börjar med att gå cirka två kilometer till väg 114.

Sen vänder vi och går tillbaka parallellt med den sträckan.

Var försiktig med den. Till nästa säsong kanske det är dags-

-att köpa en lite modernare cykel. Tack. Hej, hej.

-Hej! Och vad kan jag hjälpa dig med? -Anja Kovacs från polisen.

Jag försöker hitta en cykel. Kan du hjälpa mig?

Jag kan försöka. Vad gäller det?

En DBS. Vad vill du veta?

-Vilka säljer den? -Ingen. Den är 25 år gammal.

Vet du vilka som sålde dem?

Ahlberg, kanske, och Stigs. Men de har slutat för länge sen båda två.

-Har du nåt ramnummer? -Nej.

Då blir det nog lite svårt, tyvärr.

-Okej. Tack för hjälpen. -Hej, hej.

Spelar man upp det i normal hastighet är det nästan omöjligt att upptäcka.

Men kolla nu.

-Där. Såg du? -Nej.

Där.

Han har ingen luva. Vilken kulvert är det?

Jag vet inte. Du får fråga sjukhuset.

-Syns han igen? -Nej. När ljuset tänds är han borta.

Lysrören här ska bytas ut till LED- belysning, men det tar sin lilla tid.

In här, vänster.

-Var sitter kameran? -Där framme, ovanför dörren.

Han måste ha stått här nånstans. Sen vände han om.

Han sprang in i fel kulvert, vände och sprang tillbaka.

Om han hade varit här en timme tidigare borde han ha hittat.

-Ser du nåt? -Nej.

/FLERA RINGSIGNALER GÅR FRAM/

/MOBILSIGNAL/

/DET FORTSÄTTER ATT RINGA/

Bättre än så här blir det inte. Vi får inte ut mer information.

-Hur går det med cykeln? -Svår att spåra utan ramnummer.

/MOBILSIGNAL/

Ja, det är Anja. Ja, okej. Jag kommer. Hej.

Missing People tror att de har hittat den försvunna kvinnan i ett gruvhål.

-Hej. Anja Kovacs, polisen. -Vad bra. Det är där uppe.

Det ligger nån där nere. Jag tror inte att det är Elsa Nilsson.

-Det finns fler kroppar här nere. -Fler?

/MOBILSIGNAL/

-Hallå? -Rainer: Varför svarar du inte?

Det var min dotter. Vi har varit på sjukhuset hela natten.

Jaha. Vad är det som har hänt?

Det är ingen fara. Allt är bra nu. Jag kommer in lite senare.

Du kunde ha ringt. Jag blir orolig.

Jag hämtar resten en annan dag.

/DÖRRSMÄLL/

-Herregud, vad är det här? -Räddningsledare: Vi har en till.

Samtliga har yttre skador.

Hur de har uppkommit är svårt att säga. Kanske i fallet ner i gruvan.

-Det var väl ett högt fall? -Sju meter.

Vi får titta närmare på dem. Hittills finns inga skott- eller stickskador.

Hur länge har de legat i vattnet?

En vecka eller två. Du får ett bättre svar när obduktionerna är klara.

-Hur kunde du bara dra därifrån? -Jag trodde polisen skulle komma.

Så du tänkte bara på dig själv? Jag kunde fan ha dött!

Förlåt. Jag borde ha stannat hos dig. Förlåt.

Jag har varit vaken hela natten och tänkt på dig.

-Vad var det för tabletter? -Jag vet inte. Jag fick dem.

Hur kunde du ge dem till mig, då? Är du helt jävla dum i huvudet?

-Jag tog också en utan att bli sjuk. -Okej. Så det är mig det är fel på.

Det var inte så jag menade.

Jag vill träffa dig.

Nej.

Jag älskar dig.

Vi har gått igenom kläderna. Det fanns inget.

De hade nog redan sökts igenom.

Om de saknade yttre skador som visade hur de dog-

-var de nog döda eller medvetslösa när de hamnade i vattnet.

Vi får se när de har obducerats.

Det kanske var därifrån Mouna Mansour flydde.

Det är bara två kilometer ner till väg 114.

Det kunde vara ett motiv för att mörda henne. Om hon var ett vittne.

Om man kör bil finns det bara en väg som leder fram till gruvhålet.

Den har en låst vägbom. Frågan är vilka som har nycklar.

-Tack. -Tack! Hej!

Lydia, har du sett vad som har hänt?

De har hittat döda människor i ett av gruvhålen. Vid Boberget.

Herregud!

Han har ringt fem, sex gånger. Jag sa åt henne att stänga av telefonen.

-Vill hon ens träffa honom? -Jag vet inte.

Det vet hon nog inte ens själv.

Hans mamma är polis. Har hon koll på vad han håller på med?

-Hej, pappa. -Hej, gumman. Hej.

Hej! Hur mår du?

Mycket bättre. Jag har bara lite ont i huvudet.

Du sov så gott. Vi ville inte väcka dig. Är du hungrig?

/MOBILSIGNAL/ Ja, lite grann.

Ja, det är Malin. Hej!

Varför då?

Va? Ja, ja. Jamen, vi hörs sen. Hej.

Det var Katrin. Jag måste sätta på nyheterna här.

I sökandet efter en försvunnen äldre kvinna-

-upptäcktes en kropp i ett gruvhål på Boberget.

Inte kvinnans kropp, utan kroppen av en man.

När dykare gick ner för att ta upp kroppen upptäckte man flera kroppar.

-Pappa! -Erwin?

Hallå! Hur är det? Hur mår du?

Hallå, vad hände?

Hur mår du?

-Lite yr bara. -Kom.

Aj...

Jag har ju inte sovit nånting i natt.

-Vill du ha lite vatten? -Nej tack. Jag...

Nej tack. Jag måste nog hem och vila lite.

-Du kan vila dig här. -Ja, du ska inte åka nånstans nu.

Okej. Ja tack. Kanske en liten stund bara.

/MOBILSIGNAL/

-Hej du. -Lydia: Du måste titta på nyheterna.

Nåt fruktansvärt har hänt. De har hittat döda människor i ett gruvhål.

De har hittat sex döda människor där nere! Ett barn också.

Men...

Det här är ju... Herregud!

Hur har de hamnat där?

Jag måste sluta nu, vi får kunder. Men vi hörs sen.

Tv-röst: Inga uppgifter finns om hur eller när de har hamnat i gruvhålet.

Dykare genomsöker ännu gruvhålet som har flera vattenfyllda sidogångar.

Vad alla nu fruktar är att man ska hitta fler döda.

Böj huvudet lite bakåt.

/MOBILSIGNAL/

Förlåt, Aksel.

-Det är Ahmed. -Hej. Anja Kovacs från polisen här.

-Jag skulle behöva din hjälp. -Vad gäller det?

De flydde för sina liv och lämnade allt!

-Jag vet. -Vet du?

Vad vet du om att tvingas fly från sitt hemland och allt man älskar där?

Du vet ingenting.

Jag är också flykting. Från kriget i Bosnien.

Jag förlorade min pappa och min bror. De kastades i en massgrav nånstans.

De blev skjutna på gatan utanför vårt hus. Jag såg det. Jag var nio år.

Och min syster...

Och sen flydde vi, så jag vet.

-Är du vaken? -Ja.

-Hur mår du? -Jag mår bra.

-Var är Malin? -Hon kollar på nyheterna.

Vill du ha kaffe?

Nej tack. Jag måste till jobbet nu.

Tack för att du stannade hos mig i natt. Du är bäst!

-Var är Rainer? -Ingen aning.

Erwin! Erwin!

Hämta vatten!

Erwin! Erwin, hallå!

Här. Drick det.

-Vad har hänt? -Han svimmade.

Erwin. Erwin?

Försiktigt.

Jag tar hand om det här.

Tack, Rainer. Jag klarar mig själv nu.

Jag kommer med.

Det går åt helvete om du inte tar dig samman.

Det går ju redan åt helvete, för fan.

Du ser väl vad som händer? De kommer att hitta oss!

De kommer inte att hitta oss. Det är så vi måste tänka.

Eller tänker du sänka oss båda två?

Det kommer jag aldrig att tillåta, Erwin.

/DÖRRSMÄLL/

Okej?

-Känner du igen henne? -Nej.

En till. Är det okej?

Vet du vem hon är?

Hon är ju bara en liten flicka!

Mm.

-Var är den lilla pojken? -Han är hos en familj.

De har egna barn. Mamman pratar arabiska.

Han måste ju ha varit med. Han måste veta.

Men han är så liten. Han pratar knappt.

Det är svårt.

-Hej. Anja Kovacs från polisen. -Hej. Kom in.

Det här är mina döttrar Leila och Yasmin. Det här är min vän Reem.

Hallå där!

Hej! Vad har du där?

Han pratar inte så mycket. Men han säger "mamma" och "katt".

Han älskar att titta på kattvideor.

-Jag måste visa honom en bild. -Det är okej.

Titta här, ska vi se. Titta här!

Känner du henne?

Nycklar till vägbommen har kommunen, länsstyrelsen och räddningstjänsten.

-Bara kommunen lånar ut sina. -Till vem då?

Elbolag, skogsentreprenörer. En hel del, faktiskt.

För några år sen fälldes skog där av flera entreprenörer.

Det finns nog en hel del kopior.

Jag tror att de är syskon.

/DÖRRKLOCKAN/

-Hej. -Hej.

-Hur är det med dig? -Det är bra.

-Din telefon är avstängd. -Jaha.

Vill du komma in?

-Var det nåt särskilt? Är det Sonja? -Nej, hon mår bra.

Jag ville kolla hur du mådde. Jag ringde åkeriet när du inte svarade.

-De sa att du föll ihop och svimmade. -Jaha. Nej, jag är bara lite yr.

Jag har ju inte sovit nånting.

-Jag blev orolig i alla fall. -Jag mår bra nu. Det är ingen fara.

-Vill du ha kaffe? -Ja, gärna.

-Saknar du huset? -Ja.

Det gör jag.

Jag saknar dig, Malin.

Dig och Sonja.

Ska du inte åka in så att de får ta ett EKG?

-Nej. Det behövs inte. -Det kan ju komma tillbaka.

Smärtor i bröstet ska man alltid kolla upp.

Jag ringer vårdcentralen i morgon.

-Hm? -Mm.

-Jag lovar dig. -Då gör du det också.

Jag blir ju rädd, förstår du väl.

Mig blir du inte av med i första taget.

Jag tar hand om det här.

-Ska du inte titta på nyheterna? -Nej.

De tror att mordet på kvinnan hänger ihop med de som hittades i gruvhålet.

Jaha. Hur då?

Det sa de inte. Ska du inte komma?

Inte nu.

-Vet vi nåt mer om de andra? -Ingenting.

Inga mobiler heller, inga plånböcker.

De där pengarna låg i den väskan.

Han där hade också ett penningbälte på sig med euro i.

Det finns två klockor. Båda har stannat när vatten har trängt in.

Den på halv tio. Den på fem över tio.

Den här med datum har stannat på 21 augusti.

Det är då Mouna blev upplockad av Ferm.

Hur lång tid tar det för vatten att komma in?

Det beror på kvaliteten, om de är trasiga eller intakta.

Men jag skulle säga alltifrån ett par minuter och uppåt.

Nej, fan! Man måste ju ha diskhandskar för att äta en sån här.

Det kom på skon också!

-Det finns stövlar i bakluckan. -Najs.

Är du klar med skovården, eller?

Ja.

Du, är inte det där hon?

Jo.

Älskling... Kom och lägg dig.

Men du...

Hm?

-Vi försöker sova nu. -Jag kan inte!

Så fort jag blundar ser jag hans döda ansikte.

Och jag måste ringa min mamma, men jag vågar inte.

Hur ska jag kunna tala om att Tarek är död?

Hennes hjärta är dåligt. Hon kommer inte att klara det.

Jag vet fan inte vad jag ska göra, Marie!

Hallå, det är Ahmed.

Hallå, vem är det? Hallå?

/SUCK/

Adrian?

-/SNYFTAR/ Tänd inte. -Förlåt.

Har det hänt nåt?

-Sonja har gjort slut. -Va?

Varför då?

Det är mitt fel.

Kan du berätta?

Nej.

Det här är Rainer Lunt. Lämna ett meddelande eller skicka ett sms.

Det är Erwin här. Jag blir nog hemma i dag, för jag mår inte så bra.

-Är du hemma? -Ja, jag bor här.

Jag flyttar nu.

Kan du ta fåtöljen?

Hör av dig om du får bröstsmärtor igen, så tar vi ett långtids-EKG.

-Men det ser bra ut nu? -Ja, ja. Helt normalt.

Så. Nu kan du klä på dig.

Och dödsorsaken är kvävning, alltså syrebrist.

-Det sannolika är ju att de har... -Ursäkta. Förlåt att jag är sen.

De har nog transporterats i ett utrymme där syret har tagit slut.

Det hände en grej i Österrike för några år sen.

Det var en frysbil med flyktingar som hade kvävts till döds.

Den hade stått övergiven i flera dygn.

Vi kanske letar efter en frysbil.

-Eller en container. -Vi har en tidsram.

Mouna Mansour blev upplockad på väg 114 den 21 augusti vid halv tio.

Samma kväll dumpades kropparna.

Ahmeds bror ringde ett par dar tidigare.

Den 21 augusti lämnade bilen med flyktingar Köpenhamn.

Om det tar fem timmar att köra från Köpenhamn, landar vi på 16.30.

Före 16.30 har bilen passerat Öresundsbron.

-Där passerar 17 000 fordon per dygn. -De flesta kan vi ju bara räkna bort.

De som dumpade kropparna i gruvhålet måste ha känt till att det fanns där.

Bilen vi letar efter finns nånstans i området.

Vi har tre uppgifter:

Ett: att kolla upp åkerierna i området och vilka bilar de har.

Två: att identifiera nån av bilarna på filmerna från bron.

Tre: att fortsätta med nyckelkollen. Okej? Då sätter vi i gång.

-Hej. Polisen. Jag söker Rainer Lunt. -Det är jag.

Vi kontrollerar alla som har lånat nycklar till vägbommen på Boberget.

Den in till gruvan. Ni lånade en nyckel 2017, mars till september.

Det kan stämma. Vi körde sand från sandtaget, men nyckeln är återlämnad.

-Det var ingen som tog en kopia? -Kanske, men jag tror inte det.

Okej. Tack ska du ha.

/STEG PÅ VÅNINGEN OVANFÖR/

Judit: Jag går nu. Hej då.

Vi lånade nycklarna den 21 augusti. Det var en ledning som gått ned.

-Hur länge var ni där? -Till kvart över sju.

Vi jobbade över.

-Såg ni nån när ni var där? -Nej.

-Låste ni bommen efter er? -Javisst.

-Jag ska ha en glass. Vill du ha nåt? -Jag kan hänga på.

Teo, det är han! Cykeln!

Polis! Stanna!

Stanna, sa jag!

Stanna!

/SIRENEN TJUTER/

Teo!

Han sprang in där nånstans.

Jag såg att han kastade nåt från bron där borta.

Anja! Jag kollar i kanalen där borta också.

Yes. - Hej. Det var Anja Kovacs här.

/DÖRREN ÖPPNAS/

-Han är försvunnen. Såg du honom bra? -Nej, det kan jag inte säga.

-Tjena. Ni behövde hjälp med nåt? -En transport. Cykeln ska till huset.

Det är bevismaterial, så på med handskarna.

Svensktextning: Lisa Albright Iyuno-SDI Group för SVT