Original subtitles

ZAATARI I JORDANIEN 30 ÅR SENARE

Jag är liksom i Jordanien. Jag kan inte...

Okej, hon var... Pippi är med mig.

Jag hittade henne i min väska. Jag vet inte.

Men... du? Vet du vad? Jag måste lägga på.

Jag måste fokusera på mitt jobb.

Hej då. Tack.

- Välkommen. Jag heter Julienne. - Åsa.

Jag skriver om starka, framgångsrika kvinnor-

- för att inspirera unga kvinnor som besöker vår hemsida.

- Får jag använda den här? - Visst.

- Var det inte en tidskrift? - Det var en tidskrift.

Allt är på internet numera.

Vi har fler läsare nu än någonsin.

Alla som jag har intervjuat tidigare-

- direktörer, skådespelerskor och politiker...

Deras arbetsplatser såg inte alls ut så här. Inget illa menat...

Det gör inget. Det här är mitt kungadöme.

- Julienne! Vi behöver din hjälp. - Ursäkta mig.

Vad är det?

Vi behöver diazepam. Kan du hjälpa mig?

- Kom och hjälp mig. - Okej.

Håll fast honom ordentligt. Tack.

Det är hans tredje krampanfall. Vi måste ta honom till ett sjukhus.

Okej, Afesh. Andas.

Rör dig inte.

Jag är så glad och tacksam. Det blir en jättebra artikel.

- Du gör ett fantastiskt jobb här. - Tack.

- Okej. Hej då. - Ha en bra resa hem.

Jag säger bara att granatkastaren inte borde vara här.

Den är en av många saker som inte borde vara här.

- Hur ont gör det från ett till tio? - Två.

Sandersvik S-58:or. Den var sliten, kanske 30 år gammal.

Det kan vara mitt fel att den är här.

Chéri, sluta. Gjort är gjort.

Du är inte samma person längre.

- Du måste släppa det. - Okej. Men det oroar mig.

De har ögonen på oss. De kör närmare än tidigare.

- Tänker du verkligen flytta Afesh? - Ja.

- De letar efter honom. - Vi måste.

Han kommer inte att överleva här.

Oroa dig inte. Vi kör ut i skydd av mörkret inatt.

Precis som vi har gjort förut.

- Seriöst? - Okej.

- Kom igen. Säg det. - Du vet...

Och du vet.

Jag vill inte ha din njure.

Om du vill bli av med den kan du nog ge den till någon annan.

Snälla... Vi kan väl njuta av den tid vi har?

- Okej? - Okej.

Och på tal om det...

- Ja! - Ja!

- Choklad... - Ännu en dag i paradiset.

Ännu en dag i paradiset. Mon Dieu!

Jag köper en ny låda imorgon i Ramtha.

- För min skull? - För min skull.

Okej...

Oroa dig inte, Afesh. Resan är inte lång.

Försiktigt, hör ni... Så där.

Okej. Nu åker vi.

Okej...

Hej då.

- Glöm inte... - chokladen. Jag vet.

- Stanna! - Ni måste släppa ut mig!

Vakta grinden! Julienne!

Julienne!

- Jag är här tills imorgon bitti. - Okej.

Hur länge är ni här? Jaså? Imorgon bitti.

- Du kom ihåg. - Det är svårt att glömma.

- Du dricker ju bara billig whiskey. - Jag vill hålla det enkelt.

Tror du att det är enkelt att hitta billig whiskey här?

Varsågod.

- Vad är det där? - Jag avgiftar mig.

Jag bad om mycket ingefära. Är det där mycket ingefära?

- Jag ber om ursäkt. - Smaka på den!

Ni har rätt. Jag ska hämta en ny.

Hur är det med din dotter?

Hon... börjar bli bättre.

- Sakta men säkert. - Bra.

Jag tycker att det är dags att du återvänder till de stora affärerna.

- Du ser bra ut. - Hej, Anders. Hur är det med dig?

- Har du roligt på mässan? - Alltid. Välkommen till min värld.

- Vad tycker du? Är det din första? - Ja. Jag kan inte klaga.

- Jag har varit upptagen här. - Upptagen? Bra.

Jag har en sak att visa dig.

"Ett nytt missilsystem, raketer, underhåll..."

- Vad är det här? - De vill köpa era vapen.

Det är en affär värd... ungefär 500 miljoner euro.

- Och du bara ger mig den? - Kanske mer.

De är villiga att betala extra för en snabb affär.

Representerar din kontakt verkligen Indonesiens regering?

Ja. Jag har känt honom i över 20 år.

Jag vet. Indonesien...

När man drunknar tar man tag i vadsomhelst.

Och vem är det som drunknar?

Sluta spela. Jag vet varför ägarna i Bryssel gjorde dig till vd.

Hur lång tid har du på dig att rädda företaget? Ett år? Ännu mindre?

Hon var liksom mitt uppe i allting och så bara: Poff! Borta.

Så absurt...

- Har jag sagt att jag älskar er? - Alltid.

Men du får gärna fortsätta.

- Livet är en gåva. - Vad fint sagt.

Vi kanske ska tatuera in det på svankerna.

Du kör "livet är" så kör jag "en gåva".

- Så blir det en mening när vi går... - nakna.

Det är klyschigt, men det är sant.

Man vet inte när man ska dö. Man kan dö närsomhelst.

Det är lite större risk i en krigszon än på ett frilanskontor på Söder.

Pappa kan ta hand om Nike imorgon.

Tilde kan inte, Fanny är sjuk... Du har bytt jour två gånger.

Kan du inte ta med henne på mötet?

Kan inte du ta med henne till sjukhuset?

Jag tycker att... vi ska ge honom den chansen.

Han har kämpat och förtjänar det. Det handlar om några timmar.

Har du ett bättre förslag?

- Nej? - Nej.

Kan jag få telefonen?

- Hej. - Hej.

- Vad gör du imorgon? - Inget speciellt.

Vad då? Ja!

Absolut! Det är inga problem. Okej. Nio hos mig.

Pappa! Nej, men seriöst. Jag lämnade dig i fem minuter.

Jag kommer att jobba för fullt, Johanna.

- Man kan inte ignorera sina kunder. - Nej. Hur skulle det se ut?

De måste ju ha vapen. Det finns för lite vapen i världen.

- Det finns för lite svenska vapen. - Yeah, right.

Det håller industrin igång. Det skapar jobb.

- I'm a working class hero. - Det kan du ju intala dig själv!

Jaha?

- Ska du bara retas med den? - Nej. Det finns en anledning.

- Jaha? Jag fyller först på lördag. - Det är inte till dig.

Jag har fått ett jobb...

som AD ass. på en reklambyrå. Jag börjar om en vecka.

Men kom igen...

Ja, men jag är glad.

Men rusa inte in i någonting.

Jag rusar inte in i något. Det har gått fem år.

Eller hur?

- Så skål! För mig. - Ja.

Johanna...

- Skål för dig. - Skål.

- Du är världens bästa. - Tack, jag vet.

- Hej. - Hej!

Vad härligt att... Nej, men!

Så brukar du väl inte göra? Hej.

Ska vi titta på fiskarna?

Ska vi titta på fiskarna?

- Jag lägger in lite mat här. - Okej. Titta!

- Titta här... - Hon behöver käka runt halv tolv.

Jag ställer hennes grejer här. Och... det är bara att värma i mikron.

Sen får hon sova. En timme max, annars är det omöjligt...

- att få henne att somna sen. - Du kommer inte att hitta någonting.

Titta!

Det kommer att gå bra.

Oj, vad det var kallt i vattnet.

Bilden är inte så smickrande. Rubriken är väl inte det heller?

Så alltså: "Inkommande ordrar har nått en ny lägstanivå."

"Bara krisen på 90-talet var värre."

- Hur vet de det? - Eftersom jag berättade för dem.

Va?

Tack för att du tar emot oss så snabbt.

Jag förstod att det var bråttom. Vi försöker vara tillmötesgående.

- Hej. Maggie van Haal. - Jarl Myrbrand. Välkommen.

Den här vägen.

Jaha... Då förstår jag att indonesierna har hört av sig.

Ja. De är mycket på hugget.

- De vet vad de vill ha. - Men de vill inte ge någonting.

De har inte undertecknat slutanvändaravtalet till exempel.

Förändringar tar tid i Indonesien. De rör sig åt rätt håll.

Det vet jag inte. Men vi måste veta att produkterna hamnar där de ska.

Ibland måste man peka med hela handen.

Ursäkta om jag upprepar det ni sa-

- men Sverige har redan avtal med Indonesien.

- Det här är väl bara rutin? - Ja. Mer eller mindre.

Mindre, hoppas jag.

Mina anställda i Sandersvik kanske är arbetslösa om några månader.

Ms van Haal... Jag vet inte vad ni är van vid...

- men i Sverige är vi noggranna. - Ja.

Det är bra. Jag vill inte göra affärer som inte är lagliga.

Det är en sak som utmärker mitt företag.

Men om jag inte gör framsteg-

- kommer mina chefer att flytta produktionen utanför Sverige.

Om vi får klartecken hjälper det den svenska försvarsindustrin.

Och det är "mrs van Haal".

Hej. Finns Martin Linde kvar här?

- Martin? - Ja.

Han hade det här stället på 80-talet.

Det ser likadant ut, så jag tänkte att han...

- Marianne? - Det spelar ingen roll.

Förlåt att jag störde. Tack.

Är det något jag kan stå till tjänst med?

Vet du vad den där runda fisken heter?

Clownfisken.

Precis som på cirkus. Den där platta heter fjärils...

Fan.

Jag trodde att du var död.

Sätt dig.

Robert Kastell... Det var som fan.

Och du kallar dig Marianne nu för tiden?

Fint.

Är det dig man pratar med för att köpa ett vapen?

Nej, nu tar vi det lite lugnt.

Stålarna? Hur mycket är du skyldig?

Så... det var 10 000 du lånade.

Sen lite ränta på det. Ska vi säga tio procent?

Den har ju gått upp och ner. Den var ju 500 procent på 90-talet.

Så om vi tar tio procent... Tio gånger 30...

Så rundar vi uppåt i runda slängar...

Fyrtiotusen?

De kommer att komma väl till pass. Affärerna har inte blomstrat.

Sen kom hela det här Palmemordet...

Alla trodde att jag hade ett finger med.

Jag har haft en jävla massa idioter rännande runt omkring mig.

Men om jag får mina pengar, så...

- ska jag hjälpa dig. - Det är klart att jag betalar.

Men jag har inga kontanter just nu, så om jag...

kan få ett vapen så länge så kan vi...

Varför är du tillbaka, Robert?

Jag tänker så här: Han är tillbaka för att avsluta någonting.

Sluta cirklar och sån där jävla skit.

- Hur vet jag att jag får pengarna? - Jag ger dig mitt ord.

Nej, men herregud.

Du var verkligen varit borta länge. Ger du mig ditt ord?

Men du, jag gillar dig. Vad är det exakt du behöver?

- Vem är det? - Det är en lång historia.

Det är ingen du är intresserad av. Han hade inte med Palme att göra.

- Mobilen. Ge mig den. - Jag har barn i bilen.

- Varför följer du efter mig? - Jag heter Rolf Höglund.

Jag vet vem du är - Robert Kastell. Aj!

- Du vill väl inte väcka lilltjejen? - Nej.

Snälla, ta bort kniven. Jag vet vem du är och vad du gör.

Jag har en sorts livförsäkring.

Om jag inte stoppar det sprids det faktum att du lever.

Det vill du väl undvika?

- Skitsnack. Du ljuger. - Nej.

Hej, pappa. Jag kom loss lite tidigare så jag-

- tänkte att jag kommer nu. Vi ses snart.

Jag har lagt över 30 år på att avslöja-

-all skit inom svensk vapenexport.

Jag var så här nära i slutet av 80-talet.

Bofors var bara toppen av isberget, men jag fick inte ihop pusslet.

Jag lyckades inte knyta allt till dig och dina kompisar.

Den där jävla Bratt hann före. Det är samma skit som pågår idag.

Trots lagar om något jävla exportkontrollråd.

Det har bara blivit renare på ytan.

All korruption, 45 procent inom världshandeln...

har med vapen att göra.

Sverige är en av världens största tillverkare.

Klart som fan att vi är inblandade.

För att visa dig, så att du inte tror att jag är galen...

Det är bara att googla: "Svenska vapen i Burma."

Hur hamnade de där? Här har vi...

Det är en utredning i Sydafrika om mutor som plötsligt las ner.

Här har vi Anders Spetz - vapenmäklare. Hur ren är han?

Det är stiftelser, utländska konton - omöjliga att penetrera.

Sen har vi David Hatch-

- själva navet som illegal vapenhandel kretsar kring.

Jag vet det, men jag kan inte bevisa det... än.

Men du...

Du kan.

Du vet.

Han är inte här.

Nej. Och jag kollade lekplatsen. Han är inte där.

"Vad var det jag sa"? Hur kan du veta det?

Jag ringer upp dig.

- Pappa? Var har du varit? - Titta, Nike!

- Var har du varit? - Mamma är här.

Andas på mig. Du har ju inte ens en barnstol.

Hon kunde inte somna. Vad då barnstol?

- Vi hade väl ingen barnstol? - Men vi vill inte att hon ska dö.

Om Mario hade fått bestämma hade du inte fått träffa Nike.

Varför gör du så här? Du är så dum i huvudet!

Du, förlåt. Det dök upp en grej.

- Vad då? - En man som har varit borta i 30 år.

Han vet allt. Han kan vittna hur vapenexporten går till.

Nej, pappa. Tyst. Jag orkar inte ens höra det här.

Jag fattar att du känner dig som en journalist igen, men-

- ingen annan ser dig så. Vi ser bara en alkis-

-ex-journalist som gjorde bort sig.

Håll dig borta. Glöm att få träffa Nike igen. Hej då.

Ursäkta?

- Vill du ha hjälp? - Nej.

Jag är Louise vän. Jag såg att namnskylten satt kvar.

Han fick sin chans och fuckade upp den.

Jag vet att det är din pappa, men...

han behövde höra det där.

Låt honom ringa och be om ursäkt den här gången.

Båtnycklarna. Den tillhör en kompis, så var försiktig.

Med tanke på din historik med båtar.

Skjorta och byxor.

SIG P226. En klassiker.

CZ 75B.

Stryktålig - som jag.

Glock 19. Lika tråkig som du.

SIG:en... Har du en ljuddämpare till den?

Ammunition - behövs det?

- Vad säger man nu? - Tack.

- Du blåser mig inte, va? - Du har fått mitt ord en gång.

- Hej. Grattis. - Tack.

HA DET SÅ ROLIGT. DAVID HATCH

- Hej. - Hej. Kom in.

Så...

- Vad heter du? - Elin.

Elin...

Jag måste...

Maggie?

Har du sett nyheterna? Jag behöver något som gläder styrelsen.

Det har du. Det var ju ett rutinmöte.

Ja, men bara såvida inget oväntat hände.

- Det här var oväntat. - Maggie...

Lugna ner dig och lyssna. Jag har erfarenhet.

Det här kommer att gå över. Det lovar jag.

- Det är bäst det. - Det kommer det.

Okej. Vi hörs senare. Och...

grattis på födelsedagen.

Överraskning! Grattis på födelsedagen.

Gillade du presenten?

Mr Hatch berättade precis om hur ni två träffades.

- Du stal visst ett avtal från honom? - Ja.

Förutsatt att han menade "vann".

Vad lustig du är. Historien skrivs av segrarna.

Hursomhelst blev det början på en lönsam vänskap.

Men det är väl uppenbart?

Är det verkligen smart...

- att synas tillsammans? - Kom igen.

Två kollegor firar en födelsedag.

- Vem skulle invända mot det? - Jag kan tänka mig några.

Lugn. Vi är bland vänner.

Vem skulle få veta? Så gillade du presenten?

Hon hade två mycket stora... ögon.

Är det dem du gillar mest på kvinnokroppen?

Ingen orsak. Vad gör man inte för sina vänner?

Jag måste... Ursäkta, David. Jag måste ta det.

Vad säger de?

Nej men... Det är ju bara löjligt.

Eftersom han har varit död sen 30 år tillbaka.

Vad då?

Skicka den direkt.

"Du måste släppa det."

Det var bland det sista hon sa innan hon dog.

Julienne hette hon.

Hon sprängdes i luften... av en granatkastare.

Ytterligare en som har dött helt i onödan. Oskyldig.

På grund av all skit vi höll på med.

Och som du fortfarande håller på med.

Vi gjorde mycket dumt, Robert... som inte går att ångra.

- Jag är ledsen om något har hänt dig. - Jaså? Du är ledsen?

Vad är du ledsen för? Kan du berätta det?

Vad är du ute efter?

Rättvisa.

Det där vi gjorde förföljer mig, förstår du.

Det togs ifrån mig igen, precis som för 30 år sen.

- Togs det då? Det var du som flydde. - Du skulle döda mig!

- Vad hade jag för val? - Du hade alltid ett val. Du lever ju.

Vem tror du tröstade Louise?

Var var du när Louise blev sjuk?

Fy fan...

Pappa?

- Se till att bli av med henne. - Vad gör du?

Jag tänkte bara... Jag kommer.

- Kom, det drar igång nu. - Jag kommer snart.

Skynda!

Louise...

Louise var gravid när du försvann. Hon visste det inte själv.

- Vad pratar du om? - Louise... var gravid med ditt barn.

Louise fick en underbar liten flicka.

Johanna heter hon.

Text: Markus Berg www.sdimedia.com