Original subtitles

- I tidigare avsnitt... - Det kommer att hända nåt hemskt.

- Marko? - Med honom och med mig.

- Vad gör du här, Vance? - Vi behöver varandra.

Vi gör det i två steg. Vi placerar ut buggen och ger dem en liten knuff.

Nån gjorde en sökning på hela nätverket.

"Experiment" och "flight 828".

Vi har flyttat dem till Brooklyn.

Alla elva till rena rummet.

Harvey. Jag var med på planet med dig.

- Det måste upphöra! - Nej, Harvey!

Han berättade om sina kall och två människor dog.

Vi berättade för Grace och Jared.

- Du lämnade mig ensam. - Förlåt mig.

Det får du aldrig göra igen.

Det är ett enormt kraftfullt vapen för militären.

Den här gången kanske han inte överlever.

Det var hemskt. Hela planet skakade.

Det kändes som om vi skulle störta. Nödbelysningen tändes och sen...

- ...landade vi. - Det hänger inte ihop.

Vi ska göra lite tester innan ni får gå.

Min son har leukemi. Han kan inte genomgå några tester.

Jag måste ringa ett samtal. Jag måste ringa min pojk... Min fästman.

Vi släpper alla imorgon. Vi behöver namn på de som ska hämta er.

Jag har egentligen inte nån...

Jag befinner mig mellan relationer... Jag får väl ta en texi.

Det verkar som om det har utfärdats flera häktningsordrar på er.

Ni kan ta henne.

Nej, ni förstår inte. Jag är oskyldig till det där!

Vänta, låt mig förklara!

De häktade finns troligen i det här magasinet, byggt före inbördeskriget.

- Det finns viss bevakning, men... - Varför går du?

Varför går inte du? Vi vet var passagerarna är. Vi måste...

Ni rusade in på farmen och de häktade flyttades.

Får jag föreslå att vi tänker efter och gör det på rätt sätt?

Laurence Belson, Singularitetsprojektets ansikte utåt.

Vi har kontorsadress och mejladress. Vi behöver mer.

Jag ska se vad jag kan få fram.

Ta den här engångsmobilen och berätta vad du hittar.

- Vad kan jag göra? - Det är lördag. Åk hem till familjen.

Om nåt händer kontaktar jag dig.

- Ska jag bara vänta? - Ja.

Experimenten kan inledas när som helst!

Det är mitt jobb att se till att uppdraget lyckas.

Jag går in samma sekund jag kan göra det rent-

- och utan att vi blir röjda igen och utan att liv går till spillo.

- Det här är topphemligt. Uppfattat? - Uppfattat.

Är du säker? Det är allvarliga saker.

- Jag räknar med dig. - Uppfattat.

Vad viskar ni om?

Er pappa har jobbat så hårt...

...och har inte träffat sina vänner sen han kom tillbaka.

Därför bestämde jag mig för att ordna en överraskningsgrillning idag.

Vi måste hålla pappa hemifrån till klockan helv fem.

- Hemlighetsfullt. Jag gillar det. - Jaså?

Hej! Du gick tidigt.

Jag fick skaffa en ny telefon. Jag tappade min. Samma nummer.

Cal vill spela lasergame idag. Kan du köra oss?

Ja, men jag tänker vara med.

Vad är det?

- De söker mig på jobbet. - Säg inte att du måste jobba helg...

- Inte om jag inte svarar. - Jag gillar din stil.

Jag har lite ärenden. Var snälla mot er gamla pappa.

Vi åker snart. Vi måste vara hemma till halv fem. Avery hämtar mig.

Då har jag gott om tid att besegra er.

- Vill du lira lite basket? - Det är uttagning på måndag.

Varför sa du inget? Jag kunde ha tränat med dig!

Du har knappt varit hemma.

Nu är jag här.

Närmare. Du träffade tavlan.

- Det är inte målet. - Var inte så hård mot dig själv.

En del av de andra barnen har spelat i många år.

Du har haft fullt upp med att färdas i rum och tid och spöa cancern. Kör!

LeBron får se upp!

Vill du ta en liten paus?

- Får jag skärmtid? - Ja, visst.

Ben Stone? Hjälp mig...

Tack. Jag heter Autumn...

Autumn Cox från planet, eller hur?

Hur hittade du mig?

Jag hörde ditt namn, som min egen röst i huvudet.

På nåt sätt visste jag hur jag skulle hitta hit. Galet, va?

Nej, faktiskt inte.

Det var som om mitt undermedvetna sa åt mig att du kunde hjälpa mig.

Det kanske jag kan.

Kan du berätta vad som hände med dig och de andra?

Vi satt uppkopplade mot monitorer.

De tog blodprover och gjorde alla möjliga sorters tester på oss.

- Autumn. Vilka är "de"? - Jag vet inte.

Vi var drogade större delen av tiden.

Jag spottade ut pillren och flydde när de flyttade oss med en skåpbil.

Vet du var de andra är?

Jag försökte minnas allt jag kunde.

Det är en lång väg. Den är lantlig, inga trafikljud.

Och det luktade konstgödsel.

- Och en röd dörr. Det minns jag. - En mjölkgård.

- Jag kan nog hitta dit igen. - Det har vi redan gjort. Den är tom.

Du sa att du flydde från en skåpbil. Vet du vart den var på väg?

Nej. Herregud, jag är hemskt ledsen.

Det är ingen fara. Vi ska hjälpa dig.

- Vem ringer du? - Min syster. Hon är polis.

Nej! Jag var efterlyst när jag klev av planet.

Poliserna som tog mig från hangaren överlämnade mig till dem!

Michaela är en av oss. Det är även läkaren du ska få träffa. Jag lovar.

Vi sitter i det här tillsammans. Du är i säkerhet nu.

Bra tajmning. Jag har ritningarna.

Jag har en försvunnen passagerare i mitt garage.

- Va? - Autumn Cox.

- Hon som fångvården tappade bort... - Ta henne därifrån!

Tänk om Belson söker henne? Sätt henne i pannrummet.

Okej. Jag ber Saanvi och Fiona att möta mig där.

Håll mig uppdaterad.

Nu händer det snart hemska saker. Jag är befälhavare nu.

Jag är ledsen för det här-

- men det dök upp nåt på jobbet. Jag måste skjuta upp vårt lasergame.

- Du är väl hemma till halv fem? - Avery vill visa sin nya bil.

- Jag ska göra mitt bästa. - Du måste, pappa!

Okej, halv fem.

- Jag älskar er. - Jag älskar dig också.

- Samma här. - Sluta.

- Hej. - Vad döljer du nu för mig?

Ingenting.

Du säger väl till om nån annan som har hört om kallen dör?

- Det är inte roligt, Jared. - Jag vet.

Om du är i fara så måste du säga det, till varje pris.

Jag tar den risken. Jag bryr mig inte.

Det gör jag. Jag bryr mig.

Herregud, så fruktansvärt. Hej, Autumn. Jag heter Fiona.

Jag är hemskt ledsen för allt du har fått utstå.

Jag lovar dig att vi ska hjälpa de andra.

Du borde nog vila lite.

Ingår brännmärkena i era forskningsrutiner?

Elektroterapi för att aktivera spegelneuroner i premotoriska cortex.

De försöker komma åt nåt inuti deras huvuden.

I stället för att dyrka upp låset försöker de spränga dörrarna.

Du hade ingen aning om vad du sysslade med!

- Din forskning är djupt oetisk. - Det var rent teoretiskt.

Ett sätt att öka mänskligt samspel. Det skulle aldrig användas så här...

Då borde du inte ha gett dem forskningen.

Neurovetenskap är en kapprustning.

Regeringen struntar i vilka som råkar illa ut, bara det ger resultat.

Inte hela regeringen.

Vance. Det här är beviset han har väntat på.

- Vi borde ta in honom. - Nej, han låste in Bethany!

Om Autumn är efterlyst gör han samma sak där. Vill du avslöja stället?

Vi behöver hjälp. Vance riskerade sin karriär. Vi måste lita på honom.

Det är ingen fara.

Jag vill inte åka i fängelse...

...men ni har inte sett vad de gör med oss.

Jag gör allt som krävs.

Herregud...

Belson och hans folk använder massiv strömstyrka-

- för att experimentera på deras hjärnor.

Jag förstår om man förhör dem, men experimentera på dem?

Varför? Det är nåt som inte stämmer.

Jag gör inget förrän jag har listat ut vad det är.

Det hände nåt på det där planet.

En del av passagerarna vet saker som ingen annan vet.

Du får vara mycket mer specifik.

Jag kan inte för jag förstår det inte själv, men vi...

...tar emot meddelanden, impulser.

Det var så vi samlades innan planet exploderade, och hittade systrarna-

- och rentvådde Radds son. Det var så Autumn hittade mig.

Hur mycket vet Belson om den här telepatin, eller vad det nu är?

De första dagarna förhörde de oss bara om planet-

- men så upplevde en del av oss en vision...

Vi visste att vi skulle till planet, men de tillät det inte.

Dagen därpå sa de att planet hade exploderat.

Då förändrades allt. De började med experminenten.

De kallade dem behandlingar. Två gånger om dagen.

De blev mer intensiva för varje dag.

- Räcker det? Vi måste åka nu. - Jag vill bara förstå en sak...

Då får du köra ner byråkratskallen i sanden igen för jag tänker gå in nu!

De är tungt beväpnade! Varför ta en sån risk?

Därför att min son...

Min son kanaliserar smärtan från en av passagerarna.

- Hur är det ens möjligt? - Hur är nåt av det här möjligt?

Så fort experimenten börjar känner Cal tortyren.

Jag gör allt för att skydda min son. Vi måste åka nu!

Vi är redo, sir.

Åh, nej...

- Är alla med? - Vi är här.

Ser ni alla testpersoner?

Vi ser dem. Ni kan börja, säger majoren.

Uppfattat. Som ni ser är vi tillbaka i drift.

Vi inleder nu fas 2 av spegelfaktortesterna.

Jag överlämnar till er, doktorn.

Vi fick svaga men märkbara välvilliga reaktioner-

- hos några försökspersoner i första testet på Person 3.

Vi höjer styrkan till 40 procent enbart på Person 3.

Enbart Person 3.

Smärtreaktioner hos Person 4 och 7.

Det är bara Person 3 som får stimulans.

Dra ner till noll.

Det är våra viktigaste resultat hittills.

- Men bara två andra reagerade? - Ja, det verkar så.

Kan vi försöka igen med ökad spänning?

Fördubbla den, tack.

Vi brukar ha sex timmars laddning. Vi vet inte hur sekventiell...

Vi testar. Kör på, 80 procent.

Vad i helvete?

De har börjat igen!

- Vad fan var det? - Var det vad du kände på labbet?

Om vi kände det kan jag bara ana vad min son kände.

- Hej, pappa. Är du...? - Mår Cal bra?

Ja. Jag också.

Kan du titta till Cal?

Visst.

Cal? Mår du bra?

- Jag mår bra. - Han mår bra.

Kan du dubbelkolla? Snälla...

Vad gör du? Jag är upptagen.

Han mår bra. Oförskämd, men oskadd.

Är det bra med Cal?

För tillfället.

- Räcker det med bevis? - Jag sätter ihop en insatsstyrka.

- Bra. Vi ses på platsen. - Nej, inte du.

Jag är gammal militär, men jag kommer att stå bakom en insatsstyrka.

Jag tar inte med civila.

Annars vet du inte om uppdraget påverkar oss!

Jag ska inte vara i vägen, men jag följer med.

Jag också. Om de använder min forskning behöver ni mig.

Vi möts upp om 90 minuter. Stäng av era mobiler, lämna dem här.

All kommunikation sker via engångsmobilerna.

De får inte veta att vi är på väg.

Jag messar dig om mötesplatsen.

Se till att röra om ordentligt, för olivoljan hamnar i botten.

Jag öppnar. Ring pappa och se till att han kommer hem.

Ja, din pappa...

Cal! Vi har gäster, kom ner!

Det är Ben Stone. Tala in ett meddelande.

Hej, raring. Är du på väg hem? Ring mig.

- Hej! - Hallå där!

Hur är det med dig?

Det var inget. Bara lite huvudvärk.

Det var mer än huvudvärk. Låt mig hjälpa dig.

Det är inte din kamp, Jared.

- Var fick du tag på den? - NSA-killen. Vance.

- Han som bad mig att spionera på dig? - Han är på vår sida nu.

- Han tar risker för att hjälpa oss. - Var ska vi träffa honom?

Om han är där kan du lita på att jag följer med.

Jag hälsar Vance att du kommer. Ett magasin i Red Hook.

Nästa gång måste jag fråga din mamma varför hennes son är så jäkla envis.

Ben får skynda sig. De sista ölen dricker inte upp sig själva.

- Jag ska lägga på burgarna. - Har du några servetter?

Ja, vänta ett ögonblick.

Det är Ben Stone. Tala in ett meddelande.

Det här är tredje meddelandet. Jag börjar bli orolig.

- Kan du bara säga att allt är bra? - Mamma! De vill prata med pappa.

Är Ben Stone här?

Nej, tyvärr inte. Han är på jobbet.

Jag försäkrar er - det är han inte.

Han blev avskedad klockan 20.00 igår.

Va? Det är omöjligt. Varför då?

Vi kan inte gå in på detaljerna-

- men det är viktigt att vi får tag på mr Stone eller hans advokat snarast.

Hans advokat?

Vi måste tyvärr kräva in hans ID-bricka.

Gå in.

- Tomt! - Det är ingen här.

- De är borta, allihop. - Vad fan?

Det är ingen här!

Cal?

Mamma behöver vår hjälp nu direkt.

Cal.

De försvunna passagerarna var här.

Allt pekade hit. Fastighets- förteckningen, mobilpingen...

Vi har letat överallt. De är inte här.

- Nån kanske tipsade dem. - Ja, det är möjligt. De är smarta.

Sluta! Det här leder ingenstans. Vi måste hitta de här människorna.

Var ska vi leta? Vi har ingen aning om vart de tog vägen!

Pappa!

De här fortfarande här.

Vad gör du här, Cal? Var är mamma?

- Jag var tvungen att komma hit. - Du får inte vara här.

- Det är vansinne. Hur kunde du ens... - Jag tog en buss.

Ingen vet var vi är just nu.

Jag visste! Det är som t-banetunnlarna, pappa.

- Herregud, Cal. Du är kokhet. - Nej, pappa. Du förstår inte!

Jag ska hjälpa dig att hitta dem. De är här.

- Vi letade överallt. De är inte där. - De är här!

- Kolla inne bland träden. - På allvar?

Jag följde en huvudvärk. Varför inte en kritteckning?

- Vi måste köra hem dig. - Nej. Du måste hjälpa dem.

Det är ett helt team här. Kom nu.

De har hittat nåt!

Du måste följa med, pappa. Du är den enda som kan se dem.

Det är ett kall, Ben.

Vem kan se dem? Vad menar du?

Jag vet inte! Jag vet bara att du måste gå!

- Gå. Jag kör hem honom. - Nej, jag väntar på pappa.

- Skynda dig! - Jag sätter honom i bilen.

Kom, nu går vi!

Skydda honom! Ring Grace!

Tack.

Var är pappa?

Oroa dig inte. Jag struntar i vad de säger.

Det är Cal jag oroar mig för. Han är borta.

Förlåt, jag var tvungen att sticka Pappa behöver mig.

Herregud...

- Vad är det här för ställe? - Det fanns inte på kartan.

- Det ser ut som en gammal kolkällare. - Det finns ett helt tunnelsystem här.

Vance!

Jag sa åt er att hålla er undan! Det är farligt.

NSA! Släpp vapnet!

Ta med dokumenten! Allt ni kan bära. Raderingsrutiner!

Neutralisera. Gör det!

Vi får inte lämna kvar några bevis!

- Herregud! - Dela upp er!

Få stopp det, snälla!

Vi måste få ut dem härifrån nu!

Stanna!

Koppla loss trådarna.

Belson! Stanna!

- Ni är ute på för djupt vatten. - Vem jobbar du för?

Vem har finanser för att driva det här och hålla det hemligt?

Ni har ingen aning om vilka ni stör.

Inte du heller.

Hitåt! Följ efter mig!

Vilket håll?

Ljus... Följ ljusen, åt höger.

Vilka ljus?

- Ser ni inte banljusen? - Nej.

Herregud, Cal sa att det bara var du som skulle se dem.

Han menade ljusen.

Då går vi.

Jag tror att vi går i cirklar.

- Vilket håll? - Vi prövar åt vänster.

- Ska du hoppa in? - Nej, jag kan inte.

Jag hittade en avlägsen egendom. Jag tar med dem dit. De är säkra med mig.

- Var försiktig. - Ja.

Vi är redo.

- Mår du bra? - Var är Jared och Vance?

De skulle fånga in Laurence.

- Kör hem Cal. Jag tar en titt. - Kom.

- Jared! - Mick!

Cal...

Cal. Cal.

Cal. Cal!

Cal!

Cal. Hur är det med dig?

Det är bra, pappa.

Mick!

Mick.

Det är tunnlar under hela området. Det är instabilt. Kom.

Okej?

Vi måste åka. Okej? Vi måste åka!

- Kom! - Ta med dig Cal och åk.

- Det är farligt, Mick! - De är kvar där nere!

Jared är kvar. Jag kan inte lämna honom! Åk hem med Cal!

Jared!

Jared. Nej, nej... Hör du mig?

Herregud...

Kom igen. Snälla...

Kan nån hjälpa mig? Hjälp mig!

Jared! Du får inte dö! Nej, Jared...

- Herregud, Cal... - Han mår bra, Grace.

Du får inte sticka iväg så där.

- Han mår bra. - Inte alls!

Jag ska tvätta av dig.

- Grace... - Håll dig undan!

Har han vaknat till än?

Hur fan blev ni indragna i ett antiterror-uppdrag?

Vi fick ett anonymt tips. Vi visste inte vad vi gav oss in på.

Några bra människor miste sina liv.

Jag kände en av dem. Robert Vance, NSA.

Nej, jag såg honom bli intagen i en ambulans.

Han överlevde inte.

Ge inte upp hoppet.

Han behöver dig.

Jag vet inte vem du är eller vad du är...

...men jag har lyssnat på dig.

Lyssna på mig nu, snälla.

Jag kan inte förlora honom!

Jag kan inte förlora honom!

Jag kan inte förlora dig.

Snälla, försvinn inte. Försvinn inte...

- Jag vet att det låter vansinnigt... - Inte vansinnigt. Fasansfullt!

Det förekom automatvapen och explosioner! Hur tänkte du?

Jag tog inte med honom. Jag blev chockad när han kom.

Varför tog du inte med honom hem omedelbart?

Han kunde ha blivit dödad, Ben.

Du förstår inte. Du var inte med på planet, men lita på mig.

Allt jag gör är för att skydda Cal.

Efter allt vi har gått igenom med hans cancer så kan jag inte...

Du kan inte förlora honom?

768.

I så många dagar har jag sett cancern äta min lille pojke.

Åtta månader. Så lång tid tog det mig-

- att lämna in dödsattesten efter att planet försvann.

1430.

Vet du vad det var?

- Priset på min sons gravsten. - Grace...

Säg aldrig nånsin att jag inte förstår-

- för du vet inte hur det är när ditt barn dör.

Du har rätt.

Jag är ledsen, men vill du inte att jag ska göra-

- vad som än krävs för att skydda vår son?

Är det så du ser på det som hände?

Skydda honom?

Jag trodde att jag kunde bortse från de senaste fem åren av mitt liv.

Att vi bara skulle kunna... börja om där vi slutade.

Du var ju densamme, även om inte jag var det.

Men du är inte densamme.

Jag... Jag känner inte dig.

Och jag... Jag tycker inte att det här är rätt längre.

Du har rätt.

Jag kan inte ge dig det du behöver just nu.

Det du... förtjänar.

Jag ska gå.

Men jag måste ta med mig Cal.

Hur kan du ens föreslå det?

Jag är den enda som kan skydda honom just nu.

Jag sörjde min son...

...i fem år.

Jag kommer aldrig...

...aldrig låta nån ta honom ifrån mig igen, aldrig nånsin.

Du borde gå nu.

Jared? Jared?

Tack, tack...

- Hej... - Hej!

Hej! Hej...

- Lourdes är på väg. Jag hämtar henne. - Nej, vänta.

Stanna hos mig.

Okej.

- Jag trodde att du skulle vara här. - Jag har inget alternativ.

Vi ska hitta ett ställe.

Det var hemskt med Vance.

Jag läste en sak på nätet.

Det stod att hans vänner kallade honom "Bobby".

Det passar inte alls på honom.

Det låter som om Jared har klarat krisen, eller hur?

Jag vet inte. Han känner till kallen.

Du tror väl ändå inte att kännedom om kallen får folk dödade?

Du berättade för Vance och...

Det var en explosion. Det var en olycka.

Vance var inte den enda som kände till kallen.

Jared visste också och han dog inte.

- Det är för att... - Vad då?

Kallen talar till oss, Ben.

Den här gången bad jag kallen att rädda Jared.

Hur kan du efter allt som har hänt tro att vi har-

-nån som helst kontroll över det här?

Det fungerade.

Jared kommer att repa sig och det var inte säkert igår.

Folk blir bättre, Mick.

Utan magi...

...utan böner, eller vad du än vill kalla det - utan kall...

De blir bara bättre.

Förneka gärna, men glöm inte att du berättade för Grace.

Om det hade varit hon på intensiven skulle du ha knäböjt precis som jag.

Jag är hemskt ledsen för det där med er vän Vance.

Jag borde inte ha kommit hit.

Inget av det här är ditt fel.

Allt du har bidragit med hittills har fått stopp på det här.

- Jag måste till jobbet. Går det bra? - Jag klarar mig. Tack.

Ni räddade mitt liv.

Vi såg labbet och allt du har genomlidit.

Nu är det borta. Du är i säkerhet. Du är en av oss.

Mår du bra? Är du hungrig?

Vi ska hämta nåt.

Ni kommer att bli så trötta på att höra mig säga det, men tack.

Vad gör jag nu?

Få honom att lita på dig. Var specifik, men nämn inget användbart.

Enligt brottsregistret är det här din grej.

Ta reda på varför han utreder oss, vad han vet och vilka han jobbar med.

- Är det uppfattat? - Ja.

Jag fattar.

Text: Joakim Sandström www.sdimedia.com