Original subtitles

Människor dör. Men bevisen finns kvar.

De ligger där och väntar. Jag ska hitta dem.

–Vad fan gör han här? –Hjälper oss med sydafrikanerna.

Tror du han hjälper oss?

Det är med den här du har spårat honom, eller hur?

Din dator kan fälla Markus Lindmark för mord.

–Vad hände där ute? –Ge mig det jag behöver.

Släpp ut mig härifrån så får du det.

–Låter vi Benjamin gå? –I utbyte mot bevis, ja.

Benjamin skall gripas och förhöras. Vad tänkte du göra?

–Släpp kniven! –Han har inte gjort nåt!

Det här är det jävligaste du nånsin kommer att behöva göra.

–Du måste inte, om du inte vill. –Jag vill.

Bra. Säg inget direkt vid dörren.

Se till att du kommer in först. Sen sitter du ned och så säger du...

Jag har tyvärr tråkiga nyheter om din son Benjamin.

I samband med en polisinsats tidigare i dag så avlossades ett skott.

Han är tyvärr avliden.

"Benjamin är död." Det är viktigt att vara tydlig.

Bra.

Vill du att jag ska följa med in?

Nej, jag klarar mig.

–God morgon. –God morgon själv.

–Vad är det här? –Mitt skyddshelgon.

Den heter också Erik. Jag fick den i present av min brorson.

Tror du Markus körde ihjäl Johannes?

Ja.

I går med Benjamin, du sade att han kunde hjälpa dig med bevis.

Han kunde det, ja.

Så du har inga bevis?

Kan du inte bara låta det vara? Snälla?

Begär inte det av mig.

Jag önskar att jag också hade ett skyddshelgon.

Ja, det var allt.

Hej, hej.

Ska jag ha det så här? Det är alltid nån journalist som är nyfiken.

Nej, du är sjukskriven. Jag och Jonas tar det.

Så fan heller. Jag mår skitbra.

Journalister får inte snoka om varför två ensamma poliser–

–hamnade med en terrormisstänkt på en öde skogsväg.

Hur fan gick det till?

Det vet jag. Du ville glänsa och göra gripandet själv–

–i stället för att ringa de som var hitskickade för ändamålet!

Åk hem!

–Jaha, det är bara du. Vad vill du? –Prata.

Jag undrar om du är här för att tvinga Karin att välja sida.

Nej. Jag är här därför att jag tänker inte se på–

–när du förstör hennes liv.

Jag ser på dig att du mår skit.

Tänker på det hela tiden, va?

Den där kvällen när Johannes gav sig av.

Markus försökte stoppa honom. Sen hände det som inte fick hända.

Jag vet precis hur det känns.

Det gör så jävla ont att se nån man älskar göra nånting sånt.

Det finns fortfarande en chans att göra rätt här.

Men det är bara du som kan visa vägen.

Du vill att jag anger min egen bror?

Det kommer jag aldrig att göra.

–Du har i princip redan erkänt. –Det är ditt ord mot alla andras.

Vet du inte hur lite ditt ord betyder?

Johannes med? Var det därför ni dödade honom?

Utan bevis, vad fan ska du göra?

Du. Vad var det som hände i går egentligen?

Folk säger att du anklagar Markus för att haft ihjäl Johannes.

–Saker sprider sig. Är det sant? –Ja, jag gick för långt.

–Det var dumt av mig. –Men...är det det du tror?

Erik...

En man avled av en skottskada vid ett polisingripande i går.

Gärningsmannen var efterlyst...

Nej för fan, jag kör.

...betraktar vi fallet som polisiärt avklarat.

Jag skulle inte be dig om det inte var viktigt.

En dator, sa du?

Vi tror att Benjamin tog sig in i vårt datorsystem.

Det kan vara extremt känsliga uppgifter.

Jag tror inte vi hittade nån dator. Jag kan ju kolla med Sanna.

Jag frågar dig inte som polis, utan som en vän.

Det är många som vill förstöra för oss. Inte bara Benjamin.

Erik slänger ur sig anklagelser mot mig av nån jävla anledning.

Och Peter är hans brorson. Man vet inte vem man kan lita på.

Men jag känner att jag kan lita på dig.

Kan du inte bara hitta Benjamins dator och hämta den hit till mig?

Men vad fan, Markus... Det är ju bevismaterial.

Sa han inte att utredningen är klar?

Varför behöver ni fler bevis?

Du tror inte att nån ser vad du gör. Jag gör det.

–Jag ser hur du kämpar. –Äh...

Vi är lika. Vi ser till att livet flyter på för alla andra–

–utan att någon tackar oss för det. Vi biter ihop.

Det är därför jag ber dig om det här.

Ja, jag ska se vad jag kan göra.

Hör ni, tjejer! Kom igen nu! Bilen! En minut!

Varför var inte du med på presskonferensen?

Jag kan inte prata jobbgrejer med dig.

Markus sa att du var hjälten där ute.

Sa han det?

Okej, tjejer, nu är det 13 minuter tills bussen går.

–Ska vi köra blåljus? –Nej! Du får inte...

–Han vill bara förstöra för oss. –Varför skulle han vilja det?

Han skulle ju se till att vi var säkra men vi blev attackerade.

Han är ju inkompetent. Så jag gav honom sparken.

En sån idiot. Han är sjuk i huvudet. Han är jävligt manipulativ...

Du är påtänd.

Nej, jag är inte påtänd.

Du lovade ju att du aldrig mer skulle ta nåt.

Vad hände egentligen den där kvällen?

–Vad fan pratar du om? –När Johannes dog.

Det var ju då du började dricka och så nu det här?

–Vad hände, Karl? –Lägg av!

Ut. Ut härifrån, annars ringer jag polisen!

Allt är den där jävla Eriks fel!

–Hej, får jag sova här i natt? –Har det hänt nåt?

"Har det hänt nåt?" Det vet du väl att det har hänt någonting.

Vad fan håller du på med?

Jag reder ut röran som du har ställt till med.

Karin är på mig som en jävla blodigel, så jag markerade.

–Tord får skjutsa hem dig. –Nej, för fan!

Det är så jävla grälsjukt, hem åker jag inte.

Kommer jag tillbaka så ringer hon polisen.

–Det skulle vara jävligt dumt. –Bara en natt.

–Du svarar inte när jag ringer. –Jag har varit uppe på taket.

Den där presenningen vill inte göra som jag vill.

–Så du är inte sur? –Sur?

Du måste ju göra som din handledare säger. Så är det ju.

–Säkert? –Bra.

Jag måste nog hålla isär jobbet från dig och från alla andra.

Jaha.

Jag hörde att ni var helt klara med Benjamin nu.

–Jag meddelade mitt första dödsfall. –Då har du gjort det jävligaste.

Hans mamma bara pratade om att han var oskyldig.

Det enda jag hade i huvudet var min lärares röst:

"Du ska stödja och bekräfta." Hur gör man det i ett sånt läge?

Du säger: "Vi får se vad utredningen visar."

Den visade att han låg bakom sprängningen.

Men det tror inte Benjamins mamma på?

–Han sa att han var oskyldig. –När då?

Hon sade en hel del osammanhängande saker.

–Som vadå? –Vi ska nog inte prata om det.

Nähä...

Men ni såg till att hon hade nån hos sig?

Jo. Grannen skulle titta till henne.

Ja, det är ju bra.

Jag tror inte att det var Benjamin som sprängde gruvkontoret.

Det är ju det jag säger, men det är ingen som vill lyssna.

Jag lyssnar.

Jag tror på honom när han säger att han är oskyldig.

Har du pratat med honom?

–Väntar du nån, eller? –Nej.

–Hur kan jag hjälpa dig? –Jag ville se att Ulla är okej.

Tack, det var omtänksamt. Hon har det bra. Trots allt.

–Ska jag hälsa henne nåt? –Näe..

Men du har alltså pratat med honom efter det att gruvkontoret sprängdes.

Ja, han var ju här, natten innan han dog.

Så han var här!

Det är en dator som måste gås igenom. Det är lite bråttom.

Kan jag skicka den till dig så jag slipper byråkratin?

–Vad gör du här? –Jag måste lägga på.

–Vad har du där? –Det är en dator.

–Det är bevismaterial. –Ni har gått igenom allt.

Det är ett beslag i ett brottmål och ska skötas av en polisman i tjänst.

Ge mig den där nu.

Eller ska jag behöva kalla på förstärkning?

Tack.

–Ja, det är Bäckström. –Tjena, det är jag.

Richardsson är på väg ned på stationen med en dator.

–Den måste bli korrekt undersökt. –Richardsson är sjukskriven.

Sjukskriven?!

Karl, Karl, Karl... Har du glömt att vi ska träffa Ragnhild–

–och planera för invigningen om en timme?

Städa upp den där skiten och ring till Karin–

–och säger att du är ledsen för att du är en idiot.

–Det blir bara bråk. –Du ska inte bråka eller supa.

Allt ska vara som vanligt, annars tror folk på skitsnacket!

Precis som vanligt? Alla vet. Erik vet. Karin genomskådar mig.

–Vad fan har du sagt åt henne? –Ingenting.

Men hon ställer ju en jävla massa frågor.

Om Johannes. Hon ser att jag ljuger.

Sluta ljuga då. Säg som det är, Karl. Det var en jävla smitningsolycka.

Det hade ingenting med dig att göra.

Jag ser hans ansikte varje gång jag stänger ögonen. Hans krossade käke.

Du har tagit dig ur skit förr. Nu får du lov att göra det igen.

Vad fan vill du att vi ska göra? Ska vi ge upp?

Snacka och förstöra allt det vi byggt upp? Vill du det?

–För det vill inte jag. –Nej...

Jag skulle för fan aldrig snacka. Men den där jävla Erik.

Han ger ju fan inte upp. Jag orkar inte mera med det här.

Säg aldrig att du inte orkar. Du orkar!

Vad fan håller du på med?! Lägg ner den där!

Johannes är död. Men vi måste gå vidare.

–Allting är mitt fel. –Vi hade inget val.

–Jag skulle ha stoppat dig. –Det var mitt beslut.

Du är för fan min lillebror ...

Jag ska ju skydda dig...

...men jag gjorde ju för fan ingenting.

Gör det nu då. Skydda mig.

Hej, älskling. En lunch att ta med.

Har ni hört vad han sa? Markus var tvungen att sparka honom.

Han sitter i sin mögelstuga, super skallen av sig–

–och talar med sin hund. Då blir man galen.

Är det Erik ni pratar om?

–Slut på lunchen. –Ja, ja.

–Liza! Supergott som vanligt. –Kanon!

–Hej då! –Vi ses!

Det är en krog. Folk kommer hit för att snacka skit.

Det är väl inte olagligt? Erik är inte diskret–

–när han far med grova anklagelser. Klart folk reagerar då.

Du kanske ska distansera dig lite från Markus.

Distansera mig?

Du kanske ska sälja din del i restaurangen.

Sälja? Och hur ska det gå till?

–Ni äger väl hälften var, så... –Markus lånade mig pengarna.

–Hur mycket har du lånat? –1,2 miljoner.

Varför har du inte sagt nåt?

Sen när bryr du dig? Om jag hade haft en farsa som inte var en idiot–

–eller en morsa som hade fungerat, hade jag inte behövt gå till Markus.

Jag har ingen. Han är den ende som har trott på mig.

Jag tror på dig.

Du tror bara på Erik.

Tjenare, Sanna.

Har du tagit en dator i beslag hemma hos Ulla Abrahamsson?

Som du inte har lämnat in på stationen?

–Ja, just det. –Den måste ju in.

Jag kommer snart. Jag har bara några småärenden först.

Jag kommer om en timme.

Jag hittade den. Men jag måste lämna in den.

Du har en timme på dig.

Ge mig två. Så hinner Tord ta sig in i den.

–Du, jag tar en jävla risk här. –Jag glömmer inte det.

Det vet du, Richardsson.

Sen så ber du mig aldrig göra nåt sånt här igen.

Datorn och mejslarna är i arbetsrummet–

–i lådan där vi har kontrakten.

Behöver du nåt annat så är verktygslådan där i poolrummet.

Karl?

Det är lugnt.

Jag går genom den dörren och försvinner härifrån.

Och sen kommer snart allt det här att vara över.

Och så slipper du den här jävla ångesten. Okej?

Du kommer inte att behöva ange din bror.

Släpp kniven!

Släpp kniven.... Släpp kniven!

Karl! Du?

Karl! Karl!

SOS, 112. Vad har inträffat?

Hjälp, jag är skadad. Skicka ambulans...

Jag blöder, jag är skadad...

Vad har hänt?

Det här blir ju snyggt för fotograferna.

I övrigt tänkte jag hålla det enkelt.

Juristerna lägger sista hand på kontraktet.

När vi går ut med allt, möter jag pressen här.

–Och anklagelserna mot dig? –Vilka?

Att jag skiter i miljön, att jag älskar att knulla samer i röven–

–att jag äter barn? Skitsnack har väl aldrig bekymrat dig?

Nej, men den här gången hade jag en kniv mot halsen.

Jag hörde allt Eriks sa om Benjamins dator.

Att du körde bilen när Johannes dog.

Du litar inte på mig. Benjamins dator är just nu hos polisen.

De ska gå igenom allt. Sen får vi se om du kan lita på mig!

Vad fan har den jävla idioten ställt till med nu?

Du får flytta på dig.

–Hur är det med honom? –Vi måste åka på en gång.

Tord. Vad fan?

Det är nån jävel som har misshandlat honom.

–Vem fan har gjort det? –Ingen aning.

Följ med dem så tar jag hand om allt. Hoppa in i bilen.

Då rör vi på oss.

Ja, jag väntar.

Tjena, tjena.

Är det nåt jag kan hjälpa till med eller?

–Åk hem. Du är sjukskriven. –Vafan...

Du vet att jag får facket på mig annars.

Hej. Ja, de har hittat kokain på platsen.

Det verkar så. Du får ha det som arbetshypotes.

Richardsson! Klampa inte in där. Vi är inte klara än.

Nej, visst.

Fan...

Var är datorn? Jag behöver den fort som fan.

Jag hittade ingen dator.

Det såg ut så här när jag kom hit. Jag har sökt efter den överallt.

Vad fan?

–Körkortet, tack. –Vad gäller det?

Det gick lite fort.

Gjorde det?

Kan jag åka då?

–Har du nåt vapen i bilen? –Vad fan håller du på med?

Är du snäll och kliver ut ur bilen?

Så lägger du händerna på taket.

Stå kvar där.

Vad har du där, då?

Öppna bilen.

Jag har rätt att undersöka bilen. Det vet du.

I jobbet, ja. Är du här i jobbet?

Lägg av, för helvete. Nu jävlar öppnar du bilen.

Aldrig.

Vi kan göra det här på det snabba sättet eller på det långsamma sättet.

Tvinga mig inte att använda våld. Ta hit nycklarna.

Okej! Nu jävlar är det färdiglekt.

Ja, men skjut mig Richardsson! Gör det! Det är väl en jävla bra idé.

–Öppna bilen nu. –Hur förklarar du det på stationen?

Du har fem sekunder på dig.

Fem, fyra, tre, två, ett.

Vad händer nu då? Va?

Hur förklarar du hur datorn har hamnat i mina händer?

–Du har väl stulit den. –Hur blev du så korrupt?

Du, jag har jobbat mer än 20 år på station!

Inte en anmärkning! Det är mer än man kan säga om dig!

Det är ditt ord mot mitt.

Dina lögner mot tekniska bevis, det blir väldigt intressant.

Vadå för jävla bevis?

Hela mitt liv har jag sprungit på ryggradslösa kräk som dig.

Kollegor som tror att de står ovanför lagen.

–Stå still! –Du går runt i uniform...

...men springer Markus ärenden. Vet du ens vad som finns på datorn?

Eller är du bara korkad?

Du kan skicka boten. Peter kan adressen.

Oroa dig inte. Karl kommer att kunna peka ut vem som gjorde det här.

Har nån berättat för morsan?

Det där tar ju sjukhuset ta hand om. Du ska inte kontakta henne nu.

Vet du om Karl har problem med droger?

Jo, men det var ju länge sen.

Jag tror att det här kan vara kopplat till det.

Är du okej? Du kan åka hem om du känner för det.

Jag vill göra klart mitt jobb först.

Hej, Erik. Jag måste få prata med dig. Om Karl.

En annan gång, jag mår inte så bra. Nåt virus eller nån skit.

Hör av dig när du känner dig bättre då. Lovar du?

Herregud, vad har du gjort?

Det ser värre ut än vad det är.

Släpp! Du behöver inte oroa dig. Det är lugnt. Snälla, åk hem.

Jag ringer dig sen.

Jag åker ingenstans förrän jag tittat på det där. Kom nu.

Du har nog rätt om Markus.

Men Karl är också inblandad.

Han har eldat upp kläderna han hade på sig kvällen när Johannes dog.

Och så har han börjat dricka igen och han tar droger och...

Han orkar inte bära det där som hände.

Enda sättet att hjälpa honom är om sanningen kommer fram.

Och den kommer att komma fram.

Jag behöver ett par dagar bara.

Fan...

Sitt så där. Vi ska lägga en kompress på det där sen.

Ja? Ja, hej.

Va?

När då?

Vad säger läkarna, då?

Okej.

Ja... Nej, men det är väl klart.

Ja. Hej, hej.

Karl... Han ligger på intensiven, misshandlad.

Hur är det med honom?

Va?

Ja, det... Det är stabilt.

Men han är medvetslös och det är ju inte...

–Jag måste dit. –Visst, åk du.

–Jag ska bara... –Nej, jag grejar det.

Nej, det går fort. Så.

–Karin, åk du nu. –Nej, men vänta.

–Har du hört om Karl? –Ja, jag är på väg dit nu.

–Jag måste prata lite med Erik. –Följ med din mamma.

Jag kommer sen.

Om det blöder igenom så måste jag veta det.

–Han har blivit knivskuren. –När då?

–Följ med Karin nu. –Ja, snälla Peter.

Du tappade den här! Hos Markus.

–Du ska till station och erkänna. –Släpp det, Peter.

Erkänna vadå?

–Det var självförsvar, Karin. –Självförsvar?

–Det verkar vara tvärtom! –Han var hög som ett hus.

Jag försökte lugna honom men han attackerade mig.

Åk till stationen så får de avgöra om det var självförsvar!

När Karl vaknar, pekar han ut mig! Då åker jag dit.

Du behöver inte göra det. Ska du låta Markus komma undan?

Det finns inga bevis! Ingen tror på dig!

Peter. Karl är också inblandad.

Åk till stationen och berätta allt så får Sanna och Richardsson...

Richardsson! Han har ju för fan sålt sig själv!

Springer Markus ärenden och röjer undan bevis!

Jag är så här nära sanningen. Så här!

–Jag behöver mer tid, Peter. –Jag kan inte backa dig i det här!

Vet Sanna om att du är här?

Va? Vet hon att du tog plaketten från brottsplatsen?

Vet hon det? Du har redan begått tjänstefel!

Jag skiter i om jag blir av med jobbet.

Peter, stanna!

Peter! Du behöver inte göra det här.

–Du låter Markus komma undan. –Hör på vad Erik säger, Peter.

–Står du på hans sida? –Låt honom sköta det.

Jag är redan inblandad.

Jag ska erkänna, men ge mig bara ett par dagar.

Du kan lita på mig. Jag skulle aldrig svika dig.

Det har du redan gjort.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com