All language subtitles for Trevor.Noah.Son.of.Patricia.2018.NORDiC.1080p.WEB-DL.H.264-RAPiDCOWS.srt

af Afrikaans
ak Akan
sq Albanian
am Amharic
ar Arabic
hy Armenian
az Azerbaijani
eu Basque
be Belarusian
bem Bemba
bn Bengali
bh Bihari
bs Bosnian
br Breton
bg Bulgarian
km Cambodian
ca Catalan
ceb Cebuano
chr Cherokee
ny Chichewa
zh-CN Chinese (Simplified)
zh-TW Chinese (Traditional)
co Corsican
cs Czech
da Danish
nl Dutch
eo Esperanto
et Estonian
ee Ewe
fo Faroese
tl Filipino
fi Finnish
fr French
fy Frisian
gaa Ga
gl Galician
ka Georgian
de German
el Greek
gn Guarani
gu Gujarati
ht Haitian Creole
ha Hausa
haw Hawaiian
iw Hebrew
hi Hindi
hmn Hmong
hu Hungarian
is Icelandic
ig Igbo
id Indonesian
ia Interlingua
ga Irish
it Italian
ja Japanese
jw Javanese
kn Kannada
kk Kazakh
rw Kinyarwanda
rn Kirundi
kg Kongo
ko Korean
kri Krio (Sierra Leone)
ku Kurdish
ckb Kurdish (SoranĂź)
ky Kyrgyz
lo Laothian
la Latin
lv Latvian
ln Lingala
lt Lithuanian
loz Lozi
lg Luganda
ach Luo
lb Luxembourgish
mk Macedonian
mg Malagasy
ms Malay
ml Malayalam
mt Maltese
mi Maori
mr Marathi
mfe Mauritian Creole
mo Moldavian
mn Mongolian
my Myanmar (Burmese)
sr-ME Montenegrin
ne Nepali
pcm Nigerian Pidgin
nso Northern Sotho
no Norwegian
nn Norwegian (Nynorsk)
oc Occitan
or Oriya
om Oromo
ps Pashto
fa Persian
pl Polish
pt-BR Portuguese (Brazil)
pt Portuguese (Portugal) Download
pa Punjabi
qu Quechua
ro Romanian
rm Romansh
nyn Runyakitara
ru Russian
sm Samoan
gd Scots Gaelic
sr Serbian
sh Serbo-Croatian
st Sesotho
tn Setswana
crs Seychellois Creole
sn Shona
sd Sindhi
si Sinhalese
sk Slovak
sl Slovenian
so Somali
es-419 Spanish (Latin American)
su Sundanese
sw Swahili
sv Swedish
tg Tajik
ta Tamil
tt Tatar
te Telugu
th Thai
ti Tigrinya
to Tonga
lua Tshiluba
tum Tumbuka
tr Turkish
tk Turkmen
tw Twi
ug Uighur
uk Ukrainian
ur Urdu
uz Uzbek
vi Vietnamese
cy Welsh
wo Wolof
xh Xhosa
yi Yiddish
yo Yoruba

Original subtitles

EN ORIGINAL-KOMEDISPECIAL FRÅN NETFLIX

LIVE NATION PRESENTERAR TREVOR NOAH

Alla fina mÀnniskor, ge en applÄd för Trevor Noah.

Hur Àr lÀget, Los Angeles?

VĂ€lkomna till showen.

Tack för att ni kom ut. Tack för att ni Àr hÀr.

Det hÀr Àr sÄ roligt. VÀlkomna ut.

Vilken publik!

Det hÀr Àr sÄ coolt. Jag Àlskar L.A.

Jag Àlskar allt med L.A., till och med det folk hatar med L.A.

Jag Àlskar trafiken. Det Àr en av mina favoritupplevelser.

Ja, nÀr man inte bor hÀr Àr det toppen. Helt underbart.

Man fÄr ta del av den, men inte för evigt. Det Àr som en annan persons barn.

Man fÄr sÀga: "Det hÀr Àr vansinne. Du fÄr tillbaka det." SÄ kÀnns det.

Jag Àlskar det. Jag Àlskar atmosfÀren. Jag Àlskar att köra hÀr ute.

Och nÀr jag Àr hÀr fÄr jag lyssna pÄ radion.

Ni har bra radiostationer, för ni sitter alltid i bilen.

Radio Àr ingen stor grej för mig som bor i New York. Jag cyklar eller gÄr.

Lyssnar jag pÄ musik, sÄ dör jag.

Men i L.A. lyssnar jag bara pÄ musik.

Och nuförtiden Àr allt man hör trap-musik.

Det Àr den stora grejen, trap.

Det Àr den nya musiken pÄ radion.

Jag förstÄr inte vad de sÀger, men jag gillar det.

Varenda lÄt Àr likadan.

Varje trap-lÄt lÄter som ett litet barn som klagar om livet.

Det Àr allt jag hör.

SÄ fort en trap-lÄt spelas tÀnker jag pÄ min lillebror.

Han gÄr ut, gör sig illa och kommer hem grÄtande,

och det lÄter som varenda trap-lÄt.

"Vad har hÀnt, Isaac?"

"Lugna ner dig" sÀger jag.

"Du lekte ju med dina vÀnner. Vad har hÀnt?"

"VĂ€nnerna, de dog.

Nu har jag fÄtt nog."

"GÄ och prata med mamma, jag vet inte vad du sÀger.

Prata med din mamma."

Änglarnas Stad, jag Ă€lskar varenda sekund. Jag njuter av min tid hĂ€r.

Jag kom just hem frÄn semester, sÄ jag mÄr bra.

Ni vet nÀr man har semestervibbarna kvar.

Man kÀnner sig fortfarande avspÀnd och avslappnad.

Jag Äkte till Bali pÄ semester. I Indonesien.

Har ni aldrig varit dÀr, planera en resa dit, det Àr fantastiskt.

Jag Äkte dit med nÄgra vÀnner och lÀrde mig en del om mig sjÀlv.

Det viktigaste jag lÀrde mig Àr att nÄn behöver skapa en TripAdvisor

sÀrskilt för svarta.

I allmÀnhet finner jag att det vita vill göra pÄ semester

Àr vad svarta försöker fly frÄn.

Inte pÄ ett dÄligt sÀtt. Vi vill bara ha olika saker i livet.

Mina vita vÀnner bjuder till exempel alltid med mig för att campa.

Med entusiasm. "Trevor, vill du hÀnga med och campa?"

"Varför?", sÀger jag.

"Vad menar du? Det Àr fantastiskt. Skojar du?

Inget vatten och ingen elektricitet. Bara vi och vildmarken.

Man fÄr skita i ett hÄl i marken."

"Ja, det var mitt liv", sÀger jag.

"SÄ vÀxte jag upp.

Vet du hur hÄrt jag jobbat för att slippa campa igen?"

Varje dag!

Varje dag.

Varje dag vaknar jag och tÀnker: "Tack och lov att jag inte campar."

Om min familj sÄg bilder dÀr jag campade skulle de bli förkrossade.

Om min mormor sÄg mig ute i skogen skulle hon sÀga: "Vad hÀnde med Trevor?

Jag trodde att han var framgÄngsrik.

Det mÄste vara allt crack."

Jag vÀgrar campa.

SÄ jag Äkte med mina vÀnner till Bali. De planerade resan.

Innan vi Äkte frÄgade jag min vÀn: "Mitch, vad ska vi göra?

Han sa: "FrÄga inte, Trevor. Det kommer att bli fantastiskt."

"Jag vill veta vad det Àr som ska bli fantastiskt", sa jag.

"FrÄga inte", sa han.

Jag borde ha frÄgat.

För vi hade kul.

Men det var nÄgra saker som var konstiga som jag inte hade gjort pÄ egen hand.

Till exempel, pÄ tredje dagen hade vi nÄt som i vÄr resplan kallades

"en autentisk balinesisk upplevelse". Det Àr vad de kallade det.

De vÀckte oss kl. 05.00,

och satte oss i en liten buss, och vi körde i tre timmar.

Vi kom fram, klev ur bussen,

mitt i vad som sÄg ut som en avlÀgsen by,

och en liten turguide, vÀldigt glad, alldeles för glad för det klockslaget, sa:

"VĂ€lkomna, allihop. Är ni redo att ha kul?"

"Jippi..." sa jag.

SÄ han sa: "Jag heter Dang Basaan och Àr er guide.

I dag ska ni fÄ en autentisk balinesisk upplevelse.

SÄ spÀnnande! Följ mig!

Vi följde honom, fram till en liten dörr.

"Det Àr nog ett tempel eller en grotta", tÀnkte jag.

Och han sa: "VĂ€lkomna, mina damer och herrar, till det riktiga Bali."

Och han öppnade dörren,

in till nÄns hus.

Det hÀr var inget museum, utan bara ett hus.

NÄn bor dÀr varenda dag.

Han öppnade dörren och sa:

"HĂ€r bor en balines.

Han Àter hÀr. Han sover hÀr."

"Vet han att vi Àr hÀr?", tÀnkte jag.

Vi knackade inte. Ingen öppnade. SÄvitt jag visste bröt vi oss in.

Som nÄt konstigt balinesiskt gÀng.

Och just nÀr jag skulle frÄga, vÀnde han sig om:

"HÀr borta kan ni se Àgaren till huset. Han Àr i hörnet."

Vi vÀnde oss om och sÄg en man, som visst suttit dÀr hela tiden.

Som förstenad.

Jag tĂ€nkte: "Är han med pĂ„ det hĂ€r? Jag vet inte om vi borde göra det hĂ€r."

Och Dang Basaan började prata balinesiska med honom.

"Okej, ni fÄr röra vad som helst."

SĂ„ jag sa: "Jag tycker inte att vi..."

Innan jag hann avsluta meningen sa alla i vÄr grupp: "Ja!

Rör allting.

Herregud. Rör allting.

Herregud, sover han hÀr?

Är det hĂ€r han Ă€ter?

Herregud, jag hade aldrig klarat det hÀr.

Herregud.

UrsÀkta mig. Tack sÄ mycket för att ni tar emot oss.

Herregud, jag uppskattar mitt liv sÄ mycket mer nu.

Tack sÄ mycket.

Det hÀr Àr fruktansvÀrt. Kan vi ta en selfie?

Tack. Är du pĂ„ Instagram? Jag anvĂ€nder hashtaggen 'mannen'. Tack. Herregud."

Nu var jag riktigt illa till mods,

för det hÀr var nÄt jag inte borde göra, enligt min kultur.

Som afrikan borde jag inte vara i nÄns hus och snoka i deras liv.

SÄ jag stod i hörnet, illa till mods.

HusÀgaren var vÀldigt tillmötesgÄende, han var vÀnlig.

Han sa: "Ja, tack. Ha sÄ trevligt. Tack."

Och sen vÀnde han sig mot mig.

Och det hÀr var ett magiskt ögonblick, för han log mot alla andra

och hans min förÀndrades helt nÀr han vÀnde sig om.

Han var gÀstvÀnlig: "Ja, tack. Tack...."

Och med sina ögon,

hade han sen den mest ingÄende konversation med mig som jag nÄnsin haft.

Ögonkonversation Ă€r inget nytt. Man kan ha det med alla man har nĂ„n relation med.

Det kan vara nÄn av samma ras. ute bland folk.

Det kan vara mellan man och fru. Fruar Àr bra pÄ ögonkonversationer.

De kan verkligen sÀtta en pÄ plats.

Ni Àr ute bland folk tillsammans och du sÀger nÄt dumt...

"Om ÀndÄ hon gjorde det."

Och hon: "Jag fattar inte att du sa..."

Bara med ögonen. "Jag fattar inte att du sa det.

VÀnta bara. Vill du lufta vÄr smutsiga byk offentligt?

Du fÄr se hur det hÀr slutar. Njut av stunden, för du vet att det Àr kört."

Och du: "Ja, jag borde inte ha gjort det." Alltihop bara med ögonen.

Det Àr vad han gjorde mot mig, för ena minuten log han mot alla,

och sen vÀnde han sig mot mig.

Och bara med ögonen sa han: "Vad gör du hÀr?"

SÄ med mina ögon sa jag:

"FörlÄt, jag visste inte att det hÀr var ditt hus.

De kallade det en autentisk upplevelse."

"Ja, autentisk för vita", sa han.

"Du har dina egna fattiga. Åk tillbaka dit."

"Ja, jag borde inte vara hÀr", sa jag. "FörlÄt."

SĂ„ jag gick.

Jag gick ut.

En kvart senare var alla klara med sin fattigdomsporr,

sÄ de kom ut till mig.

Dang Basaan följde gruppen. Och han stortrivdes. Det sÄg man.

Han kom ut och sa: "Hade alla trevligt?

Jag vet att ni gillade det. Nu Àr det dags för en överraskning. Följ mig, allihop."

Och han tog oss till husets baksida,

dÀr de hade en plats dÀr de verkade ha nÄn sorts upptrÀdande.

Det fanns en scen och sittplatser.

Han sa Ät oss att sÀtta oss, sÄ vi satte oss.

Det var mÀnniskor frÄn hela vÀrlden dÀr. Jag, mina amerikanska vÀnner,

nÄgra britter, och en far och son frÄn Frankrike, som satt bredvid mig.

Jag satt i frÀmre raden, och Dang Basaan kom ut igen.

Och plötsligt bar han en enorm balinesisk huvudbonad.

JĂ€ttevacker.

Han sa: "Mina damer och herrar,

Àr ni redo för en autentisk balinesisk upplevelse?

En applÄd för Balis ormar."

"För vad?" sa jag.

"Han sa ormar", sa jag.

"Balis orm..."

Och jag tittade, och dÀr fanns ormar.

En grupp mÀn samlade ihop ormar att ta ut till oss.

SĂ„ jag sa: "Nej. Inte jag."

Nej, för ni förstÄr, som svart person, kulturellt, sÄ försöker jag att inte dö.

SĂ„...

Jag började packa ihop mina saker.

Och fransosen vÀnde sig till mig:

"Min vÀn, vart ska du? Showen börjar."

Jag sa: "Ja, men killen sa att det kommer ormar,

sÄ jag flyttar mig.

Jag sÀtter mig lÀngst bak."

Han sa: "Flyttar du dig pÄ grund av ormen?"

"Ja", sa jag.

Han sa: "Varför flyttar du dig pĂ„ grund av ormen? Är du rĂ€dd för en orm?"

"Ja", sa jag.

Det Àr exakt vad jag Àr, rÀdd för ormar."

"En sÄn stor man, men du Àr rÀdd för en orm?", sa han.

"Ja, med en stor hjÀrna", sa jag, "dÀrför Àr jag rÀdd. Det Àr en orm."

Du kan inte lura mig att inte vara rÀdd.

Min giftiga manlighet Àr inte sÄ hög att jag sÀger: "Ja, kom igen, ormis."

Det Àr en orm.

I stÀllet för att slÀppa det sa han:

"Jag fattar inte. En stor kille som du. Jean-Pierre..."

Han vÀnde sig till sin son.

Och grabben skrattade.

"Orm."

Och han sa: "Oui, oui, orm. Är du rĂ€dd? Orm."

Vad Àr det hÀr? Det Àr en orm. Orm."

Och de fortsatte i 15 sekunder nonstop. Fram och tillbaka.

"Orm, orm, orm" hela tiden.

Han sa: "Orm. Är du rĂ€dd? Orm."

Och jag: "Ja, ja, ni förlorade alla era krig." Sen gick jag bak.

Jag hade inte tid med det hÀr.

Jag hade inte tid med det hÀr, för det fanns ormar.

SĂ„ jag gick bak, och tog med mina saker.

Jag satte mig lÀngst upp för jag ville se showen,

jag ville bara inte vara en del av den.

SÄ jag tog mina saker och satte mig lÀngst upp.

Jag satt dÀr. Showen började.

Dang Basaan var riktigt uppspelt och sa: "Mina damer och herrar,

en applÄd för er första artist, den mÀktiga pytonormen."

Och en snubbe kom ut med en jÀttepyton virad runt sig.

Han hade ett hÀftigt nummer dÀr pytonormen kramade honom riktigt hÄrt.

SÄ hÄrt att man nÀstan hörde benen knÀckas.

Och sen gjorde han ett lÀte.

Och ormen slÀppte.

Sen började den krama honom igen, och han lÀt...

Och ormen slÀppte.

Den kramade honom igen och han gjorde samma lÀte...

Och ormen slÀppte. Jag tÀnkte: "Det hÀr Àr coolt.

De har en samstÀmmig relation. Det gillar jag."

Sen gick han med ormen.

NÀsta kille kom ut och han hade en grön mamba med sig.

SĂ„ Dang Basaan sa:

"Mina damer och herrar, den gröna mamban."

Killen kom ut och han hade ett coolt trick dÀr han tog locket av korgen

och den gröna mamban kom ut och började röra sig.

NÄn spelade musik och sen dansade ormtjusaren med ormen.

De gjorde samma rörelser, som en Justin Timberlake-video, bara de tvÄ.

Jag tÀnkte: "Det var hÀftigt." Ormen gled ner i korgen igen.

Och sen kom Dang Basaan ut en sista gÄng.

Han sa: "Nu, mina damer och herrar, Àr ni redo för finalen?

En applÄd för kungskobran!"

Den sista artisten kom ut med en kobra. Han stÀllde ner korgen,

lyfte pÄ locket och ormen kom ut.

Och jag vet inte vad det var med den hÀr ormen,

men man kunde kÀnna att energin förÀndrades.

Alla var ormar...

men den hÀr ormen sÄg elak ut.

Den sÄg ut att hata livet. Det var nÄt med den.

Den hÀr ormen sÄg ut som om den hade huslÄn.

För den tittade pÄ oss,

och fixerade sen blicken pÄ tjusaren.

Han var cool och lugn.

Han tittade inte ens pÄ ormen utan pÄ oss.

Han sa: "Mina damer och herrar,

Det sÀgs att kobran kan attackera snabbare Àn en man kan blinka.

Men kan en man röra sig snabbare Àn ormen kan tÀnka?"

Och jag tÀnkte...

"Jag vet inte vad det betyder...

men jag Àr med."

Det lÄter som ett fÄnigt Instagram-citat, men jag Àr med."

Och killen hade det mest fantastiska nummer. Det han gjorde var...

Han gick riktigt nÀra ormen, med hÀnderna bakom ryggen,

Sen fick han det att verka som om han skulle kyssa ormen.

Och ormen var inte lÀngre Àn 30 cm frÄn hans ansikte.

Och sen gjorde han pusslÀten.

DÄ försökte ormen bita honom, och han flyttade sig. Helt makalöst.

Men han lutade sig fram och sa: "Kom igen, orm."

"För lÄgt, ormen."

Försök igen.

Ingen kÀrlek till dig, min vÀn.

Kom igen, ormen."

Och alla var trollbundna.

Ingen gav ett ljud ifrÄn sig, ingen rörde sig.

Och han gjorde det om och om igen. Och sen,

för att ta det till nÀsta nivÄ, blundade han och plutade med lÀpparna,

och jag antar vid det hÀr laget,

att ormen nog tÀnkte: "Jag tror att jag har luskat ut det.

Snubben kommer att göra lÀtet och sen flytta sig.

Men om jag biter innan lÀtet...

kan jag förÀndra allas liv."

För det var exakt vad ormen gjorde.

Killen blundade och plutade med lÀpparna.

Innan han hann göra lÀtet attackerade ormen honom,

och trÀffade honom pÄ munnen. SprÀttade upp hans lÀpp, blodet sprutade.

Det borde vara slutet pÄ historien, den galnaste delen av historien. Nej.

Det hÀr Àr mitten.

Ormen trÀffade honom pÄ munnen. Blodet sprutade.

Killen hoppade undan,

och betedde sig som om han inte just hade blivit biten av en orm.

Vilket fick oss att tro att vi var galna, för vi sÄg det. Hela publiken flÀmtade.

Och sen hoppade han tillbaka, och bara ruskade av sig det.

Han gjorde sÄ dÀr som folk gör

nÀr de fÄr handen klÀmd i en bildörr eller nÄt.

De klÀmmer sig och bara...

Han gjorde det, men med en orm.

SĂ„ ormen attackerade honom, blodet sprutade,

och han hoppade undan och...

"Oroa er inte. Vi mÄr bra.

Ingen fara. Allihop, vi mÄr bra. Slappna av, vi mÄr bra."

Men vi mÄdde inte bra, för hans ansikte började smÀlta pÄ ena sidan.

Ansiktet började smÀlta, lÀpparna blev blÄa

och han försökte göra tricket igen, men han kunde inte ens stÄ.

Och han tittade pÄ ormen och sa: "Okej, showen Àr slut. Godnatt, allihop."

Sen sprang han ivÀg.

Och nu tÀnkte vi allihop: "Vad i helvete hÀnde just?"

Han sprang ivÀg, jag hade frÄgor i huvudet.

"Kommer han att klara sig?

FÄr vi vÄra pengar tillbaka?

Hur funkar det hÀr?"

Och sen vÀnde vi oss om och insÄg...

Han hade glömt sin orm.

Och vet ni vad det vÀrsta var?

Ormen verkade inse samma sak pÄ samma gÄng.

För ormen sÄg ocksÄ honom gÄ,

och sen nÀr vi vÀnde oss om igen sÄg vi ormen: "JÀklar."

SĂ„ nu var det bara vi...

och ormen.

Och kom ihÄg, det fanns ingen barriÀr.

Ingen betong, inget glas, inget.

Det var en autentisk balinesisk upplevelse.

SÄ alla stirrade pÄ ormen, ormen stirrade pÄ oss.

Och sen beslöt ett geni att nu vore det perfekta tillfÀllet

att ta en Instagram-bild.

Och jag vet inte om det var kameran, ljudet eller blixten.

Allt jag hörde var "klick", och ormen hoppade upp och vÀste.

Och vi bara...

Och det blev kaos. Tumult uppstod.

Jag var lÀngst bak, sÄ jag bara hoppade.

"Det rÀddade mig att jag Àr svart."

Jag flydde fÀltet.

Panik uppstod.

Alla hoppade upp, folk trampade ner varandra.

Fransmannen var min favorit. Han hoppade upp och skrek: "Sacre bleu!

Allez, Jean-Pierre, allez."

Han knuffade undan folk och skrek: "Allez, Jean-Pierre!"

Och nÀr han vÀnde sig om hade hans son inte rört sig.

Lilla Jean-Pierre stod fastklistrad, skrÀckslagen.

Man sÄg hans ansikte och han skrek: "Papa! Papa!"

"Allez, Jean-Pierre, allez, mon ami."

"Papa! Papa!"

SÄ pappan insÄg att han mÄste gÄ tillbaka och rÀdda sitt barn.

Men det hÀr ett sÄnt dÀr ögonblick dÄ man ser skillnaden

mellan mödrar och fÀder.

För en mamma skulle springa in utan att tÀnka och sÀga:

"Jag skulle dö för mitt barn. Attackera mig nu, orm."

SÄna Àr mammor.

Pappor rÀddar ocksÄ sitt barn, men i bakhuvudet tÀnker de:

"Jag ska rÀdda mitt barn.

Men jag vill inte dö. Jag menar...

Jag vill inte dö för att den hÀr dummern inte sprang...

nÀr hans pappa sprang.

Finns det en orm och jag börjar springa, varför springer du inte samtidigt?

Nu mÄste jag dö för dig, dummer, vilket Àr ologiskt,

för jag kan göra en till av dig, du kan inte göra en till av mig.

Jag borde göra en bror till dig sÄ kan vi sörja dig ihop, dummer.

Jag vet inte vad vi sysslar med."

Det Àr nog vad pappan tÀnkte, för han gav inte riktigt allt.

IstÀllet försökte han smyga in bakom sin grabb.

Sen tog han tag i hans huva och drog honom i sÀkerhet.

SÄ nu kippade lille Jean-Pierre efter andan pÄ marken.

Han drog honom till slut Ät sidan.

En annan ormtjusar rusade ut, tog ormen, la den i sÀcken,

och Àntligen var faran över. Alla var i sÀkerhet.

Alla var sÀkra, men skrÀckslagna.

En del grÀt, andra var chockade.

Jag stod vid sidan av och tittade pÄ. Jean-Pierre och hans pappa var tÄrögda.

"Desolé, mon ami."

Jag talar inte franska,

men jag vet att ungen sa: "Skitstövel, du lÀmnade mig!

Jag ska berÀtta för mamma."

SÄ jag stirrade pÄ dem, och de mÄste ha kÀnt det.

SÄ bÄda slutade samtidigt.

Och de vÀnde sig om och sÄg pÄ mig, och jag sÄg pÄ dem.

Och i den stunden insÄg jag

att vi alla Àr mÀnniskor.

Vi upplevde samma sak, vi gick igenom samma trauma.

Oavsett vad som hÀnt oss tidigare sÄ Àr vi alla mÀnniskor.

Jag sÄg i deras blickar

det de just hade upplevt, det jag hade upplevt.

Och i den pausen böjde jag mig ner, riktigt nÀra dem, och sa:

"Orm."

Det Àr sÄ rasism börjar.

Men vet ni vad? Det var vÀrt det.

Ja, det var vÀrt det.

Jag Àlskar att resa och lÀra mig om nya platser.

Att lÀsa saker och trÀffa nya mÀnniskor.

Jag...

NÀr jag tÀnker pÄ rasismens historia...

Jag Àr fascinerad av rasism som koncept,

som handling,

som politik... Alltihop fascinerar mig. Jag lÀser berÀttelser i historien.

Och en av de mest fascinerande platser jag lÀste om nyligen

var en plats som heter Rochester i New York.

Det hÀr förbluffade mig verkligen.

Det var en stad som praktiskt taget var avsedd att rehabilitera...

mÀnniskor som hade undflytt slaveriet.

Svarta som flytt frÄn Södern och tagit sig norrut,

rehabiliterades hÀr.

Frederick Douglass skrev mÄnga av sina verk dÀr,

suffragettrörelsen fick sin början dÀr. Det Àr en mÀktig liten plats.

Det de gjorde var...

Slavar flydde frÄn Södern, tog sig norrut och kom till Rochester.

Den underjordiska jÀrnvÀgen tog dem dit,

och sen rehabiliterade de dem, satte dem pÄ bÄtar

och skickade dem till Kanada sÄ att de kunde leva fria.

Det Àr en fascinerande historia av tvÄ anledningar.

Ett: den pÄminner om det fanns mÄnga goda vita mÀnniskor dÀr ute.

Jag blir ofta arg pÄ vita och sen tÀnker jag: "Nej, det finns bra vita. Lugna dig."

Och den andra delen som var fantastisk

var att de övertalade svarta att gÄ ombord pÄ bÄtar igen. Jag tror...

att det Àr en av de mest otroliga historier jag nÄnsin har lÀst.

Vet ni hur övertygande man mÄste vara...

för att övertyga nÄn som just undflytt slaveri?

TÀnk pÄ det en sekund. NÄn har just flytt frÄn slaveri.

De har Àntligen tagit sig dit,

de vaknar upp efter en natts sömn i frihet,

och de gÄr ut och sÀger: "Jag vill bara tacka för allt du gjort för mig."

"Vet du vad, min vÀn? Ingen förtjÀnar att leva som du levde,

jag Àr glad att vi fick ut dig."

"Tack sÄ mycket. Jag uppskattar dig, broder."

"Tack, min vÀn. Allt vi behöver göra nu Àr att fixa handlingar,

lite nya klÀder och sÀtta dig pÄ en bÄt till Kanada,

sen kan du leva fri. Allt kommer att bli bÀttre."

"FörlÄt. VÀnta lite.

Ja, kan du ta om det dÀr?

Vad sa du?"

"Jag vet att det Àr krÄngligt, men vi mÄste fixa id-handlingar."

"Nej, du sa nÄt om en bÄt?"

"Vi sÀtter dig pÄ en bÄt till Kanada."

"Ja. Nej, jag Àr inte...

Vi Äker inte bÄt lÀngre. Jag vet inte om du kÀnner till vÄr historia,

men jag och mitt folk tog en kryssning en gÄng. Det gick inte sÄ bra.

SÄ, ja, vi fÄr hitta ett annat sÀtt att komma till Kanada."

"BÄt Àr bÀsta sÀttet att komma dit frÄn Rochester."

"Ja, det kanske Àr bÀsta sÀttet för er.

Men vi gÄr.

Vi kan springa, vi kan springa riktigt bra.

Vi kan springa, men vi gÄr inte pÄ nÄn bÄt."

"Min vÀn, du mÄste gÄ pÄ bÄten."

"Jag mÄste inte göra ett skit.

Jag blev just fri. TÀnk om jag gÄr pÄ bÄten och hamnar pÄ samma stÀlle?

Vad sÀger de dÄ?

'Varför gick du pÄ bÄten?' 'För han var trevlig.' I helvete heller!

Ingen bÄt för mig!"

"Men du mÄste gÄ pÄ bÄten.

Du Àr fri nu. Du mÄste komma över det hÀr."

"En dag, om nÄgra hundra Är,

kanske en av mina Àttlingar Kanye West har kommit över det, men inte jag.

SÄ jag gÄr inte pÄ nÄn bÄt."

"Vi mÄste fÄ dig pÄ bÄten, för helvete."

"Jag gÄr inte pÄ nÄn bÄt."

Och det var dagen dÄ frasen "Nigger, snÀlla" uppfanns.

Den vita mannen vÀnde sig om och sa: "Nigger, snÀlla, du mÄste gÄ pÄ bÄten."

Och den historien fördes vidare frÄn generation till generation,

svart person till svart person, fri man till fri man.

"Och den vita mannen gick ner pÄ knÀ och sa: 'Nigger, snÀlla.'"

"Nigger, snÀlla?" Jag har aldrig hört den frasen i mitt liv.

- Nigger, snÀlla... Nigger, snÀlla. - Nigger, snÀlla?"

Jag vet att det nog Àr en fras Barack Obama anvÀnde

Ätminstone en gÄng i Vita huset.

Åtminstone en gĂ„ng.

"Herr president, tror ni att Trump Àr ert fel?

- Tror ni att ni orsakade det hÀr?" - "Nigger, snÀlla"

Bara en gÄng, en gÄng. Jag vet att han anvÀnde den.

Jag fick faktiskt trÀffa president Obama under hans tid som president.

Det Àr nog en av de galnaste upplevelserna jag haft i mitt liv. Ja, jag var...

Det kom helt ovÀntat.

Jag jobbade pÄ The Daily Show och fick ett samtal frÄn administrationen.

Och nÄn i andra Ànden sa:

"Hej, Trevor. Vill du intervjua USA:s president i Vita huset?"

Och jag tÀnkte: "StÀller du dumma frÄgor?

SjÀlvklart vill jag trÀffa USA:s president. Skojar du?"

Och dagen kom Àntligen.

Jag Äkte till DC med mitt tv-team,

De placerade oss i ett rum,

som bokstavligen lÄg mitt emot ovala rummet.

Vi riggade alla vÄra kameror.

Sen vÀntade vi bara pÄ presidenten.

Vi stirrade pÄ dörren.

De ger en nÀmligen inte presidentents exakta ankomsttid,

för hans sÀkerhet.

De ger en bara en tidsperiod, som med kabelkillen.

SÄ vi vÀntar alla dÀr inne,

lyssnar pÄ varje fotsteg, varje ögonblick,

och sen poppar han bara in bakom oss och skrÀmmer skiten ur alla.

Det finns en hemlig dörr, men det berÀttar de inte heller.

Vi stirrar pÄ dörren och plötsligt hör vi: "Hej".

Men jag hade en jÀttetrevlig intervju med honom.

Han var vÀldigt vÀnlig mot alla i rummet.

Sen stÀngde vi av kamerorna och han blev Ànnu trevligare, vi konverserade bara.

Jag trodde att han skulle gÄ. Han Àr president och har saker att göra.

Men han tog det lugnt en stund och vi talade som mÀnniskor,

och det gick jÀttebra tills han vÀnde sig mot mig och sa:

"Trevor, jag har en show

som jag ska göra om nÄgra veckor, en liten grej,

och jag tÀnkte att du kanske vill titta förbi och upptrÀda."

"Herr president, det vore en Àra. SÀg bara nÀr och var.

Vad Àr syftet med showen, sir?"

Han sa: "Jag ordnar en liten grej för mina aides,

och tÀnkte att du kanske ville komma."

Jag sa: "GĂ€rna, tack.

FörlÄt, en show för vad?"

Han sa: "För mina aides, mina medarbetare.

Jag sa:

"Har du AIDS?"

Och sen...

Sen förklarade han...

vad han menade.

Och jag ville att jorden skulle sluka mig hel.

För jag hade just tittat pÄ USA:s president...

och frÄgat om han hade AIDS.

Och det vÀrsta Àr att han var snÀll mot mig ocksÄ.

För han förklarade och jag sa: "FörlÄt mig. Jag menade inte det.

Jag vet inte ens varför... Du sa 'aides', och AIDS..."

För till mitt försvar...

Jag fattar nu.

Han menar "aides", medhjÀlparna pÄ Vita huset

mÀnniskorna som hjÀlper presidenten. Jag fattar nu.

Men dÀr jag kommer ifrÄn Àr AIDS nÄn annan skit som inte hjÀlper nÄn.

Ingen i Afrika gÄr runt och sÀger, "LÄt mig presentera dig för min AIDS."

Jag Àr förkrossad och sÀger: "Jag Àr hemskt ledsen, presidenten.

Jag menade inte det. Du har inte AIDS, och Àven om du hade AIDS,

sÄ Àr det inget fel med det. Inget stigma.

Jag vet inte vad jag sÀger. FörlÄt."

"Trevor, lugna dig."

Trevor, Trevor lugna dig."

"Jag Àr hemskt ledsen, jag borde inte ha sagt det.

Jag Àr den nog dummaste ni trÀffat." "Nej, Trevor..."

"Jag Àr den dummaste ni nÄnsin trÀffat."

Han sa: "Nej, Trevor, det Àr inte sant. Jag har trÀffat Trump."

LĂ€gg av!

SĂ„ kvickt.

Men jag Àr van vid det i livet.

Det hÀr hÀnder mig ofta, sen jag bott i USA.

Jag förstÄr det som en idé. Om man flyttar till ett annat land,

sÄ mÄste man nog lÀra sig ett annat sprÄk.

Jag inÄg inte att det skulle hÀnda i USA, för jag talar engelska.

Men hÀr talar folk amerikanska. Liknande, men inte samma sak.

SmÄ saker Àr annorlunda.

Jag accepterar det, smÄ saker som uttal.

Till exempel det man dricker, jag kallar det "water".

Vatten. PÄ amerikanska sÀger ni "wadder".

Eller hur? "Wadder". Ja.

Jag sÀger "water" för det finns ett T i ordet.

Glaset du tittar dig sjÀlv i varje morgon

kallar jag för "a mirror".

PÄ amerikanska sÀger ni "Ameer".

"Ameer." Som inte Àr samma sak för mig.

"A mirror" Àr glaset. Ameer Àr en man i Mellanöstern.

VĂ€ldigt olika upplevelser.

Det Àr inte samma sak.

Och det Àr bara uttalet.

Man mÄste ocksÄ lÀra sig betydelsen pÄ ord man redan kunde

nÀr man flyttade till USA. Till exempel, dÀr jag kommer ifrÄn

finns det ett plagg som mÀn ofta bÀr under sin skjorta.

Det Àr vitt och Àrmlöst.

DÀr jag kommer ifrÄn kallar vi det "vest".

Okej?

PĂ„ amerikanska kallas det "wife beater", hustrumisshandlare.

Ja, jag har sÄ mÄnga frÄgor.

Min bÀsta och vÀrsta erfarenhet nÀr det gÀller att lÀra mig amerikanska

hÀnde mig nÀr jag först flyttade till USA.

Jag bodde i Kalifornien, i Pasadena, nÀr jag först kom till USA.

SkÀlet till att jag bodde i Pasadena Àr

att det var dÀr jag kÀnde min första amerikanska vÀn,

en kille vid namn David Meyer.

Han kom till Sydafrika för att filma en dokumentÀr, och vi blev goda vÀnner.

En dag hÀngde vi i Daves lÀgenhet.

Dave satt i sin sittsÀck och tittade pÄ mig och sa:

"Trevor, polaren...

jag vet inte hur det Àr med dig just nu,

men jag dör snart av svÀlt."

Jag sa:

"Du menar nog att du Àr hungrig, Dave."

"Vad?"

"Det spelar ingen roll, vad vill du Àta?"

Han sa: "Vet du vad jag Àr sugen pÄ?

Jag Àr sugen pÄ tacos."

Jag sa: "Det lÄter kul.

Vi Äker till Tacos."

"Vad?"

"Är inte det restaurangen du Ă€r sugen pĂ„? Tacos?"

"Menar du allvar just nu?

Har du aldrig Àtit tacos?"

"Nej jag vet inte vad tacos Àr."

"Har du aldrig Àtit tacos?"

"Mitt svar har inte Àndrats sen nu, Dave. Nej.

- Jag har aldrig Àtit tacos." - "Har du aldrig Àtit tacos?"

Jag avskyr förresten nÀr folk gör sÄ.

NÀr de frÄgar samma frÄga om och om igen,

för de kan inte fatta att man inte har haft exakt samma livserfarenhet.

"Herregud, har du hört Beyoncés nya?"

- "Nej." - "Har du inte hört Beyoncés nya?"

- "Nej, jag har inte..." - "Har du inte hört...?"

"Jo, nu har jag det."

Nej, jag hade aldrig Àtit tacos.

I Sydafrika har vi inte precis mexikansk mat.

Vi har nÀmligen inga mexikaner. De kom aldrig över, det Àr inte mitt fel.

Dave blev personligen förolÀmpad.

Jag glömmer det aldrig, han hoppade upp och sa:

"Jag fattar inte att du har varit i USA sÄ lÀnge och aldrig Àtit tacos."

"Varför Àr det en sÄ stor grej?"

"För att, Trevor, inget Àr sÄ amerrikanskt som tacos."

"Verkligen?", sa jag.

"Är inget sĂ„ amerikanskt som mexikansk mat?"

Det lustiga Àr att jag i det ögonblicket kÀnde

att Dave var djupsining.

Han insÄg det inte ens, men det var en djupsinnig liten guldklimp.

"Inget Àr sÄ ameikanskt som tacos."

Jag har haft privilegiet att resa överallt i det hÀr vackra landet.

Jag har varit pÄ platser som Erie i Pennsylvania,

El Paso i Texas, Honolulu i Hawaii.

Jag har varit överallt, och en sak som jag har lÀrt mig,

generellt i USA...

Ă€r att amerikaner...

Ă€lskar...

tacos.

Vart man Àn Äker,

sÄ Àlskar amerikaner tacos.

Älskar tacos

Till och med helt ovÀntade personer. Jag sÄg pÄ nyheterna en dag,

och de visade en kille pÄ ett massmöte,

och de frÄgade honom om immigration och familjer som skiljdes Ät, etc.

Och den hÀr killen, oavsett hans politik, var en elak, frÀmlingsfientlig rasist.

VĂ€ldigt presidentaktig.

Och journalisten frÄgade honom...

Journalisten frÄgade honom om barn,

och han svarade direkt: "Jag ska sÀga dig,

jag bryr mig inte ett skit om hÀr jÀvla mexikanerna.

De kom hit. De ska inte vara hÀr.

Det Ă€r vĂ„rt land nu, hör ni det? Just det. Åk tillbaka dit dĂ€r ni kom ifrĂ„n.

De hÀr mexikanerna har inte gjort nÄt bra. De har inte fört med sig nÄt bra till USA.

Kom, Bubba.

Det Àr taco-tisdag."

Stick hÀrifrÄn, men lÀmna recepten.

Det borde finnas en regel i USA

som sÀger att man kan hata invandrare hur mycket man vill,

men om man gör det, fÄr man inte Àta deras mat.

Eller?

Det tycker jag Àr rÀttvist.

Hatar man invandrarare, ingen invandrarmat.

Och nÀr jag sÀger ingen invandrarmat, sÄ menar jag ingen.

Ingen mexikansk mat, ingen vÀstindisk mat, ingen dominikansk mat, ingen asiatisk mat.

Bara potatis.

Och jag menar inte ens smaksatt potatis. Bara potatis som den Àr.

Inga kryddor.

För inga invandrare, ingen krydda. Glöm aldrig det.

BÄde bildligt och bokstavligt, ingen krydda.

Och jag vet att en del skulle ta det. Jag vet folk som skulle sÀga:

"Ta dina invandrare, ta dina kryddor och stick hÀrifrÄn för fan."

Det sÀger du nu...

för du har aldrig levt ett liv utan krydda.

Men glöm aldrig.

Ett liv utan kryddor var sÄ svÄrt...

sÄ svÄrt...

att det fick vita mÀnniskor att segla runt vÀrlden för att hitta dem.

Och alltsÄ...

Det hÀr var inte vanlig segling, det var ingen Disney-kryssning.

De hÀr personerna seglade under en tid dÄ de trodde att om man seglade ditÄt,

sÄ skulle man falla av jorden och dö.

Och ÀndÄ...

var det nÄn man dÀr ute

som Ät nÄn vit kvinnas mat och sa: "Jag stÄr inte ut med den hÀr skiten!

Jag seglar ditÄt."

"Men tÀnk om du dör"

"Det Àr Ätminstone spÀnnande."

Inga invandrare,

inga kryddor.

Och definitivt inga tacos.

Dave skulle aldrig tillÄta det. Han var sÄ passionerad.

Han höll ett tal om tacos som om han var arvtagare till en tacodynasti.

Till slut sa han: "Som din vÀn och som amerikan,

ska jag se till att du fÄr tacos om det sÄ Àr det sista jag gör!"

"Varför inte nu, Dave?", sa jag. "Det funkar", sa han.

Jag Àlskar nÀr nÄn tror att man tÀnker tjafsa med dem,

men man hÄller med dem och de har redan valt ilska.

För ingen bara Àndrar sin ton.

Alla mÄste hÄlla kvar ilskan ett tag, för de tror att de verkar mindra galna dÄ.

Det hÀnder i relationer jÀmt. Man har ett brÄk som inte Àr ett brÄk.

"För helvete, Karen, varje gÄng jag ber om ditt stöd,

sÄ finns du inte dÀr, och det sÄrar mig ibland."

- "Jag Àr ledsen, Bob." - "Nej, försök inte... Tack sÄ mycket.

Jag vÀntade mig ingen ursÀkt sÄ jag valde den hÀr tonen,

och nu kÀnner jag mig som en idiot.

Jag lÀmnar rummet och stÀller om."

Jag tÀnkte inte brÄka, jag ville ha tacos.

Vi Äker och Àter tacos, Dave.

SĂ„ vi hoppade in i bilen.

Vi körde i runt 20 minuter.

Till vad jag trodde skulle bli en restaurang.

I stÀllet...

stannar Dave...

pÄ en övergiven parkeringsplats.

Han stÀnger av motorn, ser pÄ mig och sÀger: "Okej, kompis. HÀr Àr det."

Jag sÀger: "Var dÄ? PÄ min mordplats?"

"Nej, vi ska köpa tacos. DÀr borta."

Han pekar, och i hörnet av parkeringen stÄr en bil.

En matbil, som jag har lÀrt mig Àr vanligt i USA.

Matbilar har en del av den bÀsta maten, men just dÄ, ni mÄste ursÀkta mig,

var jag lite misstÀnksam.

Okej. Jag var inte bekvÀm med tanken pÄ att köpa mat frÄn en inrÀttning

som inte skulle finnas dÀr nÀsta dag.

Jag kÀnner att bestÀndighet medför ett visst mÄtt av ansvarsskyldighet.

Men Dave sa: "Du mÄste Àta dem frÄn en matbil.

DÄ vet man att de Àr Àkta."

"Okej, lÄt oss fÄ det överstökat", sa jag.

SĂ„ jag gick fram till matbilen, och det var definitivt en tacobil,

för det hÀngde en blinkade skylt över den dÀr det stod "Tacos".

Tacos

Tacos.

Förresten, en liten egenhet jag har:

jag hatar skyltar som blinkar utan att byta text.

Ja, jag kÀnner alltid

att en skylt inte borde fÄ blinka om den inte byter information.

Annars Àr det ödslad spÀnning. Det borde vara olagligt.

Det fÄngar alltid min blick och sen vÀntar jag pÄ nÄt mer. "Tacos"

och... tacos". Och vad mer? "Tacos."

NÄt mer? "Tacos."

Stanna bara pÄ tacos!

Hur som helst, nu Àr jag irriterad.

Jag gÄr fam till bilen. En liten snubbe tittar ut.

Han var pÄ ett helt annat humör Àn jag.

Det sÄg man. Han stack ut huvudet: "Hej, lÀget? Vill ni ha tacos?"

Jag sa: "Det vore kymigt om vi inte ville det."

Han sa: "Vad? Ja. SjÀlvklart, mannen, men man vet aldrig.

Ni kanske vill ha nÄt annat."

Jag sa: "Vad har du mer, min vÀn?"

Han sa: "Inget, mannen. Det Àr en tacobil."

"Tack", sa jag.

"Det Àr en stund i mitt liv jag aldrig fÄr tillbaka. Tack."

Han sa: "Nej, nej, nej. Calma-te, mannen.

Jag vill inte ödsla din tid.

Vill du ha tacos ska du fÄ tacos. Hur mÄnga vill du ha?"

Jag sa: "Jag vet inte. Jag har aldrig Àtit tacos."

"Har du aldrig Àtit tacos?"

- "Nej", sa jag. - "Har du aldrig... Àtit tacos?"

"Du borde trÀffa min vÀn Dave", sa jag.

Jag tÀnker inte bestÀlla mat nÀr jag inte vet vad det Àr.

Jag vet inget om mÀngderna.

Jag vet inte vad tacos Àr.

Vad sÀger man? Hur mÄnga tar man? Jag kanske sÀger: 'Ge mig fem.'

Men tÀnk om tacos Àr smÄ grisar eller nÄt, och jag sÀger: "Ge mig fem!"

DÄ gÄr jag plötsligt hem med...

"Och det var sÄ jag startade min farm." Jag har ingen aning om vad de Àr.

SÄ jag sÀger: "Ge mig bara ett smakprov." "Okej", sÀger han.

"DÄ rÀcker tvÄ tacos."

"Okej, ge mig tvÄ tacos."

"TvÄ tacos, ska bli!"

Killen gÄr in...

och börjar laga maten.

Jag har ingen aning om vad som kommer ut.

Han kommer tillbaka efter en stund: "Min vÀn. Dina tacos Àr klara."

"Tack sÄ mycket", sÀger jag.

"Ja, vill du ha en napkin?"

- "FörlÄt, hur sa?" - "Vill du ha en napkin?"

Och nu, L.A.,

det Àr nu det blir konstigt för mig.

För ni förstÄr, dÀr jag kommer ifrÄn...

Àr en "napkin" det bebisar bÀr...

för att hÄlla deras skit.

Saken man torkar munnen med kallar vi serviette.

Men det visste inte jag, sÄ den hÀr mannen hade vÀnt sig till mig,

erbjudit mig mat och sen sagt:

"Vill du ha en napkin?"

Jag sa: "FörlÄt, jag Àr förvirrad.

Varför skulle jag vilja ha det?"

"Du vet, för kladdet efterÄt."

Han sa kladdet.

"Hur pass snart efterÄt behöver jag en?"

"Det vet man aldrig med tacos.

Ena minuten tror man att man fixar det, och nÀsta Äker det ut."

"Det lÄter som det Àckligaste jag nÄnsin hört."

Han sa: "Nej, det Àr en del av upplevelsen. Alla gör det.

Man kladdar, man torkar av, och sen försöker man igen."

Jag sa: "Det Àr en upplevelse jag inte vill ha.

- Jag skippar det." - "Ska du inte smaka min mat?"

"Visst, jag smakar pÄ maten. Men jag tar inte din napkin.

"Vad ska du göra dÄ?"

"Om det Àr sÄ galet som du sÀger

sÄ Àter jag bara min taco i bilen pÄ vÀg hem."

"Jaha, du tror att du Àr sÀker", sÀger han.

Du kommer att köra.

Sen slirar nÄn sÄ du mÄste tvÀrbromsa, och det Äker ut.

Var inte en hjÀlte.

Ta bara servetten."

"Jag försöker inte vara hjÀlte", sa jag.

"Jag Àr bara en vuxen jÀvla man. Okej?

Blir det riktigt illa, sÄ kniper jag bara superhÄrt tills jag kommer fram."

Han sa: "Det Àr problemet.

En del vet inte, de kniper för hÄrt, och dÄ rinner saften ut Ànnu mer.

Den kan stÀnka pÄ byxorna och tröjan..."

"PÄ min tröja?

"Hur fan nÄr skiten Ànda upp till min tröja?"

Studsar den upp frÄn marken? Vad i helvete Àr det i de hÀr?"

- "Vill du ha din napkin eller inte?" - "Jag vet inte ens med tacosarna just nu."

SĂ„ mycket stress.

Nu Àlskar jag tacos.

Jag Àlskar tacos. Jag Àlskar mexikansk mat.

Jag Àlskar mexikanska mÀnniskor.

Jag vet inte ens vad det Àr. Vi har en samhörighet.

Sydafrikaner och mexikaner.

Folk frÄn skithÄlslÀnder. Vi har en grej.

Jag kan fortfarande inte tro sakerna Donald Trump sÀger.

För mig Àr Donald Trump en kÀnslomÀssig paradox.

Logiskt kan jag smÀlta honom, kÀnslomÀssigt tar det emot.

Å ena sidan vaknar jag mĂ„nga dagar skrĂ€ckslagen vid tanken pĂ„

att han Àr president i vÀrldens mÀktigaste nation.

Men jag vaknar ocksÄ mÄnga dagar

och vet att han kommer att fÄ mig att skratta.

Det Àr terror och glÀdje, och jag vet inte hur jag ska kÀnna.

Vet ni hur det kÀnns ibland?

Som om en gigantisk asteroid Àr pÄ vÀg mot jorden.

Men den Àr formad som en penis.

Jag tror att jag ska dö.

Men jag vet att jag kommer att skratta.

Bara titta pÄ allt han gör.

VÀrlden vi nu lever i pÄ grund av honom.

Vi genomlever historia.

Det hÀr hÀnder aldrig i vÄr livstid igen.

Vi lever i en tid dÄ vi alla lÀr oss om presidentskapet...

samtidigt som presidenten. Det har aldrig hÀnt.

Hur galet Àr det konceptet?

Man vaknar varje dag och lÀser nyheterna och tÀnker: "Oj, det visste jag inte."

Och nÄnstans, i exakt samma stund,

lÀser han samma nyheter och tÀnker: "Oj, inte jag heller."

Och ingen vet vart det kommer att leda, vad han kommer att göra.

Allt vi vet Àr att han vill ha sin mur. Han vill ha sin mur.

Donald Trump vill ha sin mur.

Han behöver 25 miljarder dollar förra gÄngen han frÄgade.

Han behöver det frÄn amerikansk skattebetalare, för Mexiko Àr smarta.

Det gick i stöpet vÀldigt snabbt.

Minns ni hur sjÀlvsÀker han var pÄ massmötena? Folk jublade.

Han sa: "Gott folk,

vi ska bygga...

en mur.

Vi ska bygga en mur, allihop.

Vem ska betala?

Mexiko."

Mexiko sa: "Vi betalar inte för ett skit."

Vi kanske bygger den, men vi betalar inte för den."

Murhistorien Àr nog den bÀsta tv-komedin.

För nu har de börjat bygga prototyper av muren vid grÀnsen,

för Donald Trump vill att de testar muren först.

Jag vet inte hur man gör det.

Ska de sÀga "försök igen"?

Och pÄ grund av prototyperna har Trump nu specifikationer för muren.

Han vill nu att muren ska byggas av betong,

men den mÄste ocksÄ vara genomskinlig.

Okej.

Och skÀlet till det Àr att han Àr rÀdd

att knarklangare frÄn Mexiko ska skjuta pÄsar med knark över muren,

och att de trÀffar förbipasserande amerikaner i huvudet.

SÄ muren mÄste vara genomskinlig sÄ att amerikaner kan se drogerna komma...

och fÄnga dem.

Jag vet inte vad en genomskinlig mur Àr.

Men nu Àr jag bara orolig att nÄn byggherre ska lura presidenten.

Att han tar honom till grÀnsen och sÀger: "DÀr Àr den, mr Trump.

Din osynliga mur."

Och för att han ska köpa det anlitar han mexikanska pantomimer.

"Herregud, man kommer inte igenom.

Den funkar."

Donald Trumps hjÀrna.

Den andra idén han hade för muren

var att USA borde bygga muren av solpaneler.

Det Àr vad han sa.

Han sa att USA borde bygga muren av solpaneler

för dÄ skulle muren alstra elektricitet

och betala för sig sjÀlv.

Jag ska inte ljuga.

Det Àr en bra idé.

Det Àr en bra idé,

sÄvida inte man vet nÄt om solpaneler, solen eller murar.

Problemet med den idén Àr att solen Àr ovanför oss.

Ja? Är vi alla eniga dĂ€r?

Solen Àr ovanför oss, eller hur?

En solpanelsmur funkar inte, för en mur Àr upprÀtt.

Den pekar nedÄt.

SÄ om man inte har en riktigt schyst sol som sÀger, "jag ska skina riktigt lÄgt",

sÄ funkar det inte.

Det funkar bara om du tar din grÀnssolpanel

och lutar den för att fÄnga solstrÄlarna, men dÄ har man skapat en jÀttelik ramp

för Mexikaner att ta sig in i USA.

"Ora le..."

Donald J. Tumps intellekt.

J:et stÄr för Jesus.

MÄnga vet inte det.

Det finns mycket sjÀlvförakt dÀr.

Och han Ă€r alltid ute efter nĂ„n. Är det inte mexikaner, sĂ„ Ă€r det muslimer.

Är det inte muslimer, sĂ„ Ă€r det afrikaner frĂ„n skithĂ„lslĂ€nder.

Den var min personliga favorit, för jag Àr afrikan,

och jag har skitit i ett hÄl.

Jag gillade det ocksÄ för att folk kom fram och stÀllde frÄgor.

En man kom fram efter en show vÀldigt bekymrad. Han sa: "Du, Trevor,

fÄr jag frÄga en sak?"

"Ja, varsÄgod, min vÀn."

Han sa: "Trevor, jag ville bara veta,

nÀr Donald Trump sÀger alla dessa frukstansvÀrt rasistiska saker,

vill du ibland bara packa ihop, lÀmna USA,

Äka tillbaka till Sydafrika och fly frÄn all denna rasism?"

"Min vÀn", sa jag,

"man Äker inte till Sydafrika för att fly frÄn rasism.

Det Àr dit man Äker för att fylla pÄ."

Skojar du? Det Àr det enda som pÄminner mig om hemma.

Rasismen hÀr ute.

Vi har massor av rasism i Sydafrika.

MissförstÄ inte, det har blivit mycket bÀttre.

NÀr jag vÀxte upp, hade vi Apartheid.

Och Apartheid var i stort sett vÀrldens bÀsta rasism.

FörlÄt, jag menade inte att sÀga det. Nu tÀnker ni: "VÄr rasism var bÀst."

Nej, det var den inte. Den var bra, men inte bÀst.

Jag upplevde mycket rasism, det gjorde alla.

Jag kÀnde aldrig att det var dÄligt, mestadels pÄ grund av min familj.

Min mamma Àr en svart kvinna, en Xhosa-kvinna, min far Àr schweizare,

och det var olagligt för dem att vara ett par,

och det var ett problem att vi bodde tillsammans.

SĂ„ vi upplevde massor av rasism.

Och om ni undrar... Ja. Xhosa Àr ett av sprÄken med klicken.

Men inte som i amerikanska filmer, bara sÄ att ni vet.

Jag har sett filmerna dÀr de har afrikaner som...

Det Àr inget sprÄk.

Även vi tittar pĂ„ filmerna och tĂ€nker: "Jag undrar vad de sĂ€ger.

Var kommer de ifrÄn?"

"Jag tror att de Àr frÄn Cleveland?"

Klickljuden Àr konsonanter. Vi har fortfarande vokaler.

Jag vÀxte upp i en familj som inte kunde bo ihop.

Pappa kunde inte bo hos oss. Det var olagligt.

Folk var jÀmt rasistiska mot oss, men jag hade tur nÀr jag vÀxte upp,

för min mamma Àr nog en av de mest hÄrdbarkade mÀnniskor ni nÄnsin trÀffat.

Inget pÄverkade henne.

Inget störde henne.

Jag minns sÀrskilt en dag, dÄ vi gick lÀngs gatan tillsammans.

Och nÄn kille pÄ andra sidan gatan skrek nÄt elakt itll oss.

Jag var fyra eller fem Är,

och jag sÄg pÄ min mamma och sa: "Mamma,

vad gör vi om mÀnniskor gör rasismen mot oss?"

Och mamma sa: "Vet du vad vi gör om nÄn Àr rasistisk?

Vi tar deras rasism,

och skakar om den med Jesus kÀrlek.

Och sen skickar vi tillbaka den."

Och jag sa: "Vad?

"Kvinnan Àr galen", tÀnkte jag.

Hon var galen,

men hon hade ocksÄ rÀtt.

Jag insÄg inte hur rÀtt hon hade förrÀn Ärtionden senare.

Vilket jag kÀnner alltid hÀnder med ens förÀldrar.

De Àr galna, och sen nÄr man deras Älder och tÀnker:

"Det Àr vad det betyder."

Jag lÀrde mig lÀxan min mamma försökte lÀra mig först som vuxen man.

Jag gick pÄ gatorna i Chicago.

Jag skötte mig sjÀlv.

NÄn kille körde förbi i en pickup och kallade mig N-ordet.

Och jag ska inte ljuga. Jag blev besviken.

Mestadels för att han körde en pickup.

Jag kÀnner bara att det var en onödig stereotyp

som han inte behövde vidmakthÄlla.

Om du ska vara rasist, gör nÄt annorlunda.

TÀnk utanför ramarna.

Kör en Prius.

Ja.

Det Àr bÀttre för miljön, och den Àr tyst. Du kan smyga dig pÄ mig. Vi vinner bÄda.

Men nej, killen körde en pickup,

kallade mig N-ordet och...

För att ge er hela historien, sÄ gick jag mot röd gubbe.

Det rÀttfÀrdigar inte det han gjorde,

jag vill bara att ni ska veta att jag inte Àr nÄn Àngel. Okej?

Jag korsade gatan och sen blev det rött ljus,

men jag beslöt att gÄ ÀndÄ för jag ser inte fÀrg.

Och den hÀr mannen...

Den hÀr mannen blev sÄ förolÀmpad av det jag hade gjort

att han körde sin pickup runt mig, rullade ner rutan, mötte min blick

och sa: "Ur vÀgen, nigger."

Och man sÄg att han ville sÄra mig.

Vi höll kvar varandras blickar och man sÄg

att han vÀntade pÄ att jag skulle...

Men han visste inte...

var jag kom ifrÄn.

Ännu viktigare,

han visste inte...

vem min mamma var.

För han trodde att det bara skulle bli en vanlig rasistisk dag.

Han trodde att han skulle slÀnga ur sig N-ordet och gÄ vidare.

Han insÄg inte att det var Patricias son som klev ut pÄ gatan.

Och det hÀnde pÄ ett ögonblick,

men varade en livstid.

För jag tÀnkte inte ens. Han skrek ordet och min kropp bara...

Jag tÀnkte: "JÀklar, nu hÀnder det!"

Och lÄt mig sÀga er, L.A.,

det var sÄ fantastiskt för jag planerade det inte.

Jag tÀnkte inte pÄ det. Jag klev ut pÄ gatan,

han körde sin pickup runt mig, rullade ner rutan och sÄg pÄ mig:

"Ur vÀgen, nigger."

Och jag vÀnde mig om och sa: "Yo, min nigga."

Och han kraschade nÀstan och dog.

Jag har aldrig sett nÄn ifrÄgasÀtta sig sjÀlv

sÄ mÄnga gÄnger under en brÄkdels sekund.

För jag log och jag sÄg att han tÀnkte: "KÀnner jag dig?"

"Liknar jag nÄn du kÀnner?"

Och jag vet inte varför han gjorde det hÀr, men han sÄg pÄ sina hÀnder.

Han sÄg pÄ sina hÀnder som om de pÄ nÄt magiskt vis hade blivit svarta.

Som om jag hade kastat en förbannelse. Jag vet inte vad han tÀnkte.

Jag tyckte faktiskt synd om honom.

För jag har blivit kallad det ordet förut men det var hans första gÄng.

Man glömmer aldrig sin första gÄng.

FörlÄt, men Àr det vad han vill?

Vill han kalla mig det och förstöra min dag?

Han kallar mig "nigger" och jag ska gnÀlla om det?

Jag har inte tid för det. Min mamma sa alltid

att man inte kan kontrollera vad folk gör,

men man kan kontrollera hur man reagerar.

SÄ jag lovade mig sjÀlv.

"En rasistisk person ska aldrig fÄ nöjet i att se min smÀrta."

Det mÄ vara smÀrtsamt,

men jag ger dem inte nöjet att se min smÀrta.

SÀger nÄn nÄt rasistiskt,

sÄ tar jag rasismen, skakar om den med Jesus kÀrlek och kastar tillbaka den.

Det Àr inte alltid lÀtt.

Inte alla kan göra det. Inte alla borde det.

Jag förstÄr ocksÄ att det Àr lite annorlunda för mig.

Jag kommer frÄn ett land

dÀr ordet "nigger" aldrig anvÀndes för att förtrycka nÄn.

Vi hade ett annat ord,

för vi hade den bÀsta rasismen. Kom igen. Men inte det ordet.

Ordet vi hade var ordet "kaffir".

SÄ ett annat ord, men samma sak. Det verkar galet för mig ibland.

Samma rasism, annat ord.

Och hÀr betyder det inget, eller hur? "Kaffir"? Inget.

En del undrar: "Är det nĂ„n probiotika? Är det vad det Ă€r?"

Ja, probiotikan av min smÀrta.

Vi har inte det i vÄra stormarknader, av uppenbara skÀl.

Ingen varnade mig i USA.

Jag gÄr dÀr bland mjölkprodukterna och tÀnker: "Yoghurt, glass...

Den hÀr laktosen Àr intolerant."

SÄ det Àr olika runtom i vÀrlden. Jag fattar det.

Det Àr ett privilegium jag har nÀr det gÀller att hantera N-ordet.

I Sydafrika kallades ingen för "nigger".

Över hela Afrika blev ingen förtryckt med det ordet.

SĂ„ det ordet har ingen makt.

Vart man Àn gÄr. "Nigger, nigger, nigger..." Inget.

Medan jag nu kan kÀnna spÀnningen hÀr i rummet.

En del tÀnker: "För helvete, var det sju gÄnger? Jag fattar, Trevor.

Det Àr min Ärskvot. Kom igen."

Jag fattar.

Det fick mig att tÀnka att vi kanske kan anvÀnda det.

Vi kan anvÀnda det för att hjÀlpa varandra

och skapa ett program dÀr ni skickar alla era rasister till Afrika

bara en gÄng om Äret.

För afrikaner kommer att gÄ hÄrt Ät dem.

Det bÀsta Àr att man inte ens behöver vÀnta. Det finns svarta överallt.

Hoppa bara rakt in och skrik: "Nigger!"

Eftersom Afrika drivs och Àgs av svarta, sÄ Àr de inte rÀdda för vita.

De kommer bara att sÀga: "Jimbo, han Àr tillbaka. Nigger-mannen.

Hur mÄr du, nigger?"

"För helvete, det Àr du som Àr niggern."

"Men det Àr du som alltid sÀger det, nigger-mannen.

Ja, din nigger.

Ta pÄ lite solskyddskrÀm innan du dör, nigger. Nu festar vi."

Det vore annorlunda. Det Àr allt jag sÀger.

Det Àr alltid konstigt för mig,

för trots att ingen anvÀnt ordet pÄ ett nedsÀttande sÀtt

sÄ existerar ordet "nigger" i Sydafrika.

Men pÄ mammas sprÄk, Xhosa,

betyder ordet "nigga" "att ge".

Det Àr vad "nigga" betyder pÄ Xhosa.

Det Àr sÄ man anvÀnder det.

SÄ inte nog med att ordet inte sÄrar mig, nÀr rasister anvÀnder det mot mig,

sÄ framkallar det bara fina barndomsminnen.

Jag fÄr minnesbilder av nÀr jag var barn.

Jag lekte med min kusin och hans leksaksbilar.

Jag stal alltid hans. Jag hade inga.

Han började skrika...

Mamma kom springande och sa: "Vad hÀnder hÀr?"

Och min kusin sa:

"Moster..."

"Hördu!

Prata ordentligt. Jag hör dig inte. Vad hÀnde?"

"Trevor stal mina leksaker."

Och mamma sa: "Trevor, stal du din kusins leksaker?"

Jag sa: "Nej, mamma, jag stal inte. Jag lovar.

"Trevor... Ljug inte för mig? Stal du leksakerna?"

"Nej, jag stal inget", sa jag.

"Vad som hÀnde var att hans bilar stod olagligt parkerade.

SÄ jag fick bogsera dem för man kan inte leva i ett samhÀlle utan lagar.

Jag Àr bara en ödmjuk tjÀnsteman nÀr allt kommer omkring.

Utan lagar blir det kaos, mamma. Det Àr allt som hÄller oss uppe.

Som en civilisation Àr det det enda som hÄller oss..."

"Hördu!", sa hon.

"Kom inte hÀr och var frÀck.

Ge tillbaka leksakerna."

"Mamma, snÀlla. Jag vill bara leka..."

"Ge tillbaka leksakerna."

- "Mamma..." - "Hördu! Nigga!"

Och min kusin satt dÀr: "Nigga, snÀlla."

L.A., ni var verkligen kul i kvÀll.

Tack sÄ mycket för att ni kom hit.

Jag uppskattar er alla sÄ mycket.

Ha en bra kvÀll, allihop.

Can't find what you're looking for?
Get subtitles in any language from opensubtitles.com, and translate them here.