Original subtitles

- Vi är redo att köra. -Okej.

Gå till tvåan.

Kollar radion.

Grejen med det berget är...

K.B. har landat. Sätt honom i bilen och kör hit.

...att det är mördande.

Uppfattat.

En bil på fyra tusen meters höjd

beter sig inte som på havsnivå.

Bilen känns som den fortfarande vill döda mig.

Det är bara bra.

Det syns i kameran.

Hur långt är bra för vår BPS?

Vi sätter oss i bilen och filmar med GoPros.

GoPros rullar.

Okej. Var redo, killar, stå beredda.

Då var det dags.

Och tre...

Två...

Ett...

Kör, kör.

Vem är Ken Block? Sinnessjukt.

Blir man skadad

gör det historien mer intressant.

Den verkliga Ken Block, eller den Ken Block du känner?

Han är en artist.

Ken Block är fascinerande.

Farlig.

Det beror på den dagen.

Mellan vår körning...

Block formligen flög fram här.

...och Gymkhana-videorna

sker jättemycket bakom kulisserna.

Det är ett team.

Det var coolt, men är det allt du kan?

Om den killen kraschar och dör, får jag inte betalt.

Det är ju...

Har jag nått min gräns för vad jag kan göra med detta?

BERÄTTELSEN

OM GYMKHANA

TIO

Visst, jag kan ge dig en version.

TOKYO, JAPAN - JANUARI 2018

Vi är väldigt glada att ha så många här ute på Tokyo Auto Show...

Dag tre, nummer sex, plus vad, tre repetitioner?

Alla säger samma sak.

Får vi presentera...

Vad är det hemma? Tidig kväll?

...den amerikanska bilföraren...

- Det är faktiskt midnatt. - Midnatt, ja.

...rallyförare...

Inte illa.

...och superstjärnan

Ken Block

från USA!

För mig är Pikes Peak

en av världens mest kända bergsbestigningar,

och det är nog den näst äldsta tävlingen i hela Amerika,

så det är en fantastisk upplevelse att köra längs den vägen,

och däcken fungerade mycket konsekvent längs hela vägen.

För 25 år sen var Ken medgrundare av DC Shoes

Tio år senare sålde DC för över 100 miljoner dollar

I stället för att gå i pension köpte Ken en racerbil.

Inom ett år blev han rankad nummer 4 av Rally America.

2008 gjorde han en video...

Det är roligt att börja med något så enkelt.

Två dagar med inspelning, fyra killar.

2008, dan då vi laddade upp Gymkhana...

2008 blev Kens video, GYMKHANA TESTING AND PRACTICE, viral

...knöt den an till allmänheten på ett sätt...

Vi såg inte detta som en stor videoserie.

Det var inte som om jag hade en jävligt bra prognos för

vad som skulle hända, men...

20 eller 30 miljoner tittare på bara några månader.

Ken sa:

Jävlar. Här har vi nåt.

Efter några veckor sa sponsorerna:

"Du ska göra om det, va? Gör nåt mer. Vad kommer härnäst?"

Det blev en franchise.

Det rörde vid en nerv att visa motorsport på ett sätt

som ingen hade sett förut.

Idag har videorna över 500 miljoner visningar.

En sak jag lärt mig när vi har gjort filmerna är att

det blir svårare och svårare för oss att omproducera något

som hände så naturligt.

Innan vi ens började filma Gymkhana Ten

hade jag jobbat på den i ett och ett halvt år.

Den är den tionde, så förväntningarna är liksom:

"Ni gör dem större och bättre hela tiden,

"så vad sjutton ska ni göra med den tionde?"

Fem månader tidigare - augusti 2017

Planeringen för GYMKHANA TEN är igång,

men vädret och mekaniska problem har försenat slutförandet

av Kens första GYMKHANA- spinoff, "CLIMBKHANA"

Är det vatten här?

Om det är det...

Annars får jag dricka hembränt,

och detta blir en helt annan tv-serie.

Har du en projektor?

Produktionsmöte

- Va? - Nej, jag har en skärm.

Är den smutsig?

Nej, vänta tills jag har använt AirDrop på allt...

Det liknar en byggarbetare.

- Är du inte förberedd? - Nej.

- Förvånande. - Konstigt.

Jäklar, min telefon dog.

SCOTTO - @BRIANSCOTTO ROLL: REGISSÖR

HÅRD MOT DESSA

Hallå!

Vänta, förresten. Vi tilltalar tittarna.

Typiskt Scotto. Elektroniken dör.

MATT - @MVTT ROLL: VARUMÄRKESCHEF

80 % ARG

Vi fick ladda den, för alla bilder finns i min telefon.

För helvete, Brian.

Om jag inte hittar dem i iPhoto.

Du kan bara rita bilder.

Verkligen?

Vi kan snacka om trick.

KEN - @KBLOCK43 ROLL: ATT VARA KEN

Mina föräldrar uppfostrade mig tills jag var 12 eller 13 i Long Beach, Kalifornien,

i stan, där jag åkte skateboard och BMX,

såna saker. Stadsbarnsaker.

Sedan flyttade vi till en avokadolund i norra San Diego,

till en plats där det inte finns nåt att göra,

så de fick köpa mig en motocross.

Mina föräldrar var verkligen emot att jag körde motocross,

för man får ofta skador av det.

Jag fick många skador av det.

Men jag älskade det aggressiva med motocross.

Att hoppa, glida och köra i lera.

Jag var faktiskt uppe i Yosemite på semester med mina föräldrar,

och det fanns ett hopp på vägen, som en bro.

Jag hoppade över det, och fortsatte köra.

Nån stannade mig.

Han var nog en parkvakt.

Han var jättearg, skrek, sa att jag nästan dödat honom.

Jag ville inte få problem.

Mina föräldrar var i närheten, nånstans på campingen.

Jag sa: "Vad tänker du göra?"

Han sa: "Jag tänker gripa dig."

"Skit också!"

Så han grep mig för att jag hoppade med bilen.

Men nu, om jag inte hoppar blir folk arga på mig.

- Vi snackade om donuts vid Dyrdek. - Ja.

- Omvänd ingångssväng. - Ja.

- Centrumaxel-donuts. - Ja.

En åtta, ett hopp

och Rock håller tillbaka bilen innan den slungas.

- Som jag fick ett positivt mejl om. - Fint.

Låt oss titta på bilderna.

Platsletning Los Angeles, Kalifornien

Jag gick ur college och tänkte:

"Jag ska bli krigskorrespondent."

För under första collegeåret hände 11 september,

och jag bor i New York. Det har varit mitt hem.

Min första story nånsin handlade om

den skenande statushöjningen av Red Hook, Brooklyn

och varför den inte var välkommen.

Typ: "Jag växte upp här i stan, snälla kom inte hit."

Men sen skrev jag om bilar.

Över hela finns ljusa partier

men även mörka.

Så beroende på tricken och behovet av gnistor, kan vi göra saker.

Men även att gå in och ut ur ljuset skulle vara coolt.

Alla de yngre kulturmagasinen i New York,

åtminstone då jag var där,

GQ, Maxim, Vibe eller Complex...

Alla kände varandra.

Och jag råkade vara den enda som visste nåt om bilar,

så jag skrev för alla tidningarna under falskt namn.

Det skulle bli en naturlig åtta eller donutgrej.

Hur stor är öppningen?

Det varierar. 35, 45, 65 och sen 75.

Vi börjar med 75.

Den är enorm.

Det är rena slumpen

hur mycket det greppar.

Det kan gå jättebra, eller som att jag kör på is.

Jag förutspår att det blir som is.

Jag gissar på is, ja.

Och det finns några bra underområden.

Du har blickpunkter uppifrån,

det är bra för tagningarna, men det ger också en annan textur inuti...

Det är inte lätt att göra det jag försöker göra.

Hoonicorn. Jag är rädd att köra den på Pikes Peak.

Sponsorfilm för Pennzoil

Igen. Säg det tre gånger. Jag är hjärndöd.

"Leta efter Pennzoil-märket med Hoonicorn på

"eller besök den här sidan på nätet."

Leta efter Pennzoil-märket med Hoonicorn på...

Leta efter Pennzoil-märket...

- ...med Hoonicorn på... - I butikerna.

I butikerna? I butiken?

Säg: "På det." Ganska viktigt.

Jag är bara delvis förare,

delvis marknadsförare.

Jag tycker att vad som är unikt med Ken

är att han hoppar in och ut ur så många bilar.

JEFF ZWART - @ZWART PRISBELÖNT REKLAMREGISSÖR

MEDREGISSÖR, CLIMBKHANA

För när man tänker på de flesta racerförare

är de hängivna en serie.

I Formel ett och NASCAR, racing,

det är allt de gör.

Ken kör racing med så många olika bilar.

Filmar med många olika bilar.

Kör många olika bilar till vardags.

Ändå kan han köra på randen, när som helst,

i alla fordon.

Jag liksom: "Oj! Det har jag aldrig sett förut."

CLIMBKHANA-inspelning: Snöplogstrick Pikes Peak, Colorado

Det är en rörlig chikan.

Men det är en motflyttande chikan,

så chikanen kommer emot en.

Inom racing är en chikan nåt man placerar

för att sakta ner bilar på raksträckor.

Så det är en rörlig chikan,

men vi har lagt till lite extra våld genom att ha knivblad.

Mer våld gör allting bättre, så...

Dirker, hör du? Det är Jeff.

Ja, du kan prata.

Det som ska ske är att bilen kör slalom mellan plogarna.

Du får se. Håll scenen bakgrundsbelyst.

- Uppfattat. -Okej, bra.

Ett huvudskäl till att jag är här är

att jag har kört racing här många gånger

och känner till bergets dynamik.

Och jag begriper mig på bilar.

Men den här bilen är galen och annorlunda.

Hoonicorn är ett av de mest unika fyrhjulsdrivna fordonen.

120 HK FORD MUSTANG -65

En muskelbil från 60-talet med modern fyrhjulsdriven teknik,

och en mycket modern motor.

Den är det roligaste jag har kört.

Jag kämpar mot dess försök att döda mig.

Var är Ken?

Hallå, Dan?

Jag väntar fortfarande på K.B.

- Jag kommer uppför backen. -Okej.

Då så, killar. Bilen är på väg.

Vi kommer upp i Suburban och kör

till vår pansarbilposition, okej?

JEREMY ROLL: REGIASS.

HANTERAR KAOS

Alla är redo för tagning, tack.

Stå beredda.

- Vadå? - Ska jag filma nu?

Ja, det är en riktig scen.

Snöplogstrick Tagning 1

Bilen är på väg.

Klara, och...

Tre...

Två...

Ett...

Kör, kör.

Den kör inte rent alls.

Brian till Derek, jag är säker på att du hör det,

men härifrån lät det Ken just gjorde

som att bilen körde lite knaggligt.

Okej.

Vi letar alltid efter den verkliga supertagningen.

Och han levererar

99 % av gångerna, så oftast använder vi första tagningen.

TEAMCHEF "DEAR OLD DAD"

Du vet? Han är noggrann.

Vi sticker, Derek.

Vi filmar nåt annat snabbt medan vi väntar på er.

Det blir minst fem minuter, va?

Ja, fem blir bra.

PIKES PEAK TOPP

Nummer ett för att få en bil att utföra det här är att tänka på höjden.

Jag menar, motorstyrningen här,

man klättrar över 1,6 km uppåt.

- Ja. - På den höjden...

...kräver FAA att man har syrgasmask i ett flygplan.

- Ja. - Det pågår mycket här uppe.

Ett skäl till att vi är här igen är för att

vi fick såna problem med Hoonicorn förra gången.

Första CLIMBKHANA-scenen

Tänk dig en påse chips på havsnivå.

Det finns en del luft i den.

Ta påsen till Pikes Peak på fyra kilometers höjd och de är stenhårda.

FOREST - @FOREST_DUPLESSIS VERKSTADSCHEF, DUDE

Samma sak hände med den bilen,

men den var inte lika väl förseglad som en chipspåse

så det sprutade olja ur den.

olja sprutar ut

Det blir knepigt om man förlorar olja.

Man förlorar så småningom motorer och såna saker.

Det är grejen när det gäller bergsbestigningar.

Hur mycket det påverkar en.

Man känner sig andfådd.

- Det blir bara en fråga om vad... - Ja.

Det är samma sak för en bil.

BEHÖVER SYRE

Den går på syre. Det får den att funka.

Scotto till Derek, har Ken radion på?

Ken, jag kollade bilderna nu.

Inte den bästa tagningen, men din körning ser bra ut.

Ge mig bara din vildaste utfart.

Det är vad vi försöker få.

Hur du än vill slänga iväg den där ute,

kör den mot pansarbilen, sväng lite mer åt sidan,

och så vilt som möjligt är bäst.

Detta blir vår sista version.

En till. Den sista.

Var redo.

Snöplogstrick Tagning 7

Tre...

Två...

Ett...

Kör.

Det var grymt.

Verkligen bra.

Ken, det där var perfekt.

Vår framgång under de senaste tio åren...

Läget, tjejen?

...hänger på att vi har skapat ett otroligt gäng.

Som Magic, en av våra kameramän.

Ken driver rakt emot räcket precis när helikoptern är ovanför,

men vi vet bara att han är nära det om vi får en närbild,

så Magic måste stå där en meter ifrån bilen

precis under en helikopter.

Och jag har en bild där han står ovanpå en kartong vid ett stup.

det här stupet

Det stupar nog 300 meter ner.

Men det krävs för att få den scenen.

Nu går vi vidare till nästa del.

Ja, jaga honom på den höga sidan och titta ner,

så vi kan göra det på det sättet.

Då använder vi kanterna istället för den här sidan.

Okej.

Det borde bli bra, med lite snö som faller samtidigt.

Bra för slow motion-effekten.

Det här är vad Pikes Peak handlar om.

Ständiga förändringar.

Bra, precis så.

En bra rörelse.

- Idag kallade de mig Fat Paul Walker. - Jaså?

Jag tog det som en komplimang.

Bättre än Fat Bam Margera.

Jeff, jag ska flytta Kado till mitten av donuten,

och Ken får göra donuts runt honom.

Han får supervidbild och snurrar med honom.

Är det okej?

Det är inte min kropp som står där.

Jag har en ambulans där uppe om det behövs.

Tack, kompis.

- Var bara... En blixt. - Blixtar.

Jay, du ska veta att det är lite blixtar i bakgrunden.

De har sagt att teamet...

Jag är frestad att hämta ner alla.

Brian, hör du det?

Jag är på tvåan.

Brian, Jim Dirker kör härifrån

på grund av alla blixtar

så vi har ingen helikopter mer idag.

Okej. Vi har fått det vi behöver.

Vi ligger nog rätt bra till ändå,

så alla får sätta sig i bilar, köra ner,

och se vad som händer.

Låter bra. Jag väntar tills ni hämtar oss här nere.

Det skulle suga att bli träffad av blixten efter en bra dag, du vet?

Ja, för i morgon...

Baslägret Pikes Peak

...verkar det bli som idag. I morse var det klart väder.

Precis nu har blixten slagit ner vid Catamount.

När vi var där uppe slog den ner på toppen bakom toppen vi var på.

Man såg den slå ner.

Randy Ruyle Säkerhetsteamet

Jag vet inte, med blixtar och det så nära

blir det värre på toppen.

På radarn syns ingenting.

Det finns inget mer att göra idag.

Det blir blött. Det haglar faktiskt där uppe.

Det kan ju bli torrare sen, men det är upp till er.

Imorgon kan vi filma andra saker på serpentinvägarna.

Ja, det får duga.

Nåt vi kanske vill tala med Ken om nu är om att...

Glida till kanten.

Det är som den stora riggtagningen

vid Evo Corner.

Är det nåt som verkligen skulle oroa dig?

För mig är det ingen rigg, jag vill inte göra det mer än en gång.

Jag visste att i nåt läge

skulle vi använda en speciell kurva...

...för det är den kurvan som ser mest dramatisk ut,

på kanske 3 800 meters höjd.

Det finns några klassiska foton från den kurvan.

Det som gör det användbart för oss, och det vi vill göra

är att det inte finns nåt skyddsräcke.

Jag tror att man vill ha det ögonblicket då det suger i magen

och man tror att bilen ska köra av, men...

- Är det samma... - Ja, den kurvan.

Så gammal och klassisk är den.

Ser du att det inte är ett stup? Det är inte ens 45 grader där.

Men vi hade väl masten hängande 2,5 meter från sidan av bilen?

Ja, men man tittar fortfarande inte från ett stup.

Man kommer fortfarande att titta ner och se en vall.

Men om man tittar framåt...

Man tittar inte rakt ner utan framåt,

och känner jorden försvinna där under.

För några år sen körde en Mitsubishi Evo av där.

Han trodde han var vid en annan kurva när den kom.

Den liknar en tidigare kurva, längre ner.

Han körde in och trodde att det var en annan kurva...

När man kommer ut väntar man sig ett räcke,

där man bromsar.

Han körde runt hörnet och sökte ett skyddsräcke.

Det var inte där och kurvan blir snävare.

JÄVLAR

Det är ungefär en 45-graders klippsida av grus

med stora stenar.

Herregud!

Det är verkligen illa.

Lyckligtvis satt han i en mycket säker och välbyggd bil.

Den rullade några hundra meter ner och...

han överlevde.

Men det kunde ha gått mycket illa.

Så jag visste att vi måste filma i den kurvan.

Det är en klassisk Pikes Peak-scen,

där bilar glider omkring på morgonen.

Vi filmade det inte den första dan,

så jag tänkte på det hela den dan.

Sen, när jag pratade med Brian, sa han: "Ja,

"nu tar vi Evo Corner."

Jag sa: "Jaså?"

Nu kan du tänka på detta hela natten.

- Jag får sova på saken. - Ja.

CLIMBKHANA, inspelningsdag 6 Evo Corner

PIKE Urskogsreservat

Man glömmer hur mycket större berget är,

efter att vi var på Mount Washington.

"Just det."

Jag tror inte att det går att jämföra.

Jag kommer fortfarande att argumentera emot det.

Längs 90 % av Mount Washington dör man inte om man kör av.

inte död - förmodligen inte

död - mer död - mest död

Man dör troligare om man kör in i ett träd, än om man faller.

Se på Evo.

Evo visar att stora, långa rullningar dämpar stötarna.

- Så bekväma rullningar. - Ja, bekväma rullningar.

Det är tidig morgon,

jag vet vad alla väntar sig.

Brian och jag har även pratat om hur många däckspår

jag kan lägga i det hörnet eftersom det är oklart.

Men det finns inga referenser. Det finns ingenting,

ens om man sitter i förarsätet.

Det är asfalt, lite grus på kanten

och sen bara himlen.

Jag var tvungen att gå i kurvan flera gånger och titta.

Jag hade kört där och tittat, i flera dar.

Bara för att få en bild av det

gick jag dit på morgonen och ställde upp en stenhög.

Jag gjorde en hög av stenar.

Vid den farliga, osäkra platsen

ställde jag upp en stenhög.

Hörni, allt är klart på spåret.

Alla är redo för tagning.

Det var ett ganska nervöst ögonblick

eftersom bilen faktiskt inte funkade så bra,

de två tidigare inspelningsdagarna.

Så här högt upp har vi inte kört med den här bilen.

Vi kom inte så högt upp sist,

så det är den högsta höjden bilen har kört på.

Om man klättrar och klättrar blir gasreglaget annorlunda,

så när man trycker ner gaspedalen får man inte samma respons

som då man börjar klättra på serpentinvägarna.

Jag fick bara fortsätta köra genom detta.

Jag körde genom det här speciella problemet

genom att gasa på tidigare än jag ville.

Så om jag normalt måste gasa för fullt här,

innebar det att jag faktiskt måste ge full gas redan här.

Normalt är reaktionen hos de flesta av våra bilar mycket snabb.

Av nåt skäl fick vi lite problem.

Vi är redan här.

Vi är redo.

Action, action.

Action, action, alla.

Kameran går. Action, action.

Så jag körde den för första gången i bild,

och första gången jag körde där var jag lite försiktig

och jag hade en försiktig linje till kanten.

Vi är även...

Bra, ur Kens synvinkel.

Kamerorna rapporterar att han inte är nära kanten.

Ken, hör du?

Ja.

Okej.

Du har ju kört en testrunda

så kör ända till kanten nu.

Känn ingen press.

Uppfattat. Inga problem.

Jag körde ner för att börja om.

Medan jag gjorde det, tänkte jag:

"Det kommer att krävas 20 försök."

Jag tänkte på när jag gjorde Gymkhana Nine.

Vi ville få med ögonblicket vid kanten.

Det krävde många försök,

eftersom jag måste vara tum ifrån för att det skulle bli bra.

4 tum till

Brian sa: "Du är fyra tum ifrån."

Som: "Är det för mycket för mig?"

När jag körde ner igen och gjorde mig redo för en andra gång

tänkte jag att det var dags att lägga av.

Kan jag hantera detta? Kan mina nerver hantera det?

Vi förberedde oss från vår sida med räddning,

och hur vi skulle rädda bilen om den körde av vägen.

Följderna av Gymkhana Nine med vattnet nedanför...

Ja, vattnet var fem meter nedanför, men det var ju vatten.

Det skulle suga, kanske göra lite ont,

men det är så långt ner man faller.

Evon som kraschade hade tur.

Han hade tur som överlevde.

Men allt det snurrade i mina tankar.

"Jag får bara..."

Jag var där i stunden,

på en plats där jag ville vara,

och gjorde nåt av det grymmaste jag kan göra.

Det som hände andra gången var...

Då kör vi.

Jag är redo, Brian.

Tre, två, ett.

Kör.

Så jag inledde andra gången

precis som: "Jag ska bara stegra det lite."

Men problemet med motorinställningen i dessa turbos är...

...att det är svårt att lägga på tio procent.

JÄVLAR.

Det var en viktig scen för oss, det ikoniska ögonblicket,

så jag ville se det från kameran vid räcket.

Jag satt bakom Magic och tittade på det genom kameran.

När det hände insåg jag

att han inte skulle lyckas komma ur svängen.

Jag stod i 90 graders vinkel mot vägen.

Måste hålla framhjulen på asfalten, annars skulle jag köra av.

Det är bland de värsta ställena att köra av vägen på.

Inga räcken, inget.

Ken körde rakt mot kanten.

Utan hämningar.

När jag kom till slutet och började sakta in

ropade jag: "Hoppas ni gillade det,

"för jag gör inte om det.

"Det var så bra jag kunde göra det,

"så måtte det duga."

Herrejävlar!

Herregud!

Jag trodde att det var slut.

Det var jättebra eftersom det var lite som förr i tiden

med grus och asfalt.

Jag vet inte hur vi skulle kunna få mer episka bilder.

Och återigen, Ken får mig att häpna.

Allvarligt!

Under alla mina år är det det bästa jag har sett.

- Åh, Ken. - Det är så snyggt.

Det är från kameran där uppe.

- Så bra! - Det är bra.

Tack, sir. Tack så mycket.

Men nästa år när du är 50 kan du inte göra sånt längre.

- Bara för bra. - Femtio är gränsen.

- Det är ju... - Men till dess...

Vi hinner göra mycket innan november.

Jag har iakttagit Ken på avstånd i många år.

Han kan köra in i en kurva

och rotera en bil i vinklar som jag aldrig ens har sett.

I såna stunder säger en regissör:

"Det blir inte bättre än så.

"Vi kan avsluta nu."

För mig är det en av de bästa scenerna som vi har filmat.

Det är en av de mest dramatiska,

och sinnebilden av det erinrar om

många år tillbaka när det bara var en grusväg där

och killar körde på, rakt åt sidan.

För mig är det en hyllning till livet.

Att köra på den nivån,

och den skicklighet som krävs för att köra uppför berget.

Eftersom man inte behöver göra så idag, men jag ville göra det så.

Jag vet inte när det började,

men till och med det första året som jag var här,

vilket var så långt tillbaka som 1990,

då var belöningen uppe på toppen

att komma hit och få en varm, färsk munk.

Jag svär, det finns inte

att jag kommer hit upp till toppen utan att vilja ha en flottyrmunk.

Pikes Peak Evo Corner,

vilket förmodligen, skulle jag säga, nu är Hoonicorn Corner.

Visste vi hur fräckt det skulle bli? Nej.

Framgången med Gymkhana har grundats på såna

ikoniska stunder där man säger:

"Jävlar. Det är otroligt. Jag måste dela det med nån."

Det är grejen med Gymkhana Ten.

Vi försöker hitta dessa stunder.

Vi vill att det ska bli det bästa nånsin.

Det kan ske i Sverige,

eller i Texas,

eller i Detroit.

Vi har satt allt i rullning för att detta ska bli det bästa,

mest dynamiska nånsin.

Men vad är dessa ögonblick som placerar det över resten?

Det vet jag inte ännu.

Det är nästan som om vi jagar nåt som vi inte kan få.