All language subtitles for Ma.mere.2004.FRENCH.1080p.AMZN.WEB-DL.DDP2.0.H.264-AX.Swedish

Ge mig eld.

Tack

- Väntade du på mig?
- Knappast. Jag var varm och törstig.

Akta, det är vått.

Du är så tröttsam!

Jag hade velat göra på annat sätt.
Eller levt på ett annat sätt.

Men jag lät mig uppfyllas av
saker som var främmande för mig.

De slog gradvis rot-

- och krossade mitt hopp.

De tog över.

När jag var ung drömde jag
inte om den här sortens liv.

Jag drömde inte om det här livet
eftersom jag var en annan.

Jag var glad och energisk.
Du har aldrig känt mig, Pierre.

Min ungdom slogs i
spillror när du föddes.

Jag tycker inte att mitt liv
rimmar med min personlighet.

Egentligen har jag inte förändrats,
jag är fortfarande glad och energisk-

- men andra kan inte se det

Jag är glad och
energisk för mig själv.

Det är lite beklagligt.
Din mor är som jag.

Jag menar inte ett hon är beklaglig.
Hon har inte heller förändrats-

- och precis som jag bär hon en mask.
Hon är rätt trött för tillfället.

- Men det är inget fysiskt.
- Kan jag gå nu?

Ska jag bära din väska?
Ge mig lådan, då.

Du har magrat, du ser glåmig ut.
Underbart att se dig!

Jag har saknat dig, Marthe.
Mormor skickade med det här.

- Jag hämtar din mor.
- Ge mig dina saker.

En pool!

Nej, du är blöt.

Har du inget att säga?

Jag ska visa dig huset.

Jag åker nog och
handlar i eftermiddag.

- Och du?
- Jag vet inte.

Du kan inte vara här
i eftermiddag, Pierre.

Mamma!

Hon ramlade.

För mycket sol,
eller så halkade hon.

Pierre...

Marthe...

Slog han henne?
Tala om ifall han slog henne.

Prata inte dumheter!

Du får vara försiktig
när du går upp imorgon bitti.

Var försiktig.

Pierre...

Pappa skickar en kram.

Han åkte till Frankrike,
i affärer.

- Vart i Frankrike?
- Nice.

- Åkte han till sin älskarinna?
- Vad är det du säger?

- Behåll såna tankar för dig själv.
- Bli inte arg.

Hur som helst,
så bryr jag mig inte heller.

Jag är glad att få
vara ensam med dig.

Menar det.
Nu får jag ha dig för mig själv.

Vad gör du i eftermiddag?

- Ska du gå till stranden?
- Med dig?

Var är min mor?

- Vad är det?
- Du kan inte bo här, mamma.

- Varför tog han med dig hit?
- Vill du sitta här?

Allvarligt talat
Vad gör ni på den här ön?

Måste han jobba just här?
Aldrig att jag står ut i två månader.

Du har tråkigt, helt enkelt.

Jag ska ta med dig till Yumbo,
det är dit man ska gå.

Skulle du vilja det?

Vi äter först, sen festar vi.
Vi stannar hela natten.

Du är snygg.
Folk kommer tro att du är min älskare.

Lägg av.

Är jag för gammal för att man ska
dig för min älskare? Skäms du?

- Ser jag så gammal ut?
- Skulle du skämmas för mig?

- När ska vi gå?
- Snart. Men om du inte vill...

- Vi går idag.
- Inte idag, men jag lovar att...

Mamma?

Mamma!

Mamma?

Mamma?

Är du arg för att jag
inte tog dig med?

Är du? Vi har gott om
tid att gå ut och roa oss.

Jag tar dig med imorgon.
Jag lovar.

Under tiden, min unge älskare-

- kan ni väl gå och hämta nåt jag
kan torka mig med i badrummet.

- Seså!
- Du är fullständigt galen!

Hell dig, Maria, full av nåd.
Välsignad är din livsfrukt Jesus.

Heliga Maria, bed för oss syndare,
nu och i vår dödsstund. Amen.

Hell dig...

Din far har råkat ut för en olycka.

Kroppen har skickats till Vannes.
Vi tar planet till Nantes.

Antingen hyr vi en bil
eller så blir vi hämtade.

Vad hände?

Om du pratar med Marthe eller Robert,
så visa att du sörjer.

Du behöver inte gråta,
men sänk blicken, åtminstone.

Du är fortfarande ung.
Du kan börja ett nytt liv.

Jag förväntar mig inte
den sortens tröst av dig.

Dumskalle.

Vi var lyckligast i Istanbul.
Du minns inte, du var för liten.

Men de tre åren vi
bodde där var... perfekta.

Turkarna är et underbart folk.

Tvärtemot vad folk säger.
Hyggliga människor.

Inte alls som spanjorerna.
De är livets tomma botten.

Bara att leva bland
dem är att sänka sig.

Då får du väl flytta.

- Klart att jag ska flytta.
- Vart?

De som är födda i juli reser sig.

Juli månad - det är vi!

Botten upp!

Hon kunde konsten,
hon tömde glaset i botten.

Han är en fyllehund,
super gör hon varje stund.

En gång till, en gång till...

Pierre... Se på mig.

Du är för ung, jag borde
inte prata med dig så här.

Men din far är död,
och jag tanker inte ljuga för dig.

Du måste medge att
jag är värre än han.

Du respekterar mig på ett
sätt som jag inte förtjänar.

Vad tror du att jag gjorde på
eftermiddagarna under alla dessa år?

Varför tror du att vi lät
mormor ta hand om dig?

Vad tänkte du?

Se på mig, Pierre!
Jag är en slampa.

En slinka.

Ingen respekterar mig.

Din far visste om det,
han lät mig hållas.

Om du älskar mig, måste du
medge att jag är motbjudande.

Jag vill att du älskar mig för det.
För skammen jag väcker i dig.

Mamma... mamma...

Mamma!

Pierre?

- Pierre!
- Jag är här!

Jag har druckit för mycket.

Det är ingen fara.
Jag kräktes inte på dig.

Han luktar illa.
Tvättar han sig inte?

- Har ni vädrat hans rum?
- Nej.

Så fort jag går in börjar han skrika.

Han måste gå ut.
Han behöver motion.

- Vad skriver ni ut?
- Bara vitaminer.

En ung grabb ska inte
ta lugnande medel.

Han måste gå ut och äta ordentligt.

Gå ut, äta... Hur lång tid tar
det att bli läkare i Spanien?

Han har ingen feber eller andra symptom.
Det är inget fel på honom.

- Han är bara apatisk.
- Hur mycket är jag skyldig?

- Ingenting.
- Ingenting?

Ge er iväg.
Lämna mig i fred!

Har ni verkligen berättat allt?
Ni verkar mycket nervös.

Inget tjafs.
Nu går du upp, så byter jag lakan.

Här är en ren pyjamas.

- Vad är det?
- Det är pappas pyjamas.

Jag menade inget illa, hjärtat.
Jag menade inget illa!

- Ska du gå ut?
- Javisst.

Jag tänker inte vaka över
er son som inte är sjuk.

Du hade kunnat följa med,
men jag har ingen lust att vänta på dig.

Här.
Nyckeln till din fars arbetsrum.

Jag orkar inte tömma
det på allt skräp.

Det får du göra.
Kasta allt, utom det du vill ha.

Den lilla nyckeln
går till sekretären.

Gå nu, annars blir jag sen.

Älskar du mig fortfarande?

- Jag älskar dig över allt annat.
- Stick!

Säg inget till mamma!

Jag dödar dig om du gör det.

Har mamma redan gått upp?

- Din mor har åkt bort några dagar.
- Vart?

Oroa dig inte. Vi ska ha
det lugnt och skönt, vi tre.

Robert och jag tar hand om dig.

Och så ringer vi mormor och
talar om ett du kommer hem.

Det är fint här ute.

- Tog du med vatten?
- Ja.

- Jag vet ett du är hemskt olycklig.
- Mamma?

Du är svag du också.
Din far var svag som du.

Du har kanske förstått
att åtrån gör oss svaga.

Men än vet du inte vad jag vet.

- Berätta, då.
- Du ska inte få veta det av mig.

Men om du visste, skulle du
förlåta både mig och din far.

Jag vill att du njuter av livet.

Du är alldeles för dyster.

Jag skulle vilja veta det du vet.

Jag vill inte se dig
så nedstämd igen.

- Vet du vad Réa kallar dig?
- Réa?

Du har sett henne.
Det är brunetten som hämtar mig ibland.

Jag tror jag vet.
Vad säger hon?

Hon kallar dig
"riddaren av den sorgliga skepnaden".

- Inte särskilt fyndigt.
- Hon är bara några år äldre än du.

Hon är den tokigaste
flickan jag känner.

Jag ska anförtro dig åt henne.
Hon ska fullända din utbildning.

- Snälla mamma...!
- Låt din mamma vara lite.

Det räcker inte att älska sin mor,
att vara intelligent, snygg-

- och att vara så
skrämmande allvarlig.

Vart leder det om du
struntar i andras glädje?

- Du är också allvarlig.
- Det är en mask.

Dumskalle.

Jag bjöd in Réa
på ett glas ikväll.

- Är det okej med dig?
- Ja.

Bra.

- Är du rädd?
- Nej, jag är inte rädd.

Synd.

Mamma?

Mamma!

Mamma!

Pierre!

Klä på dig.
Vi ska åka till Yumbo.

Kyss mig också, Réa!

Den första kyss jag ska ge
dig är reserverad för din röv.

Var snäll och ta vägen om...
ta vägen om golfklubben.

Jag ville se om gottklubben...
Jag ville se om den är öppen.

Det är där jag ska sticka in tungan.
Jag ska slicka rent ditt rövhål.

- Vad sa du?
- Jag ska slicka hans skitiga röv.

Min röv är lika ren som din.

Vad är det?
Blev du arg?

Få se om jag har fel.

Få se nu...

Sluta! Sluta!

- Vi undersöker...
- Kan ni tända?

Tack.

- Vad äckligt.
- Det är du som är äcklig.

Du överskattar ditt
håls renhet en smula.

Här har du.

Hämta honom.
Hämta honom.

Snälla du, hämta honom!

Du är värre än dem!
Jag rör mig inte ur fläcken.

Res på dig Marthe, grannarna
kommer att höra dig. Kom igen.

Sluta!

Släpp mig!

Sluta!

- Vad har hänt?
- Han sover. Har ni sovit där?

- Jag måste tala er.
- Inte nu. Det kan väl vänta lite?

- Ska vi lägga honom i ditt rum?
- Nej. Jag ska visa dig.

- Mår du inte bra?
- Jo.

Jag tänkte på din fars död.

Det var en bra död, trots allt.

- Är allt väl dig?
- Jag var i kyrkan.

- Inte nu igen.
- Jag mår utmärkt.

- Är du glad för igår?
- Ja.

Även om det vänder
upp och ner på allt.

Njutningen börjar först
när masken är inuti frukten.

Jag ska göra allt Réa vill.

Det måste firas.
Hämta några flaskor.

- Jag vill skåla för dig och Réa.
- Fast hon skrämmer mig.

Ikväll äter vi tillsammans,
men du tillbringar natten med henne.

- Ska du överge mig?
- Nej. Jag ska roa mig på egen hand.

Hämta nåt att dricka.

Pierre!

- Vet du om att din mor är knäpp?
- Ja.

Jag vill inta att du lämnar
oss ensamma efter middan.

- Jag blir ledsen om du går.
- Jag är inte lika ung som ni.

Ni får det roligare utan mig.
Du ska inte bli störd av en gammal mor.

Du är ingen gammal mor!

Jovisst, för jag minns
att jag var sjövild som barn.

Tokiga flickor, blir gamla mödrar.

Jag var tokig, ett tokigt barn.
Jag rände runt ensam i skogen.

Och jag är fortfarande tokig,
så kanske har du rätt.

Kanske är jag ingen gammal mor.

Jag red in i skogen, tog bort
sadeln och klädde av mig.

Pierre!
För du på?

Jag red in i skogen.

Det var då jag låg med din far.
Jag var 13 år och ursinnig.

Din far hittade mig naken i skogen.
Min häst och jag var skogens väsen.

Din far var inte viktig,
jag var hellre ensam.

Jag var ensam i skogen,
jag red naken.

Det var en underbar känsla.

Jag drömde om vilda djur och fauner.
Jag önskade att de skulle störa mig.

Det var din far som störde mig.
Mitt barn, mitt skogsbarn.

Du kommer från skogens blad och fukt,
men din far ville jag inte ha.

När han fann mig naken, tog han mig
våld. Jag klöste honom blodig.

Jag villa klösa ögonen ur honom,
men det gick inte.

Jag var förstås inte 13 år.
Om jag ändå hade kunnat vara det.

Din far och jag hade varit gifta i fem år.
Han spionerade på mig.

Jag tror att han alltid
hade varit förälskad i mig.

- Hélène!
- Manuel! - Jag kommer sen.

- Allt väl?
- Hur är det?

Blunda.

Ha det så kul,
din lilla slampa.

Jag letar efter Hélène.
Känner ni Hélène?

Hélène och Réa.

Ursäkta.

- Vill du klä av honom?
- Ska jag göra det?

Réa, kyss mig.
Kyss mig.

Nej, det var inte den
kyssen jag lovade dig.

Världens ursprung
är det här hålet.

Tro aldrig på dem som påstår nåt annat.
Av med kalsongerna.

Kom igen!
Vi ska dit bort. Kom igen!

- Jag är din häst.
- Så ska det låta.

- Säg det!
- Lugn, pållen.

Gör det ont!?

Jag talar inte tyska.

- Är ni turist?
- Ja. Nej.

Snälla ni... Bitte.

Hejsan!
Allt väl?

- Gillar du Gran Canaria?
- Och du? Visst är det underbart?

Det blir häftigt på stranden i sommar!
Vädret är fantastiskt!

Hej då!
Ha det så trevligt

Mamma!

Vi sparkar Marthe och Robert.
Vi behöver dem inte.

Jag sparkar dem.

- Vill du vara vår hemhjälp?
- Låt honom vara!

- Vill du inta vara vår hemhjälp?
Skit samma, de får sparken. - Marthe!

Marthe!
Var är du, din kossa?

Klä på er och stick!
Ni hinner inte tvätta er

Klä på er!
Håll käften! Ge er iväg!

Ni är avskedande Vi vill inte
ha er här längre. Vill du slå mig?

Kom igen!
Vill du slå mig på röven?

Kom igen!
Inte det?

Ni ska vara borta om 20 minuter.

Annars dödar jag er, jag lovar.

Kan vi göra kaffe?

"Eftersom de föraktade
kunskapen om Gud" -

- "hemföll de åt föraktliga tankesätt
och gjorde det som inte får göras" -

- "uppfyllda av allt slags
orättfärdighet, ondska" -

- "girighet, elakhet,
fulla av avund, blodtörst..."

"...girighet, förräderi, illvilja..."

"De skvallrar och baktalar,
de är Guds fiender."

"Och fastän...
de vet vad Gud har bestämt -

- "nämligen att alla som
lever så förtjänar döden" -

- "lever de inte bara så, utan ger
sitt bifall åt dem som gör likadant."

Nej, kom inte in.
Nej!

Vi gick lite för långt.

Gjort är gjort, men du är för ung.

För nära tiden då du bad.

Jag kan inte göra någonting åt det.

I en perfekt värld skulle vi
förenas av ett rent vänskapsband.

Men världen är inte perfekt.

Jag är sådan som
du såg mig, Pierre.

Och det är sådan jag
vill förbli i dina ögon.

Det är den modern
jag vill vara för dig.

Jag avstår från att träffa dig.

Vi kan aldrig leva ihop på ett
normalt sätt igen, och därför -

- bör vi inte träffas mer för tillfället

Se inte så allvarlig ut, är du snäll.

Det vi gjorde vore
vanvettigt att göra om.

Men när du är i närheten tänker
jag bara på att göra om det.

Jag vet att du inte dömer mig nu.

Du måste vara mig trogen.

Även om vi är långt ifrån varann -

- måste vi fortsätta ett avvisa
de människor vars tålamod...

...väntar på att döden
ska upplysa dem.

Vi ska vara stolta över
att vända dem ryggen.

Ta hand om huset

Kommer du ihåg koden?

Gör mig inte besviken, Pierre,

Jag ringer.
Stick.

Iväg med dig.

Välsigna mig.

Du skrämmer mig.

Skulle ni gå med på
att bli mor åt en gud?

Att vara Maria?

Varför är det alltid sönerna
som ska vara gudar?

Ursäkta, jag trodde inte att det
var nån hemma. Så jag hoppade i.

Vänta, jag kommer upp.

Jag hörde dig inte.

Så din mor har gett sig av?
Jag skulle lämna tillbaka nyckeln.

- Stör jag?
- Nej, då.

Allt väl?
Det verkar inte så.

Jovisst, det är bra.

- Väntar du besök?
- Nej. Jag är ensam.

Du vill inte ha mig här.

Vill du ha nåt att dricka?

- Är det så illa?
- Jag ber om ursäkt.

Om jag också kunde gråta,
skulle det inte kännas så jobbigt.

Ska vi gå ut?

- Vi kunde åka till Yumbo.
- Nej.

- Sa mamma åt dig att ta hand om mig?
- Ja. Och jag lydde.

Det lät både skrämmande
och spännande.

Hon sa att du skulle känna dig lika
besvärad som jag. Därför sa jag ja.

- Och vad ska vi göra nu?
- Roa oss.

- Det började inte så bra.
- Tvärtom.

Du ska ta mig i dina armar.
Är jag motbjudande?

Driv inte med mig.

Ska du försvinna lika
plötsligt som du kom?

En gång träffade jag en snubbe som
frågade om jag var den han trodde.

"Vad menar ni?",
frågade jag.

"Jag tror att ni är en ung gris",
svarade han, och jag sa "ja".

Jag sa att jag var en gris.

Vi träffades ofta.
Kanske tio gånger på en månad.

Han proppade i mig mat,
jag gick säkert upp åtta kilo.

- Jag fick inte tvätta mig.
- Vad äckligt!

Man vänjer sig.

Jag började tycka om det.

Jag fick äta allt möjligt,
till och med kattmat.

En dag band han mig.
Han sa:

"Du är redo för slakt." Han tog
fram en jättestor slaktarkniv -

- som han började slipa långsamt
mitt framför näsan på mig.

Det var väldigt upphetsande.

Var du inte rädd?

Han var konstig,
men han verkade inte farlig.

Snarare öm, faktiskt

Efter slagen,
fanns det i hans blick -

- en väntan på att det var okej,
att han kunde fortsätta.

Vad gjorde han med kniven?

Han skar mig,
nedanför naveln.

Det gjorde inte direkt ont.
Blodet rann långsamt.

Han samlade det i en liten plastskål.
Han skulle göra blodkorv av det.

När han förde kniven mot
min hals blev jag rädd.

Jag började vråla.
"Skrik bara", sa han.

Jag trodde verkligen
att det var ute med mig.

Jag svimmade av.

Det var nog därför
han inte fullföljde det.

Nästa dag sa han
att jag inte var seriös -

- och att han var ute efter riktiga
grisar som han kunde slakta.

Han kastade ut mig!

Jag tror att han hade
dödat två unga belgare.

En visade mig några
köttstycken i sin frys.

Han sa: "Det där är Franck,
och bredvid honom har vi Richard."

Sa han det för att hetsa upp dig?

Kanske det.

Det enda jag vet
är att det funkade.

- Kan du visa mig var kaffet finns?
- Javisst, jag kommer.

Hansi...

- Dina kompisar skrämmer mig.
- Jag känner bara Loulou.

- Ska jag be dem gå?
- Vad ska vi göra tillsammans?

Det var du som sa att det
skulle bli lättare om vi var flera.

- Säg åt dem att gå.
- Okej.

- Fixar du kaffe, då?
- Javisst

Hansi?

Ska du inte stanna?

Nej, Pierre.
Jag åker hem med Loulou.

Hej då.

Ring mig om du vill
Vi kan äta lunch borta hos mig.

Har du fått vänta?

Gillar du min rigg?

Jag har ridit runt hela förmiddan.

Jag gillar ljudet, men inte att piska.
Är du besviken?

Ner på knä.
Slicka mina stövlar.

- Varför är du sur?
- Har min mor betalat dig, Hansi?

Snälla Pierre...

- Vart gick du med Loulou igår?
- Jag stannade här.

Jag kunde inte sova.
Jag tänkte bara på dig.

- Tror du mig?
- Nej, det gör jag inte.

- Vill du gå?
- Nej.

Vill du ha spöt? Vill du piska
mig till döds för att jag var sen?

Tror du verkligen att jag är ett
fnask som fått betalt av din mor?

Låt bli!
Inte här.

Det här är ett respektabelt ställe.

Vänta...

Ta ut den.

- Sluta. Det är äckligt
- Nej, det är det inte.

- Jag vill inte att du gör så.
- Vad ska jag göra?

Inget.
Vi kan väl bara ligga så här.

- Ska vi inte röra vid varann?
- Jovisst, men ömt.

Du klarar det aldrig.

Vi ber Loulou om hjälp.

Det är jag.
Är det nåt folk kvar?

Kom!

Kan du komma och hjälpa oss?
Vi väntar på dig.

Det är skönt att vara naken.

Ta av mig stövlarna.

- Vad är klockan?
- Hon är två, lite drygt.

- Redan? Kan du fixa mat åt oss?
- Ja, madame.

- Vi kommer.
- Javisst, madame.

- Vem är Loulou egentligen?
- En barndomsvän.

- Det är han som sköter anläggningen.
- Men...

- Inget är så enkelt. Först äter vi.
- Tala om vem han är!

För tillfället är Loulou
vår piga, okej?

- Känn. Jag är fortfarande våt
- Tyst med dig.

- Vad sa du att du jobbar med?
- Snälla du...

Jag har skitit på bättre
ställen än det här.

Jag stinker.
Du kan klä av dig medan jag duschar-

-och du kan behålla kläderna på.

Förtjusande.

- Vill du att vi går?
- Nej, vi stannar.

Klä av dig.

Knulla henne.

Res på dig!

Sätt dig här.
Jag vill att du tittar henne, inte på mig.

- Har du problem med det?
- Nej, inte alls.

Rök inte i mitt rum, är du snäll.

Hejsan!

Är du härifrån?
Var är din mamma?

Är du från Italien?

Jag går en sväng.

Ibland tänker jag, att om jag
är så för just i Hansi's skinkor -

- så är det för att Gud
ska förbanna dem.

Jag förknippar nu njutning med
den glädje som jag fann i Gud.

Jag medger till och med
att båda är lika heliga.

Hennes skinkor får mig att
inse att jag aldrig älskade Gud.

Det var tanken på att överlämna
mig åt Gud som tilltalade mig.

Gud är nåt annat än mina gamla böner.

Han får mig att tappa förståndet.

Genom att älska Hansi hoppas
jag att stillsamt tappa förståndet.

Men inte på ett lamt sätt.

En skärande stillsamhet.
Som skär och skalperar.

Det gör mig inte alltid glad.
Hansi gör mig inte mer tokig än Gud.

Denna stillsamhet är
kanske inte vad du ville.

Du tycker kanske inte att Hansi
är tillräckligt pervers för mig.

Vad gör du?
Jag har letat efter dig i en timme!

- Jag skriver till min mor.
- Vad skriver du om?

- Jag skriver om oss.
- Jag vill läsa.

Jag tror inte alls på perversion.

Jag vill inte prata om det.

Jag tror inte på det
eftersom det inte existerar.

Det vet din mor bättre än jag.

Är du arg för att jag skriver så?

Det gör mig ledsen. Om du tröttnat
på mig, måste du tala om det fort.

Vad tror du egentligen?
Njutning är inte syndigt.

Jag är redo att göra allt, men du
måste vara tydlig. Vad vill du?

Vet du egentligen vad du vill?

Jag älskar dig.

Jag vill inte att du förnedrar dig.

- Vad skulle du vilja göra?
- Vad kan man vilja göra?

- Vad gjorde du med Réa?
- Sluta.

Gjorde ni saker som
du vill göra med mig?

Vad gjorde du och min mor?

Är det nåt skamligt?

Håll inte på så här.

Varför inte?

Första gången skulle vi träffas
ett hotellrum, nära golfbanan.

Dörren stod öppen.

Vi hade sagt att jag skulle gå in -

- klä av mig naken, och ställa
mig på alla fyra på mattan.

Först då skulle jag ropa på henne.

Fortsätt.

Hon kom ut ur badrummet.

En granskade mig länge.

Sen kom en man ut ur badrummet

Det var han som gav order.

Han sa vad din mor
skulle göra med mig.

Han sa åt henne att
binda för ögonen på mig.

Sen nosade din mor på
mig överallt där han ville.

- Hon skulle göra mig ren...
- Tyst med dig.

Gå härifrån.

Ge dig av.
Ge dig av!

Den här är till dig.
Vad önskar du dig?

- Jag vill gifta mig. Om två år.
- Då ska vi se...

Jag önskar att vi kunde
stanna här för evigt!

Tvätta av dig!

Pierre, den här är till din mor.

Må hon länge förbli
Medelhavets största slampa!

Hur gick det?

- Jag går och ber om ursäkt
- Nej, jag går.

- Låt bli
- Vill du vara ensam?

Ge mig en cigarett.

Loulou?

Loulou!

- Kan du komma hit?
- Jag kommer.

Bevisa att min mor gjorde
rätt i att anförtro mig åt dig.

- Ursäkta mig...
- Du stannar. Du kan inte bara gå nu.

Ge mig förlängningssladden.
Vid kvastarna.

Här.

Ge mig hennes låda också.
På hyllan.

- Ska du inte klä på dig?
- Jag har ingen lust att gå ut längre.

Du kan inte sitta här inne
varenda kväll.

- Hidalgoerna kallar på oss.
- Jag hör ingenting.

Vad tråkig du är.
Du börjar bli så dyster.

Tack.

Vill du åka hem?

Jag vill träffa honom.

I Hansi's armar har din
son redan glömt dig.

Sätt fart!
Jag är trött på att gå ut ensam.

Jag tror tror att det har hänt, Réa.
Slutligen har det hänt

- Jag har tappat lusten.
- Du är bara låg.

Det är djupare än så.
Det är över.

Jag ska inte klaga,
jag njöt så länge det varade.

Men nu är det borta.

Vi måste ge din tillfälligt döende
lusta en ordentlig begravning.

Du vet, de sista varven
är alltid de bästa.

Det handlar inte om lusta.

Jag har bränt mina skepp.

Men du har rätt,
han har säkert glömt mig.

Hallå!

Tack!

Loulou...

Kom!

Kom!

Vi ska aldrig göra om det, jag lovar.

Jag har gjort det ofta!

Jag har gjort det inför din mor!
Vi piskade Loulou nätterna igenom!

- Hon tvingade dig.
- Jag vet inte.

Du måste glömma det.
Jag vill aldrig se dig gråta igen.

Din mor fick mig att lova
att vi skulle göra det med dig!

- Inget tvingar oss att göra det.
- Är du säker?

- Jag älskar dig verkligen, Pierre!
- Kom här. Kyss honom.

Vi väntar på henne här alla tre.

Vi måste göra
henne stolt över oss.

Det finns ingen anledning att vara rädd.
Ingen anledning alls.

- En öl till, kompis.
- Jag beklagar.

När jag säger nej, menar jag nej.

- Jag stänger nu.
- En till, bara.

Kan du hjälpa mig?

Tack.

Se vilka som kommer!

Min pojke!

Hej på er, barn!

- Vad är det för dystra miner?
- Champagne!

Hej. Allt väl?

Jag har saknat dig.

- Den är kall.
- Mycket

Tack så mycket.

Har det gått bra med Hansi?

- Jag vet inte.
- Du vet inte...

Jag har saknat dig i alla fall.

Kom och skåla!

Skål.

- Min mor...
- Min pojke.

Min store pojke.

Du verkar må bra.

Jag vill sova.
Jag har druckit för mycket.

- Vill du sova med mig?
- Om du vill.

Visst är den god?

Visst är den god?

Okej?

- Vad gör du här?
- Semestrar. Och du?

Jag vet inte.
Vad gör du på din semester?

- Kopplar av, dricker...
- Vi går härifrån.

- Är du gay?
- Nej, det är jag inte.

- Varför undrar du det?
- Jag ville bara veta.

Det vi ska göra är inte orätt.

Men det är orätt
att vilja överleva det.

Du känner mig inte.
Du har inte kunnat nå fram till mig.

Jo.

- Du är min mor och min älskade.
- Kom.

Kom.

Mamma, jag vill inte dö!