Original subtitles

Det är Clara. Jag är inte inne. Lämna ett meddelande.

Det är jag igen. Jag ville bara höra om du skulle svara.

Jag saknar dig.

Det är en stor dag,

en historisk dag då Tysklands före detta förbundskansler Adolf Hitler

ställs inför rätta för brott mot mänskligheten

av en internationell brottmålsdomstol.

Det är kulmen på två overkliga månader

där DNA och tandkort har bevisat sanningshalten...

Undersökningar har inletts om hur Hitler

kunde iscensätta sin egen död och undgå rättvisan.

Man tror att en grupp av

"nazistjägare" var inblandade i att dra Hitler inför rätta.

Endast en medlem i gruppen har identifierats offentligt.

Kvinnan som själv tog med Adolf Hitler in på den amerikanska ambassaden

i Uruguay.

Tidigare FBI-agent...

Tidigare agent för FBI...

Millicent Morris.

Kan du berätta hur du tog honom?

Ska han hängs?

Borde Hitler avrättas?

Är du okej?

Jag önskar att min Murray var här för att se detta.

Han är här.

Han ser det här.

Han äger en leksaksbutik på Manhattan.

Ja. Heinz Richter öppnade Red Balloon Toy Shop för 20 år sedan.

Han bor ensam i Forest Hills.

- Vi är väldigt nära, men vi behöver mer. - Mer?

Ja, vi behöver mer. Vi måste vara bergsäkra.

- Men, Ruth... - Hon har rätt.

Han är en samlare.

Han har något av sitt tidigare liv med sig.

Det kan jag försäkra er.

- Bryt dig in. Se vad du hittar. - Meyer, det kan avslöja oss.

Att döda en oskyldig man? Det kan vi aldrig återhämta oss från.

Vi är nära. Du måste verifiera honom.

Jag ska se vad jag kan göra.

Bra.

Ja.

Efter alla dessa år, att vi äntligen har hittat honom.

- Titta vad vi skapade. - Det är jättebra.

Det är inte det enda vi skapade, Meyer.

Hon var en vacker flicka, Naomi.

Min mammas namn.

Din mamma var ett helgon.

Jag trodde att det skulle smitta av sig.

Men hon var enerverande, Naomi.

- Brådmogen, djärv... - Som sin mamma.

Men hon var också som sin far. Hon var vänlig, god.

Jag önskar att du hade träffat henne.

Det önskar jag också.

Titta på mig, Meyer. Titta.

Hon hade dina ögon.

Jag minns när han gjorde det här mot dig i det hemska rummet.

Jag kände det också, antar jag.

Det är inetsat i mitt eget hjärta.

Så många ärr, Ruth.

Ja. Vad är vi annat än ärr?

Jag är så glad att jag hittade dig.

Äntligen hittade jag dig.

Låt honom leva!

Säkerheten är extra hög på tingshuset i München.

Tyskland har fått ofattbara hot

om en möjlig terrorattack från vit makt-grupper.

En känslosam dag förväntas

då åskådare inkluderar lägeröverlevanden.

Jösses, han ser gammal ut.

Ja.

Myndigheterna fruktar en attack.

Och de gör rätt i det.

Showtime.

Hitler prövas av fem domare.

Boris Fedorov från Ryssland, Marion Jenneret från Frankrike,

Archibald Hollings från Storbritannien,

Lorraine Collins från USA

och överdomare Wolfgang Müeller från Tyskland,

vars objektivitet ifrågasatts

på grund av hans påstådda band till nazistregimen som juridikstudent.

Domare Müeller har inte kommenterat anklagelserna.

Vi är samlade i den internationella krigsförbrytartribunalen

i folkets namn mot Adolf Hitler.

Många kallar detta fall millenniets rättegång.

Jag anser att det i denna rättssal, med denna domstolsagent,

blir en vanlig rättegång.

Vi är här för att fastställa denna individs oskuld eller skuld

utom rimligt tvivel för de brott som han är anklagad för.

Kom ihåg att mina meddomare och jag måste komma fram till ett enhälligt beslut

innan domen anses vinna laga kraft.

Mr Frankel, det är åklagarens fall.

Det är inte någon överdrift att säga att vårt fall har varit en svår uppgift,

att sammanställa den anklagade, Adolf Hitlers, allvarliga förseelser,

faktum är att vårt fall är relativt enkelt,

med de prejudikat som etablerats

av militärdomstolen i Nürnberg och krigets efterföljande rättegångar.

Därför kommer vi att presentera

ett tydligt, solklart fall.

Tack, mr Frankel.

Försvaret får nu uttala sig.

Slå ihjäl dem.

Förrädare!

Förrädare! Förrädare!

Jude! Hur kan du försvara honom?

Ordning! Ordning i salen.

Herrar domare,

jag står framför er

på uppdrag av min klient, Adolf Hitler.

Och...

Jag är inte här för att argumentera att min klient inte är ett monster,

att han inte var en diktator eller en mördare.

Jag är här för att försvara hans rätt till en rättvis rättegång.

Och jag är här för att hävda att Adolf Hitler

inte ska befinnas skyldig till de anklagelserna han anklagas för.

Tack.

Fortsätt.

Uppge ert yrke, mr Speer, mellan 1942 och 1945.

Jag tjänade riket som minister för krigsmateriel och krigsproduktion.

Detta är en utsaga som du undertecknade i München.

Kan du läsa det markerade avsnittet för domstolen?

"Hat mot judarna var Hitlers motto och centrala poäng."

"Kanske till och med det som motiverade honom.

"Jag var närvarande vid riksdagens session den 30 januari 1939,

"när Hitler försäkrade oss, att i händelse av ett krig,

"skulle inte tyskarna, utan judarna förintas."

När fick du för första gången höra om Adolf Hitlers plan

att utrota Europas judiska befolkning?

- Protest, herrar domare. Ledande fråga. - Bifalles.

Jag går vidare. 1945 utfärdade Hitler det så kallade Nero-dekretet.

Vad handlade den policyn om?

Allt av värde inom rikets territorium som kunde användas av fienden

för åtal av kriget, skulle förstöras.

Varför utfärdade han denna order?

- Protest, herrar domare. Spekulationer. - Bifalles.

- Herrar domare, vittnet har... - Ogillas.

Gå vidare, advokat.

När du senast såg Adolf Hitler i sin bunker i Berlin,

vad sa han till dig?

Han sa

att det han ångrade mest var att han inte hade gjort slut på judarna.

Varför tror du att det var vad han ångrade mest?

Protest, herrar domare. Spekulationer.

- Bifalles. - Det är...

Jag sa, bifalles.

- ...inom åklagarsidans... - Jag sa bifalles.

Det gjorde du.

Skitsnack.

Advokater, gå till kammaren.

Kommer ni att låta mig ställa mer än en fråga

innan ni bifaller utomrättsliga invändningar?

Är du klar?

Ja.

Herrar domare.

Jag vill påminna dig, advokat,

att bevisbördan i detta fall ligger på dig.

Du måste fastställa Hitlers skuld för brott mot freden,

krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten

och konspiration att begå de nämnda brotten.

Anklagelserna som du väckte.

Om du nu kan göra detta utom rimligt tvivel,

ska jag döma till din fördel.

Men om du inte kan det, dömer jag till hans fördel.

Så enkelt är det.

Är det förstått, mr Frankel?

Ja.

Bra.

Jag gör bara mitt jobb.

Gör det rätta.

Vi är båda judar,

men har ändå väldigt olika uppfattningar om vad det rätta är.

Vi kallar nu till vittnesbåset överlevande från Förintelsen.

Domstolen måste gå utöver abstraktionen av folkmord

och höra det från offren själva.

Du kan fortsätta, mr Frankel.

Jag kallar nu till vittnesbåset ms Mindy Markowitz

från Brooklyn, New York, genom Kalisz, Polen.

Kan du uppge ditt namn för domstolen?

Mindy Markowitz.

- Abraham Putnitsky. - Esther Schwartzman.

- Vadoma Orsos. - Isaac Wolff.

- Sara Weil. - Kan du berätta var du föddes?

- I Kalisz, Polen. - I Berlin, Tyskland.

- Ostrava, Tjeckoslovakien. - Zalaegerszeg, Ungern.

- Wien, Österrike. - Lodz, Polen.

Kan du berätta för oss vad som hände dig under nazistregimen?

Gestapo tog oss från vår lilla lägenhet,

och tvingade oss ombord på boskapsvagnar.

- Protest, herrar domare. - På vilka grunder, advokat?

Jag är djupt ledsen över det som mrs Markowitz har gått igenom,

men jag invänder på grund av relevans.

Herrar domare,

i en tid då sanningen om Förintelsen ofta är

ivrigt förnekad,

förringad och urvattnad,

är det viktigt att fastställa den grundläggande sanningen

att Förintelsen skedde.

Att det var en systematisk folkmordskampanj av aktörer och nationer,

som många önskar att det kunde avskrivas som en fantasi

som resulterade i elva miljoner människors död,

män, kvinnor och barn.

Och de avrättades av mannen som sitter i den glasburen.

Om dessa överlevandes vittnesmål om sina erfarenheter inte är relevanta,

vet jag inte vad som är det.

Avvisas. Du kan fortsätta, ms Markowitz.

Vi var dussintals i boskapsvagnen.

Inget utrymme att sitta eller gå på toaletten. Knappt någon luft.

Nazistvakten sköt min far mitt framför mig.

Min mamma också.

- Och så skrattade han. -"Vänster, höger."

Det var vad nazivakterna sa.

De marscherade henne rakt in i gaskamrarna.

Och vi såg den hemska svarta röken komma från krematorierna.

Hon var sju år gammal.

Min dotter.

Min pojkvän och jag tvingades gå på en dödsmarsch.

Halvnakna. Utmärglade.

Snön föll på våra huvuden när vi hörde de allierades skottlossning på avstånd.

Vakterna tilldelade mig rollen att lasta

de döda kropparna in i en massgrav.

Jag orkade inte. Så jag flydde.

Han var en vacker pojke.

Aaron.

När vi kom till lägren,

försökte nazisterna skilja oss åt.

Min man, Murray, ville inte släppa taget om Aaron.

Nazistvakten

slet Aaron ur Murrays armar

och sköt min lilla pojke i bröstet.

Jag saknar honom varje dag.

Jag saknar Murray också.

Hur annorlunda livet hade varit utan allt detta.

Om det inte varit för dig.

Jag har länge drömt om den här dagen,

när jag skulle möta dig

och säga hur jag kände.

- Protest, herrar domare. - Dagen då jag äntligen blev hörd.

Ms Markowitz, rikta dina kommentarer till domstolen,

inte till den åtalade.

Jag var bara en ung flicka före det här.

Jag gillade att dansa till Marlene, läsa billiga romaner,

studera teknik.

Jag var bara en person.

Vi var bara människor.

Och du försökte utrota oss.

Att jaga oss till utrotning.

Men nu är du i våra händer.

- Herrar domare... - Mrs Markowitz.

En rättssal. Du försökte begrava oss.

Men vi var frön och vi växte upp starkare.

Och våra grenar når

rättvisans ljus.

- Mrs Markowitz. - Vi överlevde för att berätta historien.

Och vi kommer aldrig, någonsin att låta världen glömma.

Mrs Markowitz, det räcker.

Det var allt. Jag är klar.

Han förtjänar inte mer av mig,

mina tankar eller ord.

- Det var allt, herrar domare. - Mr Kramer.

Vi har inga fler frågor.

Bara ett ögonblick med min klient.

Korsförhör henne. Hon ljög.

- Hon ljög inte. - Hon är en lögnare.

- Och om dessa människor ljög... - De ljög inte.

Avslöja henne.

- Mr Kramer. - Ett ögonblick, herrar domare.

Alla de ljuger. De överdriver.

Vi förflyttade dem bara ut ur landet.

Vi har inga ytterligare frågor.

Jo, det har vi. Vi har många frågor.

- Vad gör du? - Fråga ut henne.

- Nej. - Då får du sparken.

Vill du representera dig själv?

- Mr Kramer. - Ett ögonblick, herr domare.

Tror du att domarna och världen inte ser en vansinnig galning?

Bara jag hindrar dig från att bli hängd.

Säg mig. Vill du att jag ska fortsätta den stora lögnen?

Vill du att jag ska förvränga deras ord,

peta hål i deras exakta minnen?

Då kan du hänga dig själv. Vad blir det?

Vi har inga ytterligare frågor.

Tack, mrs Markowitz.

Rätten ajourneras för dagen.

Rättegången går in i tredje dagen,

åklagaren Oliver Frankel

ska leverera sitt argument.

Det här är mannen som startade allt detta.

1935 införde nazisterna raslagar

som fråntog judar deras medborgarrätt.

Vem var Tysklands förbundskansler vid den tiden? Adolf Hitler.

1941 invaderade nazisterna Sovjetunionen.

När massmordet på judarna började,

vem var Tysklands förbundskansler vid den tiden?

Adolf Hitler.

I januari 1942, dokumenterades Wannsee-konferensen i Berlin,

där Hitlers plan, den slutliga lösningen,

permanent utrotning av det judiska folket,

samordnades och diskuterades av hans överlöjtnanter

på hans order.

Jorden är rund.

Himlen är blå.

Och Adolf Hitler är ansvarig

för mordet på 11 miljoner judar,

romer, homosexuella,

politiska dissidenter, kommunister, polacker

och otaliga andra

under hans mordiska styre.

Åklagarsidan har inget att tillägga.

Hallå?

Är det Heinz Richter?

- Vem är det? - Lägg inte på luren.

Jag vill berätta om en kvinna.

En överlevare som har hittat dig.

Och det vore klokt att se till att du hittar henne först.

- Förstår du? - Vem är du?

Hon heter Ruth Heidelbaum.

2513 73rd Street, Brooklyn.

- Skrev du ner det? - Vem är det?

Min ära är lojalitet.

- Hej. - Det är jag, Ruthie. Är allt bra?

Jag mår bra, Mindeleh. Tack.

Men vi borde prata imorgon.

Jag har hittat något.

Det är femte dagen på århundradets rättegång,

och Adolf Hitlers försvarsadvokat, Benjamin Kramer,

började sina argument...

Återspeglar en strategi som är: "Kasta allt, se vad som fäster".

En sak är nästan alla i hela världen överens om,

att Hitlers advokat har uttömt alla sina möjligheter,

vilket lämnar bara en fråga till mr Kramers strategi.

Kommer Hitler att vittna?

Vad fan gör du? Du kan inte sätta honom i vittnesbåset.

- Varför inte? -"Varför inte"?

För att du ger honom gratis sändningstid. För miljontals människor.

Ännu ett podium, en mobbares predikstol, ännu ett jävla tv-program.

Han har rätt till ett försvar.

- Till vilken kostnad? - Oliver.

Han kommer att ljuga, förneka, indoktrinera,

han kommer att hetsa en ny generation. Nej!

Du kan inte tillåta detta.

Gör ett bra korsförhör. Det är hans rätt.

- Vill du vara ansvarig... - Det är hans rättighet.

Till och med han har rättigheter. Vilka är vi annars?

Vill du vara ansvarig för att fostra nästa generation nynazister?

Rasister, antisemiter, och massmördare.

Om du sätter honom i vittnesbåset, om du tillåter det,

vad tror han om dig då?

Om jag inte gör det,

vad tror han om oss?

Det här kan inte vara en bluff.

En uppvisningsrättegång, en skendomstol.

Om vi inte ger honom ett ordentligt försvar,

skulle vi vara som han.

Nej.

Du är jude, Ben.

- Jag vet. Ja. - Du är jude.

Ska du göra det här?

Det ställer inte bara dig i dålig dager. Det här handlar om oss alla.

Vad säger detta om oss?

Det är därför jag gör det här. På grund av vad det säger om oss.

Svär du på att säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen,

och ingenting förtiga?

Och ingenting förtiga.

Det är kanske ett trick.

Han syns på alla tv-apparater i världen. Han tänker göra något.

Det är vakterna här jag är orolig för. Militärpolisen?

Våra kontakter har kontrollerat alla.

Vi har bekräftat deras bakgrunder, meriter, identiteter.

Vi håller alltid ögonen öppna.

Försvaret har haft Hitler i vittnesbåset i en timme,

för att skapa distans mellan den tidigare kanslern och hans underhuggare.

Har du någonsin beordrat sex miljoner judars död?

Nej.

- Har du beordrat 6 000 judars död? - Nej.

Har du beordrat en enda judes död?

Jag beordrade aldrig dödandet av någon jude.

Och inget dokument eller papper kommer att berätta något annat.

Ni amerikaner dödade era indianer,

förslavade afrikaner.

Ni britter, ni placerade boer i koncentrationsläger

och ni sovjeter dödade miljontals människor.

Och ni sitter där för att döma mig?

Inga fler frågor.

Ditt vittne, advokat.

Du säger att du följde tyska lagar enligt regelverket.

Det stämmer.

Du säger att du bara utförde krigstidsuppgifter

och följde internationella lagar under krigstid.

Det stämmer.

Du säger att du aldrig beordrade en enda individs död

under din tid som kansler.

Det stämmer. Jag är oskyldig.

Oskyldig.

Om du inte bröt mot några lagar, varför gömmer du dig?

Varför gömma sig i Argentina i en 200 hektar stor anläggning

utan nånstans att gå?

- Jag gömde mig inte. - Vad gjorde du då?

- Semester. - Semester?

- I 30 år? - Jag förtjänade det.

Jag var i mitt sommarhus i Argentina och njöt av solen.

Kopplade av. Och skrev ett nytt kapitel till mina memoarer.

Och jobbade på en återkomst.

- En återkomst till vad? - Politiken.

Tror du att du blir välkomnad tillbaka till världsscenen?

Alla gillar en bra comeback-historia, eller hur?

Du grundade din ideologi på föreställningen om herrerasen.

Kan du berätta vad det betyder?

Protest, herrar domare. Relevans?

Alla Hitlers handlingar baserades på en enda ideologi.

Kärnan i den ideologin var lögnen om herrerasen.

För att fastställa kriminalitet måste vi fastställa uppsåt.

Var försiktig, mr Frankel.

Så återigen, denna teori om herrerasen.

Kan du berätta vad den betyder?

Den lögnen.

- Det är ingen teori. Det är ett faktum. - Och ändå är du här.

I fångkläder och bojor.

Konstigt för en kung, eller hur?

På grund av den judiska konspirationen.

Den judiska konspirationen.

Den urgamla lögnen.

- Protest. - Avvisas.

Så du är här på grund av judarna. Som jag. Hur?

- På grund av era lögner. - Lögner. Lögner om vad?

Om min inblandning.

Så du var inte inblandad i utrotningen

av miljontals män, kvinnor, barn och spädbarn?

Självklart inte.

Blir inte dina följeslagare besvikna över att höra det?

Det finns många rasister och trångsynta

där ute som fortfarande dyrkar dig, sir,

för att du skapade folkmordet på sex miljoner judar.

Hundratusentals romer,

homosexuella,

och andra.

Säger du att de har fel i att dyrka dig?

Tja, de har inte fel. Jag är en kompetent man.

En reformator och revolutionär av världsordning.

Världsordning.

Så du är ansvarig för Förintelsen?

- Jag... - Så de har fel i att idolisera dig?

- Nej, de är... - Vilket är det?

Antingen förnekar du ditt deltagande i Förintelsen,

eller så är du stolt över din utrotning av miljontals människor.

Det kan inte vara båda.

Det här är vad ni gör, ni judar. Ni förvränger ord.

Ni är ansvariga för vad som hände er.

Självklart är vi det. Vi är ansvariga för allt.

För pesten och jordbävningarna, den stora depressionen,

alla krig i världen.

- Sjukdom. Och svält. - Smärta och elände.

Och allt ont.

Och allt mörker i världen som ni har skapat.

Era skurkar!

Ni är ohyra. Ni är avskum!

-Är det därför du gömde dig? - Jag gömde mig inte.

För du är en babblande galning. Ett skämt på kvällsprogrammet.

En narkoman som är manisk, lam, hatisk, patetisk och har fel.

Som använde det mest grundläggande verktyget, rädsla, för att vända

okunniga människor mot sina landsmän,

allt för att hålla fast vid makten.

- Protest. - Bifalles. Advokaten?

Jag är fortfarande ledare för partiet.

Vilket parti? Nazistpartiet finns inte längre.

- Jag är rikets ledare. - Västtyskland är en fullfjädrad demokrati.

Tror du att jag pratar om Tyskland?

Jag är ledaren för en rörelse som har stigit i människors hjärtan och sinnen

och i deras blod och jord.

Självklart gav jag ordern.

Självklart att jag hade visionen.

Självklart var det jag.

Ordning!

Och mitt folk kommer fortfarande att följa mig.

- Hör du mig? - Det gör jag.

Och vi kommer att vara där varje minut varje dag för att bekämpa det.

Vi vet att det inte försvinner.

Vi vet att hat, okunnighet och rädsla

alltid kommer att vara en del av vårt kollektiva samhälle.

Men inte du, sir.

En dag kommer de att hitta en ny idol, ett nytt bedrägeri,

född ur något nytt sätt för masskommunikation

men som säljer samma gamla lögner

om monster och döende kulturer och dolda stater.

Och vi kommer att motverka honom också.

Inga fler frågor.

Efter två dagars överläggning,

kommer domen.

Världen väntar nervöst när domarna fäller sitt utslag i eftermiddag.

Jag och de andra domarna har noga lyssnat

på de vittnesmål och argument som framförts.

Och vi har granskat alla dokument och bevis.

Vakten kommer att ställa den tilltalade inför tribunalen.

Adolf Hitler, när det gäller brott mot freden

finner tribunalen er skyldig.

Angående krigsförbrytelser, skyldig.

Angående brott mot mänskligheten, skyldig.

Angående konspiration för att begå mord, skyldig.

Adolf Hitler, ni döms härmed

till livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning.

Adolf Hitler har funnits skyldig på alla punkter.

Okej. Nu går vi.

Vad är det?

Fan!

Läkare!

Helvete!

Vi behöver en ambulans.

Hallå! Vi behöver hjälp! Snabbt!

Han får en hjärtattack!

De säger att han hade en hjärtattack. De tar honom till sjukhus.

Ja.

Gå.

Vi måste gå. Han har något i kikaren.

Sju minuter från universitetet i München.

Sex minuter från universitetet i München.

Sex minuter bort.

Vi kommer till sjukhuset, jag säkrar hans rum.

- Du säkrar området. - Om han kommer fram.

- Vem har en extra pistol till mig? - Jag.

Jävla örnscouter. Jag älskar det.

- Gasa! - Kör!

- De kommer undan! - Kör!

Håll i er.

Vart ska du?

Vad i helvete gör du?

Sjukhuset är den vägen!

Heil Hitler!

Tio sekunder.

Nu! Nu!

Nu!

Håll i er!

Joe!

Vi måste skynda oss, Mein Führer.

Var försiktig.

Det var på tiden.

Hej, min kära.

- Och bravo till dig. - Det var en ära att rädda honom.

Du räddade honom inte riktigt.

Vad händer?

Vad pinsamt, det du gjorde i rättssalen.

Sända ut det till hela världen. Advokaten hade rätt.

Du såg ut som den patetiska, hatiska, fantasilösa dumbom som du är.

- Nej. - Successionen börjar nu, älskling.

Jag tar kronan. Jag leder.

Men eftersom du har låtit dig fångas,

kan vi inte riskera att du försvinner igen.

Vi dödar dig här, bränner din kropp,

och låtsas att du har rymt till en okänd plats,

och aldrig ses eller fångas igen.

Det är ett problem.

Du är ingen ledare.

Jag har räddat dig två gånger nu. Jag är mer ledare än du någonsin varit.

Gör det!

Den här saken fungerar inte så bra med drottningar.

Men jag är en ledare.

Jag är framtiden.

Det är dags att gå.

- Vad vill du? - Jag vill att du smörjer mig.

Folk gillar direkt nedstigande led.

Jag samlade en armé när jag satt i fängelse. Kom igen.

Det är män som vet hur man strider och dödar. Jag kan leda dem.

De ska få ut oss härifrån. En helikopter är på väg.

Ta skydd! Nu!

Travis!

Travis! Var är du?

Se på mig. Se på mig!

Jonah!

Lägg ner era jävla vapen! Nu!

På marken!

Ner på den jävla marken!

Kom igen...

Jonah, håll ut.

Var är han?

Fixa den jävla ambulansen!

Fixa en ambulans nu!

Amen.

TVÅ MÅNADER EFTER RUTHS DÖD...

Jag ville känna henne.

Hennes riktiga jag.

- Du känner hennes riktiga jag, Jonah. - Nej.

- Jo. - Det gjorde jag inte.

Inte den som jagade nazister,

inte hämnaren.

Inte kvinnan före allt hände.

Men du kände alla de där delarna av henne.

Jonah, jag har vandrat på denna jord i många år.

Jag har sett människans dimensioner.

Jag har känt dubbelgångarna.

Änglar och monster, båda.

Men framför allt,

finns det ett sant jag.

Var och en av oss väljer vem vi visar det jaget för.

Och Ruth valde dig.

Bara du, Jonah, såg hennes riktiga jag.

Hur hon såg på månen

som om det var hennes vän som övergav henne för alla dessa år sen.

Hon var alltid rädd att hon skulle glömma sin mammas ansikte.

Jag minns att hon önskade att hon inte bara var känd som en överlevare.

Men hon var tacksam för att hon var det. Hon var alltid tacksam.

Det fanns så mycket mer.

När hon skrattade blinkade hon med ena öga.

Hon älskade att göra en önskan på ögonfransar.

Hon älskade det.

Så underbart. Vad befriande för henne

att hon hade dig.

Hon fick dig att vara där.

Och du såg henne,

som du såg henne, som människa.

Är det inte det vi alla vill?

Men vad vi än tror,

är det kanske allt vi behöver.

Vår belöning för att vara i detta absurda liv, att bli sedda.

Så enkelt.

Vad finns det mer än att bli sedd?

- Hej. - Hej.

Jag är ledsen.

Kom, älskling. Vi kommer att bli sena.

Säger kvinnan som har duschat i en timme.

TACK MILLIE MORRIS

Ja.

Bonjour, madame Morris. kongressledamot Handelman vill tala med dig.

- Agent Morris. - Liz.

Det har varit en lång tid, en lång väg. Men jag ringer för att säga bra jobbat.

- Vad? - Om att ställa Hitler inför rätta.

Vi skulle vilja hedra dig med kongressguldmedaljen.

Jag ringde för att berätta de goda nyheterna.

Det var jag.

Jag sköt honom. Jag sköt Prentz. Det var jag.

Vi vill gärna hedra dig i Washington.

Du är en hjälte, Millie.

Världen behöver hjältar.

Kom, älskling. Vi får inte bli sena.

Mazel tov!

Jag är chockad över att du inte tog med en dejt.

Såklart jag gjorde det.

- Snälla, säg att du inte tar med... -Överallt dit jag går. Överallt.

- Du är en idiot. - En Oscar-vinnande idiot.

Har du hört något från Joe?

Nej.

Han lämnade ett meddelande. Han lät glad.

Jag hoppas att han mår bra, var han än är.

- Jag är glad att du mår bra, Rox. - Detsamma.

- Skål, vän. - Skål.

Hur dricker man de här?

Jag dansar inte ensam. Ni kommer med.

Okej. Vi kommer alla med dig.

Det här är Oscar. Han vill gärna komma ut på dansgolvet.

Hallå. Grattis.

Jag förbereder mig för hennes mammas skål.

Hon skulle vara stolt över vem du blev,

den du är.

Jag har känt många monster, Jonah. Du är inte ett av dem.

Inte du heller, Millie. Jag hoppas att du vet det.

Hördu, maken.

- Du, jag, dansgolvet. - Okej.

Middag, nummer 45278.

45278?

Vet du inte vem jag är?

Vet du inte vem jag är?

Vet du inte vem jag är?

Vet du inte vem jag är?

Vet du inte vem jag är?

Hej, älskling.

Hur var det hos Veronique?

Veronique var en stor gammal, fransk tönt som vanligt.

Du får verkligen valuta för pengarna här.

Vi bor i en jävla skokartong i New York.

Clara kommer snart hem.

Ja. Om cirka 14 minuter skulle jag säga.

Sist jag såg henne var hon på Rue St. Dominique.

- Jag är borta ur leken, Harriet. - Jag vet.

Tyvärr vet jag det. Jag kom bara för att ge dig en liten bröllopspresent.

Jag älskar bröllopspresenter. Öppna den.

Du och Millie har redan gett oss en fruktansvärd ostbricka.

Den här är bara från mig. Millie skulle misstycka.

Jag hittade den hos Chava när jag rensade ut hennes saker.

Vad är detta?

Det är telefoninspelningar från Heinz Richters Red Balloon Toy Shop,

den 17 juni 1977.

När min safta dödades?

Klockan 21.17, bara ett par timmar innan Ruth mördades,

kom ett samtal till leksaksbutiken från 212-073-4309.

Numret som tillhörde...

Meyer Offerman.

Meyer ringde Richter.

Meyer gav ordern.

Jag beklagar verkligen din mormors bortgång.

Ruth hade upptäckt att Meyer var Vargen.

Hon kom på det.

Men innan hon hann agera kom han åt henne.

Ondskan vilar inte, Jonah. Ondskan går inte i pension.

Så varför skulle vi det?

Hur kan vi?

Vi berättar gamla historier för att förändra framtiden.

Hur som helst, hälsa till Clara.

Jag önskar er båda ett lyckligt jävla liv.

Miami var en överraskning för vår smekmånad.

Det skulle bli en bra omställning.

- Vad? - Jag ser dem i dig.

Din safta, Chava.

Jag ser dig. Och jag älskar det jag ser.

För en nystart.

NAZISTJÄGARNA

Undertexter: Ulrika Lindfors-Davis

Kreativ ledare Bachar Haj Bakir