Original subtitles

Jag får onda aningar av honom.

Han manipulerar oss. Vi kan inte lita på honom.

Lät han sig fångas avsiktligt?

Han sköt Travis i ansiktet.

Han är enda sättet att nå Hitler.

För två dagar sen ville du försvinna.

Nu vill du stanna.

Du sa att om vi hittar Hitler så löser det allt.

Alla våra misslyckanden och synder.

Jag leder er direkt till honom.

Jag svär.

Kan vi lita på dig, Joe?

Lita på mig.

De övergav mig, för fan!

De letade inte ens efter mig.

Och du undrar om du kan lita på mig?

Clara! Sluta och lyssna.

Jag ska berätta allt du vill veta.

Vad skulle du kunna säga?

Jag vet att du är rädd.

De människorna var monster.

Tror du att de skrämmer mig?

Det är du.

Jag såg dig. Jag såg vad du är kapabel till.

Vad pratar du om? De var nazister.

- Clara, riktiga nazister. - Jag vet.

Polisen borde tillkallas.

Eller rätten, pressen, eller militären...

De vet! Alla vet. Och de har inte gjort något.

Ingenting! Förstår du?

Det är poängen.

Det är...

- Det är därför jag måste... - Döda människor. Själv?

Nazisterna! Jag jagar dem och dödar dem.

För om inte jag, vem gör det då?

Jag höll det från dig.

Jag höll det från dig. Det var fel, okej?

Men det var bara för att

det är nästan över.

-Över? - Ja, det är det.

- Bara en till och det är klart. - En död till?

Bara en till. Jag lovar.

Tror du att jag gillar det?

Efter vad jag såg idag,

så tror jag faktiskt det.

Det du såg idag

var jag som gjorde det nödvändiga

- för att rädda dig. - Jag räddade mig själv!

Genom att vädja till en annan persons mänsklighet.

Inte genom att kallblodigt stjäla den från dem.

- Du valde våld. - Jag valde rättvisa,

medan hela världen tittar bort. Men vi kan inte.

Det kan vi inte.

Vi har inget val,

lyxen att titta åt andra hållet som du.

Mördade du verkligen

ett barn i Spanien?

Det var en olycka.

- Herregud. - Nazisten använde sitt eget barnbarn...

Din rara själ...

- Den är fortfarande här. - Nej, den är borta.

Den är borta.

Av allt det hemska jag såg idag,

var det det värsta.

Det var det värsta.

Clara, sluta, snälla.

- Det är en till... - Nej, det är det inte. Det är en lögn!

Jag ljuger inte för dig.

Jag vet.

Men du ljuger för dig själv.

Jag kan inte gifta mig med en mördare.

Jag kan inte älska ett monster.

Clara, snälla. Clara!

Clara!

NAZISTJÄGARNA

Ett SS-register anger

en Mathias Kern. Saknad.

Jag såg Mathias Kern i INS-filerna.

Ja, där.

Är du okej, Ruthy?

Bara bra.

Vi kanske har något.

Jag pratade med en tidigare kollega på MI6.

Hon tror att byrån har lokaliserat Hauptsturmführer Pietr Hartmann.

- Hartmann? - Och Linus Rounds.

Elgar Wittbeck. Gunther Domshron.

Jackpott.

Hittades de inte i Buenos Aires bårhus?

Vad?

Sju mystiska dödsfall. Äldre tyska medborgare

under fyra månader i Buenos Aires.

Argentinska myndigheter håller tyst.

Tror du att det finns en koppling som med vår?

Att jaga nazister?

Min kontakt tror att det är en man,

en ensamvarg,

som utplånar nazister utan att lämna ett fingeravtryck.

Han kan ha massor av information som låser upp allt för oss.

Vi reser till Sydamerika.

Vi kommer att hitta ensamvargen.

Jag sa ju att hon är ett problem.

Hon är bara uppskakad.

Och du?

Blev du uppskakad kvällen din mormor mördades?

Sprang du?

Som jag förstår det vände du sorgen till handling.

Det är inte ödet som skiljer dig från Clara.

Det är karaktär.

Är vi monster?

Hjälp mig lägga ner henne.

Roxy.

- Roxy! Roxy, är du okej? - Ja.

- Jösses. - De fick ut kulan.

Behöver du något? Är du okej?

Ja, jag mår bra.

Vad i helvete!

- Lonny! - Sluta!

Vad gör han?

- Sluta! - Lägg ner den!

Lonny, lägg ner pistolen. Lägg ner den, vi ska förklara.

Han dödade Georges och försökte döda Roxy.

Av någon anledning lever han fortfarande.

Han är vår enda väg till Hitler. Förstår du?

Jag ska skjuta Joe nu.

- Lonny, snälla! - Sluta.

Se vad du gjorde mot mig.

Vet du hur länge jag har letat efter dig?

Hur många månader jag genomsökte staden? Hur många VA-sjukhus jag besökte?

Jag visste att du inte bara skulle gå.

- Roxy. - Nej!

- Nej. - Han försökte döda dig.

Det var inte han.

Jag är ledsen...

Vi måste vara snabba.

När Joe inte kommer tillbaka vet Hitler att hans män svikit honom.

Han väntar på oss med en armé.

Det här är vår enda chans att hitta Hitler.

Vår enda chans att hålla vårt löfte

till minnet av de sex miljonerna.

Aldrig mer.

Aldrig mer.

Aldrig mer.

Okej, kom.

Okej.

Är du okej?

Ja.

Men...

Lonny, jag ville bara få se honom med mina egna ögon,

så att jag en dag kan säga till Malika att hennes mamma dödade ondskan.

Du är inte överflödig.

Inte som jag.

Du måste finnas här för henne.

LIVET EFTER LIVET

Jag tänkte...

Varför?

Varför förstöra en härlig dag?

Med ditt tänkande.

Börja inte nu.

Det är vad du gör. Du tänker

och du planerar.

Varje plan jag har trollat fram

har varit till din fördel, Adolf.

Varje?

Ja.

Och ett enkelt "tack"

och ett erkännande, skulle det döda dig?

Det skulle du älska.

Om något dödar mig.

Regimförändringar är nödvändiga för ett fjärde rikes framgångar.

Vår bas blir allt yngre. Mer okunnig.

Min specialitet.

Det var det! Tills du misslyckades.

Du är en förlorare.

Du förlorade. Du kan inte komma tillbaka från det.

Men ditt namn betyder fortfarande något.

Om du hade en son eller en dotter,

kan de bära ditt namn, och din mantel.

Tur för dig,

att du har en fru.

Fru Hitler.

Fru Hitler.

Vi skapar en rörelse.

Vi når dem med ett vapen som är starkare än en kärnvapenbomb.

Med mig som deras nya ledare.

Morgondagens kvinna.

En mamma till alla förlorade barn i världen.

Över hela världen skriver kända historiker

om allt jag har skapat.

Med mina händer, mitt hjärta, min hjärna,

har jag konstruerat en ny värld.

Och i alla dessa böcker finns ditt oförtjänta namn bredvid mitt.

Bredvid mitt!

Att du gifte dig med mig var din bästa prestation.

Och på något sätt är du övertygad om att du förtjänar mer.

Du är

inget mer än täcket jag ligger bredvid.

Varför lyssnar du inte

till det som alltid

har räddat dig?

Min röst!

Varför åker vi österut?

Vi borde åka västerut, eller hur?

Nej. Du vände om.

Du sa västerut.

Du missuppfattade.

Jag vet var han är.

Om Joe så mycket som blinkar misstänksamt, dödar vi honom.

Känns bekant, eller hur?

Som första gången vi sågs.

Så det här är alla?

Ja.

Så frågan är, hur kan den här mördaren

försvinna från brottsplatsen så snabbt?

Hur gör han?

- Jag tror att du tänker berätta det. - Såklart.

Han träffar sina mål på olika platser.

Olika tillvägagångssätt, men de har en sak gemensamt.

Alla mordplatser gränsar till skogsmark.

Tät skog med stigar

som är centralt placerade här.

Bilder visar en struktur här. Ett hus.

Det är här jag tror att vi kommer att hitta vår nazistjägare.

Där är det.

Meyer!

Vem är du och vad vill du?

Nej. Sänk kniven. Sänk kniven.

Jag kan sänka den i hennes aorta om jag inte gillar ditt svar.

- Meyer. - Säg varför du är här,

vad du vill, annars skär jag halsen av henne.

Vi finns här för dig.

För din hjälp.

Vi har en grupp individer precis som er.

Vi fångar och utmäter rättvisa mot nazister på flykt.

Titta. Ser du?

Jag heter Meyer Offerman.

Det är inte möjligt. Jag kände Meyer Offerman.

Hur?

Meyer Offerman älskade min syster.

Chava.

Jag behöver den.

Tack.

Du vet, hon trodde länge att...

Tja, vi har alla...

Att du dog.

Tänk om vi har gjort det?

Tänk om det här är vår himmel?

Att jaga dem.

Tänk om detta är vår belöning?

Det finns fortfarande för mycket smärta.

Följ med oss.

Vi gör det du gör.

Låt oss ta dig till Amerika

- för att se Ruth. - Jag kan inte.

Jag kan finansiera dina insatser.

- Jag behöver det inte. - Vi har tillgång till dokument.

Jag sa nej.

Hur länge har du vetat att Ruth levde?

Tjugo år.

Jag vet hur hennes hem ser ut i Brooklyn.

Liknade vårt lite.

Jag vet vad som hände med hennes dotter.

Din dotter.

Jag vet att hon har ett barnbarn,

Jonah, som är helt och hållet hennes värld.

Jag vet att jag saknar henne.

Så varför? Varför har du inte berättat för henne?

Om hon visste vad jag blivit

skulle hon stoppa mig.

Hon ville alltid skydda mig. Det var hennes jobb.

Men det här är mitt.

Jag gillar den jag är nu. Jag gillar vad jag har blivit.

Chava?

Hon dog för många, många år sedan.

Arbetet är allt... Det är allt jag har nu.

Du får inte säga att du såg mig.

Det är inte din sanning att berätta.

Jag förstår.

Jag lovar att jag inte berättar.

Jag lovar.

Förtjänar hon inte att få veta sanningen?

Ruth förtjänar många saker.

Men det gör Chava också.

Du vet, en person förtjänar att berätta sin egen historia.

Hur sann eller osann den än är.

Men vi borde be för Chava.

Varför?

Hon ser inte klart.

Det är helgonets förbannelse.

Allt ljuset ser är mörker.

Det är vad hon tror att hon är.

När allt vi ser av henne är ljus.

När man har knäckts för många gånger,

när man går för långt

för att överleva,

vet man inte hur man tänker.

Vi vilar en stund.

Samlar vår kraft.

När jag...

När jag först flydde från lägren...

Jag hörde en historia,

en legend,

en saga

om en man som bodde i skogen

som nazisterna kallade "Pesten".

En judisk superhjälte.

Fick nazister att försvinna från jordens yta.

Och åratal senare,

stötte jag på Pesten.

Och jag blev kär i honom.

Vi tillbringade de kommande två decennierna

med att utplåna nazister, jag och Zev.

Tills en dag,

då han lade ner masken och manteln

och jag kunde inte göra det.

Han skulle ha älskat detta.

Han sa alltid att om jag någonsin hittade Hitler,

skulle han ta på sig masken och manteln igen

och schasa ut honom.

Sa inte Zev det?

Tja...

En dag,

runt en lägereld, vid läggdags eller i mörkret i skogen,

kommer världens förtryckta att berätta om er.

Ett gäng superhjältar.

Och ni kommer också att bli legender.

En saga.

En myt.

Om vi bara lyckas.

- Jag tror att det är här. - Vad menar du?

Vad är det här?

Hjälp honom. Vi hjälper honom.

Vad fan?

Vad är det där?

Det är en flyktlucka. Ifall han måste fly igen.

Det kan leda oss in i hans område.

- Det finns ett tunnelsystem. - Var mynnar det ut?

Jag vet inte.

Så de kan leda ut till en massa vapen riktade mot oss.

-Är tunnlarna bevakade? - Jag vet inte.

Varför vet du inte?

Vad är spanska för "det här suger"?

Hur långt fram är den främre ingången?

De ser oss komma på långt håll.

Det här är vägen.

Den är låst från insidan. Hur fan kommer vi in?

Jag fixar det.

Lite C4 borde göra susen.

Okej. Ta skydd!

Täck för öronen!

Det säkra före det osäkra!

Ska vi?

Travis och Joe borde vara tillbaka snart.

Bäst att de har judiska skalper.

Jag är uttråkad.

Jag skulle vilja spela ett spel.

Vad?

Har du andra planer?

Jag låter dig vinna.

Du låter mig inte vinna. Jag kommer att vinna.

"Du kommer att vinna."

Minns du vem som sa det?

- I bunkern? - Nej.

Du kommer att vinna.

Du

kommer att

vinna.

Get, pistol,

varg, skolpojke, svart sol och kanin.

Vem sa det till dig, Adolf?

I bunkern. Vem var det?

Kolla upp det.

Du ville ha cyanidpillret.

Du bad om det.

På dina knän. Och vad sa jag?

Det är inte så Adolf Hitler dör.

Det är inte så kriget slutar.

Jag sa: "Gör inte det."

"Vi kommer undan. Vi får dem att tro att vi är döda.

"Sedan kommer vi att fly och bygga upp igen, och en dag

"kommer du att vinna kriget.

"Du kommer att vinna."

Det var det jag sa!

Kolla dem.

Sa du get?

Pistol?

Varg.

Skolpojke.

Svart sol.

Och kanin.

Alla fel, Adolf.

Jag har spelat ditt spel i 35 år.

Vill du äntligen vinna?

Det är dags att du spelar mitt.

Jag vet hur Adolf Hitler vinner.

Han ingjuter kronan på mitt huvud.

Och jag kommunicerar genom ungdomarna, de okunniga, folket.

Folket!

Och du hör på deras tv-apparater över hela världen.

Heil Hitler.

Heil Hitler!

Heil Hitler för alltid!

Heil Hitler för alltid.

Jag fortsätter ditt styre.

Lyssna på mig nu, som du gjorde då.

Min röst räddade dig.

Den räddar den stora vita rasen.

Hallå! Sakta ner!

Hallå!

Jag tror att vi är framme.

- Var då? - En glänta

strax utanför lägret, tror jag.

Tror du? Jösses.

Jag går in först.

Ni följer efter. Vakterna kommer att se er.

De skyndar att ta honom till bunkern under det stora huset.

Det ger er den bästa chansen att komma nära nog att döda honom.

Men om han kommer till bunkern innan vi gör det,

kan ingen mängd C4 tränga genom väggarna.

Så vi måste vara snabba.

Gå in ensam, dra till dig deras uppmärksamhet.

Han köper oss tid.

Då intar vi våra platser och hinner till bunkern före honom.

Får han gå ensam?

Vi har kommit så här långt. Vi åker inte utan Hitler.

Inte utan det där monstrets mustasch på en jävla påle.

Gå.

Jag hoppas att du har rätt om honom.

God morgon, Claudia!

Välkommen tillbaka.

Har du något åt oss?

Hans,

om några sekunder kommer beväpnade fiender in

rakt igenom här.

De är precis bakom mig.

De kommer för Führern.

Skynda på! Slå larm!

Jag räknar.

Ett...

Två...

Tre!

Mindy, ta skydd.

Vi går till herrgården. Den är där uppe.

Inkräktare!

Inkräktare!

Inkräktare! Inkräktare!

De kommer nu!

Vad händer?

Inkräktare!

De kommer nu! Nu!

Mein Führer, ursäkta, vi måste ta dig till bunkern omedelbart.

Kom igen!

Det kommer fler, klockan tre!

Jag kan inte klockor! Vart?

Till höger, era idioter!

Helvete!

Harriet, vi måste gå!

Alla, tillbaka till tunneln nu!

Vi vet inte om de har honom än.

Joe!

Joe!

Jag fick inte till skottet.

Backa!

Okej.

Ta in honom, nu!

Gå in och få honom att betala sin skuld, förstår du?

- Se inte bakåt. Jag täcker dig. - Nej.

Vi tar honom tillsammans.

Du hade rätt, Jonah.

Familjen är allt.

Jag låter ingenting hända dig.

Jag kan inte, Chava.

Lyssna.

Om några veckor är vi på ert bröllop.

- Stupfulla. - Nej, sluta.

Det är okej.

Det är okej.

Adolf!

Gå nu, din lilla tönt.

Spring!

Nej!

Du förtjänar inte att välja hur det här slutar.

Du måste ställas till svars

för de brott du har begått.

Undertexter: Ulrika Lindfors-Davis

Kreativ handledare: Bachar Haj Bakir