Original subtitles

- Detta var allt som Kråkan hade. - Mördare reser lätt.

Enkelbiljett till Caieiras. Tror ni att Hitler är där?

Klaus sa att översten är den enda som träffar honom.

- Ska vi åka dit? - Gå och leta, se vad ni hittar.

Ta förfalskaren och skådespelaren.

- Skådespelaren är osäker. - Han är rätt för detta.

Kommer han inte tillbaka, är det priset vi får betala.

- Priset vi får betala? - Du stannar här med mig.

- Ima... - Du stannar här.

Var diskret. Hitler är inom räckhåll, för fan.

Var försiktig.

Jag ska krossa dem.

Inte judarna.

Joe.

När han ser dem, vet man inte säkert hur han reagerar.

Lojalitet kan sitta djupt inne.

Kärlek också.

NAZISTJÄGARNA

Jag vill tacka en person, utan vars generositet,

inget av detta skulle vara möjligt. Meyer Offerman.

Meyer, kom fram är du snäll.

- Varsågod. - Tack. Tack så mycket.

Jag har alltid vetat att jag hör hemma på scenen. Tack så mycket.

Jag är väldigt glad att vi alla kan vara här tillsammans.

Fast jag är rädd

att vi kan förlora några av dessa underbara judiska forskare

till Broadway nu, jag vet inte.

Ska jag vara orolig för det?

För din generösa mitzva anser vi det passande att döpa om det här

till Meyer Offermans israeliska teater.

Tack så mycket.

Vill de ha 30 miljoner?

Säg att vi gärna ökar produktionen...

Vad är det där? Jag ringer tillbaka.

Vad i... Edward.

Vad i... Vem fan är det?

- Det är... - Du?

Låt mig förklara.

För ett par dar sen såg jag namnet på en kvinna på vår telefon

och en adress i LA.

Så jag fick en misstanke och ringde Morels kontor.

Det blev aldrig nån Israelresa.

Sen ringde jag American Express. Och där var det.

En avgift för en två veckors vistelse på Palladio Hotel i Buenos Aires.

Så jag tog några drinkar,

och sen satte jag mig på ett plan.

Det var som taget ur en dålig film.

Så hur är rumsservicen?

- Clara... - Vem är Millie, Sam?

Är du kär i henne?

- Hon är en FBI-agent. - En FBI-agent?

Hon utredde mordet på min mormor.

Jag flög till Los Angeles för att träffa henne, för att jag hittade nåt om nån.

Nån som jag hade letat efter länge,

och den personen är här i Argentina.

Vem?

Min mormors syster, Chava.

Min safta trodde att hon var den enda i familjen som hade överlevt kriget.

Men när jag gjorde efterforskning för min avhandling

råkade jag se namnet på en överlevande.

Chava Apfelbaum.

Jag undersökte det och fick veta att hon hade flytt från lägren.

Jag flög till Los Angeles för att be Millie om hjälp.

Hon upptäckte att hon levde och bodde här, så jag åkte hit.

- Varför sa du inte det? - Det var dumt. Jag gjorde fel.

Jag är ledsen. Jag ville försäkra mig om att det var sant.

Jag är ledsen. Jag ställde till det.

Jag vet att jag aldrig kommer att fylla tomrummet som din mormor lämnade.

Men om du låter mig dela det med dig känns det inte lika svårt.

Jag älskar dig.

Förlåt.

Jag är så ledsen.

Jag vill träffa henne.

- Vill du träffa henne? Nej. - Vad?

Nej, jag tror inte... Hon är...

- Vad? - Konstig.

Att vara konstig är en del av att vara gammelmoster.

Lunch, idag.

- Idag? Jag tror inte det är möjligt... - Ingen diskussion.

Lunch låter bra.

Tror du att jag inte vet vad det kostar att ljuga i flera år för dem du älskar?

Det var jag som ljög för Ruth.

Jag dolde det jag visste för henne.

Så våga inte beklaga dig poetiskt när det var jag som bar tyngden åt dig,

Ima.

Vi har alla rätt till vårt eget förflutna, Rebecca.

Jag till mitt, och du till ditt.

Jag hittade honom. Det är han.

- Det är det inte. - Jo.

- Det är det inte. - Jo.

Vad sa jag första dan vi träffades?

Jag lovade att jag skulle hitta honom. Det tog ett tag.

Men jag håller alltid vad jag lovar.

Tack, Ima. Tack.

Tack...

Du bör gå.

Georges och de andra är borta större delen av dan.

Det kanske är din enda chans.

Tack.

- Jag är inte den mannen. - Du är inte kristen.

Det är du.

- Jag vägrar. - Du ska.

Du är ingen gudaktig kvinna.

Jag är inte den mannen.

FBI SÖKER KATOLSKA BISKOPENS MÖRDARE

Hallå?

Hallå?

Danny...

Millie? Var fan har du varit?

Jag var tvungen att lämna LA ett par dar.

Millie, lyssna...

Lyssna.

Du skriver i din bok att agent Melanie...

Vad fan...

Hon kan inte göra nåt fel, och om hon gör det så är det inte fel.

Tror du på det?

FBI ringde mig, Millie.

De letar efter dig.

Vad har du gjort?

- Mår du bra? - Japp.

Vart ska du?

Jag ska bara hämta Rhineharts investeringspapper.

- Inget spännande. - Jag följer med.

Jag kan inte stanna här. Jag blir galen.

Kom då.

Det bor två nazistsympatisörer i den här stan.

Om Kråkan skulle träffa Hitler, slår jag vad att de två är portvakter.

De äger en antikaffär. Ni två ska spela nygifta.

- Jag ska vara inredningsarkitekt. - Varför kan inte du spela min man?

En publik skulle aldrig tro att en så vacker kvinna

var gift med denna underbara man.

Jag älskar antikviteter.

Har du varit i Berkshires? Det finns ett litet ställe i Lenox.

- Herregud. Med de sötaste lamporna. - Mår du bra?

Ja. Prima. Teflon, Tef-Lonny Flash.

Kom igen, älskling.

Du är fanimej hög.

- En återhämtare för jetlagen. - Nu igen, Lonny?

- Okej. Fan ta dig. - Igen?

Du kunde ha sabbat det här, utsatt oss för fara.

När började du med den här skiten?

Vet du vad jag satsar för att vara här,

vad jag riskerar? Varför kom du till Argentina?

För din skull. För att du skulle åka.

Jag började med den här skiten när du stack. Okej?

Okej?

Lonny.

CHEFSÅKLAGARE LOUIS J. LEFKOWITZ

Hur vet du att det var han?

- Att det var den här mr... - Von Staub.

För, mr chefsåklagare,

mina ögon kan inte glömma ansiktet på en man som mördade barn.

- Ms Apfelbaum... -"Ms Apfelbaum," jag vet.

Vi har varit på andra kontor som detta.

Alla högt uppsatta tjänstemän. Och de säger alla samma sak.

Jag behöver inte höra ännu ett nedlåtande avslag

från en man så upptagen

att han har inte tid att utreda brott mot judarna.

- Hon har temperament. - Ja, det har hon alltid haft.

Louis, jag ber om ursäkt. Men tack för din tid.

- Jag ska undersöka det. - Vad?

- Jag gör en utredning. - Nej, det är lugnt.

- Jag sätter mitt team på det. - Nej då.

Hon är en gammal kvinna. Hon har värk och är förvirrad. Och...

Jag tror inte att det finns mycket sanning i det hon säger.

Jag vill inte slösa bort din tid, men hon är en vän, så...

- Jag ville att hon skulle känna sig hörd. - Jag förstår.

Tack, Louis.

Jag var så säker på att dina vänner, dina kontakter,

senatorerna, kongressledamöterna, chefsåklagaren...

Ingenting. Vi fick ingenting. Ingen tror oss.

Aldrig mer, sa vi. Aldrig mer.

Jag tänker inte sluta.

Du tänker väl inte släppa det här?

Jag kan inte. Kan du?

Vad sägs om vi gör det själva?

Vi skaffar ett team och gör det själva.

Är det här tjejen du ska gifta dig med?

En som reser halvvägs över världen

för att hon läste ett namn på en jävla telefon?

Hon är uppenbarligen rubbad.

- Vad? - Hon är faktiskt smart.

Och om jag ändrar våra planer blir hon misstänksam.

Hon tar reda på vad vi håller på med. Så lunch, vi tre.

Vad? Tror du att jag är glad över detta?

Jag bad Mindy att låtsas vara du, men hon ligger och

glor på argentinska såpoperor.

Gillar du tjejen?

- Jag älskar henne. Hon ska bli min fru. - Då äter jag inte med henne.

Om du älskar den här tjejen, ska du berätta att du ljög om din moster

och att du har en flirt med en annan tjej

och att du ställer in bröllopet.

Pang, slut.

Hon kommer att bli min familj, Chava. Hon kommer att bli din.

Hon kommer på lunch.

Sen flyger hon hem utan misstankar.

Sen hittar vi Hitler och dödar honom. Sen slutar jag.

Jag åker till Paris, gifter mig med Clara. Vi blir gamla,

tråkiga och lyckliga tillsammans. Så blir det.

- Det är vad som händer mig. - Nej. Det är vad som händer Sam.

- Det är inte vad som händer dig. - Du visste om mig.

Även efter hennes död. Och du tog ändå aldrig kontakt.

Detta är det minsta du kan göra.

- Jag ska laga kyckling. - Jag bokar ett bord.

Det är inte så hon träffar familjen. Jag lagar kyckling.

Okej, kyckling.

- Vad ska vi göra, Biz? - Det ska jag säga.

De ska få smaka på kulor på Mars.

Bryt.

Bra. Vi går vidare.

Bra tagning. Jag tror att vi satte den.

Jag är i min husvagn.

Bra jobbat, allihop. Det var en fin tagning.

Bullets on Mars.

Dra åt helvete.

Nej.

- Vad fan? - Ut med er. Kom igen.

Gå ut.

Vad fan? Vem fan är du?

Vem fan är du? Vilken förlorare.

Du hör hemma på ett dass, din skit.

- Jag kallar på vakten. - Lägg av.

- Vad i helvete? - Jag är vakten.

Jag skiter i vem du ringer.

Du super dig redlös,

vi gick 100 år tillbaka för alla dessa historier.

Se här. Du ger oss dåligt rykte.

Vet du vad de säger? "Såna är de, judarna!"

Du bryr dig inte om nån annan än dig själv.

Vem fan är du? Och hur fan kom du in här?

Din farfar var som du.

- Min farfar? - En jävla diva.

Den judiska teaterns Chevy Chase.

Men han var åtminstone en duktig skådis.

Vänta. Kände du min farfar?

Inte personligen. Vad vet du om honom?

Min far pratade sällan om honom.

Men din farfar var fånge i lägren.

Och varje sabbat, sent på kvällen, uppträdde din farfar.

Alla de stora. Sholem Aleichem, Brecht, Shakespeare.

"Har inte en jude ögon?"

"Har inte en jude händer, kroppsdelar människomått, sinnen?

"Om du sticker oss, blöder vi inte?"

Vakterna upptäckte honom förstås. De sköt honom två gånger.

Men varje sabbat

befriade han männen i cellerna,

transporterade dem till världar långt borta.

Bullets on Mars 2.

Vad fan är... Vad fan är det här?

En gång spelade du Hamlet.

Du spelade i Othello. "Vår tids största unga skådespelare."

Vad hände?

Jag vet inte.

Jag vet inte. Det bara hände.

Du är Fyvel Flazsensteins barnbarn.

Du är gjord av samma stoff som han.

Tro mig, jag ser honom i dig. Och jag ser dig, Leonard.

Det gör jag. Jag ser dig.

Jag vill ge dig en chans

som är viktigare än vilken roll som helst.

Får jag sätta mig?

Du gör vad du vill med ditt liv, Lonny.

Men om du vill göra det här måste du vara nykter. För våra livs skull.

För hennes skull.

Jag var i helvetet.

Men vi tror inte på helvetet, helt fantastiskt.

Jag var i vår version av helvetet.

Förra gången jag knarkade var jag hög hela tiden.

Snortade, sniffade, smakade och smackade ner det,

sög i mig alltihop och alla tills jag inte såg mitt eget ansikte längre.

Tills jag inte kom ihåg mitt namn. Så jag inte kände mig ensam.

En dag kommer en gammal man till min husvagn

och börjar berätta historien om min farfar,

om vilken hjälte han var och att jag är gjord av samma stoff.

Och hur jag kunde vara precis som han.

Så jag tog dolken och anslöt mig till en familj...

Och jag kände verkligen att jag var nån.

Förstår du? Att jag existerade.

Och det lustiga är

att allt var en lögn.

Han kände inte min farfar.

Och jag inser nu att han inte kände mig.

Jag har sett dem alla,

dina filmer.

Och du är en hemsk skådespelare. Inte rollerna i dina filmer.

Men den här rollen, Lonny Flash,

eftersom din största roll är den du är född att spela.

Leonard Flazsenstein.

Du.

Hon skulle säkert hålla med. Det är den rollen hon skulle älska.

Den enda rollen som Roxy också skulle älska.

Ditt äkta jag.

Herregud, du är verkligen snygg.

Det är irriterande.

- Vi borde gå och hitta stammarna. - Lonny.

Chava skickade oss tre av en anledning. Du behöver mig.

När vi kommer dit, stannar du i bilen, Millie.

Så vart är vi på väg?

Jag vet att vi inte bara ska hämta några papper.

Jag ska hitta en man

som jag har letat efter väldigt länge.

Känner de till Kool the Gang?

Meyer Offerman.

Abbedissan hänvisade mig till dig.

Hon sa att barnhemmet behövde ett nytt tak,

en ny panna, 20 nya sängar.

Och jag råkar kunna ha möjlighet att göra en betydande donation.

Det är mycket generöst av dig, mr Offerman.

Offerman. Tack.

Men om du tillåter,

vilket intresse har en kille som du av att donera till kyrkan?

En kille som jag?

Vad? Menar du jude?

Och varför donerar en kvinna som du sig själv till kyrkan?

- Ursäkta? - Din far var jude.

Jesus var väl jude?

Inte Jesus.

Din far, Rebecca. Din far.

Hiram Kreutzer.

Du kan väl fortfarande höra det?

Ånglokets skrik när din far överlämnar dig till en kvinna

genom tågfönstret.

Han kanske sa att du skulle på semester.

Hur lång tid tog det innan du förstod varför din pappa gjorde det?

Lyssna nu noga, din rynkiga gamla idiot.

Om du tror att jag skulle tveka att skära av ditt tjocka huvud

från din jävla hals inför dessa kära, kära små änglar,

tar du väldigt fel.

Tack. Det är just därför jag är här.

Jag har läst din akt. Oxford. MI6.

Mina kollegor och jag sätter ihop ett team

för att göra slut på nazistjävlarna som flydde.

- Aldrig. - Ursäkta?

Du frågade när jag förstod vad min pappa hade gjort.

Svaret är aldrig, för jag borde ha dött med honom.

Jag skulle hellre ha dött med honom om det innebar en dag till i hans famn.

Så tack, mr Offerman. Jag är ledsen att du kom hela vägen.

Om du vill ge tillbaka och hämnas din fars död,

kan du inte göra det med tålamod och välgörenhet.

Du måste gå med i saken. Det är det enda sättet.

Din far satte dig bara på tåget för att du en dag

skulle kliva av det.

Var inte nervös.

Jag är inte nervös. Jag är jude. Vi är så här hela tiden.

Hallå.

- Hallå? - Shalom.

Shalom, min kära systerson.

Herregud. Du måste vara...

Clara. Det är ett nöje att träffa dig.

Se på dig.

Jag kan knappt se din shyna punima bakom alla dessa blommor.

Så omtänksamt!

Kom in.

Det är deras hotell.

Det här är jättegott. Tack.

Receptet är gammalt.

Du har säkert inte ätit det förut. Det är en judisk favorit.

Sams mormors mormors recept. Ens historia är allt.

Så, Chava, varför Sydamerika?

Jag bodde i London en tid,

och flyttade hit för tio år sen för att jobba.

Jag försökte ro iland ett specialuppdrag i flera år.

Fantastiskt. Lyckades du?

Inte än. Men jag älskar jakten.

Clara studerar neuropsykiatri i Sorbonne.

Hon strävar efter en position på en toppforskningsklinik.

Neuropsykiatri.

Vad gör dina föräldrar?

De är konstsamlare i London. De har ett galleri nere på Savile Row.

Konstsamlare.

Det är ett trevligt tidsfördriv för rika, eller hur?

Samla, ta nåt som inte riktigt tillhör en,

men hävda att det är ens egendom.

Så när är den stora dagen?

Den 10 oktober i Paris.

Oktober? Jag kommer att förlora dig så snart, Sam.

Men du kommer att vinna mig.

Ska det blir ett judiskt bröllop?

Jag har fortfarande din farfars fars tallit.

- Jag ska inte ha en tallit. - Varför inte?

Bara för att du gifter dig med en shiksa, vill du radera den du är?

Det som dina förfäder kämpade och dog för.

Din safta vänder sig i graven.

Om Sam vill ha ett judiskt bröllop, skulle jag respektera det.

De senaste åren har jag lärt mig att baka challah.

Jag har sjungit Dayenu. Jag har hållit seder och snurrat dreidels.

Jag har lyssnat på shofar och minjans böner.

Lenny Bruces I'm Not a Nut, Elect Me!

Jag vill inte att Sam ska radera den han är.

Jag blev kär i honom för den han är, och det inkluderar hans judendom.

Jag vet inte hur du trodde att jag skulle vara, men jag älskar honom

av hela mitt hjärta.

Och han älskar mig av hela sitt.

Han är den snällaste, mildaste,

mest lojala personen jag känner.

Jag hade en kärlek en gång.

En som jag skulle hålla ett sånt dumt tal för.

Han hette Zev. Vi träffades efter kriget.

Vi var båda i samma bransch.

Vi blev kära.

Vi var tillsammans i 20 år.

Och sen satte en av oss den andra före arbetet, och den andra,

hon anser

att arbetet är det viktigaste av allt.

Zev hade tur

som fick älska dig så länge som han gjorde.

Vi kanske ska ha lite mer vin.

- Vi har nog fått tillräckligt med vin - Nej. Jag gör dig sällskap.

Men kan den här shiksan gå på toa först?

Naturligtvis. Längst bort i korridoren.

Hon är för bra för dig.

God morgon. Jag är här för att träffa min far.

Det var längesen.

Är du här för min bekännelse?

Nej.

Nej, jag är här för min. Skulle det gå bra?

När jag var en liten flicka

satte min far

mig på ett tåg.

Ett tåg som skulle ta mig till en fristad,

och han lovade mig, min far,

att komma tillbaka för mig, och att jag skulle få vara i hans famn igen.

Nu är jag här.

Jag har rest hela den här vägen, hela den här tiden,

för att min far ljög.

Han lovade mig att vi skulle ses igen en dag

och jag är här för att fråga dig varför.

Jag är här för att fråga dig varför han ljög, för det är bara du som vet.

Bara du kan veta.

Bara du har svaret, för du är svaret.

För du förvandlade det löftet till en lögn

när du sköt ihjäl min far i Bergen-Belsen den 2 juli 1943.

Stämmer inte det, herr Muntz?

Jag är ledsen för din skull.

Jag ber om förlåtelse.

Hej.

Kan jag hjälpa er?

Jag heter Antonio Costa.

Det här är mina kunder, Kate och Hamish Hughes.

De har precis köpt ett fritidshus i närheten

och ska möblera det.

Jag är rädd att vi stänger tidigt idag.

Vi ska se oss omkring snabbt.

Får jag använda toaletten? Det var en lång resa.

Den är på baksidan.

- Försiktigt. - Slappna av.

Nej!

Vad är det här?

Vi vet inte.

Det är inte Hitler som de hyser. Det är Josef Mengele.

Dödsängeln, var är han?

Var är Mengele?

- Han är inte här. - Gitta.

Berätta. Var är han nu?

- Död. - Skitsnack.

För tre månader sen åkte han på semester

och fick en stroke när han simmade, och han drunknade.

Vi visste länge inte vem har var.

Vi upptäckte hans sanna identitet bara för några år sen.

När han dog gick vi till pressen. Vi försökte sälja historien.

Ja. Sen fick vi ett samtal från en gammal dam.

Hon lovade att komma med tåg och ge oss två miljoner dollar för att hålla tyst.

Kråkan.

Och med alla de pengarna

skulle vi aldrig behöva jobba igen.

Det är pepparroten som gör det.

Om nån säger att de inte gillar pepparrot,

spring snabbt därifrån.

Vad är burarna till för?

Jag är en illusionist på deltid. Berättade inte Sam det?

Moster Chava är en artist, en performancekonstnär.

Det finns övervakningsbilder,

kartor och namn på SS-officerare, knivar och vapen.

Ja.

Vi jagar nazister.

Hon skämtar. Hon skämtar.

Jag skämtar inte. Det är exakt vad vi gör.

Vi jagar nazister och befriar dem från denna värld.

Om Clara ska bli del av familjen

har hon rätt att veta vad familjeföretaget är, Jonah.

Hans namn är Jonah som i "och valen". Jonah Heidelbaum.

Jag vet inte var Sam Rabinow kom ifrån, men det låter bra.

Clara. Clara!

Låt bli...

- Clara. - Det är bättre så här.

Du, jag har nåt.

Bara smörja.

Jag har aldrig...

De tror att jag är oförmögen, gammal.

Vet du hur jag vet att jag inte är gammal?

För jag skulle bli gammal med dig.

Hallå?

Gracias. Kom in.

För helvete.

Dra åt helvete.

- Jösses. - Låt mig förklara. Ge mig ett ögonblick.

- Jag ska förklara allt. - Nej. Varför?

Varför skulle jag lyssna på dig, Jonah? Allt du har sagt är lögn.

- Vill du veta sanningen? - Ja.

För tre år sedan vaknade jag mitt i natten

och såg en man mörda min mormor. Hon förblödde i min famn.

Hon dog för att hon hade jagat nazistiska krigsförbrytare det senaste året.

Den lilla damen på 1,50 meter mördades av nazisten hon jagade,

så jag tog hennes plats efter att hon dog.

Jag hittade mannen som hade dödat henne. Och många fler.

De sena kvällarna?

Mina skrik i sömnen? Namnbytet? För det här.

För att det aldrig tar slut.

Jag är här för att avsluta det en gång för alla,

för att få ett liv med dig, kvinnan jag älskar.

Nej.

- Ner! Lyssna, när jag säger... - Jonah?

Gå på toaletten. Gå! Göm dig och kom inte ut.

Jonah.

Jonah.

Öppna, Jonah.

Jonah.

Jonah.

Hallå, Jonah.

Jonah.

Jonah.

Jonah.

Jonah.

Kom och ta mig!

Flytta er! Ur vägen.

Flytta er!

Jag är ledsen för förut.

Jag tror att problemet kan vara att jag...

Jag är fortfarande kär i dig.

Vänta tills du är nykter.

Jag kan sköta mig.

- Du vet att jag kan. - Vi passar inte ihop.

- Hur kan du säga det? - Jag kan inte ta hand om dig.

Det är ett heltidsjobb och jag har redan ett barn.

Och jag har inget mer att ge.

Joe.

Joe.

Joe. Joe.

Nej! Släpp mig!

Clara!

Clara!

Clara!

Clara!

Nej!

Undertexter: Lena Marie Larsson

Kreativ ledare Bachar Haj Bakir