Original subtitles

Skulle Jacob bli årets Nobelpristagare?

Ska vi låtsas att han lever? Sen, då?

Sen hittar vi honom död.

-Men gud! -Har jag dödat honom?

Nej, nej, nej.

-Han är årets Nobelpristagare. -Det kan ge försäljningen en skjuts.

-Vad var det? -Jacobs telefon.

Han ska bli pappa.

-Vad ska vi svara? -"Äntligen."

-Glöm att jag kom hit, det var inget. -Vänta. Jag tänker...

Jag vill prata med dig.

Nej, nej, nej. Jag dejtar vem jag vill. Det borde du också göra.

-Blicken på målet, Peder. -Gud!

Jag vill skiljas.

Städaren kommer idag.

-Var är han? -Ingen aning.

-Lappen sitter kvar. -Han förstår nog inte svenska.

Det finns säkert en förklaring. Vi letar igenom huset.

Visst, det gör vi.

Vad är det här? Har han fått ut den skiten?

"Jacob Widman, Nobelpristagare." Vad...

Nämen, vad fan.

Peder! Städaren har Jacob!

-Vilken jävla fräckhet. -Ofattbart.

"I take care of dead body. Please pay."

"Take care of", det betyder väl "ta hand om"?

Tror du att han har bäddat ner Jacob och sjungit en vaggvisa?

-Har folk ingen heder? -Tydligen inte.

-Hur mycket tror ni han vill ha? -Får jag låna din mobil?

-Fan, hon är hos sin syrra. -Jag trodde inte hon gillade henne.

I valet mellan syrran och mig är det syrran just nu.

-Jag har lämnat Eva. -Va?

-Var det verkligen genomtänkt? -Nej, det var spontant.

Men genomtänkt i tio år, minst.

-Jag vill inte leva i en lögn. -Det säger du?

Det är vanligt med depression när äldre män skiljer sig. Se på Robert.

Det är så sorgligt. Vad blev det av honom efter vår skilsmässa?

Jag håller med dig. Det verkar inte alls trevligt att leva i en lögn.

-Vad är det med dig? -Har jag missat nånting?

-Fråga Peder. -Fråga Kerstin!

Fan!

Vad tjafsar ni om? Vad har hänt?

Inget.

-Hej, jag skulle... -Har du krisat färdigt?

Har du kommit på att man inte skiljer sig hur som helst-

-och att jag kanske är det bästa du kan få.

Du tycker inte att jag är spännande nog.

Men jag vet mitt värde, Peder, även om du inte förstår det.

Jag kan hålla ihop mycket i förhållandet, men inte allt.

-Kan vi ta det... -Nu vill jag tala till punkt.

Jag förväntar mig en ursäkt. Man behandlar inte folk på det sättet.

-Hur svårt är det att få ett nummer? -De kanske har annat att avhandla.

Människor som betyder nåt förtjänar respekt.

-Nu... -Kom igen, Peder!

-Har du svansen med dig? -Jag vill ha numret till städaren.

-Lite snabbt, om det går bra tack. -Är du helt sjuk i huvudet?

-Städa själv, för helvete! -Jag behöver bara...

Eva. Eva!

Ev... Helvete.

Eva!

-Eva! Ge mig numret! -Och vad tänker du göra nu?

Tänker du klättra upp?

Oh, svindel!

Helvete!

Man går kattvägen. Åh, missekatt.

Men vad fan är det som händer?

-Men herregud! -Peder, kom ner.

Ni kan dra åt helvete. Efter allt jag har offrat för dig.

Jag kunde ha gått min egen väg.

-Conny: Klättra ner nu. -Eva: Jag har kämpat för oss.

-Blicken på målet... -Jag har bjudit till och gjort fint.

Jag har kryddat vårt förhållande, klätt ut mig, klätt av mig.

-Kerstin... -För att bli dumpad vid 71 års ålder?

-Här, Peder. Ta min hand. -Nej! Ge mig numret!

Herregud. Det enda som kan få dig och övervinna din höjdskräck-

-det är den jävla Städ-Viktor.

Städ-Viktor?

-Han har varit hos mig. -Har du också städhjälp?

-Ja, vad fan tror du? -Kan ingen städa sin egen skit?

-Kan och kan... Jag har hans nummer. -Hjälp!

-Men hoppa! -Klättra ner nu.

Hjälp. Hjälp.

Hjälp mig!

-SOS 112, vad har inträffat? -Hallå. Mitt namn är Conny Jansson.

Vi har nån som har klättrat upp på en fasad och inte kommer ner.

-Är det en katt? -Nej, en äldre man.

Du misstänker alltså att mannen var död?

Nej, han lade på.

Köttfabriken, slakteri och styck i Rinkeby.

-Kom, kom, kom. -Ska vi...?

-Var han på bårhuset? -Jag tror det.

-Vilket sjukhus var det? -Det finns inget sjukhus i Rinkeby.

Men han var ju inte på nåt jävla sjukhus.

De sa att han var full. Men jag ville ringa polisen.

-Han var inte full? -Han rörde sig inte.

De måste ha dödat honom.

Skulle du kunna beskriva de här människorna?

Ja, alltså de var gamla och... En hade nån sån...

Det var två män och så var det två kvinnor, men...

Men jag ritar nästan hellre.

Ja... Ja, okej. Absolut.

Oj, oj, oj... Herregud.

-Här har man inte varit så ofta. -Här är en laddstolpe i alla fall.

Nu ska vi se. Köttfabriken, slakteri och...

Där, ja. Det är bara tio minuters promenad härifrån.

Vågar vi parkera här? Jag menar inte att vara sån.

Du har bara fördomar mot handikappade.

-Bara en laddstolpe. -Det heter funktionsvarierad.

Kom igen nu, tjejer.

-Vart ska vi? -Ditåt.

Det måste vara här.

Nåt sånt.

-Hur mycket tror ni att han kan ta? -Tjugo-trettio tusen. Femtio?

Han kan ta hur mycket som helst. Peders hus andas pengar.

Antagligen en fattig invandrarkille som städar svart.

Svart? Har du svart städhjälp?

Ja, så att städaren får alla pengar.

Inga skitlöner. För ärlighet, det är viktigt för mig.

-Hur mycket? -Fina damen. 200 kronor. Bra pris.

-200 kronor. -Kolla, baklava.

-Snälla, Inger. -Jag har en hundring lös.

-För dig bara hundra. -Titta. Så levande.

Till skillnad från Jacob. Blicken på målet, tack.

-Tack! Hej. -Hej då.

-Där. -Tror du det?

-Ja. -Ja. Jo.

-Vi är ju helt oskyddade. -Det är ett slakteri, en arbetsplats.

Tänk på Jacob.

-Hej. -Hej.

-Hej. -Vi ska bara...

Här.

Vi skiter i det. Han är inte klok. En halv mille är nästan ett Nobelpris.

-Vad tycker du han är värd, då? -Vännen, du har väl råd.

Vi kan pruta. Det kan finnas i hans kultur.

-Kan det vara här? -Kolla med honom.

Ursäkta? Kan man ta ut pengar här? Jag hörde att man kunde det.

-Ska du skicka till utlandet? -Nej, alltså, ta ut till mig.

Kontanter. 100 000.

Ja, jag ska köpa ett halsband-

-som jag hoppas inte är stöldgods.

Till min fru, höll jag på att säga. Jag har nyss skilt mig.

Det är till min nya kvinna. Inte hon.

-Jag jobbar inte så. -Kan jag inte ta ut pengar här?

Vad jag säger är att jag har en affärsverksamhet, köpa-sälj.

-Men vad fan... -Den där, då? Ska du panta den?

Den? Nej, nej, nej.

Men för helvete. Men den är oerhört mycket mer värd.

Vänta, så får vi se vad jag kan göra.

-Var tror du att Jacob är nånstans? -I nåt kylrum. Han sa ju det.

Hoppas att han har eget rum.

Kommer du ihåg i Kårhuset när Träd, Gräs och Stenar spelade?

Herregud, ja.

-Vi pratade aldrig om det efteråt. -De var ju så fruktansvärt dåliga.

Va?

Nej, jag menar att vi söp oss fulla och hade sex.

-Vilka hade sex? -Vi.

-Du och jag. -Du och jag?

I den där lilla garderoben.

Vem trodde du att det var?

Jacob, förstås!

Var det du?

Så du märkte ingen skillnad?

Du skämtar...

Varför sa du att du hade gett min bok till Peter Englund?

Var det du som skrev kommentarerna?

"Historien saknar driv och innehåll. Huvudpersonen har ingen vilja."

"Skriv om, eller ännu hellre, stryk honom helt."

Hur fan kunde du? Jag har aldrig känt mig så värdelös.

Jag ville ta livet av mig.

Ska du läxa upp mig om lögner?

Jag såg boken hemma hos dig, med förord av en viss Nobelpristagare.

Det ger skjuts åt försäljningen.

Det var därför du ville hålla liv i honom. För din egen vinning.

Det är alltid pengarna som står i centrum hos dig.

Och sen drar du in oss, dina bästa vänner, i detta ohyggliga svek.

Din jävla kapitalist.

Så, fixat. 100 000.

Skriv under.

Alltså, du säljer den inte, va?

-Jag kommer tillbaka imorgon. -Kompis, du har mitt ord.

Så du märkte ingen skillnad, alltså?

Nej, men Conny... Titta på mig.

Äntligen nån som har förväxlat mig med Jacob den store.

Här var det klackarna i taket.

-Din vinkällare. -Va?

Peder. Eva är på väg hem.

Va? Nej, fan... Åh!

Pengarna!

-Kom nu! -Kom.

Hallå?

Okej.

Kom igen, Eva är här om fem minuter.

Vänta. Så.

När han skulle gå i hamn sa jag: "Nej, Evert, nu får det vara nog."

Jag tänkte inte slösa bort mina bra år på en sjöfarare.

Men han var ju väldigt stilig i sina mörkblå kläder med gyllene ränder.

Man ser allt härifrån, va?

Mm.

Jaha. Då var vi tillbaka där vi började.

Det var en sista resa som heter duga.

-Var det värt det? -Allt för att bli odödlig.

Jag skulle göra vad som helst för Jacob. Och imorgon får han priset.

Allvarligt talat. Är det inte dags att alla får reda på dina ädla motiv?

På Peders bok står det att en viss Nobelpristagare har skrivit förordet.

Det finns till och med ett citat: "Den enda bok du behöver läsa i år."

Om vi håller på och säger sanningar vill jag berätta vad Kerstin gjort.

Hon sa att Peter Englund hade läst min bok.

Sen skickade hon elaka kommentarer om den-

-som hon sa att Englund hade skrivit. Oförlåtligt!

Det var för att du inte lyssnade på mig. Han gör inte sånt!

Och då började du säga till mig att jag inte vågade fråga-

-eftersom jag "bara är spökskrivare", inte någon riktig författare som du.

Ja... Jag blev kanske lite övermodig.

Men alla ni tyckte boken var så bra.

Eller?

Vi ville ju inte att du skulle bli ledsen.

Men Jacob, då?

-Han skrev ju förordet. -Det gjorde han inte.

-Var det du också? -Ja.

Men varför sa ni ingenting? Visste ni det här allihop?

Men... Ni kunde bara ha sagt det.

Hellre en sanning som gör ont än vänner som hycklar.

Ja, eller som skyddar varann.

Ja.

Vi har alla vetat om Kärrans "hemliga" relation med Jacob.

-Skulle vi ha sagt det också, eller? -Vadå? Har ni vetat?

Det var ett jävla tjat om sanning. Vad är det för sanning vi pratar om?

Wikipedia-sanning, som man kan ändra.

Ja, Conny, det har vi vetat om också.

Men här...

...är en sanning som inte går att sudda:

Bröstcancer.

Men Inger... Inger.

Ja, ja.

Ni får gärna hålla mig sällskap ett tag, när det är slut.

Men jag vill ha det lite lugnare än han.

/DET RINGER PÅ DÖRREN/

Men alltså, är det inte över än?

Vem kan det vara?

De är på väg nånstans.

Man ser tyvärr bara vardagsrummet och en bit av sovrummet härifrån.

Hos Falkengrens en trappa ner har jag koll på rubbet.

-Och där bländas man inte av solen. -Just det...

Det är hon!

Jacob vill inte träffa dig.

Hej! Vad Kerstin menar är att han inte längre vill vara delaktig.

Va? Vilka är ni?

-Hans närmaste vänner. -Vi vet allt.

-Hans familj. -Vi hade en överenskommelse.

Den gäller inte längre. Han vill trappa ner nu och ta det lilla lugna.

-Det är åldern. -Hur ska jag få ihop det ekonomiskt?

-Jag vill prata med honom. - Jacob! -Han är sjuk.

-Va? -De säger att Jacob vill dra sig ur.

-Vad gör du här? -Känner ni varandra?

Jaha, så ni har träffats nu, då?

Vilka "ni"?

Inger, Sanna. - Sanna, Inger. Det är min exfru.

Jaha, men gud! Hej, Inger! Gud, vad...

Äntligen! Vad roligt. Jag har hört så mycket om dig. Äntligen ses vi.

Men det här med Jacob kommer som en chock. Särskilt så nära lanseringen.

-Av vad? -Vårt företag.

Han har hjälpt oss med finansierings- planen och investerat en del.

Vi ska sälja begagnade mammakläder. Väldigt hållbart.

Jag kan visa. Så.

Oj, fint!

-Så du är inte gravid med Jacob? -Va?

-Eller nej, verkligen inte. -Det var ju det jag sa.

Det är ju Robert som är pappa till mitt barn.

Jag har försökt prata med dig. Du har ju inte velat lyssna.

Våra barn ska bli syskon.

-Ursäkta, men hur gammal är du? -43.

Jag vet, det är sista rycket, men...

Ja...

-Jag vet inte vad jag ska säga. -"Grattis" brukar funka.

Grattis.

-Grattis. -Tack.

-Verkligen, grattis. -Förlåt att jag inte lyssnade.

Jag har en sak jag vill säga till dig också.

Men det tar vi en annan dag.

-Var är Jacob, förresten? -Vi vet inte.

-Men vi ringer när vi hör av honom. -Ja, okej.

Det är bra. Hej, hej.

Den tösen ränner hos honom i tid och otid. Driver han bordell, tror du?

Eller har han bara god aptit på alla åldrar och kön som finns numera?

-Vem? -Han som bor där. Jacob.

Snygg kille, ung, sjuttioårsåldern.

Vad tror du? "Crime passionnel"?

Nej. Men jag ska undersöka saken. Tack för titten och kaffet.

Ring bara om det händer nåt viktigt.

Inte annars?

-Hallå där. -Hej.

Jag saknar dig.

Jag saknar dig också.

Väldigt mycket, faktiskt.

Men jag har några frågor jag måste ställa till dig.

Jag har en till dig också.

Tror du att man kan lura döden?

/HÖG MUSIK UT GENOM FÖNSTRET/

/MOBIL RINGER/

Det är Jacobs.

Var är den? /MOBILEN TYSTNAR/

Åh! Fan.

/MOBILEN RINGER IGEN/ Aj!

Det är de. De ringer nu.

-Men svara, då. Svara! -Jag? Nej.

Nej! Men...

Så. Ta det nu.

-Ja, hallå. -Gustav heter jag.

-Är det Jacob Widman? -Det stämmer.

Hoppas du har tid, jag skulle vilja ställa en fråga.

Är du nöjd med det mobilabonnemang du har idag?

Hallå?

/MOBILEN PIPER/

Den dog. Vem har en laddare?

-Sändningen börjar tidigast 11.45. -Posten!

Det måste väl ha hänt tidigare att pristagaren inte svarar i telefon?

Ja, ja, ja!

-Är det sant? -Vad står det i tidningen?

Nej, inte Nobelpriset.

-Åtalet mot mig har lagts ner. -Jaha!

Christer messade att han är ledsen att jag fick sitta ensam i tv.

-Vad sa han då? -Att all reklam är bra reklam.

-Den killen har sinne för affärer. -Grattis, Kärran. /DÖRRKLOCKAN/

Det är ett blomsterbud, kom!

-Blommor till Jacob Widman? -Det är jag! Jag bara skojade.

"Krya på dig, din gamla..."

...vän. Från Andrea Müller på Handelshögskolan.

-Inte Nobelstiftelsen, alltså. -Jaha, vi behöver en vas.

-Den kan jag fixa. -Okej...

Jag fattar inte att det heter "Riksbankens pris".

-Titta! -Det är de som står för pengarna.

-Men det är inte de som delar ut det? -Nobel... Alltså...

-Nobelstiftelsen? -Pengarna kommer från Riksbanken.

Ni kanske har märkt att jag har en del saker här.

Ni vet ju att jag har bott ganska provisoriskt den senaste tiden-

-i väntan på att min livssituation ska förändras.

Det har den ju gjort ganska mycket nu, på flera sätt.

Så jag...

Vad jag menar är, skulle ni kunna intyga-

-att jag har bott här, så att jag kanske får ta över kontraktet?

-Absolut. -Självklart.

Ja, det är väl okej. Om jag får slagga på soffan medan jag letar hus?

/MUSIK BÖRJAR SPELA PÅ DATORN/ Kom igen nu!

Ska ni prata sönder Jacobs stora ögonblick?

Kungliga Vetenskapsakademien har idag beslutat-

-att Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne-

-i år tilldelas...

-Nu. -Sch!

...Janet B. Smith-

-för hennes analys av prismekanismer på finansiella marknader.

-Men... -Va?

-Vem är det där? -Det är inte sant...

Jag förstår inte. De sa att det är Jacob som ska ha det.

Det är Jacob.

SOS 112, vad har inträffat?

Jag heter Inger Lysander.

Vi har just hittat vår bästa vän död.

Okej. På vilken adress befinner ni er?

-Vänd er inte om nu. Det är polisen. -Förlåt.

-Dags att gå, hörni. -Kolla inte dit. Gå bara, helt lugn.

-Åh, min väska. -Fan. Jävlar.

Lugnt och fint, hörni.

-In i bilen fort som fan. Skynda. -Ta det lugnt.

Snabbt, Kerstin.

/VARNINGSLJUD FRÅN BILEN/ Vad fan?

-Men vad fan? -Vad fan?

-Men bilen är ju kvar? -Ja.

Nej!

Hej.

-Hej. -Hej.

-Hej. -Hej.

Jodå, så att...

Boken handlar ju om ett misslyckande.

Jacob fick ju inte Nobelpriset och har inte skrivit förordet heller-

-så det är ändå följdriktigt.

Ska jag skriva nåt lite mer personligt?

Jag träffade Jacob 1970, på hösten.

Han doftade patchouli och hade "Maos lilla röda" på toan.

Det sa klick direkt, i alla fall för mig. Ja, för honom också.

Det finns ett mycket stort, om än mycket dolt intresse-

-för industriell organisation. Fråga Jacob, höll jag på att säga.

Vi gjorde fel.

Jag är...villig att ta mitt straff.

Jag har varit väldigt, väldigt stygg.

Svensktextning: Stina Hedin Iyuno för SVT