Original subtitles

Han är årets Nobelpristagare.

-Och vi ska låtsas att han lever. -För Jacobs skull.

Käften!

Hej, Peder. Det här är Peter Englund.

-Han ville träffas och prata. -Grattis!

Jacob och jag har haft ett förhållande i 15 år.

Du förtjänar bättre.

-Anita! -Jacob sa att jag kunde sova här.

Vi måste flytta honom till mig.

Vi är utbrända av att ha tyckt synd om dig i 50 år.

Jag vill inte vara med längre. Fy fan.

/DET RINGER PÅ DÖRREN/

Förlåt.

-Peder Forss? Ett paket. -Ja!

Då ska du bara sajna där.

Perfekt, tack så mycket.

Hej, det är Peder. Jag har just fått omslaget. Det ser skitbra ut.

Det är kanon. Bra jobbat. Ja, nu lär den väl kunna sälja.

Årets julklapp? Ja, vem vet, vem vet?

Du, jag är lite på språng här.

Jag ska träffa Peter Englund och prata lite litteratur.

Vi säger så. Hej, hej.

Förlåt.

"Har straffskala böter eller fängelse i högst två år."

-Sa han vart han skulle? -Han skulle ut på ett kort ärende.

Då ska vi se.

-Ingen nyckel! -Han har väl inte åkt än.

Men bilen är ju inte här.

Ah, Peder...

Jag ringer honom.

/PETER LEMARC PÅ BILSTEREON/

Jag ska gå längs nio broars väg...

Vad fan gör du? Jag kunde ju ha kört ihjäl dig!

Förlåt.

Vad har hänt? Har nån varit dum mot dig?

Min kille, med min bästa vän.

De två som jag litar på mest i hela världen.

-Vart är du på väg nu, då? -Till min mamma i Gustavsberg.

Gustavsberg. Men du... Jag ska ändå den vägen. Jag kör dig.

Varför svarar han inte?

-Ska vi ringa Inger? -Nej, inte efter igår.

Men det var ju hon som verkligen ville det här, hon och Peder.

-Man får ta sitt ansvar. Tar du det? -Nej, ta det du.

Det är inte så mycket mer att göra i nuläget.

Vi får ha lite is i magen, så hör vi av oss om det dyker upp nånting.

-Hej. -Hej.

Jo, jag har en fråga.

Om jag misstänker att ett brott har begåtts-

-men att intentionen var välvillig och själva brottet ett misstag-

-kan det då påverka det eventuella straffet på nåt fördelaktigt sätt?

Vad är det för brott det handlar om?

-Det gäller en död person. -Ett mord?

-Nej, verkligen inte. -Men det är dråp?

Nej, det är inte själva dödsfallet som är brottet, utan mer...

-...misshandel av offret. -Nån har blivit misshandlad?

-Är du rädd att det leder till döden? -Nej, tvärtom, faktiskt.

Oj, förlåt.

Vet du vad? Glöm det. Glöm att jag kom hit, det var inget.

Du, vänta lite. Jag tänker...

Det låter lite komplicerat. Vi kan ta en kaffe, jag slutar om tio minuter.

Okej.

Ja. Det kan ju vara bra, kanske.

Du, det finns ju massor av killar kvar där ute i världen för dig.

Och vänner. Dem ska man välja med omsorg.

-De bästa har man kvar hela livet. -Har du varit med om nåt sånt här?

Ett svek?

-En gång när jag var ung. -Jag litar aldrig på nån igen.

Du kommer att borsta av dig det här.

Men de som svek kommer att bära med sig skulden, den kommer att jaga dem.

Vad var det som hände när du var ung?

-Jag svek min bästa vän. -Tog du hans tjej?

Nej då. Det var en helt annan situation.

Vi skulle vakta några träd-

-och jag skulle avlösa honom uppe i trädkronan.

Men jag har sån jävla svindel, så jag vågade inte.

Så jag struntade i det och låtsades att jag hade rökt på och somnat.

Det var väl inte så farligt, eller?

Polisen kom och han hamnade i häktet. Det skulle ha varit jag.

Han var helt knäckt efteråt och jag vågade aldrig berätta sanningen.

-Gör det nu, då. -Ja...

Nu är det för sent.

-Jag har inte ens druckit kaffe idag. -Det behöver vi båda två.

-Kaffe. Jag stannar på nästa mack. -Tack.

Det ska vi ordna.

Och jag har en patient som jag tror har cancer.

Hon har väntat med att undersöka sig. Jag har försökt uppmuntra henne.

Ju tidigare man upptäcker, desto bättre är prognosen.

Och "det är väl bättre att veta" och en massa såna floskler.

Hon kanske lever lite i förnekelse. Det är lätt att det blir så.

Men nu har situationen komplicerats.

Jag tror att hon är indragen i nåt som nog kan betraktas som brottsligt.

Och jag har ju tystnadsplikt, så jag...

Så ett eventuellt fängelsestraff kunde bli hennes sista tid i livet?

Det måste vara väldigt svårt för dig att bära på så mycket hemligheter.

Hon bombarderar mig med frågor, som jag liksom inte har nåt svar på.

-Jag känner mig helt maktlös. -Ja, vi är alla maktlösa inför döden.

Men jag gissar att ett eventuellt cancerbesked-

-överskuggar det eventuella straffet.

Mm, det gissar jag också.

Alltså, vad är det som händer? Har de pratat ihop sig?

"Låt Kärran och Conny ta det, de har ändå inga liv."

-Bli inte paranoid nu. -Jag testar att ringa igen.

Vad fan?

Satan. Nej.

Nej men...

Helvetes jävla kukhora!

Förlåt. Jag är på väg till kanske det viktigaste mötet i mitt liv-

-och nån lurade mig, snodde min bil.

Då kanske du ska ringa polisen, då?

Mobilen, fan. - Kan jag få låna din mobil ett ögonblick? Det går fort.

Bara ett litet ögonblick, det...

Barn: Mamma, vad betyder "kukhora"?

Hallå, kan jag få en taxi till macken på gamla Värmdövägen, vid rondellen?

Vet du var det är? Nu. Tack.

-Tack. -Välkommen.

-Skål. -Skål.

Ja...

Jaha, så du har...

Hur funkar den här, då? Nej.

-Va? -Jag kan visa.

Så.

-Man trycker där uppe. -Och bara så där?

-Oj. Vill du prova? -Alltid.

-Du har nyckel, va? -Det är klart jag har nyckel.

Vad gör du? Jaha.

Nu är du fast.

-Nu är jag fast. -Hur känns det, då?

Det känns ju faktiskt...

...väldigt bra att vara fast.

/JACOBS MOBIL/

Har du fortfarande hans telefon? Är det Peder eller Inger?

-"Är du på väg?" Det är från Eva. -Vilken Eva?

Peders Eva. Hade han ihop det med henne också?

De tyckte ju inte ens om varandra. Dessutom är hon i Helsingfors.

Tydligen inte. Tänk om hon har lurat Peder, för att träffa Jacob i smyg?

Sluta nu! /JACOBS MOBIL/

Åh nej.

Tack då, du. Hej.

Hallå?

Hallå? Peter?

Peter?

Peter Englund. Pe...? Hallå?

Ja må han leva, ja må han leva

Ja må han leva uti hundrade år

Javisst ska han leva, javisst ska han leva

Javisst ska han leva uti hundrade år!

Ett fyrfaldigt leve för Peder. Han leve!

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Grattis, älskling!

-Är inte du i Helsingfors? -Du fattar ingenting!

Jag har planerat det i flera månader. Visst lät Jörgen som Peter Englund?

"Hej, det är Peter Englund."

Jag visste att du skulle släppa allt för det.

Kom inte och säg att jag inte känner dig.

Du måste hälsa på alla. Jag har hyrt hela huset, det var inte billigt.

Den enda som inte har kommit än är Jacob. /DET RINGER PÅ DÖRREN/

Klart han ska stjäla uppmärksamheten även på din födelsedag.

-Hej. -Vi skulle hälsa från Jacob.

Han är sjuk och kunde inte komma. Så han bad oss istället.

-Vi är inte Jacob, men... -Han trodde vi var bjudna.

-Vi har känt varandra sen 70-talet. -Är det så lång tid? Ja, det är det.

Ja, men självklart är ni alldeles jättevälkomna.

Nu när ni är här, så. - Peder, Jacob är sjuk.

Jaha, oj.

-Hej. Tack gode gud att ni kom. -Du glömde nyckeln!

Jag vet, förlåt. Jag bara... Alltså, jag... Det...

Min bil blev stulen och jag vågar inte polisanmäla, med tanke på Jacob.

-Har du nyckeln, så åker vi direkt. -Nej, nej! Stanna.

Jag dör. Jag har sån ångest, jag kan knappt andas.

-Men Jacob, då? -Han går ju ingenstans. Snälla.

Ja...

Wow. Det finns män som du, som lyssnar på riktigt.

De flesta lyssnar bara på sig själva, särskilt de jag har varit gift med.

-Hur många är det? -Tre.

-Du, då? -En, bara.

-Hon dog för tio år sen. -Oj.

Min första man är också död.

Jaha.

Så...

-Vad är det? Vad händer? -Åh nej.

Jag sårade en gammal vän igår. Jag sa en massa elakheter.

Som är sanna, men man gör inte så. Vi har känt varandra i 50 år.

Ja, det är ju länge. Det kanske du ska vara rädd om?

Jag måste reda ut det med henne.

Fast inte idag. Inte idag.

Så.

Käre Peder. Nu har stunden kommit då du ska få veta-

-vad dina vänner tycker om dig egentligen.

Grattis, morfar!

Ja må han leva, ja må han leva

Ja må han leva uti hundrade år

Ja visst ska han leva, ja visst ska han leva...

Varför är inte de här?

Därför att Eva har hyrt ett ställe där barn inte är välkomna.

Du har ju i alla fall barnbarn.

Vad fint.

Då ska vi ta nästa...

Min käre, gamle, gamle, gamle vän.

Nu är du äntligen återigen lika gammal som jag.

När vi var små var det så viktigt att jag var fem månader äldre.

Jag ska förtälja runt en milstolpe i vår långa, långa vänskap.

Det här har jag aldrig berättat.

Om jag säger "maj 1971", vad tänker du på då?

Almstriden i Kungsan.

Där satt jag högst upp i ett träd, och du skulle avlösa mig.

Det gjorde du inte, för du hade försovit dig.

Istället kom polisen och slängde in mig i en cell i ett helt dygn.

Och i det där antiseptiska, sterila, klaustrofobiska jävla utrymmet-

-slog det mig att allt jag tagit för givet, hade tagits ifrån mig.

Vännerna, naturen, luften vi andas...

Ja, det är banalt. Så in i helvete banalt.

Men det var faktiskt just där, då och därför-

-som det slog mig att min forskning ska utgå från miljön.

Vad jag försöker säga, Peder-

-är att allt som jag har åstadkommit är tack vare dig.

Det är din förtjänst.

Så tack för att du försov dig den där dagen-

-och tack för att du är en så förbannat fin kompis.

Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan dig. Skål, min vän.

Och sov gott.

Gud, vad trött jag är!

Vilken lyckad fest. Alla sa att maten var så god.

Och alla fina tal. Visst var det en kul grej?

Man är ju så uppjagad som festföremål-

-så man hinner ju inte ta in och känna efter allt fint de säger.

Du måste sluta röka. Det får bli ditt nya projekt.

-Eller ditt. -Nähä, jag röker faktiskt inte.

Att få mig att sluta röka.

Tänkte du aldrig på att jag skulle kunna bli besviken?

-För vad? -Jag trodde det var Peter Englund.

-Men denna jävla Peter Englund... -Det var viktigt för mig på riktigt.

-Och jag ville inte ha nån fest. -Det är ju sånt man säger.

Men jag menade det. Det här... Det är vad du vill, inte jag.

Mina äldsta och viktigaste vänner, de var ju inte ens bjudna.

Vet du hur länge jag har hållit på med det här och vad det har kostat?

Det är väldigt svårt att göra dig glad, Peder. Jag går och lägger mig.

Hotelliv är underbart. Tror du att det är mitt sanna jag?

-Att jag är en riktig... -...hotellråtta.

-Vad då, det här är väl gratis? -Spagris, då?

Spagris... Den var usel.

Vad då, tänkte du smita? Glöm det. Festen fortsätter idag.

-Du får försöka se lite nöjd ut. -Idag också? Vad ska vi göra?

Klättra. Det är hög tid att bemästra sin fobi när man fyller 70.

-I helvete heller, jag ska hem. -Nej, städaren kommer.

Jag har bokat hela klätterlokalen, och folk kommer dit.

-Städaren... -Måste du upprepa allt så enfaldigt?

-"Klättra!", "städa!" -Städaren...

Städaren kommer hem till oss idag. Ni måste åka dit, flytta Jacob.

-Är det inte bättre... -Åk med en gång.

Ni kan ringa Evas mobil och hålla mig uppdaterad. Jag ska klättra. Vad...?

-Va? Jag har ju inte hunnit äta. -Skit i det. Kom nu!

/DET RINGER PÅ DÖRREN/

-Nej men... -Hej!

-Vad gör ni här? -Du skulle ju ha dem nu.

-Fan också. -Du, kan vi byta några ord, bara?

-Barn: Vad är det här? -Handbojor. Jag är polis.

-Har du skjutit nån? -Nej.

-Men ska vi säga en annan dag, då? -Det gör vi.

Han har inte riktigt kommit över mig.

Hej, tjejer! Har ni inga surfplattor? Då åker vi och hämtar dem.

Nu ska vi se... /HÖJER VOLYMEN PÅ RADION/

Du har känslan men inte rätta viljan...

-Det var den sidan. -Var det på min sida?

Är det punka?

-Hoppsan Kerstin. -Vad ska vi göra nu, då?

-Byta däck. -Kan du det?

-Nej. -Nej, men...

Såja. Blicka framåt, uppåt. Blicken på målet, Peder.

Helvete. Helvete, helvete, helvete.

Du är nästan där nu. Bara några meter kvar. Så ja.

Du klarar det här. /EVAS MOBIL RINGER/

Så ja.

Vi hejar på honom.

Heja Peder friskt humör, det är det som susen gör!

Vad roligt!

Starkt, Peder.

Bravo!

Grattis!

"Det är många som ringer. Vi tar strax emot ditt samtal."

Hur många vill ha en taxi den här tiden på dygnet? Ingen!

Jag kan inte låta bli att tänka på Jacob.

Tänk om städaren går in. Vad tänker han då?

-Att han har ramlat nerför trappan. -Tror du verkligen det?

Jag har gått och funderat på varför Inger blev så arg på dig.

Inger. Inger, bra.

Han kör ju med blufftaxin, så...

-Ja, det är Inger. -Hej, det är jag.

-Skönt att du svarade. -Men det är klart, Kärran.

Mormor har bråttom. Hittar du Ipaden?

Ja. Titta, så bra. Toppen, toppen.

Nu ska jag göra en sak, så ni måste sitta i bilen och vara lugna. Okej?

Hoppa in. Hjälper du henne med säkerhetsbältet?

När vi kommer fram måste ni sitta... /BILTUTA/

Herregud. Du ser väl att jag lastar barn?

När vi kommer fram sitter ni kvar i bilen alldeles tysta och stilla.

-Ingen får veta att vi är där. -Och lekland.

Lekland?

-Hur är det? -Jo tack...

-Vi hörs, Peder! -Hej.

Som väntat efter en nära-döden-upplevelse.

Det är jättevanligt att bli rädd. Men du föll bara en meter.

Så märkligt att det alltid ska vara så dramatiskt med Peder.

Hela poängen var ju att du var säker.

-Tack för det. -Tack själva. Lycka till nu.

Det blir skönt att komma hem, hoppas städaren är klar.

Har nån ringt mig?

Jag går och säger adjö till de andra.

Kom Elin, kram.

/MOBILEN RINGER/

-Hej, Peder. -Är ni klara?

Nej, vi sitter här och väntar på bärgning, för vi fick punktering.

-Har ni inte kommit längre? -Vi fick tag på Inger.

-Hon var ledsen för vår konflikt. -Skit i det nu!

-Det var viktigt för mig. -När kan ni ha flyttat Jacob?

Inger sätter upp en lapp till städarna innan hon hämtar oss.

-Vi kan inte bärga oss. -Vi kan inte vänta på bärgningen.

-Eva och jag är på väg hem. -Se till att ni blir försenade.

Jag rekommenderar punktering, det tar en evighet.

Tack.

-Ska vi åka hem, då? -Ja.

Aj!!

Peder? Sluta.

Nej, nej. Peder, vad händer?

Aj. Hallå, är det nån som kan ringa ambulansen?

Nej, kör mig till akuten.

-Då får vi ju sitta där hela natten. -Ja, men det har lugnat sig lite nu.

-Ska du stå upp, verkligen? -Det går bra. Det är nåt hugg här.

-Vänta, mina glasögon. -Och min telefon.

-Ja, det är nåt här. -Kan du gå själv?

-Ja, det strålar lite. -Kom.

/BILLARM/ Barnbarn: Mormor, kom nu!

Åh nej...

-Mormor, stäng av larmet! -Stäng dörren.

-Jag får ont i öronen! -Varför öppnar ni dörren?

Det är min bil! Jag försöker inte bryta mig in eller så. Jag är...

Fan. Så!

Jag är vän till Peder och Eva.

Allt är under kontroll. Du kan gå in till dig nu. Hej.

Herregud, alltså. Ni lovade ju att sitta still. Det var inte bra.

-Jag vill ha godis. -Det vet jag inte om det blir nåt.

-Okej, men inget lekland i alla fall. -Jo!!

-Hur känns det nu? -Aj. Åh.

Tänk att det skulle sluta så här. Herregud, vad ironiskt.

Jag förstår att du tycker att det är mitt fel.

Jag trodde att jag gjorde något bra. Och nu är vi på väg till akuten.

Ja, det är säkert falskt alarm.

-Jag känner mig så dum. -Gör inte det.

Och så fruktansvärt besviken.

Jag kan ta dörren. Så.

Vi ska skynda oss, men inte så att det gör ont.

-Vi får se. -Jag tror inte att det...

-Det kanske inte är så... -Vi får vinka hit nån.

Hallå? Skulle nån kunna hjälpa mig? Min man har fått en hjärtinfarkt.

-Han var helt okontaktbar. -Vi har en etta här.

-Vi ska undersöka dig. -Det kanske inte är så...

Du ska få hjälp. Slå dig ner där. Jättefint.

-Visst är det ledigt i femman? -Etta, jag vet inte...

Ni kommer inte att operera, eller?

Så där. Du får ha de här en stund, så kollar jag hur hjärtat mår sen.

-Ingen stress. -Precis.

Jag menar, ta god tid på dig.

-Det snacket får du ta med nån annan. -Nej, jag menade inte så.

Förlåt, jag menade bara...

Då kan du komma in om du vill och hålla din man sällskap.

-Vad sa hon? -Hon skulle kolla nån jävla kurva.

Jaha, en kurva.

-Vill du ha nåt? -Kaffe.

-Jag går och ser om de har grönt te. -Du!

-Kan jag få telefonen så länge? -Telefonen...

Nej, oroa dig inte för städaren, det har jag fixat.

Jag är snart klar här.

Jag hämtar Conny och Kerstin sen.

Då så, Peder. Du har inte haft nån hjärtinfarkt.

Gud, vad skönt.

Men du har höga kolesterolvärden, så du löper stor risk att få en.

Så nu är det mer träning och bättre kost.

Vi har lagt om vår kost och är veganer nu.

-Just med tanke på hans hälsa. -Bra.

-Kan du prata så jag förstår? -Vad då?

Kan du vara tyst en sekund? - Gav du mig nåt slags dödsdom nu?

Med tanke på att du redan har lagt om din kost, så är det nog ingen fara.

Fokusera på träningen, så vänder det.

Du kan få en remiss till en fysioterapeut.

Ni kan lägga upp ett träningsprogram. Du kommer att bli mycket piggare.

Så är det. Ja.

Allt som jag har sagt. Jag har sagt precis det hon sa.

Tur att vi var på klättringen, annars hade vi aldrig fått reda på det här.

Om maten hade jag rätt, jag sa ju det, jag sa ju det...

Peter Englund...

Peter!

Helt otroligt att jag träffar dig just nu. Det måste vara ett tecken.

-Känner vi varandra? -Nej. Eller ja. På sätt och vis.

Peder Forss. Du läste min roman för ett par år sen.

Kerstin Holtblad gav dig manuset. Herregud.

Men jag... Du gick ganska hårt åt mig.

Du körde över mig som en bulldozer, det var bara ett kalhygge kvar.

Men jag undrar bara, är du alltid så hård i din feedback?

Tänker du att man måste bryta ner för att kunna skapa nåt nytt?

Jag har aldrig läst nåt manus av dig. Kerstin har jag träffat flera gånger-

-men det var fem-sex år sen. Det måste vara ett missförstånd.

Har du inte...? Men vem är det då som...?

Ursäkta, får jag låna den?

/MOBILSIGNAL/

Hallå?

Du är den mest svekfulla jävla människa jag träffat i mitt liv.

Ett enda härke av lögn och bedrägeri. Fy fan för dig!

Vad var det?

Tack för lånet. Ursäkta.

Kom nu, vi går.

Vilket dygn. Nu kanske du kan lägga boken bakom dig, så att vi kan leva.

Om du har mod till det.

Boken är det viktigaste jag har gjort.

Jag är inte vegan och jag vill skiljas.

-Du vet inte vad du säger. -Jag har aldrig varit säkrare.

Jag behöver vila nu. Jag åker till syrran, så får vi prata imorgon.

Vi har pratat klart!

-Var är han? -Ingen aning.

Svensktextning: Stina Hedin Iyuno för SVT