Original subtitles

Skulle Jacob bli årets Nobelpristagare i ekonomi?

Det är nåt vi fortfarande kan ge honom.

Ska vi låtsas att han lever i...hur många dagar?

-Fem. Vi får vakta honom i skift. -Precis som med almarna.

-Jag har en dejt. -Satan i gatan. Det var på tiden.

-Boken är klar. -Och Jacob, är han imponerad nu?

Käften!

De ska väcka åtal. Jag har inga pengar.

Om du kan bevisa att ni var sambos kanske du kan överta kontraktet.

-Du har väl en blipp? -Den ligger där uppe.

-Nej, nej! -Åh, herregud. Åh, herregud!

-Så. Va? -Klättra då!

Ska jag klättra?

Nej, jag får inget grepp här. Det är bättre att du klättrar.

-Håll i den. -Ja, jag håller.

Håll i den hårt.

Det kommer att gå bra.

Det går jättebra. Du är jätteduktig.

Ett par steg till bara. Det går... Ja, högre.

Jag har dig!

Är det polisen? Jag vill rapportera ett inbrott.

Åh!

Aj, aj, aj.

Tack. Skynda dig.

Åh, herregud.

Nu hade vi tur. /DET RINGER PÅ DÖRREN/

-Polisen. -Va?

-Det är polisen! -Nej, nej.

Nej, nej, nej, nej, nej.

-Vad ska vi göra nu? -Vi måste öppna.

-Men Jacob, då? -Han ligger bra där.

Nu är det över.

Jag sa att det inte var nån bra idé.

Vi får säga att vi just hittade honom död.

-Hej. -Vi har fått en anmälan om inbrott.

Det måste vara ett missförstånd. Jag bor här. Kerstin Holtblad.

-Lars Klingberg. -Hej. Kerstin. - Hej.

-Jag blev utelåst. -Det luktar rök.

Jag vet. Jag skulle göra bruschetta-

-och så brändes den när jag blev utelåst.

Jättesynd. Jag lagade middag till...

-...min man Jacob. -Hej.

Som också bor här. Såklart, såklart.

Hur har du fått de där skadorna?

Det är inget att bry sig om. Jag råkade gå in i en dörr.

-Du råkade gå in i en dörr? -Ja, alldeles nyss.

Jaha. - Och vad har du att säga?

Ja, det var ju synd på bruschettan. Jag är fortfarande hungrig.

Jaha.

Kan du hämta ett glas vatten till mig?

-Den historien har jag hört förut. -Har du?

Det finns hjälp att få. Du ska ringa till det här numret. Varsågod.

Du förtjänar bättre.

-Ja... Ja, ja. Ja, jag ringer. -Ja.

Hej.

-Gick han? -Ja.

Utan att komma in och titta? Vad sa du till honom?

Jag var väl tillräckligt övertygande i min roll som hustru.

Som fru Jacob Widman.

-Tar du den också? -Ja.

Men du, Kärran. Jag tänker...

-Måste vi berätta det för de andra? -Åh, jag tänkte precis på det.

Så dåliga vakter, som nästan eldar upp Jacob.

Budgetkremering.

Men... Kärran...

Så. Nej... Oj, oj, oj. Så.

Förlåt, förlåt.

Det är så mycket liv och död och känslor i luften här, så att...

Jag vet, jag vet, jag vet.

Jag tror att jag måste berätta en sak för dig, Conny.

Jacob och jag har haft ett förhållande i 15 år.

Han ville hålla det hemligt, att ni inte skulle veta.

Han trodde att gruppdynamiken skulle förändras-

-om ni visste att vi två var en enhet, sa han.

Ja...

Jag vet att han hade andra emellanåt-

-men han kom alltid tillbaka till mig. Gamla Kärran.

Men...varför, Kerstin?

Jag menar, varför lät du dig behandlas på det sättet?

Han hindrade dig från att leva fullt ut och du accepterar det.

-Så har jag aldrig sett på det. -Du kanske skulle pröva att göra det.

Konstigt att just du säger det här till mig.

För du har ju alltid levt i skuggan av Jacob.

Överhuvudtaget inte. Jacob och jag har följts åt-

-från universitetsåren till idag.

Han var oerhört generös med att hänvisa till mig och min forskning.

Och du gjorde detsamma för honom.

Det behövdes ju aldrig.

Tack, snälla, för att du kunde ta över. Det är väldigt mycket nu.

Men jag gillar ju det här. - Vi har alltid superkul, eller hur ungarna?

Ja.

Ja. Det finns annat i livet också.

Jaså? - Mormor tycker att det finns viktigare saker än underbara ungar.

Jag sa väl inte viktigare.

Lyssna inte på morfar.

-Tänk att du var så lätt-triggad. -Tänk att du skjutsar mig.

-Det är inte bra för kärlekslivet. -Det var ju du som ringde mig.

Ja.

Men det betyder inte att du måste säga ja.

Du. Det är en sak jag skulle vilja prata med dig om.

Nej. Du, jag dejtar vem jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Det tycker jag du också borde göra. Skaffa Tinder.

Nej, men jag har tänkt mycket på dig och på mig-

-och på vårt äktenskap nu på senaste tiden.

Och säga vad man vill, men det fanns ändå ett pågående samtal mellan oss.

-Det fanns en vilja att lyssna. -Nej, nej, nej.

Du måste släppa greppet om mig, Robert. Du måste kila vidare.

Så, tack.

Tack för skjutsen, i alla fall. - Bye, bye, ungar.

-Hej! -Hej, hur har det gått?

-Bra, inga konstigheter. Hur så? -Jag menar med Kerstin.

-Jaha, det är okej. -Jag köpte med mig lite frukost.

-Hej. Hur är det med Jacob? -Oförändrat.

-Herregud. Vad har du gjort med ögat? -Ja... Nej, jag gick in i en dörr.

Jaha.

-Vad det luktar bränt. -Vad är det för himla förhör?

Vi skulle grilla en bruschetta. Den brändes vid lite.

Jaha. Det var frost i natt. Det är ju extra bra för Jacob. Ta!

-Gud, så skönt att vara här. -Gillar du inte dina barnbarn?

Det enda positiva med dem är deras skärmberoende.

-Ja, mina är helt underbara. -Det är för att du inte har nåt liv.

Tror du att jag gick på det där med dejten? Va?

Jag slår vad om att du satt hemma vid datorn.

Det behöver ju inte vara nåt fel.

Du är så dömande. Du, då? Skild tre gånger. Blir du aldrig nöjd?

Vet ni, jag värdesätter faktiskt rätten till ett eget liv.

Först är man småbarnsförälder, sen är man tonårsförälder-

-sen förälder åt sin man, när ungarna flyttar och han krisar.

Och plötsligt får man byta blöjor på sina egna föräldrar.

Och så kommer barnbarnen och man förväntas ställa upp hela tiden.

-Herregud. /MOBIL RINGER/ -Tyst.

Det är Jacobs.

Du säger att hon är okej? Hon är på bristningsgränsen.

-Hörni. Andrea Müller, vem är det? -Hon är koordinator på Handels.

-Va, hade han ihop det med henne? -Har du bara sex i huvudet?

-Är inte nåt jobbrelaterat rimligare? -Det lär vi aldrig få veta.

/RINGSIGNAL/ Eller?

-Va? -Du är Jacob.

-Hallå? -Var i helvete är du?

-Hemma. -Är du inte klok?

Vi har en fullsatt aula.

Föreläsningen börjar om fem minuter. RJ är här.

Riksbankens Jubileumsfond. Viktig.

-Var det idag? -Skämtar du med mig?

Hallå?

Jag är sjuk.

Jättesjuk. Hög feber.

Du väckte mig.

Hela forskningsanslaget hänger på föreläsningen.

Proppa i dig några Alvedon och kom.

-Det är din chans. Åk, gör det. -Hallå?

Jag löser det här, Andrea.

-Jag skickar Conny Jansson istället. -Conny Jansson?

Hur kan han ge oss pengar...

Han kan vara där om en halvtimme.

Vad sa hon?

-Hon blev jättenöjd. -Va?

Okej, grattis.

Vad ska du ha på dig?

-Peder! -Ja?

-Vilken ska jag ta? -Ta båda.

-Vilken är jag finast i? -Den gröna.

-När åker du? -Efter lunch. Vad ska du göra idag?

-Jag kanske kilar över till Jacob. -Igen?

Jag kanske ska ha ett annat citat på omslaget till boken.

Inte ens när boken är klar är den klar.

Du frågade. Varför ska jag redovisa vad jag gör hos min kompis?

/MOBILEN RINGER/

-Peder Forss. -Hej, Peder. Det är Peter Englund.

-Hej. -Du kanske inte minns det.

Men vi hade kontakt för lite drygt ett år sen angående ett bokmanus.

-Vem är det? -Ja, jo. Det...

Ja, det minns jag. Du hade ju vissa synpunkter, som jag tog till mig.

Den där historien har legat kvar och spelat med mitt undermedvetna.

Och så föddes idén till en ny roman.

-Min text inspirerade dig, menar du? -Det kan man faktiskt säga.

Men jag bär på en oro att jag har plagierat din centralgestalt.

Nej! Nej, jag menar... Det är nog ingen fara.

Det är viktigt att reda ut det här. Vi kanske kunde träffas och samtala?

-Det behöver inte ta så lång tid. -Jag ska titta i min kalender.

-Det går bra. -Kul. Jag är ofta på Värmdö...

-Ett ögonblick. -Ja. Jag väntar.

-Pennan ligger där. -Nu så.

Majvägen 4. En stor vit byggnad.

Ja, men då ses vi. Vad fint. Hej.

-Vem ska du träffa? -Gissa.

Peter Englund. Han har inspirerats av min text och vill träffas och prata.

-Men grattis! -Tack.

-Det går aldrig. -Det är klart det gör.

Om du drar ner och har kavajen över, så märks det inte.

Jo, jo. Och så med skärp. Det funkar fint. Jag hämtar!

-Vi ska se. Det kommer att gå bra. -Tror du det?

Hallå? Jacob?

Hallå?

-Anita! -Är ni här?

Ja!

Vi...brukar yoga tillsammans här ibland och... Vad kul att se dig.

Jag trodde inte att nån var hemma. Jacob sa att jag kunde sova här.

-Har han glömt det? - Jacob? -Nej, han sa att du skulle komma.

-Fast lite senare. -Det är så typiskt min bror.

Lyssnar inte, som vanligt. En kusin till oss fyller jämnt.

-Men Jacob skulle på nån föreläsning. -På universitetet, ja. Precis.

-Anita? -Nämen, är du också här?

Jag berättade precis att vi brukar yoga här, att vi har en yogagrupp.

-Och hon ska sova här i natt. -Ja.

-Jag tänkte bara ställa in väskan. -Ja...

Jacob är i badet.

Jaha...?

Vet du, han är...otroligt nervös för den här föreläsningen.

Ja, så vi vill inte störa honom med nånting.

Han ska ha det riktigt, riktigt lugnt. Inga intryck.

Jag behöver ändå köpa en present till ikväll.

Så om jag är tillbaka om... säg två timmar?

-Toppen, toppen. -Kanon.

Okej.

Hör ni.

Ta och vädra lite, va? Det luktar faktiskt skunk här efter "yogan".

-Gud. /MOBIL RINGER/ -Håll!

Herregud, alltså.

-Peder. - Hallå? -Gissa vad som hände.

Det är inget mot vad som har hänt här. Kom hit.

-Jag måste iväg. -Ska jag skjutsa? Nej, ta en taxi.

Vänd på dig. Dra inte upp dem så mycket. Bara liksom...

-Hej! Jag måste berätta... -Jag ska bara...

-Vi måste flytta honom. -Hur?

-Vart är väl den första frågan? -Hos mig?

Eva är i Helsingfors en hel vecka.

Vi hittar honom död hemma hos dig istället.

Han har lånat mitt hus och jag är ute på Värmdö och hälsar på en kollega.

-Ja, det kan väl funka? -Hur gör vi, då?

Ja, alltså man... Jag kommer inte ihåg förruttnelseprocessen så bra.

-Men nåt händer efter ett par dagar. -Det luktar inget vidare.

-Vi kanske kan rulla in honom i nåt. -Lyft honom, så tar vi filten.

-Rigor mortis har inte släppt än. -Åh!

-Vi orkar inte lyfta honom. -Men vi måste ju få ut honom.

Vänta lite. Vänta.

Conny Jansson. Underbart. Vi är så glada att du kunde komma.

Jacob har väl dragit förutsättningarna?

På tredje raden sitter kommittén för Jubileumsfonden. Fånga in dem.

Hela nästa års anslag hänger ju på deras välvilja.

Sök ögonkontakt och ha dem med dig hela vägen, släpp dem inte.

-Känner du dig redo? -Jag föddes redo.

Nej! Vänta.

-På med täcket. -Nu tänker jag på den där filmen...

-Peder: Men snälla, fokusera nu. -Jacob?

Jacob Widman skulle ha varit här idag.

Men han kan inte, av hälsoskäl.

Det kan ju tyckas som om min teoretiska forskning-

-inom industriell organisation-

-ligger väldigt långt ifrån hans.

Och det gör den ju faktiskt också.

Jacob, är du där?

-Var det du som ropade? -Står allt rätt till med Jacob?

Ja, ja. Jo, han mår jättebra. Han är på semester och ska vila upp sig.

Vila upp sig? Vilket trams.

Han är så ung, han behöver inte vila upp sig.

Är det alla fruntimmer som tröttar ut honom? Och en och annan karl, kanske.

Man kan tro att han driver bordell, som han bjuder ut sig.

Klart han blir slutkörd av allt liggande.

Och inga preferenser när det gäller ålder. Vad som helst duger.

Jävlar.

Ja, ända sen "Nationernas välstånd" publicerades 1776-

-så har debatten-

-om kapitalism som grundförutsättning för utveckling, varit livlig.

Men...

...det enda säkra för alla...

...är...

...döden.

Nej. Fel.

/JACOBS KNÄN KNAKAR/

Jacob Widman och jag växte upp med samma politiska strömningar-

-men våra grundförutsättningar var helt olika.

Medan han lekte i sin fina villaträdgård-

-sprang jag omkring i Göteborgs arbetarklasskvarter.

Redan här tar våra respektive forskningsmetoder avstamp.

Men ända sen vi träffades på universitetet-

-har vi intresserat oss för varandras forskning.

För det är genom olikheterna-

-som vi får en nyanserad bild av verkligheten.

Vi behöver flera perspektiv.

Det är därför Jacob bad mig komma hit idag.

För att hylla mångfalden.

För att forskning leder mänskligheten framåt.

För att den trotsar den begränsning som vi kallar döden.

Att Jacob har varit Nobelpristippad finns ingen orsak att ifrågasätta.

Men att jag inte blivit lika hyllad-

-det uppmanar jag er ungdomar att forska vidare i. /SKRATT/

Ja, sammanfattningsvis vill jag bara säga: Våga stå emot trender.

Och välj forskningsområde med hjärtat. Tack.

-Är inte det där Evas bil? -Du sa ju att hon hade åkt.

-Vad gör vi nu? -Väntar nånstans.

-Hon åker när som helst. -Du har ju ingen aning!

-Ska vi köra runt i timmar? -Lugn, Kerstin.

Lätt för dig att säga, som slipper sitta bredvid...din vän.

-Kör. -Som dessutom är död.

/JACOBS MOBIL RINGER/

-Härmar Jacob: Hallå? -Du kommer inte att tro det här.

Jacob, vi får pengar.

Med sin egen röst: Va?

Så Conny var bra?

Så där, det tog sig. Vi har fått det vi vill ha, i alla fall.

Hur sjuk är du egentligen, Jacob?

Bra, då ses vi på Hotel Mornington. I baren, som vanligt.

Lite ändrade planer.

Hotel Mornington.

Hallå. Jag tänkte kolla om ni har parkeringstillstånd.

-Jag brukar nämligen stå här själv. -Nej.

-Då får ni hitta en annan plats. -Det är bara fem minuter.

Jag är ledsen.

Snälla nån. Vi är gamla människor, som närmar oss slutet med stormsteg.

Vad har du för handikapp? Tandvärk? Du dör inte av att vi står här.

Du! Du spottar på alla med funktionsvariation.

Klart att en som skymfat tretton procent av befolkningen-

-ställer sig på en handikapplats. Jag ska polisanmäla dig!

Vänta bara tills DHR får reda på det här!

-Nej, men gud. -För helvete, tyst.

-Är det likstelheten som har släppt? -Jag står inte ut. Stanna bilen!

-Stanna inte. -Släpp ut mig!

-Lugna dig, för h... -Finns det barnlås?

-Så jävla stressad. -Jag står inte ut. /SIRENER/

Nej, men herregud. Kör bara, kör!

-Du vet att du kör mot rött nu, va? -Helvete!

Okej, jag måste stanna.

-Jag sköter snacket. -Jag sköter snacket. - Tyst, Kärran!

Polis: Ja, jag kollar...

-Hej! -Hur står det till här, då?

-Det är finemang. Hur är det själv? -Får jag se ditt körkort?

Det gick lite fort där, va? Vi är jätteledsna, men vi...

-Vi är lite sena till en begravning. -Det hade kunnat vara din egen.

Tids nog kommer man fram. Jaha.

-Fortkörning och körde mot rött. -Nej. Nej.

Jag tar ditt körkort. Ni får ta er härifrån på annat sätt.

Snälla, konstapeln. Om det finns förmildrande omständigheter-

-är det väl ändå en begravning?

-Men det är ju du. -Ja, det är jag.

Jag är glad att jag träffade dig.

-Jag tog ditt råd ad notam. -Gjorde du?

Jag vet att det är en lång process, men jag har lämnat honom.

-Det gläder mig. -Nu är det dags att hitta mig själv.

Alltså förlåt, jag tror att klockringningen har börjat.

Ja.

Okej. Jag låter er gå med en varning.

-Tack, tack. -Kör försiktigt. Ni leker med döden.

Ja! Det...

-Hej. -Hej...

Alltså, vad var det där?

Hej.

Skickar Jacob dig på sina dejter också?

Låt mig förklara.

Nej tack, jag är inte intresserad.

Jag vill bara prata om min forskning.

Har inte du fått tillräckligt mycket av min tid?

Men gick det inte bra? Ge mig bara tio minuter att förklara min idé.

Fokus har länge legat på vilken typ av system-

-som ska ersätta fordismen. Men vilka specifika samband...

Nej. Nej, Conny.

Vad är det för fel? Är det för att jag är arbetarklass?

Herregud. Det har inget med det att göra.

Den här typen av forskning är ute.

Sen kommer du aldrig att kunna bli Jacob.

Jag kommer inte kunna bli Jacob heller. Det finns bara en Jacob.

Och det är Jacob.

Lycka till nu.

Forskning leder mänskligheten framåt-

-för att den trotsar den begränsning som vi kallar döden.

/STARKA APPLÅDER SOM VÄXER/

-Ville du beställa någonting mer? -Ja. Ett glas champagne, tack.

-Självklart. Firar du nånting? -Ja.

Att Conny Jansson är Conny Jansson.

Okej...

-Helvete, de har ställt veden där. -Ställ dig här.

Vi kan ju... Det är mörkt, ingen kommer att se.

Skönt att hon har åkt. - Kerstin, kollar du läget?

Kusten är klar.

Fy fan. Jävlar.

Gud. Nej, jäklar. Han ramlar ju ut.

Så. Vänta, jag puttar över honom till dig nu, då. Så.

Kerstin, du får fan också hjälpa till!

Kerstin! Du får också hjälpa till nu. Så farligt är det inte.

Andas med munnen.

-Jag tappar honom, han är jättetung. -Ta tag.

-Putta på! -Ja, jag puttar ju.

Gode gud. Jag måste släppa lite nu. Jag orkar inte längre.

Aj, min rygg.

Vad hände? Jag såg honom inte.

-Det är lugnt. -Men han rör sig inte.

-Han är full. -Vi får köra hem honom från fester.

-Vi måste stoppa honom i säng. -Men gud, har jag dödat honom?

-Vi måste ringa polisen. -Nej. Jag är läkare.

-Han har bara lite låg vilopuls. -Nej, ring inte polisen!

-Vad har hänt? Är det nåt problem? -Nej, nej.

-Vad bra att du kom. -Jacob är full igen.

-Men jag har kört på honom. -Vi har förklarat Jacobs alkoholism.

Men titta på honom. Vi måste ju ringa till polisen.

-Hur skulle det se ut? -Vad menar du?

Fyra sjuttioåringar och så du. Har du ens uppehållstillstånd?

Vad snackar du om? Jag är född här, jag går på KTH.

Du kanske vill gå kvar där? Du...

Mina kontakter där ser inte mellan fingrarna på sånt här.

Det är inte populärt när ni kör in i folksamlingar och tar på er skulden.

När nån har kört in i nån folksamling står ni där: "Det var jag!"

-Ni är fan inte kloka, alltså. -Men alltså, Conny...

-Kom igen. Vi bär in honom. -Åh, gud.

-Där... -Vi lägger ner honom.

-Var kom allt det där ifrån? -Ett par glas vin, tror jag.

-Jag ville prova att vara nån annan. -Du gick fullständigt över gränsen.

-Men ge Conny lite kredd. -Hur ska vi förklara Jacobs skador?

Man bryter ju inte revbenen av en stroke. Va?

Men om han fick en stroke och ramlade i trappan.

Och landade här? Så? Det är ju inte rimligt.

Vi kan ta upp honom och låta honom falla.

-Tar det aldrig stopp för dig? -Skada honom inte mer!

Men han är ju redan död! - Hjälper du mig, Conny?

Nej! Gör det inte, säger jag. Nej!

Sen, då? Ska han bara ligga här?

Var lite solidarisk. Vi gör det här för Jacobs skull, för gamla tider.

Du har aldrig varit solidarisk, Peder. Varken nu eller förr.

-Jag säger bara "12 maj 1971". -Det är 50 år sen, Kerstin.

Du skulle avlösa Jacob, men kom aldrig. Han fick sitta i arresten.

-Jag hade rökt gräs. Jag sov. -Kan ni skita i de jävla almarna!

Försök vara lite i nuet. Det här är brottsligt.

Men vänta, vänta. Vems idé var det? Vem var drivande? Det var ju du!

Förutsättningarna har förändrats helt!

Jo, men den här goda saken som vi enades kring, vad hände med den?

Nobelpriset! Ska vi bara skita i det som vi sket i almarna?

Du brydde dig inte förr heller. Du röstade inte ens på VPK!

Du är lika ytlig som Peder!

Va? Men lyssna på dig själv.

Du har alltid tyckt att du är bättre än oss, med dina jävla ideal.

Mest vänster, fattigast, störst idealist.

Samtidigt är det så synd om dig. Ingen är så förträfflig i sin misär.

Vet du vad? Vi är alla helt utbrända av att ha tyckt synd om dig i 50 år.

Men jag har en stor nyhet. Det är inte mest synd om dig!

Nä, alltså. Jag vill inte vara med längre.

Fy fan.

Svensktextning: Stina Hedin Iyuno för SVT