Original subtitles

"De tre mödrarna."

Jag vet inte vad priset blir för att jag bryter tystnaden.

Man bör inte uppröra vanligt folk genom att tvinga på dem sanningen.

Jag, Varelli, arkitekt i London, träffade de tre mödrarna-

- och ritade tre hus åt dem:

Ett i Rom, ett i New York och ett i Freiburg i Tyskland.

För sent insåg jag att de därifrån härskar över hela världen-

- med sorg, tårar och mörker.

Mater Suspiriorum, suckarnas moder är äldst och bor i Freiburg.

Mater Lacrimarum, tårarnas moder och den vackrast av dem, bor i Rom.

Mater Tenebrarum, mörkrets moder, yngst och grymmast av de tre-

- härskar över New York.

Och jag byggde deras ohyggliga hus, som rymmer deras otäcka hemligheter.

De är egentligen onda styvmödrar, oförmögna att alstra liv.

De tre var i själva verket både systrar och mödrar.

Precis som det finns tre musor, tre gracer och tre öden.

Marken där husen byggts blir med tiden så pesthärjad-

- att den kommer att börja stinka.

Det är den främsta nyckeln till mödrarnas hemlighet.

Andra nyckeln till deras hemlighet finns i källarna under deras hus.

Där finner man ett porträtt med namnet på systern som bor i huset.

Där finner man den andra nyckeln.

Den tredje nyckeln finner man under våra fötter.

Där finns den tredje nyckeln.

"Marc, min kära bror."

Den andra nyckeln finns i källaren.

God kväll. Jag skulle vilja tala med er om den där boken.

- Vilken av dem? - Den ni sålde till mig.

"De tre mödrarna."

- Har ni läst den? - En del av den.

Är historien påhittad, eller finns det nån sanning i den?

Gjorde den er orolig? Det är bara en bok av nån alkemist.

Det har skrivits många böcker om de fördömdas hus.

Bagheriavillan utanför Palermo-

- Pågågelhuset i Bryssel, "Salamander Maison" i Frankrike...

Somliga anser att de där böckerna är rena fantasier.

Andra tror på vartenda ord.

Kvinnor är ofta de värsta läsarna av såna böcker-eller de bästa.

- De vill så gärna tro. - Inte alls.

Boken tar upp en hemsk stank.

Och i det här området dras vi med en besynnerlig bittersöt lukt.

Den lär komma från kakfabriken.

Den har funnits här så länge jag kan minnas.

Ni kommer att vänja er.

Det är inte det enda mystiska sammanträffandet. Om ni läst boken...

Visst är boken en smula gåtfull...

Men den verkliga gåtan är att våra liv styrs av döda.

God kväll.

Den andra nyckeln finns i källaren.

Det här är den berömda "Fångarnas kör"...

Tredje delen...

...från Giuseppe Verdis Nabucco.

"Mark, min käre bror."

"Som du vet bor jag i ett gammalt hus i New York."

Ursäkta mig, jag vill åka till en annan adress.

Via dei Bagni 49.

Vilken besynnerlig lukt. Äckligt söt...

FILOSOFIBIBLIOTEK ÖPPET FÖRALLMÄNHETEN

- Hur är det fatt? - Ingen fara.

- Letar ni efter något? - Nej.

Jo, förresten. Jag letar efter en gammal bok.

- Vad då för bok? - Den heter "De tre mödrarna".

Den borde stå där, bakom er.

Tack.

"Boken är varken fiktiv eller frukten av min fantasi."

"Den utgörs av fragment av en dagbok jag fann hos en vän"-

- "en arkitekt och högt ansedd alkemist vid namn Varelli."

"Varelli försvann under mystiska omständigheter för många år sen."

"Den här dagboken kan kanske kasta ljus över hans mystiska död."

"Den skrevs på latin och vi beslöt att publicera boken i den formen."

Sara...

Sara!

Vi stänger nu.

Herrn...

Ursäkta mig.

Herrn, ursäkta mig...

- Jag hittar inte ut. - Andra dörren.

Boken!

Vilken våning?

Fjärde.

Nej...

- Kan jag hjälpa dig? - Jag är rädd.

Rädd för att vara ensam.

Jag har inget för mig just nu. Jag kan hålla dig sällskap om du vill.

- Läser eller jobbar du, Sara? - Jag studerar musik, och du?

Jag är sportjournalist på tv.

- Får jag ställa en märklig fråga? - Hur märklig?

- Känner ni till de tre systrarna? - De där svarta artisterna?

- Nej. Jag talar om mytologi... - Sakta i backarna!

- Jag tror inte på spöken och sånt. - Hur kan du vara säker?

Jag tror bara inte på sånt.

- Vad tror du på, då? - Det jag kan se och röra vid.

Det här har du säkert hört förr. Verdis "Fångarnas kör".

Hej, Mark. Du glömde din systers brev på skolan.

Det är viktigt att du läser det.

Kom hem till mig, så ska jag berätta vad jag har råkat ut för.

- Vad är det som står på! - Ledningarna kanske är överbelastade.

- Carlo! - Ja.

- Var är säkringsskåpet? - I förrådet längst ner.

- Men gå inte ditt. - Jag ska bara kolla säkringarna.

Kör till. Men prata på, så att jag vet var du är.

Carlo!

- Var är du? - Jag har hittat säkringsskåpet.

Jag kommer. Jag är rädd!

Carlo?

- Vad är det som händer? - Jag tror att jag har fixat det.

Ser du?

Carlo?

Sara?

Sara?

Det är Mark.

"Mark, min käre bror. Huset jag bor i..."

"Den tredje nyckeln finns under våra fötter... Kazanian."

- Vet ni vad som har hänt? - Nej, hon var död när jag kom.

Hallå!

- Hör du mig? Det är Mark. - Äntligen.

- Tala högre, Rosa, jag hör dig dålig. - Fick du mitt brev?

Ja, men jag hann inte läsa det. Det har hänt så mycket.

Hallå?

- Jag hör ingenting! - Kom till New York...

Jag hör inte vad du säger. Vad står på, Rose?

- Lova att komma med en gång. - Det är klart att jag kommer...

Hallå? Hallå! Rose, hallå!

Mark...

NEW YORK SAMMA KVÄLL I APRIL

G. Gurdjieff (1877-1949) bodde här år 1924

- Ta det här till det vanliga stället. - Frun...

- Jag heter Mark, Rose Elliots bror. - Det var så sant.

Lägenhet 45 på fjärde våningen. Här är nycklar om ni vill åka upp.

- Nå, hur blir det? - Javisst.

Fjärde våningen, till vänster. - Miss Elliots bror kom just hit från Rom.

Ser man på!

Tack så mycket.

Han vill tala med er? Så där gör han, när han har nåt att säga.

ProfessorArnold har varit sjuk i många år.

Vad sysslar ni med?

- Jag läser musikologi. - Så underbart...

Professor i toxikologi. Vi vet två andra unga män som...

Inte toxikologi - musikologi, det har inte med medicin att göra.

Vad är det, då?

- Musikvetenskap. - Din syster gör också nåt konstigt.

- Konstigt? Nej, hon skriver poesi. - Ja!

Ett tidsfördriv bäst lämpat för kvinnor. Adjö!

M-a-t-e-r.

Hallå.

Hallå!

Hallå.

Hallå!

- Var det ni? - Ja, jag ropade på Rose.

Jag såg att ljusen var tända och tänkte att hon kanske var tillbaka.

Rose är inte tillbaka. Jag är hennes bror Mark.

Hur bar ni er åt? Er röst kom från alla håll.

Det är något som jag och er syster upptäckte. Titta här.

Ser ni hålet i väggen? Ett går in i min lägenhet också.

De står i förbindelse med alla rum. De förstärker rösten.

Det här gamla huset är fullt av såna hemligheter.

Vill ni stiga på?

Kör till. Men bara en liten stund.

Nej, stäng inte. Någon kommer att hämta mig angående ett telefonsamtal.

Jag heter Elise de Longe van Adler. Jag har bott här i fem år- ensam.

Min make reser mycket i arbetet.

Jag kan inte följa med, för jag är inte frisk.

Rose visste att jag skulle komma...

Jag trodde att hon skulle vänta på mig. Varför är hon inte tillbaka?

- Vad är det för folk som bor här? - Det är inte många hyresgäster.

Många lägenheter står tomma.

Vad jag undrar är... Finns det någon särskild...?

Rose nämnde något i ett brev.

Jag vet bara att huset en gång tillhörde en gammal excentriker.

Det slogs igen efter hans död, men sen tog ett investeringsbolag över.

- Vem är Kazanian? - Han säljer böcker och antikviteter.

Rose köper sällsynta böcker av honom. Han är dessutom...

Ursäkta mig. Madam har telefon.

Jag kommer. Vi ses i morgon, Mark.

- Har madam skurit sig? - Nej, det är färg, inte blod.

De tre mödrarna

Vem är det?

Vem är det?!

Fördömda katter!

- Vad var det för doser nu? - Den första var på 200 milligram.

Den andra på 400.

Det är max för vad kroppen klarar.

- Ska jag göra i ordning badet? - Gärna.

Blod.

- Badet är klart, madam. - God natt.

- Vi ses i morgon bitti. - Hoppas ni får en god natts sömn.

Jag är säker på att det är blod. Såg du att dörrknoppen är trasig?

Jag vill berätta en sak. Jag brukade undra över Roses fantasier.

Hennes nervositet och dödsfruktan.

- Myten om de tre mödrarna. - Vad är det?

Hon är fixerad vid tre latinska namn:

Mater Suspiriorum, suckarnas moder.

Mater Lacrimarum, tårarnas moder.

Och mater Tenebrarum, mörkrets moder.

Rose läste om dem i en gammal bok och hon trodde blint på det.

Rose tror att någon här i huset...

Jag kan inte förklara... Märkliga, omöjliga saker.

Hon tror att huset har nån koppling till de tre mödrarna.

Hon nämnde en arkitekt, Marelli eller Varelli -ett italienskt namn.

Jag har också börjat bli orolig den sista tiden.

Det känns som att jag är bevakad. Och ibland känner jag någons närvaro.

Som om någon var i rummet hos mig. Jag är ett nervvrak...

- Hörde ni skrattet? - Vad då för skratt?

- Det lät som... - Ni hade rätt!

Det är verkligen blod. Kom och titta.

- Vart leder dörren? - Personalingången. Den används inte.

Någon har gått in här. Jag tar en titt, följer ni med?

Nej, jag väntar här. Jag är rädd.

Okej.

Mark... Mark!

Mark! Var är du?

Mark?

Svara!

Öppna dörren, snälla!

Jag är sjuk. Hjärtat...

Han säger att det är hjärtat.

Då behöver han hjärtmedicin.

Jag mår inte bra.

Drick det här, så känns det bättre.

Min syster Rose... Var är hon?

Varför kommer hon inte tillbaka?

Vi hjälper honom upp till lägenheten.

Var är hon?

Elise? Det är Mark, hör du mig?

Elise, det är Mark.

Elise.

Elise, det är Mark.

Det är avskyvärt! Det måste finnas dussintals av dem.

I går kväll rev en av dem mig och förstörde en dyr statyett.

Det här är sista gången... Jag går till polisen!

Eller hälsovårdsmyndigheten. Jag vill ha bort katterna härifrån.

Ni gör som ni vill, mr Kazanian.

God morgon! Ni mår visst bra igen.

- Jag minns inte ens vad som hände. - Ni mådde inte bra- hjärtat.

Jag har inga hjärtproblem.

- Vem var det? - Krymplingen? Han heter Kazanian.

- Tack så mycket för i går. - För all del.

Mr Kazanian? Jag heter Mark Elliot, Roses bror. Ni känner visst henne.

Hon har köpt böcker av mig. Jag känner henne inte väl. Hur så?

- Hon har inte synts till på två dar. - Jag säljer bara böcker till henne.

- Vad för böcker? - Gamla utgåvor.

Varför gör ni inte som man brukar när folk försvinner?

- Vad då? - Ring sjukhusen eller polisen.

Det har jag redan gjort.

Säger det här er något: "nyckeln finns under våra fötter"?

Är det en gåta? Jag är inte bra på gåtor.

- Hur länge har ni varit här? - Sen i går.

Vet ni vad? Vi kommer att få månförmörkelse i natt.

Det visste jag inte.

Det var 46 år sen senast.

Det pratade om det på tv för en liten stund sen.

Det borde ni titta på.

- Det ska jag göra. - Ni kommer att tycka om det.

Adjö, mr Elliot.

Adjö.

Så där är du?

Fin katt...

Se så.

Så du vill inte härifrån?

Min krycka...

Hjälp!

Hjälp!

Hjälp mig!

Hjälp mig! Herregud!

Råttorna äter upp mig!

Hjälp!

Det är tusentals av dem. De äter upp mig levande!

Hjälp!

Hjälp! Det äter upp mig levande.

Råttorna äter upp mig levande. Hjälp mig.

- Titta här. - Så mycket grejer.

Grevinnan trodde att hon hade gömt det, så att ingen kunde hitta det.

Det tog en hel kvart att hitta det!

- Du har druckit! - Inte en droppe.

Jag har inte druckit!

Okej.

Spring upp och ring hennes make.

Säg att hon plötsligt gav sig i väg och tog med sig alla värdesaker.

- Tänk om subban kommer tillbaka. - Lugn, hon kommer inte tillbaka.

Hur kan du vara säker? Om hon kommer tillbaka, då?

Som sagt, det gör hon inte.

Du behöver bara ringa hennes make.

Nu är det vår tur att njuta av livet.

Nu ska vi leva som grevinnan Elise och alla andra rika jävlar.

Vem där?

Vem är det?

John...

John?

John...

Hur var det nu igen?

"Under våra fötter."

"Nyckeln finns under våra fötter."

Mater Tenebrarum, mater Lacrimarum, mater Suspiriorum.

Ignis vestri imagine inferorum recipiunt, animi mei delitarum.

Jag ser att du har hittat ner.

Jag antar att du vet vem jag är.

- Nej. - När jag bodde i London...

...kallade jag mig Varelli. Nu använder jag ett annat namn.

Är ni förvånad över att höra min röst? Jag kan bara tala med den här.

Jag byggde de tre mödrarnas hus.

Hus som blev deras ögon och öron. Sen begravde jag mig här.

Huset har blivit min kropp.

Tegelstenarna är mina celler, korridorerna är mina vener...

...och dess fasa är mitt hjärta.

Var är min syster?

Kom närmare, det är inte bra om hon hör er. Hon är grymmast av dem.

Skuggornas moder.

Kom närmare.

Ni kan inte vara rädd för en man som knappt kan röra sig.

Lite närmare, så att jag kan viska.

Jag må vara döende, men inget kommer att förändras.

De vill inte att något ska förändras.

Jag är ingen mästare.

Jag är bara en slav!

Vem bor i det här fördömda huset?

- Någon som väntar. - Men vem?!

Ni är iakttagen.

Men för dem är du bara stoft.

Det brinner.

Det kommer att brinna ner till grunden- precis som tidigare.

Vi måste härifrån.

Du kan inte ge dig iväg!

Din resa har nått sitt slut. Allt runt dig kommer att falla i mörker.

Någon kommer att ta din hand. Du kommer att vara glad, inte olycklig.

Du kommer att uppleva ögonblick av ofattbar klarhet.

Du tror att det är trolleri. Nej... Jag är ingen trollpacka.

Vi måste skynda oss, du har många faser att gå igenom i förvandlingen.

Du letade efter mig, precis som du letar efter din syster.

Du ville det här. Nu tar jag dig!

- Säg vem du är! - De tre mödrarna...

Har du inte förstått?

Mater Tenebrarum, mater Lacrimarum, mater Suspiriorum!

Men människan har bara ett namn för oss.

Ett namn som injagar fruktan i alla hjärtan - de kallar oss...

...döden!

Översättning: Johan Johansson PrimeText International AB

Textadmin: www.primetext.tv PrimeText International AB

Retail subrip by jeem.