Original subtitles

–Vad får det lov att vara? –En räksmörgås och en mellanöl.

Och fröken...

–En snaps. En Aalborg. En fyra. –Ja, tack.

–Var så god. –Tack så mycket.

Kamrer Gunnarsson har semester. Han tillbringar den i Stockholm.

Han älskar Stockholm och kan inte tänka sig nån annan semesterort.

Mycket för att han nästan aldrig varit utanför stans tullar.

Gunnarsson föddes i Stockholm 1941 och har levt där hela sitt liv.

Han tog studenten i Norra Real 1960.

Därefter bankskola och snabbt avancemang till kamrer.

Gunnarsson är lojal, ansvarskännande och snäll–

–och gör sig raskt känd som duglig tjänsteman.

Lite svår att få kontakt med då han håller sig för sig själv–

–och inte tar initiativ till umgänge utan hellre läser en god bok.

Gunnarsson bor i en ungkarlslya i Vasastan nära sitt föräldrahem.

Han har aldrig vandrat i fjällen eller badat på Västkusten.

Gunnarsson vet inget om detta.

Vasaparken är hans skog, dammen i Observatorielunden hans sjö.

Semester för Gunnarsson är att vandra på sommartomma gator–

–och hinna ifatt den stad vars liv han annars följer från bankfönstret.

BÅTEN TUTAR

Hjälp! Vänta!

Hjälp!

Kom tillbaks!

Jag har trillat i.

Kom tillbaks! Hjälp!

Hjälp!

Kolla, en tokfan har trillat i. Det är bergis Fälting.

Hallå...! Hjälp...

På väg till jobbet med portföljen.

Jag ska ge dig ett handtag.

Simma över här.

Det här går bra, serru. Det gick fint. Välkommen.

–Tackar. –Bara att kila upp här.

Gunnarsson.

Tjena. Har du tagit simborgarn?

–Här är lite varmt att dricka. –Tack.

Hur fan hamnade du i plurret?

Det var så vackert över stan.

Jag ville se bättre och halkade och trillade i. Himla otur.

Bra att ni såg mig. Jag är väldigt tacksam.

–Kan ni sätta iland...? –Ledsen.

Vi ska till Sandhamn. Party på klubben. Brudarna var sena.

Men slagga här så kan du ta Västan in till stan i morrn bitti.

–Tack. Jag tänkte bara fråga. –Ledsen, vi är redan sena.

Vad är det för söleri? Snabba på nu, brudar.

–Rappa på här nu. –Vi kommer.

Sören, ta hand om hönsen.

Du, Fälting...

–Ja? –Sorgligt att sviden inte är torr.

–Den är torr till i morrn. –Annars vore du välkommen med.

–Tack, jag stannar hellre här. –Jaja...

–Du, dykarn... –Ja?

Båten är din. Det finns resurser i skåpen om det blir rajraj.

Tack, men jag ska sova. Ha det så trevligt.

Du, dykarn...!

Var med där framme!

Mer slack i storen.

Håll an!

–Nu, då? –En man till här!

–Snabba lägen. –Hör du, kan du hjälpa till?

Det är bråttom här. Så...

–Okej? –Då är vi klara. Vi sticker.

–Då sticker vi. –Vänta, jag ska inte med.

Vänta...

Vänd... Min portfölj!

–Är du kvar ombord? –Det är klart.

Ni åkte ju bara innan jag fick hoppa iland.

–Ni måste vända. –Inte en chans. Sätt dig här.

–Ni måste vända. –Vi har åtta minuter till start.

–Men båten går därifrån. –Bara sitt lugnt ett par timmar.

–Min portfölj... –Storfallet rappar ur!

Jag måste tillbaka till stan.

–Inte en möjlighet. –Du måste upp och hålla i här!

Ta pinn och håll på kvasten.

Ta pinn och håll på kvasten...

Var är den där kvasten?

Hallå? Jag är inte så van vid det här.

Snabba lägen. Kom igen. Hoppa på här.

Ta i ordentligt.

Men jag, då? Vänta...

Jag ber om ursäkt. Det var inte meningen.

Kom tillbaka!

Jag ska in till stan...

Kom tillbaks!

Hemskt ledsen, men jag måste...

Kom tillbaka!

Himla otur.

Vad ska jag göra nu?

Men det måste komma nån. Det kommer nån.

Det kommer nån, förr eller senare.

Förlåt, i samband med lättare grundstötning råkade jag...

Gunnarsson. Nej... Det går inte.

Sol, glittrande hav, förlig vind. Ett ögonblicks ouppmärksamhet.

Lätt hänt. Tidvattnet, inget att göra åt.

Gunnarsson.

Löjligt. Det går inte.

Tog pinn, höll på kvasten. Pang! Gunnarsson.

Hallå! Hallå...!

Hjälp! Kom hit!

Hjälp! Hallå?

Himla otur.

Vad ska jag göra nu, då?

MOTORLJUD

Hallå! Hallå! Hjälp!

Ja, här!

Äntligen... Himla tur.

Tack så mycket.

Gunnarsson...

Skärgårdens behag...

Man har hört om hur underbart det är i skärgården, avkopplande båtliv...

Folk far ju fram som dårar. De blir som förbytta.

Snackar helt nytt språk. "Ta pinn och håll på kvasten"...

Begriper inte hur du står ut här. Två Stockholms-förbindelser i veckan.

–Måste ju finnas andra möjligheter. –Ja. Sjöräddningen.

Det är ju bara till i övermorgon. Vi har säng här och massor av mat.

Och du... Du sitter ju inte i sjön precis.

Det är inte det. Jag måste hem till stan.

Två semesterdagar har rykt. Nu sticker två till...

...på en kobbe i sjön. Vet du var jag skulle ha varit nu?

Och man kanske inte kommer hem. Det finns ju grund i sjön.

Men det är inte alltid du som styr.

Titta! Fungerar inte.

I skärgårn är det så tråkigt att klockorna stannar.

Det är det inte. Sluta bada med klockan på så går den.

–Tiden skulle inte räcka till. –Fröken, kom!

Jag kommer.

Sluta gnälla, annars får du simma iland.

Läggdags.

Läggdags!

Ta pinn och håll på kvasten...

♫ Mjölk och bullar ♫ Mjölk och bullar

♫ Det är det bästa som jag vet

♫ Mjölk och bullar ♫ Mjölk och bullar

♫ Det är det bästa som jag vet!

En gång tillfångatogs överstens dotter av cherokeserna.

Men innan hann hon snacka med Falköga och Uncas och Stora Ormen.

Då sa Falköga till henne att när hon fördes till fångenskapen–

–skulle hon bryta kvistar så de visste vilken väg de tog.

Hon gjorde det, men så var det en av cherokeserna som märkte det.

Så han gick fram och bröt alla de andra kvistarna också–

–så det verkade det som ett djur hade brakat in i skogen.

Sen kom Falköga och de andra.

Falköga säger "Titta, en är bruten åt det hållet, de andra åt det här".

"En kvinna bröt den, en man de andra. Här har hon förts vidare."

På det sättet kunde de hitta henne.

Kom, kom. Här är vi säkra.

Jag ska visa hur man orienterar utan kompass. Vad som är norr och söder.

Träden har tjockare bark på ena sidan.

Jag tror det är på sydsidan... Eller så är det myrstackarna.

De ligger på nord– eller sydsidan.

Vi smyger vidare. Huka er.

Här har vi sånt som kommer ur baken på djur. Spillning.

Det är harspillning. Eller möjligtvis rådjur.

Då smyger vi vidare.

Stopp... Här.

Här har vi en. Vi ska göra en pilbåge.

En är det segaste material som finns. Vi gör en pilbåge.

Och kom ihåg - sikta aldrig på en människa. Kom ihåg det.

–Ska vi provskjuta, då? –Ja.

Stopp, stopp. Jag har fredliga avsikter.

Förlåt mig.

–Direktör Nyblom. –Gunnarsson.

–Har ni det fint, grabbar? –Ja.

Jag ska hälsa på Peter. Det är hans födelsedag. Jag köpte en pilbåge.

Passar bra, ser jag. Den här lär skjuta lite längre.

–Det är väl troligt... –Var är han nånstans?

Nu vet inte jag det. Jag är bara på genomresa.

Jag ska till Stockholm. Men båten går först i morgon.

Åk med mig. Jag ska till Landsort.

–Och ta lotskuttern till fastlandet. –Ja, tack.

–Sen räcker 50-kortet. –Ja, tack.

Ah! Fröken Gustafsson, I presume. Nyblom...

Jag ringde angående min sons födelsedag.

Javisst. Peter är här borta.

Jag håller vid bryggan och ligger på nocken.

Jaha... Ja, tack.

Ta pinn, håll på kvasten, ligga på nocken...

–Här. Jag måste sticka. Hej då. –Hej då.

Och vad ni gör – sikta aldrig på en människa.

Ha det så bra. Var försiktig så du inte skjuter bort alla pilarna.

–Ja, hej då. –Adjö.

Förlåt, jag måste säga adjö. Hemskt trevligt.

Jag kanske gnällde lite, men det har varit så roligt.

–Rappa på! –Hej då...

Tack så hemskt mycket, då.

Tack så mycket för hjälpen.

–Får jag gå över er båt? Ska iland... –Det går bra.

DRAGSPELSMUSIK OCH SKRATT

APPLÅDER

Vad sitter du här för?

Jag sitter och väntar på en lugn och angenäm resa till fastlandet.

–Sista turen har gått för i dag. –Nej...

Det ska gå en nu, 14.30.

Enligt tidtabellen. "Båt från Landsort 14.30."

Midsommarafton är helgdag. Jag har gjort min tur. Här.

Ja, men... Va fan?

Det måste gå nån annan båt.

Man skulle kunna hyra en båt. Eller låna. En roddbåt.

Roddbåt? Du var en rolig jävel.

–Det är för långt. Här. –Måste...

Ja...

–Finns det nåt hotell? –Grand Hotel Landsort?

Oroa dig inte. Kom med. Jag ska fixa nåt.

"SMÅ GRODORNA" PÅ AVSTÅND

En tom säng, det har jag hemma. Och mat också.

♫ Små grodorna, små grodorna ♫ är lustiga att se

♫ Ej öron, ej öron ♫ Ej svansar hava de

♫ Ej öron, ej öron ♫ Ej svansar hava de

♫ Ko-ack-ack-ack, ko-ack-ack-ack, ♫ ko-ack-ack-ack-ack-a

♫ Ko-ack-ack-ack, ko-ack-ack-ack, ♫ ko-ack-ack-ack-ack-a

♫ Små grodorna, små grodorna ♫ är lustiga att se

♫ Små grodorna, små grodorna...

–Vad tycks? –Trevligt...

Trevligt, ja.

"SMÅ GRODORNA" PÅ AVSTÅND

–Hej. –Hej, hej.

Ja. Här bor jag.

–Här har vi min gumma. –Gunnarsson.

–Kliv på. –Ja, tack.

–Ska vi ta och smaka på den här? –Ja.

–Ryck upp dig. Glad midsommar. –Detsamma.

Skål.

–Himla trevligt. –Du menar jävligt roligt.

Du ska ha lite? Ja.

PRAT OCH SKRATT

–Hej. –Hej. Skål.

En timme är ingen bit.

Du skulle bara veta vad som finns där.

Fantastiska grejer.

PRAT OCH SKRATT

DRAGSPELSMUSIK OCH SÅNG

PRAT OCH SKRATT

Tro på fan, jag hann inte mer än innanför piren så sjönk båt-jäveln.

Vad ger du mig för den?

Aj! Titta, nu skar jag mig.

Himla otur... Jag menar jävla otur.

Raksupen. Skål.

SKRATT OCH PRAT

–Får du på dig den där? –Här finns det resurser.

Var kom du ifrån? Vasastan...

Inte? Då åker den av.

Så ska det se ut, Gunnarsson.

DRAGSPEL PÅ AVSTÅND

DRAGSPELSMUSIK

Tack så hemskt mycket.

Hej... Vad roligt att ses så snart igen.

Tack!

–Har du inte kommit längre? –Nej, det är ju midsommarafton.

Jag träffade en förtjusande båtsman som bjöd på middag och sovplats.

En underbar plats, det här.

–Får jag lov? –Ja, tack.

Två öl.

Tack.

Du... Ska du med till landsfiskalen?

–Ah...! –Ojojoj. Ojojojoj.

FRUSTAR

Där satt den. Skål.

–Sjönk den, sa du? –Sjönk? Den gick på botten.

–Säkert att du inte ska med hem? –Ja. Jag ska ta en vända.

Jag går ner till banan och tittar.

–Jag lämnar dörren öppen. Du hittar? –Jadå. Och tack så hemskt mycket.

Stockholm...

Stockholm.

Ja, jag vet... Ja, jag vet inte riktigt!

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Jag skulle bara vila lite. Jag var lovad sängplats hos...Erikssons.

Jag måste ha somnat till.

Jag är hemskt ledsen.

–Vart är vi på väg? –Treviksskär.

Förlåt?

Treviksskär.

–Det är inte åt Stockholms-hållet? –Nej, det är riktigt.

Då måste jag be att få hjälpa till.

Gör du det. Om du kan.

Precis vad jag behövde.

Om du visste vad jag kände mig ynklig när jag vaknade i båten.

Du måste förlåta att jag bara klev ner och la mig där.

Jag gör bara bort mig här i skärgårn.

I fyra-fem dagar har det bara blivit fel.

Och inte kommer jag till stan.

Och som i går kväll i hamnen...

Vilken historia...!

Mojnar till orkan...

Ni måste ha trott att jag inte var klok.

Det ska du inte bry dig om. Det är vi vana vid.

Vi räknar med att sommargästerna ska göra bort sig.

De drattar i vattnet och sjabblar med båtar. Det är vi vana vid.

Vi som bor här året runt, vi känner varann utan och innan.

Vi ser med detsamma när det kommer en utomstående hit.

Och vi räknar med att han kommer att göra bort sig.

Men klär jag upp mig i Stockholm ser ingen att jag kommer utifrån.

Annat var det förr med länsbokstäver på bilarna.

Då höll de undan för bonnjävlar.

Nu finns ju inte det längre.

Men när du kommer ut här lyser det AA om dig på långt håll.

Vad gör du i stan, då?

Ja... Vad ska man säga om det?

Jag är ledig nu. Jag brukar gå runt i stan och se mig omkring.

Det är en fin tid där nu.

Inte mycket folk, inga bilar. Man kommer åt att se stan bättre.

Det börjar komma lite turister, stora kryssningsfartyg på Strömmen.

Jag går runt i city, ser hur det går med de nya husen...

Går ner till vattnet, går längs kajerna.

Varma dagar går jag i de svala gränderna i Gamla stan.

Tittar in i nåt galleri, tar en öl nånstans.

På kvällarna går jag ut på Djurgårn eller upp på Fjällgatan.

En gata högt upp på Söder.

Därifrån kan man se hela inloppet till Stockholm.

Ljusen från Gröna Lund, hela Strandvägs-raden, Skeppsbron...

...och Slussen.

Ut över Riddarfjärden Norr Mälar– strand, ända bort till Västerbron.

Just nu är bästa tiden.

Nej, jag måste hem!

Jag måste in till stan.

Jag måste in till Stockholm nu.

Du, jag kanske kan hjälpa dig.

På andra sidan ligger en kille som jag har lovat fisk.

Han ska in till stan i dag.

–Tror du jag kan följa med? –Visst. Vi mutar med fisk.

Westin!

Tjenare, Ragnar. Jaså, du kommer nu.

–Det här är Gunnarsson. –Westin.

Vad gör du här ute i kostym och lågskor?

Det är en lång historia, och inte särskilt rolig.

Du får berätta, men jag måste dra mig hemåt.

–Tack ska du ha. –Tack för all hjälp.

–Lycka till. Hoppas du kommer hem. –Ursäkta för allt obehag.

–Hej då. –Hej!

Berätta nu. Utan berättelse kommer du inte hem.

Så enkelt är det.

Det började på Hasselbacken.

En fyra Aalborg, men det var knappast det.

Sen skulle jag hem och tog färjan till Skeppsbron.

Så ville jag försöka se hela utsikten på en gång.

Jag klättrade upp på ett räcke för att titta över taket.

Det var så vackert. Kvällssolen bara strömmade ner.

Jag stod där och njöt, tills skepparn tutade.

Jag tappade fotfästet och trillade i plurret.

–Du ramlade i Strömmen. –Ja visst. Och ingen hörde mina rop.

Till slut kom en lyxkryssare som plockade upp mig.

Jag var väldigt tacksam, men de hann inte sätta iland mig.

Jag fick åka med dem och hamnade i Sandhamn–

–och fick övernatta i båten. Sen skulle jag ta ångbåten till stan.

Jag stod där och väntade i ottan när en stor segelbåt kom emot mig.

Jag hjälpte dem att lägga till.

Som tack ger de sig av utan att jag får hoppa iland.

Sen sa en av dem till mig att ta pinn och hålla på kvasten...

–Nä...! –Så klättrade alla upp i masten.

Då dyker det upp ett grund... Pang, bara!

–Det blir tvärstopp. –Tacka fan för det!

Så kommenderas alla i vattnet för att skjuta båten flott.

Så hoppade alla ombord och for iväg – men nu var inte jag med.

Du stod kvar som en jävla kvast?

Visst. Ensam kvar på grundet mitt i sjön.

Där fick jag stå, länge, länge, länge...

Ända tills äntligen en liten koloniföreståndare råkade passera.

Den natten sov jag i en barnkoloni för första gången–

–medan kostymen torkade för andra gången.

När jag undervisade barnen sköt jag nästan en direktör med pilbåge.

Men han översåg med det hela och körde mig...

...ännu längre ut i skärgården, till Landsort.

Därifrån skulle det gå båt till fastlandet. Ingalunda.

Midsommarafton, sista turen har gått. Vad gör man?

Tar seden dit man kommer. Äter middag – rakar sig - dansar - röker cigarr.

Och så blir man jättefull.

Jag var så berusad att jag drullade ner i Ragnars båt och somnade.

Så kom han på att du kunde hjälpa mig. Vad ger du mig för det?

Det var ta mig fan det roligaste jag hört på länge.

Jag tror jag skiter på mig!

Jag gör det...! Ta pinn innan det händer en olycka!

Du, Westin... Jag tror jag håller på kvasten.

Textning: Karina Berg Johansson Svensk Medietext för SVT