Original subtitles

- Kapten Jack Turner. - Ja, sir.

Det är en ära att få träffa dig. Beklagar att det inte kunde vänta.

Vi följer föreskrifterna noga när sånt här händer.

Sätt dig, är du snäll.

- Jag förstår. - Bra.

Jack, vi måste förhöra dig om det som hände nyligen.

- Allt som hände. - Ingen detalj är för oviktig.

President Roosevelt berömmer dig och Jimmy Doolittles mannar personligen.

Efter Pearl Harbor blev det viktigt att bomba Tokyo.

- Det gjorde ni bra. - Tack, löjtnant.

Hur många av oss... tog sig tillbaka?

Innan vi går in på det vill vi höra din sida av historien.

Särskilt det som hände i Kina. Vem hjälpte dig ut?

- Vad händer med flickan? - Hon kommer att tas om hand.

Okej. Då så.

Det började med ett anfall som kom från ingenstans.

16 B-52:or på en båt, 11 mil från Japans kust.

- Är det här en övning? - Nej, Jack.

Vi har blivit avslöjade av en japansk patrullbåt. Det är nu eller aldrig.

Vi är fyra timmar bort. Bensinen räcker inte.

Vi har medvind från Japan. Vi klarar oss till Kina.

Gå ombord nu, och må Gud vara med dig.

- Piloten till besättningen. Kom. - Navigatören till piloten. Kom.

- Jag hör dig, navigatör. - Skytt till pilot. Kom.

- Jag hör dig, Stevie. - Bombfällare till pilot. Kom.

Jag hör dig. Håll i er. Nu gäller det.

- Vad sjutton väntar han på? - Vi behöver slungas ut.

- Vi är för tunga. - Det går bra. Luckan är nere.

- Nunu! Är du redo för skolan? - Jag ska bara äta klart.

Där är Tokyo. Pilot till bombfällare, vi är en minut från målet.

Uppfattat, kapten.

- Öppna bombluckorna. - Jag öppnar, kapten.

Skytt till pilot. Stridsplan klockan tio.

Prata mindre och skjut mer, Stevie!

- Jag träffade! - Bra jobbat.

Där är första målet. Asahi Electrical.

Bomben är släppt!

- Träff! - Yokomamas lager rakt fram.

Bomben är släppt!

Mitt i prick! Bomben har fällts!

Det är bara brandbomben kvar, sen drar vi. Kör hårt, Bennie!

Bomben är släppt!

- Har alla fått upp pulsen? - Okej! Rena fyrverkeriet där nere.

- Sätt kurs mot Kina. - Ja, sir!

Få fram oss till Chungking Express.

Ditt arbete blir bara bättre och bättre, Ying. Pengar eller varor?

- Pengar. - Alltid pengar. Vad gör du av dem?

- Sparar dem till sämre tider. - Okej, jag ska hämta pengarna.

Här är de. Du kan räkna dem själv.

Nåt att sälja eller byta?

- Varför är du sen? - Hur var det i skolan?

- Inte så bra. - Varför säger du så?

Hur var det i dag?

- Hej, Ying! - Hej, Kai.

- Hur är det? - Det är bra. Hur mår du?

Bra.-Nunu, går det bra i skolan?

Jag träffade din svärmor i går. Hon sa att du vägrar flytta in i huset.

Jag är nöjd med hur vi bor och jag jobbar med mitt silke där.

Det vore bättre för dig om du bodde med dem.

Tack.

Hur länge ska det dröja innan du berättar vad som är fel?

Har de varit dumma i skolan igen?

De säger att det betyder otur att vara en änkas dotter.

- Det är trams. - Jag saknar pappa.

Det gör jag också.

Jag saknar honom så mycket.

När väntar vi oss amerikanerna?

Senare, i gryningen.

Vet du vad de har för måltavla?

Nej, men det är nåt stort. Vi har gjort allt för att hjälpa dem.

- Motorn drar för mycket bensin. - Motvinden hjälper inte till.

- Har du tömt alla behållare, Stevie? - Allihop, kapten.

Dumpa allt. Även all ammunition. Kom igen!

- Hur långt är det till Quzhou flygfält? - 60 minuter, kapten.

Då klarar vi oss.

Land i sikte!

Quzhou flygfält.

Bombplanen närmar sig från kusten. Det måste vara japanerna.

Släck ner överallt! Släck ner!

Förbered er på landning. Det kan gå vilt till.

Vad i...?

- Vad händer? Vad håller de på med? - Ser ni landningsbanan?

Jag ser inte ett dugg.

Vad ska vi göra, Jack?

Plan B!

Nunu?

Ja, mamma?

Vad säger du om att lämna det här stället och flytta?

Vart ska vi då ta vägen?

Flytta till stan.

Vilken stad?

Jag vet inte. Någonstans långt bort där jag kan börja om på nytt.

Jag har lagt undan tillräckligt med pengar.

Du kan börja i en större skola och få en bra utbildning.

Och jag kan ta jobb i silkesfabriken.

Vad kommer farmor och farfar säga?

De kommer att förstå.

Nej! De kommer att bli jättearga.

Jag gillar inte hur det pratas om mig som änka.

Jag tycker inte om hur du blir behandlad i skolan.

Jag vill att vi får det som pappa önskade oss.

Ett bra liv.

Ett lyckligt liv.

Okej, gör som på träningen. På med fallskärmarna och hoppa.

Sätt fart. Ner med er till luckan.

Hur stor är staden?

Pappa sa att det tar en dag att gå från ena sidan till andra.

Är den så stor?

- Är det japanerna? - Det måste det vara.

- Jack? - Det måste göras manuellt.

Hoppa med de andra, Mannie. Säg åt dem att hoppa nu. Det är en order.

Iväg med er. Hoppa!

Vad var det?

Planet störtade.

Mamma! Mamma!

Det hänger en man i ett träd i skogen. Han hänger i snören. En jätte!

- Prata inte strunt. - Men det är sant.

- Jag tror dig inte. - Se efter själv!

- Jag sa ju det. - Vi måste berätta för Kai.

Det hänger en man i ett träd i skogen.

Han ser död ut.

- Är han japan? - Det ser inte ut så.

Jag måste se efter.

Hallå? Hallå?

- Han är amerikan. - Vad gör han här?

Ingen aning.

Vi måste hjälpa honom. Amerikanerna slåss också mot japanerna.

Japanerna letar efter honom. Vi måste gömma honom.

- Gömma honom? - Men inte i byn.

- Jag vet ett ställe. En grotta. - Visa mig dit.

- Där är grottan. - Ying.

Gå hem och säg inte ett ord till nån om det här.

Och Nunu, inte ett ord till dina vänner.

Gå nu.

Nunu.

Hallå?

Vi begick ett enormt misstag i går.

Bombarna var inte japaner utan amerikaner.

De låg före i tidsplanen. Men de fick inte fram meddelandet till oss.

- Men var tankade de? - De gjorde inte det.

De störtade eller hoppade. Japanerna letar efter dem nu.

Vi måste lämna flygfältet genast. Samla dina män, löjtnant.

Ja, sir!

Sätt fart. Vi måste komma fram till lägret.

Skynda på!

Vem bestämmer i byn?

- Vem är ledaren här? - Det är jag!

Det är jag som är ledaren. Hur så?

I går kväll störtade ett bombplan på andra sidan kullen.

Var är männen från planet?

- Var planet inte japanskt? - Det var amerikanskt!

De har bombat sjukhus och skolor i Tokyo. Jag vill ha dem!

De kanske omkom i vraket.

De var inte där.

Säg åt dem att berätta var de är.

Har nån av er sett amerikanerna?

Har ni det?

De är inte här.

Ner på knä.

Ner på knä!

Jag tror att nån här vet var amerikanerna är.

Om ingen säger nåt så dödar jag er ledare.

Så ingen vill säga nåt?

Visst.

Håll käften!

Sök igenom husen noggrant!

- Vad ska vi göra med amerikanen? - Vi måste hjälpa honom.

- Kai dog för hans skull. - Men hur ska vi hjälpa honom?

- Vad ska vi göra? - Ingen fara. Jag kommer på nåt.

- Vad? - Sluta fråga så mycket!

Ställ den där.

Flytta framåt. Ställ den där.

- Du kom. - Har du hört vad som hänt Kai?

- Ja, det är förskräckligt. - Vad säger de i stan?

- Bombade amerikanerna Tokyo? - Det är sant.

Det var många plan. Ingen vet varför de flög till Kina.

Männen var tvungna att hoppa ut.

Japanerna tog fyra i besättningen i går.

De hittades på andra sidan berget.

Nu letar de efter piloten.

Har du silke att sälja?

Jag har lite åt dig i morgon.

Han blir i alla fall inte blöt i grottan.

Han är nog hungrig.

- Jag går dit med mat i morgon. - Nej!

Vi kan inte låta honom svälta.

Kai var som en son för mig.

När han var liten brukade han komma och leka med Quon.

De var som ler och långhalm.

Farmor, tror du att pappa och Kai leker i himlen?

- Min stackars son. - Gråt inte nu.

Ni får sova över här i natt.

Ni är för sårbara själva med soldater runt er.

- Jag måste mata silkesmaskarna. - Är det allt du tänker på?

De håller oss vid liv.

Utan dem skulle vi svälta.

Mamma, vi borde berätta för farfar.

- Berätta vad? - Vi måste gå nu.

Vi kommer tillbaka en annan dag.

Där ser du.

- Varför sa du inget till farfar? - Kai sa att vi inte fick säga nåt.

Hallå där. Vänta.

Nej. Pratar du engelska?

Läkare. Vet du vad en läkare är för nåt?

- Var hittade du fallskärmen? - Där borta.

Kom igen! Skynda på!

Sök noggrant! Missa inga detaljer!

Hallå! Japaner!

Vad?

- Är japanerna på väg? - Kom.

- Följ mig! - Okej.

Nunu, hjälp till.

Stäng dörren.

- Mamma, hur kan du göra så här? - Japanerna sökte igenom skogen.

- Du kan inte ta hit honom. - Vad skulle jag annars göra?

Tänk om de hittar honom här...

- Ring kapten Shimamoto. - Uppfattat.

Nunu, hämta filtar. Han har en hemsk feber.

Tänk om han dör därnere.

Jag vet inte. Vi kan kanske begrava honom i skogen.

Tant Ji borde komma med sin starka medicin. Hon botar honom.

- Sen kan han gå. - Hon pratar för mycket.

Vi får vänta nån dag till. Febern kanske ger med sig.

- Varsågod. - Tack.

Det påminner om min hemstad. Det är vackert här.

Ställ er upp.

- Be dem att sätta sig. - Sätt er ner.

Den här tillhör nån i byn.

Barnen kanske känner igen den.

Fråga dem.

Vet nån vems den här väskan är?

Skicka runt den så att ni kan ta en titt på nära håll.

Du måste dricka det här.

Jag måste hitta min besättning. De hoppade ut med mig.

Förstår du? Förstår du vad jag menar?

Du förstår väl vad jag menar...

I dag kom en japansk officer till skolan med en av dina väskor.

Han frågade om nån visste vem den tillhör.

- Du sa väl inget? - Självklart inte.

Vi pratar mer när vi kommer hem.

Vad sa du till officeren?

Jag skakade bara på huvudet.

Jag måste ha glömt kvar den i grottan.

Så korkad jag är.

- Vem är det? - Kapten Shimamoto.

- God eftermiddag. - God eftermiddag, kapten.

Får jag komma in?

Var är din man?

Jag bor ensam med min dotter.

Känner du igen den här?

Du har aldrig sett den tidigare?

Din dotter tittade också på väskan med stora ögon.

Har du nåt emot att jag ser mig omkring?

Varsågod.

Känner du igen mig?

Du har väl inte gömt nåt under sängen?

Vill kapten ha lite te?

Använder bondfruar parfym?

Min man gav den till mig.

Du är söt för att vara kinesiska.

- Vad var det? - Va?

Jag tyckte att jag hörde nåt.

- Är det din man? - Ja.

- Dog han i strid? - Han dödades i Nanking.

Det var kanske jag som dödade honom.

Det är ingen skam att ha dött i strid.

Såvida man inte strider för fel sida.

Är du säker på att den inte är din?

Jag har aldrig sett den förr.

Då finns det inget skäl för mig att vara här.

Då går jag.

Mamma, han knackar därnere.

Vänta.

- Vad gör du? - Han kan inte bo där för gott.

- Tänk om japanerna... - Flytta på stolarna.

Hej.

Låt det vara. Om nån kommer måste vi gömma honom fort.

Nunu, sitt här med honom medan jag lagar klart maten.

Tack så mycket.

Nunu...

Nunu?

Jack. Jag heter Jack.

Jack. Nunu och Jack.

Ja...

Han äter som en gris och luktar som en gris.

Han behöver tvätta sig.

Det var... gott. Tack.

Vi...

Vi var fem personer...

Planet... Det här är jag. Jack.

Vi måste hitta de andra fyra. Besättningen.

Vet du...

Är de tillfångatagna? Har japanerna tagit dem?

Vet du var de är någonstans?

Ni förstår inte alls vad jag säger.

God natt.

Jag kan inte sova med honom här.

Du måste försöka.

Förlåt mig.

Du får gå ner igen.

Jag ska följa min dotter till skolan.

- Vill du att jag går ner igen? - Du måste gömma dig nu.

Jag måste gå till skolan.

Okej.

Kom tillbaka med nån som kan hjälpa mig.

- Chungking. Jag måste dit. - Chungking?

Ja, Chungking.

Gå till skolan. Vi ses sen.

Har du med dig silke?

Ditt silke är alltid så fint.

Vet du hur det har gått med amerikanerna?

De hittades på andra sidan berget och är avrättade.

Jag ska hämta dina pengar.

Jag vill ha matvaror nu. Ris och kanske kött?

Jag har en anka. Den är plockad och klar.

- Jag delar med svärföräldrarna. - Och ditt ris.

- Varsågod. - Hej då.

Hej då!

Kom igen nu.

Nu räcker det.

- Ying! - Hej, Jun.

Har Nunu berättat att den japanska officeren kom till skolan med väskan?

Ja, det gjorde hon.

- Det är väl din väska? - Nej, det är det inte.

- Har du sett väskan? - Officeren kom hem till mig.

- Och vad hände? - Inget. Han kom och han gick.

Väskan var gjord av råsiden, som du spinner och säljer.

Jun, du har fel.

- Är du galen? Vad gör du? - Jag fixar bara taket.

- Kom ner! Japanerna är överallt. - Jag fixar taket.

- Kom ner! - Visst. Jag kommer ner.

- Okej, visst. - Skynda på!

- Skynda dig! - Jag har spanat. Det är ingen här.

Försöker du få oss dödade? Din galna man!

- Förlåt, jag är ledsen. - Du är en fara för oss nu!

Jag försökte bara laga taket. Jag är ledsen.

Du är en fara för dig själv! Och för mig och min dotter!

Om det hade kommit en japansk soldat hade du varit död!

Min dotter skulle vara död. Ner med dig igen!

Nej, jag går inte ner dit igen. Jag kan inte andas.

- Nej. - Ner med dig!

- Du måste! - Nej! Varför är jag ens kvar?

Varför har du inte hämtat nån? Jag vet inte vad som händer. Jag måste bort!

Jag har ingen rätt att tala till dig på det viset.

Det här är ditt hem. Du har hjälpt mig och jag har betett mig som en idiot.

Jag går ner dit igen. Låter det bra?

Du!

Om vi hör nån komma så får du gå ner igen.

Det är från silket jag har sålt.

Tack, Ying. Utan dig skulle vi få kämpa för att överleva.

Sätt dig och ät med oss.

Tror du att gerillan fortfarande letar efter den amerikanska piloten?

Ja, men de vill hjälpa honom.

Inte som japanerna som vill döda honom.

Och om de får reda på att nån redan har hjälpt honom?

Då låter man döda honom eller kanske nåt ännu värre.

Tror du att nån i byn känner gerillan?

Om de gjorde det så skulle de inte säga nåt.

Varför alla dessa frågor?

Jag är bara nyfiken.

Folk säger att du var överdrivet ledsen på Kais begravning.

Kai var en god vän.

Kanske för god. Man säger att du släppte in honom när Nunu var i skolan.

Och att du inte är trogen minnet av din man.

Det stämmer inte!

Jag skulle aldrig släppa in en man i mitt hus.

Självklart skulle hon inte göra det.

Jag måste hämta Nunu från skolan. Ursäkta mig.

Där ser du, hon har ingen respekt!

- Nunu. - Var har du varit?

Jag har varit hos farmor och farfar.

- Jack. - Har du släppt ut honom?

Tänk om nån hade kommit till huset?

Du sa att vi måste göra allt för att japanerna inte ska hitta honom.

Nunu, gör dina läxor.

Det vill jag inte!

Nunu.

Nunu... Nunu?

- Vad är det? - Jag måste gå ut. Lås dörren.

Hej! Satt du där inne och gömde dig?

Testa.

Seså. Du kan bättre än så.

Du gjorde det! Du klarade det.

- Vad ska du med det där till? - Det får du se.

Ett... två... tre...

fyra... fem... sex... sju...

åtta... nio... tio.

Ett...

- Ett. - Ett.

Två...

- Två. - Två.

Tre...

- Tre. - Tre.

Ett.

- Två. - Ett.

- Tre. Fyra. - Tre. Fyra.

- Fem. - Fem.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio.

Se om den kan fungera.

Så fin.

Tack ska du ha.

Jag vet att ni inte förstår vad jag säger nu, men...

Jag vill bara tacka er. Tack.

- Vad har hänt med taket? - Han har lagat det.

- När gjorde han det? - När du var i skolan.

Det här är förresten den godaste ankan jag någonsin har ätit.

- Gott. - Han borde inte äta med händerna.

Det är jätteäckligt.

Händerna är i alla fall rena.

Det blev ingenting kvar. Han äter mer än pappa.

- Är du redo för sängen? - Ja.

Sov gott.

- Öppna dörren! - Jag kommer!

- Varför dröjde du så länge? - Jag jobbade.

- Varför är det fördraget? - Mörkret är bra för silket.

Låt dem vara för.

Förra gången jag var här erbjöd du mig te. Jag vill gärna ha lite nu.

Tack. Sätt dig ner du också.

Sätt dig bredvid mig.

Närmare.

Vet du varför jag är här?

Jag vill ha lite närhet.

Är det för mycket begärt?

- Jag är änka. - Då borde det vara lättare.

Mig säger man inte nej till. Jag är officer i japanska armén.

Du ska visa mig respekt.

Jag visar dig respekt.

Ta av dina kläder.

Ska jag ta av dem åt dig?

Jag struntar i om du gråter.

Ta av dem!

Gör inte så här mot mig.

Jag har en dotter.

Ying, hur gick det? Hur mår du?

Du måste vara tyst nu.

Hör på nu. Ta dig samman. Vi sitter i klistret rejält nu.

Vi måste flytta ner honom i rummet på en gång.

- Nunu, följ med mig. - Vart då?

- Vi ska prata med din mamma. - Hon är inte hemma.

Det får vi väl se. Och nu?

- Skolan är ju inte slut än. - Nunu, följ med mig!

Det är slöseri med tid. Mamma är inte hemma.

- Hon plockar mullbärsblad. - Du ljuger för mig!

Ying!

Ying!

- Vem är det? - Du sa att hon inte var hemma.

Nunu?

- Vad är det? - Får jag komma in?

- Vad gör du här? - Den amerikanska piloten.

- Vad pratar du om? - Du vet var han är.

Förr eller senare får japanerna reda på att du hjälpt honom. Då är det kört.

Du har fel, Jun. Han är inte här.

Vissla sången du visslade på tidigare.

Jag är din lärare, du måste lyda mig.

Nej!

Den amerikanska sången. Du visslade den.

Jag kan inte vissla.

- Du ljuger för mig! - Vad håller du på med?

- Hur vågar du gå in i mitt hus? - Amerikanen!

Om du är här... Jag är din vän, jag kan hjälpa dig.

Sätt dig med händerna synliga. Kom in och stäng dörren.

Nunu, kom in och stäng dörren.

- Jag sa ju åt dig att sätta dig! - Okej.

- Vem är du? - Nunus lärare. Jag jobbar för gerillan.

Hur vet jag att du inte står på japanernas sida?

Jag kan hjälpa dig. Jag kan ordna en båt och ta dig i säkerhet.

- Vart då? - Chungking.

- Chungking? - Ja!

- Hur långt bort är floden? - På andra sidan berget. En halv dag.

- Mitt ben sinkar oss. - Vi bär dig.

Vad säger du? Vad händer?

Gerillan hjälper honom över bergen till floden.

Vissla aldrig den där sången igen.

Vänta lite.

Vi kommer så fort vi kan. Ni måste vara beredda att följa med.

- Vart då? - Jag vet inte.

Men ni är inte säkra här, det är ingen.

Kapten Shimamoto var inte här på lunchen.

Ingen vet var han är. Vi har letat överallt.

Hör upp! Skolan är slut för i dag. Seså!

Skynda på! Hitta kapten Shimamoto!

Sök igenom husen! Skynda på!

Vi borde säga hej då till farmor och farfar.

Jag har ju sagt att det inte går.

De kommer att bli jättearga.

Nunu? Gå och se efter vad som händer.

Visst.

- Mamma! - Nunu?

Det har kommit fler japanska soldater.

Skynda på!

Sergeant!

Kom nu! Kom!

- Ying! - De har bränt ner mitt hus!

Sätt dig ner, amerikan.

Skynda på nu!

Ta skydd!

Släpp hundarna!

Kom!

Spring!

Skynda på!

Ner!

Ner på marken!

Ying, ta amerikanen och Nunu och spring!

Spring!

Vi stoppar japanerna.

Ying!

Mamma!

Ying?

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Mamma! Mamma!

Vi kom fram till nån stad. Jag minns inte namnet.

Lokalborna lämnade över oss till den kinesiska armén.

De försökte skilja oss åt.

De försökte. Men jag tog henne med mig.

Samma sak hände i Chungking.

Det är därför hon är med mig nu.

Hur har det gått för de andra?

Ett dussintal mannar saknas fortfarande.

Tack, kapten Turner. Det var allt.

- Efter er, sir. - Tack.

Jack, du ser redo ut att möta världen igen.

- Hur är det, sir? Det var som tusan. - Det är bara bra.

- De behövde visst inte kapa benet. - De har lagat mig riktigt bra.

Det var skönt att höra, för jag har stora planer för dig.

- Och vad heter den här sötnosen? - Hälsa nu.

- Hej. - Hej.

- Sätt dig, Jack. Vi måste prata. - Visst.

Löjtnant Sheng har berättat allt. Du har tur som kom undan vid liv.

Ja, jag vet.

Vi förlorade många bra män, men det var värt förlusten.

Hon säger också att du vill adoptera flickan.

Ja. Nunu.

- Ja. - Det går inte, Jack.

Du ska ut på fältet igen. Jag ska starta en ny enhet.

Ubåtsjägare. Och du behövs där.

Med största respekt, sir... Hon har förlorat allt hon har.

Jack, det pågår ett krig. Det går inte att göra två saker samtidigt.

Socialtjänsten har hittat ett kinesiskt par som vill adoptera henne.

De bor i Los Angeles. Jag har kollat upp dem, de är bra människor.

De kan ge henne en bättre uppväxt än hennes mamma kunnat önska.

Jag kan inte bara lämna henne.

Jack...

Du måste.

Hej... Nu får du vara snäll, okej?

De kommer att ta väl hand om dig. Och...

Säg hej då till kapten Turner.

De kommer att ta så bra hand om dig.

- Eller hur? - Hej då.

Jack, pressen väntar på dig därnere.

Gå ut och visa dig som en hjälte. Jag låter dig vara ifred en stund.

"Kära Nunu, det har gått alldeles för lång tid.

Det är lustigt hur livet snurrar på.

Innan man hinner reagera har det gått en livstid.

Det har gått 50 år sen vi först träffades.

Det går inte en dag utan att jag tänker på din mamma.

Jag blev kär i henne och undrar ofta hur livet hade blivit för oss tre.

Jag lever inte länge till.

Och jag vill att du ska veta att din mamma inte dog förgäves.

Hon dog som en hjälte för det kinesiska folket.

Med kärlek och respekt, hälsningar Jack."

Av de 64 amerikanska flygsoldater som blev strandade i provinsen Zhejiang

blev 56 räddade och hemskickade av civila kineser.

Som hämnd massakrerade japanerna omkring 250 000 civila kineser.

Översättning: Susanna Lidblom