All language subtitles for Matador S04 E06 NewLook

Mycket är nytt i Korsbaek.

Järnvägsrestaurangen är ombyggd
till "Rosenhaven" med dans-

-där Fede, grishandlaren
och Røde möter nya ansikten.

Ellen Skjern vill skiljas från Mogens
och läsa till tandläkare.

Ulrik Varnaes har blivit gift
med en flicka av folket- Maja.

Fjärde generationen i banken
är säkrad-

-men Maja är olycklig
för att Ulrik försummar henne.

Med Agnes hjälp får hon kontroll
över livet och de får en lägenhet-

-när Elisabeth har flyttat in hos
Kristen Skjern. De har gift sig.

De två familjerna
måste gräva ner stridsyxan-

-och Hans Christian Varnaes vägrar
att stötta sin bror Jørgen-

-som vill hämnas Mads Skjern,
som inte vill låna Jørgen pengar-

-till ett stort projekt i Schweiz,
utan tvärtom hånar honom.

Agnes och Røde kör på varsitt håll-

-hon med affärer, han med politik.

Jørgen besvärar i berusat tillstånd
Korsbaeks banks styrelseordförande-

-och dennes obönhörliga fru
på Postgården.

Kvällen då Varnaes för första gängen
häller middag för Kristen Skjern-

-måste Jørgen hämtas i arresten
i Köpenhamn och köras till nervklinik.

Kristen tycker att Mads bär
en del av skulden för Jørgens öde-

-och vill inte att detta ska hota
hans förhållande med Elisabeth.

Kristen har fått jobb i Köpenhamn-

-och flyttar från Korsbaek
med Elisabeth.

Är frun hemma? Tack.

- Ja, det är bara jag.
-Jag trodde det var Mads.

- Han har kallat hit mig.
-Så du stannar på middag?

Ja, han ville berätta om resan.

Då får jag också chansen
att höra om hans upplevelser.

- Det är två dar sen han kom hem.
-Jag har knappt sett honom alls.

- Tidende har kommit.
-Ja?

Den innehåller en artikel
om direktörens resa till Amerika.

- Baron von Rydtger stannar på middag.
-Det räknade jag med.

Så är det att vara Stamgäst.

"Jag har sett in i framtiden, säger
Mads Skjern, hemkommen från USA."

Det är ju bra
att han hann tala med Tidende.

Vad står det mer?

"Det är ingen slump att Mads Skjern
var bland de första i Danmark"-

-"som lyckades
arrangera en resa till USA"-

-"med syfte att se på moderna
amerikanska affärsmetoder."

"Det har, säger Mads Skjern, varit
som att skåda in i framtiden."

"Med företagsamhet och initiativkraft
kan vi som kör i mjölktågsfart

-"nå samma expresstågsfart som
amerikanerna, till gagn för hela folket."

Det där har jag redan hört
på väg hem från flygplatsen.

- Han låter sig inte annars imponeras.
-Mads är mer än imponerad.

Han har sett ljuset.

- Hej, Gudrun. Är allt som vanligt?
-Nu ska det snart byggas där ute.

- Vad vill du?
-Far vill tala med mig.

Daniel!

- Nu går det undan.
-Det lär man sig väl i Amerika.

Man lär sig också se in i framtiden.
Det här är planen över nya initiativ.

Jag mötte en dansk professor där
som har studerat amerikanskt affärsliv.

Det här är hans rapport.

Det handlar om nya butiksformer
och utvidgning av varulager.

- Jag behöver dig också.
-Till vad?

Sätt dig.
Jag ska ge dig en chans, Daniel.

Jag behöver en som övervakar
produktionen på fabriken-

-och som uppehåller sig
i affärerna växelvis.

- Du får en bil.
-Men jag har aldrig...

Du fick inte din examen,
men du får ett viktigt jobb.

Det är snällt av dig, far,
men jag säger ändå nej.

Säger du nej?

Jag trivs så bra med
att göra det jag gör nu.

- Du ska väl inte stanna hos herr Jörn?
-Nej, jag vill lära mig nåt mer.

- Det har jag talat med herr Jörn om.
-Hur skulle det gå till?

Om ni hjälper mig i början
vill jag försöka komma till Paris.

Känner du dig inte alls ansvarig
för allt det här-

-som jag har gjort till
ett familjeaktiebolag för er skull?

- Jo, men jag vill hellre det andra.
-Då blir det utan min hjälp.

- Vad är det du vill göra i Paris?
-Komma in i ett av modehusen.

- Men det kostar ju att komma ner.
-Det med pengarna kommer vi över.

- Jag ger dig till biljetten.
-Det kommer far inte att tycka om.

Han kunde använda mina pengar
när han behövde dem.

- Det är väl inte hela världen?
-När jag väl är där går det nog.

Jaha, Daniel...
Har du kastat synålen?

Nej, jag ska tillbaka.
Vi har mycket att göra.

- Ville inte Mads ha hem dig?
-Jo, men...

Daniel vill hellre till Paris.

Ner och titta på flickorna, va?
Det är på tiden du hittar dig en.

Åt sidan!

Sväva!

- Ni ska vänta här på Helle.
-Vem säger det?

Fru Violet. Hon håller på
att prova kotillondansen med Knud.

Ja tack... Tack!

Nu har ni i alla fall ni två län er.

Men ni måste öva på valsen,
fru Møhge Andersen.

Ni ska ta varandra i händerna
och sväva, inte klampa till vagnen.

Vår lilla ängel måste få vingarna
fastsydda på klänningen.

Sluta! Sluta för guds skull,
fru Møhge Andersen!

Jag trodde fru Jensen skulle komma
och tala om Knuds kostym.

Det är jag som passar barnen.
Fru Jensen är upptagen.

Han ska vara Amor på kotiljongen.

Här är skissen och tyget.
Det blir 20 kronor.

- Ni sa att jag skulle öva.
-Vi måste prata innan ni går.

Det här går inte. Vi kan inte låta
föräldrarna höra att ni spelar falskt.

På avslutningsbalen tar musikdirektör
Rud över hela ackompanjemanget.

Jag har ju...spelat till solona i 33 år.

Sen ni avtalade det med lilla mor.

Allt har en ände, lilla fröken.
Vårt samarbete måste upphöra.

Vill ni betala? Här är 2 kronor.
Jag ska äta middag med herrn där.

Jag ska hjälpa er.

Fru Møhge Andersen?

Förklara en gång vill vad det var.

Det var han där - som jag sa förut.
Han gjorde närmanden.

Och nu har han mina noter
som jag har från lilla mors tid.

Hovmästare Olsen? Ni misstar er.

Jag kände det på mina ben
när han låg under bordet. Där.

Under bordet?

Han är lockad...som de andra.

Ett ögonblick. Vänta ni här.

- Ska han inte sättas fast?
-Det är nåt ni har drömt.

Ni har fått era noter. Kom nu.

- Vad nu?
-Det är "pytt i pannan".

- Det har vi på menyn i dag.
-Jag menar här.

- Damen på den röda kungen.
-Den håller precis på att gå ut.

- Vad lägger du om?
-Vårt silverbröllop.

- Det är inte förrän i november.
-Nej, men ska de komma?

- Vilka?
-Herr och fru Skjern.

Nu när vi ska på hans 50-årsdag.

Det är väl på grund av
Elisabeth och Kristen.

- Laura är ledig.
-Men då öppnar jag.

- Är det du, Misse?
-Bra att du var hemma.

Låt mig hjälpa dig med kappan först.

Det är en sak
du måste hjälpa mig med.

Kom nu in och sätt dig.

- God afton, Misse.
-God afton.

- Den gick ut, Hans Christian.
-Vad betyder det?

- Att de ska komma.
-Så är det att bli släkt.

Hans Christian,
du måste höra på mig.

Du måste skriva ett brev
till polismästaren.

En av hans konstaplar
bar hand på mig.

- Har han slagit dig?
-Nej, nej.

Om det inte var mer än det...
Nej, det är långt värre.

Han har tafsat på mig.
Här på axeln.

När jag ville att han skulle
gripa hovmästare Olsen.

- Varför skulle Olsen gripas?
-Han tafsade på mina ben.

Varför skulle han göra det?

Det är för
att jag lockar dem. Karlarna.

Det var ju det lilla mor
varnade mig för.

- Jag ser till kaffet.
-Om Misse vågar vara ensam med mig.

Det vågar jag ju, Hans Christian.
Du är ju inte...på det viset.

- Det är jag glad att du säger.
-Du kan sitta kvar där!

Så kör vi med det.

- Är det ni?
-Ja, jag tittar lite på verksamheten.

- Jag kommer från andra sidan.
-Det är systugan.

- Hinner ni prata med mig?
-Ja då. Vi kan gå nertill mig.

Vad är det för arbete?
Jag har ju aldrig län mig nåt.

Nej, men ni har näsa för det.

Ni ska ta reda på vad folk behöver
och vad de kommer att behöva.

Men era representanter
reser ju redan runt bland butikerna.

Ni ska cirkulera mellan butikerna.

Vara ett par dar på varje ställe.
Se om nåt saknas.

Lyssna till vad folk ber om,
tala med kunderna.

- Då tror personalen att jag snokar.
-Ni ska tala med personalen också.

- Det ska väl inte vara hela tiden?
-Resten av tiden är ni på fabriken.

Framförallt
när kollektionerna tillrättaläggs.

Nån måste veta
vad som säljer nästa år.

Ni gör mig helt nervös.
Tror ni att jag kan?

Jag hade hoppats
att min son skulle åta sig det arbetet.

- Men ni blir nog bättre.
Jag...?

Ni har bättre känsla för vanligt folk.
Och dem gör vi affärer med.

- Inte de som får sytt hos herr Jörn.
-Jag vet faktiskt inte...

- Ni får bra betalt.
-Ja...det är inte så mycket det.

Det är mer det att jag har mitt eget.
Allt det här har jag ju skapat själv.

Och ansvaret för damerna. De trivs
bra här och Marie har varit så lojal.

Vi kan ta över damerna
och hålla igång uppmaskningen.

- Så länge folk vill ha uppmaskat.
-Maskorna fortsätter gå.

I Amerika tillverkar de strumpor
så billigt att folk bara kastar dem.

Reparationer och sånt
blir inte aktuellt i framtiden.

Era damer behövs annorstädes.

Vi kan ta över
hela avdelningen för tillbehör.

Ja, om Marie kunde leda den.
Nej, jag vet ändå inte.

Om jag nu erbjöd er en summa
förutom er lön?

- Fundera på det, Agnes Jensen.
-Jag tänker redan så det knakar.

Kan ni ge mig besked på måndag?
Ni kan väl diskutera det med er man?

Lauritz? Nej. Det är mer det
att det är spännande att ha sitt eget.

Ja, det vet ni själv också.

Tänk att det skulle hända
mitt under min avslutningsbal.

Vi rår ju tyvärr inte
över liv och död, fru Violet.

- Uppvisningen hann vi med.
-Ja, och smörgåsarna.

- Om det finns tre stycken kvar...
-De kommer nu.

Folk hade lyckligtvis betalat
biljetterna, men kotillonen...

Och den fina vagnen till amorinerna.

Och de 200 ballongerna
som är uppblåsta.

Ja, de håller knappast gasen
till nästa år.

Kom in med er nu.

Lägg ifrån dig det där.

Hej.

- Hur fan är det han ser ut?
-Han skulle ha varit Amor.

- Kungen är död.
-Äntligen. Han tog god tid på sig.

- Så talar du inte när barnen hör det!
-Vi fick ingen kotiljong.

Jag ska nog köpa en ballong
till er i morgon. Gå nu och lägg er.

Den gamle, älskade kungen
har gått bort efter en tids sjukdom.

Tronen ärvs i samma ögonblick
av hans äldste son.

Nationen lever vidare.
Landet har en ny kung.

Det är statsminister Knud Kristensen-

-som tillkännager
kung Christian X:s död-

-samtidigt
som han utropar kung Frederik IX.

För första gången träder radion i
funktion vid en kungsproklamation.

Det gör handlingen till det den ska
vara: ett utropande för hela folket.

Nu går Knud Kristensen
fram mot balkongen.

En lakej öppnar dörrarna.

Nu går statsministern ut
för att läsa sitt meddelande.

Kung Christian X är död.

Länge leve hans majestät
kung Frederik IX.

Kung Christian X är död.

Länge leve kung Fre...
hans majestät kung Frederik IX.

Kung Christian X är död.

Länge leve hans majestät
kung Frederik IX.

- Tänk att han sa fel.
-Man kan inte vänta annat av bönder.

- Hur då bönder?
-Statsministern är ju från landet.

- Jag väntade mig Berlingske Tidende.
-Typograferna strejkar ju.

De borde skämmas
nu när kungen är död.

Helle...!
Nu har hon satt på dräkten igen.

- Hon fick ju inte luftat den i går kväll.
-Är det inte som att se en ängel?

Vi fick gå före kotiljongen i går.
Folk var helt knäckta.

Gå ner och Visa dansen för Laura.
Sätt sen på dig skolklänningen.

- De fick inte ens se hennes solo.
-Hon har dansat det hela morgonen.

De kom väl för
att se den på kotiljongen?

Min syster och svåger är här med
anledning av Skjerns födelsedag.

- Tidende skriver ju inte om annat.
-Nu blir den väl också inställd.

- Nu när kungen är död.
-Och ännu inte i jorden.

Ska han i jorden? Jag trodde han
skulle ligga i sarkofag som de andra.

- Det ska han, Misse.
-Nu går jag till banken.

Hans Christian!
Du får inte gå förrän...

Du har inte redan skrivit
till polismästaren väl?

Du måste göra det. Och så är det
nåt mer du måste ha med...

Nu sänder de signaler.

- Jag såg prost Mejer på min balkong.
-Har prost Mejer börjat flyga nu?

När de först lockas-

-så spelar det ingen roll.
Då kan de vara var som helst.

Trots att det var i förrgår,
gratulerar ändå.

- Är den till mig?
-Det har alltid saknats nåt här.

Tack så mycket då.

Ni kan mycket väl ha rätt. Ska vi?

Och det andra?

Jo, jag har funderat på det.

Om ni tar över damerna
som jobbar i sjömannens lägenhet-

-så slipper vi kommunen,
som hela tiden är efter mig.

De vill att den ska hyras ut
nu när sjömannen är borta.

- Så ni tvivlar inte längre?
-Jo, ändå.

Ni får 1100 kronor i månaden.

- Jo...det räcker.
-Tänk inte på det.

Det är mer än ni tjänar på en eget.
En liten bil får ni också.

- Då måste jag lära mig köra bil!
-Det går säkert.

Ja, men det är inte det heller.

När man har sitt eget
och ser det växa...

Ni kan ju se det här växa.

Ja...nu kommer vi till det.

Ni talade om pengar för mitt företag.

- Säg vad ni vill ha.
-Ja, men...jag vill inte ha pengar.

- Jag vill hellre ha del i en företag.
-I mitt?

Det är ett aktiebolag, säger folk.

Ja, för familjen. Min fru och barnen.

Era barn arbetar inte där,
det vill ni att jag ska göra.

- Ni är inte arg för att jag säger det?
-Nej, inte alls. Varför det?

Ni är väl inte van vid
att nån talar så med er?

Nej, det sker tyvärr alltför sällan.

Får jag fundera på saken?

Nu är det visst er tur att tänka.

Här är körkortet. Mor höll på
att svimma när hon hörde om jobbet.

- Att du ska arbeta för dem!
-Bankdirektörsparet träffar dem ju.

Herrn och frun rår inte för
att de har blivit släkt.

Nu blir du väl av
med fröken Jørgensen också?

Nej, nån måste ju vara hemma
hos pojkarna. De älskar henne.

- Hur går det här?
-Vi flyttar till Näset i nästa vecka.

- Unga frun och pojken ska med.
-Då ska Ulrik kanske slå sig lös.

Bankdirektören har krävt att han
jobbar i banken det mesta av lovet.

Nu ränner han väl inte
efter Ellen Skjern längre.

- Hon har hittat sig en professor.
-Jag trodde att hon studerade nu.

De som studerar hinner med
så mycket annat vid sidan av.

Kanske är det det man ska göra
i sitt nästa liv. Då slipper man Näset.

Vi ska ha fröken Møhge...änkefru
Møhge Andersen med oss ut.

- Nu när hon har blivit konstig.
-Hon gör inte en fluga förnär.

Var inte så säker på det.

- Du hör inte det jag hör här.
-Vad hör du?

Mina läppar är förseglade,
men jag kan säga så mycket att...

Trots att frun inte visar det
så är hon livrädd för henne.

Fröken Jørgensen ringde, Agnes.
En av era pojkar har blivit sjuk.

Jag skriver ut ett nytt medel: Lucosil.

Håll honom i säng
tills han är feberfri.

Vad är det? Knud har aldrig
haft problem med öronen.

Det är för att han badar i fjorden.

Fjorden går inte längre att bada i.

15 barn har samma sjukdom
som Knud. I fjol var det likadant.

- Det är kloakerna och garveriet.
-Vilket svineri!

Barnen från kommunskolan
badar ju i fjorden.

- Det borde förbjudas.
-Är det inget för provinsialläkaren?

Provinsialläkaren är frimurare med
garvaren och svåger till fanérfabriken.

- Det borde skrivas om det.
-Ja, det borde det.

Jag tycker att bankdirektören
ska se det här. Det är dr Hansen.

- Då kom sanningen ut ändå.
-Men i Politiken... Är det så klokt?

Som Jessen sa: "Det finns ju inget
skäl att inviga hela landet i det..."

Jag ser att ni har ett exemplar.
Jag tänkte ge er ett.

Varför inte skriva det i Tidende?
Det är en ren Korsbaekangelägenhet.

- Tidende har vägrat att ta in det.
-I Korsbaek Social-Demokrat då.

Socialen skriver bara det
som borgmästaren kan godta.

Borgmästaren står på arbetarnas sida.

Och på kloakernas sida.
Och badmästaren är partikamrat.

Om det verkligen är sant...

Korsbaek är inte den enda stad
som artikeln passar på.

Jag tänker på er.
Är det vän så här mycket bråk?

För min skull
får de jaga ut mig ur stan.

Bara de inte kastar mig i fjorden.

Jag ser att Tidende har kommit.

Det står om dr Hansen.
Det är hårda ord.

Han har varit oklok också.

Den lokala åsikten: "Det är en dålig
fågel som smutsar ner sitt eget bo.

Redaktör Anthonsen har rätt.
Det ska man aldrig göra.

Brevet är till oss alla.
Han bjuder oss till Bryssel.

- Vad gör han där?
-Pjäsen "stövlarna" sätts upp där.

Han betalar uppehållet för oss.

Det är för långt bon.
Det har jag blivit för gammal för.

Det är nog på en slags rotvälska
som man inte förstår, pjäsen.

- Herbert kan komma hit.
-Efteråt reser han till Tyskland.

Ja, där finns ju också saker att göra.

- Jag kan inte ta ledigt nu.
-Du har ju sålt dig till kapitalisterna.

- Du kan ju resa med Vicki.
-Vi ska ha val, så jag får stanna.

Kanske kan vi skriva och fråga
om vi kan komma efter valet.

- Om jag betalar en vikarie.
-Då blir det ännu mer att göra.

- Jag ställer upp.
-Kan du bli vald?

Om det går bra för oss
känner ni två en folketingsledamot.

Då förstår jag att du inte kan.

- Det är ju dig han vill träffa.
-Det har gått så lång tid.

- Och nu vill han till Tyskland.
Östtyskland?

- Nej, Hamburg, skriver han.
-Vad fan tar det åt Herbert?

- Carl?
-Ja.

- Då har jag ordnat mitt bo.
-Redan?

Brydesø övergår till staten när jag
har gått till de sälla jaktmarkerna.

Hur känns det?

Det är släktens bidrag till demokratin.
Det ska bli lantbruksskola där.

- Varför talade du inte med mig först?
-Det här var faktiskt Ingeborgs idé.

Jag hade kanske köpt Brydesø.
Om inte nu, så senare.

Räcker det inte med dina
egna Marshall-planer, Mads?

- Nu har ju länderna godkänt planen.
-Brydesø får väl ett par skördetröskor.

- Ska det vara modernt?
-Det är Dior.

- Är Ellen på besök?
-Varför tror du att Mads är hemma?

Hon har varit i Paris
för att besöka Daniel.

- Ska man nu se ut så där?
-Det är en new look.

- Daniel gjorde den till dig, far.
-Den kommer att klä din far.

- Sådant blir modet nu, sa Daniel.
-Rätta du dig bara efter Daniel.

- Han kommer hem om några veckor.
-Vänd dig om en gång till.

Det här är François.
Jag tyckte att han skulle hälsa på er.

Tack för att jag fick komma.

Daniels vänner är alltid välkomna.

- S'il vous plait.
-Merci.

Vi var ute på fabriken. Jag pratade
med Agnes Jensen om skisserna.

- Gör din vän också kläder?
-Nej, François är konsthandlare.

- Mormor frågade om du gör kläder.
-Nej, jag har ett galleri.

Det måste vi besöka när vi kommer.

- François har de moderna målarna.
-Vad spännande.

- Din mor talar bra franska.
-Inte så bra. Det är självlärt.

Vi måste till Paris
och se på modern konst.

Oui, oui När vi får tid.

Sill? S'il...vous plait.

Ni skulle kunna behöva en stor
munter Fernand Léger här i matsalen.

- Daniel har blivit duktig på franska.
-Ja, det knep med det i skolan.

Franska lär man sig bara
ute i verkligheten.

Men du pladdrar väl med damerna?

- Jag talar inte mycket med kunderna.
-Du med dina damer, Larsen...!

Frun fick idén att vi skulle
ha maten från Postgården.

Frun och bankdirektören vill ha med
mig vid bordet på silverbröllopet.

Men det blir det inget av...
Vad skulle det vara bra för?

När jag har hållit ut i 31 år är det för
att jag aldrig har beblandat mig.

Det blir rörigt nog med dr Hansen
som har halva stan efter sig.

Dr Hansen är bra.

- Och de ska komma.
-Var är advokaten då?

Han sitter på ett kontor
nånstans i Jylland i en kommun.

Jørgen Varnaes... Minns du när de
drack all direktörens champagne?

- Det gör han inte längre.
-Han har väl inte råd.

Han har vant sig av med att dricka
och bor hos en dam-

-som har hembageri.

Då kan han äta kakor i stället!

Det är inte roligt.
Frun grät sist hon hade träffat honom.

Det ser ut
som om den är sydd hos herr Jörn.

- Daniel är hemma.
-Då måste han komma över på te.

- Han har sin vän François med sig.
-Han ska ta vännen och er med.

Tack.

Var är ungdomarna? Jag har en
inbjudan till Daniel från fru Varnaes.

De har åkt.

Vad har de? Varför?

Jag har kön ut dem från mitt hus.

Vad har de gjort, Mads?

- Du har väl känt till sanningen länge.
-Vilken sanning?

Den som gick upp för mig
när jag såg dem vid båtbryggan.

Vad har de gjort
som kunde genera dig?

Det generar kanske inte
din anständighet.

Att se två män...omfamna varandra!

Och en sån karl
för Daniel in i detta hus.

Vad gjorde du, Mads?

Jag gav vännen
en kvart på sig att packa.

Sen ringde jag
efter droskägare Madsen.

- Och Daniel?
-Han packade också och åkte med.

Vad sa du till honom, Mads?
Han är ju din son.

Att om han åkte
för att umgås med sin vän-

-så skulle han inte Visa sig här mer.

- Och nu har han alltså åkt?
-Ja.

Då kan han ju se
hur han kan klara sig - utan oss.

- Utan oss?
-Han är ju sjuk i huvudet.

Sjuk i huvudet?
Det är du som är sjuk i huvudet!

Vad är du för en människa?
Vem tror du att du är?

Kan du inte ens
låta din egen son vara ifred?

- Var är de nu?
-Det intresserar mig inte.

Du är en farisé!
Du är en krympling här inne!

- Det är din man du talar till.
-Du är inte längre min man!

Jag går min väg.

- Ska du inte med in och äta?
-Nej tack.

- Kan du skaffa mig valuta i banken?
-Ja, men hur går det med Mads?

Mads klarar sig.
Jag måste hitta Daniel.

- Ska jag följa med? Jag vill gärna.
-Senare kanske.

Du får namnet på mina vänner.

- Erik! Jag har glömt honom.
-Nån måste ju Mads ha kvar.

- Van skulle mamma?
-Hon ville åka med de andra till Paris.

- Varför åkte de?
-De hade nog tråkigt i Korsbaek.

- Såg du min betygsbok?
-Nej, var är den?

På ditt bord. Det är två A och ett a.

- I vad, min gosse?
-Matematik och fysik.

- Du ska nog få din handelsexamen.
-Handelsexamen?

- En högre handelsexamen ska du ha.
-Varför det?

Så du kan komma in i firman
på en ledande post.

Jag vill inte in i firman, far.

- Dumheter. Vad vill du då göra?
-Jag vill bli atomfysiker.

Felet med er, direktör Skjern, är
att ni har för mycket att göra.

- Jag sover inte på nätterna.
-Ni arbetar för mycket på dagarna.

- Jag måste tala med er fru.
-Min fru är i Paris.

- Ni borde ha följt med. Åk nu då.
-Det får nog vänta lite.

Nu ska vi inte glömma
att vara snälla mot oss själva.

Ni har väl inte haft det för lätt
efter allt bråk om fjorden?

Jag är tjockhudad. Det är ingen
som tvingar mig att stanna i Korsbaek.

Det finns ju en del platser i världen
där det finns större behov av läkare.

Nu har jag skrivit ut nåt till er.
Låt oss sen se hur det går.

- Adjö då.
-Adjö - och sov gott.

Hur kan hon försvinna
efter allt vi har haft ihop?

Jag vet inte vad ni har haft ihop.
Fast jag lyssnar inte på skvaller.

- Vet folk att hon har åkt?
-Folk vet ju så mycket.

Du kan kanske berätta för mig
vad det handlar om?

- Det var om Daniel.
-Ja, det kan jag tänka mig.

- Honom har du aldrig förstått.
-Måste jag acceptera att...

Jag kan inte ens förmå mig
att berätta det.

Jag vet det.

Men du är en kristen människa
precis som jag.

Det är nog på ett annat sätt.

Oavsett vilket sätt
så kan du inte godkänna att...

- Det är synd!
-Du med din synd.

- Ta du reda på vad synd är.
-Det finns vissa grundprinciper.

Ja, och de flesta av dem
är hemstickade.

Om hon bara ville komma tillbaka
så kunde vi prata om det.

Varför har hon satt mig
i den här situationen?

Jag har alltid hållit ihop familjen.
Nu utsätts jag för skvaller.

Om folk hör om det här...

Om några veckor
ska vi på silverbröllop hos Varnaes.

- Skriv att du kommer ensam.
-Jag har svarat att vi bägge kommer.

Och om hon nu inte kommer hem?

Det vet jag inte.

- Det får inte komma ut!
-Är du så fåfäng?

Jag kan inte vara ensam heller.

- Jag hoppas att ni förstår det.
-Ja, det är noterat.

Och de här hittade jag i Skaelskør.
Det måste finnas några här också.

Festonger? Det är länge sen
vi har kunnat sälja dem.

Får jag kalla in dem till fabriken
från alla butikerna?

Det är till sommarklänningar.
Modet är långt och gammaldags nu.

- Anker tror inte att new look håller.
-Men det tror jag - och Daniel.

Varpå bygger ni er förmodan?

Jag skulle kunna tänka mig
att gå i nåt sånt som omväxling.

- Utan axelvaddar och ankellångt?
-De fina damerna ser ut så där.

Er egen dotter också.
Alla drömmer om att se likadana ut.

Om jag var ni
hade jag köpt mer av det här.

Det måste ligga kilometervis ute
på landet, så när representanterna...

Det kan väl inte kosta hela världen.
Meddela bara representanterna.

Här är en lista över de varor
som jag tycker vi ska föra i butikerna.

Sen var det inte mer.
Jag ser att ni är trött.

- Vi skulle ha ätit för länge sen.
-Er familjen måste väl ha mat?

Pojkarna har fått.
Det ser fröken Jørgensen till.

- Och er man?
-Lauritz? Jag minns honom knappt.

- Han är i Köpenhamn.
-Inte hela tiden väl?

Det är val om en vecka.
Han tror att han blir vald.

- Vad händer då?
-Den tiden, den sorgen.

Tack.

Ni kan följa med hem
och äta hos oss.

Min fru är på semester.

- Kaffet står där inne.
-Tack, Esther.

Jag ska upp och läsa.
Tack för maten.

God kväll.

Han är en klok pojke. På latinskolan
kallar de honom Professorn.

- Det har han aldrig berättat.
-Det säger min son Aksel.

Jag skulle bara titta på fjorden.

Jag har inte varit här sen jag
serverade på Daniels Konfirmation.

Dagen då ni serverade
för sista gången.

- Det är underligt hur det kan gå.
-Ja...

Nu måste jag visst se till
att komma hem också.

Nej, stanna.

- Ni måste vara trött.
-Ja, men jag kan inte sova.

- För att er fru inte är hemma?
-Ja, kanske.

Det går nog över
när hon kommer hem.

- Om hon kommer hem, Agnes.
-Varför skulle hon inte göra det?

Jag har slitit för det här
för hennes och barnens skull.

Jag har velat ge henne allt.
Det räckte uppenbarligen inte.

- Jag har inte sagt det till nån förut.
-Ni behöver inte säga det till mig.

Jag har inget emot
att säga det just till er.

- Varför till mig?
-Vi två är mer av samma typ.

- Hur då?
-Ni vill också framåt - och framåt!

Ni vill inte stanna som min fru.

- Hon tror att man kan stoppa tåget.
-Vissa är ju såna.

Men inte ni, Agnes.
Ni hade aldrig bromsat mig.

Ni hade sett till att barnen inte bara
gjorde som det passade dem.

- Och vem ska nu ta över efter mig?
-Vad sägs om "professor" Erik?

Han vill bli atomfysiker.
Det ska min fru nog stötta honom i!

- Men Ellen då?
-Ellen?

Man kan inte
ställa såna krav på flickor.

- Men jag då?
-Ja, ni...

Jag ska kanske hålla mig till er.

- Hur då, herr Skjern?
-Ni är speciell.

Det är fru Skjern också.

Hur kunde hon åka så där då?

Hur kunde hon göra det mot mig?

Vad ska det bli av allt...

...när alla bara springer sin väg?

Ni får inte gråta när jag ser det.

Ni kommer bara att ångra det sen.
Jag har alltid trott...

Att ni var den starkaste man
jag kände. Ni får inte sitta så här.

Förlåt...
Det är bara kvinnor som får gråta.

Ja...

Det är länge sen jag grät senast.

- Adjö.
-Går ni?

Ja, det är bäst.
I morgon har vi glömt allt.

Ni får inte gå nu.
Jag vill inte vara ensam.

Jag står inte ut med tanken
att vara ensam. Jag räknade med er.

- Räknade med mig?
-Ja.

I morgon på kontoret
är allt som vanligt.

Sluta nu.

Det är väl inget riktigt problem?

Är ni sjuk?

Ja...

Jag är sjuk.

Esther! Esther!

Ska jag ringa efter dr Hansen?

Agnes Jensen sa ju att ni var sjuk.

Låt mig vara.

Ni har ett meddelande
Inger Jørgensen

- Är det ni?
-Jag var rädd att ni hade kön vilse.

Jag åt bara middag ute.
Har det varit nåt?

Ja, till duplikatoren. Konsulinnan kom
med en sång till Varnaes silverbröllop.

Det är 14 verser.
Hon ville att vi skulle se på fötterna.

- Tror hon att vi har fotvård också?
-Versfötterna.

Melodin är
"Der er sølvstaank i dit gyldne hår".

Det blir fru Varnaes nog glad för.

Ligger det nåt i
att Skjerns fru har lämnat honom?

- Det har jag inte hört.
-Ni hade vetat det om det var sant.

Ja, så det är det nog inte.

Far?

Esther sa att du har suttit här
i två timmar. Är nåt galet?

- Det är din mors fel.
-Kom nu, far. Vill du inte lägga dig?

Jo...

Jag vill lägga mig.
Det är det jag vill.

- Jag tittade in till Mads.
-Ligger han fortfarande?

- Ja, han är dålig.
-Dr Hansen säger att han är frisk.

Det är inte roligt
när frun lämnar huset.

Det hade du aldrig överlevt, Larsen.

- Var kommer de härifrån?
-Från Herbert.

Vicki hade med dem hem.

Men Herbert hade hon inte med hem?

Nej, så blev det inte.

- Då är hon väl...?
-Hon är som hon brukar.

Jaha...

Sa hon ingenting alls?

Jo...

Att sex år är lång tid.

Vi fick nio mandat. De konservativa
fick ett rejält slag i nacken.

- Kom Røde in?
-Nej, han kom ut.

De röda halverades
från 18 till 9 mandat.

- Varsågoda, mina herrar.
-Ni ser helt normal ut, Boldt.

Nu behöver vi bara
få bon de där fånerierna.

Det var som fan.
Venstre fick bara 11 mandat.

På de nationella tongångarna.
Nu får vi tillbaka det gamla landet.

Danmark ska väl räcka till Donau.

- Boldt!
-Ja?

- Vem ska ha din plats då?
-En som inte blev återvald.

Vad är det de vill att du ska göra?

Resa runt i landet.
Jag ska runt på arbetsplatserna.

Varför inte skaffa dig
en arbetsplats här i stan?

- Jag kan hitta nåt hos Skjern.
-Nej tack.

Det finns så mycket annat.

Du är duktig på så mycket, Lauritz.

Det är bra att du har kommit hem.

- Jag har saknat dig.
-Du klarar ju allt själv.

Inte allt. Jag hade gärna sluppit
skrivmaskinen och duplikatorn.

- Där sitter ju en dam.
-Hon kan inte klara det själv.

Hon kan bara skriva det
med stavfel och allt.

Räkenskaperna klarar hon inte heller.

Jag hade sålt hela skiten,
men så kom du som himlasänd.

Det finns massor att göra.

Du kan hjälpa folk
att sätta ihop det de kommer med.

När jag tänker på allt du har skrivit.
Nåt sånt klarar jag inte alls.

Och du kan rimma också
om det skulle vara nåt med sångerna.

Festsångerna. Dem får vi massor av.
Det är billigare att duplicera dem.

"Lauritz Jensen,
festsångs-duplikatör."

Vi skriver också för rådhuset,
sjukhuset och affärsfolk.

- Det är precis nåt för dig.
-Att vara anställd hos min fru?

Hos mig? Absolut inte.
Det blir ditt eget.

"Lauritz Jensens
maskinskrivningsbyrå".

Vi sätter upp en skylt nere i porten.

Ja...

Jag kan ändå göra nåt för partiet.

- Partiet?
-Ordna med cirkulär och sånt.

Jo...det kan du mycket väl.

Om bara partiet betalar för det.

Så gör vi nämligen här.

- Vad ska du göra nu då?
-Det är det jag inte vet.

Ska man inte tänka på det
innan man sticker iväg?

Jag ville ner och hitta Daniel.
Hjälpa honom efter allt det...

- Han blev väl glad över att se dig?
-Ja, självklart blev Daniel glad.

Men när jag hade varit där
några dar hos François, så...

Så vad då?
Vännen var väl trevlig?

- Han var rar och omtänksam, men...
-Vad var galet då?

Det var inget som var galet.
Mer än att...

Han behövde mig inte alls.

- Det kan man inte säga om Mads.
-Mads klarar sig utan oss alla.

Det ska du inte vara så säker på.

Åk hem, Ingeborg.

- Tack, Esther.
-Det är skönt att frun är hemma igen.

Jag går upp till min man först.

- Direktören är i vardagsrummet.
-Men jag trodde...

- Direktören gick upp när brevet kom.
-Vilket brev?

Om att direktören har blivit
svensk konsul.

- Och Daniel har det bra?
-Bättre än nånsin.

- Och du?
-Jo, som du ser...

Det har inte varit roligt.

- Men det är bättre nu?
-Ja, mycket bättre.

Det hjälpte väl att bli konsul?

Tror du det hade varit det samma
om du inte hade kommit hem?

Nej.

Det hade det väl inte.

- Utnämningen angår ju dig också.
-Mig?

- Du har blivit konsulinna.
-Du får det att låta som ett hot.

Innan jag vet ordet av ser jag
kanske ut som konsulinnan Holm.

Men vi får bjuda in henne. Vi måste
ha en bjudning för Korsbaeks toppar.

Låt oss få Varnaes silverbröllop
överstökat först.

Konjak till kvällskaffet?
Är det en ny sed här i huset?

Det hjälper när man är ensam
och inte kan sova.

Ja, nu är du ju inte ensam längre.

Nej... Nu firar vi din hemkomst.

Allt är som förr.
Inte sant, Ingeborg?

Jo...allt är som förr.

Om du inte hade kommit hem
hade jag åkt dit ner.

- Men nu är jag här.
-Och?

Som jag sa till Mads...

- Allt är som förr.
-Allt?

- Vet du att jag har saknat dig?
-Och jag dig.

Det var också därför jag kom hem.

Det praktiska med dig är
att du har din egen skog.

Jag vet att du håller på att stjäla
Mammy från mig. Får vi hälsa på er?

Mammy frågar om ni har fått butler.

Nej, det är bara fru Svendsen
som har tagit med sin man i dag.

- Var är Regitze?
-Hon är i London.

Hon mötte en engelsk
krigskorrespondent i Hamburg.

- Då ska vi kanske snart på bröllop?
-Nej, för han måste skilja sig först.

Får vi lov att hälsa på konsulinnan?

Och herr Stein.

Får jag hälsa på er, konsulinnan?

- Det är underligt att vi nu är två.
-Ja, jag efterträdde ju er man.

Kanske kommer er fru
att efterträda mig.

- Som vad?
-Ordförande i husmodersföreningen.

Det kan ni ju föreslå för henne.

Jag kan tänka mig en bit kött till.

Låt mig för guds skull göra det!

- Svendsen blev nästan polisanmäld.
-Det var inte lätt att placera folk.

Maja och jag drog lott om vem som
skulle skydda Misse mot karlarna där.

- Maja förlorade.
-Och jag vann.

Ska vi två hälsa
på min svägerska och dr Hansen?

Jag är annars mycket arg på
dr Hansen. Konsul Skjern vet varför.

Nu lämnar han ju stan.

Man har ju lyckligtvis
sin goda uppfostran.

Jørgen Varnaes är inte här.

Det hade han nog inte klarat.
Av flera skäl, tror jag.

- Var arbetar han nu?
-På en godsförvaltning i Jylland.

- Hur hamnade han där?
-Kristen Skjern har hjälpt honom.

Nu behöver herr Friis
en god och solid hustru.

- Du hör själv.
-Hon sa "god och solid".

- Jag kom i lära här som ung.
-Och tänkte inte på att bryta upp?

Det är det med Korsbaek...
Man blir kvar.

Ja, det blir man visst.

Er fru sa att det nästan höll på
att gå snett med fru Møhge Andersen.

Vad ska den galna människan hit för?

Ordentligt folk glömmer inte
sina gamla vänner.

Det är musikdirektör Rud och
pianisten. Visa in dem i salongen.

Och så ska vi snart ha upp sångerna.

Nu har vi visst allt.

Ja, varsågoda. Varsågod, Lauritz.

Dannebrogen? Vem flaggar ni för?

Han trodde att han hade glömt
en födelsedag igen. Vi flaggar för dig.

- För att du har fått ditt eget.
-Gjort mitt gesällprov...

- Och vad är det?
-Konsulinnans sång till Varnaes.

Den blir de glada för.

Lauritz ritade själv girlangen
och rättade rimmen.

Jag filade bon Liktornarna
från konsulinnans versfötter.

- Ska vi sjunga den?
-Ja, varför inte sjunga en bra sång?

Tack, fru Svendsen.

Misse? Maude och jag hinner precis
hälsa på dig och Maja. Skål.

- Vad är det?
-En karl under bordet.

- Han andades på mitt knä.
-Det är Pax. Det är hunden.

Det är för att den tigger vid bordet.

Det gör den ju varje dag.
- Det är hundens fest också.

Kom nu. Var är du?

Förlåt då.
Jag trodde att det var Ulrik.

- Han kröp alltid runt under bordet.
-Det har han blivit för stor för nu.

Det dröjer inte länge förrän min son
Christian kan ta över min plats.

Elisabeth sa att ni lämnar Korsbaek.

Så slutade mitt andra puniska krig.

- Ni som har kämpat så hån.
-Och vad skulle det tjäna till?

Tjugofem år har nu gått

Glädjen bodde i en hem

Tillsammans tre barn har ni fått

Ni så glada var för dem

Tack för svåra
som för goda år

Lyckan kommer lyckan går

Det ni har byggt upp tillsammans

Aldrig mera i kras går

Tjugofem år uti banken

Silverbrudgummen har lagt

Men beständig var i tanken

Hon som om hans hem slog vakt
Sjung med då!

Tack för svåra
som för goda år

Lyckan kommer lyckan går

Också de som ej finns mer

Men uti vår tanke står

I en hem så mången gång

Lika vackert då som nu

samlades alla mången lång...

...kväll - alla topparna med fru

Också i den onda mörka tid

Då när tysken bjöd till strid

Ja, när bomberna de sprängdes

Då var stämningen icke blid

Ja, när åren de har gått

Slukade av tidens vassa tand

Har ni två beständigt slätt

Vakt om vårat gamla land

Kungahuset och vår vackra fana

Det var eran hjärtesak

Det med riddarkors belönats

Som kan bäras här i dag

Mycket har ni båda nått

Men innan denna sången flytt

Nämnas måste det ni fått

Störst av allt en prima glytt

Det var Överraskningen ni fick

Puss av Maja Ulrik med

Släkt ska följa släkt på banken

Ett hurra för denna sed.

- Nu hurrar de.
-Ska desserten upp nu?

Nej, nu talar bankdirektören.

- Vad vill du?
-Far sa att du ska komma upp.

Där har vi Laura,
orsaken till att vi sitter här.

Om inte Laura hade protesterat
så hade vi nog suttit på Postgården.

Hon tyckte att festen skulle vara här,
även om vi blev färre vid bordet.

Då slapp ni Postgårdens mat också.

Laura har alltid rätt.
Jag tycker att vi ska hälsa på Laura.

Hur ska jag kunna hålla mitt tal-

-utan att stå mellan dessa väggar
och dessa saker?

Om dessa väggar kunde tala-

-skulle de berätta en historia
om den gamla, goda tiden-

-om traditioner och trofasthet-

-om oföränderlighet,
men också om förändringar.

Många goda vänner har suttit här-

-med mina farföräldrar, med
mina föräldrar, med Maude och mig.

En gång ska de sitta till bords
med Ulrik och dig, Maja-

-när ni en gång ska avlasta oss.

Nu dröjer det inte så länge innan du
får din examen, Ulrik. Då kan du börja.

Det är som om många av de
som har suttit här är med i kväll.

Mina föräldrars vänner,
som också blev våra.

Tant Møhge.
Vår gamle vän översten.

Och vår käre ordförande konsul Holm.

Ni glömde fru Møhge Andersens man.

Det gör inget.

Tyvärr måste vi också sakna
min bror Jørgen.

- Är han död?
-Nej, gudskelov.

Han är fast i affärer i Jylland.
Men han sänder sina hälsningar.

I gengäld har Gustav i dag blivit
vuxen, Mammys sladdbarn.

Gustav ska bli konservativ
folketingskandidat i Korsbaek.

Vi hoppas nu få
en folketingsman i familjen.

Som på den gamla, goda tiden.

Ja...den gamla, goda tiden.

Med allt det den tiden stod för,
med allt det vi växte upp med.

Med de regler vi lärde oss respektera
och de värden vi lärde oss värna om.

Och den trygghet vi fick i gengäld.

Den gamla, goda tiden viker för den
nya tiden, men mycket upprepar sig.

Detta hus har alltid varit
samlingsplats-

-för driftiga och betydelsefulla
invånare i Korsbaek.

Vi hälsar i kväll Mads Skjern och fru
Ingeborg välkomna till vår krets.

Mads Skjern, ni har ju byggt upp
ett kungarike här i stan-

-vid sidan av vilket
mitt eget lilla grevskap bleknar.

När min fru och jag med särskild
glädje hälsar er välkomna-

-är det för att ni är vår kära svåger
Kristens närmaste släktingar.

Ju fler familjemedlemmar han
och Elisabeth har i Korsbaek-

-desto enklare är det ju
att locka hit er.

Och nu du, Maude...

Du ser ut precis
som på den gamla, goda tiden.

Men det ska man inte
låta sig luras av.

Petitesserna, småförtreten-

-förändringar i vardagen,
barnens många oförskämdheter...

Ja, och mina cigarrer...
De har varit nästan lika talrika som...

Allt det har ibland kunnat slå ut dig.

Men de stora händelserna...

...de verkliga utmaningarna-

- när världen föll samman
och huset flög i luften -

-så var du som en klippa,
lugn och samlad.

Något som vi andra
kunde klamra oss fast vid.

I dag kan vi gott avslöja
att Maude är stark som en elefant-

-bakom sitt ömtåliga yttre
i herr Jørns modeller...

Maude säger
att den här är gjord av Daniel Skjern.

Men bakom denna ömtåliga fasad
bor en stark person-

-som nu i 25 år
har varit själen i detta hus-

-och meningen med mitt liv.

Måtte det bli så också i framtiden.

Jag tycker att vi ska utbringa ett leve
för min silverbrud Maude.

Varsågod.

Det skulle man också uppleva.
Att de inte bara satt där-

-utan att direktören höll tal för dem.

Jag glömmer aldrig
er son Daniel från den kvällen.

- Jag önskar honom allt gott.
-Tack, herr Stein.

Er bror har en vacker
och duktig hustru.

Ja.

Mads han har allt.