Original subtitles

Misse ska gifta sig på sin mors bröllopsdag den 2 april-

-för magister Andersen har planer för de 300000 hon ärvt efter modem.

Annars hade pengarna gått till de två bröderna Varnaes.

Den enskilda egendomen är Misses när bröllopsklockorna ringer.

Olagligheterna frodas iden polislösa tiden.

Vaktmästare Boldt blir överfallen och bestulen på svartabörskassan.

Mads Skjern ber Jørgen Varnaes köpa gårdsägare Antonsens gärd-

-vid Varpemark Huse för den facila summan 60000 kr-

-och sen sälja gården till Mads för 70000 kr.

Agnes har köpt Katrines hus och vunnit sitt vad med Mads.

Mads och Ingeborg får besök av en dansk i tysk uniform-

-som ger Ellen en sista hälsning-

-från hennes biologiska far Holger som har stupat vid ryska fronten.

Elisabeth får besök av Iben-

-som talar öppet om sitt dåliga äktenskap med Kristen.

Ulla Jacobsen, som har varit bankdirektör Varnaes älskarinna-

-ska gifta sig med Poul Christiansen, banktjänsteman och motståndsman.

Han blir skjuten av tyskarna efter en vapenhämtning den 2 april.

Kristen och dr Hansen tvingas gå under jorden-

-och Elisabeth flyttar hem till systern Maude.

De hör om Hitlers död och samma dag berättar Misse-

-att magister Andersen också gått hädan samtidigt med Führern.

Maj-juni 1945

- Gud, är det middag här? -Först bröllop, sen begravning.

Håller ni gravöl för honom?

Du ska se huset. Vi får dusch och fem rum!

Helle!

Den vet till vem den ska gå.

- Vad heter den? -Gubben kallade den Max.

- Vad dog Andersen av? -Det kan ingen komma på.

Då är väl änkan helt till sig. Hon har aldrig varit riktigt klok.

Var inte så säker på det.

Ursäkta.

Vi kan nog säga varsågoda då, så att vi hinner höra London.

Hans Christian, det är nån som fortfarande äter.

Vi kan ju höra sändningen genom dörren.

Om det passar sig en dag som denna.

Jo, det händer ju så mycket konstigt.

- Frederik dog samtidigt som Hitler. -Ja, er lycka blev så kortvarig.

- Nu är vi båda änkefruar. -Ja, precis som lilla mor.

- Kommer ni hem med tåget i kväll? -Vi stannar. Det är en del att dryfta.

Oscar och Margrethe ska ligga hos mig.

- I onkel Frederiks sovkammare. -Som Oscar ska ärva.

- Vad säger de från London? -Det låter som det vanliga.

Nu kan vi nog säga varsågoda då.

...hade gått i land på Falster.

Alla dessa rykten är helt grundlösa.

I natt utkämpades våldsamma strider på Köpenhamns gator.

Runt de tyska kasernerna hördes artillerield.

I Dyrehaven och på torget framför Gentofte rådhus-

-hade tyska trupper utkämpat reguljära inbördes strider.

Vi två måste...

I detta ögonblick meddelas det att Montgomery har upplyst om-

-att de tyska trupperna i Holland, Nordvästtyskland och i Danmark-

-har kapitulerat. London här. Vi repeterar:

Montgomery har i detta ögonblick meddelat att de tyska trupperna-

-i Holland, Nordvästtyskland och Danmark har kapitulerat.

Danmarks frihetsrad har följande proklamation till det danska folket...

- Det var det. -Är det du eller jag som gråter?

- Det skulle lilla mor ha fått uppleva. -Nu får vi tillbaka vår dr Hansen.

- Och många andra. Inte sant, Vicki? -Löjtnanten kommer hem från London.

- Vem är Löjtnanten? -Fru Varnaes trevlige bror.

Och herr Stein. Och vi behöver inte dricka det vidriga kaffet.

Nu kan jag avslöja vad jag har sparat.

Trist att det händer i dag. Det är ett par detaljer jag vill diskutera...

Inte nu väl?

Det var onkels sista vilja att olika sidor skulle kommas ihåg.

- Att Emanuel inte kunde vara här nu. -Och onkel Frederik!

Så skulle det nu inte vara.

Jag bad damerna och Laura att komma upp.

Och vem befann sig i köket som på den gamla goda tiden?

- Nu kommer Lauritz nog hem. -Då ligger där ett hus.

- Får jag champagne? -Ja, två droppar.

Ulrik och Regitze - vi måste prata med dem. Och Mammy.

Det hindrar väl inte att vi kan mötas i morgon?

Jag tycker att ni ska tala med Misse.

Jag längtar efter citroner.

Kan ni inte säga när? Gratulerar då, fröken.

- Bon med det! Ut med det! -Men Hans Christian då...!

De tänder bål på andra sidan fjorden.

De tänder bål på andra sidan fjorden.

Om vi fick lov så kunde vi gå ut och se vad de gör på gatorna.

- Ja! -Roa er ni.

Det är viktigt, fröken. Ni talar med Mads Skjern.

De är nog inte alls hemma. Du ska väl inte stå där hela kvällen?

- Jag måste tala med Ellen. -Det händer inte Ellen nåt ikväll.

Vad hittar de på efter det som står om Lamborg i de illegala tidningarna?

- Det nedärvs väl inte till svärdöttrar. -Vi vet inte vad folk tror.

- Skål, Mads. -Skål

Kom och titta. De tänder bål.

- Nu svarar de inte ens. -Om du ringer igen går jag till sängs.

- Hon måste veta att hon har oss. -Det vet hon förhoppningsvis också.

- Kristens fru har varit hos henne. -Iben står på rätt sida.

- Hon är inte betryggande sällskap. -Vad är betryggande sällskap?

Är du det?

- Kan nån öppna? -Ja, Laura.

De andra har gått ner för att se mörkläggningsgardinerna brinna.

- Vad i all världen! -Ja, återuppstånden från de döda.

Det står en där ute som vill hälsa på dig.

- Nu flyttar er syster väl hem igen? -Ja, dessvärre.

Jag vill tala med er.

- Om min onkels sjukdom. -Ja, jag beklagar.

- Ni har väl sett till honom? -Nej, jag har tyvärr varit bortrest.

Kan du inte lägga ner vapnen när du omfamnar en dam?

Förlåt, Elisabeth. Självklart.

Åh, ursäkta. Det är ju en ovanlig kväll.

Ja, i alla avseenden.

Ni måste också komma in och fira befrielsen.

Kom.

Champagnen har vi dessvärre druckit.

Vi trodde att ni och dr Hansen var långt härifrån.

Så långt var det väl inte.

Vi residerade på vinden på Brydesø, så vi drack champagne med baronen.

- Ni kunde ha tagit med honom hit. -Han hoppade av hos min bror.

- Det är skönt att ha vänner i kväll. -Det var bra att du kom, Carl.

- Tänker du på champagnen? -Vad annars? - De höga glasen, Mads.

Stort A i att hitta glas.

När vi bara drack lättöl och läsk var allt mycket enklare.

Se till att öppna flaskan. Vi går ut.

Tack. Banken är annars stängd.

Jag har också underrättat mig om att min skola är stängd.

- Gatorna är fulla av människor. -Kommer inte Misse?

Jag tyckte att det var bäst att diskutera man och man emellan.

- Vad är det ni vill tala om? -Min onkels testamente.

- Det finns inget testamente. -Det kan inte stämma.

- Onkel sa alltid att vi skulle ärva. -Ja, när han var änkling.

Innan han gifte om sig diskuterade vi hans sista vilja och jag förstod...

Att ni skulle bli ihågkommen för de medel han gifte sig till också.

Det är enskild egendom. Er onkel och tant hann inte upphäva det.

Då er onkel gifte sig här på sluttampen så ärver änkan.

Er onkels förmögenhet är ju inte överväldigande.

Er tant kommer säkert ihåg er när hon själv har gått bort.

- Men hans pension? -Den bortfaller.

Men er tant klarar sig. Hon är en förmögen kvinna.

- Vem ska då ärva henne? -Det beror på vad hon bestämmer.

Hon är ju inte vid sina sinnens fulla bruk.

Hon är lite kuvad av sin salig mor.

Onkel Frederik antydde att modern hade bestämt att ni två skulle ärva.

Ja, det har vi också hört. Men vi la ingen större vikt vid det.

- Ni har inte rent mjöl i påsen. -Det får ni förklara närmare.

- Det finns flera mystiska punkter. -Vilka, herr Andersen?

Förhalningen så att min onkel inte fick skriva sin sista vilja.

Vi har inte levt i ett effektivt samhälle de senaste åren.

Det tycks mig som om min onkel har dött under mystiska omständigheter.

Han var en gammal man och fick lunginflammation.

Då stod han inte under Läkarbehandling.

- Änkan har väl en förklaring. -Frågar man i öst, svarar hon i väst.

Men polisen kommer väl tillbaka när det har kaoset har lagt sig.

Till dem tänker jag vända mig, som saker och ting ser ut.

Vi har känt henne länge och hjälper gärna till.

Jag förbehåller mig min ställning.

Adjö.

Iväg, ut!

- Är vi klara nu? -Ett ögonblick.

- Vad är det? -Det finns en på Rosenstien 14.

- En angivare? -Ja. Och kollaboratör.

- Vad gäller det? -Ni hotade mig med tyskarna.

Jag hotade era ungar med örfilar!

- Han har också hyrt ut till tyskarna. -Viggo har aldrig gjort nån nåt!

Viggo!

Tyskkärring!

Svin!

Svin! Svin!

- De ligger inte på latsidan, va? -Det måste ju rensas ut.

- Auf Wiedersehen. -Ja.

Auf Wiedersehen.

Kära nån då!

Trädgården är befriad. Jag sa nyss adjö till gubben med hunden.

Det finns inget mer att vakta. BOPA har satt sig på fordonsparken.

- Fick du tag på Skjold Hansen? -De har hämtat honom, enligt frun.

- Frihetskämparna förde bon honom. -Det är inte möjligt.

- Vad sa hans fru? -De slog in en ruta också.

- Vad ska det föreställa? -Det ska jag ta reda på.

Där står han.

- Vi har tagit dem på listorna. -Han i badrocken då?

- Han är angiven. -Av vem?

Eigil, kom hit.

- Vem har angivit Skjold Hansen? -Min kusin. Han har hotat honom.

- Vem är din kusin? -Cykelsmeden... Nielsen.

- Han har alltid varit oförskämd. -Det har din kusins ungar också.

Vänd er om, herr Skjold Hansen. Det är Elisabeth Friis. Kom nu.

- Hur länge har Eigil varit med? -Inte så länge. Vi har fått många nya.

Herr Skjold Hansen, vi kom för att hämta er.

Nåt är galet.

Det var ett missförstånd. Följ nu med oss.

Få hit en ambulans!

Vi tog tåget in för att se honom i Brigaden - så är han i Stockholm!

- Har han ringt? -Ja, till Boldt.

- Han kommer väl förr eller senare. -Jag ville gärna Visa honom huset.

Och pojkarna ville ha sett honom som hjälte.

- Har ni gäster? -Ja, fru Skjold Hansen är här.

De sa att han fick ett slaganfall.

- Hur är det med honom nu? -Han har tagit ner armarna.

Han höll dem så här. Ingen kunde få honom att sluta.

- Men Iben kan få honom till allt. -Då var det bra att ni kom, Iben.

Jag skulle ändå hämta de sista sakerna. Hur är det med dig nu?

- Bra, tack. Nu har skolan börjat igen. -Han tysken dyker väl upp igen...

- Han är i Hollywood, så... -Det är långt, men man vet aldrig.

- Det angår inte dig, mor. -Så säger hon till sin mor.

- Din mor menar ju väl. -Ja, hela tiden.

Han mår bättre. Det ska nog ordna sig.

- Han har helt förlorat fattningen. -Det går nog över, Iben.

Dr Hansen sa att förlamningen hade släppt.

Jag får aldrig tillbaka min goda gamla Viggo.

Du ser ut att må bra igen.

De är så snälla mot mig, Kristen.

Om det är nåt vi ska göra, ska du bara säga till.

Nej, nej, det behövs inte. Nej... Jag vill ogärna vara till besvär.

Du är väl ute om ett par dar.

Vi får se, vi får se.

- Med hänsyn till konsortiet... -Konsortiet?

Åh ja... Det har jag helt glömt.

- Tyskarna har utrymt området. -Jaså, har de det?

- Det blir kanske efterräkningar. -Nej, de har alltid betalat, tyskarna.

Ja... Jag menar från den danska staten.

Ska jag inte få tag på advokat øster?

Allt går som det ska, Kristen.

För Musses skull? Och de andra konsortiemedlemmarna då?

De andra? Ja, de får klara det.

Tack i alla fall, Kristen.

- Iben har varit här, va? -Ja, fars Iben.

Hon vill ha en ridskola.

Nu ska jag se till att de här sätts i vatten.

- Om det inte är till för ston besvär. -Inte alls.

- Sköt nu om dig, svärfar. -Tack för besöket.

- Har han kommit över det? -Nej.

- Är han helt utom sig? -Om det bara var det.

Förbered er på en mindre chock...

Han har blivit väluppfostrad.

Det kan Esther ta hand om. Följ du bara med in.

- Jag har fört vår dotter hem. -Du låter som ett drama av Ibsen.

- Ellen har upplevt hemska saker. -Pappa är nog mest chockad.

- Jag får packa upp klänningarna. -Efteråt äter vi lunch.

- Sitter Lamborg kvar? -Ja, men Mogens fick gå.

- Men villan förlorar de ändå. -Lamborgs villa?

Ellens och Mogens också. Allt utom Ellens enskilda egendom ryker.

- De kan väl inte ta Mogens villa. - Den ägs ju av Lamborg & Lauersen.

- Det var ju en bröllopspresent. -Detta hus ägs av Skjerns Magasiner.

- Du får väl inget konfiskerat? Jag? Nej.

- Mogens, var är han? -Han skulle ordna olika saker.

- Han kan komma med tåget. -Skulle du inte ha väntat med taxin?

Eller skulle inte stanna där en minut till.

Mogens mor har suttit och jämrat sig hos dem sen i lördags.

Hennes man har åkt dit som kollaboratör.

Hon har ju vetat var pengarna kom från.

Det visste vi ju också, Mads.

- Och vad nu? -Jag ger Mogens jobb på fabriken.

- Han är ju ingenjör. -Bara han kan inordna sig.

- Om han inte kan då? -Vi får se.

Vi måste också hitta ett hus till dem.

- Har du talat med Ellen om det här? -Jag nämnde det, men...

- Hon ville inte tala om framtiden. -Men det ville du.

Ja, nu gäller det att komma vidare.

Goddag.

Hej, Fede.

Jag har beställt.

- Varsågoda. -Tack.

- Det ser ut som te. -Ja, det ryker.

Vilket lurendrejeri. Gav du henne inte receptet?

Fröken!

- Det där kallar jag inte te. -Det är gjort på äppelblad.

- Jag dricker inte te. -Herrn där beställd te.

- Jag sa hur Boldt gjorde. -Pilsnern är bara till mat.

- Jag ska äta dagens. -Och ni?

- Nej tack. -Då får ni en pilsner.

Och hunden måste vara på golvet.

Tyskarna har börjat trava hem med allt det de har roffat åt sig.

- Det blir en ordentlig promenad. -Jag såg gubben med hunden.

- Han hade tagit av stövlarna. -Tur att du inte ska trava så långt.

Det står som tur är nån och skjuter hundarna i Korsør.

Agnes!

- Det är inte jag. -Nej, det kändes annorlunda.

- Var är min fru? Hon bor här väl? -Hon är nere i den nya lägenheten.

- Hon bygger om. -Katrine Larsen?

Nej, fru Jensen. Hon äger huset nu.

- Och ni? -Jag arbetar åt fru Jensen.

Hjälper henne när hon har mycket att göra.

Det är min fru vi talar om? Hon med Knud och Aksel?

Ja, vem annars? Jag vet vem ni är.

'-Agnes! Agnes! -Här är jag.

Lauritz!

Riktigt kaffe. Fick ni det i Sverige varje dag?

Några fördelar måste det väl finnas med flyktinglivet.

- Har nån hört från Herbert? -Han är i Hollywood.

Nu kan han gott komma fram och erkänna att han hade fel.

- Vilka vann kriget och varför? -För att tyskarna fick stryk.

Var hade vi varit om inte Stalin hade hoppat in?

Det här är början på en ny tid.

Också här i Korsbaek. Också för oss, Lauritz.

Vi har längtat efter att du skulle komma hem. - Inte sant, pojkar?

Vi flyttar ner i vardagsrummet på måndag.

- Min fru har fått eget hus! -Det är ditt hus också, Lauritz.

- Jag vill leva och dö som proletär. -Vad är en proletär?

- En som inte äger nåt. -Sluta med ditt ryska struntprat.

- Ryska? Det kommer från latin. -De ska gå i latinskola.

- Vem säger det? -Fröken Mikkelsen. De är duktiga.

Ja, de har ärvt mitt goda förstånd.

Ja, jag har ju alltid varit dum i huvudet.

- Ja, då sitter vi här igen. -Men bara i två minuter.

Han kunde inte vänta med att ge er kaffe och choklad.

Bara herrskapet inte får en chock när de märker att det är äkta kaffe.

- Du ska väl tillbaka till järnvägen? -Ja, det ska du väl?

Kanske ska jag göra nåt annat. Partiet anställer mig kanske.

- Kan man leva av det i Korsbaek? -Nej, det blir i Köpenhamn.

- Lämnar du oss igen? -Hör på den lilla dumsnuten.

- Du och pojkarna ska ju med. -Med?

Kaffet smakar allt hemskare.

Jag tycker att frun ska smaka. Det är ett nytt märke.

Det kan inte bli värre än det förra.

Max? Var kommer du ifrån?

Herregud, din lille stackare. Tog de inte med dig till Tyskland?

Vad ska vi nu göra? Vem vill ha en som du?

Laura!

Kom, Max.

- Jo, Laura... Den gatan får ni lösa. -Vilken?

Det var ju kaffe. Har ni också förlovat er med en engelsman?

Nej, med en slags svensk. Agnes Jensens man.

Han hade med sig choklad också, fast den sparar jag till Helle.

Vad är det? Vi har väl inte fått råttor?

Nej, det är värre.

- Jag kan lika gärna säga det nu. -Ja, men vad är det?

Det är Max. Tyskens hund. Den måste ha hittat tillbaka.

Kom, Max.

- Åh, herregud... -Ja, en av Vår Herres varelser.

Den har varit bunden och har gnagt sig loss.

Det var tråkigt att han skulle komma hit.

Men frun... Nej, det går inte.

Vi kanske hittar nån som kan ta den. Fast den är visst inte helt renrasig.

- Det ska ni inte räkna med. -Helle är så förtjust i den.

- Som pojke hade jag också hund. -Frun är ju inte van vid hundar.

Nej, landshövdingen hade inte hund.

Om jag hade mitt eget så hade jag haft hund. Men det har jag ju inte.

Det tar vi ställning till i morgon. Om ni kan ha den i natt.

Ja, frun kommer som tur är inte så ofta ner till köket.

Godmorgon.

- Herr Stein har kommit tillbaka. -Herr Stein?

Han kom och satte sig och sa att han inte vill ha nån uppståndelse.

Men han har kaffe med sig.

- Av alla fröjder är detta den största. -Behöver man mig fortfarande?

Det har era kollegor visst redan sagt till dem. Ni kan inte undvaras.

- Jag hade väntat mig er man också. -Nej, Viggo går och sköter rosor.

- Och huset är ju mitt. -Jag vill överta det till min dotter.

Det var en himla röra... Att stå utan tak över huvudet.

Min dotter kommer aldrig att stå utan tak över huvudet.

Men villan Rosenstien 14...

Mot avtalad hyra övertar ni hyres- rätten till boningshuset på Havgården.

Jag förmodar att er man själv ordnar kontraktet.

Jag vet inte om det intresserar Viggo. Allt är så märkligt.

"Det får du bestämma, Musse" säger han. Så har Viggo aldrig gjort förr.

Nej, min bror har berättat om det.

Det här liknar inte alls er man.

Nej, han är inte den gamle Viggo längre.

Ni kan söka om ersättning efter det övergrepp som har förvandlat honom.

Kanske kan advokat øster...

Det är det hemska. Viggo vill inte. Han säger att han har det bra nog.

Det finns en sak till att ta ställning till...

Han får väl inte behålla pengarna som han tjänade på uthyrningen.

- Det struntar han också i. -Det är ju en tragedi.

Han fick lyckligtvis överfört lite till mig och Iben innan han blev konstig.

- Vad gör Iben nu? -Ni har väl hört att de ska skiljas?

Och ridhuset är bränt av tyskarna. Hon ska lägga pengarna på ett nytt.

- Hon vill bli beridare. -Det trodde jag var en man.

Det trodde jag också. Men sånt bryr sig Iben inte om.

Vill ni hälsa er man? Jag kan Iåta Jørgen Varnaes ordna kontraktet.

Jag frågade bankdirektören om jag fick avlägga visit.

Ni kan stanna på middag, herr Stein. Den här gången äter vi i matsalen.

Jag glömmer aldrig den kvällen.

Den kvällen betydde nåt för mig med.

- Var det konstigt att återse banken? -Nej, jag arbetade i Sverige också.

Men det är ändå skönt att vara tillbaka igen.

- Hur är det med lägenheten? -Goda grannar har sett till den.

- Och banken har betalat hyran. -Det fattades bara annat.

Många av de andra som har kommit tillbaka-

-kommer hem till lägenheter som är uthyrda.

- Och det är inte lätt att hitta nåt nu. -Det måste ju ordnas.

Det finns så mycket att ordna ju. Här har det också hänt en hel del.

Ja, banken har mist sin duktige ordförande.

Ja, konsuln. Men nu har vi ju fått murarmästare Jessen.

Jag trodde annars att Skjold Hansen ville ha den posten.

Min man föredrog Jessen. Ni har hört hur det har gått för Skjold Hansen?

Det berättade Kristen Skjern. Jag var på visit hos honom och fru Larsen.

- Ni vet väl hur jag kom över? -Herr Skjern kom med er present.

Som ni ser kastar den glans över min krigsgarderob.

Ni är lika elegant som alltid.

Det är min mans kostym. Den är vänd och sydd hos Skjerns.

- Så mycket har förändrats. -Ja...

- Och ni har fått hund, ser jag. -Hund? Nej.

Var i all världen kommer den ifrån?

Laura? Den där... Är det inte tyskarnas hund?

- Jo. -Var kommer den ifrån?

Den kom springande tillbaka. Annars hade de skjutit den i Korsør.

- Hur länge har den varit här? -I ett par dar. Den stör ingen.

- Vi kan ju inte... -Helle tycker också om den.

Men vi kan ju be veterinären komma och skjuta den.

Då har den i alla fall levt fyra dar längre.

- Ännu ett av krigets offer. -Varför kommer den just hit?

Det har bankdirektören och jag redan frågat den.

Vet min man också att den är här? Jag får inget höra.

Det var inte meningen att den skulle springa i huset innan vi fått iväg den.

- Vem vill ha en blandrashund? -Det hade jag.

Om jag hade haft mitt eget. - Kom, Max.

Det vore just snyggt om hon återigen fick idén att flytta.

Hon tycker ju om hunden och känner sig kanske ensam ibland.

Din lilla skitunge!

När vi är på Näset kan du bo här och sköta arbetet på fabriken.

Första året får du och Ellen pengar så att ni kan leva ståndsmässigt.

- Sen får vise hur det blir med lön. -Tack så mycket, svärfar.

Ellen, vill du inte höra vad vi har bestämt?

Du har bestämt. Nej, jag struntar i det.

Här är papperna på huset.

- Det handlar om dig och din man. -Jag hade hellre stannat i Köpenhamn.

- Ni måste ju leva också. -Om jag hade börjat studera...

- Det kan man inte leva på. -Du med dina vanor...!

För tillfället kan ni göra som det passar er. Man vet ju aldrig.

Där fick jag dig, din lille skurk.

Tack. Ja, då får Ellen och givetvis också du en bra stan.

- Jag ska göra mitt bästa, svärfar. -Ja...det hoppas jag.

- Laura? -Ska mer upp?

Nej, herr Stein har gått. Vi skulle hälsa och tacka för en god middag.

Han är ju van från Sverige.

- Vi kom för att tala om hunden. -Ja, det tänkte jag väl.

Har den blivit tvättad efter...?

Den är renare än den sista husan som frun skaffade till mig.

- Jag kunde ha sparat vattnet. -Det är inte bortkastat.

- Du ser fin ut. -Fin nog att bli avlivad.

Det var det som jag ville säga... som min fru ville säga...

- Om ni vill ha den... -Vad, då?

Då kan den stanna. Här i köket och i en rum.

Då tackar vi så mycket, jag och Max.

Max? Det är ett hemskt namn.

Vi kallar den Pax. Det är också mer passande, om Laura inte är emot det.

Bankdirektören kan ju fråga hunden.

Kom, Pax.

Ja... Då är det antaget!

Där ser du. Allt ordnar sig.

Klockan är halv tio. Vem kan det vara?

Det är Misse. Hon är fredlös i sitt eget hus.

- Den onde mannen har varit här igen. -Det är magister Andersens nevö.

Misse, du behöver en styrketår. - Ska du ha, Maude?

- Han har inte rätt till en krona. -Det är om Frederiks sjukdom.

- Det kräver väl inte en advokat? -Var det för att ni inte ringde doktorn?

Då hade det nog kommit fram hur Lunginflammationen började.

Det började väl med en förkylning. Det är inget ont i det.

Nej, inte i det...

Men det hände ju på balkongen.

- Den natten, ni vet... -Nånstans måste man bli förkyld.

Om en doktor hade kommit hade Frederik sagt hur länge han stod där.

- Det är hans eget ansvar. -Jo...det var hans eget fel.

Men det var ju jag som låste dörren-

-när han gick ut för att be om nattro.

- Låste du ut honom på balkongen? -Men varför?

Det är ju det jag inte kan berätta. Sånt talar man inte om.

- Slog han dig? -Nej, det gjorde Frederik inte.

Han gjorde det som var mycket värre.

Nåt man inte kan säga till en herre.

Om jag går ut, kan du då säga det till Maude?

Jag vet inte... Jag vill ju inte skrämma din fru.

Hon visste ju inte vad som gömde sig i Frederik. Lika lite som jag.

Utåt var han ju mycket respekterad.

- Vi respekterade nu er mest, Misse. -Gjorde ni?

Du kan lugnt berätta det. Vi förlorar inga illusioner.

Om du då vill gå ut, Hans Christian.

Ja, då drar jag mig tillbaka.

- Jag vill ogärna ge er en chock. -Det gör ni inte.

- Har ni gjort nåt dumt, Misse? -Nej, men Frederik.

- Han blev som ett vilddjur. -Hur då?

När jag hade lagt mig i mors säng-

-kom han in till mig i nattskjorta.

Han ville upp i sängen till mig. I lilla mors säng!

- Precis under hennes bild. -Och?

Bäst som jag brottades med honom började de skjuta-

-bona vid pensionatet.

- Frederik var lyckligtvis så nyfiken. -Så han skulle ut på balkongen?

Då sprang jag dit och stängde dörren och vred om nyckeln.

- Och hur länge stod han där ute? -Tills det började bli ljust.

Det hade ju sett underligt ut i regnet.

Då har han stått i sex sju timmar!

Till sist satt han ju ner. Men han var helt lugn när jag fick in honom.

Sen gick han ju inte ur sängen.

Sin egen. Den Oscar ska ha nu.

Stackars Misse.

- Och ni som så gärna ville gifta er. -Ja, nu är det överstökat.

Jag tror att det var Gud som räddade mig.

Ja, Gud och lilla mor.

Jag bad hela tiden till dem bägge två om att nåt skulle hända.

Och så sköt de på andra sidan gatan.

Ja, de dödade en ung man från den andra banken.

Ja, det var ju sorgligt. Men vad hade annars hänt med mig?

Ja, nu tror jag ändå... Nu kan väl Hans Christian komma in?

Hans Christian!

Jag tror faktiskt att jag tar nåt, om du häller upp ett glas.

- Det här? -Helst nåt starkare.

Ja, vem hade trott det om Misse Møhge?

Min fru var ju lite chockerad.

- Kan det hända Misse nåt? -Inte om vi håller mun.

Nevön talar om att gräva upp onkeln.

- Det visar ingenting. -Ni frikänner henne alltså?

- Hon är ju bara sin mors dotter. -Ja, tant Møhge...

Nu talar man ju om att stan ska ge henne ett monument.

Vänta på mig.

Jag har plundrat ställningarna på de sorgliga resterna.

Det kan alltid användas på Näset.

- Har ni fått hund? -Teoretiskt sett är den Lauras.

Regitze kommer hem i morgon med en engelsk wingcommander.

Det gör Daniel också. Jag var i butiken för att piffa upp mig.

Vilket fint hus. Du har inte sagt att du kom från ett sånt fint hem.

Det här är min syster Ellen. - Det här är Jim Donaldson.

Goddag.

Han glömde också berätta om sin vackra syster.

Kom och hälsa på hennes man.

- Mogens Lamborg. Angenämt. -Ni kan skatta er lycklig.

- Vår lillebror Erik. -Håll mun!

- Goddag. -Goddag, unge man.

- Välkommen, jag är Daniels mor. -Daniel har berättat allt om er.

- Men annars har allt varit hemligt. -Fråga honom om en tur i jeepen.

Håll er borta från jeepen, pojkar!

- Det är en magnifik utsikt. -I kväll ser ni många bål vid fjorden.

- Så firar vi midsommar. -Hur länge stannar din vän?

- Jim har fyra dars tjänstledigt. -Då följer ni väl med till Näset?

- Jag har lovat att Visa Jim Korsbaek. -Det klarar man på en timme.

- Det får Jim bestämma. -Va?

Ni kan se det som finns att se i Korsbaek på en timme.

Då kan ni följa med till sommarhuset i stället för att ha tråkigt här i stan.

Vad bra engelska Ellen talar.

Låt Daniel och hans vän bestämma vad de vill göra. Om Jim vill se stan.

Om ni kör visar jag er Korsbaek på en timme.

- Om ni inte har nåt emot det. -Varsågod.

- Gör som du vill. -Kom.

En timme.

- Då den står här. Ska du ha, svåger? -Nej tack.

Det är för jäkligt. De ville inte ha med mig i jeepen.

- Låt nu de unga roa sig. -Kan du inte sköta dig själv?

Är det nåt?

Intresserar du dig inte överhuvudtaget för vad som händer här i huset?

Text: Prima Vista (Redigering: BL)