Original subtitles

EN GÅNG I TIDEN

Alla juveler av den här storleken har en defekt.

- En defekt? - Den minsta defekt, Ers Excellens.

Stenen har en pytteliten fläck.

Den liknar ett djur.

- Ett djur? - En hoppande panter.

En rosa panter.

Kom hit, Dala.

En gåva till din far från hans folk. En dag ska den bli din.

Världens vackraste diamant.

UNDER TIDEN

Tack. Glöm inte bort att lämna tillbaka kläderna.

- Matta eller blanka bilder? - Jag vill ha dem bums.

Ett geni får inte jäktas.

Jag jäktar.

Och glöm inte bort kläderna.

Vad gör du?

Var är alla?

- Kom ut. - Vem är det?

- Kom ut, annars slår vi in dörren. - Ett ögonblick.

- Kan jag hjälpa er? - Var är han?

- Vem? - George Lytton.

Han är skyldig mig 40 000. Ingen blåser Big Joe.

Jag är fotograf, inte inkasserare. Jag fotade honom precis.

- Vad då för foto? - Ett examensfoto.

- Vad? - Examen.

Ta honom!

UNDER TIDEN

"Fantomen" slår till igen. Juveler för en halv miljon stulna.

De är värda en halv miljon, men vi nöjer oss med 300 000.

Jag ska göra mitt bästa, men de är svårsålda.

Du stannar här. Följ med mig!

Kom.

Varsågod.

Hon åker ner.

Vi måste hitta den där kvinnan.

- Vad sa du? - Vi har inte mycket att gå på.

Cirka 1 70 cm lång, svart hår och en ljusbeige kappa.

Hälaren kom undan. Han hade kanske pratat.

- Vi fångar honom. - Vi måste göra det.

Kvinnan är vår länk till Fantomen.

- Er fru är här, inspektören. - Visa in henne.

Det var allt, Henri.

- Hej, min älskling. - Min ängel.

UNDER TIDEN

Hur mår du, Amber?

Vad trevligt att ni kunde komma, hertiginnan.

Hur står det till? Hej, älskling.

- Du känner väl Monica? - Du var strålande i din senaste film.

- Vad sa han? - Han vill att ni träffar hans kusin.

- Hans brylling. - Det var ju en annan sak.

- Vem är det där? - Prinsessan Dala.

Ursäkta mig.

Miss Angela Dunning.

Ers Höghet?

REBELLER KRÄVER ATT PRINSESSAN ÅTERLÄMNAR ÄDELSTEN

Ers Höghet.

Ni kan inte ana vilken ära det här är.

Alla längtar efter att få träffa er.

KIDNAPPA I MORGON!

God morgon, Ers Höghet. Ni åker skidor bra.

Tack.

Hjälp!

De tar min släde. Amber...

Min hund.

Låt mig sköta det.

- Vad hände? - Jag vet inte.

En man med en pistol tog släden och Amber.

En underbar chans att ha lite semester.

Ursäkta, mitt ben sitter fast. Jag ber om ursäkt.

Vet du vem det där var? Det var sir Charles?

- Sir Charles Lytton. - Verkligen?

Inspektör Clouseau. Det här är madame Clouseau.

Förlåt, älskling.

- Det gör inget. - Ursäkta mig.

- Du är fantastisk. - Ja, du säger det.

Tänk att du klarar dig på en polismans lön.

Hur många får hushållskassan att räcka till en minkpäls?

- Det är inte lätt. - Du är motsägelsefull och åtråvärd.

Jag är bara en förälskad kvinna.

Förlåt, älskling.

Det gör inget.

Gjorde jag dig illa?

- Ingen fara. - Säkert?

Jag är så ledsen, älskling.

Jag måste tala lite med hotellchefen.

Jag kommer tillbaka så fort jag kan, älskling.

- Hur gick det? - Perfekt.

Kom in.

Prinsessan Dala är bekymrad över era skador.

Hon bekymrar sig alldeles i onödan.

Då vill ni kanske komma på middag i hennes chalet i kväll.

Jag kommer med förtjusning.

Ni känner redan signor Tucker från Lloyd's i London.

- Ert företag försäkrar Rosa pantern. - För en halv miljon pund.

Vi tror att Fantomen kommer att försöka stjäla Rosa pantern.

Men när han gör det, är jag på plats.

Ni tror alltså att Fantomen är en av miss Dunnings gäster?

Det är min teori. Jag vill ha alla gästers namn och rumsnummer.

Givetvis.

- Har prinsessan juvelen med sig? - Hon sa att den var i säkert förvar.

- Är den inte här, är den i villan i Rom. - Mina män bevakar villan.

Med såna åtgärder, hur kan Fantomen lyckas?

Han har lyckats i 20 år, trots de åtgärderna.

Han får inte underskattas.

Han är världens slugaste brottsling.

- Och ni har aldrig sett honom? - Jo, en gång.

För fem år sen fångade jag en skymt...

Ursäkta mig. Jag fångade en skymt av honom när han flydde.

På sätt och vis måste man beundra honom.

Hans unika sinne för dramatik.

- Han vinkade faktiskt adjö till mig. - Fascinerande.

Men den här gången ska jag vinka adjö till honom när åker i fängelset.

God kväll.

Hennes Höghet kommer strax. Något att dricka?

En konjak, tack.

- Ers Höghet. - God kväll, sir Charles.

Några nyheter om den lilla hunden?

De begär nog en lösesumma.

Jag är tacksam för er insats.

Det var ingenting.

Slå er ner.

- En drink? - Jag dricker inte.

Aldrig?

Jag har inget behov av verklighetsflykt.

Inte jag heller, men min verklighet har en knapp i västen.

- Å andra sidan, så röker jag inte. - Det är en ful vana.

För alla fula vanor som vi älskar. Lechaim.

Förlåt?

Det betyder: "Skål och tack för inbjudan."

Det är inte ofta jag dinerar ensam med en vacker prinsessa.

Då måste jag göra er besviken.

- Men jag trodde... - Vi ska äta middag, men inte ensamma.

Äntligen! Vi har pulsat genom snön.

Så bedårande av er att bjuda in mig.

Cortina kan inte bli bättre.

Hej, min kära pojke.

Rör inte en muskel, älskling.

Är han inte underbar? Vilken uppoffring ni gjorde.

God kväll, sir.

- Kan jag få en cigarett, älskling? - Givetvis.

- Varsågod, raring. - Tack.

- Ja, sir? - Whisky med is.

Märkligt.

Tack.

- Ingen orsak. - Tack så mycket.

Jag söker min farbror, sir Charles Lytton.

- Älskling. - Vill ni ha lite vatten?

- Håll händerna ovanför huvudet. - Och luta dig framåt.

- Förlåt, älskling. - Hur gick det?

Hur gick det, älskling?

- Jag kommer strax. - Ja, älskling.

Varsågod.

Hon har fått en hosta i halsen.

Det visade sig att hon var en man.

Det är sant.

Ers höghet, ni måste låta mig hålla ett party för er.

Det skulle överglänsa alla andra partyn.

Hennes Höghet har säkert andra planer.

Inte alls. Det låter kul. Bjuder ni sir Charles?

Charles ska till Capri och svira. Han har sina egna partyn.

Jag har läst om dem.

De är underbara. Vi kallar honom Jonglören.

Han kan hålla tio flickor i luften samtidigt.

- En modern Don Juan. - Just det.

En skillnad dock. Don Juan klättrade upp på balkonger och duellerade.

Han gjorde allt för att hålla sina kvinnor åtskilda.

Charles kör en Ferrari, har egen nyckel och förhandlar kollektivt.

- Men de har en sak gemensamt. - Vad då, Ers Höghet?

- Det låter jag vara osagt. - Charles kan ta det.

- Alla pikar honom. - Säg det bara.

En medelålders ungkarl som aldrig velat bilda familj,

och som gör erövring efter erövring,

försöker bara bevisa nåt som han aldrig kan bevisa.

- Och vad är det? - Att han är en man.

Ni skämtar.

- Det är ett komplext faktum. - Nå, Charles?

Den teorin är en sliten freudiansk klyscha.

- Men sann. - Jag har aldrig gått i terapi.

Ni går till sängs. Det är ert problem.

Härligt med en kunglighet som är så kvick i repliken.

Har du inte svar på tal, Charles?

Benet värker. Ursäkta mig.

- Det var som tusan! - Otroligt.

- Benet? - Jag har inte den blekaste.

Det finns en första gång för allt.

Simone!

Jacques, jag fryser fortfarande.

Kan du hämta en filt till?

Visst, älskling.

Så där ja.

Lyset, Jacques.

- Vad är det? - Det hjälper inte.

Ett glas varm mjölk kanske gör det.

Det är för sent för rumsservice, raring.

- Ja, vad dum jag är. - De har gått hem.

Det kvittar.

Du förstår...

Om min lilla duva vill ha ett glas mjölk, så ska hon få det.

Om jag så måste tvinga dem att öppna köket.

Hon ska få mjölk vart hon än går - varm eller kall.

- Varm. - Jag sa ju det.

Sätt i den.

Jag måste prata med dig, älskling.

Jacques är och hämtar mjölk. Jag har bara en kort stund.

- Låt oss ta väl vara på den. - Sluta!

- Det var din idé. - Men du är fel...

Fel man? Trodde du att jag var...?

Jag trodde att du var den du är. Jag är för impulsiv.

Det här är inte rätt sätt...

Kanske en annan gång.

- Varsågod, min älskade. - Tack.

Det var allt de hade.

De har usel service. Jag fick tjata till mig det där glaset.

Min älskling... Min underbara älskling.

Vad är det?

Dina fötter är som istappar. Gick du upp ur sängen?

Givetvis inte.

Värm upp dem på mig.

Det är prinsessan Dala. Vill ni komma över på en drink?

- Jag vill att vi ska vara vänner. - Jag skulle gärna komma...

- Men jag har för ont i benet. - En annan gång.

Kom hit i stället. Det gör bara ont när jag går.

Om ni står för gåendet, står jag för drickandet.

Om det nu inte är opassande att besöka en man på hans rum.

Jag är där om fem minuter. Adjö, sir Charles.

Jag vet inte vad som är fel. Jag är rena nervknippet.

Vi har löst det problemet förr.

Du ska väl inte... Det behövs inte.

Lugn, jag ska vara varsam.

- Säkert? - Det gör alltid susen.

Så varför inte i kväll? Slappna av och låt mig sköta det.

- Ja, älskling? - Det är ingen bra idé.

- Hjälper det inte? - Tyvärr inte.

Jag tar nog en sömntablett i stället.

Jag hämtar en.

Ta en du också. Du kan behöva vila lite.

Ja, det låter bra.

Varsågod, min älskling.

Tack, min ängel.

Min stackars Jacques.

Har man sett en Stradivarius, har man sett alla.

Jag insåg inte att det var så sent.

Sätt er ner och slappna av. Ta ett glas champagne.

- Jag dricker ju inte. - Champagne räknas inte.

Det är minimalt med alkohol och maximalt med trevnad.

- Det är ändå emot mina principer. - Det bryter isen.

Ni läxade upp mig ordentligt i kväll.

Er analys var insiktsfull.

- Ja, men oartig. - Varför gjorde ni det?

Jag har svårt för beryktade män som ni.

Ni har också ett rykte. Jag är kanske mer omskriven,

men ni har också skapat er en viss image i pressen.

- Jag vet. - Så är ni det?

- Vad då? - Jungfrudrottningen?

- Jag är ingen drottning. - Det är bara ett halvt svar.

En viljestark härskare som sitter i sitt elfenbenstorn,

orörd, ogift och oåtkomlig?

Hade ni känt min far, hade ni förstått mig.

Han var envåldshärskare. Han styrde sitt folk med järnhand.

Men han gav mig en vit ponny när jag fyllde fem.

Han hade fel i mycket,

men han grundade sina beslut på traditioner.

Med en västerländsk uppfostran är jag lite av en paradox.

Och ytterligheterna krockar ibland.

Drick lite champagne. Det gör susen för ytterligheterna.

Nya vänskaper brukar växa fram.

- Litar ni inte på mig? - Nej.

- Är ni rädd? - Nej.

Jag var tre år när jag red på min första elefant.

Jag var sex när jag åkte på min första safari.

Frasari.

Vilddjursjakt.

Och jag var tio när jag sköt min första tiger.

Men jag glömmer aldrig min fina lilla ponny.

När sköt ni honom?

Nu driver ni med mig igen. Ni tycker inte om djur.

Lita aldrig på en man som inte gillar djur.

Och lita aldrig på ett djur som inte gillar folk.

Varför tycker ni inte om människor?

Jag gillar människor.

Det ska vara jag som inte gör det.

Gillar människor. Eller hur?

Vad ni än säger.

Jag säger det inte.

- Ni säger det, eller hur? - Jag sa det.

En sak till, ni sa inte sanningen.

- Om vad då? - Champagnen.

Jösses, vad ni ljög.

Ni sa nåt om ytterligheter.

Att det skulle göra susen.

Det gör mer än så. Mina läppar har domnat bort.

Jag känner dem inte. Är de kvar?

Låt mig se efter.

Ni nämnde inte det.

Det är lönlöst. Jag känner inget.

Fångad i er egen fälla.

Säg inte det utan läppar.

Jag är packad.

- Heter det så? - Ja.

Ni är en bedragare och en lögnare och ni tänker dra fördel av mig.

- Nej, det är vad ni tror. - Jag vet det.

Det är planen, inte sant?

Hälla i mig champagne, bryta ned mina hämningar... Buss på!

Ingen mer jungfrudrottning.

- Champagnen är slut. - Jag hämtar en flaska till.

Jag föredrar att vara vid medvetande under förförelseakten.

För en överraskning väntar er.

Jag har lågt uppsatta vänner.

Blir ni närgången bussar jag honom på er.

Uppfattat? Rör han en fena, hoppa på honom.

Där ser ni.

Ni är underlägsen. Vi är två mot en.

Jag struntar i att ni kan jonglera.

- Vad? - Jag sa inget.

Tog katten er tunga?

Tog du hans tunga?

Min vän har den inte. Så varför säger ni inget?

Jag kommer inte på nåt att säga.

Kyss mig igen.

Då så.

Vet ni vad? Jag kände det.

En gång till.

Om jag var min far skulle jag tortera er.

Om ni var er far skulle jag inte kyssa er.

Bra tänkt.

Nu när vi vet vem jag är, vad ska ni göra åt saken?

Vad är du för en vän? Du skulle ju hoppa på honom.

Inga vänner. Nu är jag underlägsen.

Jag trodde att vi var vänner.

Ni är Jonglören. Jag är Jungfrudrottningen.

Nån måste vinna.

Så där gör inte vänner.

Vill ni vara min vän eller vill ni vinna?

Vill ni verkligen veta det?

Vad är det?

Jag mår inte så... Jag måste nog...

Adjö.

Älskling.

Ers Höghet.

Tack.

Så där ja.

Hej, farbror Charles.

George.

God morgon. Vad gör din brorson här?

- Hur vet du det? - Vi träffades i baren.

- Jag försökte ju förklara det. - Vad hände?

- Jacques kom. - Jag letade överallt efter dig.

Jag letade efter dig. Hoppade nästan i säng med din brorson.

- Vad? - Jag redde ut det.

Han hade en tuff natt. Jag dumpade nästan prinsessan i hans säng.

- Jaså? - Vad är det där?

Ett meddelande. "Kära farbror Charles. Var inte orolig."

"Jag är hos prinsessan och ber om ursäkt för i går kväll."

Ber om ursäkt för vad?

Så genant. Hon var ute efter en man och...

Hon var inte ute efter nån. Champagnen gjorde henne trött.

- Givetvis. - Han tog mitt rum.

- Du måste ha vetat? - Vi har inte setts på flera år.

- Så vem är han? - Han är min brorson.

Han är min bortgångne brors son. Jag har ansvaret för honom.

Han har gått på de bästa skolorna i Amerika.

Han har just gått ut college.

- Är han inte lite gammal för det? - Han var i armén i två år.

Sen hade han nån tropisk sjukdom i ett helt år.

Han är väldigt stilig.

Det finns en viss likhet. Men vi har inget gemensamt.

Han har läshuvud, hatar sport

och pratar aldrig om flickor.

Han har ändå en bra uppfattning om vad de är.

- Jag kom knappt därifrån. - Du skojar.

Det var en lättnad att återvända till Jacques och hans fiol.

Vi måste göra nåt, annars sabbar han allt.

Du menar, jag måste göra nåt.

Han är bara en ung man som saknar världsvana.

För han tillbringar all sin tid i sovrummet.

- Du förvånar mig. - Jag klarar honom.

Det kanske blir spännande.

Särskilt om ni är mer lika än du tror.

- Jag är avundsjuk. - Då sitter vi i samma båt.

Du avundas George och jag avundas prinsessan.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kanske tar en doktorsexamen.

Men jag kan inte bestämma mig.

Det finns så många länder som behöver min hjälp.

Jag har till och med övervägt fredskåren.

Ni är väldigt olik er farbror.

Man ska inte döma nån efter vad som skrivs i tidningarna.

Jag har honom att tacka för allt.

Alla har åtminstone ett försonande drag.

God morgon, Ers Höghet. Det här är madame Clouseau.

- Min brorson George. - Vi träffades i baren i går.

- Hur är hostan? - Den är borta.

Ta ett glas av det här. Då ser ni saken i sitt rätta perspektiv.

Mitt perspektiv är utmärkt. Jag ser att benet är bättre.

Mycket bättre, tack.

George och jag pratade efter att vi burit hem er. Han är en härlig typ.

- Jag har upptäckt det. - Han överväger fredskåren.

En Lytton i fredskåren. Du ger familjen ett gott rykte.

Slå er ner.

Jag skulle ut i backen när jag sprang på Charles. åker ni skidor?

Inte särskilt bra.

Vore det inte för min skada så skulle jag lära dig.

Jag håller inte samma klass som er farbror, men jag visar er gärna.

Madame är säkert en utmärkt lärare. Hon kan visa dig grunderna.

- Om det inte vore nåt besvär. - Det vore ett nöje.

Varför inte följa med på en gång?

- En sån chans kan du inte missa. - Jag har varken kläder eller skidor.

Butiken har allt. Skriv upp det på mig.

Ers Höghet, jag hoppas vi ses igen.

Om ni är tillbaka tidigt. Jag reser i eftermiddag.

- Trevlig resa. - Tack.

- Tack. - Ha så kul.

Adjö.

Lyssna på läraren. Hon vet bäst.

- Stannar ni inte? - Vi ska åka skidor.

- Vi ses, farbror Charles. - Ha så kul.

Säkert att ni inte vill ha ett glas?

Helt säkert.

Måste ni åka i eftermiddag?

- Kom inte det lite plötsligt? - Varför säger ni det?

Jo, efter i går kväll...

Min avresa har inget med det att göra.

- Inte? - Ni känner mig inte.

Nej, men jag började göra det.

Det var champagne, inget annat.

- Det var ändå intressant. - Jag minns inte.

- Det är en sliten klyscha. - Det är sant.

När kvinnor dricker lite för mycket och släpper sina hämningar

vaknar de med världens ångest och påstår att de inte minns nåt.

- Skötte jag mig inte? - Klart ni gjorde.

- Så varför ska jag ha ångest? - Ni oroar er inte för vad som hände,

utan för vad som hade kunnat hända.

Det gör er sårbar. Det visar att ni är kvinna.

Ni är en arrogant dåre.

Kanske det. Men en riktig kvinna hade gett mig en örfil.

- Är vi vänner igen? - Vänner.

Låt mig då skjutsa er till stationen.

- Måste ni verkligen åka? - Ja.

Kan jag inte övertala er att stanna? När åker ni?

- Klockan tre. - Jag kommer på slaget.

Klockan tre.

Måste vi börja lektionen på en gång?

Det är därför vi är här.

Jag hoppades att vi kunde prata om i går kväll.

Vi kan prata om det sen.

- Du var roligare i sängen. - Gör mig en tjänst, Mr Lytton.

- Kalla mig George. - Glöm gårdagskvällen.

Jag hade druckit för mycket och grälat med min man.

Kanske det, men jag kunde inte sova efteråt.

Det var så frustrerande.

Det är ditt problem, men gör inga planer.

Jag planerar aldrig, jag följer bara mina instinkter.

Det är sex kilometer ner och jag är en duktig skidåkare.

Följer du dina instinkter för närgående bryter du nacken.

Först måste du lära dig grunderna.

Få se om du kan vända dig om.

Det är inte så lätt som det ser ut. Låt mig hjälpa dig.

Vi provar nåt enklare. Det är mycket enklare...

Du skulle ju lägga band på dig.

- Du är avskyvärd. - Ja, den avskyvärde snömannen.

Sluta!

Vi kanske träffas igen.

Ett ögonblick.

- Det är han. - Vem?

Han som stal er hund. I den där lilla bilen.

- Jag kommer att sakna henne. - Fäst dig aldrig vid dina offer.

- Ska vi sätta i gång? - Nej, det är lite hårt här.

Här blir bra.

Sätt i gång.

Min tur.

- Hur nära är de? - Nu.

Beredd?

Kom, lilla vovven.

Se upp!

Hon har hunden. Vi ses sen.

- Ni har ett vackert leende. - Jag har mycket att le åt.

Amber är tillbaka och jag har trevligt.

- Ni missade ert tåg. - Det går flera.

Jag borde kidnappa er hund igen. Då måste ni stanna.

Låg ni bakom första kidnappningen?

Givetvis.

Jag sätter 10 000 franc på

att Fantomen är här i Cortina. Kanske till och med i det här rummet.

Så spännande. Vad tror ni, Mr Tucker?

Instämmer. 10 av hans senaste 15 offer har varit Angela Dunnings gäster.

Vad är det vi pratar om?

- Den ökände Fantomen. - Jag har aldrig hört talas om honom.

Han verkar vara en riktig rackare.

Inte många tjuvar är lika smarta som Fantomen.

Varje stöld är helt unik, men klassiskt utförd.

Men er teori var ju att han följde ett mönster.

Bara när det gäller Angela Dunnings partyn.

Men det finns en sak till som han alltid gör, det är hans visitkort...

Han lämnar alltid en vit handske med monogram.

Låter teatraliskt.

Om jag var Fantomen hade jag redan utsett mitt offer.

Jaså? Vem då?

Vem äger världens vackraste diamant?

- Det gör väl jag. - Just det. Rosa pantern.

Han kan inte motstå en sån klenod.

Då blir han besviken. Den är inlåst i mitt kassaskåp i...

Jag ber er, Ers Höghet... Avslöja det inte.

Jag hörde att det var en dispyt om äganderätten.

Den tillhör mig. Min far gav den till mig.

Jag lämnar aldrig ifrån mig den.

Den nya regeringen hävdar att den tillhör folket.

De vill att den internationella domstolen avgör saken.

Jag stjäl diamanten, lämnar en handske och så delar vi på försäkringspengarna.

Jag vill dansa. Ers Höghet?

Ja, gärna.

- Och ni, madame? - Ja, givetvis.

Benet är bättre, sir Charles.

- Ert ben verkar bättre. - Mycket bättre, tack.

Vet ni vad...

- Det där är min öl. - Jag brände handen.

Sätt er ner.

- Det här går bättre än väntat. - Vi vet bara att den inte är här.

Du har snart listat ut var den är.

Hennes Höghet verkar helt betagen.

Nu överdriver du.

Du är antingen senil eller i behov av glasögon.

När jag är senil, leker du med dina barnbarn.

- Man måste skaffa barn först. - Du skulle bara våga.

Jacques skulle bli en underbar far. Han har många försonande drag.

- Säg ett. - Han är snäll, lojal, trogen, lydig.

- Du är gift med en scout eller en tax. - Och han avgudar mig.

Det eliminerar scouten.

God natt.

Du ser ut att ha förlorat nåt.

Vill du låna min?

Tack, farbror Charles.

- Du har undvikit mig. - Där träffade du rätt.

- Vet du vad? - Ja. Därför undviker jag dig.

Du letade inte efter mig i din farbrors sovrum.

- Var inte löjlig. - Då hade du inte varit så kall i dag.

- Vet du vad jag tror? - Vad?

Vad tror du, George?

Jag tror att jag hade fel.

Ledsen, men jag måste åka och ringa ett viktigt samtal.

- Kan det inte vänta? - Tyvärr inte.

Det var bättre.

Jag tar en snabb dusch, älskling. Jag kommer strax.

Ett ögonblick.

Inspektör Clouseau.

Det här är polisprefekten. Jag har upplysningar om Fantomen.

- Fantomen? - Jag är i Brunico.

Men det är ju i Brunico. Det är fem mil dit.

Jag gjorde upptäckten här. Ni måste skynda er hit.

Jag kan inte säga mer, jag är iakttagen.

Jag förstår.

Viktigt polisärende. Jag skyndar mig tillbaka.

Jag förstår, raring.

Älskling?

Jag är en äkta man som andra äkta män avundas.

Ingen har nog haft en man som dig.

Rör dig inte, älskling. Få inte panik.

Min hatt har bara fastnat på en okynnig hårnål.

Såna här stunder önskar jag att jag var en enkel bonde.

Såna här stunder inser jag hur lycklig jag verkligen är.

Han har åkt till Brunico. Det gällde Fantomen igen.

Det är nåt lurt på gång. Jag vet inte vad.

- Vill du avblåsa det? - Jag överväger det.

- Har du övervägt nåt mer? - Vad då?

- Att du börjar få samvetskval. - Över vad då?

- Prinsessan. - Var inte larvig.

Jag är kvinna. Du har valt ett fascinerande offer.

Du har brutit den första regeln och engagerat dig känslomässigt.

Nog är du en kvinna allt.

Det är uppenbart. Kvinnor gillar inte konkurrens.

- Vem är det? - Piccolon.

Ett ögonblick.

- Vad är det? - Blommor.

Bus eller godis! De växte i korridoren.

- Du måste ge dig av. - Vilken gästfrihet...

- Min man kan komma... - Han är på väg till Brunico.

"Skynda er till Brunico."

"Jag har upplysningar om Fantomen."

"Och medan ni väntar på polisprefekten så ska jag..."

"Så ska jag undersöka er fru."

Man vet aldrig. Fantomen kanske gömmer sig under sängen.

- Det var bättre. - Vet skäms.

- Så gärna. - Och om han inte åkte till Brunico?

- Du är vacker. - Sluta nu.

Du är en jäkel till kvinna. Du hoppar ner i min säng,

knuffar ner mig för berget och förför mig på dansgolvet.

Du är hemskt attraktiv så jag är förstås... Men inte här.

- Var? - Vet inte, men inte i kväll.

- Du är så himla hattig. - Jag är gift.

- Din man jagar Fantomen. - Det var din idé.

Men en riktig karl hade inte lämnat dig.

Älskling!

Det är låst.

På väg till Brunico, va?

Min ängel?

- Vad ska jag göra? - Öppna dörren.

- Simone? - Ja, älskling?

- Men jag trodde... - Samtalet var en bluff.

Hur gick det, älskling?

- Jag minns inte de där. - Jag fick de nyss.

- Jag trodde de var från dig. - Sannerligen inte.

Det är nåt lurt på gång.

Jag mötte prefekten på vägen. Han ringde mig aldrig.

Fanns det inget kort?

Nej.

Varför vill nån få iväg mig till Brunico?

Älskling.

Jag försökte kyssa din fot. Låt mig kyssa ditt ansikte.

- Det gör inget. - Förlåt.

Så där ja. Det är mysigt här på sängen.

Kan vi inte gå ner till baren och ta en sängfösare?

Låt mig ta ett bad, älskling.

Sen kryper vi ner i vår varma sköna säng.

Vi kan städa upp röran sen.

Får jag bada först?

Men du har ju redan badat.

Ja, men det skulle hjälpa mig att slappna av.

Jag kan skrubba din rygg, som på den gamla goda tiden.

Du är så romantisk, men jag blir inte långvarig.

Älskling?

Hej, min älskling.

- Varför har du dragit för draperiet? - Det är varmare så.

Varmt är en sak, det måste vara rena helvetet här inne.

- Det är underbart. - Låt mig tvätta din rygg.

Nej, jag vill bara slappna av.

- Vi får inte ha några hemligheter. - Jag vet, älskling.

- Jag borstar tänderna, håller dig sällskap. - Så rart av dig.

Jag vill bara meddela att prinsessan just checkat ut.

Tack så mycket.

Älskling.

Ursäkta?

Ja, det gjorde jag.

Skynda dig.

- Vem är det? - Piccolon.

Ett ögonblick.

Inspektörens violin.

- Blommorna. - Strunta i dem.

Jag kan förlora jobbet. Jag kallar på städerskan.

Kan du tvätta min rygg, älskling?

Jag skulle vilja det, men jag måste...

Jag fryser.

Hämta sopborsten.

Kom fram.

Skynda dig.

Jag ska bara sätta på mig min pyjamas.

Jag har fått nåt i högra ögat.

Jag menar vänstra. Nej, det här.

Det gör ont, älskling.

Stå stilla ett ögonblick... Stå i ljuset.

- Var? - Här.

- Du har ingenting i ögat. - Ingenting?

Bara ditt öga. Det är allt.

Vad gör du?

Du hinner inte. Kryp under sängen.

Varför ligger du inte i sängen, älskling?

Jag gjorde det. Jag skulle bara...

Jag är på väg, raring.

Jag fryser.

- Min Stradivarius. - Piccolon kom just med den.

Jag skickade den på reparation. Hoppas de fixade den.

Ja, det hoppas jag också.

Det ser bra ut.

Vi får se.

Bättre än nånsin.

Den behövs knappast i kväll.

Säkert inte, älskling.

Vad är det?

Märkligt.

Kom till sängs.

Jag förstår inte.

De här fotavtrycken...

gjordes av skor.

De gjordes inte av fötter.

Lyset.

Äntligen...

Älskling? Vad är det?

Det är märkligt, men jag fryser helt plötsligt.

Fryser du?

Fönstret är öppet.

Det är nyttigt med frisk luft.

Nyttigt är en sak, det är rena helvetet här inne.

Det är tio grader kallt ute.

Min älskling.

Äntligen.

Vad gör du?

Jag anlände precis. Inga problem med polisen.

Men prinsessan väntar gäster i morgon.

- Nämnde hon att hon skulle åka? - Vem är det här?

- Prinsessan Dala, tack. - Hon checkade ut precis.

Farbror Charles.

Han kan komma som en Borgia. Då slipper han förklara sin kusin.

God kväll.

Visst tycker jag om champagne i sängen,

men kan vi vara lite mer praktiska?

Jag ville bara överraska dig.

- Kvällen har varit full av överraskningar. - Det kan du skriva upp.

Hur som helst, älskling...

Ska jag säga att du inte är här?

Nej, jag svarar.

Det är Tucker.

Han som kidnappade hunden körde en hyrbil.

Han heter Artoff.

London-polisen säger att han är anställd av sir Charles Lytton.

Kom genast hit.

Sir Charles... Fantomen. Nu har jag honom.

Sir Charles, öppna dörren.

Jag vet att ni är där inne. Det här är polisen.

- Undan, jag skjuter. - Det behövs inte.

- Jacques vet. - George också.

Han har mitt Fantomen-set. Jag måste ge mig av.

- Hans kläder är kvar. - Han kanske redan har flytt.

Knappast. Han vet inte att jag jagar honom.

Vi har inga bevis för att Artoff körde Innocentin.

Sir Charles är vår man. Alla mina instinkter säger det.

Försiktigt. Pistolen är laddad.

Jag måste klä på mig och söka igenom hotellet.

- Hittade du honom? - Han kan inte ha hunnit långt.

- Den är borta. - Vad då?

Min Scotland Yard-regnrock.

God kväll, inspektören.

- Vad är det, Saloud? - Inspektör Clouseau.

Ursäkta att vi stör. Jag har angelägna nyheter.

Tucker vid Lloyd's i London, vi har träffats tidigare.

- Jag har också träffat henne. - Ja, men vi träffar henne igen.

Vilka nyheter?

Jag har avslöjat Fantomens identitet.

- Det menar ni inte? - Jo.

- Du kan inte vara helt säker. - Jo. Han är här i Rom.

Jaså?

Har ni hört av sir Charles Lytton?

Inte sen Cortina. Hur så?

Sir Charles och Fantomen är samma person.

- Ni menar inte allvar. - Jag menar allvar.

Jag förstår att det är svårt att tro.

Sir Charles är en övertygande och stilig man.

Han är också sir Charles Lytton, en inflytelserik och ansedd man.

- Det har hon rätt i. - Jag ska bevisa att han är en skurk.

Under tiden vill jag placera beväpnade vakter runt huset.

Finns juvelen i villan?

Ja, men jag ska ha party i kväll.

Jag försäkrar att era gäster inte märker nåt.

Mina män är förklädda och smälter in i mängden.

I så fall har ni mitt tillstånd.

Ers Höghet, märk mina ord.

Om sir Charles är dum nog att försöka stjäla diamanten i kväll,

kommer ni att bevittna gripandet av den ökände Fantomen.

Mina herrar.

Vi måste ändra våra planer.

Vi får se till att sir Charles inte stjäl juvelen.

- Nåt att dricka? - Jag dricker aldrig i tjänsten.

- Skål. - Skål. Varmt...

Ja, du måste koka i den där.

Ja, du måste ha det varmt.

- Nåt misstänkt? - Nej, det är lugnt.

Mina män är överallt. De minglar både här och där.

Hur vågar du dricka i tjänsten? Vem är du?

- Walter. - Coff.

Sluta, annars ryker strecken. Fortsätt att mingla.

- Roligt det där med zebran och strecken. - Den var bra.

Inte illa. Jag tar och minglar lite.

Sa jag inte att det skulle bli årets party?

Vad ska jag hitta på nästa gång?

- Hur kan jag bräcka det här? - Ni kommer nog på nåt.

Ha så kul!

Får jag se er inbjudan?

Varsågod.

- En till gorilla i en Rolls-Royce? - Säkert en rik farbror.

Ser ni? I tryggt förvar.

Man kan inte vara för försiktig. Alla era gäster bär mask.

Fantomen hade redan kunnat slå till.

Utan en inbjudan, hur kan han ta sig förbi era vakter?

När det gäller Fantomen...

Vad är det?

- Vad gör ni? - Vad gör ni?

- Jag protesterar. - Ta genast bort ert huvud.

Ta bort hans huvud.

Kors! Det är ambassadören.

Jag beklagar, lord Cravenwood.

Men inspektören hade de bästa avsikterna.

Lord Cravenwood, vad ska er fru säga?

Vad har han som inte jag har?

- I egen hög person. - Vad gör du här?

- Tarzan lånade mig sin bil. - Du måste ge dig av.

- Älskling. - Lord Cravenwood, jag är så ledsen.

När jag såg er vid dörren till biblioteket så trodde jag...

- Ambassadören. - Jag vet.

Vi har inte dansat på hela kvällen.

Förlåt, älskling.

Nu räcker det.

Ursäkta mig.

Jag är vilse. Jag är på väg till Frascati.

Om åtta kilometer kommer ni till en skylt.

Ta höger, så hamnar ni på landsvägen.

Ursäkta mig. Jag måste tala med lord Cravenwood.

- Han är ändå så stickig. - Tack.

Jag vet vad du har i kikarn, men glöm det. Du sabbar allt.

Ursäkta mig, Ers Excellens. Får jag ta över?

Tack, sir. Har ni trevligt?

Mycket trevligt.

Fint party, Angela.

Vänta tills du ser fyrverkeriet vid midnatt.

Hallå. Får jag lov?

Jag har aldrig lärt mig att dansa. Jag råkar bara ha taktkänsla.

Du store! Det är sir Charles.

Tafsa inte på min orm.

- Var är kassaskåpet? - I biblioteket. George rånar det.

Det är inte midnatt än.

Men de släckte lyset. Hennes Höghet måste ha ändrat sig.

- Jag ser inte ett skvatt. - Tucker, var är ni?

Se er för!

Det är rena helvetet här inne.

Ett ljus.

- Har ni en tändsticka? - Ja, sir.

Vad är det här för ett ljus?

George har en gorilladräkt.

Lycka till.

Hoppsan!

Sir Charles är här.

- Har du den? - Har inte du den?

Nej, och kassaskåpet är tomt.

Vad är det där?

- Nån är oärlig. - Följ mig.

Era idioter! Hjälp mig upp.

Efter dem!

Kom tillbaka. Det är jag.

Fortare!

Vad är det med dig? Kan du inte köra fortare?

De måste ha kört hitåt.

Tjafsa inte! Jag vet vart de åkte.

- Hur tar vi oss härifrån? - Vet inte. Jag har försökt.

- Hur tar vi oss härifrån? - Ta huvudvägen.

Jag tar huvudvägen, du tar småvägen. Hej så länge!

Där är de!

När jag blev utsparkad från college bestämde jag mig.

Jag ville leva lite.

Jag låtsades gå i skolan så att du skulle ge mig pengar.

Jag hyrde en flott våning i Hollywood.

Jag levde ett lyxigt ungkarlsliv.

Och skickade dig strålande skolrapporter.

Ja, en viss oärlighet föder väl en viss oärlighet.

- Men inspektören... - Jag har ont om tid.

Nu får det vara rätt.

God morgon.

Är allt snyggt och prydligt?

Rättegången är i morgon.

- Så uppmuntrande. - Ja, för mig.

- Men inte för er. - Ta lite kaffe.

Gör det lätt för er själva och berätta var juvelen finns.

Hugg in på gröten.

- Vägrar ni att samarbeta? - Vi har erbjudit er gröt och kaffe.

Härligt att se att ni trivs,

för ni blir kvar här i 20 år.

Madame Clouseau.

Slå er ner.

Jag ska fatta mig kort. Min man har tillräckliga bevis

för att Charles är Fantomen och George hans medbrottsling.

Som jag ser det, har de bara en chans.

Vad är det?

Om Ers Höghet vittnar till deras fördel,

och på nåt sätt övertygar juryn om att de inte tog diamanten.

- Ni förvånar mig. - Det är meningen.

Och jag tar chansen att ni inte upprepar mina ord.

- Jag kan gissa. - Det är inte så svårt.

Som inspektör Clouseaus hustru kan ni ha hjälpt Charles.

Jag gjorde det.

Att stjäla min hund, ingick det i planen?

Det var planen.

Men Charles ville avblåsa det hela.

Ni stal juvelen själv innan domstolen avgjorde saken.

Jag skulle gärna offra den för Charles skull, men så lätt är det inte.

Kan ni inte säga att ni hittade den på marken?

Då säger de att han tappade den under flykten.

För att rädda Charles måste vi bevisa att nån annan stal den.

Det är omöjligt.

Jag har en idé.

Det är tredje dagen av rättegången.

Sällan har en rättegång orsakat sån uppståndelse i Italien.

Tusentals människor, varar de flesta kvinnor,

har samlats i förhoppningen att få se en skymt av Lytton,

mannen som anklagas för att vara Fantomen.

Förhandlingen sköts upp i går och försvaret utreder nu nya bevis.

När förhandlingen återupptas i dag

kommer försvaret att kalla ett nytt vittne.

Försvaret har bara ett vittne.

Vi kallar inspektör Jacques Clouseau till vittnesbåset.

- Jag, ett försvarsvittne? - Inspektör Clouseau.

Oroa dig inte, älskling. Du gör narr av dem.

Ni har gett väsentliga uppgifter i det här målet.

Ert vittnesmål var orsaken till att den tilltalade misstänktes.

Förutom Fantomen själv, är ni den främsta experten på Fantomen.

Fantomen är min livsuppgift.

Ni har vittnat om att Fantomen var en regelbunden gäst

på Angela Dunnings partyn.

Och att det var antingen under festerna eller strax efteråt

som vissa av gästerna rånades.

- Hur många gånger hände det? - 16.

16 partyn, 16 stölder?

Och sir Charles gick på alla 16 partyna?

- Alla. - Hur många partyn gick ni på?

- Alla. - Väldigt intressant.

- Gick ni på det första partyt? - Ja.

Stals juvelerna under eller efter partyt?

- Efter. - Då visste ni att de skulle stjälas?

- Ja. - Hur visste ni det?

Det är Fantomens arbetsmetod.

Jag förstår.

Var det alltid samma människor på festerna?

Gästlistan varierade.

Förutom sir Charles, var det nån mer som alltid var där?

Bara sir Charles närvarade då det skedde ett rån.

Jag förstår.

Ni, då?

- Vad är det med mig? - Ni var där.

Då var det inte bara sir Charles som närvarade på varje party.

- Vad antyder ni? - Ingenting... än.

Inspektör Clouseau.

Hur mycket tjänar ni?

Vad har det med saken att göra?

Hur mycket tjänar en polisinspektör?

Tillräckligt för att köpa sin fru en minkpäls för 10 000 dollar?

Givetvis inte.

Vet ni att er fru spenderade 7 000 hos Yves Saint Laurent förra månaden?

Och två månader innan det, 4 000?

Vi vet att er fru köpte kläder för 30 000 förra året.

Min fru är sparsam. Hon snålar med hushållskassan.

30 000 dollar ur hushållskassan?

Vi har varit gifta i tio år.

När rånen började, var det då Fantomen uppstod?

Ja... Nej, det stämmer inte.

Givetvis stämmer det inte...

Vänta. Ni förstår...

Det är inte sir Charles. Han måste vara Fantomen.

Det måste vara inspektören.

Jag är inte Fantomen.

- Tack, älskling. - Tacka prinsessan.

- Titta där. - Jag är inte Fantomen.

- Han får inte ruttna i finkan. - Det tar flera år att ruttna.

Och när Fantomen slår till igen, blir inspektören fri.

Vad sägs om Sydamerika? Familjerabatt.

Det säger jag inte nej till.

När jag pensionerar mig kan du ta över affärerna.

Gå hem!

Tokstolla.

- Hon försökte slita av honom kläderna. - Min fru.

Fru?

Tacka min morsa för blommorna.

Ni är en folkhjälte.

- Jag åker i fängelse. - Några år.

Men när ni kommer ut...

Säg mig, inspektören... signor Fantomen.

Hur lyckades ni med alla de där rånen?

Jo, ni förstår...

Lätt var det inte.