Original subtitles

Hej. Ursäkta...

Nån hade hittat en korg, eller en påse kanske det var, efter min mamma.

Hon låg på covidavdelningen, men dog på iva.

–Oj, då. –Det var ett tag sen, men...

Jag kunde tyvärr inte vara med där, så hennes saker har försvunnit.

–Jag ska se. Hur var din mammas namn? –Lillie. Lilijana Stojanovic.

62-04-19.

Har du nån legitimation?

Ja.

Är det här din mammas saker?

Man vill att det ska ha nån mening.

Alltså, jag tänker att det blir tomt annars.

Det kan inte bara vara så att man är här, och sen är man inte här.

Ja, fan, jag vill betyda nåt.

Mm.

Messiaskomplex har jag hört att det heter.

Messiaskomplex? Vad lägger du för värdering i det ordet?

Att man vill hjälpa till när nåt hemskt händer–

–för att man vill att det man gör ska betyda nånting.

Att man vill ändra på sånt man tycker är fel.

Så här: Rent kliniskt så är Jesuskomplex en diagnos–

–snarlik narcissism.

Är du med?

Det är EN tolkning.

Men jag tycker att du ska fundera lite på det–

–för det behöver inte alls vara din tolkning.

Hej. Välkommen. Är det dos 4?

–Hallå? Hon svimmade. –Vad händer?

Hallå? – Backa! Gå undan!

Hallå, hör du mig? Är du vaken? Hör du mig?

Hon bara ramlade. Jag vet inte...

–Hallå? Är du vaken? –Hallå?

Hallå!

Snyggt.

Fuck, sprutan. Du smackade rakt på den.

Ni kommer att åka på så jävla mycket däng.

–Ska vi köra? –Nu kör vi!

Kom igen.

Det är så här. Jag har idéer som kan hjälpa de här stackars människorna.

Fantastiska idéer.

Revolutionerande, skulle man kunna säga.

Så kommer jag till LC, ledningscentralen.

Om jag håller den intryckt, kan jag säga: "Tjena, det är Olle!"

Och...i alla fall, då kan jag säga: "Vi har tagit en tjuv."

De säger: "Jättebra jobbat, Olle." Då får jag beröm och blir glad.

När kommer mamma?

–Fan! –Jag behöver bara höra vad du heter.

Jag vill höra allt du har att säga. Vad heter du? Har du legitimation?

Har du legitimation på dig? Får jag se den? Vad heter du?

–Du behöver inte vara rädd. –Jag är inte rädd. Jag är inte rädd!

Varför skulle jag vara rädd? Har jag nån anledning? Va?!

–Ta det lugnt, ta det bara lugnt. –Har du ringt dem?

1220 här. Vi har en psykiskt instabil kvinna vid Stortorget.

Vi behöver stöttning. Grönt läge, men hennes barn sitter i bussen.

Har det här hänt förut, Love?

Finns det nån som du kan vara med när mamma blir så här?

Nån jag skulle kunna ringa, kanske?

Okej, lägg dig ner.

Lägg dig ner!

–Lägg dig ner! –Fan! Nej!

Kollega!

–Vad fan håller du på med? –Det är okej.

–Kollega, släpp huvudet. –Jag ska boja henne.

Nu tar vi dig till bilen, okej. Ta det lugnt.

Kan du sluta filma?

–Hoppas ni får det lite lugnare nu. –Det är mest de där som stör annars.

Fackelkärringarna är ett jävla skämt!

Ja...

Mamma ska få hjälp nu.

Jag gillar inte det de gör.

Känns det hotfullt med en annan åsikt så får de väl flytta till Nordkorea.

–Vad heter du? –Är jag misstänkt för nåt?

Jag frågade vad du heter.

Okej, okej, okej. Backa.

Så du tycker att det är en bra grej att 39 människor brann inne?

–Du har en manifestation för det? –Inte för det. Mot idioter, hyckleri.

De vill ha mat, massage, manikyr, men inte betala vad det faktiskt kostar.

Så står de på torget och lipar för att folk ska tro att de är goda.

De har mer medkänsla för nån plingplong–

–än för svenska småföretagare som går i putten–

–för att de jävla batikkärringarna inte vill betala vad det kostar.

–Kan ni inte bara få dem att gå? –Jag står bara här! Jävla idiot.

Det är min fulla rätt att tycka att du är en skam för det här landet.

Okej. Nu är det så här. Vi kommer att avvisa er härifrån enligt polislagen.

Frivilligt, eller så avlägsnar vi er.

–Ni stör den allmänna ordningen. –Stör jag mer än de?

Ska du gå själv eller ska vi hjälpa dig?

Sjuka jävla samhälle.

Ja, det gäller er också.

Jag ser att du filmar. Jätteduktigt.

–Annars, då? –Ja, vad är det man säger?

Huvudet upp, fötterna ner.

Om det är jobbigt med Sara och Khalid kan jag sätta nån i ett annat turlag.

Ett annat turlag i Boden, typ?

Nej, jag ska tänka på det.

–65-1320 från 6-0. Kom. –65-1320, Stortorget. Kom.

Pågående inbrottsförsök i en villa på Östanväg.

Jag vill att ni åker. Jag skickar hundresurs också. Kom.

Det är taget. Kom.

Jamen, vafan... Kom igen.

Hallå. Hej.

Hur är det? Va?

Ingen fara, det är bara...

Glöm det.

Nej, säg. Vad är det? Du, berätta.

Killen på manifestationen, han vars mamma som vi...

Han var så medveten på nåt sätt.

"Nu brottar polisen ner min mamma, igen."

"Så nu kommer hon att hamna på psyket, igen."

"Och då kommer det att bli så här, eller..."

–Han var så jävla liten... –Kom. Du.

Va?

Jag vill verkligen inte vara en sån här känslomänniska på jobbet.

Hör du, det är helt okej att reagera.

Tro mig. Jag har mycket större problem med de som inte gör det.

Du. Och blir det för jobbigt...

Vi har ju proffs som vi ska prata med om det är nåt sånt här.

Det är ju det som de är till för.

Du ska få numret till...

Ja, nu kommer jag inte på vad de heter, men det är ett bra ställe.

–Jag måste... –Ja.

–Men...säkert? –Mm.

Okej.

/DE TJATTRAR PÅ UTRIKISKA/

Jag har ändå tänkt...att kan det inte vara ett ganska gött liv ändå?

–Att jobba med bygg? –Jamen, du vet...

River lite, bygger lite, hamrar, spikar och spränger lite.

–Det är nog mer komplicerat än så. –Men samtidigt enklare. Inga kvinnor.

Man kan bara snacka skit hela dagen. Snacka fotboll och Judas och statyn–

–och vilken ny nia vi ska ha och sånt. Enklare liv, liksom.

Ja, vad då, alltså... Folk tycker att vi har ett farligt jobb.

–Jo, men man kan väl få drömma lite. –Det är klart du ska drömma om bygg!

–Jag tänkte på en annan grej. Fanny. –Vår Fanny?

Du sa ju att du var redo, liksom.

–Va? –Jag kanske missförstod, men...

Hon är ju singel, tror jag.

Men för helvete, Jesse. Vad är du för en självplågare egentligen?

Vad då?

Du vill att alla ska ligga med alla i det här turlaget?

Inte så, alltså. Men hon verkar trevlig, tycker jag.

Ni är singlar och ungefär lika gamla.

–Hon är nog rejält mycket yngre. –Det var bara en tanke.

Hej, hej.

Hej, hej! Hej, kul att se dig. Är det bra?

–Har det hänt nåt, eller? –Dialogpolis, alltså?

Tycker nog O-gruppen känns passande.

Inget snack, bara...tyst våld.

Hon ska ju bara prova. Va?

Nej, jag sa inget om tillstånd. Jag sa att det är svårt för polisen–

–att stänga av en hel gata för att ni ska demonstrera mot blandraser.

Ja. Du ska ha tack. Hej då.

Gud, vilket fascinerande engagemang ändå.

Du har inte sett engagemang förrän du jobbat på dialogen.

Har ni sett videon? Med barnet som dör på vaccinationskliniken i Malmö?

Varför stoppar ingen denna galenskap?

Ett vaccin man tvingar på oss–

–i ytterligare ett gigantiskt experiment–

–bara för att det globala kapitalet ska bli ännu rikare...

Om det är 5 000 foliehattar som har "attendat" på ett event–

–hur många kommer?

Först, påpekande: inga såna ord här.

Motpartsperspektiv. Okej?

–Mm. –Okej.

Hon stökade en del på skolorna redan innan första vaccineringsrundan.

Eh, ja...

Det kommer inte 5 000, men det kommer fler än vi tror.

–Var ska de vara? –Vid vaccinstället.

–Vilket av dem? –Vid sjukhuset.

Kan ni öppna!

Åh!

Fan! Vad i helvete?

Men hallå! Hallå?

Åh! Hallå?

–Hör ni ingenting? –Va?

–Ta av dig hörlurarna. Var är Siri? –Jag vet inte.

–Nej... –Kan vi få pizza i kväll?

–Vi åt ju pizza i går. –Men jag får aldrig det hos mamma.

Men du fick det i går ju. Alice, du städar undan här, va?

–Nä, det får Siri göra. –Nej, du städar undan det.

–Hej. Jesse, Mollys pappa. –Hej.

–Måste ni hoppa i soffan? –Pappa, du stör. Kan du gå!

Ja, ja, förlåt. Trevligt. – Siri?

Sicken jävla röra, alltså.

Hallå. Hallå!

–Vad är det? Jag hämtade ju Alice. –Ja. Tack för det.

Men det andra, måste det se ut så?

Siri, kan du ta ut hörlurarna, är du snäll?

–Måste det se ut som det gör nere? –Vad då?

–Det ser ut som en svinstia. –Men chilla, jag tar det.

Säg inte "chilla", snälla nån.

Ååh!

/KNASTER/

–Vem har ätit chips i min säng? –Va?

Vem har ätit chips i min säng?!

Får vi ta glass? Pappa, får vi ta glass?

Marimba är laktos. Pappa?

Det är uppenbart att det är en riktig sjukdom.

Precis som det är uppenbart att fler svenskar hade levt i dag–

–om svenska jobb på svenska äldreboenden hade gått till svenskar–

–och inte till människor som inte kan förstå de enklaste instruktioner.

Som: "Använd munskydd. Tvätta händerna."

Jag menar, då hade ju våra svenska mor- och farföräldrar levt i dag.

Hallå?

–Älskling, är du här? –Ja, vi sa ju det.

Javisst, ja. Kom in, kom in. Stå inte bara där.

Vad fin du är i håret. Har du klippt dig? Vad snyggt!

–Vad har du på kinden? –Vet du, du är så fin. Va?

Har du ätit? Jag har en halv grön curry här nånstans om du är hungrig.

Här. Här!

Men vad konstigt. Jag åt ju precis den här.

Här. Alltså...

–Nej, den kan du inte äta. –Men jag kan slänga den.

Man har kontaktat sjukhuset...

Är det du?! Va?

–Ja, jag dör. –Fruktansvärt!

–Du tar inte dina mediciner, mamma. –Stackars föräldrar. Åh!

Här litar man på myndigheter och regering, och så slutar det så där.

–Den här är helt full ju. –Det är det jag menar.

Ta rationella beslut utifrån eget förstånd.

–Du tar inte dina mediciner. –Jag har bestämt att sluta.

–Men mamma... –Jag blir tjock av dem.

–Jag blir dum, slö och tjock av dem. –När sov du senast?

Det är bara du som tycker att det är viktigt med de där tabletterna.

Du tycker om att jag blir tjock.

–Du njuter av att se mig oattraktiv. –Mamma, när sov du senast?

Men varför får jag inte ha kul? Måste du förstöra allt som ger mig glädje?!

Jag frågade bara när du sov senast. Du vet hur viktigt det är att sova.

Fick du insomningstabletterna?

Jag har ett projekt, jag har inte tid att sova.

Och jag behöver ingen jävla spion som dessutom påstår sig vara min dotter.

Vet du hur mycket du har förstört? Va?

Varenda gång du sprungit och skvallrat. Polisen. Polisen!

Vad har de gjort för oss? Kan du berätta det för mig? Och ändå så...

Du förstår inte det här.

Nej. Det har du aldrig gjort.

Kan jag bara få ta?

Snälla mamma, kan du lova mig att du bara sover lite?

Så. Kom.

–Jag ringer dig i morgon, då. –Varför det?

Ursäkta... 1 300 spänn har jag fått i böter.

Jag stannade bara och köpte en kaffe.

Hej. Bara ni kvar nu? Järngänget.

Ja. Folk har mycket, det får man ju förstå.

–Får ni vara i fred, då? –Ja, alltså, de står ju mest där.

–Är de hotfulla? –De fotar oss.

De säger att vi får ångra oss sen när det är våra covidoffer i stället.

Var du där vid branden?

Lilla vän. Är det okej om jag ger dig en kram?

–Har ni inget bättre för er? –Jag är inte parkeringsvakt.

Men bestrid boten på hemsidan.

Vi bara står här. Det är ju ni som är de riktiga hjältarna.

–Jag önskar att vi kunnat göra mer. –Det önskar vi alla.

Vill du hålla lite?

Men betala den först, så det inte blir nån anmärkning på det.

Det heter det alltid. Alltså, fan...

Fanny! Fanny, vi måste dra.

–Du får nog lämna tillbaka den. –Vi måste dra.

–Tack för att ni kämpar. –Hej då.

Sjukhuset är informerat. Vi ska se till att situationen inte eskalerar–

–och att akutmottagningen kan fortsätta utan störningar.

Akuten är PL-24-område.

Den som försöker ta sig över avspärr- ningarna ska avvisas eller avlägsnas.

Där finns en stor onkologisk avdelning–

–så det går människor in och ut som har nedsatt immunförsvar.

Det är viktigt att de här grupperna inte möts–

–och det har sjukhuspersonalen sagt att de ska hjälpa oss med.

Personalen är förbannade över–

–att folk som motsätter sig vaccin demonstrerar vid deras arbetsplats.

De känner att det är lite hånfullt, om jag säger så.

Det kan man ju förstå.

Vi har informerat sjukhusledningen om vad som gäller.

Arrangörerna har inte sökt tillstånd.

Men vi gör vad vi kan och ska, för att underlätta–

–för den grundlagsskyddade demonstrations- och mötesrätten.

Även om man helst vill slå dem på käften. Det var ett skämt.

Även om man vill slå alla på käften. Det där sista sa jag inte.

–Men du menade det. –Då kör vi! Var rädda om er.

Ja till frihet! Nej till vaccin! Ja till frihet! Nej till vaccin!

Hallå.

Hörs jag? Hörs jag?

–Hörs vi? –JAA!

Vänner. Vänner.

Sanningsbärare.

Jag är så stolt över att se så många frihetskämpar här i dag.

–Ja, det är Jens Lind. –Nadim Gustavsson från Kvällsposten.

Ja, hallå.

Jag förstår att du är upptagen, men kan du medverka i ett studiosamtal–

–om den Malmöpolis som deltar i en fackelmanifestation i uniform?

–Du står över i dag. Åk ut med Sara. –Var det allt?

Det händer säkert nåt här, och då blir det hallabaloo om det i stället.

–Det här är bästa lösningen just nu. –Det är uppfattat.

Fanny.

–Vad står det? –Jag vet inte, bara en massa...

"Hon har gått på Södertörn förstås, PK-polisens högborg."

Jag gick här i Malmö.

De här trollen har inget intresse av sanningen.

Det är som Jesse säger, det blåser över.

–Här är nån som vet vad jag heter. –Det vet de alltid. /TELEFONSIGNAL/

–Fanny. –Vad bra att jag fick tag på dig.

Nadim Gustavsson, Kvällsposten.

Jag skulle jättegärna vilja prata om bilden från fackelmanifestationen.

Polisens presstjänst har kontakt med all media. Ta det med dem i stället.

Men då bekräftar du att det är du som är med på den bilden?

/TELEFONSIGNAL/ Vad håller de på med? De ska ringa presstjänst.

–65-1220 från 6-0. Kom. –65-1220 lyssnar. Kom.

Vänner, jag vill att ni lyssnar på Malte.

–Hej, jag heter Malte. –Hej, Malte.

2009 var Malte ett vanligt barn.

Han spelade fotboll varje dag efter skolan, han hade kompisar.

Hans favoritämne var matte.

I dag sover Malte över 16 timmar per dygn.

Nej, fy!

Ehm...inte riktigt.

Kampen mot svininfluensa- vaccineringen fanns.

–Men den var för svag. –Ja.

–Vi var för svaga. Rädda. –Ja! Ja!

–Vi offrade Malte. –Ja!

–Och för det vill vi säga förlåt. –Förlåt, Malte!

Förlåt, Malte.

Och det misstaget ska vi inte göra om!

Nej!

Ja till frihet! Nej till vaccin! Ja till frihet! Nej till vaccin!

–Flytta på er! –Vad håller ni på med?

Vi tänker inte flytta på oss!

–Hej. –Tjena.

–Kan vi hjälpa dig på nåt sätt? –Nä, det är lugnt.

Okej.

–Sveas Framtid är bakom oss också. –Jag såg det. De där har jag koll på.

Och Nettan från 5G-gänget i Höör där borta. Henne kan jag ha lite koll på.

Jag vill att ni säger vad ni ser. Sanningen. Svart på vitt. Som det är.

Här, titta!

Vi pratar gärna med dig, men inte nu. Jag behöver hålla koll här.

Men håll koll här, på den här videon. Vill du att det ska hända din dotter?

Hon dör! Varför försvarar ni inte oss?

Vi pratar och tittar gärna på din film, men inte nu.

Du ska vara tacksam för vad vi gör för er och berättar att ni är lurade.

Jag förmodar att du hört talas om deep state. Det finns ingen pandemi!

Flytta på dig nu!

Du hörde. Flytta på dig, ställ dig där borta! Skärp dig, okej?

Far åt helvete med er! Förbannade egoister!

Ni tänker bara på er själva.

Vi klarar inte mer här inne. Stick!

Stick härifrån!

Du kan luta dig här. Sätt dig i bilen en stund och ta igen dig lite.

Kolla, det är Mange! – Mange!

Kom! Hej, Magnus!

–Vad sjukt. Hej! –Vad gör ni här?

–Stick härifrån, gå hem. –Varför det?

Det är en icke tillståndsgiven allmän sammankomst som vi ändå ska lösa upp.

–Plus att ingen här är vaccinerad. –Och det är väl jävligt skönt!

Vänta lite nu, du menar inte allvar? Du är inte vaccinerad?

Nej, bråka inte nu när vi har det så trevligt här.

–Vem fan har trevligt? Gå nu. –Nej. Vi stannar här.

–Nu kommer... –Nej, jag ska inte ha nån jävla kram.

–Vad är det med dig? –Ta mamma och gå härifrån. Nu!

Vet du hur många kompisar jag har som har dött av fentanyl?

–Kommer du ihåg Babben? –Om jag kommer ihåg Babben?!

Duktigt, du kommer ihåg grejer. Vet du varför de dött av fentanyl?

Jo, för att de fått skiten utskriven–

–av läkare, av myndigheter som de litade på.

–Menar du allvar? –Jag tänker aldrig...

Min kropp har varit fylld av kemisk skit. Jag gör inte den resan igen.

–Va? Wohoo! –Men för helvete...

Kom hit! Kom hit, ska jag visa dig viruset!

Och nu så ska vi som väljer sanningen pekas ut–

–som judarna under andra världskriget. Som apartheid.

Vi är andra klassens medborgare.

Kom hit, säger jag!

Okej, du stannar här.

Det finns en anledning till att de är så arga. Fattar inte du det?

–Och du, var fan har du hållit hus? –Men vad är det för ton, Magnus?

Var har du varit nånstans? Pappa behöver dig.

Det kanske är just det som är problemet. Hon behöver en paus.

–Vad då, har du lämnat honom? –Absolut inte.

Då kanske du kan ringa honom? Eller flytta tillbaka?

Sen, när det blir dags. Det är inget som har med dig att göra ändå.

Det är mellan mig och pappa och Leif.

Vänta, va...? Vem fan är Leif?

Alla måste flytta på sig!

Nej! Håll dig nere. Backa och håll dig nere.

Vänta! Nåt sött ska man ha varje dag, annars blir man arg. Det sa morfar.

–Tack. –Ni är snälla, ni äter mycket sött.

–Vad har hänt med fönstret? –Ingenting.

Fönster går inte sönder av sig själva.

Inte vet jag, jag är ingen glasmästare. Hej då.

Var försiktiga. Ni är bara unga flickor.

Jag försöker stötta henne.

Hon har alltid drömt om att ha kafé. Det är bara väldigt svårt med kunder.

Nej...

Tycker inte du också att den här salladen är lite...sådär?

Alltså, jag är inte hungrig. Jag...

Nä.

Har vi några bullar?

Vi fick några.

App-app-app.

–Släpp den nu! –Fan, vi har tillstånd att vara här!

Polisbrutalitet! Släpp mig!

Mindre ingripande åtgärder är vidtagna.

Polisinsatschefen beslutar kl. 14.16 att upplösa sammankomsten–

–på grund av allvarliga ordningsstörningar. Kom.

Hej. Jag vill bara informera om–

–att polisen beslutat att avlägsna folk från platsen.

Jag är klärvoajant. Du kan inte informera mig om nånting.

Okej.

Om ni inte slutar nu, så kommer det en skingringsbefallning. Okej?

Polisinsatschef från dialog.

Arrangörerna är nu underrättade om beslutet och vet vad som gäller. Kom.

Jag säger bara en sak. Var enade! Fortsätt framåt!

Vi har en grundlagsskyddad rätt att uttrycka våra åsikter.

Och jag accepterar inte er makt över oss.

Vi är autonoma människor.

Övervåld! Övervåld!

Följ med, rör på benen. – Vi tar benen.

Ser ni vad de gör med mig? Ser ni?

Pass på, akta huvudet. Ta ett steg upp.

Vet ni hur många som dog under mina covid-pass? Vet ni det?

–Femtio stycken! –Vad fan skriker du om?

Ställ dig där borta!

Du får fem sekunder på dig, annars avlägsnar jag dig. Uppfattat?

En grupp på cirka tio personer från högergrupperingar lämnar platsen–

–vid rödgrön sida.

Även lite stökigt i utkanten av grön sida. Kom.

–Hej. –Hej.

Vet du hur många demonstrationer jag varit på, bara för att kanske se dig?

Kan jag låna din rygg?

–Tack. –Varsågod.

Här. Ring mig.

Pandemi är bedrägeri!

Pandemi, bedrägeri! Pandemi, bedrägeri!

Men du, stäng ner den där nu.

Vad är det här nu, då? Ska inte de bara vara vid sjukhuset?

Är det marsch nu?

Från 6-0. Kan ni ge en lägesbild? Kom.

Femton personer, svenska fanan-typen, verkar komma från demonstrationen.

Vi är på Triangeln, södra uppgången. Har ni koll på dem? Kom.

Det ser lugnt ut, men där är möjliga tillhyggen. Skyltar, svensk fana.

–Det är ju du! –Ursäkta?

Det du gjorde med facklan var så fint. Kan du inte gå med oss?

Nej, det är bra. Tack.

Vet du? Folk dör ensamma, inlåsta på vårdhus. Vi kan inte ha det så.

–Ja. Nej. –Vi behöver poliser på vår sida.

Tack, men nej tack.

–Kan jag hjälpa dig med nåt? –Fanny Jönsson, Rådmansgatan 12.

Mamma: Veronika Jönsson, Sofielundsvägen 47.

Vet du hur många som hatar dig? Va?

Din lilla jävla äckliga hycklande lilla fitta!

65-1300 från 6-0. Eventuellt en pågående misshandel på Värnhem. Kom.

Fanny, kom igen!

Nummer 17, tredje våningen. Är det uppfattat? 65-1220, kom.

Fanny? Hallå?

–Fanny! –65-1220, det är uppfattat. Kom.

Likadant överallt i hela världen. Larmrapporter från systemmedia.

Så åkte folk dit för att se med egna ögon. Och vad såg de? Tomma sjukhus.

/ANROPSSIGNAL/ Lyssnar. Kom.

Det är så otroligt sorgligt att gamla ska behöva dö i influensa i onödan...

–...när det finns behandling. –Allt är lugnt. Slut. Kom.

Klorokin, D-vitamin, C-vitamin och zink, så klarar sig alla.

–Otroligt sorgligt. –Kan du vara tyst?

–Om de bara kommit på ett enda bevis. –Sitt still! Är det uppfattat?

Världshistoriens största bluff.

Och då måste vi ju fråga oss: Vilka tjänar på det här?

Då hamnar vi hos några familjer som lever i det fördolda.

Så. Då får ni ha en bra dag. Varsågod och kom ut. Chop-chop-chop.

–Vad är det här? –Vi släpper av er.

–Här? Så kan ni för fan inte göra! –Jo, det kan vi.

–Detta kommer jag att anmäla. –Ut med dig.

–Aldrig. –Vad är det du inte fattar? Ut!

NU!

Jag ringer min man, så kan han hämta oss i stället.

Så där. Så har du den, och där har du den. Och ditt paraply.

Där är en 5G-mast. Hallå, det där är en 5G-mast!

Backa!

Alfa 112 från Alfa 111. Kollega skadad. Läge rött. Kom.

Fan!

Det är en prinsessa ju.

–Finns det nånting annat du vill ha? –Nej, alltså...

Jag mår illa.

Hur är det? Va?

Det är bara...

Jag saknar mamma, du vet.

Gumman.

Tack.

–Det händer bara i Malmö. –Ja, så är det nog.

Men du...

Jag tänker så här. Vi skulle kunna gå och ta en öl till och...

...en öl till, och sen...

Men samtidigt är det kanske inte nåt som någon av oss egentligen vill.

Nej... Nej.

Men jag har haft så kul i kväll. Verkligen.

–Det här var precis vad jag behövde. –Jag är helt enig.

Du ska se att hela den här skiten blåser över snabbt. Oroa dig inte.

Om det är till nån tröst alls...

Jag har ju hört det några gånger i dag, men...ja.

Nej, jag bara hoppas att det dyker upp nån fet jävla skandal.

–Från nån annan polis. –Det kan jag hjälpa till med.

–Kan du det? –Ja, klart!

Nåt jävelskap ska jag nog kunna hitta på.

–Det är vad jag kallar kåranda. –Så klart.

Jag måste föreviga denna episka kväll–

–då jag fick så jävla mycket stryk i bowling.

–Kom. –Så farligt var det inte.

"Med bästa kollegan."

Tar du bussen? Jag ska promenera hem.

Förlåt, vänta. /MOBILSIGNAL/

Vad vill han nu, då?

Hej, Jesse.

Vänta, kan du ta det en gång till?

Okej, men...

Jag fattar inte. Ska...

Du får säga om det är nåt jag kan göra.

Just det...

Börjar du bli klar? Jag tror att vi...

Om du glömmer nåt eller behöver nåt, så kan jag hämta det sen.

Det är bra om vi kan komma i väg så fort som möjligt.

–Okej? –Japp.

BOPS säger att du måste kolla under bilen innan du startar.

Varje gång. Så att...

Sen kan du inte berätta för nån att du är här. Ingen.

Nej, just det.

Jamen, då så... Då går jag.

Stanna.

Snälla.

Snälla Jesse, kan du stanna?

Fanny, jag...

–Fanny, det... –Ja?

Jag kan inte det, det går inte. Jag är ledsen, det går inte. Nej.

Jaha?

Vad är du sugen på i dag, då? Att dricka, alltså?

En öl, tack.

Ska bli.

–Jag hade det på känn. –Tack.

Jag får inte dricka på jobbet tyvärr.

Synd.

Nu är man verkligen mör.

Ja, verkligen.

God natt.

God natt.

Justitieombudsmannen menar att polisen i en demonstration–

–inte får ta ställning.

Men på den här bilden ser vi–

–hur en av era anställda i tjänsten aktivt deltar i demonstrationen.

Var går gränsen och vem bestämmer det?

Polisen bör naturligtvis vara neutral–

–och inte ta ställning politiskt i sitt tjänsteutövande.

Det låter som ett olämpligt agerande, kanske rentav tjänstefel.

Det får utredningen ta ställning till.

Tonen i sociala medier har delvis varit hyllande för medmänsklighet–

–men bitvis också väldigt hård. Hur hanterar polismyndigheten det?

Det är ett oroande samhällsklimat.

Myndigheten ser väldigt allvarligt på att man hotar våra medarbetare.

Det är ett hot mot demokratin, och det är oacceptabelt.

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT