Original subtitles

Mads Skjern har bara upplevt framgång.

Han supplerar sin manufakturaffär med en konfektions-fabrik-

-på en tomt som skulle ha varit park.

Men papperet angående det har försvunnit.

Kommunalrådet Godtfred Lund trasslar återigen till sin ekonomi.

Och advokat Skjold Hansen vill fortfarande komma åt Mads Skjern.

Mads känner sig osårbar, men har problem med Daniel-

-som försöker Hy från kraven där hemma.

I gengäld skämmer Mads bort Ellen som Ingeborg har med Holger.

Holger har dykt upp och är med i det spirande danska nazistpartiet.

Familjen Varnaes är återigen upprörd över Elisabeth-

-som har stött debatten om rätt till abort.

Det har lett till motsättningar mellan henne och varnas-kretsen.

Den före detta husan Agnes tycker också att hon gått för långt.

Røde ger husrum åt den tyske diktaren Herbert Schmidt-

-som har suttit fängslad hos nazisterna.

Varnaes bryter med Ulla-

-som får en plats i Omegnsbanken med hjälp av kusinen Arnold.

De två visar danserna på dansskolan och det leder till en uppgörelse-

-med Arnolds flicka Agneta som häver ur sig anklagelser mot Ulla-

-och mot Mads Skjern angående hans köp av tomten vid järnvägen.

Skjold Hansens dotter Iben kommer hem från Tyskland.

Hon visar intresse för Kristen som häller sig till Elisabeth.

De två finner varandra igen efter hennes nya kontrovers med släkten-

-på grund av brodern Gustav som har varit i politiskt slagsmål.

- Det är en riktig Harley-Davidson. -Det är bara en fjuttig Sleipner.

- Du kan inte trampa runt den. -Jaså, kan jag inte det?

Ulrik, sluta!

- Han måste få utlopp för sin energi. -Vad har han skolgymnastiken till?

Ulrik!

Ställ in cykeln på gården.

Vad liknar det att föra sånt liv på gatan!

Den pojken blir mer och mer vild.

Följer du med? Konsulinnan sa att du var mycket välkommen.

Det är snällt av konsulinnan att vilja frälsa min själ.

Men att dela för öppen ridå är inget för mig.

- Du låter som Hans Christian. -Ja, han går inte på sånt trams.

Kallar du Oxford-rörelsen trams?

Ja, det kan du hälsa dem från mig.

- Följer du med, Viggo? -Jag betalar kyrkoskatt. Slutpratat!

- Konsuln är alltid där. -Jag orkar inte med allt en prat!

Delning! Du kunde ju pröva, Viggo.

Allt som plågar och pinar dig går upp i rök.

- Gud är närvarande. -Är Gud medlem i syjuntan?

Du borde följa med. Du går säkert och ruvar på nåt.

Det skulle ni vilja veta, va?

Försök få med kommunalrådets fru.

- Hon går aldrig ut utan sin man. -Ni kan kanske få med honom också.

Varför ska andra bli "changed", när du inte själv vill?

De behöver det mer. Ska du köras till din frälsning får du vara klar.

- Sitt ner. En pojke på 4 kilo! -Grattis.

Jag bjuder laget runt, Boldt.

Alltihop var klan på 7 timmar.

- Det vackraste barnet i Korsbaek! -Det måste han ha efter sin mor.

Och fadern befinner sig väl.

- Vi fick sitta på trappan. -Varför gick ni inte in i hallen?

Där står det stora ekipaget som Herbert har köpt.

- Nu är ni fyra i lägenheten. -Fem... Agnes mor har kommit.

Ni kan väl inte sköta världs- revolutionen i de omgivningarna.

- Jag åker nog till Norge nu. -Vad säger du...?

En av kamraterna har erbjudit mig en stuga.

Du kan väl inte bara försvinna?

Jag kan sova i förstaklass-vagnen på rangerspåret.

Vill ni inte följa med hem och äta lite kvällsmat?

- Marie har gjort Kåldolmar. -Det var inte dig...

- Ja tack, svärmor har nog att göra. -Se då och drick ur.

- Men er fru...? -Katrine har alltid mat till två till.

Nio... Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio.

"Chans".

"Er hund överfaller mjölkbudet. Betala 10 kr för nya byxor."

- Verklig dramatik i "Monopol"! -Det är mjölkbudet väl unt.

- Blanda inte pengarna med bankens. -Får man aldrig koppla av lite?

Fyra och tre, det är sju. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.

Bülowsvej... Vem har de två andra gröna?

Det har jag och jag säljer inte!

- Men jag köper den. Hur mycket? -140 kr.

- Jag bjuder 300. -Sälj inte, då bygger han hus.

- Han kommer nog att mjukna. -Tror ni?

Två gånger fyra. Åtta.

Strandvejen... Jag har ett kast till.

Nio.

Carlsberg. -Stopp där! Strandvejen först.

- Får jag be om 16 kr i hyra. -Äger ni Strandvejen?

Här är 20 kr. Jag ska ha 4 tillbaka.

Ja, men ni får inte flytta så fort.

- Är Carlsberg till salu? -Ja, för 150 kr.

- Jag köper. -Är det så klokt, översten?

Nu är det jag. Två tvåor... Det är fyra.

"Chans".

"Då firar vi er födelsedag. Erhåll 10 kr från varje medspelare."

Och så är det jag igen...

Sju.

- Hvidovrevej. -Till salu för 60 riksdaler.

Jag köper. Och så ska jag ha 200 kr för att ha passerat "Gå".

Här är 360. Ge mig en 500-kronorssedel.

- Där samlas det på hög, va? -Ja, det går ganska bra.

Åh nej!

Då är det jag.

Åtta sammanlagt. Låt oss se nu.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åt-ta.

Gammel Kongevej... Den äger jag själv.

Var det inte åtta ni fick? Men ni flyttade nio.

Ni ska stå på Bülowsvej. Jag ska ha 10 kr i hyra.

10 kr här och 10 kr där... Det blir dyrt. Varsågod.

- Doktorn! Fuskar ni? -Aldrig. Bara när jag blir ertappad.

11...

- Till Gammel Kongevej. -Den är min... 12 kr.

- Jag stod inte på Hvidovrevej. -Nej, där står jag, Hans Christian.

- Med en grön bil? -Ja, min bil är grön.

Nej, den är blå.

Gud, jag har flyttat fel. Jag stod på Vimmelskaftet.

- Och dig har vi gett 10 kr i present... -Det är precis som tant Møhge.

Du skulle inte ha haft 200 kr för "Gå".

- Men vad säger reglerna? -Det finns inga regler för virrvarr.

Låt det vara. Ni är skyldig mig 12 kr.

Jag kunde ha köpt Hvidovrevej och byggt hus.

Som du har rön till det, Maude!

- Jag är hemskt ledsen. -Vi ska ju först lära oss det.

Vi ska först och främst fortsätta. Hans Christian får ett nytt kast.

11...

ok... Det köper jag.

- Du har både DFDS och Öresund. -Det tar sig.

- Allt mitt då? -Du står över. Så är det bara!

Du får lära dig att se dig för. Ska vi inte ha lite i glasen?

Vilken känslourladdning vi har i stan.

Monopol och Oxford-rörelsen. Det är nästan för mycket på en gång.

- Mer tårta, herr Schmidt? -Tack, men...

Røde ska ju äta för två nu.

Till och med Fede hade varit mätt. Jag tog tre portioner av fläskkorven.

Då kan du koka kaffe, Katrine.

Vi tar det i de enkla gemaken. Varsågoda, mina herrar.

- Tack. -Tack för maten.

- Kom, så matte inte trillar över dig. -Din fru ska du vara rädd om.

Skulle du inte underhålla dina gäster?

Är det nåt jag kan hjälpa till med?

Du? Då skulle det vara första gången på 40 år!

Vad står du och väntar på?

- Vad tycker du om den där tysken? -Det är inget fel på honom.

- Røde har ju inte så mycket plats... -Och definitivt inte nu.

- Vi har ju Ingeborgs rum... -Ja, det har vi ju.

- Men han är en av de röda. -Det vet jag inget om.

- Nazisterna har burat in honom. -Då är det inget fel på honom.

- Är det på det sättet du ser det? -Ja, finns det nåt annat sätt?

- Nej vars. -Du kan hämta tyskens saker.

- Om han har lust att bo här. -Får han bo här?

Ja, vi kunde behöva en karl till i huset.

Jag skriver upp var bilarna står och så skriver ni namnen på kuverten.

Och lägg i pengar och köpebrev. Så vet vi var vi ska börja nästa gång.

- Husen och hotellen då? -Banken har antecknat var de ligger.

- Vilken hjärna. -Det är spännande.

Det visar många nya sidor hos ens närmaste vänner.

God natt. Tack för en ypperlig kväll. - Följs vi åt, doktorn?

- Javisst... Fröken Elisabeth? -Jag hjälper till att städa undan.

Doktorn, nu när vi är ensamma... Ni måste hjälpa mig.

Alltid. Jag är er vän och läkare.

Sälj "Grønningen" till mig. Det är min enda chans att få huset.

Uppgjorda affärer strider mot Monopols lagar.

- Men inte mot vänskapens. -Normalt sett är jag er vän.

- Men när vi spelar... -500 kr och Carlsberg.

- Och om jag hamnar på Grønningen? -Ingen avgift de tre första gångerna.

Ni är en hårdhudad person.

Det är omöjligt att tillmötesgå Låneansökan. Det är ett ston belopp.

Jag trodde jag kunde räkna med er förståelse.

Herr kommunalråd, min förståelse har sträckt sig mycket långt.

Ni har ett lån, över två år gammalt... Ja, här har vi det...

...som ni inte har amorterat. Det har tvärtom ökat.

För att ni inte har förräntat det regelbundet.

Vi har också en ganska stor växel från möbelhandlare Skødt.

Och det finns ju mycket annat.

Hur tror ni att jag kan låna er ytterligare 20000?

- Jag har ju mitt hus. -Intecknat över skorstenen.

Det är en riskabel affär.

- Jag förstår inte... -Vad då?

Hur ni kan be mig om det här.

Skulle det hjälpa att prata med er bror?

Min bror är helt vanlig styrelseledamot här i banken.

Men jag kan inte hindra er att prata med honom.

- Annars finns det ju andra banker. -Finns det det...för er?

Konsuln och Skjold Hansen frågade varför jag lämnade Korsbaeks bank.

Jaha... Och vad svarade ni då?

Förlåt, ni behöver inte svara.

- Så fick de borgmästaren i jorden. -Han var ju en bedagad herre.

Så vackert det var. Och i ekkista...

Det var stil på borgmästaren in i det sista... Det serveras gås.

Två gås... Och vinkortet.

- Här nöjer vi oss med kaffe. -Vi hann inte äta.

- Så dog er välgörare. -Vad menar ni med det?

Bry er inte om Viggo. Han säger alltid vad han vill.

- Jag rekommenderar nr 4. -En halv flaska.

Vi flyttar över till det här bordet. Ni kan flytta våra koppar.

Sätt dig där, Musse.

- Det var en vacker begravning. -Men det var kallt om fötterna.

Borgmästaren var en nobel man. Han värdesatte Godtfred högt.

Det gjorde han. Och det var ömsesidigt.

- Det tvivlar jag inte på. -Han var en fin man.

- Godtfred har inte varit sig själv. -Det ödet undgår ingen. Han var 81.

Den nye borgmästaren är socialdemokrat.

- Det måste vara besvärligt. -Han unnar inte Godtfred nån vila.

Nu sitter ni ordentligt i klistret!

- Vad är det som är så roligt? -Skulle du inte till Oxford-mötet?

Hon har blivit frälst. Berätta för lilla fru Lund om dina anfäktelser.

Delning! Viggo vägrar ta emot Herrens framsträckta hand.

Mig kan du inte locka. Försök med lilla fru Lund.

Åh ja... Vi är en grupp Korsbaek-damer...

- Ni är välkommen. -Det gåsbröstet ser läckert ut!

- Vi har ju inte ätit hemma. -Följ med till prostinnan.

Ni har kreditorerna i hälarna igen, va?

- Jag ska följa med på ett möte. -Delning.

Damerna bekänner sina synder. Det är tur att det inte är vi två!

- Min fru har inget att bekänna. -Henne kan ni lugnt släppa iväg!

Jag är inte skyldig att redogöra för min privatekonomi.

Hur mycket är ni skyldig Omegnsbanken och Mads Skjern?

Nu är det nog! Kyparn!

Mina motiv är rena.

Om ni funderade på att återvända till Korsbaeks bank...

...så fick vi hitta en lösning på era mellanhavanden med Skjern.

Varför skulle Korsbaeks bank...?

Tjänster och gentjänster. Vi kunde få nytta av er.

- Varför just nu? -För att, Godtfred Lund...

Vi vet att det var borgmästaren som lät pappret försvinna. Inte sant?

Det hade ni aldrig gjort. Eller hur? Ingen kan anklaga er nu-

-när borgmästaren inte är bland oss längre.

Ni menar...?

Om pappret hittas igen och ni, med vår hjälp, kunde bevisa-

-att Mads Skjern hade en hållhake på borgmästaren...

Spela inte naiv. Det finns olika sätt att ha hållhake på folk, inte sant?

Det vet ni ju från er själv. Låt mig betala.

Var det till på köpet tal om att sanera er ekonomi?

Jag kunde bortse från er räkning här. Då kunde vi kanske prata om det.

Under förutsättning att ni rättar munnen efter matsäcken.

Men ett lån på 20000 kr, som ni inte kan amortera...

- Det vore ju vansinne av min bror. -Än ni då?

Tjänster och gentjänster.

Vad är 20000 mot risken att er fabrik rivs?

Ingen ska riva den fabriken. Den ligger där jag har lagt den.

- Men kanske inte med er som ägare. -Vad menar ni?

En mutaffär. En skandal.

- Ersättning till dem som drabbats. -Jag sysselsätter 50 människor.

Jag har gett stan nytt liv. Det blir svårt att hitta drabbade.

Damerna Møhge.

De kan åberopa att det skulle ligga en park där. Det gör deras advokat.

Skjold Hansen... Men det får han inget ut av.

Jag var i god tro. Staden var i god tro. Det finns ingen lagfart.

- Nej. Men det fanns ett papper. -Inte på rådhuset.

- Om det nu funnits det? -Men det fanns det inte.

Det har jag ju en ord på, inte sant?

- Borgmästaren hade ansvaret. -Och pappret hade försvunnit.

- Om det nu finns? -Var?

Bland borgmästarens papper. Och Skjold Hansen får se det...

Och det kunde han kanske få om han lånade er 20000?

Han vill kanske också sanera en mellanhavande med Omegnsbanken.

Som Omegnsbanken på sin tid gjorde med Korsbaeks bank.

Då skulle ni vara på den säkra sidan.

Är det det ni tror?

Det finns tillräckligt med siffror som bevisar-

-att ni två gånger har utnyttjat er ställning som kommunalråd.

Jag kan kanske få en törn av Skjold Hansen.

Omegnsbanken kanske också. Men ni faller omkull!

Och ni blir liggande innan ni hinner smutskasta den döde borgmästaren.

- Jag är i en fruktansvärd situation. -Ja... Det ante mig.

Och jag tror jag kan berätta vilka era nya svårigheter är.

- Det vet ni inget om. -De där 20000...

- De fattas väl inte nån annanstans? -Vad menar ni?

Tar jag fel när jag säger att ni har tagit lite här och där-

-av kommunens kassor och lagt tillbaka pengarna före revisionen?

För att sen ta lite igen. För att betala tillbaka.

Och nu går det inte längre.

- Ni antyder...? -Ja. Men det blir er ensak.

- Såvida -Vad då?

Såvida ni inte en gång till hotar smutskasta min och min brors heder.

Då står telefonen där. Jag har numret till den nye borgmästaren.

- Jag vet varken ut eller in. -Det förstår jag utmärkt.

Det är farligt att köra iden här djungeln av hotell och hus.

Det är farligt att köra iden här djungeln av hotell och hus.

Tappa inte modet. Dampskibs- selskabet kostar bara 200 kr.

- Man värdesätter de små olyckorna. -Kasta nu, doktorn!

Åtta...

Räddad... "Chans". - Le, Fortuna.

"Bege er till Rádhuspladsen." Ni har verkligen lyckan med er.

- Med hotell, 2000 kr. -Jag brukar bo gratis i Köpenhamn.

- Banken ska kanske hjälpa till? -Jag är hellre en fri men fattig man.

- Varsågod. -Fyra 500-kronorssedlar...

Det är bara tre.

Telefon till bankdirektören.

Ursäkta mig.

- Vi andra kan väl fortsätta spela. -Det var hans tur.

Ja...? Ja.

Ja... Det är klan jag vill tala med dig.

Ja, ja.

Vi ses. Adjö.

- Har det hänt nåt? -Det var bara om ett möte.

Teaterföreningen har föreställning i nästa vecka. Två vaudeviller.

- Är det inte "Nej"? -Jo.

Den andra är "Den Tredje" av Hostrup.

- Då måste vi gå, eller hur? -Ja, ja... Javisst.

- En kopp kaffe eller ett glas? -Vi går lite i stället.

Jag är med barn.

- Jaha. -Du tar det så lugnt.

Du har ofta sagt att jag är feg. De fega föreställer sig det värsta.

Det är ju mitt ansvar.

Tack för att du inte frågade mig om det verkligen stämmer.

- Det blir en chock... -Det är så hopplöst.

- Vi står ju inte på bar backe. -Jag vill inte ha barnet.

Vad säger du? Vi har ju älskat varann.

- På Vårt vis, ja. -Vad menar du?

- Litar du inte på mina känslor? -I den lilla asken fanns Ulla.

Undangömd från din familj, din position. Men undangömd.

Tillräckligt för mig... Men du skulle aldrig kännas vid det barnet.

Det måste jag. Det är ju ditt och mitt.

Utåt sett är det bara mitt. Du skulle komma med födelsedagspresenter-

-och på små snabba visiter i smyg.

Det räckte för dig och mig, men inte för ett barn.

- Jag måste ta bon det. -Sånt är brottsligt.

Så ser inte din svägerska på det.

- Jag känner ingen -Det finns adresser.

Har man pengar kan man alltid få en adress.

Vem frågar man i Korsbaek?

Fråga nån i Köpenhamn. Fråga din bror.

Jørgen? Varför tror du att han...?

Ja, kanske.

- Jag ska försöka. -Fort.

- Då ringer du. -Vill du inte ha en kopp kaffe?

- Kan jag inte köra dig hem? -Jag cyklar hellre.

Tror du det är klokt? Genom skogen, just nu.

Och jag som trodde att jag skulle hem.

Bara ett litet rutinbesök.

Det tar vi utan Läkarrocken. Sitt ner.

Man kan också ta för lätt på det.

Kära överste, blodtryck, hjärta och njurar är någorlunda-

-i det skick som försvarsmakten kan kräva av ett befäl.

Ni säger det, men benen... Det klämmer ibland.

Fåfänga. Ni ska ha ridstövlar som är vidare i skaftet.

Det är nåt med ögonen också.

Har ni svårt att se mindre saker?

Väljer ni hellre större och kraftigare?

Ni har en markant personlighet, men som patient är ni banal.

Ni förväntar er att er läkare ska förvandla vardagliga trivialiteter-

-till spännande sjukdomar med latinska namn.

- Vad betyder det i klarspråk? -Att ni behöver muntras upp.

- Vad gör ni på torsdag kväll? -Inget.

Sätt ett kryss i dagordern.

- Vi ska på teater. -Jaså.

Ska ni ställa upp i en tävling för fingerfärdiga?

Jag ska bara ha tag på fribiljetterna.

- Marie vill också gå dit. -Jag ska dit med barnbarnen.

Den sonens tvivelaktiga nöjen överlämnar jag åt kapitalisterna.

- Vilka skådespelare är med? -Boldt, kan du läsa vilka som är med.

Hannibal Kagls teatersällskap. Erik Olskov, Annie Kagl, Vicki Halli-

- Aage Kai Thomsen, Hannibal Kagl och Knud Hyvang...

Dem har jag aldrig hört talas om. Ibbermand och Arthur Jensen då?

Du, Røde... Du kunde ju låta Agnes gå.

- Jag kunde kanske Ledsaga frun. -Hon skulle nog föredra att gå själv.

- Eller bli hemma och passa barnet. -Barnet kunde du ju passa.

- Jag ska på möte. -Det skulle Herbert också.

Nu har Daniel gjort historieläxan. Kan du förhöra honom?

- Kan han den? -Ja, när jag förhörde honom.

- Då räcker det. -Han har jobbat hela eftermiddagen.

Jag har annat att tänka på just nu.

- Vad då? -Tills vidare bara skvaller på stan.

- Om vad? -Godtfred Lund och fabriken.

Jag har aldrig tyckt om honom. Stoppa ryktena.

De kommer från Korsbaeks bank och har ett bestämt syfte.

Om de vill skada dig får vi bussa advokat øster på dem.

- Så enkelt är det inte. -Förra gången satte du dem på plats.

Men nu är det alltså mer komplicerat.

För det stämmer väl inte det de säger, va?

Att du har betalat dem på rådhuset för att glömma nåt om ett servitut.

- Var har du hört det? -Ellen hade hört det i skolan.

- När? -Det är över en vecka sen...

- Och det har du inte sagt till mig? -Jag trodde inte på det.

Jag bad Ellen säga att sånt är straffbart att säga.

Daniel, jag har sagt att du kan historieläxan perfekt.

- Kan du inte då? -Inte i kväll, min vän.

Har du frågat, Daniel? - Får vi gå på teater på torsdag?

- Kan vi inte få det? -Jo, det tror jag säkert ni får.

Vi går dit allihop.

Om Godtfred Lund är skuldsatt, vad får vi då ut av att sanera honom?

En upplysning som kan stjälpa vår konkurrent.

Den fabriken ger ju arbetstillfällen. Och er omsorg om tant Møhge...

Det är hon som ska väcka talan så vi kan få vittnena till rätten.

När Godtfred Lund erinrar sig att pappret försvunnit hos borgmästaren.

Då räddar kommunalrådet skinnet. Borgmästaren skadas ju inte nu.

Jag förstår er inte. Ämnar ni förstöra borgmästarens rykte?

Han efterlämnade varken fru eller barn. En svag, senil man...

Det utnyttjade Mads Skjern.

Jag tycker inte om det. Konsuln skulle inte heller gjort det.

Tycker ni om att den här banken halkar efter på grund av utbölingar?

När flyttade ni själv hit, advokaten?

Det är snart mer än 20 år sen. Men jag är lika smart som de.

Förlåt, det är visst min bror... - God dag, Jørgen. Ett ögonblick.

Vi är visst också klara.

Ja, Jørgen, nu är jag här...tack.

Ja, och han är läkare...?

Nej, om det är försvarligt är det inte för mycket pengar.

Det var snällt av dig, Jørgen. Tack.

- Därborta bodde jag en gång. -Är ni från stan?

Jag har också legat vid infanteriet i mitt tidigare liv.

Jag ska bara köpa ett par strumpor.

- Fru Arnesen! -Arnold, är det ni?

Jag är disponent här, fru Arnesen.

- Jag heter fröken Halli numera. -Besöker ni er far?

Jag är här med Kagls teatersällskap. Vi ska spela på Postgården i kväll.

- Vill det säga...? -Ja, jag har blivit skådespelerska.

- Det sas att ni läste till lärarinna. -Det gjorde jag också.

- Har ni några bra silkesstrumpor? -I flera kvaliteter till och med.

Jag kände igen er med detsamma. På hunden också. Hur gammal är den?

Daisy är nio år. Hon är min bästa vän.

Säg goddag till Arnold, som gick ut med dig förr i tiden.

Hon har varit så konstig sen i går. Hon har kräkts också.

Åh nej, inte nu igen...

Förlåt.

Bry er inte om det, fru Ar...fröken Halli.

4,50... Men det är prima kvalitet. Bamberger-silke.

Hon måste ha ätit nåt.

Jag får visst bära hunden.

Så, lilla Daisy...

Om ni vill se oss i kväll, kan jag lägga två biljetter.

Tack, fru...fröken Halli. Det vill jag hemskt gärna.

Är det inte överstens vilsegångna dotter? Hon måste ha kommit hem.

Tydligen med en ny karl.

- Var det inte Alberts fru? -Jo, det var det visst.

- Med en främmande man! -Albert är ju död, lilla mor.

- Vem var det? -Spöken från mitt förflutna.

Jag kan inte i kväll. Jag måste ju sköta banken.

- Ska jag gå ensam på teatern? -Elisabeth kan få min biljett.

Men efteråt... Vi brukar ta en smörgås på Postgården.

Jag ska försöka komma.

Kagl och fruntimret har tagit det enda rummet med bad.

Kagl säger att man får använda hans badrum.

- Då kan han stå och Smygtitta. -Det blir på fröken Bang.

En herre frågar efter er.

- Då fick ni mitt kon. -Ni har inte förändrats.

- Och Daisy lever än. -Hon har ätit nåt.

Jag är tyvärr inte veterinär.

Det finns visst ett därborta...

- Två sherry. - Blir det bra? -Bara kaffe till mig, tack.

- Jag ska ju uppträda. -Rampfeber?

Nej...jo. Har ni pratat med...?

- Den gamle idioten? Han kommer. -Han vet inget, va?

- Det skulle ju vara en överraskning. -Annars kommer han väl inte.

Tror ni inte, när han nu ser mig... Jag har två huvudroller.

- Ni kan dem väl utantill? -Jag har uppträtt i hela landet.

Och stått i rampljuset.

På de ställen där rampljuset fungerade.

- De behandlar er väl väl? -Jo, men...

- Men vad? -Det är ett helvete.

Thomsen!

När det är dags för "Nej" byter vi ut tavlorna.

- Och det röda möblemanget? -Nej, det finns inte plats... - Ja?

Potpurriet i pausen... Ska vita Wagner?

Det är för upphöjt för den här stan. Ta Danske Tonefilms-Melodier.

Fröken Vicki... Ett ögonblick.

Vi har fått klagomål på att hunden har kräkts på rummet.

- Hon är sjuk, direktören. -Det här är ingen hundcirkus.

Kan kräket inte hålla sig friskt får ni ta ut det.

Ni är skådespelerska, inte gråterska. - Thomsen...

Då vet man vem som sitter på de första raderna.

Jag står inte ut.

- Nu måste ni gå ner och klä om er! -Ja, ja. Vi hinner nog.

En fantastisk kväll. De dyra platserna är utsålda.

Till pianot... - Dämpa belysningen.

Klappa, för tusan!

Klappa.

Det kom inget brev till mig, bara ett till mor.

Mitt hjärta bankar när jag ser en av de välsignade brevbärarna.

Men det är illa av Karl. I dag skulle jag ha fått ett brev.

När män är upptagna med affärer glömmer de allt om oss.

- Är det inte...? -Jag får utskällning för hans skull.

Jag får ingen ro i min själ.

Far och mor kan inte förstå vad det är med mig.

- Mina ytterkläder! -Så, så... Varför går ni?

Det var Victoria. Ni visste det! Ni har gått bakom ryggen på mig!

Nu får ni behärska er, annars måste ni uppsöka en läkare...

Följ nu med in och ta en sup. Va?

- Var det mycket hemskt? -Kör bara.

- Är det nåt jag kan...? -Säg inget.

Släpp ner ridån... Är det hunden igen?

- Den har visst ätit smink. -Hoppas den sätter det i halsen.

Vi sysslar inte med hunduppfödning här.

- Den får inte vara på rummet. -Lämna den i garderoben då.

Mår ni bättre nu?

- Ska vi inte gå in och se "Nej"? -Ska ni ta livet av mig?

Om ni dör blir det inte av att se teater. Inte ens om er dotter är med.

- Då blir det av det där. -Gå ni bara in och se "teater".

Nej, då smiter ni bara. Vi sitter kvar tills hon kommer.

- Då får jag ha nåt stärkande. -Låt mig nu.

Kan vi få två kaffe?

- Var blev hon av? -Hon kommer ner i restaurangen.

Gå in med Thomsen!

- Akta kostymen. Hunden dreglar. -Fracken kan inte bli smutsigare.

- De vill se Link igen. -Nu är det jag och min hustru.

Jag tror att de har smågrisar bakom scenen.

Finns det nån veterinär här? Min lilla hund är sjuk.

Vad fattas den?

- Är ni veterinär? -Nej, men jag har botat smågrisar.

- Han har visst lite hjärtklappning. -Är det farligt?

Ni bör nog följa med mig hem. Där har jag botemedel.

Ja, sniffa du bara, Kvik. Det är din gamla fästmö.

Flytta dina skriverier. Jag måste lyfta upp kräket på bordet.

- Vad tänker ni göra? -Samma som när smågrisar förätit sig.

Ge mig kräkmedlet.

Ja, det smakar otäckt, men det hjälper.

- Får jag...? -Mor, ge mig Tidende.

Nu kommer det visst.

Där kommer fru Kagls smink!

Nu behöver ni inte gråta mer, fru Arnesen.

Jag heter Vicki Halli, på affischen.

Vad är det för liv att resa land och rike runt?

Det spelar ingen roll. Nu har jag fått sparken... Herregud, kostymen!

Jag trodde det var den danska nationaldräkten.

- Herbert Schmidt. -Herbert är författare.

- Är det sant? -Det påstår han och Katrine.

Nu kokar jag kaffe. Det skulle nog göra oss gott.

Herbert Schmidt. Är det inte ni...

...som har skrivit den där boken? Den kom ut för ett par månader sen.

-"Den Tyska sången"... Var det ni? -Ja.

Jag lånade den. Plötsligt förstod jag så mycket.

Jag såg allt framför mig, nazismen... Även om ni inte skriver det rakt ut.

Det är därför de har bränt boken i Tyskland... Var blev han av?

- Skriver han också vers? -På tyska.

- Varför bor han här? -Det bara blev så.

Mor tycker att vi ska slå vakt om de författare vi har.

Vad trevligt det är här.

Den dumma peruken...!

- Nu äter Kvik er hårprakt. -Jag vill inte uppträda mer.

Vi ska inte ha fler förstoppade hundar i dag.

Vill ni ha den även om ni har läst den?

Tack, jag ska läsa den många gånger till.

Och ni har skrivit i den...

Vad har han nu hittat på?

- Det får han själv läsa. -Kan ni inte läsa tyska?

Om jag läser det börjar jag lipa.

Om jag bara vore en hund med nos och fyra ben-

-då skulle vackra kvinnor gråta för min skull och kyssa min mun.

Ack, jag är bara människa och ingen hund.

Nu lipar hon i alla fall.

Fröken Hallis resväska har kommit ner.

Säg till överste Hachel att jag sitter här... Nu behövs det inte.

- Har Victoria hittats? -Hon och hunden befinner sig väl.

Var?

Hon har tillbringat natten hos grishandlare Larsen.

- Var? -Ni hörde det mycket väl.

Hur har hon hamnat där? Inget kan längre förvåna mig.

Det finns nåt som är mer förvånande...

- Hon vill gärna åka hem till er. -Det är väl hennes hem.

Det har hon inte märkt mycket av de tre fyra senaste åren.

Ska vi inte ge oss av?

- Vill ni inte tillbaka till Tyskland? -Först när det blir helt annorlunda.

Tror ni det blir annorlunda? Att det inte tvärtom blir värre?

Det måste jag tro. Ska vi gå ut och titta på djuren?

Så här? Då skriker grisarna. Hellre en annan dag.

- En annan dag? -Ja.

Jaså.

Kom in.

- Det liknar en fältmanöver. -Överste Hachel...

- Fru Larsen, förmodar jag. -Ni förmodar helt rätt.

-68. -Ska det föreställa ett namn?

Ge mig resväskan så Vicki kan byta om.

Vicki byter om i vardagsrummet så om jag får bjuda på kaffe här...

Är det inte Herbert Schmidt? Jag har läst er bok.

Den tyske diktaren Herbert Schmidt. - överste Hachel.

- Vad gör ni här? -Jag bor här tills vidare.

- Varför inte i Tyskland? -Där kan jag inte vara.

Herbert är flykting. Han är ovän med Hitler.

Det var länge sen, din gamle idiot.

Varsågoda. Ni också, herr 68.

Varför är ni ovän med herr Hitler?

Nu känner jag igen dig, far. Ingen kan fråga så dumt som du.

Nu vill vi ha lugn och ro. - Ursäktar ni?

Ett litet ord: ro.

Den kullen intog jag som kapten under fältmanövern 1921.

Det var konstigt, för det är ju vår.

Vi anförde höger flank och ryckte fram genom Köksträdgården.

Ja, det ställde till med ett elände.

- Vad snackar de om? -De utbyter krigsminnen.

I 15 år har jag önskat att läsa lusen av dem-

-som trampade ner både brysselkålen och grönkålen!

Jag står till tjänst.

Där har vi en som kan sätta den gamle krigaren på plats.

- Har ni varit i kyrkan? -Ja, nu ska vi ut till morfar.

- Det är ingen bra idé. -Hon förtjänar det.

Ellen är bra på allt.

Hon ska inte skämmas bon så hon känner sig bättre än Daniel.

Daniel ska veta vad som väntar om han anstränger sig.

- Det är Daniels högsta önskan. -Nu ser han hur den kan uppfyllas.

Är det min? En islandshäst!

- En islandshäst... -Så går det när man är flitig.

Tack, snälle far. Du är bäst i hela världen.

- Var kommer den hästen ifrån? -Kom, Daniel. Det är din.

En sån får man när man är en snäll och duktig pojke.

Mor har minsann själv köpt den. Även om hon annars är snål...

- Du klarar dig utmärkt själv. -Vem säger det?

Den lunchen kunde ingen ha lyckats bättre med än fru Olsen.

Men min alltiallo saknar ändå nåt. Ditt sätt att hälla upp kaffe.

Vad är det nu?

Fru Lund...? Kom in.

Jag vet inte var jag ska fråga. Förlåt, men har ni sett honom?

- Er man? -Ja, Godtfred.

- Har han försvunnit? Sätt er. -Jag har inte sett honom sen i går.

Vi skulle äta på Skogspaviljongen i dag. Jag är så rädd.

- Vad säger man på rådhuset? -Sist de såg honom var i fredags.

Vad säger polisen? Här är en kopp kaffe.

Polisen letar efter honom, men varför hittar de honom inte?

Om nu Godtfred är död, mördad... Det händer så mycket.

Ska jag ringa polisen? De vet kanske nåt nytt.

Han kan ha tagit livet av sig. Han har varit så underlig.

Han har arbetat så hån för den nya borgmästaren.

- Polisen vet kanske nåt. -Kan jag få 108... Tack.

Polismästaren är väl inte anträffbar en söndag?

Jaså, då hade jag tur. Ni talar med bankdirektör Skjern.

Är det polismästaren? Fru kommunalrådet Lund sitter här.

Jaså? Vilket Sammanträffande.

Jaså. Där hemma?

Det ska jag säga till fru Lund. Adjö.

- Har de hittat Godtfred? -Nej, polisen vill tala med er.

Polisen väntar utanför en hus. Ska jag följa er?

Nej, jag vill helst gå själv. Tack för att ni hjälpte mig.

Adjö, fröken Friis.

Våra söner studerar i Köpenhamn. Jag har inte sagt nåt till dem.

Jag tycker att ni ska ringa dem.

- Stackars kvinna... -Har han begått självmord?

Det är det enda som han inte har gjort.

Varför inte? Han var i ekonomisk knipa.

Man tömmer inte kommunens kassa för att lägga sig ner och dö.

Förutom allt han har tagit fram till nu så har han tagit 88000 kr.

- Har kommunen så mycket liggande? -Skatt som inte hann till banken.

Jag ska bara ringa.

Innehavarinnan av chokladaffären har också lämnat staden.

Hon den fylliga med släta klänningar?

Hon har länge haft ett förhållande i hemlighet...med Godtfred Lund.

Jaså... Det kunde man nästan ha förutsagt.

Chokladdamen har han hållit tyst med. Vi har säkerhet i huset.

- Vad har hänt? -Nåt med kommunalrådet.

- Vad är det som har hänt? -Godtfred Lund har försvunnit.

Med Korsbaeks kassa och ett fruntimmer.

Stackars frun.

Ja.

- Van ska far? -Han skulle på ett möte.

Är du nöjd med hästen, Daniel?

Inte helt, kanske?

Jag ville helst ha fått den av far.

Text: Wanda Andersson (Redigering: BL)