All language subtitles for Matador_1979_S02E02-KommeFremmede

Mads Skjern har haft framgång
med sin manufakturaffär-

-och har startat en ny bank
med sin bror som direktör.

Nu vill han bygga en konfektions-
fabrik vid järnvägen.

Fastigheten har ett servitut
om en park.

Men Mads tar kontakt med
kommunalrådet Godtfred Lund-

-som har dålig ekonomi.

Herr Schwann är inkasserare
och springer hos familjen Lund.

Bankdirektör Varnaes bror Jørgen
har efter ekonomiska svårigheter-

-orsakade av hans skilsmässa
och förhållandet med Birgitte Graa-

-sålt sina aktier till Skjold Hansen-

-som inträder i bankens styrelse.

Maudes problem är att hon måste
ta emot fru Skjold Hansen på visit-

-samt att fru Møhges 100-årsdag
ska arrangeras.

Den gamla tanten har dock tagit fel
på sin och sin mans dopattester-

-och fyller bara 90.

När Mads Skjern
rider på sina framgångar-

-och hans bror Kristen får hopp
om att förenas med Elisabeth -

-plågas Varnaes av problem hemma
och särskilt på banken-

-där personalen från herr Stein till
Ulla Jacobsen visar honom lojalitet.

För Ullas vidkommande
särskild medkänsla och intresse.

Ska ni inte gå nu?

Tack för maten.

- Vad är det, Daniel?
-Han har fått en anmärkning.

Och det kan han inte säga själv?
Vad står det i anmärkningen?

"Det är svårt att vidmakthålla
Daniels intresse för undervisningen."

- Geografiläraren är så tråkig.
-Och det visar du först nu?

När du kommer från skolan
kan du komma in på kontoret.

- Kila iväg nu.
-Kom, Daniel.

- Mads, alla barn får anmärkningar.
-Ellen får aldrig anmärkningar.

- Jag fick massor av anmärkningar.
-Inte för att du sov på lektionerna.

Det är till dig också.

"Internationelle konstnären Ernst
Nyborgs utställning på Postgården."

- Varför är vi inbjudna?
-Baronen är konstföreningsordförande.

- Han är en lysande porträttmålare.
-Vad ska han göra här i Korsbaek?

Von Rydtger och han har gemen-
samma vänner...eller en väninna.

- Vad säger baronessan om det?
-Hon var gift med baronessans bror.

- Det skiljer dem inte åt?
-Uppenbarligen inte -i de kretsarna.

- Och nu är hon ihop med målaren?
-Hon roar sig med Jørgen Varnaes.

Jaså, hon? Det var därför
han blev skild och fick problem.

- Följer du inte med alls, Mads?
-Jo, i affärslivet.

- Den här pojken blir allt tyngre.
-Det ska han bli.

- Det är på fredag.
-Och vi måste dit?

För att von Rydtger är ordförande
i Omegns-bankens styrelse?

Det skadar inte att vi visar oss vid
såna tillfällen. - Eller hur, kamrat?

Tack för maten!

Regitze och Ulrik, vänta lite.

Det är nåt er far vill säga till er.

- Hans Christian...
-Ja, min vän?

- Barnen - du lovade ju...
-Gå raka vägen hem från skolan.

- Det var mer, Hans Christian.
-Om ni... Vad är det du kallar det?

Om ni går och slår dank får Agnes
börja hämta er igen. Förstått?

Ja.

Baron von Rydtger?
Honom umgås vi inte med längre.

Inte sen han gick till andra banken.

- Det är från honom.
-Vad skriver han?

Han vill se oss på en mottagning-

-i samband med en konstutställning
på Postgården.

- Vem är konstnären?
-Ernst Nyborg.

Han var min teckningslärare.

- Det är på fredag.
-Världen är liten.

- Din lärare har blivit stor.
-Vad konstigt att se honom igen...

Jag måste gå.
Jag äter lunch med styrelsen.

- När kommer du hem?
-Det beror på... Jag ringer.

Ja, nu har vi börjat få brev
från baronen.

- Du ska på vernissage, Katrine.
-Jag ska inte fernissas nånstans.

Man fernissar tavlorna
inför en konstutställning.

Jag har blivit medlem
i konstföreningen.

Det var på banken.
Baronen värvade mig som medlem.

Sen när du intresserad för sånt?

- Han här är internationell.
-Ja, men det är inte vi.

- Du kan gå själv.
-Du ska med, Katrine.

Jag har tillräckligt med tavlor.

Ta det lugnt. Stinsen står och vakar
över dessa konstskatter.

Får jag hjälpa till?

Hela klabbet står under
baron von Rydtgers beskydd.

Man kunde tro det var betong.

Det var den sista.

Säg till Madsen
att allt ska till Postgården.

Snällt av dig, kamrat.
Du är värd en pilsner för det.

- Pengar kan jag inte ge dig.
-En pilsner räcker fint.

- Vem har Røde nu fiskat upp?
-Vet inte, han är väl arbetslös.

Allt ska hängas på Postgården.

Sen utbrister de i "ih" och "näh"
trots att de inte förstår ett skit.

- Är du hungrig?
-Den sillen ser god ut.

Boldt, en sill till kamraten här.

- Tror du inte de förstår ett skit?
-Nej, men de kommer rännande.

- För att baronen är ordförande.
-Jag förstår mig inte på konst.

I mitt hem hade vi en bild
av Jesus som går på vattnet.

- Därför är Lauritz så ogudaktig.
-Fede där målar också.

- Vad målar du då?
-Lokalen är ett prov på Fedes konst.

- Nu målar jag skyltar åt kommunen.
-Då är vi ju kollegor.

- Vad heter du?
-Nyborg. Ernst Nyborg.

Ernst Nyborg? Är det du som...
Är hela klabbet där...

- Visst är det jag.
-Det var som fan.

Det måste nog sköljas ner.
- Vaktmästaren, tre brännvin.

Godmorgon!

Direktören har inte kommit än.

Stein, har ni hittat fler
som ska ha tumskruvarna på?

Nej, tack vare en bistånd
är allt ordnat nu.

Förutom ett par kunder
som inte var värda att behålla.

Många av dem höll sig till oss när vi
behövde dem eller deras föräldrar.

- Gammal vänskap är farligt.
-Men statsrådet Lund...

Han är död och begraven. Vi är inte
skyldiga att ta hand om hans son.

Han har bytt till Omegns-banken.

- Hans mellanhavande med oss då?
-Det avvecklades blixtsnabbt.

Det var som tusan.

Säg till Varnaes att jag är där uppe.

Godmorgon.

Varje gång dörren öppnades
trodde jag det var du

Vad tycker du? Att Ernst
plötsligt uppträder i Korsbaek.

Jag har läst att han uppträder
på de märkligaste platser.

Annars är han ju i Paris och Schweiz
och Amerika. Och han bor i Tibirke.

- Du har följt Ernst rätt bra.
-Jag är ju intresserad av konst.

- Och kanske lite av Ernst.
-Det är så länge sen.

- Har ni köpt nytt?
-Ja, jag tycker plötsligt...

Vi tar vår sherry nu. Ingen vet
när Hans Christian kommer.

God kväll.

Fröken Jacobsen,
har ni tid ett ögonblick?

God kväll.

Herr Stein, vänta ett ögonblick.

- Är advokaten i stan?
-Ett par dar. Är min bror där inne?

Ja, bankdirektören arbetar
på sitt kontor. Jag ska öppna.

- Hur länge kan du stanna?
-Bara en kvart, min vän.

Vi måste hitta på ett annat sätt.
De andra har säkert upptäckt oss.

När du ropar på mig.

Jag får väl ropa
på bankens personal.

Jaså! Jag hann precis smita in
innan Stein stängde.

- För att titta till min flitige bror.
-Vi skulle gå igenom lite papper...

- Då kan jag kanske gå nu?
-Är det inte en glas?

Ja, ta er sherry först.

- Och du, Jørgen?
-Ja tack.

Fröken Jacobsen har hjälpt mig.
Vi har haft en del att göra.

Ja, det har vi ju alla.

Din efterträdare är inte lika lätt
att tas med.

- Mycket har förändrats, inte sant?
-Jo, men om jag kan gå nu...

- Adjö.
-Adjö, fröken.

- Ja, smaken är som baken.
-Vad menar du?

Schwamm darüber, som tysken sa.

- Är det bra annars?
-Utmärkt

- Och hemma?
-Jo...

- Har Maude förlåtit mig?
-Maude är ju bildad.

Hon håller inte liv i familjebråk.

Jag vill be dig göra mig
en...vän, nej, en broderstjänst.

Det är om Gitte.
Maude har aldrig bjudit in henne.

Det var en chock det med Minna.

Ni är inte skyldiga Minna nåt.

Det är trots allt mitt barndomshem
också. Även om du ärvde huset.

- Du har alltid varit välkommen.
-Är det inte på tiden att Gitte...

- Tråkig är Gitte då rakt inte.
-Nej, det kan man inte påstå.

- Kan vi inte bo hos er ett par dar?
-Jag ska tala med Maude om det.

Det är bara det
att de där dagarna faktiskt är nu.

- Så bråttom är det väl inte?
-Gitte är här för att hjälpa en vän.

Med en tavelhängning. Det är han
målaren, professor Nyborg, du vet.

- Är det en av Gittes vänner?
-Ja, vi umgicks med honom i Paris.

Gitte hjälpte baronen
att få hit honom.

Maude känner honom också.
Han var hennes teckningslärare.

Är det då inte en himlasänd chans
att sammanföra damerna?

- Du får det att låta så enkelt.
-Ska all glans falla på baronen?

Om du öppnar ditt hem för Gitte
är du med i bilden.

Maude sätter ett värde på
att vara stans ledande kvinna.

Se på det som en vuxen människa.
Vad fan är det för hyckleri?

Gitte har varit gift med en greve.
Hon är minst lika god som Maude.

Och du och jag...
Vi är lika goda kålsupare.

Fast du kallar det "övertidsarbete".
Får jag ge dig ett gott råd?

Ta och hitta nåt roligare, som jag,
och helst i en annan stad.

- Jag ska hem på middag. Och du?
-Nej, jag ska äta hos von Rydtgers.

Ja, du umgås ju med ordföranden
för Omegns-bankens styrelse.

Det är gamla vänner till Gitte.

Då talar du med Maude?
Jag ringer upp dig senare.

Du kan inte mena allvar med det
du sa om Jørgen och den där flickan.

- Hon har varit fint gift.
-Ja, flera gånger dessutom.

- Jørgen är ju min bror.
-Jag visste att det var nåt.

Vi har gott om plats och Jørgen
har alltid varit välkommen.

- Tillsammans med Minna, ja.
-Tycker du vi är skyldiga Minna natt?

- Vad tycker du, Elisabeth?
-Elisabeth tycker precis som jag.

- Hur vet du det?
-Gör du inte det?

Vi känner ju henne inte.
Det hade kanske inte skadat att...

- Att vad?
-Att det kom lite liv i huset.

Du klagar över att vi bara träffar
gamla människor. Släktklenoderna.

Agnes, vill ni se efter
om gästrummen är i sin ordning?

Det blir två gäster.
Advokaten och...

- När kommer de?
-De kommer säkert i morgon.

Det känns konstigt att sitta så här.
Så här har jag aldrig suttit förr.

- Det är henne han har ränt med.
-Det kan omöjligt stämma.

Vid steken sa herrn: "Jørgen och
fru Graa vill bo här ett par dar."

- Vad sa frun?
-Hon fick ögon stora som tekoppar.

Då såg hon mig
och satt bara med öppen mun.

Det angår dig inte heller.

Hej.
Jag tänkte väl att det var kaffedags.

Ni tror visst att ni har fått
ett nytt stambord, Lauritz Jensen.

En kaffe, Laura, är långt bättre
än det på Jernbanehotellet.

De kniper igen som ostron
när jag kommer.

Hej, Lauritz. Skulle inte du jobba?

Jo, om en halvtimme.
Du skulle bara se det här.

..."Med sällskap fredag klockan två."

En sån har herrn och frun också fått.
Varför har du det?

- Jag känner konstnären personligen.
-Vad är det för nåt?

- Agnes kilar iväg fredag eftermiddag.
-Det kan jag inte, Lauritz.

Vi minns när hon gick på basar
med den vindflöjeln.

- Vem?
-Boldt.

- Hon köpte fruns tavla.
-Agnes ska med på vernissage.

Jag trodde att man fernissade golv.

- Det har jag också alltid trott.
-Då lär du dig nåt om du följer med.

- Jag vill prova den blå klänningen.
-Så gärna.

Kan ni ta in klänningen
till fru kommunalrådet Lund?

- Jag tar en stol åt kommunalrådet.
-Nej tack.

Jag har ett möte med er chef.

Är det klan? Byggarna står klara.

Vi behöver bara rent formellt
borgmästarens godkännande.

- Varför tar det flera månader?
-Borgmästaren är en äldre herre.

Gamlingar kan få för sig
att de minns nåt som de har glömt.

- Hur ska det tolkas?
-Jo...

De gamla servituten om parken.
Men jag sa att inget är inskrivet.

- Fattar han projektets betydelse?
-Absolut Han är väldigt intresserad.

Borgmästaren är inte utan fåfänga.

Då sätter han en ära i
att stan utvecklas innan han avgår.

Just det. Och jag påminner honom om
att det här är en chans.

Då kan vi kanske få ett slut på det?

- Jag gör vad jag kan.
-Ja, det räknar jag med.

Jag ska på möte med arkitekten.
Så långt har jag kommit. Ska ni med?

Nej tack, min fru förälskade sig
i en klänningen till vernissaget.

- Ja, vi ska ju på utställning.
-En duktig målare ska han vara.

- Ja, folk säger det.
-Särskilt på porträtt, säger folk.

- Sitt här, fru Graa.
-Varför säger ni inte Gitte?

Det borde ni också göra.
Vad heter ni?

- Maude. Var rummet bra?
Jättefint.

Jämfört med Postgården.

- Rummet var min systers.
-Hon har god smak.

Jag inredde det till min syster,
men sen flyttade hon dessvärre.

- Vill frun ha vin eller öl?
-Bara apollinaris.

Mitt huvud är som en zeppelinare.
Tjudra mig om jag far till väders.

- Rör jag på huvudet trillar det av.
-Går det så vilt till hos baronen?

När Ernst är med
händer alltid nåt rysligt.

- Rysligt roligt. Vita möss släpps ut.
-Hos baronen?

- I natt var det en gris.
-I salongerna?

Bara en liten som Ernst
hade fångat till Pysslingen.

- Pysslingen?
-Ja, det kallar vi Jørgen.

- Det var ett märkligt namn.
-Som pojke hette han Lillebror.

I skolan hette han Parveln.

Kan vi inte tala om nåt annat?

Det är väl ingen skam
att kallas Parveln eller Pysslingen?

Pysslingen...

Agnes kan servera det varma.

Det med Pysslingen är på grund av
hans fru. Vad var det nu hon hette?

- Minna.
-Just det.

Hon lade alltid ner en termosflaska
med honungsmjölk i hans väska.

Jørgen har hällt ut honungsmjölk till
alla landets katter. - Va, Parveln?

Jo, en i vida kattkretsar känd
och älskad före detta politiker.

- Du är skyldig mig 500 kr för i går.
-Spelade ni också poker?

Nej, grisen välte spelbordet
och alla marker föll i en stor hög...

Ernst! Jag lovade att hjälpa honom
med att hänga tavlorna rakt.

Kom ihåg att han sätter sitt namn
i nedre högra hörnet.

Är ni släkt med baronen?

Jag har i mitt dunkla förflutna
varit gift med baronessans bror.

- Är han död?
-Nej. - När var vi där, Pysslingen?

- I lördags.
-Det var på vippen att vi dog.

Frederik är gudomligt tråkigt
och slottet liknar ett mausoleum.

- Och hans fru ser ut som ett spöke.
-De är som gjorda för varann!

- En fläkt av Paris.
-Som du skrämde mig.

- Den klär dig.
-Vi ska väl gå?

- Har de andra gått?
-Fru Graa, Gitte, skulle hjälpa till.

Ska jag hämta din päls?

Jag fryser hellre ihjäl efter att ha
sett hennes. Det var en så fin nertz.

- Det var en present från Jørgen.
-Också från Paris?

- Nej, från hovkörsnär Palm.
-Har Jørgen råd med det?

Hon fick 33% rabatt. Det kan jag
också få. Men du har väl inte råd?

Lika mycket som Jørgen.

OLJOR & GOUACHER

- Men, baron von Rydtger då...!
-Förlåt att jag hälsar med vänstern.

- Hur gick det till?
-En lättare stukning.

- Min man föll av hästen.
-Baronen är ju en duktig ryttare.

- Vi blir ju alla äldre.
-Det är så sant, fru baronessan.

Vi måste ta hand om våra män.
Det är Vårt kall.

Varför sa du det till den kvinnan?
Jag faller inte av nån häst.

Skulle jag ha anförtrott henne
att du snubblade över en gris?

Goddag, fru Skjern. Tack för sist.

- Tack för inbjudan. Är det...?
-Inget att tala om.

Jag serverar historien
vid middagen på torsdag.

- Det ser vi fram emot.
-Också.

- Har baronen varit ute i strid?
-Jag har inkräktat på era jaktmarker.

Ni måste hälsa på professor Nyborg.
Han leder oss alla i fördärvet.

- Ska det föreställa Fernando?
-Det är nån fransk politiker.

Han liknar en Møhge.
Han där också.

- Det är Fernando upp i dagen.
-Där är ju vår duktiga målare, mor.

Det blev för överväldigande för mor.
Vi måste...vi måste nog...

- Vi ses, tant Møhge.
-Ja tack. När?

Är det där professorns fru?

Nej, det är bara en av mina
otaliga kvinnor. Ursäkta mig.

Jag trodde inte ni hade fått inbjudan.

- Jag tog med mor.
-Vi är en slags kollegor.

Emanuel...
Är det inte målare Hansen där?

Jo, hela sällskapet
är lika märkligt som tavlorna.

Ta för dig av rätterna.

Va, Fede, har du också
blivit konstintresserad?

Finns det nåt att skölja ner med?
Helst en pilsner.

- Man ser det är den franska skolan.
-Frun i den franska kjolen?

Hon måste tro starkt på
att kommunalrådet vinner storvinsten.

- Han får 5000 kr för en sån.
-Ja, folk är inte kloka.

Ingen här kan betala 5000 kr
för en tavla.

Säg inte det.

- Det är rent humbug.
-Tacka vet jag Agnes Slott-Möller!

- Ni hittar mig vid buffén.
-Det gör man väl alltid.

Ska vi inte gå vidare?
Det är buffét också.

- En sån kan jag också göra.
-Försök då.

Jag säger som det är.
Det är rent humbug.

Överste Hachel, ni talar med
konstnären. Det är professor Nyborg.

- Ser professorer ut så nuförtiden?
-Ni är på riktigt stridshumör.

- Jag ställer mig till en förfogande.
-Nu har hon kommit... Din elev.

Befria mig då
från den där hemska människan.

Finns det nåt jag kan göra?

Det är ju min favoritelev.
Ett möte med det förflutna.

- Ser jag så gammal ut?
-Nej, ännu vackrare.

- Det här är min man.
-Hans Christian Varnaes.

Din man lockar vi nertill bufféten.

Jag ska Visa dig mina tavlor
och sen ska vi titta på dina.

- Vi måste se på de andra också.
-Nej, tänk om frun ser mig då.

Frun ser ingenting.
Hon är alltför upptagen. Kom nu.

Får jag ställa min sköna
under min garnisons beskydd?

Han där är en riktig slyngel.
Bara kom till mig.

Jag har drömt om
att ha armén i ryggen.

- Om jag får låna er kavaljer...?
-Jag står strax vid er sida.

Rädda mig.
Jag har infanteriet i hälarna.

- Då går vi.
-Jag behöver champagne.

Nu kan du inte komma i tid heller.

Frun är kvar där. Jag såg henne.
Har bankdirektören kommit hem?

Ja, och gått. Han skulle till banken.

Men de andra sitter där uppe.
Advokaten och fru Graa.

- Aldrig har det varit sån oreda!
-Vad har hänt?

De har varit i källaren efter
champagne och jag fick gå efter is.

Hon går barfota. Och barnen
har sprungit över till dem!

Vi måste tänka, annars blir kvällen
lika festlig som i missionshuset.

- Vi går och lägger oss.
-Jag vill ha roligt.

Vi kom i säng klockan fem.

Jag sov lite skönhetssömn när du
spelade kon - på baronens rum.

- Kunde du inte ha tagit Vårt?
-Ernst ville prova baronens säng.

- I all oskuld.
-Med dig?

Först sov vi så gott och sen
hittade vi på det med grisen.

- Ingen har sovit i oskuld med Ernst.
-Vi är som syskon.

Vi låg där under ett jättehjorthorn.
Kan du se det, Pysslingen?

Kan du inte sluta kalla mig
Pysslingen här i huset?

Jag kan säga det
med stumt p i stället. Yssling!

Det ska du få för!

- Jag ska mörda dig.
-Det vågar du inte, fegis. Parveln!

- Aj!
-Gitte, förlåt mig.

Vidriga pyssling!

Vad fan...!

Aj, som fan!

Här är det vissa som har roligt.

Vi känner oss bara som hemma.

- Var är Maude?
-Hon tittar fortfarande på tavlor.

Tom... Det var synd.
Ska vi inte hämta en ny flaska?

- Jag kan ringa på Agnes.
-Nu ska vi ha det mysigt. Kom.

Jag ska sitta mellan två bröder
och önska-

-att vi aldrig ska sakna champagne.

- Ska jag inte hämta era skor?
-Nej tack, jag dricker ur glaset.

- Kom här, Pysslingen.
-Pysslingen, ja...

Om ni är riktigt snälla
ska jag kanske Visa er-

-var överste Hachel knep mig.

- Sa de nåt om middagen?
-Nej, de talade om översten.

Ni hör hur de skrattar.

- Vad säger bankdirektören om det?
-Han sitter med henne i soffan.

Det är en syn för ögon.

- Ska jag fråga om middagen?
-Det gör jag själv.

Jag börjar tycka allt bättre
om landsorten.

- Där har vi ju Laura.
-Korsbaeks Escoffier.

- Det var om middagen...
-Kan det inte vänta tills frun är här?

Ja, det får det väl göra då.

Varför ärvde inte jag Laura?
Min bror får alltid lejonparten.

Hur länge har Laura varit här?

Jag var sju år hos gamla frun.
Och här... Det blir väl 17 år totalt.

- Då måste det vara din tur, Jørgen.
-Ja, du har haft henne i tio år.

- Du kan ta allt utom Laura.
-Spela om henne då.

- Som vi spelade om leksakerna!
-Vad spelade ni?

Fia.

Skicka genast efter Agnes. Fia!

Om det ska vara så
när frun inte är hemma...

Har barnen kommit hem?
Vem ska då spela fia?

Bröderna Varnaes spelar om Laura.

- Tänk om Maude kommer hem.
-Då spelar vi alla fyra.

- Har ni fått mat?
-För länge sen.

- Vad gör de?
-De spelar fia - om Laura.

- Far, slå en sexa.
-Slå en sexa, slå en sexa!

Femma.

- Äsch!
-Nu ska han bara ha en fyra.

- Lugn nu.
-Bara lite till.

Herregud, han fick bara två droppar.
Det gör honom gott. - Varsågod.

- Du ska bara ha en fyra.
-Det får han inte.

Han har vunnit, han har vunnit!

- Vad är det ni gör?
-Vi spelar fia.

- Om Laura.
-Här ser du den evige förloraren.

- Har du inte Ernst med dig?
-Nej, han skulle till borgmästaren.

Vill ni säga till Laura att vi ska äta?
Och till Agnes om att röja upp här.

- Laura, far vann dig på fia!
-Nåja, av två onda ting...

Man kunde tro
att Messias hade kommit till Korsbaek.

De skriver spalt upp och spalt ner
om Ernst Nyborg.

Han ska tack vare en anonym givare
måla ett porträtt av borgmästaren.

Vem har 5000 kronor till det
i dessa tider?

- Mads, det är väl inte du?
-Jo. Men säg det inte till nån.

- Är det ingen som vet det?
-Ingen mer än borgmästaren.

Nu ser du själv vad det blev till.

- Agnes kommer med te strax.
-Te?

- Ja, det har ingen dött av.
-Vill du hellre ha sherry?

- Nej, kaffe.
-Kaffe...

En hel hink.
Att skölja ner det här med.

Då tar jag också kaffe.

Jag dricker ändå te
när syjuntan kommer.

Vi syr till borgarföreningens basar
varje onsdag.

- Frun ringde.
-Vi vill hellre ha kaffe, Agnes.

Och en konjak, om ni har. För...

Aldrig har jag sett maken till skräp!

Syjunta! Kafferep!
Frun hit och frun dit...!

- Landsortshåla!
-Jag skulle aldrig ha visat dem.

Visst skulle du ha visat mig.
Maude, du hade talang. Då...

- Det sa du aldrig nåt om.
-Varför tror du att jag ville...?

Ja, jag ville allt.
Och så slutar du med det här.

- Bra, då sluter jag.
-Du ska börja. Det ordnar jag.

- Du är ju inte här.
-Jag stannar här i två månader.

Jag ska måla borgmästaren.

Då ska du lära dig
att glömma allt det här.

- När jag är klar med dig...
-Vad då?

Då har du upptäckt en massa
och kan börja...

- Skulle frun också ha konjak?
-Jo tack.

- Var frun kvar där?
-Jag trodde hon skulle gå till sängs.

Men hon satt där lika glad
och skulle ha konjak.

Konsulinnan tror
att det är du, Viggo.

- Som vad?
-Som är den anonyme välgöraren.

Va?!

Den som vill betala
borgmästarens porträtt.

Var har hon hört det?

Det är bara du, konsuln och Skjern
som kan kasta ut pengar på sånt.

Konsuln var det inte
och Skjern är inte så tokig.

Men jag är alltså idiot? Jag ska
täppa igen truten på den kärringen!

- Varnaes kunde väl också?
-Nej, han har beställt päls till frun.

Du ska se att den anonyme
välgöraren är borgmästaren själv.

- Varför skulle han göra det, Viggo?
-Annars hade han inte fått hänga.

Den fåfänga, gamle token!

Gud, Viggo,
som du kan räkna ut allt.

Kan ni meddela personalen att vi vill
se alla på smörgåsar på måndag?

För det är personalens förtjänst
att vi står inför en stor utvidgning.

- Det är snällt av er, herr Skjern.
-Och klokt, herr Vinter.

Jag säger det till er
för att jag har planer för er.

Om att göra er till chef i större stil.

Vi kan börja kalla er disponent.
Ni får 400 kronor i månaden.

- Det hade jag aldrig drömt om.
-Säg inte så.

Ni får gärna ha
stora drömmar hela tiden.

Ni har ju förmågan att välja rätt.
Ni valde ju att arbeta för mig.

- Och det har ni levt upp till.
-Jag har varit glad för att vara här.

- Får jag ge er ett råd?
-Absolut, herr Skjern.

- Är ni förlovad?
-Jag kilar stadigt med en ung dam.

Ja, det har vi märkt.
Men om jag var ni...

Gift er inte nu, även om ni har råd.
Ni är ju bara... Hur gammal?

-25 år.
-Vänta, herr Vinter.

Kanske är hon inte den fru ni ska ha.

- Det säger min mor också.
-Ni har en klok mor.

En gång ger ni oss säkert rätt.
Det är viktigt att välja den rätta.

- Jag vet vad jag talar om.
-Det är personalen på det klara med.

Tack.

Vad ska vi göra där uppe, Ernst?
Mina skor... Jag vrickar ankeln igen.

Sätt på ordentliga skor i stället.

- Vad ska vi göra där uppe?
-Jag ska Visa dig färgerna.

Jag vet hur skogen ser ut.

Du har aldrig sett den. Du tror
att den är grön. Har du sett där?

Här såg vi Gitte med Jørgen.
Jag har inte varit här sen dess.

Var den synen så avskräckande?
Gitte är underbar.

- Jørgen var ju gift då.
-Jørgen gör bon sig.

Är det inte Gittes fel?

Du kan inte skylla nåt på festliga
Gitte. Hon är som en karusell.

Ingen ska räkna med alla turerna.
Det är det Jørgen gör.

- Du får inte säga sånt.
-Du måste börja se livet som det är.

- Det är ett led i din uppfostran.
-Är det inte lite sent att uppfostras?

Det är det vi ska ta reda på.

- Herr Vinter... Åh, ursäkta.
-Herr Billing från hovkörsnär Palm.

Vi känner varann.
Har ni med nåt fint?

Vi har enats om en leverans kragar
av kanin, lamm och persian.

- Och ett par nertz. Och räv.
-Och pälsar?

Herr Vinter är försiktig med pälsar.
Han har fotografier av vår kollektion.

- Det finns nåt för alla plånböcker.
-Ursäkta.

Det finns en som ni måste se,
av vår vackraste modell.

En breitschwanz med chinchilla.
Den spatserar redan här i Korsbaek.

- På vem?
-En bankdirektör Far...

- Varnaes.
-Ja. Han har köpt den till sin fru.

Men sådana säljer vi sällan
till landsorten.

- Kan ni leverera en till?
-Självfallet, herr Skjern. Självfallet.

Ja, då går vi.

- Är nåt galet?
-Jag vill inte med på bio.

- Är du sjuk?
-Nej.

- Du ska ju ha med den där Gudrun.
-Gudruns pojkvän ska också med.

Gudrun är piga hos dem där borta.
Dem blandar vi oss inte med.

Herrn och frun skulle aldrig
drömma om det.

Det är en sak att barnen umgås,
men de vuxna umgås absolut inte.

Umgås bankdirektören
och frun med dig och Laura?

Har de nåt gemensamt
med dig och Laura?

- Vi bor i samma hus.
-Men inte i samma rum.

Ni äter inte ihop.
Tjänar inte samma pengar, va?

Ni gör det inga andra vill göra.
Så är det med Gudrun också.

Det är ni som borde hålla ihop.
Ni har nåt gemensamt att ändra på.

- Jag vet inte vad det skulle vara.
-Det är inte så konstigt.

Så länge du hämtar din visdom
från det du hör från överklassen.

- Och hör på Laura, som är förlorad.
-Vad är hon?

Henne spelar de fia om. Hon kommer
alltid att vara slav, men du...

Jag? Men vi ska ju gifta oss, Lauritz.

Ja, när jag har proppat in lite mer
i ditt lilla huvud.

Kosmorama.
Det börjar om tio minuter.

- Det var en härlig middag!
-Ingen lagar skinkstek som Katrine.

Mormors äppelkaka...!

- Disken. Gudrun kunde gjort det.
-Där kommer en dam.

- En dam? Det har aldrig hänt.
-Nu börjar hon slå på stort också.

- Det här är en särskild festdag.
-Har det hänt nåt?

I dag är det fem år sen som Larsen
kom körande med Daniel och Mads.

Att vi kunde glömma det, Mads.

Far tänker inte på annat än bygget.

Så det tror du inte? Kan ni två
inte hämta kartongen i sovrummet?

Varsågod, Katrine.
Det är för nattlogin den gången.

Ett guldur! Det måste jag...

Du sörjer inte att du låg
på Larsens divan ett par nätter.

Nu hyr hon väl ut den.

Får jag se, mor?

Men Mads, då...!

- Du ska också få ett litet paket.
-Vad är det

-öppna och låt oss få se.
-En sån vill jag också ha.

- Din tid kommer nog.
-Om du kommer in på latinskolan.

- Titta, en päls.
-En päls?

- Vad ska jag med den till?
-Prova den, mor.

- Men jag och en päls...
-Prova den.

- När ska jag använda en sån?
-Hon har ju flera fina kappor.

Hon ska ha den
när borgmästarens porträtt avtäcks.

- Vad du är vacker, mor.
-Tycker du? Den är alltför fin.

Ja, mor är vacker.

Nu får ni sluta.
Jag lägger ner den lite.

Mor är vacker utan päls också.

Din bror hade också fått komma.

Han spelar kammarmusik fredagar.

Ska han aldrig komma till skott
och gifta sig? Han är runt trettiofem.

Det är hans ensak
om han vill gifta sig.

Tack, Mads.

Ja, den är som gjord
för borgarföreningens basar.

- Då får ni hitta en annan fiol.
-Blev du inte invald nu heller?

- Nej, din svågers sida har majoritet.
-Tycker du att jag ska...

Både banken och jag klarar oss fint
utan borgarföreningen.

Nej, det är andra saker
jag önskar mig mer.

- Och det är?
-Det vet du.

- Er syster mår bra nuförtiden.
-Ja, hon hinner inte ligga till sängs.

- Hoppas bara det varar.
-Ni menar...?

Jag undrar hur det går
när borgmästaren är färdigmålad.

Ska vi inte ha te, Kristen?

- Vår värd är försjunken i tankar.
-Ursäkta...

Jag beundrade bara utsikten
till konkurrenten.

- Ni måste ha sett fel, herr Schwann.
-Nej, jag har mött dem förut.

Och när såg ni
er niece senast, fru Violet?

Men bankdirektören är en fin
människa och så mycket äldre...

Det har vi ju sett prov på förr.
Som det gick för herr Arnesen...

- Och vem gick det ut över? Mig.
-Men Ulla är så förnuftig...

Som faster är det er plikt
att tala med henne.

Just det.

Varsågod.
Men nu när allt gick så bra...!

- Arnold har blivit så duktig.
-Pengar och titel har han fått.

Hur kan en lärling från Damernes
Magasin vilja arbeta åt dem?

Han måste arbeta i de affärer som
finns. Nu söker han egen lägenhet.

Då tänker han nog gifta sig
med det lilla, näsvisa flickebarnet.

Säg inte så.
Det är just det jag är så rädd för!

- God kväll då.
-Går du inte med upp?

- Jag måste ordna nåt i affären.
-Det måste du alltid. Nu.

- Jag är ju Skjerns högra hand.
-Varför gifter vi oss inte då?

- Jag tycker att jag är för ung.
-Vi har kilat stadigt i två år.

- Du är 25.
-Det är ändå för tidigt.

Min mor var 18, far 21. Min syster
på 23 har man och unge på fyra.

- Där ser du.
-Vad då?

- Hur de har det.
-Arnold...!

- Nu gifter Arnold sig väl?
-Nej, han är klokare. Lyckligtvis.

- Har du lärt honom bli klok?
-Jag har gett honom råd.

Du ger många råd. Som Kristen.

Tyvärr inte
med samma utmärkta effekt.

Du ser bra ut.

Du ser på mig som om det var jag
och inte borgmästaren som avtäcks.

- Vi går väl?
-Om du inte vill åka bil.

Nej, inte den lilla biten.

- De ska nog till rådhuset.
-Såg ni den pälsen?

Ingen är så högfärdig
som uppkomlingen!

- Vad nu?
-Ja, men det går ju inte för sig.

- Är mottagningen redan slut?
-Nej!

Returnera den.

Fru Varnaes, skulle ni inte...

Jag går UPP-

Frun har lagt sig.

Jag drar henne ur sängen
om hon inte är här inom tio minuter.

Ja, då säger jag det.

- Van skulle Jørgen?
-Ut på näset.

- Han kanske kan sälja det.
-Varför det?

Jag orkar inte bo på näset på
sommaren. Hellre en stuga i Schweiz.

- Där bor alla nuförtiden.
-Jag med.

Du?

Har du blivit så trist?
Var är det du har köpt stuga?

Bu Burgenstock.

Tar du din fru med dit ner?

Nej, hon måste stanna hemma.
Barnen ska gå i skolan.

Och så måste de vara trekantiga.
Sånt strunt! Inga fasta mattider.

Var det mosel de ville ha?
Ska frun inte ha te?

Nej. Hon skrattar med professorn
och den där fru Graa.

Det sa jag till bankdirektören
när han ringde.

- Pälsen sätter jag aldrig på igen.
-Tur att du inte är i det militära.

Alla militärer går likadant klädda.

- Hon i den andra pälsen var vacker.
-Tycker du det?

De är goda. Synd att Jørgen förlorade
när de spelade om Laura.

Om jag får säga vad jag tycker...
Du gjorde helt fel med pälsen.

I en sån situation
måste man hitta på nåt roligt.

Som när jag var på middag hos
general Krog. Med make nummer 2.

Då kom det en kvinna i en likadan
klänning som min. Hon blev helt vild.

Då gled jag in i generalens sovrum,
drog av klänningen-

-och satte på hans fältuniform...
Sen åt jag middag i den.

- Din klänning då?
-Va?

Den lät jag nog ligga kvar.
Men nu ska jag möta Jørgen.

Stannar ni i stan?

Inte om han har blivit av släktgodset.

- Vilket släktgods?
-Det var nåt ute på näset.

Näset? Menar hon att...
Det kan han ju inte sälja.

Låt Jørgen bestämma det.
Maude...

Jag stannar i Korsbaek i natt.
Följ med till hotellet.

Vi äter middag
och ser vad som ska hända.

Med dig. Så du inte försvinner
iden här hålan.

- Här bor jag ju.
-Ge fan i det här ett tag bara.

En flicka som Gitte...

Jag är ingen Gitte.

- Jag ska öva.
-Ja, det ska du ju.

Adjö, Ernst.

Du visste
att hon hade en likadan päls!

- Var det fel?
-Nej, men klumpigt.

- Varför stannade du inte?
-Det var jag inte på humör för.

Stackars fru Varnaes var upprörd.
För henne betydde det ju nåt.

Arnold har returnerat den.

Det var en present.

Säljer du Näset också
till Skjold Hansen?

Min halva, ja.
Jag behöver pengarna.

- Till en stuga i Schweiz.
-Hur vet du det?

- Maude hade talat med Gitte.
-Det är panik i familjen, va?

- Det är inte bara stugan...
-Vad är det då?

Klientkontot, gamle vän. Men det
ska du inte plåga damerna med.

- Hur mycket?
-Lugn, det är bara tillfälligt.

- Hur mycket?
-Runt 25000.

Jag ska försöka skaffa fram dem.
Om du ger mig säkerhet i Näset.

Det vore kanske en lösning. Jag ska
på middag hos Skjold Hansen.

Bara du inte säljer nåt till honom.
Mycket nöje.

Jag säger detsamma.

Finns det nåt jag kan göra för dig?

Ja.

Till Skjold Hansen på middag?
Måste jag gå genomlida det?

- De väntar oss. Jag sa ja.
-Åk dit, du.

- Vi kan behöva honom senare.
-Du behöver honom, inte jag.

- Du är medbjuden, Gitte.
-Säg att jag har hängt mig.

- Vad ska du göra?
-Jag hittar på nåt.

- Du kan gå hem till Maude.
-Ja, kanske.

- De äter klockan halv sex.
-Det låter fruktansvärt.

Bye, bye.

- Vad är du nervös för?
-Om det skulle komma nån.

- Ska jag låsa dörren?
-Kan vi inte ta bankens bil?

- Om min fru ringer...
-Vad vill du med mig?

- Det vet du.
-Alltför väl, är jag rädd.

Vi tar bilen.
Jag måste bara ringa först.

Hos bankdirektör Varnaes.
Ja, ett ögonblick.

Det är bankdirektören i telefon.

Maude, det drar ut på tiden.
Jag måste fortsätta tala med Jørgen.

Ja... Nej, du behöver inte vänta.

Ja, om du själv vill.
Jag ska nog hälsa. Ja.

- Var det mig du skulle hälsa till?
-Nej.

- Kommer herrn hem till middagen?
-Det vet jag inte.

Fru Varnaes, det med pälsen...
Fru Skjerns har skickats på retur.

Vad talar ni om, Agnes?

- Då behöver frun inte sörja sin.
-Det är bra, Agnes.

Säg till Laura att jag äter ute.

- Fru bankdirektör Varnaes.
-Är inte professor Nyborg här?

- Han gick nyss från bordet där.
-Har han ätit?

Professorn är visst på sitt rum.
Nummer 6.

Tack.

Kom in du.

Ernst badar.

- Vad gör du här?
-Tröstar Ernst. Stäng, det drar.

Stäng dörren, det drar.

Hans Christian?

Hans Christian?

Hans Christian!

Hans Christian...

- Åh, Hans Christian!
-Vad är det, Maude?

Jag tror att vi är de sista ordentliga
människorna i hela världen.