All language subtitles for Matador S02 E03 Hen Til Kommoden

Mads Skjern vill utvidga
med en konfektionsfabrik.

Han köper en tomt med hjälp av
kommunalrådet Godtfred Lund-

-som i gengäld får sin ekonomi
sanerad av Omegns-banken.

För att få borgmästaren att glömma
att tomten skulle bli park-

- låter Mads konstnären E. Nyborg
föreviga stans gamle borgmästare.

Bara borgmästaren vet
att Mads är den anonyme givaren.

Ernst Nyborg får inflytande
på familjen Varnaes liv.

Han är Maudes gamla tecknings-
lärare som hon en gäng var kär i.

Under hans besök gör Maude
ansatser att förändra sin tillvaro.

Vardagslunken i Varnaes hus
störs också av-

-att Jørgen Varnaes slår sig ner
ett par dagar med Birgitte Graa-

-som är väninna till Ernst Nyborg
och till baron von Rydtger.

Jørgen, som funderar på att sälja
sin andel av sommarhuset Näset-

-upptäcker att hans bror
också har en affär i banken-

-med Ulla Jacobsen,
som hjälper till med övertidsarbetet.

Herr Schwann som bor hos Ullas
faster får också inblick i förhållandet.

Maude grips av lust
att säga ja till Nybergs inbjudan-

-att tillbringa hans sista kväll
i Korsbaek med honom.

Men Birgitte Graa hinner före.

- Det är det hon ärvde efter mostern.
-Kan vi gå in?

Nej, hon kommer med nyckeln.

- Här är utedass.
-Det har vi hemma också.

- Nu är du van vid vattenklosett.
-Jag kan nog vänja mig av med det.

Du står inför ditt livs val:
mig eller vattenklosett.

Är det inte fru Larsen?

- Jaså, det här är ungdomarna?
-Hej.

När jag ärvde det fick Larsen
plötsligt för sig att flytta till stan.

- Men vi stannar där vi är.
-Här kan han inte ha grisarna.

Grishandeln spelar ingen roll
sen den reglerades.

Det är mer att behöva flytta
från landet. Varför skulle vi det?

- Ett fint vardagsrum.
-Det är nog det bästa.

Och så finns det ett sovrum.

Stort är det ju inte,
men ni är ju unga.

Köket är inte heller så ston,
men moster lät dra in vatten.

Vem bor i den andra lägenheten?

Han är sjöman, så honom får ni
inget obehag av. Frun är död.

Här kan bli fint. Lauritz har bord
och stolar och jag har min byrå.

Den ska stå...precis där.

- Men vad kostar det?
-Styrmannen ger 25 kr per månad.

Fastigheten har blivit totalrenoverad
och kakelugnen är ny.

Och det finns trädgård på baksidan
om ni vill ha höns.

Det är 115 av min lön.

- Jag kan få städjobb i banken.
-Ja, och tjäna 45 öre i timmen.

Ni får den för 20 kr i månaden.
Jag har ju fått den gratis.

Får vi det, fru Larsen?
Då får vi råd med en byffé... Där.

- Jag har en bokhylla.
-Nej, allt det kan stå på vinden.

Trycksakerna och uppropen.
Porslinet är väl viktigare.

Byffén kan vänta, Lauritz.
Bokhyllan får plats.

- Det är klan. - Jag går nu, fru Larsen.
-Du tänker väl inte gå nu?

- Jag ska på ett möte.
-Dina möten...!

Låt honom gå.

Man ska aldrig kväsa en man,
utan ge honom lösa tyglar.

Det är partiet...

- Dina köttbullar är säkert bättre.
-Det blir bara fler och fler möten.

Kamraterna i Tyskland
blir jagade som hundar!

- Det händer saker i Spanien också.
-Det är så långt bort.

Adjö, fru Larsen.

Du har inte sett källaren
eller skjulet!

Tvättkällaren och matkällaren.
Dit ska han ändå inte. Kom.

- Då ser vi slutet på det.
-Det var inte så lite heller.

Det var min bankdirektör som sa det.

Vi har aldrig legat ute
med så mycket pengar.

Och Korsbaeks bank har aldrig
engagerat sig så mycket.

Nej, mod har aldrig
varit typiskt för dem.

- Det var inte här.
-Vi bodde ju där inne.

Där vi bodde
hade vi utsikt till järnvägen.

- Järnvägen ligger ju där nere.
-Varför kan man inte se den då?

För att byggnaden som ägs
av de där herrarna ligger där.

Säg till dem
att de ska ta bon den omedelbart.

Adjö.

- Ta bon det där!
-Vilket, frun?

- Det fula schabraket.
-Schabraket går inte att flytta.

- Här ska Fernandos park ligga.
-Det vet jag inget om.

Det ska han snart bli varse!
- Misse, kör!

- Nu kör vi hem, lilla mor.
-Hem? Jag ska till banken.

En sån sparbössa
har jag haft sen jag var sju år.

Har ni sett Omegns-bankens?

Varför har Korsbaeks alla barn
börjat lägga sina 5- och 10-öringar-

-på andra sidan gatan? Varför?

- Hans Christian!
-Tant Møhge...

- Sätt dig!
-Ja... Varsågod.

- Är han ett nytt bankbud?
-Det är ju advokat Skjold Hansen.

- Jag vill titta i bankfacket!
-Vill du ta hem några smycken igen?

- Nej, jag ska se vad som står skrivet.
-Om vad då?

- Om Fernandos park.
-Vad då för park?

Mamma menar den lilla park
som pappa ville anlägga-

-för att bevara utsikten.

Det var före min tid.

Så blev det skrivet
när Fernando sålde till stan.

Då står det säkert där fortfarande.

Mamma är så ledsen över
att det står en stor byggnad där nu.

- Herr Skjerns nya fabrik?
-Den ska rivas igen!

- Det blir nog inte så lätt.
-Jag har mitt papper i bankfacket.

De lovade också
en byst av Fernando.

Vi var visst färdiga.
Så om ni hellre...?

Jag lyssnar med intresse.

Fick er man förbehållet inskrivet
i Lagfarten på fastigheten?

Det skrevs ett papper.

På den tomt som kommunen sålde
till Mads Skjern?

- De kunde inte sälja den tomten.
-Den är såld i alla fall.

Ska vi inte hjälpa fru Møhge
att hitta papperet facket?

Ja?

Jag tänker säga upp mig
från och med den förste.

- Är det nåt...?
-Inget annat än att jag ska gifta mig.

- Gifta er? Ni är ju inte så gammal.
-Jo, jag är 24.

- Ni har inte varit förlovade så länge?
-Jo, i över två år.

Vi har fått en lägenhet
nere vid branddammen.

Vi tycker så bra om er
och barnen kommer att sakna er-

-nu när de inte har min syster heller.
Är det nu genomtänkt?

Man vill ju gärna ha sitt eget.
Även barn...

- Frun kan skicka bud efter mig.
-Det blir aldrig detsamma.

- Hur länge har ni varit här?
-I sju år i november. Det är länge.

Men Laura har varit
i det här huset i 18 år.

- Det får helst inte bli så.
-Hur då, Agnes?

Att Ulrik och Regitze
en vacker dag spelar fia om mig.

Fia?

Det måste vara det där...från 1898.

"Häst- och spannmålshandlare
Møhge överlåter nr 28 b, c och e"-

-"samt nr 29 c, d, e, f, g, h -
totalt 1 1/2 tunnland -till Korsbaek"-

-"med förbehållet
att området görs om till park"-

"-för att bevara utsikten
från boningshuset."

Det har ju rivits för länge sen.

Det var ju lite misskött.
Vi frös ju alltid, lilla mor.

Ursäkta... - Ja?

Ja, Maude... Jaså, har hon det?
Världen går ju inte under för det.

Nej, jag är upptagen. Struntprat,
det finns massvis av husor.

Det får vänta tills jag kommer hem.
Ja, det är ett möte.

- Husan ska gifta sig.
-Hon ska väl ha barn.

- Har papperet Lagfarits?
-Det måste de veta på rådhuset.

Här är en fotnot: Ett likadant papper
finns hos köparen, Korsbaeks stad-

-som är skyldig
att betala dig 100 kr per månad.

Därefter Misse till hennes död.
Får ni fortfarande pengar?

- Ja, de kommer den förste i månaden.
-Det är mycket mystiskt.

Frun, om ni vill ge mig uppdraget
att undersöka saken...

- Förstår han sig på sånt?
-Herr Skjold Hansen är ju advokat.

Jaså, då är han inte bankbud.

Är det inte för mycket besvär?
Som tant Møhges gudson...

Det ska bli mig ett sant nöje.

Jag tror att vi har fått tag på nåt
som kan användas mot dem.

- Vad mumlar han om?
-Att allt ordnar sig, tant Møhge.

Bara han ser till
att det där schabraket rivs.

- Vad är det för en förening?
-Kvinnoförbundet

Kvinnoförbundet...
Räcker inte socialdemokraterna?

- Och vad säger ditt herrskap?
-Det lägger de sig väl inte i.

Det skulle herrn och frun bara höra.
Inte nog med Agnes "kosack"...

Han är ju karl... Och av dem
kan man vänta sig vad som helst.

Nu ska vi också ha
kvinnliga fridstörare.

Så blir det när man tjänar hos folk
som inte är riktigt herrskap.

Herr och fru Skjern är snälla.
Och min fru får inga bacill-anfall.

Agnes ska styra sin tunga.
Det är bra att hon snart ska härifrån.

- Vem syr gardinerna?
-Gudrun får tyget billigt hos Skjern.

Då hjälper ni mig, va?

- Kanske. Om de inte blir röda.
-Jag ska själv skaffa en symaskin.

Nej, låt bli. Ju mer du köper av sånt,
desto mer får du att göra.

Laga mat och tvätta, skura toaletter,
tända upp i spisen och tvätta trappor.

- Då är det ju mitt eget.
-Och en massa barn?

- Det ska man ju ha.
-Du får aldrig mer en ledig dag.

- Det blir jobb hela tiden.
-Inte när det är ens eget.

- Vad är det då?
-Ja, då är det det riktiga livet.

- Men Lagfarits har det alltså inte?
-Nej. Det kan vara ett förbiseende.

- Men om det var nerskrivet...?
-Det var det.

Men Godtfred Lund
känner inte till nåt.

Och borgmästaren är senil. Godtfred
Lund? Var han inte kund här?

Jo, tills ni satte tumskruvarna
på honom.

- Vad hände med hans konton?
-Dem betalade han väl?

Men det vet Stein.

Skuld, växlar som inte inlösts...
Tills han plötsligt löser in allt.

3557 kr och 40 öre
den 1 april 1934.

Det var våren -34
som området såldes till Skjern.

Det är helt otänkbart att Lund

Inget är otänkbart för mig.
Det är skillnaden på oss.

Varför får ett skuldsatt kommunalråd
plötsligt tag på 3500?

Bara pengarna kommer
så är banken nöjd.

Det här är nåt helt annat.

- Var det nåt annat?
-Nej tack, herr Stein.

Jag känner lukten av nåt skumt.
Och jag kommer att hitta det.

Är det inte för mycket besvär
för fru Møhges skull?

Fru Møhge, den gamla kämpen...
Jag pratar om oss. Korsbaeks bank.

Förstår ni inte det?

En besök
förefaller mig egendomligt.

Som representant för Korsbaeks bank
kommer jag på informellt besök-

-för att få veta
varför ni plötsligt bröt med banken-

-som har stött er
mer än vad som är rimligt.

Jag tyckte inte om den ton
banken använde i de sista breven.

Hur kunde ni få Omegns-banken...?

- Kristen Skjern... Idiot är han inte.
-Van vill ni komma?

Hur kunde ni skaffa ett så ston
kontantbelopp i Omegns-banken?

Jag känner inte bara till er ekonomi
från banken utan också som advokat.

Och nu... Nu känner jag också till
den från mysteriet med ett papper-

-som har försvunnit i samband med
en tomtförsäljning till Mads Skjern.

- Angår det mig som privatperson?
-Det får vi se.

Kommer ni här och hotar mig
i mitt eget hem?

Om ni går tillbaka till Korsbaeks
bank... Er familj var med att stifta den.

Jag kunde lösa er från er skuld
till Omegns-banken.

- Så ni kunde återvända.
-Det är uteslutet!

Har Omegns-banken och
Mads Skjern en hållhake på er?

Se upp med era förolämpningar.
Jag har också studerat juridik!

- Ni tog aldrig examen.
-Lämna mitt hus omedelbart!

- Vad är det nu, herr Schwann?
-Det gäller förra veckans belopp.

Och ett nytt
från tapetserare Jacobsen.

Det måste röra sig om ett
missförstånd. Kom in, herr Schwann.

Nå, herr Schwann...
Fick ni era pengar?

Om jag kunde begripa
varför jag skulle gå in.

Det kan inte vara lätt
att vara inkasserare i dessa tider.

Tänk vad folk köper
utan att kunna betala.

Men kommunalrådet måste ha bra lön.

Det är inte det det hänger på.

Småfolket sätter sig inte i skuld,
det är de andra.

Kommunalrådet Lund har det väl
bättre ställt än för ett år sen?

Ja, det trodde jag också.
Men nu är det snart lika illa igen.

Hantverkare, avgifter, bagare,
handlare, blomsterhandlare...

- Säkert manufakturhandlare också?
-Nej, konstigt nog.

Det var inte som när de handlade
på Damernes Magasin.

De handlar hos Skjern
och får kanske lång kredit?

Skjern ger inte kredit.
Inte annars i varje fall...

Så mycket vet jag.
Ursäkta, men jag ska också gå in här.

Titta in, så har jag kanske också
några inkassoaffärer till er.

Tack så mycket...
- Det gäller begravningsavgiften.

- Det här är fint.
-Varför inte det här?

- Det här är fint.
-Varför inte det här?

- Såna gardiner har man inte.
-Det här är billigt.

- Vi kan ju få det andra till inköpspris.
-Kan ni enas?

- Lauritz vill ha det här.
-Till små rutor är det snyggt.

Laura syr inte om det är rött i.

- Då syr vi dem.
-Men det kostar ju?

Det är en present till min mors
hyresgäster och Gudruns vänner.

- Det är alldeles för mycket.
-Det ordnar ni, inte sant?

Ni ska bara ge oss måtten.
Ett ögonblick.

BRÅK KRING SKJERNS BYGGE

Har du sett Tidende? Förstasidan...
"Bråk kring Skjerns bygge."

Konsuln ställer en förfrågan
om ett papper som försvunnit.

- Ett papper om vad då?
-Om att det skulle ligga en park där.

De antyder mutor.

Det är oklokt av redaktör Karlsen
att ge spaltutrymme åt det här.

Vi har väl yttrandefrihet, Mads.
Om det ska bli en debatt...

Det ligger inte i Karlsens intresse.
Det är bäst jag pratar med honom.

- Vem tror du du är? C.F. Tietgen?
-Inte än.

Men jag är tidningens
störste annonsör.

Vi har visst hamnat på förstasidan.

Den frågan kommer borgmästaren
att vifta bort.

Jag har haft besök av kommunalrådet
i egen nedböjd person.

- Du lånade honom väl inte mer?
-Jo, bror. Han fick en ny växel.

Jag har bestämt
att hans konto ska spärras nu.

Men du har inte hört
hans lilla berättelse.

Han besöktes av den grå eminensen
på Korsbaeks bank. Skjold Hansen.

Han är på jakt efter det försvunna
papperet...eller rättare sagt kopian.

Originalet har han hittat
i fru Møhges bankfack.

Han påstår sig
bevaka fruns intressen.

- Hon kan inte leva så länge till.
-Men det kan Skjold Hansen.

- Jag går bon till Tidende.
-Varför det?

- För vår och för bankens skull.
-Jag får väl ge mig av.

- Kristen?
-Ja.

Är det nåt skumt
med den här historien?

Det är inte skumt att skaffa arbeten
till stan, sätta pengarna i omlopp.

Det andra är en fix idé
i en senil åldrings hjärna.

- Om vad?
-Om att det ska ligga en park där.

Det ska ligga industrier. Varför köpte
Korsbaeks bank en tomt intill?

- Och ett konsortium den andra?
-Skjold Hansen är ju Korsbaeks bank.

Ja, det strider mot deras intressen.
Det är rena vansinnet.

Om inte...
Om de inte vill krossa oss.

Det är kanske det de vill.

Det kan de inte.
Då känner du inte Mads.

Ni får säga adjö till Agnes.
När ni kommer hem har hon flyttat.

Bara bon till branddammen.

- Adjö.
- Adjö, din lille bandit.

- Jag kommer att sakna dig.
-Och jag kommer att sakna dig.

- Vad är nu det här för nåt?
-Varför kan du inte bo här?

- För att jag ska ha mitt eget hem.
-Så sorgligt är det väl inte?

Minns ni när ni var små
och vi tog promenader i parken?

- Vad hade vi då?
-Hemligheten

- Ni kommer väl och hälsar på mig?
-Då har vi hemligheter igen.

Ge er iväg till skolan nu.

- Det var Agnes.
-Gud vet vad vi nu får.

Den nya flickan kommer före middag.
Du anar inte...

Förlåt... Du kände ju professorn.
Han som var en duktig målare.

Varför frågar du om det?

Vi har pratat om vem som
finansierade borgmästarens porträtt.

Sa han aldrig vem det var?
Ni var ju ganska förtrogna.

- Vi?
-Han har kanske sagt nåt?

Nej...

Men den kvällen efter vernissagen
när beställningen skulle avgöras...

...körde han iväg
med den där Mads Skjern.

- Är du säker på det?
-Jag har inte tänkt på det förrän nu.

Han känner ju också baronen,
så han körde kanske bara åt honom.

Det kan alltså vara Mads Skjern,
den anonyme givaren?

Varför skulle han betala
för att lata mala borgmästaren?

Tror du att de där människorna
förstår sig på konst?

Om du lipar mer
får du snor på klänningen.

- Du ska se ordentlig ut som brud.
-Den har alltid klätt frun så bra.

- Där ser ni... Vad var det ni hette?
-Oda.

När man tjänar i ett herrskapshem
och uppför sig ordentligt-

-kan man bli gift i en parismodell.
Vi kan inte ha Odas byrå här.

Men min har inte blivit hämtad än.

Ta på en rock. Så kan ni hjälpa
varandra med att byta byråarna.

- Ska ni sitta här och hänga?
-Hon är inte tolv än.

Här i huset tittar vi inte på klockan.
Och sysslolöshet är roten till allt ont.

Det är väl bäst att vi tar min först.

Och lägg märke till hur rent det är
på rummet. Såna är vi här i huset.

Var är bruden?

Hon skulle först Visa den nya
hur vi dukar till lunch.

- Jag gruvar mig, Hans Christian.
-Frun har själv anställt henne.

- Fröken Friis kommer också?
-Ja.

- Nu kunde Lauritz gott komma.
-Karlar är såna.

Iväg med sig nu.
De väntar där uppe med madeiran.

- Van ska ni?
-Vi skulle ju ha madeira.

Vänta ni tills ni har varit här i sju år.
Och titta till Lunchbordet.

Goddag, Elisabeth.

- Goddag, Hans Christian.
-Goddag, Elisabeth.

Där har vi ju bruden.

- Det är väl först i morgon?
-Hon tyckte ni skulle se klänningen.

Det må jag Säga-.

Er kan er fästman vara stolt över.

- Varsågod.
-Tack.

Ja, Agnes...

Varsågod.

Ja, Agnes, vi...

Vi hade ju trott
att ni alltid skulle stanna hos oss.

Precis som Laura...

Min fru, jag och min svägerska
minns tydligt den dag-

-då ni kom med er byrå.
Var ni mer än 17 år?

Ni satt nere i köket och grät
för att ni inte vågade gå upp.

- Ni fick snabbt mål i munnen.
-Ja, nästan för mycket.

Nej, Agnes har varit
ett uppiggande inslag i huset.

Vilket vi hoppas hon blir i sitt eget.
För sina egna barn.

Så som hon har varit för våra.
-Inte sant, Maude?

Nu har den man ni ska leva med
i lust och nöd hämtat er byrå.

Den har inte hämtats än.

Då kanske det ännu finns hopp om
att vi kan behålla er? Skämt åsido.

Vi lämnar detta kuvert
med våra Lyckönskningar till er-

-och till den lycklige man
som bortför er från detta hus.

- Måtte han ta väl hand om er.
-Tack så mycket.

- Tack, fru Varnaes.
-Nu lipar hon igen. Akta klänningen.

Tack. Tack så mycket.

Det är en duk och några Servetter.
Jag tyckte ni förtjänade det-

-så ofta som ni har dukat åt oss.

- Men...
-100 kronor. Gode Gud!

Lägg ner den i kuvertet
innan ni frestar Laura att sluta!

Det är så härligt att följas åt
när vägen är lagom jämn.

Håll mun, Boldt. Det får fläskkorven
att fastna i munnen.

Har nån ringt mig?
Från Arbejderbladet om en artikel?

Nej, från den blivande bruden.
Det är något om en byrå.

- Laget runt dagen till ära.
-Gärna det... Men det var bråttom.

Jag måste vänta på samtalet.
Ge oss tre pilsner.

Hädanefter blir det väl
bara kranvatten.

Hem med kosingen
till den sköna jungfrun-

-som växer och blir stor och elak.
Havande var 9:e månad...

"Surt" som räven sa.

Hallå... Ett ögonblick.

- Det är från Köpenhamn.
-Då är det till mig.

Hallå... Hej, Alvilda.

Vill ni det? Då blir jag glad.

I övermorgon?
Ja, men...

Det är bara det att jag gifter mig
i morgon. Men det är klan.

Hälsa så gott. Adjö.

De vill ha min artikel om Staunings
svek mot arbetarklassen. Skål.

Det var en rejäl munsbit.

Brickan, Oda!

Gud...det är ju Oda hon heter.
Det får vi vänja oss vid.

Det är bäst jag tar en titt
på Lunchbordet.

Du stannar till lunch, eller hur?
Det är så trevligt att ha dig här.

- Du sviker oss ju annars.
-Jag har ju min undervisning.

- Ja, och dina vänner.
-Ja, vem har inte det?

- Det är klan du ska ha det.
-Även om du inte delar min smak.

Nu glömmer vi allt det.
Men det är nåt jag är intresserad av.

- De där Skjerns. Brodern...
-Honom känner jag lika lite som du.

- Är de intresserade av konst?
-Kristen har utmärkt smak.

Men den andre. Det påstås att han
står bakom borgmästarens porträtt.

- Kan det stämma?
-Det sägs att det är han.

Det kastar nytt ljus över honom.

Om det kan ändra er uppfattning
om familjen frågar jag gärna.

Nej, inte så.

Så...

Aj som fan!

- Svär ni?
-Jag skar mig.

Och ni har arbetat
hos prosten i Tingbjerg.

När det var gudstjänst
skulle jag plocka höns.

Jag har visst
några gäss oplockade med er.

- Kommer han inte snart efter den?
-Boldt sa att han skrev en artikel.

Är det en kristen syssla
dan före sitt bröllop?

- Jag ska sova över hos mamma.
-Åk du.

Jag skäller ut honom
när han kommer.

Adjö.

Adjö...

Då ses vi vid rådhuset.
Vi får hoppas att han visat sig då.

Har han hämtat byrån? -
Vi får inte låta borgmästaren vänta.

- Det är en okristlig plats.
-När Lauritz nu inte tror på Gud.

Du kan alltid få tillbaka din plats.
Oda blir inte gammal i garden.

Sätt er ner.

Hur lång tid
tar ett samtal till Köpenhamn?

Nu kommer det. Om det är det.

Hallå? Hej, Alvilda.
Är du klar?

Det är för att jag ska gifta mig.
När? Nu!

Ja, jag är klar med artikeln.
Jag dikterar långsamt. Rubrik:

"Med expressfart till Nazityskland,
av Lauritz Jensen, Korsbaek."

Nu kommer artikeln: "Den danska
nationalismen blomstrar, komma"-

-"efter att fader Stauning gett oss
Lilla Bält-bron och nya expresståg."

De är röda, expresstågen.

"Är det inte
ett makalöst framsteg?"

"Nu kan man åka från huvudstaden
till Hamburg på 7 timmar, tankstreck"-

-"ner till Adolf Hitlers
stöveltrampande Europa, punkt."

"Det är på hög tid, komma"-

-"att den danska arbetarrörelsen
drar i nödbromsen."

Alvilda, säg nu adjö
till ungkarlen Lauritz. Tack...adjö.

Lauritz Jensen?
Har ni kommit ihåg brudbuketten?

Tack, Boldt,
ni är trots allt folkets vän.

Där är han.

- Jag trodde aldrig du skulle komma.
-Här är jag ju.

Länge leve,
länge leve.

Länge leve de, hurra!

Och må det gå dem riktigt väl
riktigt väl.

Och må det gå dem riktigt väl
l många, många år.

I många, många år.

Skål och lycka till.

Tack, fru Larsen,
för den härliga skinksteken.

Och tack till Laura som lagade den.
Den är från bankdirektörens ugn.

- Ja, den har ni ju haft glädje av.
-Nu ska han äta hemma.

För du ska väl inte som Fede
äta två måltider i stället för en?

- Ska jag hjälpa till?
-Det är bara plats till en och en halv.

Det räcker för oss.

Det finns också bara plats
till en och en halv i sovrummet.

Var glad att du inte har gift dig
med en i Fedes storlek.

Jag var inte lika tjock
när vi gifte oss.

Det brukar vara fruarna som blir
tjockare. Särskilt när de ligger så tätt.

Fruarna blir smalare igen. Det
kan man inte säga om dig, Larsen.

Där fick du.

Du hade gjort dig som kallskänka.

Tack ska du ha. Men filmen
var bra... Ganska i alla fall.

Gigli sjunger vackert. Tänk om
vi kunde höra honom på riktigt.

Han kanske kommer hit
förr eller senare.

- Vi kunde resa till Scala-operan.
-Är det en inbjudan?

När tillfälle bjuds. Tycker du inte
att vi behöver en semester ihop?

Jo, nu hämtar jag kaffet.

Den skulle du läsa.
Den är fantastisk.

- Isak Dinesen... Vem är han?
-En del säger att det är en dam.

- Förresten, Kristen...?
-Ja, min vän.

- Jag känner inte din bror så väl.
-Nej, tyvärr.

Jag har hört
att han intresserar sig för konst.

Det sägs att han har betalat
borgmästarens porträtt.

Jaså, det har kommit ut?

Jo, det var han. Han är inte
så okultiverad som du tror.

Jag har aldrig sagt
att han var okultiverad.

Men valet av konstnär hedrar honom.

- Och att han inte har skrutit med det.
-Det gläder mig att du tycker det.

- Du är mycket fäst vid din bror?
-Ja, är det så konstigt?

- Jag känner honom ju inte.
-Nej.

Om du var släkt med honom
skulle han göra allt för dig.

Han är trofast mot de människor
han kan lita på. Rentav storsint.

Och mot dem
som inte är hans vänner?

- Dem är han inte skyldig nåt.
-Är han och borgmästaren vänner?

Det tror jag inte.

- Du får bjuda på en pilsner till.
-Till musikerna också.

- Det är skönt att sitta lite.
-Vi kunde ju också sjunga.

Då måste vi skölja strupen först.

Här... - Lauritz,
kan du inte sjunga för oss?

- Ja, Røde.
-Ni skulle bara höra honom.

- Sjung en sång, Røde.
-Den om de tre musikanterna.

Frederik, ge oss kammartonen.

Nu ska vi dansa allihop. Jo!

Kan ni spela en tango?

- Låt oss få en sprätt-mazurka.
-Vad då för något?

Kan ni inte dansa sprätt-mazurka?

Det kan minsann mor och jag.
- Frederik, spela den här...

Ute i köket finns ål i gelé.

Lyft upp kjolarna
och Visa vad du går för.

Kom igen nu... Det kallar jag
ta mig tusan ett kraftlöst brudpar.

Jag är skyldig er en svängom.

Bara om ni hämtar byrån i morgon.

Vi får gå hem nu så att de unga
kan få huset för sig själva.

Mamma ska sova här.
Vi har lånat en tältsäng.

Det blir som att exercera, fru Røde!

Mamma har dålig rygg.
Lauritz får tältsängen.

Ska det kallas bröllopsnatt?!

Vi har så många bröllopsnätter
framför oss.

Du har tur du. Du ska inte
skicka iväg barn till skolan kl. 8.

Bara hon skickar iväg mig kl. 7.

Danska järnvägen kör de svinen.

- Vad vill de här?
-Slå ett slag för nazismen.

Sånt går ingen på här i Korsbaek.

Det står ett par
av stans jubelidioter där.

Välkomna. Hem.!

Dem tar ingen på allvar. Kom.

Så där ja. Och den...

Nu ska vi gå en skön promenad.
Kom här.

Nej...! Bevare mig väl, fru Skjern.
Kom och titta.

Vad är det? Mår ni inte bra?

Nej, gå du bara, Gudrun.

- Och så är det det här utdraget.
-Tack.

- Hur blir det i kväll?
-I kväll...?

Annars besöker jag min faster.
Violet Vinter.

Men kanske på Lördag...eller söndag?

- Jag kan ordna ett möte i Köpenhamn.
-Ett möte på en söndag?

Jag kan ordna det med min bror.
Han ringer om ett möte.

Hallå... Maude...

Idag blir det inte sent.
Nej, det tror jag inte.

Sa Elisabeth det? Är hon säker?
Ja, han vet det så klan.

Nej, vi kan äta halv sju.
Adjö. Tack för att du ringde.

Då vet vi hur Mads Skjern
ställde in sig hos borgmästaren.

Jag ska ha tag i konsuln
och Skjold Hansen.

- Vad är det här?
-Nazismen har kommet till Korsbaek.

- Är det nazister?
-Blomman av Danmarks bottenskrap.

De ser ju närmast eländiga ut.
Inte alls som Gustav beskrev dem.

- Han var så begeistrad.
-Vår lillebror...?

- Han har sett dem i Tyskland.
-Och Gustav var begeistrad?

- För deras ordning och flit.
-Gustav har alltid varit en idiot.

- Vad är klockan nu?
-Elva.

- Varför kommer han inte?
-Det ska du inte fråga mig om.

Bara det inte har hänt nåt.

Första stället du ska fråga på
är på hans krog.

För all del.
Jag står alltid till tjänst.

Bruden kunde inte hitta brudgummen.
Jag kunde kasta ljus över mysteriet.

- Var är han?
-Ute och viftar med den röda fanan.

Jaså, nu är de här också.

Jag har sett dem i Tyskland.
Där kan de ta mig tusan lyfta benen.

- Har ni själv varit där nere?
Jag? Nej.

Nej, för sjutton.
Det har ni så klan inte...herr Stein.

- Ja...? Ja, herr Vinter?
-Det är kommunalrådet.

- Jag vill se vad han är skyldig.
-Han säger att det är viktigt.

Om det är mycket viktigt, kör till.

- Vi är i knipa.
-Vi?

- Affären med området kan bli farlig.
-Tidende skriver inte mer.

- Konsuln har besökt borgmästaren.
-De är ju partikamrater.

Efteråt öste han insinuationer
över mig. Konsuln.

- Om vad?
-Han säger att jag är styrd av er.

Bad ni inte om bevis?

Borgmästaren hade sagt att jag hade
förmedlat kontakten med tavlan.

Porträttet. Det är allmänt känt
att ni är givaren.

Om borgmästaren har sagt det
är han mer senil än jag trodde.

Det är inte borgmästaren
som har sagt det.

Vem är det då?

- Har du sagt det?
-Hon frågade av intresse.

Var tror du intresset kommer från?
Du är dum när det gäller den kvinnan.

Så talar du inte
om Elisabeth Friis i mitt hus.

- Det kan rasa på grund av det här.
-Det är för att du ogillar henne.

- Jag kan hamna där de vill ha mig.
-Vem?

- Bland annat din väninna.
-Du känner henne inte.

Hon har bara hållit fast vid dig
för att spionera åt svågern!

Det var i går kväll hon frågade, va?
I eftermiddags satte konsuln igång.

Jag förmodar
att Skjold Hansen står bakom honom.

De ska med tåget om en timme.

127... Ja tack.

Ja?

Var är du?
Det kan jag inte.

Holger, du får inte...
För Ellens skull?

Var?
Till höger om perrongen?

Inte mer än 10 minuter då.
Adjö.

Redan? Vi äter klockan halv sju.
Doktor Hansen är försenad.

- Ska du inte ta av ytterkläderna?
-Jag går igen med detsamma.

- Jag kom bara för att ställa en fråga.
-Inte den vanliga väl?

Nej, för nu vet jag svaret.
Varför du inte vill gifta dig med mig.

- Jag skulle användas till natt annat.
-Förklara dig lite tydligare.

Är din familj nöjd med
den upplysning jag gav dig i går?

- Om vad då?
-Varför spelar du teater?

Skulle du inte fråga för din svåger
om borgmästarens porträtt?

Varför är du så upprörd?

Det är ett led i en plan som går ut på
att förstöra för min bror. Och för mig.

Nej, Kristen... Det menar du inte.

Men... Vad vill du att jag ska tro?

Inte det. Inte vi två.

Du måste svara mig...

Det är hopplöst.

- Jag är ledsen om... Tro mig...
-Det gör det inte mindre hopplöst.

Det har alltid varit hopplöst.
Det är det jag har sagt hela tiden.

- Ingeborg...
-Ja, vad är det du vill?

- Jag vill förklara.
-Jag förmodar att det gäller pengar.

- Nej, jag har väl min stolthet.
-Det var visst nåt nytt.

Jag kom inte in i Kanada
på grund av uppgifter i straffregistret.

Jag fick jobb hos en kommissionär.
Han fick in mig i partiet.

- Partiet?
-Jag har fått tillbaka min självaktning.

- Genom att bli nazist?
-Jag jobbar för ett bättre Danmark.

För att ni ska bli stolta över mig.
Ellen ska säga: "Där går min far!"

Ellen är inte din dotter mer.
Du ska hålla dig borta från oss.

Det kommer en dag, Ingeborg.
De och jag... Vi är framtiden!

Där har vi minsann
Lauritz Jensens brud.

- Är Lauritz här?
-Han är på perrongen.

- Han skulle hämta min byrå.
-Tack för i går.

Får jag fråga om bröllopsnatten
var tillfredsställande?

Det ska du inte lägga dig i.
Där har vi honom.

- Vad gör du här?
-Du skulle ha hämtat byrån.

Brudgummen har kämpat
för sina ideal.

- Såna har inte ni, Boldt.
-Jag får ju inte fast lön.

- De satt här vid bordet.
-Vi måste hämta den där byrån.

Vi ska bara vänta på 5.24
från Köpenhamn... - Två kaffe.

- Varför det?
-Det förklarar jag senare.

5.24. Det är hon nu. Jag ska bara...

"Jag ska bara."
Det ska stå på hans gravsten.

Jaså, han har redan börjat smita.

- Han får inte smita nu.
-Kaffet då?

Jag har inget emot lite kaffe.

- Herbert Schmidt?
-Ja... Und Sie sind Lauritz Jensen?

- Välkommen.
-Schönen Dank.

- Det är meine Frau.
-Sehr angenehm.

Det är Herbert Schmidt.

- Vem är han?
-Han är tysk diktare. Och flykting.

- Vad ska han här i Korsbaek?
-Han ska bo hos oss.

- Hos oss...?
-Då är vi två om att bära byrån.

Som det är nu har man inte lust
att spela. Det blir värre och värre.

Märker ni inte det?
Men politikerna accepterar det.

Tidningarna släpper in vansinnet.

Precis som Hanvig Fräsch säger här.

Det sprider sig,
men ingen gör nåt för att stoppa det.

De ynkliga bonddrängarna... Folk
flinar när de kommer klampande-

-och sjunger om blod och strid.

"De är skrattretande" säger översten.
Ingen ser att de bär på pest-baciller.

Politikerna, tidningarna...
De är smittade allihop.

De pratar om kriget
som om nåt oundvikligt.

När kriget kommer, säger de.
De har slutat säga om.

Ingen försöker förhindra det.
Det händer ju nån annanstans.

"Det är nödvändigt" säger de nästan.
Det är outhärdligt att lyssna på.

Var och en är sig själv närmast.
Vad har "pesten" med mig att göra?

Mig är det ingen som skjuter på
eller spärrar in!

Det gäller att se om sitt eget hus
så länge man kan.

Elisabeth?

Ja...förlåt.

Det är jag som ber om ursäkt.
Jag kunde inte veta att...

Jag hörde inte på vad ni sa.
Kan ni förlåta mig?

- Vill ni att jag går?
-Nej, stanna.

Om ni står ut med mig.

- Var har du varit?
-Jag gick en runda.

- Och du?
-Jag hade nåt att säga till Kristen.

- Vad då?
-Han är naiv, men det ordnar sig.

- Jag sätter på vatten till te.
-Ja tack.

- Jaså, äntligen.
-Äntligen, vad då?

Nu blir byrån hämtad.

- Är du med, Agnes?
-Ja, jag går och tänker.

- På vad?
-Att det är bra att vi har tältsängen.

Text: Wanda Andersson
(Redigering: BL)