All language subtitles for Matador_1978_S01E06-Opmarch

Mads Andersen-Skjern slog sig
1929 ner i den lilla staden Korsbaek-

-som dominerades av gamla
familjer och social hackordning.

Han var då änkling,
men är nu gift med Ingeborg-

-som är skild från en man
som suttit i fängelse för bedrägeri.

Mads har sonen Daniel och har
adopterat Ingeborgs dotter Ellen.

Det går bra för Mads, i motsats till
hans konkurrent Albert Arnesen.

Hans företag har gått i konkurs
och han har påträffats död.

Hans änka Vicki, fröken Jørgensen
och herr Schwann sitter i resterna.

Mads är intresserad
av Arnesens hus och butik.

Mads bror Kristen hoppas ännu
att Elisabeth ska gifta sig med honom-

-efter att hon flyttat
till egen lägenhet.

Men läget omöjliggörs än mer
av Arnesens död.

Familjen Varnaes barnflicka Agnes
har haft besök av Servitör Boldt.

Köksan Laura uppmuntrar henne
och hon är rädd att hon är gravid.

Boldt vill inte gifta sig.

Agnes är inte med barn
och hittar en ny pojkvän.

Den socialistiska
järnvägsarbetaren Røde.

Jørgen Varnaes, den konservativa
folketingskandidaten, bedrar frun.

Jørgens fru Minna kommer från
en inflytelserik familj och vill skiljas-

-och får Maudes värld att vackla.

Er rapport om stämningen
för planerna är förbluffande positiv-

-också bland arbetare och bönder.

Och aktieteckningen... Ni tecknar
er ju för ett ansenligt belopp.

Aktierna ska fördelas mellan mig,
min fru och två barn. Snart tre.

Det är praktiskt när ingen aktieägare
har mer än tio röster.

- Vill ni ha kaffe?
-Tack, Ingeborg. - Det är min fru.

Advokat Öster.
Här ser ni familjens femte aktieägare.

- När får man träffa vederbörande?
-Vi väntar honom i november.

- Min man tror att det blir en pojke.
-Han ska heta Erik efter min far.

- Ingen uppkallar nån efter mig.
-Tänk om han skulle likna dig!

Det är fan vad hon har blivit fräck!

- Ni har bara tecknat er för 5000 kr.
-Det blir nog mer.

- Har du inte bearbetat Katrine?
-Min fru är av gammal bondesläkt.

De har minsann pengar
i strumpor och madrasser.

På natten undrar man
vad det är för hån man ligger på.

AFFÄREN UPPHÖR
UTFÖRSÄLJNING

- Fru Violet! Det var länge sen.
-Jag såg klänningen i fönstret.

Kanske passar den mig.
På dansskolan.

- Jag är så ledsen för er skull.
-Det är för sent att vara ledsen nu.

Ja, nu sitter den utmärkt.

Tack, fröken Grön.

Fröken Grön har alltid varit så duktig.

Och nu ska fröken Grön börja
sy konfektion. Åt dem där borta.

Åh, Violet, det är så förfärligt!

Hela mitt liv...!
Och vad händer nu?

Du har alltid hållit dig för god.
När vi var unga med.

Jag har alltid hoppats på att få
Albert, särskilt när hans mor dog.

Och så gifte han sig
med den lilla flicksnärtan.

- Nu är Albert död.
-Vad ska du göra nu, Inger?

Min syster har handskaffären
i Haslev.

Jag kommer ihåg Emmy.
Har hon en ledig plats till dig?

Jag arbetar hellre gratis åt henne
än hos dem...där borta.

De dödade Albert!

- Fröken Jørgensen? Ursäkta.
-Gå ut, bägge två! Ut!

Varför blev hon så upprörd?

Den stackaren. Och hennes stolthet.
Vad ska ni göra, herr Schwann?

Jag tror att det kommer en köpare
som återetablerar denna affär-

-så att kräsna kvinnor återigen
tar vad deras smak kräver.

Ni har alltid varit en fin man.

Jag hoppades
att Arnold skulle bli som ni.

Tack. - Varsågod, fru Violet.

- Hur mycket?
-22.

- Varsågod.
-Tack.

Adjö då, herr Schwann.

Hur kan jag hjälpa herrarna?

- Får vi mäta lite?
-Nej, det får ni banne mig inte!

Ni ska inte störa Vårt arbete.

Kristen Andersen-Skjern. Vi har
ju träffats förr på Postgården.

Ni får inte komma in i en ordentlig
affär med folk i arbetskläder.

Huset här och företaget
är utbjudet till försäljning.

- Och vi som möjliga köpare...
-Hur sa?

- Möjliga köpare?
-Vi har förhandlat med änkan.

Det tänker jag först
skaffa bekräftelse på - omgående!

- Änkefru Arnesen...
-Var snäll och nöj er med "fru".

Det kom några personer därbortifrån
och påstod att de är möjliga köpare.

- Jo, herr Schwann, det är så...
-Vad hade herr Arnesen sagt?

Nu gäller det de levande. Och ni har
ju också intressen i företaget.

Och därför vill jag säga...

Ni vill knappast ansvara
ett större belopp i denna konkurs.

Ni har inga pengar, va?

Jag har rått frun Arnesen att sälja
till det mest förmånliga priset.

Jag har fått ett bud-

-som varken ni eller Vicki...
fru Arnesen kan säga nej till.

Därigenom slipper ni och fru Arnesen
ur konkursen utan skulder.

- Allt, även huset, är alltså sålt.
-Ja, men...hur blir det då...

Förlåt.
Det vackra bordet från konsulns tid.

Allt gammalt skräp ska ändå säljas.

Jag har fortfarande mina plikter
där nere, så ni får ursäkta mig.

Det var synd om honom.

- Han har varit här i snart 45 år.
-Då är det på tiden att han vaknar.

- Vad är det nu?
-Jag står inte ut.

De stackarna nere i butiken.
Allt prat om pengar och gäldenärer.

Spela teater för skvallerkärringarna.

Och gå runt i svan
när det inte alls klär mig.

- Du blandar ihop dina sorger.
-Alla dina pantbrev och prioriteter!

Allt är över om ett par där. Vi hittar
en bostad åt dig i Köpenhamn.

Min far vill
att jag ska flytta hem igen.

När jag gifte mig med Albert
så var det för att komma hemifrån.

Torka nu dina ögon.
Du ska inte hem till din far.

Herr Varnaes, jag vädjar till er
som stadens ledande man.

Herr Varnaes, jag vädjar till er
som stadens ledande man.

Jag har alltid sett upp till er
och till er far och er farfar före er.

Ni måste ingripa och få änkefru
Arnesen att ta sitt förnuft till fånga.

Ni måste förhindra att hon säljer
huset och firman till konkurrenten.

Jag kan inte göra nåt åt-

-det ekonomiska oväder
som Arnesens död har medfört.

Jag satsade ju mitt arv.
Har jag ingen rätt att bestämma?

Ni var delägare i affären och
iden goodwill som hörde till den.

Och i varulagret och ansvarar därför
också för skulden i varulagret.

Men huset är ju teoretiskt sett fruns.

Ja, det är det ju inte längre.

Ja, men... Hur blir det med mig?

Får jag ge er ett råd?

Varför inte samarbeta
med den nye ägaren?

Han behöver en föreståndare
som kan det goda borgerskapet.

Min livsuppgift låg
i Damernas Magasin.

Ni kan åta er en ny livsuppgift.

Föra de fina, gamla traditionerna
vidare. Förstår ni inte det?

Jo, det...

- Jo, det kan det ligga något i.
-Vi måste anpassa oss efter tiderna.

Halt! Vänster om!

- Godmorgon, Victoria.
-Tror ni att ni är på höstmanöver?

Det gläder mig att du har insett
att du inte kan bo kvar här längre.

- Ja, jag flyttar så fort jag kan.
-Bra, min flicka.

Då kan 58:an och 84:an hjälpa till.
Med att föra hem dina saker.

- Mannar, ta den där med en gång.
-Ja, överste!

Gör det inte!
Här ger jag order. Släpp den!

Framåt!

- Victoria!
-Gå härifrån!

Är det krig?

Utgå!

- Jag erbjöd bara Victoria ett hem.
-Jag vill inte hem till kasernen.

Vill du till ett hem
för vilsegångna kvinnor?

- Vicki har kanske andra planer.
-Gud bevars!

Har hon inte kastat skandal nog
över sig själv och mitt goda rykte?

Ditt goda rykte? Efter alla dina
eskapader när mor var på kur...!

Ja...ja...

- Med män är det annorlunda.
-Det är inte vetenskapligt bevisats.

- Din mor var ingen munter kvinna.
-Tror du att Albert var så rolig då?

- Så säger bara en slinka.
-Jag hatar en hyckleri!

- Vad ska stan inte tro?
-Jag flyttar till Köpenhamn.

I så fall är du inte min dotter längre.

Har du förstått mig?
Jag vill inte veta av dig längre!

- Av alla dårar är far den största.
-Han är inte så farlig.

Men han förstår inte människor.

Jag hatar kasernen.
Alla rop och skrik. Och festerna...

Befälen skulle dansa med mamma
och mig före deras fruar. Löjligt!

Jag har aldrig uppfostrats
till nåt som helst.

Kan jag lära mig nåt, doktorn?

Ja. Och du har goda möjligheter
att bli vuxen, Vicki.

- Tre droppar före läggdags.
-Ni blir den ende jag ska sakna.

Och så far kanske. Pyttelitet.
Den gamle idioten.

- Mor?
-Och strumpor, fru Andersen-Skjern.

Mor? I dag i skolan var det
en farbror som ville prata med mig.

- Om vad?
-Han frågade om jag hette Ellen.

Kila upp till Daniel,
så kommer jag strax.

- Holger, vad gör du här?
-Goddag, Ingeborg. Ett tag sen.

Kom med.

- Vad vill du?
-Se till dig och Ellen.

Ellen har det bra.

- Jag ser att du också har det bra.
-Ja, vi har klarat oss.

- Så nu kan du åka igen.
-Jag bor här.

Jag har fått en plats på lagret
i utsädes- och foderaffären.

- Varför här?
-Det är ju svårt med arbete.

Och jag ville se Ellen växa upp. Såna
som jag har inte många glädjeämnen.

- Ellen är ju adopterad av min man.
-Han måste kunna förstå.

- Vi kan inte prata här, gå nu.
-Kan vi ses och prata om det?

- Jag har ett rum på Banevej.
-Kanske, men du får gå nu.

- Nu gick han.
-Är det han som satt i fängelse?

Din egen svärson står bakom det
och så vill du inte köpa aktier.

Din egen svärson står bakom det
och så vill du inte köpa aktier.

- Pengarna måste sättas i nåt.
-Du ska inte lära mig om pengar.

- Var gör du av dem?
-De ligger i mark, om du vill veta.

- Har du grävt ner dem?
-Vad tror du?

Har du köpt mark?
Mark är inte vän nåt för tillfället.

Då får man mer för pengarna
till senare behov.

- Snälla Katrine...
-Gnäll inte. Nu kommer Ingeborg.

Då ska jag"-

- Är det klokt att köra i det tillståndet?
-Skulle jag ha sprungit hit då?

- Hej.
-Kommer du också för aktierna?

Nej, jag kommer
för att Holger har dykt upp.

- Var?
-Här.

Här i Korsbaek.

- Vad säger Mads om det?
-Han vet ingenting.

Jag vet inte hur jag ska säga det.
Mads har så mycket just nu.

- Det har väl du också?
-Men det värsta är det med Ellen.

- Vad är det med Ellen?
-Holger har försökt kontakta henne.

- Han säger att han vill träffa henne.
-Så det säger han?

Det hade Mads aldrig förstått.

Jag ska minsann tala med Holger.

- Jag får också hålla av min dotter.
-Vi vet allt om hur du visar kärlek.

Brydde du dig om Ellen
och Ingeborg när du hade dem?

Vi blir ju alla äldre.
Man har trots allt känslor.

- Hur mycket kostar dina känslor nu?
-Vad menar du?

Du vet vad jag menar. Du tänker
ju aldrig på annat. Hur mycket?

Jag hoppas att du inte har
satsat alla dina pengar i mark.

Man ska aldrig
satsa allt på ett bräde, far.

- Du måste hosta upp med 5000.
-Ville han ha så mycket?

Han krävde först 10000. Tur
att man är van att handla med svin.

Då kan han fara till en annan stad
och börja på ny kula.

Då är det bäst att vi betalar.

Dig är det inte lätt att bli klok på.
I går hade du inte ett öre till aktier.

- Nu lägger du ut 5000.
-Det är också nåt annat.

Holger satsar du pengar på?

Jag satsar pengar
på Ingeborgs och Ellens lycka.

- Vad är det, barn?
-Vi har fått betygsböcker.

- Var mor nöjd med dem?
-Vi fick en 25-öring var.

Det ser ut att vara välförtjänt.
Har du kommit efter i matematik?

- Det är så tråkigt.
-Det är viktigt att lära sig räkna.

När du ska sitta här nyttjar det inte
att bara kunna den lilla tabellen.

Här är två 25-öringar till.
Till sparbössorna.

Det är viktigt att lära sig spara.

- Säg det nu.
-Vi såg han som suttit i fängelse.

Farbrorn som heter Holger.
Han kom fram till Ellen på skolan.

- Han har varit här också.
-Och pratat med mor.

Men mor ville inte prata med honom.

- Ska vi inte ha den här i fönstret?
-Jo, det är en bra idé.

- Van ska du?
-Bara ett ärende.

Jag kommer om en timme.

Holger Jørgensen,
ni ska in till chefen.

Jørgensen, ni började här på prov,
men vi måste dessvärre skiljas igen.

- Varför? Har jag inte...
-Ingen har klagat på en arbete.

- Men...
-Men?

Vi kan klara oss med en mindre.
Så får man tänka i dessa tider.

Vad ska jag då göra?

Det finns inget annat arbete
att få här i stan. Ja, det är hån.

- Men jag har det här till er.
-Vad är det?

Ett slags plåster på såren.

En enkelbiljett till Kanada.
Och pengar till en tids uppehälle där.

Och en annons
från kanadensiska myndigheter-

-om att det garanteras arbete
till alla invandrare.

Om det ändå var så väl här. Här.
Lönen får ni hos fröken Sørensen.

Tack då.

Lycklig resa, Jørgensen.
Så fort som möjligt.

Vad fina de är.

- Adjö då.
-Adjö och lycka till, Vicki!

- Till er också, fröken Elisabeth.
-Jag då?

Jag kommer tillbaka
när jag blivit vuxen!

Mads?
Det är nåt vi måste prata om.

Om det är om Holger...
Det ska du inte oroa dig för mer.

Honom ser du och Ellen aldrig mer.

- Hur, Mads?
-Lita på mig.

Vi ska heller aldrig mer
tala om honom.

- Vad händer där inne?
-Det är författarinnan Frida Fogt.

Hon tycker att kvinnor ska arbeta.

- Maken till struntprat...!
-Varför vara beroende av män?

Arbete? Som om hemmets kvinnor
inte har nog att göra.

När man ser ut som hon
har man inga chanser att bli gift.

- Hur tror ni själv att ni ser ut?
-Har man hört på maken...!

Vad är det för människor
som kommer hit till Postgården?

Ja, här sitter jag kvar och väntar.
År efter år. Tack för att du kom.

- Jag skulle gå.
-Från mig - nu igen?

- Från kvinnosaksmötet.
-Har du också lämnat bok och nål?

- Det har jag väl.
-Vad säger folketingskandidaten?

Jørgen har visst sitt.

- Jag såg dig med doktor Hansen.
-Vi följde Vicki, fru Arnesen till tåget.

- Hon har flyttat till Köpenhamn.
-Åh ja, herregud.

- Hon fick en rund summa.
-Och så har hon sin unge vän.

- Aage Holmdal.
-Holmdal junior, ja...

Han ska ju gifta sig
med advokat Östers dotter.

- Det har han inte sagt till Vicki.
-Synd om henne.

Varför? Hon klarar sig
säkert bättre utan honom.

Klarar du dig också bättre ensam?

- Jag klarar mig.
-Med egen lägenhet.

- Eget piano.
-Och vi två då?

Elisabeth, se på mig.

Det händer hela tiden nåt
som gör det värre.

Alla familjebråk! Vi lever ju inte
på Romeo och Julias tid.

- Och vi är inte 15 år.
-Nej, det kan man lugnt säga.

- Och Korsbaek är inte Verona.
-Och inte världen utanför.

Nu kan jag ge dig ett liv
som är lika bra som din systers.

Bättre då. Säg vad du vill
att jag ska göra nu. Och alltid.

- Nu?
-Ja, nu!

Du kan bjuda på en smörgås
med ost. Jag är jättehungrig.

Herr Schwann?
Det var en överraskning.

Ja, det hade man förnekat.
Men tiderna har ju förändrats, Arnold.

- Hur är det då, herr Schwann?
-Jo tack, bara bra.

Min hälsa har aldrig krånglat. På
42 år har jag bara haft fyra sjukdagar.

Unga nuförtiden lägger sig
så fort de nyser.

Och nu vill de ha
14 dars sommarsemester om året.

Har man hört på maken!
Om den gamle konsuln...

- Vi ses klockan åtta.
-Ja.

- Ursäkta, herr Schwann. Ni önskar?
-Säg till er chef att jag är här.

Ja.

- Ja, herr Vinter?
-En herre vill tala med er.

- Kan min fru inte klara det?
-Det är herr Schwann, föreståndaren.

- Då får han väl komma in.
-Är det inte bättre att jag går?

Goddag, herr Schwann.
Ja, vi har ju ofta nickat till varandra.

- Vill ni inte sätta er?
-Goddag, herr Andersen-Skjern.

Jag har ju hittills
bara iakttagit er affär på håll.

- Men nu är jag här.
-Ja, minsann.

- En cigarr?
-Åh, tack.

- Ja, nu är ni här.
-Ja. Med all respekt.

Jag erbjuder er min assistans.

Som ni ser har jag hållit mig
noggrant informerad-

-om mode
och damernas smak i 42 år.

Då ni tänker
återetablera Damernes Magasin-

-som en butik för de bästa kunderna
här i stan behöver ni en man-

-med god kännedom
om denna speciella kundkrets.

Jag ställer mig till en förfogande,
herr Andersen-Skjern.

Jag är glad att höra en erbjudande.

Under andra omständigheter hade
jag gladeligen accepterat det, men...

Men Damernes Magasin kommer
tyvärr inte att återuppstå.

Har ni inte köpt fastigheten?

Jo, men i ett annat syfte,
herr Schwann.

Till vad?

Det är inte hemligt, för i eftermiddag
annonserar vi aktieteckningen.

Det ska bli bank.

Goddag, herr Schwann.

Här är din tvätt. Du kommer
ju inte hem själv och hämtar den.

Varför vill du inte hem till ditt rum?

- Du är mager. Vem ger dig mat?
-Inte här, mor.

Det är det tarvliga flickebarnet.

Hur är det fatt, herr Schwann?
Varför står ni här?

- Det är slut alltsammans.
-Så får ni inte säga.

Det vore bättre om man låg där nere
och hade frid som de andra döda.

Chefen, köpman Munk
och den store järnhandlaren.

Utrotade av onda krafter, fru Violet.

- Tiden har utrotat dem.
-Tiden, ja. Mig också.

Såna som vi dör inte av det,
som de som har försökt vara rika.

För oss som aldrig har ägt så mycket
gör det inte så stor skillnad.

- Ni har Arnold.
-Arnold har flyttat.

Han vill hellre bo i ett kyffe för
att slå dank med den simpla flickan.

Den lilla näsvisa tösen hos frisören.
Gud bevare min mun.

Men jag såg Arnold och sen henne
komma ut från provrummet-

-med kläder och frisyr i oordning.

Men sånt kunde man vänta sig
iden butiken.

På Damernes Magasin
hade sånt inte fått hända.

- Vilket möte, va?
-De gav mig hela skulden.

En bankdirektör som inte vet
vad som händer i hans stad.

- Du skulle ha krossat uppkomlingen.
-Jag vägrade honom stöd först.

- Det är därför det här har hänt.
-Jag tog hänsyn till Arnesen med.

- Jag kände ju honom inte.
-Just därför skulle du vara försiktig.

- Hur går det för dig då?
-Minna går inte att prata med.

- Är hon på Postgården?
-Nej, hon är hemma.

- Maude väntar med middag.
-Jag måste köra med en gång.

- Du får hälsa.
-Ska du inte börja ta det lugnt?

Låt mig avgöra det!
Du tror att allt är så enkelt.

Vi blir sex. Min syster kommer
på middag, och min svåger.

- Kan vitala om vad vi ska ha?
-Nu?

Bry sig inte om det, frun. Det blir
sparrissoppa, kyckling och savarin.

- Min syster brukade ju alltid...
-Det var på morgnarna.

Om ni var morgon kommer upp
till mig kan vi gå igenom inköpen.

- Frun ska bara sova.
-Hushållsräkenskaperna då?

- Dem sköter bankdirektören nu.
-Han har ju så mycket.

- Det har vi alla.
-Om frun vill flytta sig lite...

Ett gott råd: gå in i vardagsrummet.
Här får man bara fett i håret.

- God afton.
-Åh...! Var är Jørgen?

- Åt helvete med Jørgen.
-Men vad är det för språk?

- Och middagen?
-Åt helvete med middagen.

- Hur gick mötet?
-Åt helvete med mötet!

- Så får du inte säga till mig.
-Åt helvete...

Om du ursäktar mig.

- God afton.
-Mina damer...

- Oj då.
-Elisabeth, han var berusad.

- Det behövde han kanske.
-Säger du som umgås med dem?!

- Allt är deras fel.
-Allt vad?

Att inget är som det var.
Vad är det som har hänt med oss?

Varför måste jag straffas? Jag har
alltid gjort vad man väntade av mig.

- Det är kanske felet.
-Jag gifte mig åtminstone ordentligt.

- Hans Christian är en fin människa.
-Om jag hade gjort som jag ville...

- Hade du gift dig med Ernst då?
-Han var bara teckningslärare.

- Tänk om du hade tagit risken då.
-Men det vågade jag inte.

- Träffar du honom fortfarande?
-Det kan jag inte undvika i stan.

Då visste du om det med banken?

- Det ante mig.
-Och du håller på dem, inte sant?

Maude...

Jag går och lägger mig.

Här lagar man mat till sex och så går
herrn i säng. Sen ska frun sova!

Här lagar man mat till sex och så går
herrn i säng. Sen ska frun sova!

Om det inte var för att det var herrn,
skulle jag säga..

- Han var rejält på pickalurven.
-Sköt dig själv! Som om du var för fin.

Får jag hälsa på er, fru Fernando
Møhge? Och på er, överste Hachel.

- Skål, konsulinnan Holm.
-Får jag...

- Konsul Holm?
-Ursäkta. Vi gick rakt in.

Det här är Bernhard Lund
från huvudstyrelsen.

- Vilken huvudstyrelse?
-Partiets.

Fabrikant Lund är från Köpenhamn.

- Vill herrarna inte sitta?
-Tack.

Jag förmodar att det rör sig
om ett bidrag till valfonden.

Om det vore så väl, va, Bernhard?

Vi kommer med anledning av...

- Det är minsann inte så lätt.
-Bankdirektör Varnaes...

Det är...

Vi har enats om att...

Ja, vi har enats om
att tala med dig om din bror.

- Om Jørgen?
-Advokaten, ja.

Vi väntade mycket av honom-

-när vi bad honom
företräda partiet här i kretsen.

Ja?

Men nu är han på väg ut i nåt
som våra väljare inte vill veta av.

- Vad menar ni?
-Jo, ser ni...

En konservativ kandidat
kan inte ha problem i äktenskapet.

Och Lund här säger att...

- Att vad då?
-Ja, det är tråkigt.

Det är allmänt känt att det knakar
på grund av ett fruntimmer.

Jørgens fru är ju dotter till en av
partiets stora bidragsgivare i Århus.

- Om de nu ska skiljas...
-Det är beklagligt.

- Men vad ska jag...?
-Du måste förklara för Jørgen att...

Vi kan alla ha Vårt,
men vi har det i det fördolda.

Vårt parti slår ju vakt om familjen.

Ja, jag ska se vad jag kan göra.

Tack.

- Vi har ju setts förr. Här.
-Åh ja, det lilla familjemötet.

Jag tyckte att det var mer diskret
än i Köpenhamn.

Ni behöver ett glas sherry.
- Ett glas sherry till herrn.

Det kommer ju inte ut så många hit
så här års.

- Det var snällt av er att köra hit.
-Säg inte det, jag kan ju vägen.

Och jag är vansinnigt spänd på
vad vi ska prata om.

Det var bra, Trine. Du blir duktigare
och duktigare. Säg det där hemma.

- Är det ni, doktor Hansen?
-Bjuder ni på barnmorskekaffe?

- Kom in.
-Tack.

Hej då, Trine. Vi ses på onsdag.

Om ni kan vänta lite kan ni få mat.

Jag har en förlossning på gång
borta på sjukhuset.

Det är en eget fel
att jag kommer i tid och otid.

Av alla stans vardagsrum
är det här det mysigaste.

Ett ögonblick.

- Är du också här? Kom in.
-Är det här man lär sig spela fiol?

Säger du "också"?

Goddag. Jag måste tränga mig in
under alla möjliga förevändningar.

- Vill du ha kaffe?
-Gärna, tack.

Får jag lägga
mitt dyrbara instrument här?

- Han är inte riktigt klok.
-Hon menar min belägring.

Nu har den också pågått i två år.

Jag har belägrat Elisabeth
i tio år utan framgång.

Jag kanske ska använda er metod.
Jag slår er stort. Jag spelar cello.

Champagne en vanlig onsdag.

Ska Andersen-Skjern fira
att ni har blivit bankdirektör?

Ja, det är sant.

- Hallå?
-Det är nog sjukhuset.

- Då återvänder barnet inte in i mor.
-Ja, jag ska säga det.

- Tack för kaffet.
-Det var så lite.

Jag ringer när det blir nåt att fira.

Det är nämligen ni som blir farbror.

Nu har jag förklarat läget.
Det är ytterst pinsamt för mig.

Vad vill ni att jag ska göra-

-om han trivs i mitt sällskap?

Säg att hans ställning står på spel.

I gengäld ska vi, familjen,
sträcka oss långt.

Långt? Hur då?

Jag vill föreslå att ni själv lägger
fram ett förslag vi kan diskutera.

- Ja, så fick Mads sin pojke.
-Det var ju det det skulle bli.

Mads får allt han önskar sig-

-medans jag, hans stackars lillebror-

-bara går och har en enda önskan.

Som inte kan uppfyllas nu.
Det kan du väl förstå?

Men...senare?

Kanske.

Tack för maten!

- Daniel har fått en lillebror!
-Han ska heta Erik!

- Skrik inte så högt.
-Din far har varit på möte i natt.

Han ska heta Erik. Daniels lillebror.

Prata inte med mat i munnen.
Lär ni er det hemma hos Daniel?

Jag mötte lille herr Schwann i går.
Han går med räkningar.

- Ja, han har blivit inkasserare.
-Är det nåt man kan leva av?

Jag skaffade stipendier åt honom.
Han har fatt logi hos danslärarinnan.

- Fru Violet. Hon är snäll.
-Gå nu. Du ska till skolan i dag.

- Vad är nu det?
-Tack för maten.

- Hur gick det då? Det blev sent, va?
-Ja, det drog ut på tiden.

Gick fruntimret att prata med?

Hon var mycket rimlig
och inte ointressant.

Vad menar du med det?
Vad begärde hon?

- För vad?
-För att släppa Jørgen.

Hon hade lust att ta en tur
till Amerika med Queen Mary.

Då kommer hon ju tillbaka igen.
Men du hade ju lovat...

- Gnäll inte. Jag vill inte höra mer!
-Hur uppför du dig?

Tror du jag har det så roligt?

Nu har det blivit en till i den familjen.

Var slutar vi, fru Violet?

Och om barnen säger han:
"Låt de små barnen komma till mig."

"Dem får ni icke hindra,
ty Guds rike hör sådana till."

"Den som icke tar emot Guds rike
som ett barn kommer icke in i det."

Han tog dem i famnen, la händerna
på dem och välsignade dem.

Så ska vi nu hjälpa detta barn
till hans välsignelse-

-genom att döpa det i Faderns,
Sonens och den helige Andes namn.

Mottag det heliga korsets tecken,
både för ditt ansikte och ditt bröst-

-som vittnesbörd om att du ska
tillhöra den korsfäste Jesus Kristus.

- Vad är barnets namn?
-Erik Skjern.

Skjern...!

- Hon glömde Andersen.
-Det heter vi inte längre.

Erik Skjern.

- Jag döper dig i Faderns-

-och Sonens
och den helige Andes namn.

Text: Thomas Jansson
(Redigering: BL)