All language subtitles for Matador_1978_S01E04-Skyggetanten

Mads Andersen-Skjern,
f.d. handelsresande i manufaktur-

-har slagit sig ner
i den lilla sömniga staden Korsbaek.

Med hjälp av Hit och kunnande
utkonkurrerar han-

-det dåligt ledda butiken
Damernes Magasin-

-vars ägare Albert Arnesen hör
till stans gamla, ledande familjer-

-som alla vänder
den nye förmågan Mads ryggen.

Bankdirektörfamiljen Varnaes
ignorerar Mads och det han gör.

Även när konkurrens
och kris hotar Arnesens affär-

-och andra av stadens företag.

mesens yngste man Arnold lämnar
skutan och flyttar till konkurrenten.

Föreståndaren herr Schwann
satsar sitt arv i Damernes Magasin-

-för att bli delägare
och för att hjälpa företaget.

Trots borgerskapets motstånd
har Mads som är änkling-

-fått in sina barn i privatskolan.

Han har gift sig med Ingeborg,
grishandlare Larsens dotter-

-och adopterat hennes dotter Ellen.

Stans politiska extremer
är Varnaes bror Jørgen-

-som är advokat och
konservativ folketings-kandidat-

-samt jämvägsarbetaren Lauritz
Jensen, som socialist kallad Røde.

Arbetslöshet och pengabrist
präglar samhället.

Men Mads utvidgar sina affärer.
Han syr upp konfektion-

-och börjar .låna ut pengar
till' krisdrabbade lantbrukare-

Ser du farbror Kristen?

Där är han! Han där.

Goddag, goddag!

Goddag, Daniel.
Och det här är Ellen, va?

Trots att jag är äldst av oss
har jag bara åkt tredje klass.

- Då är det hög tid att prova, bror.
-Jag hinner nog med det också.

Det är långt
från Fredericia till Korsbaek.

- Vi är glada att du är här.
-Vad bra.

Tack för den här gången.

Särskilt för den här.

- Ursäkta, men det är en sak...
-Är det nödvändigt just nu?

Ja, för vi saknar
både det ena och det andra.

Det är personalens uppgift
att först och främst sälja det vi har.

Konfektion är det många frågar efter.

- Det tar snart slut.
-Vad menar ni?

Förr sydde de själva
eller lät sy upp av fina metervaror.

Färdigsydda kläder
är inget för riktiga damer.

Det köps mycket konfektion där.

Inte av riktiga damer.

En duktig säljare kan alltid få
en kund att välja en fin metervara.

- Det räcker inte att tyget är fint.
-Vad är det ni säger?

- Det måste vara senaste mode.
-Vad menar ni?

Det vet ni likaväl som jag. Det vi
har liggande är från i fjol, förfjol...

Det må jag säga...
Som sprungen ur en modetidning.

Ja, jag har varit i Köpenhamn.

Det var Daisy... Mattes lilla vovve.
Har du haft det bra?

Jag vill vara ifred med min fru.
Det förstår ni säkert.

Ja, naturligtvis.
Frun har ju varit borta i flera där.

Och så dyker du upp
i maskerad-kostym!

Du företräder
Damernes Magasin.

Jag vill inte gå i bondkläder!

- Det här är stans ledande butik.
-Är det inte länge sen?!

Förlåt, Albert.
Det var elakt sagt, men...

- Var får du pengar ifrån?
-Det var pengar jag hade.

Och se vad jag mer har fått!
Köpt. En resegrammofon.

Stäng av fyllbults-negermusiken!

Du är en trist, gammal, elak man!

Jag ber om ursäkt, lilla Vicki.

Jag ber om ursäkt.
Vicki, jag menade det inte.

Vad i all världen
ska Sparekassen nu göra utan er?

De frågade mig
vad Mads kunde använda mig till.

- Du är ju bara bankutbildad.
-Ja, jag beklagar.

- Ska farbror Kristen expediera?
-Nej, hjälpa far på kontoret.

Bankchefen sa också
att tjänsten givetvis stod ledig-

-för det blev aldrig sig likt utan mig.

I Jesu namn går vi till bords,
att äta, dricka på Hans ord.

Honom till glädje, oss till gagn,
så får vi mat i Jesu namn.

Amen.

- Förlåt, det hade jag glömt.
-Jag har bättre minne än du.

Din bror är envis.
Men ett glas öl kan vi få i honom nu.

- I mitt hem sjöng vi före maten.
-Ni var ju också grundtvigianer.

Vad är du, Larsen?

- Morfar är socialdemokrat.
-Då hjälper varken böner eller sång.

Sånt behöver bara ni vänstermän.

- Ska farbror Kristen bo här?
-Nej.

- Hos Ulrik har de två gästrum.
-Det får vi nog också i sinom tid.

- Var ska ni då bo?
-Jag föreslår Højskolehjemmet.

- Är det en bästa hotell?
-Nej, det är Postgården.

- Højskolehjemmet är fint och rent.
-Jaha, ja... Vi får se.

Min lillebror har dyra vanor.
Han reste i andra klass.

Han slutar nog i en furstesvit.

Innan jag köpte min butik
åkte jag tredje.

Mången natt sov jag på bänkarna...

...för att lägga skilling på skilling
och få mitt eget.

- Amen.
-Daniel...!

KVINNOFÖRENINGENS BASAR
till förmån för fattiga konfirmander

KVINNOFÖRENINGENS BASAR
till förmån för fattiga konfirmander

- Tänk om frun ser oss.
-Hon gav dig två biljetter.

- Den ena var till Laura.
-Duger inte jag lika bra som Laura?

Vad säger du, Hans Christian?

Vi tackar vad musikaliska stadsbarn
fröken Elisabeth Friis-

-som så vackert har spelat
Beethovens sonat i g-moll.

Så går vi över till auktionen
med skänkta konstverk.

Överste Hachel är auktionsutropare.

Jag sträcker vapen
och viker för militären.

Usch. Får jag som er läkare beordra
en liten förfriskning i restaurangen?

Tyvärr, Maude har en målning
med på auktionen.

Vi börjar med denna vackra
alabaster vas. Kan vi få ett bud?

- Två kronor.
-Två kronor?

- Tre kronor.
-Tre kronor där borta.

Har du sett Agnes? Vad är det
för karl som lagt armen om henne?

- Ska denna vackra vas...
-Tre och tjugofem.

Jag skulle vilja prata med dig.

Tre kronor och trettiofem öre!

Mor, det är ju den vi har skänkt!
För att vi inte har plats för den.

Första, andra och tredje.

Vasen går till fru Fernando Møhge.
En stor ära.

En sån har jag önskat mig hela livet.

Du måste förstå, Albert,
att när jag har gått så långt...

...så är det för att vi är vänner
och våra fäder var bästa vänner.

- Nu drar jag vanrykte över mig.
-Jag måste ha kapital.

Det är bara tillfälligt. Det är tiderna.

Ja, det är tiderna också, Albert.
Vi har ju alltid varit grannar.

Men har du aldrig funderat på
att göra dig av med sommarhuset?

"Solskraanten"? Din och min farfar
byggde de två husen samma år.

Din farfar grundade företaget.
Vad hade han valt att behålla?

Tre kronor är bjudet.

Första, andra, tredje.
En modell av Sone-brødre-kyrkan.

Till damen där.

Och så lite amatörkonst...
"Aftonstämning vid Thorsø".

Målad av fru bankdirektör
Hans Christian Varnaes.

Kan vi få ett bud?

50 öre.

Hur vågar hon? Jag har målat den.

Jag bjuder en krona.

En och femtio.

Ska detta konstverk målat
av en av vår stads vackraste fruar-

-verkligen gå för en och femtio?

- En och sjuttiofem.
-Hans Christian lovade ju...

- Jag frågar igen. Ska målningen...
-Nåväl, om du vill ha skräpet.

Två kronor.

Första, andra, tredje.

Portieren visar er rummet strax.
Och här är vår restaurang.

- Får vi bjuda på nåt när ni väntar?
-Det skulle vara en kopp kaffe.

- Ska jag ta er rock?
-Tack, tack.

- Elisabeth?
-Ursäkta... Maude vill hem.

- Nu?
-Hon mår inte så bra.

Den vanliga bacillskräcken?

Nej, hennes målning gick för 2 kr
till karln som Agnes ränner med.

- Elisabeth...
-Nu kommer vi, Maude.

Vi talar mer i morgon, Albert.

Huset bjuder, herrn.

Tack, tack.

Hej, Daniel!

Hejsan.

Ulrik, så får du inte göra
i den hemska trafiken!

Ska du inte gå upp? Om du är sjuk
måste vi få tag på doktor Hansen.

Det hade aldrig hänt
om du hade varit där.

Albert är ju i knipa.
Han fattas 30000 kronor.

- Det måste du ju klara.
-Revisorerna kommer att anmärka.

Anlita andra revisorer då.

- Stannar du i sängen?
-Var annars?

- Jag skickar in Agnes med en bricka.
-Jag vill inte se henne.

Hon gjorde det i bästa välmening.

- Hon tycker att målningen är fin.
-Ska det nu vara en komplimang?

Hennes kavaljer tyckte
att det var skräp.

Blir du nu också vulgär?

Hur kan det simpla och fula
smyga sig in överallt?

Det klibbar sig fast
som smuts och damm.

Det är inte som förr.

- Du är inte heller som förr.
Jag?

Hans Christian är inte heller
som förr.

Kanske är det för
att vi alla blir äldre. Alla utom...

- Utom jag, menar du?
-Nej. Glöm det, Maude.

Men om jag var du
hade jag stigit ur den där sängen.

- Det klär er, fru Violet.
-Det är det dyraste. 6 kronor metern.

- Som Arnolds mor får ni ju 10%.
-Jo, men...

Er investering av vinterns avgifter
kommer att ge bra ränta.

Det är så sant...
Då tar jag fem meter.

- Nej, sex.
-Tack.

Det här är patron Holst,
som vill ge oss pant i skörden.

Sitt ner, Holst. Cigarr?

Så fort hon såg frun
började hon stortjuta-

-och föll frun om halsen.
Frun glömde allt om baciller och sa:

-"Åh, stackars, lilla Victoria!"
-Är Arnesen död?

Det är mycket värre.
Kanske hunden.

Få nu hit brickan,
så jag kan komma in till dem.

Ja, men sommarhuset kan han
ju inte sälja. Precis intill vårt!

Han behöver
en massa pengar till affären.

- Varför måste det gå ut över mig?
-Oss alla. Och tennisbanan!

- Vi klarar oss. Min syster kanske...
-Fröken Friis är ute med barnen.

Då klarar vi oss, Agnes. Tack.

Sommarhuset ska säljas!

Då slipper vi åka ut på landet.
Det har jag aldrig tyckt om.

Inte vårt, deras.
Arnesen fattas pengar.

- Det gör alla nuförtiden.
-Inte vi.

Sånt är vi två de sista att höra.
Se bara på köpman Munks.

Köksan hade varit där i 25 år.

Visste hon nåt om konkursen förrän
köpmannen låg där död som en sill?

- Och frun visste ingenting.
-Fruarna vet aldrig nåt.

Nej, herr bankdirektör,
det vore inte tillrådligt.

- Att ta över fastigheten?
-Ja, ingen har pengar.

- Jag hoppades bara...
-Det vore oklokt.

Vi har gjort mer för Arnesen
än vi borde.

Om det finns en seriös köpare
kan vi kanske slippa ur det.

- Det är inte lätt.
-Nej, krisen har nått till Korsbaek.

Vi måste se på Munks dödsbo.

Jag gick i skolan med Munks döttrar.

Munks farfar var med om
att grunda banken här.

Dessa dödsbon liknar alla varann.
Tillgångarna har vi här.

Representanten bjöd på lunch.
Jag fick ensamrätt på kollektionen.

- Har Gudrun gett er mat?
-Ja, ja. Och kontant-rabatten då?

- Alla behöver pengar. Jag fick 20%.
-Du är duktig.

Vi är de sista i stan som kan betala.

- Vi har det bra, Ingeborg.
-Ja.

- Jo, men...
-Men vad?

Det är så mycket som är sorgligt.
Alla utan arbete.

Alla som går i konkurs.
Gamla företag.

Som de inte själva har skapat.

De har inte län sig respekt
för pengar. Det har vi.

Vi. Men, Mads, ibland är det som
om vi sitter på en ö, torr och fin.

Men runt oss i vattnet drunknar de.
Den ena efter den andra.

Hallå!

Det är för att de har glömt
lära sig att simma. - Hallå.

Nu har vi tittat på det.
3112 tunnland ner till stranden.

Hansen här har lovat vara bulvan.

Bulvan.
Du är en tung bulvan, Hansen!

- Du blåser inte omkull i stilla väder.
-Och hur är huset?

Det är stort och i trä
och på marken växer bara ljung.

Vad ska du med den marken till?
Är nån rik nog att köpa den?

I mindre lotter. Det de rika har haft
råd med vill alla göra i framtiden.

- Tror du?
-Jag vet det.

Det är min tumregel som du
och jag och barnen ska leva av.

SÅNGAFTON MED AMALIE HAGENS
Vid flygeln: Roland Andersen

SÅNGAFTON MED AMALIE HAGENS
Vid flygeln: Roland Andersen

Tack. Jag håller den gärna åt er.

Jag är hemskt ledsen.

Jag vill inte spela tvåmans!

- Då går tåget.
-Jag går också snart.

Adjö, mina herrar.
Tack för besöket. Trevlig resa!

- Skulle vi inte...?
-På Kosmorama. Det hinner vi inte.

- Vi kan ju stanna här.
-Här?

- Vad ska vi göra här?
-Göra?

Ska du inte hem och äta snart, Fede?

- Får jag ringa och höra vad det blir?
-Ja, ring där inifrån.

- Vad var det du åt här?
-Kokt torsk och sviskonkräm.

Goddag, kan jag få 914?

Hallå, är det du, Marie?
Vad blir det till kvällsmat?

Jag ska hem och äta grisstek.

- Det är det elakaste man kan göra.
-Dricka kaffe tillsammans här?

Att skratta åt en som ger konsert.
Nu skäms jag.

Ni var så vacker när ni skrattade.
Också nu när ni skäms.

Nu tror ni mig kanske inte,
men när jag såg er första gången-

-var det nåt som sa mig
att ni var anmärkningsvärd.

För att ni såg mig för en timme sen?

Jag har känt er i flera veckor.
Ni kom med er syster.

Tar ni inte miste? Hon har alltid varit
den mest anmärkningsvärda av oss.

Jag tar inte miste.

- God afton, fröken Friis.
-God afton, herr Schwann.

Vem är den underlige lille mannen?
Han äter också här.

Föreståndare i den stora manufaktur-
affären. Han är visst delägare.

Jag trodde att den stora
manufakturaffären var min brors.

Er bror...?

Jag har ju inte alls presenterat mig.
Kristen Andersen-Skjern.

Elisabeth Friis.
Nu är pausen slut, så vi får väl...

Varför utsätta oss för mer lidande?

Ni kommer bara att skratta
och så skämmas efteråt. Skål.

- Nu får ni inte berätta mer!
-Det lovar jag.

Får jag lov?

Det var vår första dans.

- God natt, Elisabeth.
-God natt, Kristen.

Nå, vad tycker ni då?

Du blir återigen balens drottning.
- Tror inte ni att er mor blir det?

- Jo, om hon inte blir förkyld.
-Eller om där är för smutsigt.

- Hans Christian...!
-Får jag bjuda min fru armen?

Van ska ni?

- På galamiddag i borgarföreningen.
-Får vi leka galamiddag?

Vi leker galamiddag. Får jag hälsa
på er, fru Fernando Møhge?

Så gärna, överste Hachel.

- Det är till dig.
-Till mig?

Jag såg er syster komma in nyss.

Hon är inte
lika anmärkningsvärd som ni.

I kväll? Jag måste först fråga Laura
om hon kan stanna. Nej, det går nog.

Beethoven spelade själv
solostämman. Det var då han skrev:

"Ibland gör den plötsliga
berömmelsen mig nästan tokig."

"Lyckan uppsöker mig
och jag är rädd"-

-"att det ska sluta med ny olycka."

- Vem är det, Elisabeth?
-Det har väl Møhgearna sagt?

De har sett dig med en obekant
mansperson. En härifrån stan?

- En vi känner?
-Både ja och nej.

Alltså inte en som kommer hit.
Inte än, vill säga.

- Menar du allvar, Elisabeth?
-Ja, nu är det allvar.

- Och han har det bra ställt?
-Ja, mycket bra ställt.

Vad likt dig att fråga om det, Maude.

Ingen skam i att vara lite praktisk.

- Är han stilig?
-Jo...

Det är som när vi var barn
och låg och gissade i sängen.

- Och när vi var unga.
-Du var alltid bättre på att gissa.

Till och med
när det skulle vara hemligt.

Då var det härligt
att berätta sina hemligheter.

Vissa mådde bäst av att glömmas.

- Som den du gissade.
-Med teckningsläraren?

Även om bara du visste det
så blev det plötsligt så overkligt.

- Jag slutade tro på det.
-Varför, Maude?

Det lät så omöjligt att erkänna det.
Jag kunde höra hur det skulle låta-

-när jag skulle säga det
till far och mamma.

Det var så länge sen.
Det var dig vi skulle prata om.

Hur gammal är han?

Han är fem år yngre än jag.

- Fem år? Men Elisabeth...
-Det blir mycket värre.

Jag måste berätta att han heter
Kristen Andersen-Skjern.

Andersen... Är det inte?

Jo, hon är bror till manufaktur-
handlaren på andra sidan gatan.

Han arbetar där,
trots att han är bankutbildad.

Det menar du inte, Elisabeth.
Det är ett dåligt skämt.

Det är inget skämt, Maude.
Och jag gifter mig med honom.

Ja, en gång skulle du gifta dig
med trädgårdsmästarens son.

Ja, Arne skulle jag också gifta mig
med, men det lyckades ni förstöra.

- Vi?
-Ja, du och far och mor.

Vi skrattade åt honom på konserten,
men inte åt hans fiolspelande.

Nej, för det förstod ni er inte på.
Ni skrattade åt hans gamla frack.

- För att han var fattig!
-Det är ju mycket värre nu.

Inser du vad det är för människor?

Nej, för jag känner dem inte än.
Det gör inte du heller.

De har förstört allt för Arnesen.
Svärfadern är grishandlaren.

Frun har varit gift med en straffånge.
Ska du umgås med såna människor?

Min förhållande med Kristen
är min sak.

Tänk på far och mamma
och på vad vi två är uppfostrade till.

Vi är i alla fall inte uppfostrade
till den tid vi lever i.

Har du inte haft ett gott hem här?
Bryr du dig inte om barnen längre?

Du måste tänka dig för!

Jag har tänkt.
Jag har också ett liv.

Men vårt liv då? Och mitt?

Det får du själv komma på.
Det vore kanske på tiden.

Vi behöver
sånt där "Sprudelwasser".

Nu ska hon nog ha
alla måltider i sängen.

Herrn var kritvit i ansiktet i går.

Nu räcker det!

Det är te till doktor Hansen också.
Det har ringts efter honom.

Vad är det här, fru Varnaes? Nu igen?

Käre doktor Hansen,
nu är ni den ende som kan hjälpa oss.

"Oss"? Är det flera?

Men kära nån...
Låt mig få höra då.

- Är den inte lite sned i fållarna?
-Nej, det hade jag inte tagit så tungt.

Om tre fyra där
vill frun ha ner dem igen.

Hon kom på
att det finns baciller i mattan.

Ja, den måste tvättas.
Räck mig gardinen.

Och ringarna.

Jaha, det var det.

- Får jag?
-Ja, varsågod.

- Jaha...
-Ja? Hur var det?

- Vi behåller henne den här gången.
-Även den här gången.

Det var en nyhet.
Kan jag göra nåt för er?

Det frågar alla plötsligt.

Det skulle man ha gjort
för länge sen.

Det var så mycket
man kunde ha frågat om.

Men ni har alltid verkat som
om ni ville behålla era hemligheter.

- Lustigt att ni säger det.
Jag?

Jag har alltid känt
att ni hade era hemligheter.

Kan det vara så
att ni bara iakttar oss?

Det måste finnas nåt
från innan ni kom hit.

Ni måste ha varit ung en gång.

- Eller har ni aldrig varit ung?
-Jo då.

Dessvärre. Jag har begått mina
dumheter, fast medans tid var.

- Dumheter?
-Jag gifte mig.

- Är det dumt?
-Med fel kvinna.

- Jaha, ja...
-Med överläkarens dotter.

- Det låter som en dålig roman.
-Dåliga romaner slutar lyckligt.

Hon skulle ha barn med en annan.

Jag var den ädle riddaren
från Svendborg.

- Fick hon barnet då?
Jodå

Och pappan också. Han lyckades
bli skild när barnet blev fyra.

Sen försvann hon med barnet. En söt
pojke... Och då for jag till Korsbaek.

Ni kunde ha vägrat
att låta dem skiljas.

- Dåliga äktenskap finns det nog av.
-Jo, det är sant.

- Ni är en anmärkningsvärd kvinna.
-Vad är det ni säger?

Jag ville höra hur ni har det
och så berättar jag hur jag har det.

Det är nog mer intressant.
Mig vet ni ju redan allt om.

- Kan ni klara det?
-Vad då?

Ett helt annat liv
utanför er egen krets.

Vet ni vad man kallar
en som mig i litteraturen?

- Nej.
-En skuggmoster. Bra ord, va?

Skuggmoster? Herregud...
Ja, nu har jag ju utlämnat mig.

Jag undrar hur mitt liv hade blivit
om jag hade mött en Elisabeth.

- Vi har så mycket gemensamt.
-Ja, vi har i varje fall musiken.

Ni ska till Salzburg. Det kan ni.

- Ni borde följa med. Gör det!
-Det har Maude fått er att säga.

Ni förstår att det inte går nu.

- Nej, men Elisabeth...
-Ja?

- Om ni skulle behöva mig...
-Jag vet, det är snällt av er.

Jo, det är det. Mycket snällt.

Jag säger det bara
för min egen skull. Nu måste jag gå.

Försök få er syster att gå upp.

- Var har ni fått den här ifrån?
-Far köpte den på en auktion.

Jag tänker köpa mig en flygel.
Köpman Munks lär vara till salu.

Ska den stå på ditt rum
på Postgården?

- Jag ska skaffa lägenhet också.
-Ensam eller...?

Hon har sagt ja.

Är det inte märkligt?
De bor tvärs över.

- Och vi känner bara Ulrik av dem.
-Från i morgon känner ni Elisabeth.

Hon har nåt mycket speciellt.
Ni två kommer att tycka om varann.

Kristen ska gifta sig.

Vi behöver nog inte fråga med vem.
Gratulerar, Kristen.

Vad säger familjen?

Elisabeth behöver inte fråga. Hon är
gammal nog att bestämma själv.

- De säger nåt ändå.
-Det ordnar sig.

Tror du att landshövdingen på Fyn
står för ert bröllop?

Ja då, om han har råd.
Men bröllop blir det i alla fall.

Kom in!

- Ville du tala med mig?
-Ja...

- Vill du inte sätta dig?
-Tack.

- Finns det nåt jag kan göra för dig?
-Du också?

Vantrivs du hos oss?
Har vi inte alltid...

Jo, men jag skulle nog
aldrig ha kommit.

Var det inte
den bästa chansen då, efter Arne?

För mig. Men hade Maude blivit sån
om jag inte alltid hade varit där?

Nu ligger hon igen i den förbannade
sängen! Förlåt, Hans Christian.

Du har varit allt det för oss, för mig
med, som Maude inte har klarat.

Jag hade väl valt dig
om jag hade träffat dig före Maude.

Det var väl inte det vi skulle tala om?

Nej, det var det andra.
Om varför det inte går.

Börjar du nu också
med grishandlaren och kåkfararen?

Förlåt. Jag vet att du inte är sån.

Det är i vår släkt snobbarna finns.

Det är om brodern jag vill prata.
Han är en farlig man.

Inser du hur många han har krossat?

- Han håller på att mosa Albert.
-Alla kan konkurrera ut Arnesen.

Det är hans metoder jag menar.
Det är inte människor för oss!

Ni kan inte begära att jag ska
avstå från att gifta mig med Kristen.

Jag ber dig för min...
nej, för barnens skull.

För din egen skull. Följ med doktor
Hansen till Salzburg-konserterna.

Stanna där ner och gå pianokursen.
Använd de pengar du vill.

- Elisabeth, se på mig.
-Det nyttjar inget till nu.

Då är det en sak jag vill säga.
Om du vill höra på mig i två minuter.

Ja.

Andersen-Skjern har anställt
en bror, som är bankutbildad.

De handlar med annat än tygband.

- Ja, till exempel med konfektion.
-Och massor av pantbrev!

- Det är inte det enda de gör.
-Vad menar du?

De lånar ut pengar.
Konsuln kallar dem ockrare.

- Det är inte sant.
-De lånar ut pengar!

Vad vill du att jag ska göra?

- Jag tror dig inte.
-Fråga honom själv då.

Ja, rök du bara.
Det kan ju knappast bli värre.

- Tror du att hon gick raka vägen dit?
-Ja, eftersom hon inte kommit hem.

Där är hon visst.

- Var det min syster som kom hem?
-Ja. Hon vill ha mat på sitt rum.

- Gick hon upp på sitt rum?
-Nej, hon ringer doktor Hansen nu.

- Ursäkta.
-Det var snällt av er att komma.

Ja...?

Jag ville bara fråga om ni fortfarande
vill ha med mig till Salzburg.

- Hemskt gärna. Men vi blir tre.
-Tre?

Jag fick trösta mig med
att hitta en annan reskamrat.

- Vem?
-Det är en hemlighet.

Jag vill inte riskera att ni hoppar av.

Ta lektioner hos självaste
Alexander Brailowsky.

- Skriv efter pengar.
-Tack, Hans Christian.

Jag tar den. Det är bra att ha en
extra med till att bära i Köpenhamn.

Där kommer han!

Översten...

Mina damer...
- Där är vår vackra reskamrat.

Var nu rädd om henne.

Jag är beväpnad till tänderna
för att värna frökens dygd.

Tåget väntar ju inte.
- Är bagaget på plats?

- Ja, överste.
-Utgå!

Ni får en bra resa.
Två gamla vänner och Elisabeth.

Han är ju radikal. Det enda för-
mildrande är att han är musikalisk.

Jag kan inte med översten, men
han är bra på att minnas tågtider.

9.I7...
Ja, det stämmer. Då åker vi.

Jag är så lättad.
Nu är allt som förr.

Kanske.

Vårt ansikte utåt betyder ju
så mycket. - Kom nu, barn!

- Far lovade att vi skulle på utflykt.
-Ingen åker ut i skogen i november.

- Tror du att de har öppet?
-Där står ju en bil.

- Jag har ju lovat barnen.
-Om det drar...

Det är farbror Jørgens bil!

Varsågoda.
- Bagaget år nedburet trim rum G.

Tack. Och räkningen...

- Det var farbror Jørgen.
-Var är faster Minna?

Gå ut och tvätta händerna, båda två.
Gå nu.

Det här är min bror bankdirektör
Hans Christian Varnaes och...

Birgitte Graa. Vi har...

Jag har hört så mycket om er.

Min svägerska Maude.

Birgitte och jag har haft
ett litet möte om...

- Kan du inte förklara för Maude?
-Det är bäst att vi kör vidare.

Så!

- Men vi har tvättat händerna.
-Bara vi kunde säga detsamma.

Jag vill hem.

Text: Thomas Jansson
(Redigering: BL)