Original subtitles

Mads Andersen-Skjern som rest från stad till stad med sonen Daniel-

-har slagit sig ner i den lilla staden Korsbaek-

-som hittills dominerats av gamla familjer och provinsiell hackordning.

Han placerar sin affär mitt emot Damernes Magasin-

-oskickligt ledd av Albert Arnesen-

-som ärvt butiken efter sin far och farfar.

Arnesen distraheras också av sin unga fru Vicki-

-som roar sig med jämnåriga.

Mads möter skepsis och motstånd.

Direktör Varnaes är överhuvud för stans ledande familj-

-och vägrar hjälpa Mads med lån.

Men Mads har egna pengar och kredit i sina hemtrakter.

Han får moraliskt stöd av grishandlare Oluf Larsen-

-vars fru Katrine har pengar.

Grishandlarens dotter Ingeborg hjälper till i affären-

-som betraktas med skepsis av konkurrentens personal.

De gamla familjerna vänder Mads ryggen-

-men bankdirektörens son Ulrik dras till den nya pojken Daniel.

Med system Regitze och barnflickan Agnes-

-blandar han sig i smyg med folket på Järnvägsrestaurangen-

-där Agnes träffar servitör Boldt.

Hallå, ni där! Det är förbjudet att gå på banan!

Jag går den väg jag alltid har gått.

- Enligt reglemente av 1 nov.. 1929. -Ni ska inte hindra mig nu.

Jag ska förhindra att passagerare blir skadade!

Se nu vad ni gjorde! Mina papper...

Jag varnade er. Det kunde komma ett tåg.

Var skulle det komma från så här dags?

Ni är i alla fall på fel spår.

Herr folketingskandidaten! Här ligger mer!

"Få vårt land att surra av initiativ, konkurrens och företagaranda."

"Slå vakt om vår fana, vår kung, vårt gamla Danmark."

Det är till talet i kväll.

Møgdal nu får du se till att sätta lite fan

Har du kommit ihåg sabeln och din skatteblankett

KONSERVATIV VÄLJARFÖRENING

- Tänk om den blir stulen. -Det stjäls inte här.

Inte i en konservativ väljarförening.

Det drar säkert där inne.

- Där har vi kvällens talare. -Konsulinnan har gjort mig den äran.

- Ni är populär. Nä, vad ser jag? -Jag tog också med mig min hustru.

Kvinnor tar inte skada av att höra politik.

- Inte när det är från höger. -Det är mycket intressant.

Och Jørgen arbetar dag och natt. Det säger jag till honom...

Så instängt här är, Hans Christian. Det blir ändå för varmt med pälsen.

Jag darrar en smula varje gång, men Jørgen vet inte vad nervositet är.

Fast han är ju så klan van att försvara tjuvar och mördare.

Då kan han försvara den konservativa politiken.

- Vad menar du med det? -Elisabeth var värre som barn.

Jag vill så gärna vara Jørgens stöd med allt han sysslar med.

Även om han också kommer in i landstinget eller nu blir minister.

Det är ett par år till folketingsvalet.

- Jag tänker på nåt. -Vad, min vän?

Det kan finnas ohyra i garderoben. Kan du inte hämta min päls igen?

- Jag visste det, jag sa det! -Vad då?

- Det kryllar av baciller. -I Jørgens krets finns inga baciller.

Min hustrus päls.

- God afton, herr bankdirektör. -God afton

- Hälsar du på de stora? -Jag är inte för fin för att hälsa.

Ni är annars inte mycket för att hälsa.

- Ska vi ta kaffe efteråt? -Ingeborg har kaffe till oss.

Räcker kaffe? Det dammar redan.

Ja, här ligger hon ju bra.

Han sparkar alltid av sig.

De är söta som små. De skulle aldrig bli större.

- Och här sover Mads? -Ja.

Vi är alla landsmän, samlade under samma fana-

-samma kung, samma historiska arv. Vi är alla danskar.

Det är vi, det är jag och ni, som ska få vårt gamla land...

Som ska få vårt gamla Danmark...

...att surra av initiativ, konkurrens och företagaranda.

Ja...av initiativ, konkurrens och företagaranda.

Så att det kommer rikedom i alla danska hem...

Den rikedom som väntar på oss alla om vi är villiga att jobba hårt.

De arbetslösa då?

De arbetslösa? Ja, det ger mig tillfälle att tala om nåt-

-som ligger oss varmt om hjärtat. Det gäller alla danska husmödrar.

Ni förvaltar 65% av vår nationalinkomst.

Ni konsumerar för 1800 miljoner kronor om året.

Om ni köper danskar varor är ni med om att hålla igång hjulen-

-under era mäns flitiga händer till gagn för vart gamla land.

Det säger något om kvinnans betydelse och stora, heliga uppgift-

-med att vårda sitt kall med man, barn och hem.

Bra sagt!

Låt det vara sagt så tydligt det bara går.

Vi ska med all var makt försöka bemöta den skadliga tendensen-

-då till och med gifta kvinnor lämnar sitt naturliga arbete i hemmet-

-för att stjäla arbete från männen.

Advokaten kan få min plats. Jag städar på sjukhuset!

- Hinner du läsa böcker? -Det måste jag.

Det är en idé du alltid har haft. Vad säger Mads när du ligger och läser?

- Det har Mads inget emot. -Din far har aldrig velat veta av det.

I gengäld sover han under tidningen.

Ja...det är nåt helt annat.

- Ligger han aldrig hos dig? -Nej.

Mads är ordentlig. Så snäll mot barnen.

Han gör ingen skillnad. Och så dricker han inte som Holger.

Det är det enda som bekymrar din far lite.

- Holger? -Nej, att Mads inte alls dricker.

Med måtta är allting gott.

Far kan trösta sig med att han bjuder. Det har köpts en pilsner till honom.

Det kan han nog behöva efter att ha hört högermänniskorna.

Naturen har gjort kvinnorna mer lämpade för arbete-

-som hushållsarbete, sjukvård och barnomsorg.

Hon är skapad så förunderlig att vård och omsorg är djupt förankrad i henne.

Och att stötta mannen i hans gärning. Den ömma handen har stor makt.

Särskilt om den köper danska varor i danska hem.

Det är viktigt att vi slår vakt om det danska.

En röst på oss är inte bara en röst på danskt arbete-

-utan också på det danska försvaret.

Därför välkomnar jag tacksamt att det danska försvaret...

"Det danska försvaret har fatt sin första tanke."

Vill herrn supplera mig rätt, tack?

Det danska försvaret har fatt sin första tank från Italien.

Då är den ju inte dansk!

Nej, men vi kan inte vara främst på alla områden. Men en dag kanske.

Vi ska arbeta för ett starkt försvar-

-som kan slå vakt om var gamla fana, om vart gamla Danmark.

- Det står "kungen" också. -Om ni vill låta mig tala till punkt...

- Ut med honom! -Med kungen?

En röst på de konservativa är ett stöd för allt som är danskt-

-samlat under vårt gamla kungahus. Tack.

Det där hittade han på i farten.

Är han inte duktig?

Godmorgon, godmorgon sjöng fågeln mot skyn

- Era fåglar kan ni behålla själv. -Som man behagar.

Far jag rikta er uppmärksamhet mot sidan 6?

Ta bon den.

Jaha, ni har sett farsdagsannonsen från Tøjhuset med alla extrapriser.

Våra kunder har inte fars dag.

" Arbetsbyxor, prima kvalitet, 4,75 kr."

"Färdiga klänningar från 9,85. Merceriserade strumpor, 1 kr."

Våra kunder begagnar sig inte av merceriserade strumpor.

- De använder silke. -Som man behagar.

Nå, herr Schwann, kan ni höra Fenrisulven skälla?

Godmorgon.

- Ska butiken inte öppnas i dag? -Jag packar upp.

Det kan ni göra före arbetstid och efter arbetsdagens slut!

- Arnold! -Är det du, mor?

- Vad gör du här? -Den gamla skiten.

- Vad säger du? -Allt är bara gammal skit.

Du som är utlärd i en fin butik.

- Utlärd? Det har de inte upptäckt. -Har du pratat om pengarna?

Arnesen pratar bara om annat.

Ska jag tala med herr Schwann? Han är en sån fin man.

Arnold! Var håller ni hus?!

Nej, fru Violet, vad ser jag?

Gäller det klänningen till dansskolans avslutningsbal?

Arnold är ju utlärd nu.

Ja, det var ju den första. Tiden går.

Jag glömmer aldrig att ni tog honom i lära.

Det är en fördel att vara utlärd här.

Här blev jag lärling för 42 år sen. Här lär man sig stanna på sin plats.

- Så Arnold kan stanna? -Ja.

Om jag får Visa er... Visst är det vackert?

Jag kan se er öppna balen i en klänning av helsilkes-georgette.

- Pengarna då? -Ni får ju kredit, fru Violet.

Jag menade Arnold. Kan han få mer i lön?

- Det avgör bara herr Arnesen. -Nu är han ju utlärd och snart vuxen.

Fru Violet, i dessa tider... Hellre en liten lön än inget arbete.

Arbetet är i sig sin egen lön. Det har jag alltid sagt.

Ni har alltid varit en fin man, herr, Schwann.

Ett ögonblick, fru Violet.

Fru överläkare Petersen, varmed kan jag stå till tjänst?

Adjö.

Ett ögonblick. Se er omkring.

Mads, det har kommit en resande från Engbergs konfektionsfabrik.

Ge honom en kopp kaffe, så kan du se vad han har.

Jag? -Du har sinne för det.

Vad är det för nåt?!

Ja, det ser ut som en grismarknad där borta.

Vem har rivit sönder markisen?

Arnold. När han har haft sönder den-

-får han också laga den. Men han vill inte.

Sån är ungdomen. De har bara sinne för banankontakter och negermusik.

Vill ni inte laga markisen när ni har haft sönder den?

Jag har inte haft sönder den. Den var genomrutten.

- Det är tyg av enastående kvalitet. -Det är länge sen det var tyg.

- Ni vill inte laga den? -Det kan jag inte.

Den skada ni har vållat får räknas ut och dras på er lön.

Nu ska jag prova med Daniel. Det är baske mig svårt.

Det är på tiden att jag skriver in dig i skolan.

Det går kanske automatiskt med den kommunala?

Hon ska inte gå i den kommunala. Det ska inte Daniel heller.

De ska gå i den privata.

Då måste de ha skoluniformer som bara kan köpas mitt emot.

Det problemet ska vi nog lösa.

Ser ni nån skillnad?

Han ser ut som en pojke som snart ska börja skolan. Ville de ha dig?

Ja, fröken Mikkelsen var jättesnäll. Fast hon känner dig ju inte än.

Tvätta händerna och kom och ät. - Var det välstädat där?

- Det stank av lut där. -Det luktar inte alls gott!

Det var väl fina barn i klassen?

Det går inte så många i hans klass. Fröken Mikkelsen behövde fler.

Det är knapert där med.

Tiderna... Kornhandlare Stretin sätter sina i den kommunala.

Åh nej! Det är för väl att den gamla statsrådsfrun Stretin är död, va?

Adjö.

- Är det inte Emilie? -Goddag, Ingeborg.

Och Vera har blivit vuxen.

Hon har fått plats hos överläkaren. Hon ska ha en serveringsklänning.

Tycker du om den där? Då ska du nästan prova den.

Det här är Emilie Knudsen, som jag känt sen barnsben.

- Goddag. -Var det nåt annat, Emilie?

Jag kommer och köper skjortor en dag, men vi måste hålla i pengarna.

Taket har blåst av ladan. Det är inte så lätt.

- Allt slits ner. -Ni har ju en bra gård.

Vad är bra i dessa tider? Låna kan man ju inte.

- Var ligger gården? -Vid sidan av fars och mors.

Om er man kommer hit kan vi hitta på nåt.

Mads, du sover ju.

Det kan inte fortsätta så här. Klockan är över elva.

- Du själv då? -Jag var klar redan klockan tio.

Jag skulle hälsa från Emil Knudsen.

- Kan du göra nåt för honom? -Nu har han till taket på ladan.

- Det ska du inte göra för min skull. -Jag skulle tro att det betalar sig.

- Det här är ju... -En skoluniform.

Till privatskolan... Har du köpt den hos Arnesen?

Jag har låtit köpa den hos Arnesen.

Det är en sak jag måste berätta. Tro inte att det inte spelar nån roll...

Jag var hos fröken Mikkelsen för att skriva in Ellen.

- Hur gick det då? -De tar inte emot henne.

Jaså? Och varför inte det?

Det fanns inte plats och så finns ju den kommunala.

Och det är ju sant, Mads.

Jag vet inte riktigt.

- Den sitter perfekt. -Tja, kanske...

En all weather-coat... Skön i sol, bra i blåst, praktisk i regn.

- Den finns i olika milda färger. -Hämta det övriga sortimentet.

Var är alla människor?

Baronessan von Rydtger provar kappor.

- Baronessan, kan jag hjälpa till? -Vi får nog inte plats fler här inne.

Har ni repat baronessans bil?!

Ta det lilla lugna. Eller är ni kanske baronen?

Vicki, Vicki! Vicki, är du uppe?!

- Nej, vad fint här är! -Förnämt

Har du sett, Tut?

Den ska du ha. Gud, vad den är nice.

- Baronessan blir glad för den grå. -Har ni elefanter där uppe, Arnesen?

Om baronessan ursäktar mig...

Gud, vad näpen den är!

- Som gjord för Nationalmuseum. -Den är från Alberts barndom.

- Där är Albert. -Han är väl näpen.

- Goddag, Albert! -AIbert...

Sluta nu ett tag! Shut up!

Vi ska och dansa på Arena. Jag kommer hem i morgon.

Jag sover hos Tut. - Inte sant, Tut?

- Hör nu... -Så, Albert.

Din mun säger nej, nej

Dina ögon säger ja

- Du ska ju ändå till klubben. -Vilka är de unga människorna?

Jag känner dem från Maria-förbundet.

Jag trodde det var en hushållsskola.

Albert...!

Det här går då rakt inte. Dessa hemska människor.

Ett ögonblick, så ska jag.

Era oförskämda lymlar!

Tillåter ni? Aage Holmdal...

- Baronessan känner min far. -Är ni börsmäklare Holmdals son?

Ja, jag var volontär här på banken. Nu jobbar jag hos min far.

Såvitt jag ser är ni kvar här. Precis intill min bil.

Om det har blivit nån skada... Här är mitt kort.

Ni kan bara flytta er. Jag är inte intresserad av en kon.

Där ordnade jag den gamla argbiggan.

Fick ni köpt vad ni skulle, Lily?

- Jag köpte en kappa, en Rodex. -Åh, en all weather-coat.

De hade den i flera milda färger på Tøjhuset. Jag köpte en jättefin.

- Vad gav ni för den? -35 kr.

Det är dyrt, men den är fin.

Jag gav nyss 45 kr för en likadan.

Men det är ju kontant där borta.

Nu, Andersen, är det vår tur.

Ja, tusen tack. Adjö.

Mads, vet du vad? De ringde nyss från Brydesø slott.

Baronessan vill ha ditskickat en Rodex.

Där ser du. De ska nog komma, Ingeborg, allihopa.

Ja...ja.

- Vad är det? -Jag måste berätta för chefen...

Fru veterinär Mortensen såg på kalsonger.

- Telefonen ringde... -Och Arnold? Var är han?

Arnold? Ja, var är Arnold?

Hur länge har ni tänkt negligera fru Monensens trikåvaror?!

Jag skulle bara röja upp och äta. Jag har rätt till en matrast.

Är ni uppkäftig? Ni har inte rätt till nåt som helst!

Fru veterinär Mortensen har rätt att få sina trikåvaror i tid.

Rätt till matrast? Jag vill inte höra såna fackföreningsuttryck här!

- Jag måste väl få äta? -Ni behöver inte vara näsvis.

Om jag får förklara... Telefonsamtalet var från Brydesø.

- Från baronessan? -Hon skickar tillbaka Rodexen.

Var den inte både köpt och betald?

Köpt var den, men betald... Baronessan köper ju på räkning.

Ett ögonblick.

Ja?

Ja, ett ögonblick. - Det är till er, herr Schwann. Från Köpenhamn.

Till mig? Från Köpenhamn? Gud...!

Vi måste titta på manufaktur- handlare Arnesens kassakredit.

Vi måste titta på manufaktur- handlare Arnesens kassakredit.

- Vad är det med den? -Den är övertrasserad.

Vi kan alla bli sena i bråda tider.

Det torde knappast vara fallet med Damernes Magasin.

Jag vet att det är en personlig vän, men kanske just därför...

- Det kan skötas rent rutinmässigt. -Det vore korrekt att påminna honom.

Jaså? Varsågod.

Det var nåt annat... Har direktören nån aning om-

-var Andersen-Skjern sätter in sina medel?

- Han har i alla fall inte konto här. -Nej, just det.

- Är du inte Daniels vän Ulrik? -Jo.

- Ska vi inte spela kon, Røde? -Jag måste läsa det här.

- Har du gått över till kommunisterna? -Nej, det är en artikel av en kollega.

- Skriver ni nu artiklar vid järnvägen? -Han är från Odense. Aksel Larsen.

Helt dum är han inte.

- Får jag smaka på din öl? -Bara en liten skvätt, Ulrik.

En lemonad och två glas. - Där har vi köpenhamnaren.

Men...?

När får jag min kaka?

Om du ger Røde en puss köper han kanske en till dig.

Kom då.

- En kaka till den unga damen, Boldt. -Sen ska vi hem.

- Du måste sjunga den om Møgdal. -Det slutar med att du lär dig den.

- Bara en gång till. -Då är det sista gången.

Møgdal nu får du se till att sätta lite fan

Har du kommit ihåg sabeln och din skatteblankett

För annars går det ju inte så lätt

Att hugga folket ner.

- Vem är "Møgdal"? -Madsen-Mygdal.

Han var statsminister innan vi fick Stauning.

Där har vi herr Schwann. Han har varit inne och begravt en onkel.

Sluta prata om ministern. Där kommer den sörjande efterlevande.

Han gick förbi...!

Middag på Wivel, advokaten och jag, till Teddy Petersens musicerande.

Det finaste stället i København. Där dryftade vi arvets placering.

Jag hade öppnat en radiobutik.

Skulle jag sluta mina där mitt i ett sådant Spektakel?

Arnold har bara oväsen i huvudet.

Jag är glad att jag nu slipper äta på Järnvägsrestaurangen.

Jag har träffat avtal om ett arrangemang på Postgården.

Då är ni närmre de människor ni är van vid att umgås med här.

Herr Schwann... Kan ni titta in?

Tack, tack så mycket.

Det blir en vändpunkt i en liv. Hur mycket rör det sig om?

När det hela är fördelat tror advokaten-

-att det blir 9-10000 kronor.

Och därtill några preciosa från min onkel.

Och pengarna... Har ni funderat på hur...

Det kom ju så plötsligt.

Ser ni, herr Schwann, ni har varit här i många år.

Ända från min fars... Ja, från min farfars tid.

Det var ju den gamle konsul Arnesen som tog mig i lära.

Som tiden går. Ni har alltid varit en lojal och pålitlig medarbetare.

- Jag har ansträngt mig. -Ja, det har ni.

Därför vill jag ge er ett erbjudande. Om ni sätter in de pengarna-

-erbjuder jag er att bli kompanjon i Damernes Magasin.

Vi blir likar, herr Schwann.

Det...det...

Jag förstår. Det blir en stor dag för er, herr Schwann.

VÄLUTBILDAD EXPEDIT 125 KR I MÅNADEN

- Har du? -Ja, för du klarar det inte mer.

Det har kommit en flicka angående annonsen. Annonsen i Tidende.

Är det du, Mads, som har satt in den?

Ja, för du klarar inte det här.

- Om jag nånsin blir klok på dig...! -Jag behöver dig här.

Du är bättre än jag på att köpa in av handelsresande.

- Goddag. -Gudrun.

Kom, Gudrun, vi går upp och pratar.

- Var det nåt annat? -Det är några där sen den var inne.

Annonsen om hemsömmerskor. Men behöver ni ett par till?

Jag ska höra efter.

- Jag vill ha ett dussin av varje. -Mads, två till vill sy åt oss.

- Behöver vi fler? -Ja, skicka in dem.

Ja. Och tolv av varje. Tack, adjö.

Och häl och tå. Och ett, två, tre.

Och en chassé och en chassé.

Och häl och tå. Och ett, två, tre.

VÄLUTBILDAD EXPEDIT 125 KR I MÅNADEN

- Löneförhöjning? -Ja.

Ungdomar tänker aldrig på var pengarna ska tas.

Jag vill också ha löneförhöjning, men jag måste skära ner.

Och personalfrågor faller inte på mig längre.

Ni får tala med herr Schwann om det.

Löneförhöjning! Hörde jag rätt?

- Sa ni löneförhöjning i dessa tider? -Ja tack.

- Var inte näsvis, Arnold. -Jag är inte lärling längre.

Ni har sannerligen mycket att lära. Vet ni vad dessa böcker säger?

Ansvarskänsla, Arnold. Det skulle ni behöva lära mer av.

Ja. Det är också därför som jag säger upp mig.

Säger ni att ni säger upp er? Ni borde kanske vakta på er mun.

- Jag slutar faktiskt. -Tänk er för, Arnold.

Jag slutar den första.

Och ni som har en sån förtjusande, flitig och strävsam mor-

-som sliter på sitt dansinstitut... Men ni vill kanske till huvudstaden?

Så långt tänker jag inte resa. - Vad önskas?

- Adjö och...tack. -Adjö, fröken Møhge.

Vad gör du här? Har du ledigt?

- Jag... -Vad är det, Arnold?

- Jag har sagt upp mig. -Ska du gå arbetslös?

Jag har fått plats på Tøjhuset till mer än det dubbla i lön.

Tøjhuset? Vad ska herr Schwann tro?

Vi behöver en i stället för Arnold. Jag har komponerat en annons.

Herr Schwann, som kompanjon måste ni kunna se nödvändigheten av-

-att vi begränsar oss och gör gemensamma ansträngningar.

- Vad önskas? -Jag vill tala med chefen.

- Det gäller några pantbrev. -Det är den här vägen.

Brevbäraren... Brevbäraren kom med den här.

Skoluniformerna har kommit från Lundbergs Konfektion.

Få dem hämtade.

- Det är på efterkrav. -Vad inbillar sig Lundberg?

Alla fattas pengar nu. Och sist fick de påminna.

Vi har köpt skoluniformer hos Lundbergs i 40 år.

- Vad gör vi? Hem måste de ju. -Be Schwann ordna det.

- Er första månadslön, herr Vinter. -Tackar.

- Jag hoppas att ni trivs här. -Jo tack.

- Vad ska ni lägga er lön på? -Det mesta ska jag spara.

- Till egen affär? -Nej, en motorcykel.

Var ska ni sätta in era pengar?

I Korsbaeks bank. Det finns ju bara den.

Den har min mor alltid använt.

- Vad ger banken för ränta? -Jag tror det är 4%.

Om ni låter era pengar bli stående här, får ni 2% till.

Tack, herr Andersen-Skjern. Då gör jag hellre det.

Säg till er mor att det samma gäller för henne.

Det går snart inte en eftermiddag utan att de sitter här.

I fina hus kommer damer på visit.

Var du glad att du inte arbetar hos en militär.

Och som de äter...! Särskilt Møhgearna.

- De har inte så mycket pengar. -Men de är fina ändå? Konstigt.

Du har mycket att lära. Den första Møhge kom till Korsbaek 1789.

Min farfars farfar kom till Naastved på 1700-talet och blev inte fin.

Om man vill vara fin ska familjen inte röra sig ur fläcken-

-utan stanna i samma stad. Ju längre, desto bättre.

Har damerna också fått brev från fröken Lang?

- Hon som går runt och syr. -Inte hos oss. Elisabeth är så duktig.

Var glad för er syster, fru Varnaes. Jo, vi har hört det.

Hon skrev bara att hon inte skulle komma mer.

Utan ett ord till tack för de dryga 25 åren!

- Det ska man inte vänta sig i dag. -Vad ska hon leva på?

Hon ska sy konfektion åt jyllänningen där borta.

Dem umgås vi inte med. Va, Vicki?

De lever som gifta.

- Som vad? -Som gifta!

- På vift. -Nej, mor...

Ska vi inte ha lite mer tårta?

Regitze, du ska tvätta händerna och sen ska ni ut med Agnes.

Ska vi inte ta en liten sång först?

- Barnen sjunger så vackert. -En sång då.

Kom, barn. Nu ska vi sjunga.

- Vilken ska vita? -Kan du den här?

Det är ju "General Napoleon". Sjung då, barn.

Møgdal nu får du se till att sätta lite fan

Har du kommit ihåg sabeln och din skatteblankett

För annars går det ju inte så lätt

Att hugga folket ner - fallera

Den sjöng Fernando också alltid. Minns du det, Misse?

Det var inte den, mor.

- Varsågod. -Tack, min flicka.

Har ni så det räcker? Eller ska jag skaffa fler fruntimmer som syr åt er?

- Vad ska vi med alla kvinnor till? -Mads sa att de ska sy uniformer.

- Uniformer? -Ja, skoluniformer.

Skolan har ett arrangemang med en härvarande manufakturhandel.

Skolan får en avgift på 2 kr per skoluniform.

Jag kan sälja dessa uniformer 2 kronor billigare-

-och erbjuda skolan en avgift på 3 kronor per uniform.

Det är en rar, liten flicka, men vi har inte plats åt alla.

Det är min avsikt att låta pengarna från försäljningen gå till stipendier.

Och gåvor till skolan.

Det är vänligt av er att stödja den goda utbildningen på det viset.

Men det är en annan sak. Om ni ursäktar mig...

- Och det är? -Givetvis gör vi undantag.

Om det gäller etablerade familjer. Gamla elever, till exempel.

Men vi vill ogärna ta emot barn till frånskilda mödrar utan egen bostad.

- Stackars barn om de ska bryta upp. -Då kan jag lugna ner.

Ellens mor och jag ska gifta oss.

Långt innan skolan börjar. Och jag adopterar så klan Ellen.

Det gläder mig oerhört mycket, herr Andersen-Skjern.

Då ser jag fram emot att få se Ellen den 12 augusti.

Vad får jag skriva?

Skriv "Ellen Andersen-Skjern".

- Mor, du ska gifta dig! -Vad är det du säger, Ellen?

Med Mads. Annars får jag inte gå i skolan.

Spring ut och leta rätt på Daniel.

- Vad ska det betyda? -Ja, jag är ju inte van att fria.

Det är inget du säger för att få in Ellen i skolan?

Då kan vi ordna det bättre för oss.

Möblera om... Så att barnen kan få sitt eget.

Ja, det vore ju härligt. För barnen.