All language subtitles for Matador_1978_S01E01-DenRejsende.srt

Kvik, kom här.

- God dag, Boldt. God dag pá er.
-God dag, Larsen.

Du, Boldt, vad står pá menyn i dag?

Det ser gott ut.
Bäst att jag tar en sup till.

Där är 12.30 till Naestved.

Fede, ska du hem och se
vad mor har till middag?

Där är din gode vän, Røde.

Bankdirektör Varnaes med fru.
De ska med tåget.

De ska hämta. Fruns syster
och barnen har varit pá semester.

Boldt har kontakt
med de finare kretsarna.

Den kontakten
skulle ni vilja ha, Lauritz Jensen.

Røde intresserar sig inte för kvinnor,
bara för politik.

- Här är vi.
-Vem är det? Regitze!

- Är hon inte alltför tunt klädd?
-Kom nu, Ulrik! - Han var här nyss.

- Tänk om han har fallit av taget.
-Vi ska bara hitta honom.

Men så leta då!

- Han är inte där.
-Är det han här?

- Nej, det är det sannerligen inte.
-Vad gör ni med min son?

Förlåt, men jag trodde...

- Men där har vi ju Ulrik.
-Jag har låst mig inne!

Jag förbjuder alla att röra honom.
Tänk på smutsen och bacillerna.

- Ja, ja. Kom nu.
-Hans Christian...!

- Ja, herrn?
-Tvá mjölk.

Sá gärna.

Nu rör du ingenting, Ulrik.

- Vi måste få honom i sápvatten.
-Jag skulle hälsa frán far och mor.

- Far ska till Pistian.
-Landshövdingens årliga gyttjekur.

Morfar har gikt som kapten Vom.

Háll händerna stilla!

Elisabeth, ta hand om honom.
Och Regitze har inte varit förkyld?

Nej, som du ser
så har vi undgått alla Iurande faror.

Vi har återvänt levande från Fyn.

- Han heter Kvik.
-Det är en snäll hund.

Om du kommer hit
ska jag Visa dig en sak.

Håll den. Högt upp.
- Sitt vackert, Kvik.

- Där ser du. Vad heter du?
-Daniel.

Som han i Iejongropen.
Då klarar du en liten en som Kvik.

Ska vi försöka en gång till?
Högt upp. - Sitt vackert, Kvik.

Där ser du. Precis som i lejongropen.

Spetsen gör underverk pá den blá,
fröken Fernando Møhge. Varsågod.

- Om jag kunde få hem det.
-Självklan, fröken Møhge.

- Hälsa er mor.
-Nu har hon ju fyllt 96.

Den vägen ska vi alla vandra.
Se upp för steget!

Flytta dig, pojk!
- Och vi skickar varan.

Fröken Jørgensen, Arnold ska gå till
fröken Fernando Møhge med det här.

Och ni önskar?

Jag reser bland annat
för Villerøds Fabrikker i Fredericia.

Jag kan Visa er
det senaste i färdigstickade tröjor.

Om ni vill sälja något får ni vänta.
Här är kunder. Ställ er där borta.

- Frun?
-Det gällde tyg till en fin klänning.

- Fin klänning, sa ni?
-Kanske något vinrött...av ylle.

Det ska inte vara vinrött i ár.

I år används voile
och crepe de chine.

- Om nu inte frun vill ha velour?
-Det är ylle jag behöver.

Ni sa ju fin klänning. Ursäkta.

Fröken Jørgensen, tar ni över?

Vad kan jag stå till tjänst med?

- Är manufakturhandlaren inte inne?
-Nej, damerna får nöja sig med mig.

Ulrik, kom nu här.

- Vad gör du?
-Väntar.

- Vad heter du?
-Daniel.

Ska du med hem och leka?

- Vart ska den pojken?
-Med hem och leka.

Är du förkyld?

- Laura väntar med chokladen.
-Vi måste få iväg den där pojken.

Honom har vi sett förut.
- Vad heter du?

- Han heter Daniel.
-Som han i Iejongropen.

- Han är inte förkyld.
-Du får komma en annan dag.

Ulrik måste upp nu, för annars
hinner han inte dricka sin choklad.

Jag var tvungen att säga till henne
att det här var Damernes Magasin.

Ska vi nöja oss med strumporna?

- När kan jag tala med chefen?
-Chefen håller lunchrast.

- Hur länge varar den?
-Efter maten sover chefen middag.

Ni behöver inte redogöra för en
handelsresande vad chefen gör.

Ska jag säga att han är där uppe
för att han har en ung fru?

Nej, han sover middag nu.

Om en halvtimme kanske.
Nej, du får inte ringa mer.

Där kommer Albert. Adjö, far.

Albert, sover du inte?

- Jag väntar ju pá dig.
-Ett ögonblick bara.

Jag kommer strax!

Jag gár till tennisbanan.

Kom ihåg att vi ska pá middag
hos Varnaes klockan halv sju.

Har ni varit hos fröken Møhge?
Det tog tid.

- Får jag komma tillbaka strax?
-Ville ni inte tala med chefen?

- Han är handelsresande.
-I vad?

Jag kommer frán Villerøds Fabrikker
i Fredericia...

Fröken Jørgensen provar den gröna
tweeddräkten pá konsulinnan Holm.

Det skulle ni ha sagt med en gång.
- Fru konsulinnan, kan jag hjälpa er?

- Adjö.
-Går ni nu? Ni har väntat i en timme.

- Ja, vill ni tvunget ödsla bort er tid...
-Den är ingalunda bortödslad.

- Se vad jag har gjort.
-Placeringskort Har du målat dem?

- Man får utnyttja det man kan.
-Nästan för romantiskt för översten.

- Vilket arbete för tolv personer!
-De kan ha dem som bokmärken sen.

Där är de igen. Pojken
och den där mannen frán stationen.

- Är Olsens hus till salu?
-Som de slarvar med disken...

- Ja, sadelmakaren är död.
-Den arma kvinnan.

Och han höll just pá att klä om
gammelfarmors Christian VIII-soffa.

Här är damm överallt.
Tur att du kom hem.

- Sadelmakaren... Vad händer nu?
-Soffan är skickad till Köpenhamn.

- Det var hans fru jag tänkte pá.
-Jag tror att hon säljer.

Det här måste diskas om.

- Det här ska göras om.
-Det är något frun har kommit pá.

Det ska bara göras om.

Fröken Friis vet nog hur frun
ser pá rengöring och baciller.

- Snart måste barnen kokas.
-Nu räcker det, Agnes!

Det med nyckelhålen var inte klokt.

- Vilka nyckelhål?
-Alla nyckelhål.

När ni hade rest pá semester
kom frun på-

-att alla nyckelhål skulle tvättas
med sprit och bomullspinne.

- Precis som barnens öron.
-Min syster är mycket renlig av sig.

Det är inget att skämmas för.
- Din mun borde också tvättas.

Med sprit och bomullspinne.

Fröken Friis vet mycket väl
att frun är snurrig.

Jag vill inte höra mer.
Gästerna kommer om två timmar.

Där har vi ju advokat Varnaes.

God dag! Är min bror inne?

Goddag, Holmdal! Vi ses.

Jørgen! När kom ni?

Vi intog Postgaarden
för en timme sen.

Minna bredde genast ut sig.

- Fár jag bjuda pá ett glas?
-Precis vad jag behöver.

Jag med. Strax så... Skål.

- Hur är det?
-Som vanligt. Trodde du annat?

- Jag menade där hemma.
-Det var det jag menade. En extra?

Går det an?
Farfar ser inte ut att tycka om det.

Gamle Hansen.
Honom har jag alltid varit rädd för.

Tänk, han heter baske mig Hansen.
Det får du inte nämna för Minna.

- Varnaes var ju Släktgården.
-Vi har varit gifta i sju ár.

Hon har fortfarande inte kommit över
att hon är född "von". Skål.

- Och Maude?
-Det påminner mig...

Jo, Maude már bra.
Hon har börjat måla igen.

Det kan ju inte bli värre än den där.

Den av far? Jag har vant mig.

När du ska upp och hänga
blir det nog med öronen i pannan.

Som de målar nuförtiden.
Vi var på en utställning...

Varför åker du aldrig in
och ser pá Köpenhamn?

- Tar en tur med lillebror.
-På utställningar?

Det var inte precis det jag menade.

Är du aldrig rädd
att det ska växa mossa pá dig?

- Ibland sover jag bara fyra timmar.
-Jag ligger utan att kunna sova.

Skillnaden är bara
att du ligger i din egen säng.

- Vad gör du?
-Hans Christian...!

Elisabeth, det här eller pärlorna?

- Jag hade tagit pärlorna
-Ska inte gardinen dras för?

Jo, men jag stod och tittade.
Nu sitter han där borta, pojken.

- Bara han inte väntar pá Ulrik.
-Varför skulle han göra det?

Där är hans far.
Han har varit inne hos änkan.

- Kan inte du hjälpa mig, Elisabeth?
-Jo.

- Dá får ni besked i morgon.
-Tack.

Mina två vackra damer...

- Gästerna kommer om 20 minuter.
-Jag hinner med allt.

Nu kladdar han ner hela badrummet.
Han är inte bättre än Ulrik.

Och allt ståhej är för hans bror.

Det är inte var dag
familjen får en folketingskandidat.

Nej, Jørgen är duktig
och ska nog klara det.

Elisabeth,
vad är det egentligen med dig?

- Maude, jag har sett honom.
-Vem?

- Arne. Jag har mött honom.
-Var, Elisabeth?

En kväll när jag var med far
och mor i skogspaviljongen.

- Talade han med dig?
-Nej, det kunde han inte göra.

- Han spelade i orkestern.
-I skogspaviljongen!

Där ser du. Vi hade alla rätt.
Det blev aldrig något av honom.

Du har väl inte knutit kontakt
med honom igen?

Nej, du kan vara helt lugn.
Nu är han gift och har tvá barn.

Fröken Elisabeth Friis...
Vinst i damlotteriet.

Doktorn får fru Møhge pá andra sidan.
Säkert om hon skulle dö.

- God afton.
-God afton.

- Jag tar kläderna.
-Tack.

Vi har saknat er.
Men det är ju härligt pá Fyn.

- Just det, ni är från Svendborg.
-Ta med mig nästa gång som tolk.

Akta, så jag inte tar er pá orden.

- God afton, kära frun.
-Där är far.

Sá möts vi igen under fanorna.
- Herr advokaten...

Frun...

- Albert
-Svärfar

Här har vi den Iokale kvacksalvaren!

- Korsbaeks svar pá Djingis khan.
-Du får skylla dig själv, far.

God afton, Victoria.
Albert, ska det där nu vara modernt?

Jag tillmötesgår bara kvinnornas krav.

Albert behöver resa till Paris.

Vem behöver inte det?
Vad säger ni, herr advokaten?

Och doktorn?

Jag drömmer
om en resa till New Orleans.

Dr Hansen är intresserad av jazz.

Jag trodde att ni var musikalisk!

Där har vi tant Møhge.
Dá kan vi gå till bords.

Tant Møhge...

Boldt, den här ska snart bytas.

Jag ska duka upp bordets fröjder
till en högt ärad pensionär.

Kan du sticka "rökt sill"?

Kan du "snaska mus"?
Kan du "äta råttor"?

Den här vägen
med din storasysters sommarlön.

Du ger, Røde. Det går lika långsamt
som pá ett ålderdomshem.

Vad nu? Naturbehov böjer vi oss för.
Trampa nu inte på Kvik.

Han får inte sluta som bokmärke.

Herr Schwann, middagen är serverad.
Gula ärtor med fläsk, så kanske...?

Ni kan ge mig en bayersk öl.

- Det är pojken frán i förmiddags.
-Ett enkelt och munten strävsamt liv!

Han glömmer aldrig folkhögskolan.

- Ska ni med tåget?
-Vi ska till Naestved.

Hem till mor?

Vi kommer frán Jylland.
Min fru är död.

Har ni inte lust att spela fyrmanna?

- Tack, men jag spelar inte kort.
-Boldt, en till herrn där borta.

- Tack, jag dricker inte bayersk öl.
-Det var som fan.

Jag svär inte heller.

Men det finns en sak
som ni kanske kan berätta för mig.

- Hur är det med handeln här i stan?
-Grishandeln?

- Nej, manufaktur.
-Det har vi inte mycket av här.

- Vad säger din fru, Fede?
-Hon beställer hem från katalog.

- Men Damernes Magasin då?
-Det är bara för fint folk.

Sätter man foten där
blir man trampad pá tårna.

Arnesen har ärvt butiken.
Han är inte mycket värd.

Han blev gift med överstens dotter.

En liten nätt en... Där har vi 7.15.

Jag át fem smörgåsar och äppelkaka.

Och tvá pilsner och en akvavit.
Det blir 3,85 kr.

- Har frun väntat med maten?
-Vi ska äta brunkál och fläsk.

Fár jag slá mig ner?

- Och ni har inte heller barn?
-Min fru vill gärna vänta.

Lyd ett gott rád. De barn man får
nuförtiden är förskräckliga.

Pá Fernandos tid
hade vi ordentligt tjänstefolk.

Ska vi hälsa?
Fru Arnesen. - Aage.

Du har blivit en stor pojke.

Hans föräldrar är så trevliga.

Aage jobbar pá sin fars
fondmäklarfirma i sommar.

I Köpenhamn?

- Dá blir det tyst i stan.
-Ja, han är en munter typ.

- Av god släkt.
-Den bästa.

- Om vi bara kunde sticka.
-Tyst, de är inte döda allihopa.

Varför i helsicke...i himmelens namn
måste det gá ut över fotfolket?

- Fråga inte mig, överste Hachel.
-Är det inte era partikamrater?

Min syster vill gärna hälsa pá er
och er bordsdam.

Men flottan får allt de pekar pá.
De oduglingarna!

Vi har ätit gödkalven
och resterna är utburna-

-men vi ska hälsa
pá husets förlorade son.

Min lillebror Jørgen, som valde
Köpenhamn framför Korsbaek.

Nu har vi fått, om inte hela,
så i alla fall halva Jørgen tillbaka.

Han har hela tiden varit
styrelseledamot i banken-

-men nu ska han bli konservativ
kandidat här i Korsbaek-distriktet.

Jørgen, det hade glatt far
och kanske framförallt farfar.

Det gläder oss att du ställer
ditt kunnande till förfogande-

-för det parti
som var familj alltid har tillhört.

Vi behöver människor som du.

Särskilt efter det senaste trista valet.

Vi lyfter våra glas
och önskar Jørgen lycka till-

-i sina ansträngningar
att fa bon Stauning igen.

Jørgen är nästan säker
pá en ministerpost.

- Stauning sitter inte perioden ut.
-Väljarna måste tänka.

Mor har svårt att förstå
att vi inte längre har Estrup.

Fast nu har vi ju Jørgen.

Det är en stad med gamla släkter,
så hela handeln ligger pá fa händer.

Pengarna med.

- Det kan Røde hålla föredrag om.
-Banker då?

Finns bara en. Och där finns inget
att hämta om man inte är insättare.

- De gamla släkterna hänger ihop.
-Vi skriver ju 1929.

- Inte här i stan.
-De vet inte att Stauning blev vald.

Inte än.

- Det är det radikala packet!
-Vad sa han?

Han tolkar militärens känslor,
tant Møhge. Militären!

Militären?
De borde göra något át tjuvpacket.

Mor vågar inte gå ut
utan att ha alla sina smycken pá sig.

Tiderna är sådana.
Armén är svag.

Vem är ynglingen
min dotter har till bords?

Unge Holmdal.
Han är volontär i banken.

- Jasá...volontär?
-Hans far är en av Jørgens vänner.

Jørgen har alltid fullt upp. Jag förstår
inte att han hinner med politiken.

Bra att offra sig.
Jag har känt honom sen han var pojk.

Om ingen offrar sig, var slutar vi då?

Nej, i egenskap av landshövding
har min far talat med kungen om det.

Jag undrar vad kung Christian
och drottning Alexandrine tänker nu.

- Albert ska betala 6% i skatt.
-Ja, tänk om vi slapp undan med det.

Hans Christian, fråga pigan
när hon kommer med steken.

Men tant Møhge,
vi har ju hunnit till desserten.

Mor fyllde 96 i förra veckan.
Är det inte fantastiskt?

Jag föreslår
att vi skålar för min gudmor-

-fru Fernando Møhge.
Ska vi hurra för henne?

Länge leve Møhge!
Hurra, hurra, hurra!

- Varför ropade de nu?
-Vi ropade "hurra" för dig, tant.

- Hur sa?
-För dig!

- Räckte det?
-Ja, och vi fick lite.

Jag tog en cigarr till er.

- Vad ropade de om?
-De pratade politik.

Jag kan kanske
förlåta Hans Christian-

-att han som äldst
tog över barndomshemmet.

Men att han stal dig, Maude,
det ska jag sent glömma.

Du har ju en vacker fru själv.

Jovisst, eftersom det nu inte
kan vara pá annat sätt.

Du blommar inte bara själv
bland oss vid detta vackra bord.

Nej, du ger oss alla en blomma.

Som påminnelse om att du inte
bara är värdinna, hustru, mor-

-utan också konstnär.
Mina damer och herrar...

Ska vi resa oss och utbringa
ett trefaldigt leve för vår värdinna?

Länge leve Maude.

Den mannen är osedlig.
- Misse, släpp honom!

Låt bli mina ben!

Bevare mig.

Det är ju
Regitzes hårband, Elisabeth.

Hur hamnade Ulrik under bordet?

Där har vi tåget till Naestved.

Får jag önska herrn en lugn
och välsignad natt?

- God afton, herr Boldt.
-God afton.

Det var tåget till Naestved.
Det är det sista.

Tack, men jag har bestämt mig
för att stanna. Kan vi stanna här?

Det gör mig detsamma.
Men vad sägs om ett rum?

Jag har suttit och sovit förut.

Är det inte hänför pojken?
Jag har själv en lika stor unge.

Det påminner mig om att jag måste...
Då ses vi nog igen.

Det tror jag. Efter det ni har berättat.

Kvik, kom här.

Vi kunde nog prata mer om det.

Ni och pojken kan följa med hem
och sova hos mig i natt.

- Det är otroligt vänligt av er.
-Jag litar på er.

Trots att ni varken spelar kort
eller dricker öl.

- EIIer svär.
-Det måste vi ta med.

Ni är raka motsatsen mot en karl
som jag lyckligtvis blivit kvitt nu.

Han spelade både kort och drack öl,
men för mycket av båda.

Bor han helt ensam här i huset?

Nej, de andra sover.
Nu ska vi två också sova.

- God natt, min gosse.
-God natt, far.

Nu räcker det. Hör du det, Ulrik?

God natt.

Jag sätter in ett kok stryk
pá din bankbok i morgon.

Säg till Agnes att hon ska
göra klan Fhombre-bordet.

Jag erbjöd Jørgen
att följa med ut på mötena.

Man ska stå sida vid sida
när han ska ut till väljarna.

Är det inte så, Jørgen? Jag har sagt
att du inte behöver resa ensam.

Men Jørgen tror inte att jag orkar.
Jag har vunnit många ridtävlingar.

Ska han rida? Møhge red också
när han skulle köpa korn.

Jørgen,
du kan köpa Fernandos skimmel.

- Till vad, tant Møhge?
-Skimmeln är död.

Hur vet du det? Den måste
finnas nu när Jørgen ska rida runt.

- Den såldes 1895.
-Det var en häst i sin bästa ålder.

Jag ska inte rida någonstans,
men det var en vacker tanke.

Varför säger din fru då
att du ska rida?

Det sa jag inte!

Hopplöst. Om ändå doktor Hansen
hade tagit med sina jazzskivor.

- Hur så?
-Då hade vi kunnat dansa.

Kan inte ni spela? Jo!
Vad sägs om den här?

Den har jag hört. Jag kan försöka.

Ja, nu kommer det.

Ja. - Kom.

Du kan ju försöka, Misse.

Hans Christian, om det ska dansas
så får det bli i matsalen.

Allt damm och så luften här inne...!

Victoria, sluta med det där!

Misse, uppför dig ordentligt!

Jag heter Ellen.
- Mor, pojken har vaknat.

God morgon, Daniel.
Vi ska strax äta frukost.

Fin morgonöverraskning, va, Ellen?

Din mormor säger
att jag aldrig kommer hem med något.

- Det är vänligt av er.
-Vi tycker om gäster.

En gång kom jag hem frán marknaden
med björnföraren.

Med björn och allt!

Ja, bara vi aldrig ser
fler björnar här i huset.

Min dotter har ärvt
sin fars kvicka huvud.

Herr Andersen-Skjern här
dricker varken öl eller brännvin.

Min far kunde ofta bli full.

Ellen...

Ät nu din frukost.
Sen kan du Visa Daniel dina höns.

De bruna är mina.
Vi hade med dem pá Nykøbing.

Har din far suttit i fängelse?
Det har min, men det är en hemlighet.

Det är fint här.
Här har ni det bra.

Ja, men jag har inte tänkt mig
att stanna här hela livet.

- Vad hade ni då tänkt er?
-Jag vill lära mig något.

- Daniel ska med sin far in till stan.
-Kommer de aldrig tillbaka?

Jo, det tror jag bestämt.

Om vi får komma.

Kvik, kom.

Ingeborg är vår enda dotter.

Hon vill till handeln. Vi tyckte
att hon skulle pá hushållsskola.

- Det skadar aldrig.
-Säg inte det.

Det var där hon träffade
den skitstöveln så hon fick gifta sig.

Postassistent med dyra vanor.

Den slöfocken
har kostat mig över 7000 kr.

Bevare mig väl.

- Men nu är det över.
-Och vi fick Ellen för pengarna.

Nu stannar grishandlaren
hos sadelmakaränkan.

Tre omgångar såpvatten!
Annars får du frun pá dig.

Olsen har bara varit död i åtta dar.

Se nu till att sätta igång.
Se upp med baljan där.

Och blomkrukan är
frán herrns gammalfarmor.

- Varför ligger de här här?
-Det är placeringskonen frun målade.

Nu sitter den där pojken igen
pá trappan.

Är det något att hänga upp sig pá?

Det här går inte.
Frun ligger till sängs.

- Vad hade hon gjort utan fröken?
-Dá hade hon tvingats gá upp.

Herr Schwann?

Vi kan fortfarande
se pá kollektionen frán Villerød.

- Hur så?
-Handelsresanden är kvar i stan.

Det blir nog inte det sista
vi ser av honom. - Varsågod.

Adjö.

Nu kan du resa dig, Daniel.
Det är här vi två ska bo.

Text: Thomas Jansson
(redigering: BL)