Original subtitles

Vi precis nått vår marschhöjd. Det här är er pilot, William Strong.

Min andrepilot är Daniel Prentice och resan beräknas ta runt 7,5 timmar.

Vi anländer till London i tid.

Väderutsikterna visar klart väder, så luta er tillbaka och njut.

- Du klippte dig inte efter semestern. - Det är ändå reglementsenligt.

Är allt som det ska, sir? - Varsågod, raring.

Ännu en sen kväll igår?

Annonsera din produkt eller ditt märke här

Allt är dubbelkollat. Vi har varit i luften ett tag nu. Hur går det?

Det är några timmar kvar.

- Jag blir nervös. Vad händer där borta? - Jag vet inte.

Kortslutning nånstans?

- Där ser du. Man behöver bara... - Koppla ur ratten och lös det.

Gander, det här är IA 42. Vi har instrumentproblem som vi måste lösa.

Uppfattat. Ni har klart väder framför er. Säg till om ni behöver hjälp.

Ska bli.

Jag kan inte flyga så här, Daniel.

- Var det inte klart väder, IA 42? - Det var det för fem sekunder sen.

Det kom från ingenstans. Använd nödkod 7700.

Kan ni flyga runt det på nåt sätt?

Mina damer och herrar, jag måste be er att återvända till era platser.

Säkra kabinen och återgå till era platser!

- Kan vi flyga runt? - Enda vägen är rakt igenom.

Vi rullar!

Vad hände?

Är det redan natt? Det var ca 40 minuter kvar till solnedgång.

- Vi tuppade väl inte av? - Nej.

Vi ber om ursäkt. Vi flög in i ett oväntat oväder.

Det är nu passerat och vi har en lugn flygning framför oss.

Ni kanske märkte att solen gick ned när vi körde genom stormen.

Det kan ibland hända när man passerar toppen av Bermudatriangeln.

Ingen fara. Vi hinner se solnedgången imorgon.

- Toppen av Bermudatriangeln? - Det duger väl som svar?

- Nån annan som saknar täckning? - Ja, min mobil är död också.

Herregud, ser du?

Altitud? Hastighet? Bränsle?

Det håller oss i luften. Tre fjärdedels full tank räcker.

- Såvida vi fortfarande håller kursen. - Jag kopplar ur mig.

IA 42 här, våra instrument verkar vara ur funktion. Ansöker om hjälp.

IA 42.

Ganderson, det här är IA 42 mot London. Hör ni mig?

- Jag hör inget. - Ångorna ser bra ut. Jag förstår inte.

Kolla reservsystemet. Nåt måste fungera.

Ganderson, det här är IA 42. Hör ni mig?

- Fortfarande inget. Hur går det? - Det finns en sak som fungerar.

- Vad är det? - Radarsystemet.

Det var det enda som inte ersattes senast vi uppdaterade elektroniken.

Det fungerade i alla fall.

- Hur går det för er? - Bra, tack.

Tack.

- Vill ni ha nåt att dricka? - Förlåt, har du stått här länge?

- Ingen fara. Vad får det lov att vara? - Ginger ale.

- Vad fort det blev mörkt. - Det beror säkert på stormen.

- Är det affärs-eller nöjesresa? - Både och.

Vi är historielärare och det hålls en mässa utanför London.

De har upptäckt otroliga förhistoriska föremål och flera medlemmar...

- Tråka inte ut damen. - Ingen fara, jag måste bara bli klar.

- Men jag hör gärna mer sen. - Nu har du lovat.

Fly medan du kan.

Angående Hitlerkartan över Argentina...

- Vad jobbar ni med? - Jag? Jag försöker hålla koll på allt.

När man kommer upp i min ålder måste man hänga med annars...

- Man vet aldrig när det är för sent. - Då ska jag låta er återgå.

- Konstigt. - Har du fler goda nyheter?

Titta.

- Det syns inget. - Inte minsta prick.

- Är radarn också trasig? - Jag trodde det först.

Men koordinaterna flyttar sig med oss. Då kan den inte vara trasig.

- Vi flyger döva, men inte blinda. - Det borde finnas flygtrafik omkring.

Okej, då rör vi på oss och försöker hitta nån eller nåt.

Inget. Noll. Enligt radarn är vi helt ensamma här uppe.

Stormen kanske omdirigerade trafiken. Vi väntar tills radion kommer igång.

Och om inget händer? Vi har några timmar kvar till London.

Såvida vi inte vände eller flög ur kurs.

Om vi sjunker ner under molnen kanske vi kan se något-

-från en farled för handelstrafik.

- Är det rätt beslut? - Om ingen på marken kan höra oss...

...så är det det enda beslutet vi kan ta.

- Cameron. - Hej, Hicks? Hur går det där bak?

- Vi blev lite nervösa, men det går bra. - Bra.

Jag vill att kabinpersonalen sitter. Vi ska göra en nedstigning.

- Är allt som det ska? - Vi vill undvika de hårda kastvindarna.

- Se till att alla är fastspända. - Visst.

- Är allt som det ska? - Vi ska sätta oss inför en nedstigning.

- Det var för att undvika turbulensen. - Vilken turbulens?

Jag ber er att återvända till era platser.

Vi tänker försöka undvika turbulensen.

En rutinmässig åtgärd, men vi vill att alla spänner fast sig.

Alla är fastspända, kapten.

- Är du okej? - Visst.

Har du varit med så länge som jag, har man sett allt. Det här är ingenting.

- Land? Vi borde ha Atlanten under oss. - Det stämmer.

- Okej, vi flög alltså ur kurs. - Ganderson, hör ni mig?

Leta efter radiomaster, blinkande ljus - vad som helst.

Radarn indikerar att vi har flera mindre plan runt 20 km härifrån.

- Men de ligger tätt tillsammans. - Är du säker på att det är flygplan?

Jag är inte säker på nåt, men vi närmar oss i alla fall föremålet.

Det är för dimmigt där framme. Det kan vara ännu ett oväder.

Det är inget oväder. Det ser mer ut som... eld.

- Gud i himlen! - Är det där ett flygplan?

Herrejösses!

Vi har något som närmar sig snett bakom oss.

Släck navigeringsljusen. Helvete, vi är ju levande måltavlor! Håll i dig!

Håll koll på radarn!

- Vad är det som händer? - Blir vi nedskjutna som i Ukraina?

Så fort kaptenen har läget under kontroll informerar han...

- Jag försöker få några svar här! - Så fort vi vet nåt, meddelar vi er.

Nej! Vi vill ha svar.

Släpp mig, sir.

Om ni inte sätter er, sir, blir vi tvungna att spänna fast er. Sitt!

Visst.

Strong. Vi försöker få kontroll på läget.

- Mår alla bra där bak? - Ja, vi är bara förvirrade och oroliga.

Låt mig prata ta hand om passagerarna. Vi berättar så fort vi vet nåt.

Vi verkar ha undkommit det. Jag ser inget i närheten.

Jag vill tillryggalägga lite avstånd. Om ett tag försöker vi ducka igen.

Va? Det funkade inte sist, Will!

Vi vet inte var vi är. Vårt enda sätt är att identifiera landmärken.

Och vi kan inte se dem ovanför molnen.

Mina damer och herrar, ovädret gjorde att vi blåste ur kurs lite grann.

Men vi verkar nu vara utom fara. Vi ber er att hålla er lugna-

- och kabinpersonalen är här för att hjälpa er.

- Ursäkta. - Vad kan jag hjälpa er med?

- Vi undrar vad vi kan hjälpa er med? - Ursäkta, jag har inte riktigt tid.

Det är Cameron, kapten.

- Inte bästa tiden... - Vi är Bennett och Dale.

- Ni får inte vara i cockpit! - Roger, vi behöver hjälp!

- Vet ni vad det där var för plan? - Sätt er på era platser.

Junkers JU-88, några Hinkler H111, sir. Tyska!

- Jag har varit väldigt tydlig. - Planen har inte tillverkats sen-45!

Inte en chans att såna plan fortfarande kan flyga!

Ni verkar flyga utan instrument, kapten.

- Ligger ni bakom det här? - Nej, men vi ser det ju.

Vi flyger utan de flesta. Radarn är det enda som fungerar.

Total avsaknad av signal. Nästan som om det inte finns några satelliter.

- Ni har 30 sekunder på er. - Fungerar radiokommunikationen?

- Vi har statisk... - Ingen kontakt sedan ni flög igenom?

Det fanns inga radiomaster på västfronten...

...1940.

Hör du, ta det lugnt.

- Försök att sova. - Jag kan inte sova nu!

Inte jag heller.

Vad märkligt.

Av kustlinjen och planen att döma flög vi över bombningarna av Saint-Nazair.

Juni 1940-intensiv attack av tyska bombplan mot Frankrikes västkust.

- Jag har inte tid. De måste sätta sig. - Vi kan räkna ut var vi är.

- Om ni flyger under molnen kan vi... - Okej, okej, okej!

Ni kan hjälpa till, men ni måste återvända till era platser.

- Visst, kapten. - På lägre höjd kan ni få in svaga...

Jag vill inte höra nåt om tidsresor! Vi måste ta reda på var vi är.

Även om radarn är gammal, så är den mycket bättre än vad tyskarna använder.

- Gå och sätt er. - Den där radarn ger er en fördel...

- ...om vi råkar på en till... - Även om ni skulle råka ha rätt...

- Hur ska vi ta oss tillbaka? - Vi letar upp en annan väderavvikelse.

- Den borde kunna föra oss tillbaka. - Vi ska alltså leta upp en storm?

Ja.

Kan du ta med dem tillbaka? Och hör på, allihop!

Inte ett ord till nån annan. Okej?

Vi har problem med elektroniken.

Och vad var det för plan? Och bombningarna?

- Folk får inte drabbas av panik. - Vi ordnar det.

Kapten. Vi tar oss igenom det här.

Jag har flugit med dig miljontals gånger och du har aldrig svikit mig.

Vi gör strax en ny nedstigning. Tack för ert tålamod.

- Jag förstår inte hur planen ska funka. - Det är ju logiskt!

- Det kommer att funka! - Det vet du inte!

- Ja? - Vad sa kaptenen?

Han lägger sig på lägre höjd för att kunna bedöma situationen.

Okej, men vad är det som händer?

Jag försäkrar att ni får reda på det samtidigt som alla andra. Släpp mig nu.

Tack. Jag lovar...

...om ni rör mig igen kommer ni att få helt andra bekymmer att tänka på.

- Om vi bara kunde peka ut landmärken. - Utan 2000-talets ljusförorening...

Är du säker på att det var Saint-Nazaire?

Det var enda kustlinjen som bombades 1940.

- Okej. - Ge mig några pennor.

Vi spanar efter stormar.

Börja inte du också. Tidsresor och stormar, det är ju helt galet.

- Jag vet att det inte är begripligt. - Det blir det om vi vet vår position.

Mayday! Det här är AI 42 från Dulles. Kan någon höra oss?

Vi var på väg mot Heathrow när vi kom ur kurs. Vi behöver assistans.

Jag upprepar: det här är flight AI 42. Finns det någon där ute?

Vi har inget framför oss enligt radarn.

Nu tar vi reda på var vi är.

Där borta! Är det en flod?

Kanske.

Helt otroligt. I detta nu pågår invasionen för full under oss.

Om det här är juni är Hitler halvvägs genom sitt kraftprov.

Om en vecka har han intagit Paris.

- Borde vi inte se ljus från städer? - Det kanske är elavbrott.

Det skulle förklara radiotystnaden.

Jag upprepar: det här är flight AI 42. Om nån kan höra detta, så bekräfta det.

Det är franska. Vi kanske är i Frankrike.

Vänta, vänta, vänta! Är det där tyska?

Hallå? Det här är kapten William Strong, AI 42. Hör ni mig?

Ni är inne i internationellt luftrum. Identifiera er.

Kapten William Strong. Jag behöver assistans, kom!

Kapten? Det här är en kanal endast avsedd för nödsituationer.

Det här är flight 42 från Dulles. Våra instrument fungerar inte.

Vi tror att vi precis såg tyska bombplan.

- Bombplan? Är du ombord ett flyg? - Ja!

- Hallå? - Jag är korpral Nigel Sheffield.

Min position är hemlig. Jag har order att avlyssna långdistanssändningar.

- Ni kan omöjligt befinna er i luften. - Jag har inte tid med det här.

Var snäll och kontakta civil flygtrafikledning. Vi måste landa nu!

- Trafikledning? Det är en krigszon. - Vem som helst som kan hjälpa oss.

Nåväl, kapten. Vilken gren av militären tillhör ni?

Vi är ett kommersiellt flyg, internationellt.

Och ni flög genom en tysk bombräd? Det är ju absurt!

Hör på... Hjälp oss bara med vår riktning. Vad är den lokala tiden?

Visst, kapten. 17 juni, kl. 21.30

- Och år? - Skämtar ni?

- Bara så vi är överens, Nigel. - 17 juni 1940.

Har inte kommersiella flyg stoppats? Om ni har skämtat färdigt vill jag...

Hör på mig! Jag vet inte om det här är nåt sjukt skämt-

- men vi är i nöd och du är den ende vi har kunnat nå.

Skämt? Absolut inte.

- Var vänlig, lämna den här kanalen. - Hur ska jag kunna övertyga dig?

Jag vet inte, kapten.

Här. Här!

Det måste vara här. Om det där är Rennes, så innebär det att...

Vi måste berätta för kaptenen.

Även om det här är ett skämt, Nigel, eller vad du nu heter...

Det enda som fungerar här är bränslemätaren, altituden och radarn.

Er radar?

Du vet, en radar som söker igenom luftrummet efter andra flygplan?

Det låter som RDF-tekniken som vi britter håller på att utveckla.

- Men jag har inget sådant här. - Det är det enda som hjälper oss nu.

Vi tror att vi vet var vi är, kapten.

Jag har med mig två historielärare som tror sig veta var vi befinner oss.

- Ursäkta? - Vi har identifierat en flod och berg.

Vi passerade precis Rennes. Med tanke på bombningen nyss-

- är vi relativt säkra på att det var bombningen av Saint-Nazaire-

-där RMS Lancastria sjönk.

Sjönk? Lancastria?

- Hur kan ni veta... - Du får nog svårt att tro detta.

Vi var på väg från D.C. till London på 2000-talet och flög igenom en storm.

Och nu... är vi här!

Glöm det nu! Det här är vad vi vet:

Vi befinner oss här uppe helt ensamma och befinner oss i en krigszon.

Vi kan dö utan din hjälp, Nigel.

Säg att vi skulle kunna berätta om bombningen av Saint-Nazaire.

- Vad kan ni berätta? - Flygvapnet, Junkers Ju 88!

Heinkel HE 111, Messerschmitt Bf 110, troligen prototyper.

Och Lancastria.

Kontakta fronten, så bekräftar de att hon har sjunkit.

Ja, det tänker jag göra. Om ni menar allvar...

...så kontaktar ni mig på den här kanalen om 30 minuter.

Vi kan inte vänta så länge. Anropa oss om fem minuter.

Jag ska göra vad jag kan. Gud hjälpe mig.

Visa mig de landmärken ni har identifierat.

- Kan vi komma på kurs igen? - Förhoppningsvis, och räkna ut distans.

Vi har mindre än halva tanken nu.

Sheffield. Några nyheter?

Det var ett anrop som ni säkert vill höra om.

Dagen D Normandie

Mina damer och herrar, jag har information-

-som personalen inte har gett oss.

- Sir, ni måste... - Rör mig inte!

Jag vet att det låter konstigt, men jag tror att vi på något sätt-

-har rest genom tiden.

Hur många drinkar har du fått?

Vi såg alla stormen. Och flygplanen, bombningarna...

Hon vet!

På nåt sätt har vi rest genom tiden tillbaka till andra världskriget.

- Nu håller sig alla lugna. - Nej, vi har rätt att veta!

Sätt dig! Du skrämmer folk.

Ni kanske inte tror på tidsresor, men vi är ju helt klart i en krigszon.

- Än sen? - Än sen?

Vi kommer inte att överleva. Det här jetplanet är inte byggt för krig.

Hör på mig! Förstår ni vad det här innebär?

I detta nu flyger vi över Frankrike och tiden är juni, 1940.

Hitler har anslutit till sina trupper och vi alla här...

...har chansen att ändra på vår historia.

Vi kan döda Hitler.

Okej, hur föreslår du att det ska gå till?

De försökte döda Hitler under kriget, men misslyckades.

De hade bara tillgång till inaktuell information.

Vi vet exakt var Hitler kommer att befinna sig. Det står här i boken!

Steg för steg, exakt var Hitler och SS befann sig.

De kommer att upptäcka oss direkt. Det är rena självmordsuppdraget.

Vi är omringade av bombplan och attackflygplan.

Vi kommer antagligen inte att överleva.

Men vi kan landa, leta upp Hitler och döda honom.

Nu räcker det!

- Släpp honom! Han har rätt. - Vi måste agera själva.

- Vi kan förhindra förintelsen. - Vi måste hitta ett ställe att landa.

- Och övertala piloterna. - Mina herrar!

Backa!

Jag trodde att sergeanten stod på vår sida. Vi kan vinna kriget.

Eller så hittar du på allting. Jag vet i alla fall att du har kapat planet-

-och det är terrorism.

Jag är patriot!

Välj själv hur du vill göra. Menig Jackson och jag släpper inte förbi dig.

- Tror du att ni kan hindra oss? - Det vill du nog inte ta reda på.

Vi kan behöva er, sergeanten. Ni kan bli hjältar.

Jag väljer att inte slåss.

Släpp mig!

Vad var det?

- Du har inte tänkt igenom det här. - Det är ni som inte har gjort det, sir.

Det är lätt att göra misstag, även när man tror att man vet var fienden finns.

Tro mig.

Anta att det är andra världskriget där nere och vi gör ett misstag.

Då har Hitler tillgång till planet, tekniken och boken som avslöjar allt!

Hakkorset kommer att hänga från Vita huset för att du ville spela hjälte.

Vi kanske kan förändra historien, men vi kan även sabba den.

För alltid. Sätt dig nu och håll käften!

- Är allt som det ska där bak? - Ja, vi har koll på läget.

Vi kan alltid binda fast dem. - Eller hur?

Ja... ja, sir.

- Vi ska hålla dem borta från er. - Tack.

Tack själv. Du var bra med brandsläckaren.

I den här farten har vi 150 minuter kvar, inte nedstigning inräknad.

Vi vet åtminstone vart vi är på väg. Eller hur?

Vi borde befinna oss någonstans i mitten av Frankrike.

Om vi håller kursen borde vi hitta en säker landningsbana snart.

- Vad hände? - Nån idiot vill försöka döda Hitler.

Två soldater lugnade ner situationen, men passagerarna vill ha svar.

Nigel Sheffield anropar William Strong.

- Kapten Strong här. - Ni är alltså fortfarande kvar?

Du blir inte av med oss och det där var snarare tio minuter.

Ja, vissa saker ta lite tid, kapten.

Jag berättade för mitt befäl och pojkarna vid västfronten...

...och vi är benägna att tro er. Inte när det gäller tidsresandet, förstås.

Er information om Lancastria verkar stämma.

Och sanningen är... att det har hjälpt oss mycket.

Marktrupperna kunde inte uppskatta styrkan på fiendens eldkraft.

Tyskarna lämnar inte ifrån sig sån information.

Bra att vi är överens om något, Nigel.

Vi är i behov av underrättelseinformation i dagsläget.

Efter Dunkerque.

Ursäkta, men det är ett sådant nederlag.

Nederlag? De allierade evakuerade hundratusentals trupper.

Evakuerade? Har ni läst tidningen?

Tyskarna anföll från båda hållen och slaktade oss.

Närmare en halv miljon dog, nedslagna.

- Vad är det? - Han sa att Dunkerque var en massaker.

- Så gick det inte till. - De allierade evakuera massvis.

De räddade 400000 trupper.

Så om ni har rätt, så är det förflutna där vi befinner oss nu...

...inte det som vi känner till.

- Ursäkta dröjsmålet, Nigel. - Frågan är hur jag kan hjälpa er?

Just nu behöver vi två saker: en säker luftväg och en säker plats att landa.

Och även information om ovanligt väder i området.

Jag ska göra mitt bästa. Er position?

Vi är i närheten av Vier och passerade floden Rhen för inte så länge sen.

- Vi håller rak kurs. - Nära tyska gränsen. Kurshastighet?

740 km/tim.

Ni måste tyvärr ändra kurs, kapten.

Vi snappade upp tysk konversation. De nämner ett stort plan över Frankrike.

Så de som utför bombningarna vet att vi är här.

Finns det några allierade i närheten?

Då måste jag veta exakt var ni är.

Om vi gör oss mer synliga? Vi har flugit utan navigeringsljus.

- Vi kan tända landningsljusen också. - Är du säker på det här?

- De flesta systemen är ur funktion. - De är väl analoga?

Vi testar.

Ge det här till översten direkt.

Nigel? Något är på väg rakt mot oss.

Vänta lite, kapten. Det kan vara de allierade.

Vi får sällskap om 30 sekunder.

Vi ser inte några andra flygplan i ert område.

Sätt er på era platser och inte ett ord till någon!

- Will... - Nu!

Jag fick precis veta att tyska plan är på väg åt ert håll.

Alla är fastspända.

- Jävla naziplan. - Har de också jetplan?

De borde inte ha såna än.

Släck ljusen.

- Prata med mig, Daniel. - De kommer bakom oss!

- De är fortfarande efter oss. - Jag vet!

- Kapten? Är du där, Will? - Inte nu, Nigel. Vi blir beskjutna.

AI flight 42, hör ni mig? Helvete!

- Har du nån plan? - Ja, typ.

Flippa inte ur nu.

900 meter.

600 meter.

- 300 meter, Will! - Dra upp!

Två stycken precis bakom oss!

Dan! Håll ut! - Vi behöver första hjälpen här inne!

Håll ut, grabben!

Håll ut!

Får jag titta på såret?

Det är inte så illa som ser ut. Det är ytligt, så vi kan vänta med att sy.

- Hur känns det? - Det gör skitont, men det är okej.

- Hur gick det med planet? - Vi brände en hel del bränsle...

...men vi förlorar inget nu. Kabintrycket har minskat.

- Är det illa? - Definitivt.

Nigel? Vi har problem. Nigel!

- Träffades radion? - Nej, vi är nog bara utom räckhåll.

Vi kan ta täckning bland molnen eller prata med Nigel och bli beskjutna.

- Och vi kan inte landa utan framhjul. - Kapten!

- Vänta lite! - Nån av passagerarna kan hjälpa till.

Vi måste samarbeta nu-allihop!

- Kan du ta över, Dan? - Jag tror det.

- Jag behöver ett par extrahänder. - Stanna här hos honom. Sätt dig här.

- Säkert? - Ja.

Kom nu, Cameron.

- Ni måste sätta er, sir. - Vi vill veta om vi kommer att dö.

Ni har inte berättat nåt!

Sir. Vi vill att ni behåller lugnet och sätter er.

Mina damer och herrar, jag är er kapten, William Strong.

Och det är dags att jag berättar sanningen.

- Ska vi ge oss iväg, sir? - Du måste stanna här.

- Nåt nytt från våra vänner? - Sist jag hörde var tyskarna på dem.

Jag tappade kontakt med dem. Jag är rädd att...

- Jag fortsätter försöka, sir. - Försök att få information om radarn.

Ja, sir. Jag ska göra mitt bästa.

Om det verkligen är nåt slags superplan-

- är det bättre att förstöra det än att fienden får tag i det.

Vår enda chans kanske är att vi själva skjuter ner det!

Jag ber om ursäkt att vi inte har berättat nåt.

Vi trodde att vi råkade på en väderavvikelse, men det var nåt annat.

Några av oss, inklusive andrepiloten Daniel, tror-

-att vi har rest bakåt i tiden.

Med hjälp av dessa två herrar och min kontakt på marken har vi fastställt-

-att vi flyger över Frankrike.

Dessa två herrar tror att det nu är år 1940.

- Det är omöjligt! - Icke desto mindre...

...befinner vi oss i en krigszon och svävar i fara.

Men håller vi oss bland molnen är vi säkra.

Det bästa ni alla kan göra är att behålla lugnet.

Det enda vi kan göra är att försöka hitta ett säkert ställe att landa.

Är vi överens om det?

När det gäller landningen...

När vi blev beskjutna skadades landningsstället.

Det går inte att öppna. Jag ska försöka åtgärda det-

- men jag klarar det inte själv. Finns det någon här som kan hjälpa mig?

Som är villig att klättra ner och hjälpa till?

Kapten.

Jag är ingenjör. Det handlar om hydraulik, eller hur?

- Jag följer med er. - Tack!

- Teresa. - Det vore fantastiskt, Teresa.

Någon annan?

Jag kan hjälpa till. Jag är... lite allt i allo, som i säger.

- Tack, mr...? - Hector. Jag heter Hector.

Vad trevligt att ha dig med, Hector. Det är mycket uppskattat.

Vi går ner till maskinrummet. Kabinpersonal och Daniel sköter planet.

Om det blir problem informerar han mig.

Vi ska inte längre hemlighålla nåt från er. Nu fokuserar vi på vår säkerhet.

Teresa och Hector.

Följ med mig.

Du vet väl att tidsresor inte är möjliga?

- Givetvis. - Allt är möjligt.

Om man har den rätta tron.

- Inget hål! Det är bra. - Titta på det här, kapten!

Vi kanske kan foga ihop.

Du har koll på läget, Hector. Det gillar jag.

- Det borde räcka. - Backa!

Backa!

Daniel, vi har öppnat luckan. Försök fälla ut hjulen.

Det går inte, Will.

- Titta där! - Jag ser. Vi måste få bort det.

Daniel! Försök stänga luckan igen.

Funkade det?

Nej, luckan är fortfarande vidöppen.

Jag måste få bort det som hindar landningsstället.

- Det är ju vansinnigt! - Jag har inget bättre förslag.

Daniel, vi måste sakta in. Ta ner henne till 275 km/tim.

- Snälla? Jag fixar det. - Jag kan inte låta dig göra det.

Vi behöver två piloter. Snälla, låt mig försöka. Snälla?

Var försiktig.

Jag tror att det funkade, Will.

Hector! Håll i dig!

Håll i dig, Hector!

Svinga dig upp på hjulen!

- Kom igen, Hector! Du klarar det! - Hector!

Stäng luckan nu!

Ta min hand! Kom igen!

Är allt som det ska, Will?

Vi är oskadda. Vi kommer upp nu.

Landningsstället är lagat, tack vare de här två hjältarna.

- Hur går det? - Vi har ungefär 90 min. flygning kvar.

- Vad har vi för kurs? - Vi bör vara vid gränsen till Schweiz.

Bra jobbat, Brianna. Jag tar över nu.

Vi måste kontakta, Nigel och sjunka ner under molnen.

Jag har redan blivit skjuten idag.

Vi kommer nu att göra en nedstigning för att kunna etablera radiokontakt.

Nigel, hör du mig?

- Kapten Strong! - Vad skönt att höra din röst.

Ni bröt kontakten så abrupt, så jag fruktade det värsta.

Hur skakade ni av er planen?

Vi var tvungna att stiga ovan molnen. Nu vet vi hur lång räckvidd vi har.

- Vad är er position? - Gränsen till Schweiz.

Vi har 80 min. flygning kvar och vi måste hitta en lösning snart.

Tidigare nämnde ni något om en avvikelse i vädret?

Det stämmer. Innan vi kom ur kurs flög vi genom en storm-

- vars like jag aldrig upplevt. Svarta moln med nåt slags blått energihål.

Jag ska undersöka saken. Faran nu är närheten till tyskt luftrum.

Jag föreslår att ni håller kursen, så ska jag hitta nånstans att landa.

Mitt befäl insisterar på att fråga ut er om den där radarn.

- Vad vill du veta? - Tillåter ni mig, kapten?

Det här är Bennett. Radarn sitter vid flygets nos och avger radiovågor-

- som kan upptäcka föremål runtom. Instrumentet ser ut som en piltavla-

- och söker efter signaler som visar sig som blinkande prickar på skärmen.

Det låter ju både enkelt och användbart.

- Den har hållit oss vid liv, Nigel. - Hoppeligen ger sig USA in i kriget.

- Då kan ni hjälpa oss med tekniken. - Vi hade gärna gett er den.

Det är nåt annat du bör veta, William.

- Mitt befäl... - Jäklar!

Vi har fått sällskap igen, Nigel!

- Vi kanske förlorar kontakten igen! - Var försiktiga.

Se upp, Will!

- Var är de? - En bakom och en framför.

Okej, nu kör vi.

Will?

- William! - Vänta. Vänta.

Dra upp!

Hur är det med alla?

Några trasiga rutor och alla är uppskakade, men vi klarar oss.

- Vad har vi för alternativ? - Radarn varnar alldeles för sent.

- Det ger oss för lite tid att nå Nigel. - Radarn är lokaliserad till oss.

Vi är signalens epicentrum och den upptäcker bara nära objekt.

Om vi har en radar på marken så kan den upptäcka fienden.

- Det kan hjälpa. - Då så. Vi ger den till Nigel.

Nigels version stämmer inte. De borde ha radarn vid det här laget.

Det verkar som det ligger i framtiden. Det kanske är därför vi är här.

Inte för att döda Hitler, utan för att ge britterna radarn.

Vi kan ta loss den från nosen och släppa ner den på en uppgjord plats.

- De kan koppla in den och vägleda oss. - Då ändrar vi ju historien.

Det verkar som om det redan har skett.

De förlorade slaget vid Dunkerque. Vem vet vad som mer har ändrats?

Det här kan föra historien tillbaka så som vi och de minns den.

Det här kanske kan lösa allt.

Will, du kanske inte tror på tidsresor, men du sa det ju själv.

Vi har slut på alternativ.

Vi anropar Nigel och berättar att han ska få en tidig julklapp.

Herrejävlar, en missil!

Ena motorn lägger av.

Starta om den.

Igen!

Håll i er!

Nigel, kom!

- Nigel! - Tack gode gud, Will!

Vi är kvar än så länge. Vi sprängdes nästan av en missil.

- En missil från ett flygplan? - Nej, från marken.

- Will, jag måste berätta... - Vi är ca 16 mil från Schweiz.

Vi vill ge dig något. Vår radar. Kan du hitta en avlämningsplats?

- Är du säker på det här, Will? - Det är enda sättet att komma härifrån.

Ni borde befinna er i närheten av Metz.

Ni borde passera Berlin om tio minuter.

Jag ser till att ha en pluton på plats om ni lyckas släppa ner den.

- Vi klarar det. - Jag måste lägga på.

Om tio minuter på ett fält på tyskt territorium. Det går inte att missa.

Lycka till, min vän. Klart slut.

Ni hörde honom. Du och Daniel tar med er Hector och Teresa.

Skär av lådan framme vid nosen. Fäst den vid skärmen.

Dale, radarn måste få en mjuk landning.

Tillverka nåt som gör att radarn klarar ett fall på cirka 600 meter.

- Sheffield! - Vi måste hjälpa dem till säkerhet!

- Nigel... - De tänker ge oss radarsystemet!

Men då måste vi avbryta luftattackerna!

Korpral! Avbryt alla luftattacker omedelbart!

Är det här dina väskor? Vad som helst som kan agera fallskärm.

- Kan jag hjälpa till, fröken? - Vi behöver nåt som agerar fallskärm.

Jag tror jag kan hjälpa er.

De är till barnbarnen som bor i London.

Knyt fast den i dragkedjan.

Daniel? Hur sätter man på den?

- Är det nån som har ett usb-batteri? - Jag!

Jag har också ett.

Bennett! Vi flyger på 3000 meter. Släpp den.

Uppfattat, kapten!

En, två, tre!

- Paketet är i luften. - Paketet är på väg, Nigel.

- Vi skickar dit trupper nu. - Jag stiger igen.

Skynda dig. Vår kodknäckare hör en massa snack.

Ni får snart sällskap.

Buskaget! Nu!

Vi har inte mycket tid på oss, Nigel!

- Hur verkar paketet? - Det borde vara här när som helst.

Spring, grabben!

- Vi har paketet, Will. Det är på väg. - Till dig?

- Jag var närmast avlämningsplatsen. - Du är vår skyddsängel, Nigel!

Se upp!

Ni hittade den!

- Vi har radarn, Will. - Bra, jobba nu fort. Vi har sällskap.

Vi har nästan slut på bränsle, Nigel! Vi behöver dina ögon nu!

Där! Jag avsöker luften nu.

- Sväng sydöst nu. - Är du säker, Nigel?

Ja, jag är säker! Skynda er!

Jag har flygplanet i sikte.

Jag blir inte av med dem!

Förbereder eldgivning!

Nu skjuter vi ner de här jävlarna!

Det är verkligen andra världskriget. Det kan inte vara nåt annat.

Vart kom kavalleriet ifrån? Nigel, din underbare jävel!

- Du hade rätt, det är verkligen 1940. - Självklart.

Vägen borde vara fri nu. Jag ska dirigera er till ett land...

Jag vet inte om jag avläser den rätt, men det är en stor prick framför er.

- Ett flygplan? Ska vi svänga? - Det verkar vara stillastående.

Ni borde kunna se det nu. Vad är det ni ser?

Det är samma strömvirvel som förde oss hit!

Vi måste flyga igenom den. Vi har tio minuter på oss, Nigel!

Jag letar fortfarande efter en landningsplats.

Det var den där som förde oss hit och vi kan inte landa i 1940...

Jag medger det ogärna, men det är ert bästa alternativ.

Mina damer och herrar, det blir snart skakigt igen.

Jag tackar för ert tålamod, ihärdighet och er tillit de senaste timmarna.

Jag är stolt över er allihop.

- Det kändes som ett avsked. - Det får vi strax reda på.

Nigel, vi kan inte tacka dig nog för allt du har gjort för oss.

- Det är vad vi allierade gör. - Sköt om dig.

Detsamma, kapten. Du och alla andra ombord flight 42.

Då var det dags.

Flight AI 42, vart tog ni vägen? Vi har er över TXL i Tyskland.

Vi flyger på bränsleångor och måste landa nu!

Det här är TXL: trafikledning.

Landningsbanan är redo och vi skickar dit räddningstjänsten.

AI 42, banan är säker, landa nu.

- Bränslet är slut! - Okej, nu glider vi ner.

AI 42, välj en av landningsbanorna. Alla är tillgängliga.

Sänk vingklaffarna.

Landningsstället ut.

Lugnt och fint nu.

TXL, det här är flight 42. Vi har landat oskadda.

Uppfattat, välkomna till Berlin.

TXL? Vad är det för år?

Jag gillar ert sinne för humor, kapten. Välkomna tillbaka.

Jag älskar Tyskland.

Det är Tyskland...

- Det var alla förutom en herre där bak. - Jag tar hand om det.

Ursäkta, sir, det är dags att kliva av.

Ett ögonblick, kapten. Jag ska bara göra klart en sak.

Radarsystemet som räddade Europa

Så där. Jag ber om ursäkt för att jag lät er vänta.

Nu är jag klar.

Som man brukar säga, man ska inte skjuta upp saker till framtiden. Då så.

Översättning: Karin Hagman www.ordiovision.com

Stöd oss och bli en VIP-medlem