All language subtitles for The.Lost.City.of.Z.2016.1080p.BluRay.x264-GECKOS

CORK I IRLAND, 1905
BRITTISKA ARMÉNS KASERN

Percy!
-Titta på honom på sin häst.

Vinka till far.

Mina herrar. Hjortarna ska levereras
till ärkehertig Ferdinand ikväll på galan.

Jag förutsätter att ni utmärker er
under jakten. Lycka till.

-Fick ni ingen gungstol till hästen?
-Ni får bära mitt vapen ikväll.

Det kan du lita på.

Kom igen!

Major! Det finns ingen stig där!

Major!

Duktig gosse.

Han fick honom.

-Väl ridet, major.
-Utmärkt skytte, sir.

Skogen är rena döden för hästarna.

-Skål för döden, livets största källa.
-Man lär skåla för er på galan.

Här kommer de. Min make.

-Pappa klarade det.
-Kom hit med dig.

-Bra jobbat, pappa.
-En dag ska du och jag jaga ihop.

-Vi kommer att bli sena.
-Gud, den här förbannade saken.

Ni måste vara nöjda med er själva, ni män-

-som tvingar oss att bära så hemska saker.

-Du har i alla fall inte byxor.
-Det hade jag gjort om jag kunde.

Jag vet.

-Nå?
-Riktigt vacker.

Riktigt vacker? Vad är det? Vad är på tok?

Du tog hjorten, blickarna riktas mot dig.

Jo, älskling, jag blir
den ende mannen där ikväll med min grad...

-...som är odekorerad.
-Det spelar väl ingen roll nu?

Minister Bryce kommer på galan.

"Major Fawcett, ni har ju inga medaljer."

"Herr Bryce, jag är upptagen med att
lära gamla soldater att sikta på stubbar."

"Nej, tack. Inga medaljer för mig, sir."

Säg mig, vem är denne minister Bryce
när han är hemma?

Den siste här som rimligen
kan hjälpa oss att rycka framåt.

Jag förstår.

Jag börjar bli äldre, Cheeky.
Jag börjar sörja de förlorade åren.

Jag vet att det är löjligt med medaljer.

Detta kan bli vår sista chans.

-Minister Bryce, major Fawcett.
-Det är en ära, sir.

Minister Bryce, fru Bellamy.

Major och fru Percy Fawcett.

De skålar för bytet utan dig.

Vilket vackert djur.

Men jag dansar med dig,
så jag vinner på det.

-Får jag ta över, major?
-Jag förhastade mig visst.

Överste.

-Förresten, vem fällde djuret?
-Det var major Fawcett, herr minister.

Vi får bjuda in honom på supén.

Han har tyvärr haft otur
i sitt val av förfäder.

Jag förstår. Säg mig,
hur står det till med Lady Bernard?

MARS 1906

Inte fler än 20 lådor, korpral.

-Skynda på, mannar. Ta i nu!
-Fawcett!

Skynda på nu.

-Sir?
-Ni ska till geografisällskapet i London.

-Geografisällskapet, sir?
-En stor expedition ska företas.

Det låter som ett storartat äventyr.

Tack, sir.

KUNGLIGA GEOGRAFISÄLLSKAPET
LONDON I ENGLAND

Tack.

-Major Fawcett, sir.
-Javisst, ja. Stig på.

Sir George Goldie, sällskapets ordförande.
Herr John Scott Keltie, vår sekreterare.

Hur står det till, major?

Våra vägar korsades visst aldrig
när ni arbetade här förr?

Nej, sir. Jag var förmodligen
uppslukad av studierna.

Självklart. Varsågod och slå er ner.

Militären verkar ha posterat er
på många olika ställen.

Jag har tjänstgjort i Ceylon,
Hongkong och nu senast i Irland.

Som ni ser har jag förflyttats
ganska mycket inom imperiet.

Major, vad vet ni om Bolivia?

-I Sydamerika, sir? Bara det jag har läst.
-Då kan ni inte veta så värst mycket.

Det här är vår bästa karta över Bolivia.

Den är rätt kal, som ni ser.
Vi vet inte mycket om det.

Ett land fullt av vildar, men det finns
gummiplantager i hela Amazonas.

Väldigt lönsamma.

Bolivia och Brasilien tvistar om
var gränsen går.

Priset på gummi är så högt
att ett krig kan bryta ut.

Förstår ni?

Ja, sir. Men jag förstår inte
vad det har med mig att göra.

Vi kommer till det. Inget av länderna
godtar en karta ritad av det andra-

-så de har ombett oss
att agera skiljedomare.

Att ni gick ut kartritarkursen här
med beröm...

-...fick oss att överväga er.
-Jag förstår.

-Mina herrar, får jag vara uppriktig?
-Varsågod.

Mina kartritardagar ligger bakom mig.

Ärligt talat så hoppades jag på
en stationering där jag skulle få strida.

Majoren, då.
Det här är långt mer än bara kartritning.

Ni ska utforska djungeln.
Det är en otroligt krävande miljö.

Hemska sjukdomar, mordiska vildar.
Resan kan mycket väl kosta er livet.

Ni blir åtminstone borta i flera år.

Men lyckas ni så skulle denna bedrift
ge er militära utmärkelser.

Till och med rentvå er släkts goda namn.

Vet ni att vi kände er far?

-Gjorde ni?
-Ja.

Inte jag.

Den var hemsk,
karlns kärlek för supande och spel.

Men, som sagt. Lyckas ni med detta,
så kan er lott här i livet förbättras.

Avsevärt.

Jag har aldrig sett en hjärna byta färg.

-Inte så.
-Den ser stor ut. Som en stor hjärna.

Och den är rund. Den ser ju rund ut i den.

Jack, kan du gå och leka?
Jag vill prata med din far en stund.

Plockar du en blomma åt mig?

Ska jag kasta bollen åt henne?

Klara, färdiga...

Jag visste det!

-Jag visste det.
-Han känner dig inte när du återvänder.

-Men jag vet att du måste fara.
-Ja.

Jag har något att berätta.

Jag tror att jag är med barn igen.

Jag vet att jag är med barn igen.

Var inte ledsen.
Jag är en självständig kvinna.

Jag har märkt det. Cheeky, min älskling.

Jag vet att det är en uppoffring
för oss alla, men det är värt det.

Det tvekar jag inte på.

APRIL 1906
S.S. PANAMA, ATLANTEN

Hör på! Du fuskar!

Om du inte lägger av, så dödar jag dig!

Jag skär halsen av dig!
Fuskar du i kortspel igen, så är du död!

Vem är du? Vad vill du?

Henry Costin.
Jag svarade på er annons i "The Times".

-Jag är er adjutant.
-Herr Costin?

Vi har varit till sjöss i en vecka,
varför presenterar ni er först nu?

Jag ville se
att ni var mogen uppgiften, sir.

Är ni berusad, herr Costin?
Det verkar sannerligen så.

Tja, lite kanske jag har druckit.

Jag har ett rekommendationsbrev.

Jag är skicklig med både gevär och pistol.

-En tapperhetsmedalj.
-Väldigt imponerande.

-Har ni familj?
-Ingen alls.

-Jag förstår. Ingenting att förlora.
-Men det har alltså ni?

Herr Costin, jag ska vara tydlig.

Mitt rykte som man
vilar helt på vår framgång.

Ni lär märka
att jag är villig att offra allt.

Därför insisterar jag...

Ni har helt rätt, sir.

-Vi behöver alla era styrkor.
-Förstått.

Vi är upptäcksresande nu.

POLAREXPEDITIONENS HJÄLTE

Vi fick just telegram.

Vi har fått order att rita ut Rio Verde
och hitta dess källa.

Den utgör en viktig del av gränsen
mellan Bolivia och Brasilien.

Vi börjar på platsen Fazienda Jacobina,
som inte finns med på kartan.

Jag känner till Fazienda Jacobina.
En gummistad. Den ska vara förtrollande.

Verkligen?
Då kanske ni inte är helt oduglig.

Nu är tiden knapp. Kriget hotar.

Så ni, jag och några åsnor
ska förhindra ett krig?

Ni och jag måste kunna lita på varandra.

-Ingen av oss överlever detta ensam.
-Det har ni rätt i.

-Vad läser ni?
-En dikt från min fru. Av Kipling.

-Den heter "Upptäcksresanden".
-Så passande.

-Vill ni höra den? Det är långt kvar.
-Varsågod.

"Inget vett i att fortsätta
Vid jordbrukets rand"

"Så sade de, och jag trodde dem
Plogade marken och sådde säden"

-"Byggde lador och reste stängsel..."
-"...vid en liten gränspost"

"Gömd nedanför kullarna
där stigarna tar slut"

"Tills en röst, stark som samvetets,
skanderade om ostoppbar förändring"

"I en enda oändlig viskning
repeterade den dag som na"

"Något ligger dolt, gå och finn det
Ta en titt bortom bergen"

"Något har gått förlorat utom sikte,
förlorat och väntar på dig"

"Ge dig av"

JULI 1906
ICKE KARTLAGDA ÖSTRA BOLIVIA

29 grader och 16 minuter
söder om ekvatorn.

29 grader...

...och 16 minuter.

Den här ormen ser dödlig ut.

Vi är nog lite för engelska för djungeln.

Främlingar i ett främmande land.

Välkomna till Fazienda Jacobinas operahus-

-som finns tack vare baron De Gondoriz
och gruvföretaget Inca.

Varsågoda, ta era biljetter.

Tackar.

Svart guld! Gummit flödar!

-Major Fawcett? Är det ni?
-Ja.

Välkommen till Fazienda Jacobina.
Vicekorpral Manley. Guvernörens talesman.

Ni behöver inte stå i givakt.
Ett handslag räcker. Detta är herr Costin.

Jag beklagar de dåliga nyheterna, men jag
har fått telegram från gränskommissionen.

-Fortsätt.
-De råder er att avbryta uppdraget.

-Det har blivit alltför farligt.
-Var är myndighetskontoret?

Sir? Myndigheterna, sir?

Ni lämnade myndigheterna bakom er
för längesedan.

I så fall får ni telegrafera dem.

Informera dem om att vi inte avbryter,
utan fortsätter som planerat.

-Hur snart kan ni skaffa en indianguide?
-Jag hade en indianguide, sir.

Vad hände med honom?

Var han rädd för hårt arbete?

Inte direkt, sir.
Jag kan inte påverka det.

Ni får tala med baron De Gondoriz
som driver gummibolaget här.

God kväll, baron.
Tack för att ni tar emot.

Vi är från den brittiska armén.

Vi ska bege oss uppför Rio Verde
och behöver några av era mannar.

I utbyte utlovar jag
väldigt goda relationer med mitt land.

Håll dem kedjade, de är opålitliga.
De behöver ett kok stryk då och då.

Vill ni vara så vänliga?

Så ni ska uppåt floden?

Ja, för att kartlägga.

Jaha.

Ingen kommer tillbaka därifrån.

Någonsin.

-Duger slaven åt er?
-Ja.

-Talar du engelska?
-Han förstår. Vi har lärt honom.

Vad tar ni för honom
och fyra man han väljer ut?

Tar ni anstöt av att förhandla med mig?

-Nej, inte alls.
-Snälla, genera er inte.

Ni är här för att göra kartor. Varför?

Så att det kanske kan bli fred.
Vad är fred?

Fred innebär att mitt företag frodas.
Jag frodas.

Fred innebär enbart
att ingenting förändras.

Jag hjälper er för att ni ska se till
att ingenting förändras.

Jag glömde att ge er det här, major.
Det kom direkt hit medan ni kartlade.

Kan du visa mig hur långt floden löper?

Vi åker länge längs floden.

Jag känner till hela floden.

Mycket bra.

Vi behöver tre fulla flottar
och fyra hästar. Är det våra mannar?

-Det var en sorglig samling.
-De är de pålitligaste som finns här.

Vi är de enda som betalar dem.

Vi färdas tolv timmar per dygn,
inte mindre.

Floden är vårt hem de närmaste två åren.
Vi får inte misslyckas.

Mänskligheten väntar på våra upptäckter.

Vi lägger ut!

Jag ser fiskarna,
men lyckas inte fånga dem.

Ingenting nu heller. Jag förstår inte.

Floden är djup, det är gott om fisk.

Det är en öken. En grön öken.

Okej, dra upp nätet.
Försök igen längre upp.

Major Fawcett.

Vad i herrans namn gör hon ända här ute?

-Här för att lasta gummi, säkerligen.
-Eller för att hitta Eldorados guld.

Den är tysk.
Det står "Hamburg" på skrovet.

Det är någon ombord.

Hallå! Är ni tysk?

Är ni tysk? Kommer ni ifrån...

Herregud!

Costin! Pirayor! Upp ur vattnet!

Var är Fawcett? Fawcett!

Det är ingenting.

Är vi nära?

Många veckor kvar.

Floden innebär alltid fara.

Ni kommer att se att det bodde
många människor här en gång.

I en vacker stad av guld och majs.

Till och med äldre än engelsmännen.

Djupt in i skogen-

-men den vite mannen
har aldrig funnit den.

Jag är ledsen för er skull, engelsman.

Jag är fri.
För er finns ingen väg ut ur djungeln.

Till och med indianen är galen nu.

Han pratade med mig
om gyllene städer idag.

Som ett litet barn.

Han tror att vi är konkvistadorer
som kan ledas i döden.

Indianerna har verkat galna
redan från början.

Läs det här för mig, om ni kan.

Ska vi ändå dö här, så kvittar det.

Det vore outhärdligt för mig
att läsa det själv.

-Sammanfatta om ni vill.
-Som ni vill, sir.

Er fru har flyttat familjen till Devon.

Hon har fött en pojke som heter Brian.

Er äldste son Jack frodas på alla sätt.

Jag ser min sons ansikte
i mina drömmar nu.

Vad är jag för dåre som överger min familj
för denna plats?

Vad hoppades ni att åstadkomma här?

Jag vet inte.

Allt vi har kvar nu
är att nå flodens källa.

Herr Costin.

Major.

Maten är slut.

Herregud, vad jag är hungrig.
Vi har bara en bit kvar.

Gud, jag är så hungrig. Jag måste äta den.

Behärska er!

Vi är inga vildar.

Vi lämnar våra ben kvar här, major.
Och för vad?

En karta?

Även om vi tar oss dit,
så tar vi oss inte tillbaka utan mat.

Har ni tänkt på det? Vi svälter ihjäl här.

Vi söker inte ens efter guld.

Vi tar honom.

Mitt öra! Mitt öra! Mitt öra!

Nästa får ni i röven.

Tack, herr Costin.

Ingen har varit här förut!
Ingen! Någonsin!

Vi gjorde det!

Först! Vi är först!

Major.

Major, indianen är försvunnen.

Han har rymt.

Han tog oss hit.

Vår sista mätning.

-Drömmer jag?
-Nej, jag ser den också.

Snälla...

Det är vår enda chans. Annars svälter vi.

Tack, gode Gud. Jag kunde inte
ha gjort det bättre själv, sir.

Vad är det?

Det är lergods i marken.

Titta, det ligger överallt.

Titta, det är uråldrigt.

Herregud, han hade rätt.

Indianen hade rätt.

När ni sa att ingen hade varit här förr-

-menade ni nog inga vita män, herr Costin.
Ni menade nog inga vita män.

Vi trodde att indianen var galen.
Det måste ha funnits boningar här.

Tack gode Gud att vildsvinet
har mer kött på benen än vi.

Vägen ut ur helvetet är alltid svår,
herr Costin.

Men vi ska ta oss tillbaka.

Världen ska få veta vad vi har funnit.

Fortsätt.

-Tack, tack.
-Major Fawcett, ni är en modig äventyrare.

Tack, sir.

-Din son.
-Det måste vara Brian.

Och här är Jack.

-Är du min far?
-Ja, det är jag, min son.

Kom och ge mig en kram.

Nu åker vi hem.

-Tack, allesammans.
-Vi är stolta över er, major Fawcett!

Percy, ni måste träffa vår värd,
herr James Murray. Han vill träffa er.

-En man med stora tillgångar.
-Han har verkligen ett vackert hem.

Det passar hans goda rykte.

-Herr Murray.
-Major Fawcett, jag ser er där nere.

-Välkommen till den inre kretsen.
-Tack, herr Murray.

-Fru Fawcett.
-God kväll.

Percy, alla ser fram emot ert tal
inför geografisällskapet.

Lyssna på dem.

Alla talar om er expedition. Otroligt.

Det är en ära att vara här.

Jag läste er artikel i The Times i morse
om slavhandeln i Amerika.

Den är... Ni är en upplyst man.

Stackars vildar.

-Urbefolkningen förtjänar vår sympati.
-Ja.

-Vi har nog bara skrapat på Amazonas yta.
-Säkerligen.

Jag...

Jag är biolog,
men också något av en äventyrare.

Jag var andrebefälhavare
på Shackleton i Antarktis. Visste ni det?

Det är nog ingen här som inte är bekant
med era bedrifter, herr Murray.

Ni har utmärkt er med det mod
som alla sådana expeditioner kräver.

Jag har alltid haft ambitionen
att åka till Amazonas, ska ni veta.

Jag hoppas att geografisällskapet
fortsätter sina utforskningar-

-men jag anser att kartritning
bör vara ett sekundärt intresse.

-Jaså?
-Jag gjorde flera arkeologiska fynd.

Jag tror att de kan vara
av enorm betydelse. Lergods i djungeln.

-Där den vite mannen aldrig satt sin fot.
-Min vän, får jag tala med er?

Era äventyr har öppnat
många dörrar för er-

-men ni bör hålla upptäckterna
för er själv.

Det är en sak att försvara djungelmännen,
en annan att överdriva deras förmågor.

Ingen här disputerar
att ni tror på det ni såg-

-men en sådan resa tär på förståndet.
Det gör den verkligen.

Herr Keltie.

Ni lär nog märka
att mitt förstånd är välbehållet.

Gudskelov
har jag fortfarande ett öppet sinne.

God eftermiddag, mina herrar.

Jag vill presentera en av våra bröder-

-vars framgångar nu är välkända
och anmärkningsvärda.

Major Percy Fawcett.

Tack, sir.

-Jag har rätt att vara hos min make.
-Endast män är tyvärr tillåtna, damen.

Ärade kollegor.

Det är nu min starka övertygelse-

-att Amazonas är långt mer
än den gröna öken många av oss antagit.

Jag påstår att Amazonas innehåller
en dold civilisation.

En som kan vara äldre än vår egen!

Major Fawcett!
Jag är herr William Barclay från Bedford.

Jag har varit i Sydamerika.

Snälle herr Barclay,
alla vill säkert höra om er semester-

-men nu diskuterar vi upptäcksresor.

Klargör en sak: Insisterar ni på att
det funnits mystiska kungariken av guld?

Det var sådana fantasier
som lockade konkvistadorerna i fördärvet!

Sir, det är konkvistadorerna och vi
som har fördärvat Amazonas.

Jag har med egna ögon
sett bevis på deras civilisation.

Sir, jag försäkrar er
om att den är verklig.

Det kanske är för svårt
för vissa av er att erkänna.

Vi som så länge
har dränkts i kyrkans bigotteri-

-kan inte erkänna en äldre civilisation.

Särskilt inte en grundad av en ras-

-som vita män dömt till slaveri och död!

Insisterar ni på
att dessa vildar är våra gelikar?

Jag vet inte,
men jag har för avsikt att ta reda på det.

Ska vi ha vildar i Westminster Abbey?

Därav er respektlöshet, sir!
Men vad står på spel?

Om vi finner en stad där det sågs
som omöjligt att en kunde existera-

-så kan det innebära ett nytt kapitel
i människans historia!

Ja!

Ta mina bevis i beaktning!
Jag har arkeologiska fynd!

Antikviteter,
lika sofistikerade som i Asien och Europa.

-Mitt i djungeln!
-Grytor och kastruller!

Grytor och kastruller!
Grytor och kastruller!

Grytor och kastruller!
Grytor och kastruller!

Lugna er, barn! Lugna er!

Sedan jag återvänt från djungeln
har jag undersökt ett signaldokument.

Daterat av konkvistadorerna, herr Barclay.

Där står uttryckligen
om upptäckten av en förlorad stad.

Hittat på Trinity College i Dublin
denna vecka av min förtjusande hustru!

Skrivet av en portugisisk soldat 1753.
Jag citerar:

"Vi upptäckte ruinerna
av en uråldrig stad, täckt av guld."

"Vägar, tempel och uråldriga symboler."

-Vadå, Eldorado?
-Nej, mina herrar! Nej!

Jag kallar den Z!
Den sista biten i människopusslet!

Den finns där och vi måste finna den!

Herr Fawcett!

Herr Fawcett,
jag anser att vi bör återvända.

Jag anser att vi bör hitta härligheten!

-Vad säger ni?
-Det jag säger, herr Murray...

...är att jag antar utmaningen!

Herr Costin! Jag ser att ni sitter där!
Återvänder ni med oss?

Herr Fawcett, djungeln är ett helvete...
Men man tycker om det.

Vi skall återvända och finna härligheten!

Jag har så stora förhoppningar, Cheeky.

Med den här resan kanske vi kan omvända
deras trångsynta övertygelser.

Jag är fullkomligt redo
att följa med dig på din nästa resa.

Vad menar du?

Barnen är tillbaka i skolan vid det laget.

Jag har lärt mig
att tyda stjärnorna och navigera.

Jag är väl påläst inom regionens historia.

-Det var ju jag som fann dokumentet.
-Jag vet, älskade.

Men det vore omöjligt.

Det är ingen plats för en kvinna.

-Ingen plats för en kvinna?
-Ja.

-Vi tror på jämlikhet emellan oss.
-Ja, i tanken, men inte i kroppen.

En sådan resa är otroligt krävande.

Smärtan under barnafödsel överstiger vida
någonting en man måste utstå.

Detta gäller inte barnafödsel.

Har du bevittnat två minuter av det,
än mindre upplevt det?

Djungeln handlar om åratal av övning.

Träning. Soldatutbildning. Det har jag.

Det handlar om larver i huden, giftormar-

-och sjukdomar som får en att spy blod.

Du skulle inte klara av det
och det skulle inte jag heller klara av.

Jag klarade de faror du mötte
under alla år du var borta.

-Vi skulle få vara tillsammans en tid.
-Du är min fru.

Jag behöver dig här, inte som tältkamrat
i behov av ständig omvårdnad.

I den här fantasin du har,
vad händer då med barnen?

Snälla, var resonabel.

Kastar du det i mitt ansikte?

Var det resonabelt att försöka
försörja barnen medan du var i djungeln?

Du har inte skänkt en tanke
åt mina ambitioner som kvinna. Har du det?

Män och kvinnor har uppfyllt sina roller
sedan tidernas begynnelse!

-Det är en av samhällets byggstenar!
-Jag förväntade mig mer förståelse.

Jag skäms över din okunniga hållning!

Ingen fara, älskling. Förlåt att vi skrek.

-Snälla mamma, gräla inte.
-Det är ingen fara, Jack. Gå nu.

OUTFORSKADE AMAZONAS
MAJ 1912

194 kilometer
till Oviedos sista markering.

-Ni borde smörja det där.
-Ska bli.

-Var är herr Murray?
-Han går längst bak, sir.

-Herr Murray!
-Ja?

-Hur går det för er?
-Det går bara bra, tack.

Min packning är lite väl tung,
vad det verkar.

Jag kanske ska göra mig kvitt
några onödiga attiraljer?

Det avråder jag er ifrån. Ni vill inte
vara illa rustad för resten av resan.

Nej, men...

En del av den vetenskapliga utrustningen
verkar sinka oss.

När vi når floden, då.
Ni måste behålla ett ombyte.

Och madrassen.

Jag kan gå naken som Adam
i denna outhärdliga hetta.

Det vore sannerligen en syn.
Vi fortsätter.

Han längtar tillbaka till Sydpolen.

Han gör sin del snart nog. Oroa er inte.

Ska vi roa oss med posten, mina herrar?
Vi har säckarna från San Carlos kvar.

Ni har två från er fru och son, major.

-De har gjort en stor upptäckt i Peru.
-Berätta.

Amerikanen Hiram Bingham har funnit-

-en förlorad stad i Anderna, Machu Picchu.

Det står att doktor Hamilton Rice
är honom i hack i häl.

Vi tävlar visst mot amerikanerna nu.
De vill ha vår prestige.

Det är för långt norrut, men ändå. Det
visar att det finns mycket att upptäcka.

Vi har tappat den andra båten.

-Vildar! Beväpna er!
-Nej, eld upphör.

Ur båten, allihop. Ta skydd.

-Herr Manley! Ta ert handklaver!
-Handklaveret, sir?

Ja! Gör det nu!
Spela "Soldiers of the Queen"!

Herr Costin, kom och sjung med mig.

Kom!

-Är ni beredd?
-Ja!

Vänner! Vänner!

Vän! Vän!

Vän!

Pojkar. Pojkar.

Om rödskinnen anfaller, ta er till mig.
Kosta vad det kosta vill.

Kom till mig. Kosta vad det kosta vill.

Gode gud.

Hans hatt.

Vi är i säkerhet. Hövdingen
har bjudit in oss som sina gäster.

Mår ni bra?

Det är en kannibalstam.

Jag vet, jag vet.

Hövdingen förklarade
att det är en död stammedlem.

Hans ande går upp i dem om de äter den.

Vi måste försöka få ett utbyte.

De kan ha viktig information om vårt mål.

Jag vägrar att gå med på denna galenskap.
Jag vägrar.

Mannar, följ med mig.

Pojkar, vi måste tillbaka till båten.

Costin.

En gåva. Till er.

-Och till er son?
-Ja, bra.

Mycket fint.

Ja. Tack.

Vi söker efter gamla hus.

Många hus. Många, många människor.

Djupt in i skogen.

Känner ni till det?

Han har hört om en stad, men är osäker.

Längre uppåt floden tror han
att det finns folk som kan hjälpa oss.

-Dåså.
-Tack, min vän.

Mat?

Mat? Ja, tack.

Enastående.

Ämnet bedövar bara fisken.
De dödar dem inte, om de inte måste.

Enastående.

Dessa så kallade vildar odlar i djungeln.

Där ingen trodde att det var möjligt.

Vi har varit så arroganta och föraktfulla.

Jag har varit värst av alla.

Se, allt är uppradat.

Det är matematiskt i sin precision.

Det är precis som ni har sagt.

Tänk er hur Z måste vara.

Kanoterna är oanvändbara nu.
Vi får använda flotten.

Vi far i gryningen.

James?

James!

Jag tror att jag har hittat honom.

Hej, gamle vän.

Jag verkar ha gått vilse.

Tack gode Gud att ni lever. Jag trodde
att ni hade blivit uppätna av vildarna.

Mitt ben har ett otäckt sår.

Det får vi ta hand om.
Kom, vi måste gå vidare.

-Jag tror att jag har en aning feber.
-Manley, hjälp mig att städa upp här.

Det här låg i min väska.

Det var en gåva från min fru och mina barn
som alla skulle dela på.

Jag vet, jag var bara så... Hungrig.

Jag är lite trött. Om det går bra,
så ska jag vila en stund till.

Ni har ingen rätt att vara trött.

Mina egna barn, i sin späda ålder,
är mer tillförlitliga än ni.

Jag hade hellre varit hemma hos dem.

Ändå är jag här med er-

-för att försöka uträtta stordåd.

-Kan jag få lite vatten, tack?
-Ni får vatten när vi når flotten.

Herr Manley,
hjälp mig att få honom på fötter.

Stanna där ni är, herr Murray.
Vi måste bibehålla balansen.

Murray! Sitt kvar!

Sitt kvar, för helvete!

Murray, sitt kvar!

Simma till stranden.
Vi går i land längre ner.

Simma till stranden! Släpp!
Simma till stranden!

Släpp! Ni välter flotten!
Vi förlorar utrustning!

För helvete!
Jag sa släpp, förbannade vekling!

-Herr Manley, hjälp mig komma i land!
-Jag tar honom!

Håll tyst!

Vi har förlorat
en tredjedel av provianten.

-Jag höll på att drunkna!
-Det fanns det ingen risk för!

Detta efter att ni stal vår mat!

Jag borde väl ha svultit ihjäl?
Det hade väl varit det hedervärda?

Är det vad ni vill? Vill ni att jag dör?

Var snälla och sakta ned.
Ge en döende man en chans.

Jag vill bara vara död.

Den där spolingens oförskämdhet-

-och hans vulgära jakt på berömmelse.

Som en Judas har han fört mig...

...in i denna djungel.

Vi ligger två veckor efter
enligt sextanten och stjärnkartorna.

Chefen.
Såret i hans ben blir alltmer infekterat.

Herr Murray har blodförgiftning nu.

Jag har märkt det.

Tror ni att han klarar sig?

Chanserna är små.

Han är inte ens värdig
att kyssa fållen på Din svepning-

-såsom jag inte är värdig Din.

Giv mig styrka att överleva.
Han är inte värdig.

Nej. Nej.

Ja, vad är det?

Det finns gruvläger
söder om oss invid floden.

Imorgon beger ni er till dem.

Ni får vår sista häst, den proviant
jag kan avvara och en indianguide.

Jag har en familj.

Jag kan inte låta er äventyra
hela manskapets väl.

Ni bryr er inte det minsta om mig-

-eller någon annan i expeditionen.

Ni bryr er inte ens om att komma hem.

Ni bryr er bara om er förlorade stad.

Jag ser efter om det finns en väg förbi!

Chefen! Chefen!

-Chefen!
-Jag såg den! Vi närmar oss!

Vi fortsätter!

Ni måste komma tillbaka.

Vi gav den uslingen vår sista häst
och såhär återgäldar han det!

Provianten är förstörd!
Murray har dränkt den i olja!

Vi måste vända tillbaka.

Vi kan inte vända tillbaka.

Vi är framme!

Vi har inga bevis att visa upp!

Vad fortsätter vi med? Det i ryggsäckarna
räcker i en vecka som mest!

Det är över, Percy!

Att skickas till Geografiska Sällskapet.

Herr James Murray
tvingades att lämna expeditionen-

-för att söka läkarhjälp.

Hans vistelseort är okänd-

-och han är troligtvis avliden.

Resten av gruppen bör anlända i England-

-så snart som möjligt.

ATTENTAT I SARAJEVO
ÄRKEHERTIGEN LÖNNMÖRDAD

Vi hamnar i krig med tysken.
Vi får bege oss hemåt, så vi får strida.

-Skicka det omedelbart.
-Ja, sir.

Jaga den! Kom igen, Brian!

Det är Joan, som du förstår.

Din dotter.

Vackra barn.

Hej, Joan.

-Jag hämtar pojkarna.
-Nej.

Låt dem leka färdigt.
Skicka in dem när de är klara.

Jag bör berätta vad som har hänt.

Du är verklig.

Tre, två, ett. Spring!

De har växt så mycket.

Du har uppfostrat dem väl.

KUNGLIGA GEOGRAFISÄLLSKAPET

Mina herrar, välkomna till vårt nya hem.

-Tack för att ni kom med så kort varsel.
-Sir John.

Varsågoda, den här vägen.

-Grattis till adelstiteln.
-Tack. Ni känner väl alla här?

Herr James Murray
anlände i London i morse.

Vi ansåg att det var avgörande
att vi samlades så snart som möjligt.

Gratulerar till er säkra hemkomst.

En fantastisk insats.

Herr Murray vidhåller
att ni övergav honom. Stämmer detta?

Nej, det gör det inte.
Han gavs pengar och mat.

En olycklig, men nödvändig handling
för att rädda liv.

Sir George, vi tillbringade all vår tid-

-med att leka i leran med vildarna.

Jag såg aldrig några bevis
på någon förlorad stad.

Ni var skälet till att vi inte
nådde vårt mål, herr Murray.

-Ni hällde paraffin på vår proviant.
-Jag förnekar anklagelsen, sir John.

Jag tolererar inga fler förolämpningar
från ynglingen.

Jag har skaffat advokat
och kommer att dra saken vidare.

Hans lakejer är svin och inte att lita på.

-Ni skulle ha piskats som den hund ni är.
-Lugn, mina herrar.

Nationen ligger i krig. Det är oklädsamt
att ägna oss åt personliga konflikter.

Jag bönfaller er
att sluta en överenskommelse.

Nåväl.

Jag är generös nog att erbjuda-

-att om ni ber mig om ursäkt här,
inför hela detta sällskap-

-så ska jag överväga att dra tillbaka
mina krav mot sällskapet och er själv.

Under vissa villkor, naturligtvis.

Nå, major? Ber ni om ursäkt?

För landets bästa
är jag villig att försonas.

Tack.

Men jag måste naturligtvis höra
herr Murrays villkor.

Dagen då jag gick med på
att ansluta mig till er expedition-

-och släppte in er stjärna i min sfär-

-bevittnade er fru er uppgång.

Mitt enda villkor
är att hon återigen är närvarande-

-och bevittnar ert erkännande-

-av den skada ni har åsamkat mig, sir.

Herr Murray, sist jag såg er-

-satte jag er på vår sista häst-

-och gav er mer än er del av maten.

Mannarna bönföll mig
att lämna er där ni låg.

Det kunde jag inte.

Som konsekvens räddade jag ert liv.

Räddade ni mitt liv? Räddade ni...
Jag kräver en ursäkt omedelbart.

Ni ska be mig om ursäkt.

-Jag ska be om ursäkt.
-Tack.

Till mina mannar.

Jag ber om ursäkt för att jag bedömde
herr Murray värdig ert sällskap.

Och att jag misstog en mans grad
för hans kurage.

Det misstaget begår jag inte igen.

Vad ert syfte är i detta bakhåll
vet jag inte-

-men jag ska inte skämma ut er mer.

Jag säger upp mig från denna institution
och fortsätter på egen hand.

Snälla majoren, det här är skandalöst.
Jag bönfaller er att tänka om.

Magnus!

Jag ska lära honom.

Vad är det?

Du har fått ett brev.

Alla officerer som inte är utposterade
ska skicka sina namn till krigskansliet.

Vi får hoppas på en kort konflikt.

-Prata med pojkarna.
-Var inte orolig, min älskade.

Jag har tränat hela livet för det här.

Hej, gubben.

Far.

Jack, Brian.

-Har någon varit ute med Harvey?
-Nej, inte än.

Jag gör det.

Far, du måste väl inte åka igen?
Och strida.

Stämmer rapporterna, så måste jag.

Far, du återvände ju just.
Det är inte rättvist.

-Jag är skyldig att tjänstgöra.
-Skyldig?

Vad har du för skyldigheter mot mor?
Och mot oss, din familj?

-Familjen du valde att överge i alla år.
-Jack.

Hur vågar du tala så till mig?

Hur jag vågar? Hur vågar du, far?
Du tänker knappt på oss.

Du tänker på indianer,
tyskar eller andra vägar till äran.

-Jack, nu räcker det.
-Nej! Du återvänder som ett misslyckande.

-Läs tidningen. Och du överger oss igen!
-Nu räcker det!

Percy.

-Jag hatar honom.
-Åh, Jack.

Allt din far har gjort sedan ni
kom till världen har varit för er skull.

För din skull hoppas jag
att du kommer ångra det du just sa.

Låt mig vara.

Snälla, låt mig vara.

FRONTEN, FLODEN SOMME I FRANKRIKE
TVÅ ÅR SENARE

Ser man på, chefen.

Vår gamle vän James Murray
är visst inte så mäktig.

Den uslingen åkte på en arktisk expedition
med kanadensare och gjorde myteri.

Han har inte hörts av sedan dess.
Ta en titt.

Hans "utmärkta färdigheter"
för honom säkert i säkerhet.

Någon bör varna eskimåerna
om att herr Murray är på krigsstigen.

Jaha, major.

Vi har stulit ett spirituellt medium
från ryssarna.

Kom, hon spår er.

Tänk, att vi lyckades smuggla in henne.
Välkommen till det okända.

Tiden är ute, nu är det majorens tur.

Spå majoren.

Vi ska strida snart, frun.
Allt andligt stöd vore till stor hjälp.

Är ni äventyraren?

Jag var.

Så även dessa ärbara karlar.
Vi förflyttades hit för att få hålla ihop.

Ge mig er hand.

Känn min hand. Lyssna på min röst.

Är det en skog?

Ni drömmer om att vara i en skog.

Jag vill finna en förlorad stad.

Kan ni se er själv där nu?

Försök att föreställa er det i fantasin.

Ja.

Jag ser det.

Ni kan inte bli kvitt denna vision.

Det ni söker är långt större-

-än ni någonsin kan föreställa er.

Ett vidsträckt land,
bestrött med folkslag.

Er själ kommer aldrig att tystna
förrän ni finner denna nya plats.

Det är ert öde.

Med det kommer ni att upplysa världen.

Vår värld har stuckit sig själv i brand.

Vi måste söka på andra platser
för att finna sätt att släcka branden.

DEN 26 SEPTEMBER 1916

-God morgon, mina herrar.
-God morgon, sir.

När jag var yngre-

-riskerade jag allt för kung
och fosterland, för status och rang.

Jag trodde
att det var allt en man var värd.

Men mina resor har lärt mig-

-att sådana ambitioner blott är fantomer.

Jag vet att vi i våra hjärtan-

-strider för våra nära och kära,
som sig bör.

Men de är inte här.

Så låt oss istället strida för varandra!

Lycka till.

Må gud vara med er alla.

-Och tyskjävlarna kan dra åt helvete!
-Väl talat, herr Costin.

Inta era positioner.

Slå ut deras prickskytt!

Framåt!

Kom igen! Fortsätt framåt!

Kom igen! Framryckning!

Gas! Gas!

Gas!

Manley! Gas! Manley! Gas!

Älskling, det är jag.

Vi är här. Barnen är här.

-Nina?
-Ja, min älskling.

Kom.

Det är Joan.

Låt honom känna på ditt ansikte. Kom.

-Ser du? Det är Brian.
-Var är Jack?

Jag är här, far.

-Jag trodde att jag hade dött.
-Nej.

Du utsattes för klorgas.

Dina ögon påverkades, men de tror
att du kommer att få synen tillbaka.

Resten av mannarna? Costin?

Herr Costin är oskadd.

Er brigad gjorde stora förluster,
men han var den ende som inte retirerade.

Tack vare ditt mod
befordras du till överstelöjtnant.

Överstelöjtnant? Efter allt han har gjort?

Jack.

Jag tror att jag drömde.

Om Amazonas.

Jag är rädd att ni aldrig kommer att
kunna återvända till er djungel.

Jag beklagar.

Vila nu.

Allt kommer att ordna sig.

Jag måste tillbaka.

Du får inte tänka på det just nu.

Barnen måste få lite frisk luft.

Kom nu.

Far?

Jack?

Jack.

Amerika fascineras av er. Våra läsare
undrar var ni blev av efter kriget.

Jag är tacksam för intresset.

Hälsa läsarna att mina sår har läkt
och att jag vänjer mig vid livet hemma.

Era utforskningar i Sydamerika har väckt
intresset för forskningsresor i USA.

-Många nya resor har planerats.
-Jaså, har de?

Ja, Hamilton Rice åker till
Brasilien snart, med radio och flygplan.

Han tar med sig
en stor och välbeväpnad trupp.

Vi får hoppas att doktor Rice med sina
vapen inte förstör det han vill upptäcka.

-Låt mig ställa er en fråga.
-Ja, sir?

-Hur hittade ni oss här?
-Er son, löjtnant. Han skrev till oss.

Har han inte berättat det?

-Bra skjutet, Jack.
-Tack, far.

Du börjar bli skicklig med geväret.

Övning ger ju färdighet.

Jag har något åt dig.

Jag fick det här av en Guarayo-hövding.

En stor man.

Det är ditt nu.

Tack.

Det måste ha varit en stor dag.

Du tror väl fortfarande på Z?

Att vi underskattade indianerna?

Därför borde vi åka tillbaka.

Du och jag, tillsammans.
Vi kan finna staden en gång för alla.

Jack.

Jag är en gammal jäkel nu.

Far, vi vet båda två
att du är mycket starkare än jag.

Nu ser du klart igen.
Ingenting hindrar oss.

Far, amerikanerna
kommer att fara dit med sina vapen.

Vi måste be för
att de inte förgör indianerna.

Vi måste hitta den före dem.

Jag vill inget hellre än att följa med
dig, far. Det är det du har önskat dig.

Du måste konsultera med högre makt.

Jag inser att det är farligt men som du
har sagt: Efter allt som hänt i Europa-

-finns det ingen säker väg genom livet.

Så många män i min ålder återvände inte
från kriget. Det kan hända igen.

Det kan det göra, mor. Det kan hända igen.

Jag borde bli rasande för att du...

Du använder mina egna ord emot mig.
Hur kan jag säga emot mig själv?

-Joan är så irriterande! Hon örfilade mig!
-Örfila honom inte. Iväg med dig.

-Hon slog mig i ansiktet.
-Vi talar här.

Hjälp din syster
att hämta ved från vedstapeln. Nu.

Utkämpa dina egna strider.

Snälla mor.

Det är ingen tvekan om att jag skulle
oroa mig för mina pojkar i djungeln.

Men vi har aldrig låtit rädsla
avgöra vår framtid.

Det är allt.

Tack, mor. Tack, tack, tack.

-Far...
-Vi är inte där än. Vi måste ha pengar.

-Självklart, det förstår jag.
-Låt mig tala med din mor.

-Och träning.
-Självklart. Jag börjar omedelbart.

Du och jag.
Herr Costin gör oss säkert gärna sällskap.

Tack, mor. Tack.

-Vad?
-Jag är överraskad att du sa ja så fort.

Vad hade jag för val?

Det ligger i hans natur,
det vore fel att förneka det.

Dessutom är du där och kan vägleda honom.

Här är de, chefen.
Mina sista anteckningsböcker.

Hoppas de kan vara till hjälp.

Kan jag inte övertala dig att följa med?

Vi kom så nära, Henry.

Tänk, vad det skulle innebära-

-att äntligen finna den tillsammans.

Chefen, jag har fru och barn nu.

Mina barn var yngre än ditt är nu
när vi gjorde vår första resa.

Jag medger att det var en uppoffring.

Men om du kunde se min pojke nu,
hans kraft och energi-

-så hade det brutit ned ditt motstånd
på ett ögonblick.

-Mer konjak, sir?
-Nej tack, Nigel.

Och ni, sir?

Missförstå mig inte, jag...

Jag tror att detta sökande efter Z...

...klarar jag inte längre av
vad det kostar.

-Har du börjat tveka på dess existens?
-Nej.

Bara på att Z kan ge dig
alla de svar du söker.

Jag önskar dig framgång, min käre vän.

Det här blir ingen bortklemad expedition.
Toppstyrda expeditioner kommer ingen vart.

De håller sig nära civilisationen
och älskar publicitet. Inte vi.

Vi ska vistas i fält i tre år,
ståendes på egna ben.

Vi överlever på vår kunskap.

Indianerna kommer ta våra utskick
för publicering så ofta som möjligt.

Vem finansierar er nya resa?

Pengarna tillhandahålls generöst av
ett konsortium av amerikanska tidningar-

-och herr John D Rockefeller junior.

Vet ni att det kungliga geografisällskapet
erbjuder sig att bidra med pengar?

Jag är glad att vår nation
inte halkar efter.

Jag vill presentera min kompanjon
på denna historiska expedition.

Min egen son, herr Jack Fawcett.

En disciplinerad och angelägen man.

Vi kunde ju inte
låta amerikanerna skämma ut oss.

Jag kan stolt säga att vi lyckades
möta dem på halva vägen.

Sir George, Gud välsigne hans själ,
höll er varmt om hjärtat.

Jag erkänner mitt misstag att jag inte
accepterade er tro för länge sedan.

-Det enda viktiga nu är framtiden.
-Ja.

Jag har burit den här de senaste 20 åren.

När vi når Z
skickar jag den till er som ett tecken.

-Om jag beslutar att inte återvända.
-Nonsens.

Ja, vi har ju något åt er.

Herr Barkley, kan ni vara så vänlig?

Sällskapets högsta utmärkelse.

Grundarnas guldmedalj.

Den har ni verkligen gjort er förtjänt av,
löjtnant. Verkligen.

Så sant.

Allt är arrangerat. Vi reser till Portugal
den sjunde. Vi ses igen i Brasilien.

Nu kan ingen överglänsa oss.

Koordinaterna finns i mitt skrivbord,
herr Costin har en kopia.

Ja, du har sagt det tusen gånger.
Iväg med er, så ni inte missar båten.

Du är en man nu. Du bär ansvaret
för din mor och din syster nu.

Ett ärbart kall.
Kanske än mer dygderikt än vårt.

Har jag rätt?

Adjö, far. Jag kommer att sakna dig,
som jag alltid har gjort.

Se efter din far. Ha roligt och var djärv.

-Adjö, Joan.
-Adjö, far.

Jag älskar dig.

Mot Z, alltså. Och en ny historia.

Adjö, kära pojkar.

40 miljoner, far. Det står att
40 miljoner människor följer vår resa.

Det är otroligt.

Det är underbart.

-Hur känns det?
-Jag har aldrig mått bättre.

Inte jag heller. Snart är vi på floden.

Har vi tur, så får vi se en opera.

Var det här de sjöng? Häpnadsväckande.

Det är synd
att du inte fick se det intakt.

Ja.

Djungeln återställer balansen.

Kära Cheeky, detta är
det sista brevet du får innan vi når Z.

Resten av vår trupp återvänder hem.

Jack sköter sig utmärkt.

Idag nådde vi en indianstam-

-som berättade om en grotta
som ingen utanför stammen känner till.

De berättar om en enorm sten där,
täckt av målningar av män och hästar.

Dess plats kan vara ingången till Z.

Hövdingen har varit väldigt generös-

-och han påminner mig återigen
om att vi är skapade av samma lera.

Vi förväntar oss att vara i kontakt med
den gamla civilisationen inom en månad.

Efter det vilar vårt öde
i gudarnas händer.

Hys ingen oro över att vi ska misslyckas.

Stanna, stanna, stanna.

Håll dig lugn.
Jag kan proceduren, fortsätt bara.

Vänner. Vänner.

Vänner. Vänner.

Vi går tillbaka samma väg som vi kom.

Långsamt. Ha inte bråttom.

In i buskarna! Fort!

Jack!

Nej, Jack! Fortsätt!

Var modig.

Ingenting kommer att hända oss
som inte är vårt öde.

Den kristne är inte en av oss.

Han är inte en av dem heller.

Vi måste visa honom vägen till skuggorna.

Vi kommer att dö.

Vi kommer att dö här idag.

Så mycket i livet är ett mysterium,
min son.

Vi vet så lite om denna värld.

Men du och jag har gjort en resa
som andra män inte ens kan föreställa sig.

Det har skänkt våra hjärtan förståelse.

Jag älskar dig, far.

Jag älskar dig, min son.

Ska vi skåla?

Lord Bernard,
jag vill faktiskt läsa något, om jag får.

Nu är jag illa ute.

Något jag skrev
om jag inte skulle överleva födseln.

"Min Percy, jag vet
att din första instinkt är att sörja."

"Jag vill hellre
att du tänker på vår son"-

-"och den kärlek du måste visa honom."

"Jag visste att det skulle bli en pojke."

"Lär honom alltid att drömma
och söka efter det okända."

"Sökandet efter skönhet
är sin egen belöning."

"Jag bönfaller dig att minnas
de ord som är så lätta att glömma."

"En man bör sträva bortom det han når."

"Vad är annars himlen till för?"

"Jag älskar dig för alltid."

En man sökte upp mig igår.

Han kom från Brasilien.

Han har mött Jack och Percy.

De lever med indianerna.

Han sa att de påstår sig ha nått Z.

Min kära, det har gått åratal.

Vi har sänt nästan hundra man
att söka efter er make och son.

Jag är rädd att vi måste acceptera
det oundvikliga.

Sir John, jag erkänner att detta
har slitit på mig något enormt.

Och jag lider med hjärta och själ.

Det har krävts all min viljestyrka-

-för att skjuta skräcken från mitt sinne,
men jag bönfaller er.

Förlora inte hoppet.

Jag kan inte tveka...

...efter så många år av uppoffringar.

Det har blivit till mitt eget livsverk.

Brasilianaren bad mig att ge er den här.

Han sa att Percy sagt
att ni skulle förstå.

Jag har tränat mig själv att vara neutral
inför bevis, men säkerligen...

Säkerligen måste det vara ett tecken.

Ja. Jag ska låta undersöka det.

Tack. Det är allt jag kan begära.

Många försök gjordes att rädda Percy
och Jack, men inga lyckades.

Nina Fawcett hoppades att de
skulle återvända, fram till sin död 1954.

Fawcetts tro på en förlorad civilisation
förlöjligades i nästan 100 år.

På 2000-talet fann man ett uråldrigt
vägnät, broar och jordbruk i Amazonas.

En av platserna var
Fawcetts tänkta plats för staden Z.

Översättning: Emil P.W.S Holmgren