All language subtitles for Replace.2017.NORDiC.720p.WEB-DL.H.264-RAPiDCOWS.sv

Jag vill aldrig bli gammal.

Jag vill inte dö.
Jag är för ung för att dö.

Jag klarar inte av att se min kropp åldras
och förlora kontrollen över den.

Se den förfalla inför mina ögon.

Jag kan inte sluta.

Jag behöver mer.

Äldre män är intressantare, eftersom de
har råd att slippa vänta på bussen.

Äldre män är helt enkelt bättre i sängen.

Och vilka är alla dessa äldre män?

Kom nu, unge man. Jag betalar för taxin.

Tack.

Trevligt område, precis vid motorvägen.

Ärligt talat,
vem döper sitt barn till "ljus"?

- Jag gillar namnet Kira.
- Du säger allt för att få med mig in.

Det stämmer inte. Jo, det gör det.

Erkänn att Kira Mabon låter häftigt.

Ja, men det uttalas inte så.
Så sofistikerat är det inte.

Okej, vi får se
vad vi kan göra åt ditt efternamn.

Vänta, låt mig tända
och skrämma bort råttorna.

Härligt. Härligt.

Efter tre år
borde värden ha lagat strömbrytaren.

Jag fixar det.

Du... Du kommer inte att... Inte illa.

- Inte illa alls.
- Det tog ett halvår att fixa säkringen.

Jaha.

- Vad gör vi nu?
- Du kan tända. Resten är enkelt.

Okej. Och nu?

- Till vänster ligger köket.
- Nybörjartur.

Här har vi din favorittavla,
trots revan i det nedre vänstra hörnet.

- Till höger ligger skithuset.
- Jösses. Snyggt.

Jonas? Jonas? Var är du?

Ni män har det så lätt.

Män blir häftigare och intressantare
när de åldras, kvinnor ser bara gamla ut.

Världen är så orättvis.

VAR ÄR DU?

Men det var ju vår femte träff.
Jag som trodde att han var unik.

Jag är på väg hem nu. Självklart
sov jag över hos honom, varför inte?

Jo, det var han faktiskt.

Va? Varför skulle jag
hitta på något sådant?

Du måste träffa honom, han är verkligen...
Hallå, Martha?

Hon lade på.

Hur kom jag tillbaka hit?

Trevligt område, precis vid motorvägen.

Du säger allt för att få med mig in.

Låt mig tända och skrämma bort råttorna.

Efter tre år
borde värden ha lagat strömbrytaren.

Din favorittavla,
trots revan i det nedre vänstra hörnet.

- Kira Mabon låter häftigt.
- Ja, men det uttalas inte så.

RINGER JONAS

Detta nummer är inte i bruk.

RINGER HEM

Du har kommit till Kira...

Du har kommit till Kira Mabon.
Lämna ett meddelande, så ringer jag upp.

Hallå?

Mamma?

Gå härifrån, bara.

Kira? Hallå, är det någon hemma?

Martha.

Martha.

Martha?

- Salut.
- Hej.

- Är allt okej?
- Ja, jag...

- Känner jag dig?
- Jag heter Sophia.

- Hej.
- Hej.

- Vill du ha te?
- Ja, tack.

- Har du bott här länge?
- Omkring ett halvår.

Det var ett helvete
att få upp mina saker för trapporna.

Hur går det?

Det städas visst inte i kylen.
Jag slänger det, okej?

- Slog jag i huvudet när jag föll?
- Nej.

Jag var där. Jag fångade dig.
Jag var fantastisk.

- Jag känner mig lite...
- Yr? Konstig? Trött? Törstig?

Kåt?

Värdelöst vetande: De flesta som vaknar
efter att ha svimmat är upphetsade.

Det är som pojkars morgonstånd.

- Verkligen?
- Ja, faktiskt. Oj!

Så trevligt att äntligen träffa dig.
Jag har alltid undrat vem grannen var.

- Grönt te, va?
- Ja. Hur visste du det?

Hur jag visste?

Ja, hur visste jag det?

Sanningen är...

...att jag är synsk.

På allvar?

- Kom igen, testa mig.
- Okej...

- Vad har jag för favoritfärg?
- Röd.

- Mitt favoritinstrument?
- Piano.

Hur visste du det?

Förlåt. Jag menar det.
Du skulle ha sett din min.

Det står där borta.

Jaha. Jag spelar professionellt.

- Kan man leva på det?
- Uppenbarligen.

- Och själv?
- Jag pluggar kinesiska.

- För att bli tolk, eller?
- Nej, tolkande är för stressigt.

Jag vill hellre bli
kulturattaché eller så.

Du vet, en stor villa i Peking
och en massa söta uppasserskor.

- Med martinis.
- I bästa fall, ja.

- Får jag fråga en sak?
- Kör på.

Känner du Jonas?

Jonas?

Ja...

Mannen som bor här.

- Men du bor ju här.
- Ursäkta mig.

Hur mår du? Ärligt talat,
du har bott här i evigheter.

Här.

Jag har aldrig sett honom förut.
Din pojkvän?

Eller före detta? Det ser inte nytaget ut.

- Har du aldrig sett honom?
- Inte de senaste månaderna.

Mig, då?

Du kanske slog i huvudet ändå,
utan att jag såg det.

Eller hände det innan jag kom? Vad hände?

Vad är det med din hand?

Oj, det ser förjävligt ut.

Du. Du. Kom.

Du måste slappna av, kanske ta ett bad.
Jag kommer förbi ikväll, okej?

Jag vill aldrig bli sån.

Övergiven, eller så gammal
att jag måste bo på ett ålderdomshem.

Gammal.

Hallå?

Nej.

Ta det inte fel, men du har minnesluckor
och tycker att tiden rusar fram.

Dina fingrar ser verkligen inte bra ut.

Du måste inte gå till en psykolog,
men en läkare vore en bra idé.

Jag hittade en lapp från en läkare,
men minns inte att jag har bokat tiden.

- Det är ett bra ställe att börja på.
- Allergiska reaktioner går väl över?

- I hur många dagar har det varit såhär?
- Jag vet inte.

- Tror du att det kommer att sprida sig?
- Jag vet inte! Det är läkarens jobb.

- Du har varit så snäll mot mig.
- Skål.

Jävlar! Min fot!

- Förlåt.
- Ingen fara, det är bara en glasbit.

Det var en olycka. Lite hud.

- Du, mår du bra?
- Ja.

- Kira?
- Ja.

Behöver du ett plåster eller nåt?

Tror du att du kan stanna här inatt?
Jag vill verkligen inte vara ensam.

- Kira?
- Jag är här inne.

Jag har sovit som en stock.

- God morgon, solstråle.
- God morgon.

- Är allt bra?
- Ja.

- Det där ser inte bra ut.
- Det är ingen fara, jag har smort in den.

Får jag duscha här?
De har fortfarande inte fixat mitt avlopp.

Javisst, gör det. Det finns handdukar där.

Glöm inte att ringa till läkaren.

Tack igen för att du sov över.

Ja, hej. Jag hade tid för tre dagar sedan,
men jag missade den tyvärr.

Kira Mabon.

Var jag?

Fröken Mabon, så bra att ni kom direkt.

Det här låter nog väldigt märkligt,
men har vi träffats förr?

Lider ni av minnesluckor?
Oroa er inte för det just nu.

Analysen av huden på er hand-

-tyder på atypisk nedbrytning av cellerna.

Ursäkta, men vad betyder det?

Ni förstår, alla celler i människokroppen
förnyas gång på gång.

Gamla celler förkastas.
Mjäll i hårbotten är ett bra exempel.

När kroppen åldras
bryts cellernas struktur ned.

Förmågan att bilda nya celler minskar.

- Och jag har det bara på handen?
- Dessutom är ni alltför ung.

Jaha.

Det yttre lagret av er hud åldras och dör-

- i extremt hög takt. Det undre lagret
av huden är fullkomligt frisk.

- Kan inte hud transplanteras?
- Jo, men vi måste veta varför den åldras.

Vid en transplantation
kan kroppen stöta bort den nya huden-

- eller, i ert fall, kan den nya huden
genomgå samma förfall.

Om vi inte förstår
förloppet bakom förfallet.

Antingen det, eller så kan det undre
lagret inte ta emot den nya vävnaden-

-för att...

Det där...

Den fäster så snabbt.

Det borde inte...
Ni borde nog inte göra så igen.

Vi inväntar provresultaten,
de kommer inom 48 timmar.

Då kan det ha tagit över armen eller mer.

- Torrheten sprids nog inte så snabbt.
- Smärtan, då?

- Vad gör jag åt den?
- Ni kan få något mot den.

Ni kan ta upp till tre om dagen, men den
är väldigt stark, så ingen alkohol.

En del av symptomen ni beskriver
kan vara en del av läkandet.

Det vet vi snart nog.

Har jag varit här förut?

Snälla fröken Mabon, jag måste
förbereda era prover till labbet.

Men oroa er inte, vi tar hand om det här.

Är det här åt er?
Ursäkta att jag säger det-

- men ni ser ut att vara den sista
som behöver cellföryngringspreparat.

- Ursäkta? Det är väl smärtstillande?
- Okej.

AKUTMOTTAGNING

Kira Mabon?

- Mabon.
- Jaha, Mabon.

Det är lite galet ikväll, som varje kväll.
Det struntar ni väl i?

- Kan ni titta på det här åt mig?
- Ja, kan ni sätta er där?

Helvete.

Igår när jag vaknade var det bara här,
det var en liten fläck.

Kan en hudtransplantation fixa det?

Det är en lång och svår operation,
om den alls fungerar. Jösses.

- Har ni varit hos en specialist?
- Jag talade med en doktor Crober.

Hon tog prover av min hud.
Jag har tid hos henne i övermorgon.

Då kan de avgöra
om en transplantation fungerar-

- och vilken sorts vävnad
er kropp skulle ta emot.

Gud förbjude att de gör transplantationen
och så faller allt av. Mycket obehagligt.

Men det blir bara större.

Jag är ingen specialist,
men det verkar lokalt.

Det är bara två dagar.
Ni kommer inte att se ut som en mumie då.

Vad i helvete?

Heliga Guds moder. Vad sjukt.

Jösses.

Hallå? Någon där?

Du där! Stanna! Jag sa...

Sambandscentralen, skicka någon till
personalhissen på radiologiavdelningen.

Stanna nu, för helvete! Stanna! Helvete!

Ni har kommit till doktor Crobers kontor.
Vänligen lämna namn och nummer.

Det är Kira Mabon, jag var där idag.
Jag behöver tala med doktor Crober.

- Vi stänger nu!
- Hallå?

- Det är doktor Crober, kan jag hjälpa er?
- Gumman, vad gör du?

- Jag har ont, doktor Crober.
- Ha lite respekt för dig själv.

Jag vet inte vad jag ska göra.
Det går inte över och torrheten sprids.

Håll er lugn och stressa inte upp er.
Det tar tid innan medicinen verkar.

- Ni förstår ju inte!
- Ta det lugnt och försök sova.

Vi ses imorgon bitti,
mer kan jag inte göra nu. Klarar ni det?

Kom igen, du får inte vara här nere.
Gå upp, så ringer jag efter en taxi.

Pröva inte mitt tålamod.

Vad i helvete?

Piller så tidigt på morgonen?

- På doktorns order.
- Vad härligt att se dig le.

Din hand är mycket bättre,
det är ju otroligt.

Vad gav läkaren dig?
Eller var hon voodoo-prästinna?

- Lite av både och, antar jag.
- Så, vad var det?

- Säg till om jag är för nyfiken.
- Nej, då.

Vad var det, då? Skabb?

- Hon vet inte.
- Vet hon inte? Typiskt.

Genomförde din voodoo-prästinna
sin ritual i badkaret?

Var levande hönor inblandade? Eller spyor?

Du...

Du.

Jag skojade bara, okej? Du.

Ikväll?

Ja.

Labbproverna, då?

- Är det ömt här?
- Nej, inte alls. Nå?

Ovisst. Jag har beställt nya prover.
Ni kan klä på er.

Fortsätt att ta medicinen
tills den tar slut.

Då kan jag skriva ett nytt recept som
bör hjälpa dig med ditt nuvarande problem.

- Bör?
- Tyvärr finns det inga garantier.

Ni bör komma på dagliga kontroller.

Det är viktigt
att vi fortsätter att observera.

- Jag kan be någon ringa innan varje besök.
- Ursäkta?

Sist ni var här talade vi om
att ni har upplevt minnesluckor.

Gjorde vi?

Ni bör vara försiktig.

Vi får hålla ögonen på det här.
Ni måste komma tillbaka imorgon.

Givetvis.

Om den torra fläcken är ny,
tror ni att den sprider sig igen?

Att lära sig alla tecken
i det kinesiska alfabetet är omöjligt.

- Det är typ 3000.
- Så kände jag när jag lärde mig noter.

Finns det verkligen 250000 olika toner
på pianot?

Jag sa ju att jag var supersmart.
Nu har du bevis.

- Mer?
- Alltid.

- Mer tomat, menar jag.
- Jaha, jag förstår.

Det skiter väl jag i?

- Är allt bra?
- Ja. Det är nästan klart.

Du sa aldrig hur doktorn fixade handen.

Det är ingen hemlighet, egentligen.
Hon gav mig medicin.

Medicin? Häftigt.

Kan jag boka en tid?

Hon skrev faktiskt ut något som hjälpte.
Det är helt borta.

Vad gör du om det kommer tillbaka?

- Kan vi prata om något annat?
- Jag är bara orolig.

Det är bara det att det är det enda
du har pratat om hela kvällen.

Om det eller jag äcklar dig,
vad gör du då här?

- Va?
- Har du något att säga, så säg det.

Att du går som katten kring het gröt
är ganska outhärdligt.

Förlåt... Jag förstörde en fin kväll.
- Sophia

Ta din flickvän och stick.

Inte igen, snälla.

Har du gått vilse, gumman?

Upptaget.

Kira! Är det du?

- Vad gör du ute så sent?
- Förföljer du mig?

- Var inte fånig. Jag tänkte ge dig skjuts.
- Tack, men jag klarar mig.

Du, förlåt för igår kväll.
Jag menade inte att snoka.

Snälla!

Vad fan händer? Har det varit slagsmål?

Jag vill bara vara ensam just nu, okej?

Okej.

Är det säkert att du inte vill ha skjuts?
Ring mig, okej?

Kärlek är att åldras tillsammans.

Du skulle ha sett vad som hände när pappa
lämnade mamma för en yngre kvinna.

Det förgjorde oss.
Mamma blev så förkrossad.

En dag sa hon
att hon hade slösat bort sin ungdom.

Hon bröt kontakten
och bestämde sig för att leva sitt liv.

Hej. Såg du snutarna där nere?

Ja, jag sprang på dem på vägen in.

Jag har saknat dig.

- Har du lust att göra en kopp te åt mig?
- Visst.

Så mycket bra vinyl. Grymt.

Förlåt.

- Vad är det? Felciterad Camus?
- Jag antar det.

Men det är rätt fånigt.

Jag gillar när det är fånigt.

Vet du, tvål ska fungera.

Va?

- Kan du titta på det åt mig?
- Ja, självklart.

Du har en ny torr fläck,
som den du hade på handen.

- Jag är ledsen.
- Det är ingen fara.

- Mer?
- Den är stor. Du får gå till läkaren igen.

Jag ber om ursäkt för häromdagen.

Det var jättedumt.

Samma här.

- För snabbt.
- Okej, förlåt.

Du har rätt, Sophia. Jag måste
gå till läkaren omedelbart. Till Crober.

- Vill du att jag följer med?
- Det var snällt, men jag går helst själv.

- Ses vi ikväll?
- Jag hoppas det.

- Bli inte förtvivlad.
- Ni slipper se er kropp förfalla.

Jag ville vänta på provsvaren
innan jag berättade.

Kom ihåg att en transplantation
bara är en av flera möjligheter.

- Har vi talat om transplantation?
- Ja, det tror jag.

Sist ni var här. Allt står i er journal.

Vi fortsätter att behandla problemet
på cellnivå.

Inte bara genom att skära bort det.
Jag tror att vi har hittat ett botemedel.

Vi tillför celler
som har omprogrammerats in vitro-

- stamceller som kommer att föryngra
de påverkade cellstrukturerna i er kropp.

Det kommer att minska det epidermiska
förfallet och till slut motverka det.

Otroligt, när kan vi börja?

Jag vill utreda i några dagar till
innan vi påbörjar behandlingen.

Mina dagar är slut, jag behöver hjälp nu.

Kira?

Är allt okej?

Kira?

- Hej. Är allt okej?
- Ja.

Har du större planer,
eller var det bara dåligt vin?

Hos dig. Jag måste berätta något.

Jag minns ingenting
som hände för över en vecka sedan.

Ingenting alls?

Bara vaga intryck. Spöken.

Jag hittade de här.
Crober vet mycket mer än hon berättar.

Hur fick du tag på dem?

- Jag tog dem på kontoret.
- Tog du dem?

Jag bröt mig in och tog dem. Jag förstår
vad du tänker, men jag måste få svar.

Ärligt talat
så tycker jag att det är grymt.

Kan du spela upp det här för mig?
Jag vet inte hur man använder det.

Jag kan bara inte fortsätta såhär.

Jag vet.

Maximalt med utbildning,
erfarenhet och klokhet.

Samhället går miste om det.

Potentialen i artificiellt förlängt liv
är långt mer...

Menyn, kanske?

Prova med testpersoner.

- De är så många.
- Vänta.

Jag såg just mitt namn.

- Vill du verkligen göra det här?
- Jag måste veta.

Varför måste jag göra det här nu?
Jag vill bara komma igång.

Jag har fått höra att inspelningen är
bevis på att jag inte tvingats till detta.

Jag har inga handbojor på mig, som ni ser.
Ingen här har hotat mig-

-eller hotar mig. Jag är här frivilligt.

Jag deltar i en experimentell behandling-

-idag, i eftermiddag. Frivilligt.

Förhoppningsvis ska den förvandla
mitt vrak till kropp-

-som en gång var...

...en annan kropp-

- till den kropp jag känner.
Kroppen jag minns.

- Vi borde stänga av nu.
- Nej!

Läkaren säger
att smärtan jag ibland känner under huden-

- kommer från senor och muskler.
De behöver tid på sig att föryngras.

- Kira, var snäll och se in i kameran.
- Ja, självklart. Förlåt.

Det är inte jag.
Det är något slags mardröm.

- Kan vi börja om? Förlåt.
- Varsågod.

Jag heter Kira Mabon.

Det var min födelsedag igår.
Min 64:e födelsedag.

Kira, jag struntar i allt det där.

- Jag älskar dig verkligen.
- Jag glömmer saker, är det normalt?

- Blunda.
- Det är en bieffekt av behandlingen.

Jag kan inte förutse...

- Kommer jag att kunna spela piano?
- Det vet vi inte än.

Hur kan du vilja ha mig?
Jag är bara en gammal kvinna.

Blir du inte äcklad?

- Jonas, då?
- Ni skilde er för nästan 20 år sedan.

- Min dotter, då?
- Vi kan kontakta dem åt er om ni vill.

Men i det här skedet...

Min... Min dotter?

Hade jag en dotter?

Jag minns henne inte ens.

Tänk inte på det, inte nu.

Jag kanske kan kontakta henne.

- Det är nog ingen bra idé.
- Varför inte?

För att hon inte ens
skulle känna igen dig.

Herregud, jag...
Jag klarar inte av det här.

Det kommer att börja om
med smärtan och de torra fläckarna.

- Jag klarar inte av det längre.
- Det ordnar sig.

- Crober listar ut något.
- Du förstår inte.

Vi hanterar det tillsammans.

Vi kan väl åka någonstans
där de inte hittar oss.

Crober. Alla. Vi packar och åker.

Du är inte den enda
som har gått igenom det här.

De andra testpersonerna, då?

- Jag vill inte gå in där.
- Vad är du rädd för? Spöken?

Ja.

Spöken.

De kanske bara är minnen
från ditt tidigare liv.

Du. Du måste tackla allt det där.
Jag hjälper dig igenom det.

På alla sätt jag kan, det vet du.

- Jag måste berätta något.
- Nej, det måste du inte.

Packa och vänta där nere.
Jag kommer om fem minuter, jag lovar.

Hallå? Älskling, jag pratar i telefon.
Älskling, jag pratar i telefon.

- Hallå, är det någon där?
- Förlåt.

Du har en egen dotter nu, ett eget liv.
Låt mig ha mitt.

Förlåt.

Det är dags att gå vidare.

- Är allt okej?
- Nu sticker vi härifrån.

Tror du att de andra går igenom samma sak?
Har de också glömt allt?

Det finns bara ett sätt
att ta reda på det.

Ingen igen. Ingen.

Vem står på tur?

Margaret Jondra.
Hon kanske lever fortfarande.

- Vad sa hon?
- Att de inte setts på ett tag.

Hon hade något slags hudallergi.

Hon hade en månads post på verandan
och de här.

Gud, så hemskt.

Retinol, anti-rynkkrämer,
exfolieringskrämer.

- Skönhetsprodukter.
- De kanske fick henne också.

Jag måste göra en sak.

Öppnar du, älskling?

- Ska du komma på kalaset?
- Kalaset?

Jag fyller år.

Jaså?

- Och hur gammal är du?
- Jag är sex.

Du ser äldre ut än sex.

- Hur gammal är du?
- Gumman, är allt okej?

Vem var det som kom?

Vänta!

Vi sticker!

Det kommer aldrig att gå över.

Det måste finnas en lösning.
Du måste gå tillbaka till Crober.

Jag vill inte dö som någons försökskanin.

Du kan inte fortsätta såhär.

Lova mig. Lova mig att försöka.

Crober kan hjälpa dig.
Just nu är hon din enda chans.

Jag kan inte.

Du måste hata hur jag ser ut.

Jag ville aldrig ljuga för dig.

Mitt huvudämne är biokemi, inte kinesiska.

Crober bad mig att hålla ögonen på dig.

- Visste du hela tiden?
- Du var vår största framgång.

Vår bästa patient. Crober gav mig jävligt
mycket pengar för att se efter dig.

Det hade hon inte behövt.

Jag lade något i vattnet.

Du hade aldrig kommit tillbaka frivilligt.

Förlåt mig.

Ursäkta, men sådant måste göras snabbt.

Ni har visst mött fröken Jondra.

Synd, hon var så lovande.
Tyvärr klarar hon sig inte länge till.

Men nu är ni här. Jag borde aldrig
ha låtit testpersonerna lämna labbet.

Att låta er bo hemma, till och med
under övervakning, var ett stort misstag.

Till slut hade polisen
spårat er tillbaka till mig.

Det är alltför tidigt
att offentliggöra våra behandlingar.

Varför?

Fröken Mabon, ni bönföll mig.

I åratal gick ni till varenda medicinska
konferens och forskningsinstitut ni kunde.

Ni sökte efter något eller någon
som kunde göra er ung igen.

Varför minns jag ingenting?

En bieffekt av föryngringsprocessen.

I ert fall var den nog inte oturlig.
Ni var inte särskilt lycklig.

Jonas, då?

Och min lilla flicka.
Jag minns inte ens hennes namn.

Cellföryngringen skulle bara återskapa-

- de områden
som påverkades mest av åldrandet.

Hos er nollställdes ert minnescentrum.

Förutom det var experimentet lyckat.

Och de andra?

Varför tar er kropp emot
främmande hud så perfekt?

Det får vi snart veta.

Nu är hon ju inte så sexig.

Var inte rädd.

Sophia.

Inte bra alls. Inte för er.

Och verkligen inte för mig.

Trots att det faktum att er kropp
tar emot främmande hud så lätt-

-öppnar nya möjligheter-

- avslöjar ert nuvarande tillstånd
att projektet inte är nära sina mål.

Vi ska testa några nya teorier på er.

De är helt smärtfria, så oroa er inte.

Var resonabel.

Ni måste inse, åtminstone på något plan,
att ni har handlat oansvarigt.

Ni äventyrade hänsynslöst
årtionden av arbete.

Den första gången var förståelig.

Men efter det-

-vet jag inte hur ni kan rättfärdiga det.

Och allt för fåfängans skull.

Er cellstruktur verkar överväldigas-

-av återväxtens enorma påfrestningar.

De goda nyheterna är att vi kanske har
funnit ett sätt att hålla er mer stabil.

Förhoppningsvis kan vi upprepa
er kropps vilja att ta emot ny hud.

Orsaken till det oturliga förfallet
hos er egen hud har liknande bakgrund.

(Jag älskar dig.)

Ni bör få tillbaka rösten senare ikväll.

Ställ inte till en scen.

Ni har bara varit här i några dagar.

Den nya huden slår rot väldigt snabbt.

Kom igen, vi måste sticka.

Du måste skynda dig.

Jag försöker. Jag försöker.

Dra bara ut handen. Du klarar det.

Ignorera smärtan.

Herregud. Vad i helvete har ni gjort
med henne? Ni lovade att ta hand om henne.

- Det där har hon gjort mot sig själv.
- Hämta en sköterska, då.

Gör något, för guds skull.

Kira. Kira, jag ska ta dig härifrån.

- Verkligen?
- Ja, verkligen.

- Nej, inte verkligen.
- Ni har tappat kontrollen. Det ni gör...

Människan har kämpat mot åldrandet
i tusentals år.

Vem bryr sig om några testpersoner-

- när man får leva tills man blir 150,
300 eller 600 år gammal?

- Det här är vansinne.
- Det var frivilligt. Hon visste om risken.

- Hon minns det inte ens.
- Något minns hon. Hon ropade ditt namn.

Ni är galen. Ni behöver hjälp.

Spårar de morden till kliniken, till oss,
så är du lika medskyldig.

- Hon var i din vård.
- Den risken får jag ta.

Jag var delaktig, men inte nu längre.

Kira, hon lovade att hjälpa till,
att botemedlet fanns här.

Jag var så jävla dum
som trodde på dem. Förlåt mig.

Du pratar i onödan.
Hon glömmer dig igen, som alltid.

Jag tar henne härifrån, Crober.
Någon där ute måste kunna hjälpa henne.

Jag går till media om jag måste!

Nej!

Gick det bra?

- Vad gav hon dig?
- Sux, troligtvis.

- Sux?
- Suxameton. Nu sticker vi.

Ironin vore obetalbar.

Är du galen?

Kira.

Jag vet.

Du kommer att förlora dig själv.

- Du kan inte fortsätta såhär.
- Jo.

Lova att det är över.

Vi provar nödutgången. Snälla Kira!

Vi behöver något mot suxametonet.

GenRes-laboratoriet är nu förseglat.

All personal ombeds
att ta sig till sin uppsamlingsplats.

Varning, nivå två.

Observera att dödligt våld
kan användas mot möjliga inkräktare.

- Hallå? Polisen är på väg.
- Vad fan är stället förseglat för?

- Jag vet inte vad som har hänt. Lugn.
- Dörrarna är låsta, vi kommer inte ut.

- Var försiktig.
- Lugn, jag håller ögonen öppna.

- Vänta, det är de. Jag måste ringa vakten.
- Julie, är du kvar?

Kira.

Nej, Kira.

- Vad gav hon dig, nu igen?
- Suxameton.

Det dödar mig nog inte, men jag fryser.

Intrång på nivå två, kan du kolla det?

Ta det lugnt. Doktor Crober är mördad.

Patienten Kira Mabon och före detta
anställda Sophia Delacrombe måste gripas.

- Underrätta oss om du ser subban.
- Uppfattat.

Vi hämtar dina saker. Allt ordnar sig.

- Jag behöver motgift.
- Mot vad?

- Suxameton.
- Det finns inget motgift. Jag är ledsen.

Jag tror dig inte.

Det är ett muskelavslappnande medel.
Jag känner inte till något motgift.

Men det är inte dödligt.

Kira.

- Vi tar oss ut i uniformerna.
- Det fungerar aldrig.

- Du bröt ditt löfte.
- Förlåt.

Så, vad gör vi nu?

Jag vill leva med dig.

Det är allt.

Sophia?

Jag älskar dig för mycket.

Översättning: Emil P.W.S Holmgren