Original subtitles

Så litet är det inte.

-Jag tror vi kan få det trivsamt här. -Kanske inte det hem du drömde om...

Men jag är ju inte mannen du drömmer om numera, så det passar kanske.

-Det finns ingen jungfrukammare. -Nej.

Men det gör inget. Jag ska säga upp Karin nu, innan flytten.

Sluta på Svenska Hem?

Du känner till Axels och min ekonomi. Utan jungfru kan jag inte vara borta.

Men jag klagar inte. Om jag måste välja, skulle jag ändå välja barnen.

Det vet jag. Jag önskar bara att du inte behövt välja.

Nu har vi över 1 200 namn.

Varför lämnar vi inte bara in dem till rösträttsbyrån?

-Vi har klarat oss hittills. -Vad händer om det blir inbrott igen?

-Alla namn samlas in centralt ändå. -Och DÅ ska det synas...

...hur många som kom från kvinnornas konsumtionsförening Svenska Hem!

Då har vi åstadkommit något. Inte bara prat.

Jag säger bara vad jag såg med egna ögon - en bunt med påskrivna upprop.

Inget hittades, trots att två man sökte igenom lokalen.

-Tredje skrivbordslådan till höger. -Du kanske såg fel.

Jag såg inte fel. Jag kan försäkra dig om att jag inte såg fel.

Jag säger inte emot dig, det vet du. Men fel, det såg jag inte.

En hög med papper, med namnunderskrifter på.

Och en tryckt text: "Masspetition för kvinnans politiska rösträtt."

-Jag kan fråga fröken Friman. -Nej! Du ska inte fråga någonting.

Du ska bara leta, utan att någon upptäcker dig.

-Men... -Inga men. Inte fråga, bara gör!

-Vänta där inne. -Ja, jag ska försvinna.

Nu!

-Har man sett på maken! -Ja, maken är nog inget bekymmer här.

-Åh, vilken vacker brud! -Jo, men vad är det här för schabrak?

Jag bar den för 42 år sedan, framför altaret med den käre viceamiralen.

-Den passar runt livet. -Märkligt. Jag var inte i grossess.

Vi får hitta något modernt mönster att sy om den efter.

-Det är klart. -Då ska det väl gå.

-Får jag komma in nu? -Vänta lite.

Gå och byt om!

Vad gör Stina?!

Det var inte jag! Faster och farbror ville ha de där..."petitationerna".

-Faster och farbror? -Ja.

-Ja? -Förlåt.

-Fröken Friman? -Hur lågt tänker ni sänka er?

-Har ni någon undre gräns? -Jag vet inte riktigt...

Spioner är en sak, särskilt om de är så enfaldiga som er frus brorsdotter.

Men om ni tänker göra inbrott igen i våra lokaler...

-Inbrott? Jag vet inte... -Hovmästaren, hallå!

Vad är ni så rädda för?

-Frun får följa med mig här. -Fröken!

Jag ska gå, oroa er inte.

Ja, jag ber om ursäkt. Det var ju...oturligt.

Oturligt? Illa skött, menar du.

Skulle jag överge frun och barnen när ni behöver mig? Jag gör det inte.

Ni är familjen min, och jag stannar.

Någon lön behöver jag inte så länge. Och ingen kammare.

Karin, jag kan inte begära att du...

Frun kan inte säga nej, för det går jag inte med på.

Jag sköter barnen, så frun hinner med det frun ska. På Svenska Hem.

-Jaha, det var ju rart av henne. -Eller hur?

-Och praktiskt för dig. -Vad menar du?

Du kan fortsätta göra vad du vill om dagarna. Träffa bekanta, vad vet jag?

Jag har inte träffat Ernst Recke.

Hur många gånger måste jag säga det till dig?

-Har du spårvagnspengar? -Ja.

-Lycka till i dag. -Mm.

Ehrenfeldtska samskolan, minsann.

-En modern och progressiv skola. -Mm, det är den säkert - också.

-Har du saknat mig? -Jag har nästan gått sönder.

Kom.

-Har du fått två fostermammor nu? -Nej.

-Såg så ut. -Du kan hålla käften!

Lappa till mig, då. Eller vågar du inte?

Hittar de ingen som vill bli din pappa?

-Smocka till honom! -Lappa till honom, då.

Klipp till honom!

Fröken! Gunnar slåss! Gunnar slåss!

Gunnar! Gunnar!

Nu är det nog! Förstår du det?

Med tanke på alla anmärkningar har vi inget val. Vi måste relegera honom.

Jag är säker på att fröken Friman förstår.

Det är ni? Det är mer än vad jag är.

Dessutom är det vår plikt att skriva till barnavårdsnämnden.

Barnavårdsnämnden?

Om gossen är vanartig, omprövas lämpligheten i fosterhemsplaceringen.

Det förstår ni säkert själv.

Gunnar!

-Var är Gunnar? -Han är inte hemma.

Och om han hade kommit hem? Är det här vad han skulle se?

Han är ett barn! Och ni borde skämmas, båda två!

Usch! Vad du och din vän har för er lägger jag mig inte i-

-men det är olagligt, Kinna.

Jag skulle uppskatta om ni skötte det någon annanstans.

Och där kom det, äntligen. Dagmar Frimans sanna jag.

-Ursäkta? -Du bara pratar.

Dina ord om att förändra samhället, om allas lika värde, vad betyder de-

-när det väl gäller, när någon inte passar in i din ram?

Ditt sociala samvete är som en fernissa.

Vacker på ytan, men skrapa inte.

Under är du den du föddes till - en snobb.

Jag hämtar mina saker senare.

Får vi se på dig. Ja, inte illa.

Inte illa? Kom!

Inte illa.

Tack. Båda två.

-Jag tror att det har satt i gång. -Andas. Vi skickar efter barnmorskan.

-Det är för tidigt. -Sånt händer.

Det är väl en pojke som är på väg. Otålig som alla karlar.

TORA HAR FÖDSLOVÄRKAR

Ja, det är bra.

Jag är glad att jag fann dig.

Ta någon annan.

Va?

Ta någon annan, någon som duger, som kan bli vad som helst.

-Du duger. -Inte för dig, och inte för dem!

Om du pratat med rektorn, så vet du. Jag duger inte alls. Ta någon annan.

Den enda som inte duger är jag.

Jag har varit en snobb, en blind idiot.

Du kan gå i skola var som helst.

Du kan bli vad som helst - vad du vill, menar jag.

Och du duger, alltid.

Jag är glad att jag fann DIG.

Ingen annan.

BARNSKRIK

Tora?

Tora?!

Å, herregud! Vi måste få hit en läkare. Fort!

Tora? Tora?

Se här vad du har fått. Se här.

Ska jag hämta?

Titta här, din lilla flicka. Din lilla flicka.

Ni behöver få hit en amma.

Jag ska skicka en som jag vet är pålitlig.

Förlåt, jag tänkte bara lämna en blomma.

KYRKKLOCKAN KLÄMTAR

Jag ville inte tränga mig på under själva ceremonin.

Hur mår du?

Det blir säkert bra.

Det är bara just nu, känslan av död. Tora...

Det är som om jag inte finns längre för Axel. Han är bara tyst.

Även om jag kanske förtjänar det, så...

Varför lämnar du honom inte?

Jag menar det.

Lämna honom.

Gift dig med mig. Jag har nytt förordnande, jag kan ge dig trygghet.

Jag älskar dig.

Det är skandal!

Varför ska vi ha en riksdagsdebatt om kvinnans rösträtt, fru Johannesson?

Fråga inte mig, herr Wikland. Jag vet inte.

Precis. En kvinna vet inte.

-Men du måste veta precis vad du gör. -Jag vet.

-Inga fler...oturligheter. -Nej, nej.

Som ny i kammaren har du allt att vinna - eller förlora.

Pressen kommer att skriva.

Pressen kommer att skriva. Men vad då?

Den vanliga dyngan, skulle jag tro.

Ponera att du blir intervjuad i tidningen.

Vad händer om de ställer frågor om ditt arbete utanför riksdagen?

Om det kommer fram att fruntimrens affärer går bättre än dina...

Jag vet. Nej, det får fanimej vara nog nu.

-Vad? -Fruntimren.

Eller som Wikland säger: vinna eller försvinna.

Jo...

Debatten är om två veckor. Det räcker för att göra slut på Hemska Sven.

Hur då?

Låt mig säga så här, min sockertopp: Din gubbe har ett ess i rockärmen.

Det har han.

-Förfalska ett livsmedelsprotokoll? -Nej, sammanställa ett protokoll.

-Och syftet är...? -Hedervärt.

Det är en oseriös handlare. Ni gör staden en tjänst.

Jag vet inte vad ni tror att vi har för överenskommelse.

Ni kanske har glömt det där om tjänster och gentjänster.

I så fall finns det andra som gärna skulle ta över ert förordnade-

-mer hängivna kallet som stadsläkare.

Jag behöver ett papper från en rutin- kontroll, som visar på förseelser.

Skämda varor, osanitära lokaler, något sånt. Det vet ni bättre än jag.

-Om ni ger mig namnet på handlaren. -Skriv bara protokollet in blanco.

-Ni kan inte stänga! -Jag har mina order.

-Från vem? -Hälsovårdsmyndigheten.

Jag kräver att få veta vad detta felaktiga beslut grundar sig på!

Då får frun tala med hälsovårdsmyndigheten.

Fröken! Och det ska jag!

Det är Frithiof Johannesson. Det är han som ligger bakom det här.

Vi skulle ha hållit oss till mat, som jag sa. Och inget annat.

Vi måste kunna bestrida det här. Vad har hälsovårdsmyndigheten för bevis?

-Varsågod. -Tack.

Det här är ju lögn. Var har ni fått det här ifrån?

Ja, det är enligt stadsläkarens protokoll.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Nehej, då väntar jag här tills du vet det.

När jag blev erbjuden fast förordnande som stadsläkare-

-var det mot löfte om gentjänster.

-Till vem? -En riksdagsman i andra kammaren.

-Frithiof Johannesson? -Hur visste du det?

Han är gammal "bekant" till Svenska Hem.

Protokollet skrevs in blanco. Om jag anat att det gällde Svenska Hem...

Skulle det försvara ditt agerande?!

Någon hade ju drabbats för att du satte ditt egenintresse främst.

Jag gjorde det för din skull.

Vad hade jag att erbjuda dig med lönen från läkarpraktiken?

Plötsligt fick jag en chans att försörja dig lika gott som Axel.

Försörja mig? Jag arbetar. Jag är en självständig kvinna.

Jag vet, men... Du vill ju samtidigt bli omhändertagen. Och ha trygghet.

Jag menar inte att det är fel.

Men det är det ju.

-Det är fel. Jag måste... -Lottie?

Varför sa du inget?

Om du berättat hur dåligt det gick, hade jag kunnat dela dina bördor.

Berättat att vi förlorade klienter på grund av samröret med Svenska Hem?

Då hade du bara trott att jag ville hålla dig fastkedjad vid spisen.

Jag försökte prata med dig, men du ville inte lyssna.

-Förlåt. -Än sen? Du älskar en annan.

Jag älskar ingen annan. Jag har aldrig älskat någon annan.

Jag behövde bara...något.

Ja, men jag räcker inte till, hur jag än försöker. Det är aldrig nog.

Jo! Jag förstod bara inte att vi måste dela på ansvaret.

Jag är så trött på att försöka. Vad finns det kvar att lappa ihop?

Jag...

Jag tänkte skaffa något mindre, till mig, när flytten går.

-Vad menar du? -Jag har funderat på det ett tag nu.

-Jag borde väl ha sagt något om det. -Nej, Axel...

Jag tror att det är bäst om vi går skilda vägar.

Då har vi båda vår frihet. Så kan du göra vad du vill med din.

Hon åt bra. Jag kommer tillbaka i morgon igen.

Jon?

-Är de inte där? -Nej. Inte här heller. Ingenstans.

-Jag förstår det inte. -Vad förstår du inte?

-Listorna låg där i går eftermiddag. -Alltså bröt de sig in här i natt.

-Vi skulle lämnat in dem, som jag sa. -Jag vet.

Masspetitionen ska överlämnas om mindre än en vecka!

-Jag vet! -Minus 1 200 namn från Svenska Hem!

Ja, vad vill du att jag ska säga? Jag hade fel. Igen.

Tror du inte att jag vet? Allt jag gör blir fel!

BABYN GRÅTER

Så. Så.

Oj, oj, oj.

BABYN TYSTNAR

Men, rena magin!

Hon ska rapa, hon sväljer luft. Så.

Du förstår, du bara daskar lite lätt i rumpan. Så här.

-Jag kan inte. -Då får du lära dig.

-Varför? -För att hon är din dotter.

Tora är död, men flickan är kvar.

Hon behöver en förälder som tänker på henne, och inte på sig själv.

Hon behöver dig.

Hon borde få ett namn.

Tora.

Ja, lilla Tora!

ÅSKMULLER

Är det över nu? Ska vi bara ge upp?

Du är en snobb.

Men du rår väl inte för det, antar jag.

Du är den bästa vän jag någonsin haft.

Och jag överdrev om fernissan.

Ja, kanske. Men jag är en snobb.

Gunnar har blivit retad i skolan som jag satte honom i-

-för att han skulle få så fantastiska framtidsutsikter.

-Retad för vad? -Allt möjligt.

Han är folkskoleunge, och fosterbarn - till en kvinnosakskvinna dessutom.

Så han gav igen, och då blev han relegerad och så...

-De kan väl inte neka dig vårdnaden? -Jo, det kan de.

-Om han klassas som vanartig. -Men vart skulle han ta vägen?

Barnavårdsnämnden bestämmer. Det blir ett annat fosterhem, eller barnhem.

Vad vet jag?

Det är lätt att slåss när man bara har sig själv att skydda.

Men när någon annan får ta smällarna...

Så, ja, det är över. För min del i alla fall.

-Gunnar har varit här? -Ja, på eget bevåg.

Han berättade om sitt uppförande i skolan och tog på sig skulden.

Ni ska inte ha brustit i ert ansvar, men om det är sant vet jag inte.

Nämnden har inget skäl att lyssna till ett barns åsikt, eller vilja.

Men han var artig och välartikulerad, så helt vanskött är han knappast.

Nämnden beslutar att låta pojken stå kvar i fostervård hos fröken Friman.

Tack.

Någon lösning har jag inte än.

Men jag vet att man måste fortsätta, även i uppförsbacke-

-och även om det kräver mer mod än man tror att man har.

KNACKNING

-Fru Ridström. -God dag.

God dag. Är det något jag kan göra?

Vi har förlorat alla underskrifter.

Det är fyra dagar kvar till den där debatten, om jag förstått saken rätt.

Några underskrifter ska vi väl hinna få tillbaka.

Stå inte där som fågelholkar.

En person kan väl ändra sig.

Här är medlemsförteckningen, med telefonnummer.

-Stockholm 8385. -God dag. Kinna Bohman, Svenska Hem.

Stockholm 3340.

-Fru Westerman. -Fröken Dagmar Friman, Svenska Hem.

-Välkommen. -Tack.

Det finns en plats där.

Välkomna till Svenska Hem.

Men vad fan? Det skulle ju vara stängt!

-Alla namn får vi inte ihop igen. -Inte alla, kanske.

Men en hel del, vad det verkar.

-Hörde du? -Det är inte möjligt!

Jo, tydligen. De får ihop under- skrifterna igen. De ger sig inte!

-Inte jag heller, om de nu tror det. -Nej, men det finns knappast tid...

Jo, det gör det. Och underskrifterna måste ju lämna butiken, eller hur?

Frithiof Johannesson måste ha haft med stängningen att göra.

-Det är något som du inte berättar. -Vad då?

Jag vet inte. Men du vet, tror jag.

Ernst Recke har förfalskat ett protokoll.

Ernst Recke?

Med påhittade förseelser, på uppdrag av Johannesson.

I utbyte mot ett fast förordnade som stadsläkare.

Hur kommer det sig att du vet det?

Jag har träffat honom några gånger. Det har varit oskyldigt, men...

Jaha, vad säger Axel? Vet han om det?

Det finns inget att veta. Det var en idiotisk flört.

Det är mycket som gått fel mellan mig och Axel.

Det är inte hans fel. Mer mitt, tror jag.

Jag har inte varit den syster du behövt.

-Halvsyster. -Storasyster.

Det ber jag om ursäkt för, Axelman. Jag pratar mer med Lottie än med dig.

Då vet du vad vi har bestämt, och varför.

Jo, jag vet. Men skilsmässa - är det inte väl drastiskt?

-Jag vill inte mer. Jag mäktar inte. -Lottie älskar dig.

Hon älskar tryggheten jag kunde ge henne. Det kan jag inte längre.

Lottie älskar DIG.

Då har hon haft ett märkligt sätt att visa det på.

Precis. Vi kanske skulle undvika bakrus just i morgon.

-Notan! -Det går bra. Allt är under kontroll.

-Allt? -Allt.

-Hur länge har de stått där? -Sedan i morse.

Vi kan inte vänta längre, uppropen måste i väg.

De måste räknas, annars har allt varit förgäves.

Och hur tar vi oss förbi gorillorna? Avlönade av riksdagsman Johannesson.

Ju mer man rör i en gödselhög, desto mer stinker den.

-Vi måste kunna få i väg dem. -Hur då?

-De är bara två, eller hur? -De tar oss vilken väg vi än går.

-Inte om vi tar fem vägar. -Hur då?

De är två, vi är fem.

Ta olika förpackningar. Svenska Hem har ju ett brett varusortiment.

Nu händer det något. Titta.

-Är det de? -Nää...

Kan det vara de?

Nu tar vi dem!

-Hallå där! -Hit med papperen!

Släpp! Vad tar ni er till?! Släpp mina papper! Lämna tillbaka dem!

Men vad är det här?

De är inte här.

-Oj, oj, oj. -Tänk, vi klarade det. Skål, allihop!

Skål.

Anförande från representanten för Stockholms stads andra valkrets:

Herr Frithiof Johannesson.

-Ser du dem? -Säg inte att de har gått in redan.

Hallå, vänta! Fru von Rettig!

-Vafalls? -Vi har underskrifter.

-Jaha, hur många? -832 stycken.

Oj! Men stå inte bara där. Ni vill väl ha dem inräknade?

Från kvinnornas konsumtionsförening Svenska Hem.

Landsföreningen tackar kvinnornas konsumtionsförening Svenska Hem.

-Så. Mina damer, är vi redo? -Ja.

Då går vi.

Mina herrar. Ärade damer i publikum.

Att ära kvinnan är för mig en självklarhet. Det förtjänar hon-

-som tack för den viktiga uppgift hon fyller i vårt samhälle:

Uppgiften som hemmets och familjens beskyddarinna.

Jag undrar om någon anser att mannen ska vara hemma och sköta familjen-

-medan hustrun åker hemifrån för att rösta.

Eller ännu värre, arbetar i riksdagen.

Nej, den här debatten är bara slöseri med värdefull riksdagstid.

Sveriges kvinnor vill ju inte själva ha rösträtt.

Utom några få kvinnor, en knappt mätbar minoritet...

Herr talman.

Ursäkta, här pågår en debatt.

Besökare hänvisas till åhörarläktaren, om jag får be.

-Herr talman, vad är detta? -Herr talman.

Masspetitionen för kvinnans politiska rösträtt.

142 128 namn för herrarna att begrunda.

Ursäkta, mina damer, skulle ni vilja titta hit.

Just det. Närmare in mot mitten.

Och så ler vi allihopa. Så där, ja.

-Vad är det om? -Jag har berättat om vårt samröre.

-Är ni inte klok? Vi var två om det! -Det har jag berättat.

-Herr Johannesson får följa med. -Jag kan gå själv.

KNACKNING

Lottie! Lottie! Jag tror att det är besök till dig.

Jo, jag...pratade med Dagmar.

Och hon tyckte att vi också borde göra det. Prata, alltså.

Hon sa att hon tyckte att vi ändå borde försöka reda upp det.

Eftersom...

Hon påstod att du fortfarande...älskar mig.

Får jag lov?

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT