Original subtitles

-Då syns vi i eftermiddag. -Ja.

Således måste vi ställa oss frågan: Vart är vi på väg?

Vem önskar på allvar ett samhälle där kvinnan är jämställd mannen?

Jag är ingen kvinnohatare, tvärtom.

Jag värdesätter kvinnor. Därför vill jag såväl deras som samhällets bästa.

Ska vi bara blunda för biologiska fakta?

Kvinnan är ingen logiskt tänkande varelse. Det är icke i hennes natur.

Hon styrs av sina känslor, medan mannen styrs av sitt förnuft.

Hon är instabil, irrationell.

Hon besitter inget av det lugn, den handlingskraft eller den styrka-

-som utmärker mannen.

Hon äger varken mognad eller erfarenhet inom politiken-

-eftersom hon saknar allt intresse för politiska frågor.

Röstberättigande av kvinnor vore en styggelse för samhället-

-och för våra hem och familjer-

-som riskerar sina oersättliga beskyddarinnor.

Och för vårt eget arbete i riksdagen-

-som skulle tvingas sänka sig till en lägre, feminin nivå.

Herr talman, på dessa grunder-

-yrkas att motionen om kvinnans politiska rösträtt avslås.

-Naturvidrigt är vad det är. -Minst sagt.

Först rösträtt åt obildade proletärer och nu åt hysteriska emancipissor?

Någon jävla ordning får det vara.

-Varför går du inte in i politiken? -Jag?

-Ja, du kunde göra nytta. -För andra?

-För dig själv. -Jag är affärsman, inte politiker.

Man kan vara både och.

-Inser du inte vad det betyder? -Jo, då.

Svenska Hem har tagit ner skylten, bokstavligt talat.

-Jag såg det, butiken är stängd. -Jag vet.

Rätta mig om jag har fel, käraste, men är inte det precis vad du önskat?

-Det är det. -Eftersom din egen vinst sjunkit.

-Med mer än hälften. -Sedan kvinnorna öppnade.

Du kanske kunde kosta på dig att visa en liten smula glädje och tacksamhet.

-De ska utöka. -Men du vet ju mycket bättre...

Vad sa du?

Fruntimren ska utöka, i nya större lokaler.

-Du menar att... -Just det. Affärerna blomstrar.

Deras, vill säga.

Allt är så...nytt.

-Och fint. -Rymligt och väldigt praktiskt.

-Vi kan utöka lagret. -Och öka omsättningen.

Vi var så lyckliga i den gamla lokalen. Alla minnen...

Kamrater, samling!

Nämen, inte ska vi väl... Det är ju mitt på ljusa dan.

Några små, små, små droppar bara.

-Nerverna. -Klokt.

-Varför inte? -Vad skulle bli bättre med giftermål?

Jag vill att vi ska vara tillsammans för alltid.

På alla sätt.

-Om du inte menar allvar... -Det gör jag.

-Då gifter vi oss! -Vi kunde...

...vara gifta på stockholmska.

-Hur menar du? -Inga ringar, men allt annat.

Tora! Jon! Kommer ni?

Ja... Nu har det gått nästan ett år-

-sedan jag föreslog att vi skulle starta ett livsmedelskooperativ.

-Så länge sedan? -Inte klokt!

-Fröken Bohman tyckte idén var usel. -Det gjorde jag väl inte.

Jo, men efter lite övertalning och mycket hårt arbete-

-från ytterligare fyra kloka kvinnor, så gjorde vi det, faktiskt.

Ja, vi visade att en kvinna kan allt en man kan - och mer.

-Nu börjas det med rösträttspratet. -Vad är det för fel med det?

-Vill fröken Bohman ha en uppräkning? -Rösträtten är målet med Svenska Hem.

-Bra mat är målet. -Båda är målet, väl?

Precis. Tack, Lottie. Och skål för vår nya fina lokal!

-Ja. -För framtiden! Skål!

Vi har inte öppnat än.

-Är de tröga? -Det är en man.

-Det är stängt. -Vi får väl höra vad han vill.

-God middag. -God middag.

-Föreståndaren, finns han här? -Det gör hon.

Men vi ska inget ha, tack.

-Hälsovårdsnämnden? -Inspektion.

-På uppdrag av myndigheterna? -Ni kan inte motsätta er...

-Motsätta oss? Men tvärtom! -Ursäkta?

Ingen är gladare än vi att någon gör upp med fusket och snusket!

Dagmar Friman, ordförande.

Fröken Bohman, verkställande direktör.

Föreståndarinna är fru Sjunnesson.

Och fru Friman är vicedirektör.

-Hrrm! -Ja, förlåt. Fru Schlyter som är...

Mycket charmerad att få göra bekantskap med herr...?

Doktor Recke, tillförordnad stadsläkare.

Läkare...

-Kan jag se mig omkring? -Varsågod.

Det är något visst med läkare.

Vad en läkare inte vet om den kvinnliga fysionomin...

Det mesta. Nåja, så länge han inte hittar något att anmärka på här.

Gudars skymning! Kapten!

Krafttag skulle jag inte kalla det.

Stickkontroller görs för syns skull, medan smittspridningen ökar.

-Det behövs lagstiftning. -Och resurser.

Oh, Kapten! Oh, kom.

-Ta honom bara! -Ja, ja.

Kylrummet, var har ni det?

Kylrummet håller fin temperatur.

-Vill ni se källaren? -Nej, det ser bra ut alltihop.

KAPTEN SKÄLLER

-Han är en mycket renlig hund. -Vi bekymrar oss mer om skadedjur.

Kapten skadar ingen! Jag kan försäkra...

Det blir ingen anmärkning på hunden.

Så vänligt...av doktorn.

Vi återkommer om proverna, men jag ser inget hinder för att öppna.

Mitt eget kort vid eventuella frågor. Jag har en mindre praktik också.

-Go' middag. -Go' middag.

-Vad menar du? -Firmans dåliga rykte är ditt fel!

-Stödja rösträttsivrande kvinnor...! -Min hustru och min halvsyster.

Vet du hur många klienter vi mist? Vi får inga nya förrän du gör avbön.

Om du tar avstånd från Svenska Hem och allt vad de står för...

-Det kan jag inte, det vet du. -Då så. Antingen köper du ut mig...

-För vilka pengar? -...eller så går firman i konkurs.

-Men du får bära ansvaret. -Vi måste ju kunna resonera om det.

-Jag är ledsen. -Jag har ju en familj att försörja.

-Jag har också familj. -Du får ge mig lite tid åtminstone.

Jag får se om jag kan hitta medel någonstans.

Du får sommaren på dig. Och då har jag varit generös.

Älskade.

Förlåt, jag står i tankar. Där är du ju.

-Hur mår min Axel? -Ska vi sätta oss?

Det är väl inte alldeles okomplicerat på firman, men...

...jag vill inte ha något ogjort.

Jag önskar bara att jag sluppit utmålas som samhällsomstörtare.

-För att du stöttat Svenska Hem? -Jag sägs ha fördärvat firmans rykte.

-Är det sant? -Nej, jag vet inte. Delvis, kanske.

-Så jag ska sluta på Svenska Hem? -Nej!

Nej, det menar jag inte alls.

Det är inte så allvarligt med firman.

-Är det säkert? -Ja. Det ordnar sig.

-Vi borde vara nöjda. -Ja, allt går bra.

-Och ändå står vi och stampar. -Du läste om avslaget?

Första motionen lades 1884. Det är 22 år sedan.

-De kanske inte gör så fel i England? -Man ska inte behöva åka i finkan!

-De gör i alla fall något. -Det gör vi också.

Vi måste bevisa att Sveriges kvinnor vill ha rösträtt-

-och att vi inte är ett fåtal maskuliniserade missfoster.

Vi lyckas ju inte ens frälsa våra egna, inte Emmy i alla fall.

Du ser trött ut.

Gå före, du. Jag släcker.

-Hälsa Gunnar. -Det ska jag göra.

FNITTER

-Jag förstår inte vad vi gör här. -Det har jag ju förklarat.

Du är mitt förkläde. Visserligen är han läkare, men han är också man.

Och män har trots allt vissa drifter. Starka drifter.

Som djur, som... Ja, förkläde, som sagt.

Jo, jo, men du är ju inte sjuk, vad jag vet.

Jag har haft känningar av hjärtat.

Enda sättet att hålla sig frisk är att undvika läkare. Enligt mig.

Tack så mycket. - Fru Schlyter, varsågod.

Andas in.

Och ut.

Lungorna låter bra. Då ska jag be att få lyssna lite på hjärtat.

Hjärtat låter utmärkt.

Är det verkligen säkert? Slår det inte lite oregelbundet...

...om ni lyssnar noga? Jag kan knäppa upp.

Det behövs inte. Jag hör bra, sitt still bara.

Emmy?

Hålla uppsikt, sa han. Regelbundna kontroller, gissar jag.

Förlåt. Vänta här, jag ska bara...

Ja? Är det något som fattas er också?

Kry har jag alltid varit och är det nog fortfarande...

...men jag råkade bara se den här saken.

Varsågod.

Var...?

-Blöder det? -En del.

Har det vuxit fort?

Det kan vara ett infekterat bensår.

-Jag skulle gärna vilja ta ett prov. -Det blir inte nödvändigt. Tack ändå.

-Som sagt, jag vill ta ett prov. -Tack så mycket doktorn, tack.

-Vad hände? -Jag glömde väskan bara. Nu går vi.

Här serveras betalande gäster middag.

Morgon- och kvällsmål lagar man själv mot en avgift för gasen.

-Ja, fröken? -Jag har sett det jag behöver.

Den här vägen, var så artig.

12,50 för rummet, i förskott.

Ved, lyse och sänglinne ingår. Pottan tömmer man själv.

Frukost serveras 6.30-7.30. Var så god och skriv in där.

-Rum nummer 2. Välkommen. -Tack.

Så märkligt att ingen kan göra något åt de där fruntimrens framfart.

Allt är pressens fel.

De springer som hundar i koppel efter kvinnosakskvinnorna och vänstern.

Snart styr fackföreningarna allt.

Och myndigheterna med sina hygienkrav och varukontroller och annat dravel.

Ingen har väl dött av mat. Eller, ingen som räknas i alla fall.

Precis.

Nä...

-Jag får väl gå in i politiken. -Vad menar du?

Gösta Wikland bad mig kandidera till andra kammaren vid nästa fyllnadsval.

-Du skulle bli riksdagsman. -Ja, vad skulle jag vinna på det?

Ja, inte vet jag. Politik förstår jag mig inte på alls.

Inte som du, som skulle kunna bli en betydande man.

-Jag menar, ännu mer betydande. -Tror du?

Jag tror inte.

Jag vet.

Han är en bra pojke, med läshuvud.

Med rätt utbildning kan han få en framtid, det är jag säker på.

Han klarar inträdeskraven, det ser jag i proven.

Han kan t.o.m. hoppa över en klass.

Men faktum kvarstår: Vi brukar inte ta in elever med hans bakgrund.

Det här är ju trots allt en reformskola med moderna idéer.

Ja, det är sant.

Men kör i vind! Gunnar är välkommen till Ehrenfeldtska samskolan.

Tack.

Gunnar!

-Blunda. -Varför det?

Gör som jag säger. Bråka inte nu.

Nu kan du titta. Vad ser du?

-Va? -Din nya skola. Du har kommit in!

Jag är så stolt, det är jag. Över dig.

Gunnar är inte bara från folkskolan.

Han har också fått tillåtelse att hoppa över en klass.

En flitig gosse således, och jag hoppas ni alla tar efter.

Så, du kan gå nu och sätta dig.

-Varsågod. -Tack så mycket.

Vi hälsar Gunnar välkommen i klassen.

I dag ska vi tala om pronomen.

Kan någon ge mig ett exempel på ett personligt pronomen?

Är du inte klok? Det skulle skjuta firman i sank.

Vi kunde ändra inriktning gemensamt-

-och hitta nya, mindre konservativa klienter. Samhället förändras.

Du kan liera dig med rösträttskvinnor eller fan själv-

-men inte förrän du köpt ut mig.

Förstår du det?

Visst.

-Hur går det med pengarna? -Jo. Jo...

Bra.

Köpa ut Sven Grip? Har vi råd med det?

Pengar är inget bekymmer, tvärtom.

Vem vet, firman kanske kunde få en mer progressiv inriktning.

-Jo. -Gå med utvecklingen, inte mot den.

Mmm!

Tre äpplen. Det blir 2 kronor totalt, tack så mycket.

På återseende.

-God dag. -God dag.

-Fru Friman, inte sant? -Just det, herr...

-Jag menar, doktor... -Recke, just det.

-Oj! Doktorn. -Fru Schlyter, angenämt.

Vad vill doktorn?

Jag ville...bara säga att... Jag ville vara säga att proverna...

Proverna jag tog var utan anmärkning. Jag ville bara meddela det.

-Att de var utan anmärkning? -Precis.

-Jaha, vad bra. -Ja.

-Ursäkta. -Ja!

-Och hjärtat, fru Schlyter? -Jag känner av det, det gör jag.

Ibland slår det liksom dubbelslag. Jag vet inte om doktorn vill känna?

Ett ögonblick.

-Adjö, fru Schlyter. -Adjö, doktorn.

-Jag brukar inte vara framfusig... -Så var inte det, jag ber er.

Jag ber om ursäkt.

Ingenting, säger jag! Vad skulle vi ha för hemligheter?

Inte vet jag, men det är ju tydligt-

-att doktor Reckes intresse har förflyttat sig från mig till dig.

Hör upp med ditt fnosk! Det enda som förflyttat sig är ditt vett.

Vad skulle han ha för intresse av oss-

-mer än om någon av oss skulle ha fått en sjukdom av något slag?

Han påstår att jag kan ha kräfta, på huden. Men det är bara dumheter!

Men han vill ta prover, vad det nu ska tjäna till.

-Emmy... -Och något klemande behövs inte!

Medömkan är som fisar. Man kan stå ut med de egna, men inte med andras.

Jag vill inte att de andra ska veta, och pjoska de med.

Du får inget säga, lova mig det.

Jag lovar. Säg om det är något mer jag kan göra.

Tack, ingenting.

Du kanske kunde gå med, om du nu så prompt måste göra något.

När kan det väntas svar?

Provet måste analyseras av någon med större expertis, så det kan ta tid.

-Doktorn hör av sig? -Ja, det gör jag.

Blir det te över? Tanten är som en hök på extraavgifterna för gasen.

Här.

Tomasine. Tomasine Karle.

-Jaha. Kinna Bohman. -Hur länge har du stått ut?

-Med vad? -Med det här.

Ett år, lite drygt.

Åh, herregud! Döda mig på fläcken.

Tolv kronor i månaden för en skrubb.

Är alla rum lika små?

Man måste våga - storma riksdagen och skrika så högt att de lyssnar!

-Skriver du om det i tidningen? -Jag är volontär.

Men när jag blir fast blir det annat än societetsskvaller.

Jag är inte rädd.

För något.

-Där. -Det var jag igen.

-Du fuskar, du vet var det kittlas. -Jag fuskar inte alls.

Då är det bevisat - jag är den enda mannen i dina tankar.

Så därför ska du gifta dig med mig.

Kom nu, så går vi.

Är det plugghästen?

-Svarade han? -Nej.

Jag hörde inget.

Lär man sig inte hyfs i folkskolan?

-Men vad har du gjort? -Lekt.

Du är ju elva år, inte fem. Man kan tro att du har rullat dig på marken.

-Mössan, var har du den? -Jag glömde den i skolan.

Du vet vad jag tycker om slarv. Ska detta fortsätta får du det inte lätt.

Då kan du lika gärna gå kvar i folkskolan.

-Kan jag det? -Nej, var inte fånig.

Se bara till att inte glömma mössor och annat, så reder det sig.

Du kan göra vad som helst med en bra utbildning. Man kan förändra allt.

Man kan bli vad man vill om man bara har kunskap.

Jo, jag förstår det, men...

Jag har satt in kapital, jag har rätt att veta vilka bolag som hotas...

Hallå? Hallå?

Hallå!

-Kan inte du säga vad det är? -Inget, har jag sagt.

-Käraste... -Kan du sluta gnata?!

-Något tynger dig. -Låt mig vara!

Sluta prata som om jag vore ett barn. Du kanske inte förstår allt!

Jag sover i gästrummet.

-Doktor Recke! -Fru Friman.

En röst på mig är en röst för frihandel.

Nej till myndighetskontroll! Ja till förtroende för landets näringsidkare!

Larmen om svenska livsmedel är ren och skär skrämselpropaganda.

Vi behöver ingen hälsopolis som bestämmer vad vi äter-

-och som kostar pengar. Era skattepengar.

Jag lovar att som er representant-

-arbeta emot en utvidgad rösträtt för arbetare och för kvinnor.

Kvinnorna vill ju inte ha det själva.

-Väl talat, herr kandidaten! -En kvinnas plats är i hemmet.

Visa mig annars kvinnliga bankirer eller framgångsrika näringsidkare.

-Fröken Friman! -Fru Johannesson.

Ett enda exempel, ett enda.

Inte nog med att fanskapet kandiderar till riksdagen-

-han är emot allt vi arbetar för!

Och Wikland stöder honom. Han var där.

Wikland välkomnar fler kvinnohatare.

Hur kan Johannesson säga att det inte finns framgångsrika affärskvinnor-

-när han själv konkurrerats ut av Svenska Hem?

-Just därför. -Det är så lågt!

Men är du förvånad?

-Vad gör vi? -Vi kanske skulle våga något?

-Ja, men vad? -Inte vet jag. Storma riksdagen?

-Skrika så högt att de måste lyssna? -Är det ditt förslag?

-Ja, varför inte? -Vad är det med dig?

Nej, inget. Vad menar du?

Nej, jag...

UPPRÖRD MANSRÖST

Du brukar hushållskassan efter eget huvud! Om en timme, hemma! Uppfattat?

-Diskussionsaftnar? -Varför kommer kvinnor hit?

För att handla, naturligtvis - och för att prata i fred, utan män.

Därför ska vi ha diskussionsaftnar här i butiken.

-Och vad ska vi diskutera? -Rösträtten, tänkte jag.

-Rösträttsmöten? -Precis.

Ja, gärna. Men inga män skulle låta sina fruar gå på rösträttsmöten.

Nej, vi kan inte säga att det handlar om det. Det måste handla om...mat!

-När vi bjuder in, menar du? -Precis.

-Livsmedel, kooperationen - sånt. -Ofarliga ämnen.

Vi ska samla namnunderskrifter på mötena.

Till masspetitionen.

Vad säger du? Eller tycker du att vi ska storma riksdagen och skrika högt?

Vi börjar så här.

Herr Wikland sa att han skulle bli mycket förvånad om du inte vinner.

Det hoppas jag, så jag slipper alla dessa väljare.

Du slipper nog "Hemska Sven" också när de blir varse vem som bestämmer.

Vem blir det, tro?

Några hysteriska fruntimmer eller riksdagsman Johannesson?

Bara en handfull underskrifter vore en seger.

De skulle slå hål på det viktigaste motargumentet.

Och visa att svenska kvinnor vill ha rösträtt - som våra finska systrar!

-Nu är det vår tur. -Jag har ingen släkt i Finland.

Men är det inte lite riskabelt om det skulle komma ut vad vi gör på mötena?

-Jo, det kan det vara. -Det får inte komma ut.

Vi kanske kan prata om saken?

Ja, gör det ni. En del hönor kacklar, andra lägger ägg.

-Säg vad du menar i stället. -Vi driver en matbutik, trodde jag.

Men det räcker inte. Det ska vara diskussionsaftnar och petitioner.

-Nej tack. -Jag föreslår att vi röstar.

Vilka är för möten i butiken?

Och mot?

Ja, då behövs jag nog inte mer här. Så om damerna ursäktar.

-Vad är det med henne? -Ingenting, det är nog bara...

...det månatliga.

Nej.

Jag tänkte...det kanske vore bäst att berätta.

Bäst för vem? För de andra, så att de kan räkna bort mig?

Om man ligger, springer andra över en. Du lovade att tiga.

Jag vet.

BULLER

Men lilla vännen, hur är det?

Du är väl inte...?

Så, så, det ordnar sig.

-Du ska se att Jon... -Jon vet inget.

Jag vill inte att någon ska veta.

Snälla, säg inget. Lova det.

Jon! Så bra att du kom. Du måste hämta potatis i källaren.

Det är bråttom. Skynda!

Tack.

-När börjar mötet? -Klockan åtta.

Det är en bra täckmantel åtminstone.

-Sluta. -Är du rädd för vad Dagmar ska tycka?

-Var är hon förresten - Dagmar? -Hon gick hem, men kommer nog snart.

-Detta är Tomasine - fröken Karle. -Dagmar Friman.

Är det inte fler som har kommit? Ja, det var ju ett västgötaklimax.

Ett misslyckande är det. Efter allt vårt arbete, kommer det inte en enda!

-Dagmar... -Förlåt. Inte fler än en person.

-Kom. -Vad är det?

Det blev för trångt inne i butiken, så vi blev tvungna att flytta in hit.

Lycka till.

Välkomna till kvinnornas konsumtionsförening Svenska Hem-

-och, hoppas vi, en matnyttig kväll.

Vi ska prata om mat, naturligtvis, livsmedelseländet som engagerar oss.

Kooperationsidén tänkte vi också diskutera-

-liksom kvinnlig rösträtt.

Ja. Man säger att kvinnan i Sverige inte borde få rätt att rösta.

Hon sägs vara ointresserad, omogen, inte lämpad för en plats i samhället.

Det är vad MAN säger, men vad säger vi kvinnor?

Är vi så ointresserade av samhället, där vi utgör hälften av befolkningen-

-och där vi har samma skyldigheter som en man, men inga rättigheter?

Hur ska vi någonsin nå politisk mognad om vi aldrig släpps in?

Om vi fortsätter att få sämre utbildning och lägre löner?

Om vi tystas och hånas så fort vi höjer våra röster?

Man säger att tiden inte är inne för kvinnan att få lika rättigheter-

-att vi måste vara tålmodiga.

Vi har varit tålmodiga sedan 1884.

Hur länge till? Ett år, tio år, hundra?

Nej, nu är tiden för rättvisa, för frihet.

Nu är tiden för förändring. Inte sedan, utan nu!

Tack.

-Bra! -Äntligen!

-Elva underskrifter. -Och då har vi ändå bara börjat.

-Hon bor på pensionatet? -Ja.

Journalist, förstår jag? Ja, du har aldrig nämnt henne, så...

-Så vad? -Nej, jag var bara nyfiken.

-Tack för i kväll, god natt med er. -God natt.

-Du ska väl också hem? -Jag har inte bråttom.

-Hur mår min bror? -Jo...

Bra. Vi mår bra, båda två.

-Du placerade allt i skog? -Vartenda öre jag hade.

Och allting är borta?

Vartenda öre jag hade.

-Är du fortfarande inte rädd? -För vad?

-Straffarbete, otukt mot naturen... -Det här är min natur.

-Har du alltid vetat? -Sedan jag var 11 år.

Jag var kär i skolfröken. Fröken Sylvan.

-Hon hade fantastiska fräknar. -Jag hatar henne.

-Du, då? -Sedan jag träffade dig.

Lögnare.

-Blev du döpt till Tomasine? -Nej, men det låter bra, eller hur?

-Bättre än vad? -Nix, nej!

Säg!

Jag heter Kerstin. Kerstin Karlsson heter jag.

KNACKNING

-Fröken Bohman? -Ja.

Har ni sällskap där inne?

-Ja, det är fröken Karle. Vi syr. -God kväll, fru Zander.

-Hej. Har du druckit? -Ja.

Utav bara helvete!

-Har det hänt något? -Det är ingenting!

Men det är väl ingenting som du vill höra talas om, eller hur? Käraste.

Herr Johannesson: Då kom han av sig. Där fick han så han teg.

Har du sett? Det lyser ju där inne, så här sent.

-"Varför skola kvinnor vänta?" -Det är om rösträtten.

Vad gör de där inne?

Textning: Ulrika Jansson Båving Svensk Medietext för SVT