Original subtitles

-Välkomna tillbaka! -Hej!

-Jag har saknat er. Vad ska vi leka? -Kurragömma.

Idealiskt! Bra hyra för två rum och kök.

Jag vet inte... 42 kronor i månaden är ju en del.

-Två rum är för stort för mig ensam. -Men med fosterbarn?

-Nej. -Du vill, och Gunnar vill.

Jag vet inte hur det blir med det efter...

Jag är så ledsen över herr Leman.

Jag är så glad att du är hemma.

När får Svenska Hem se dig igen?

Jag vet inte. Jag hade ju hoppats kunna engagera mig igen-

-när vi kom tillbaka till staden, men jag har så mycket att stå i.

Vi har talat om skilsmässa.

-Har ni? -Ja.

Men så blir det inte. Eftersom Axel är både min och barnens förmyndare...

Om vi skilde oss skulle barnen bli kvar hos honom.

-Säger han det? -Ja - enligt lag.

Lagen är föråldrad och idiotisk! Bara en usling skulle hota med den.

God morgon. Jaha, du gillar havre. Det ser väl jag, det.

-Hur då "fattas"? -Handkassan. 4 kronor.

-Har du inte bara räknat fel? -Nej. Lådan har stått olåst.

-Vad menar du? -Det vet du.

Var inte fånig! Menar du på fullt allvar att nån av oss...

-Nej. -Så vem? Tora?

Jon, kanske.

-Han har varit ensam kvar här. -Ja, för att hålla vakt.

-Jon är ingen tjuv. -Han tog sig in här.

Han var ju husvill. Har du några belägg för att Jon har stulit?

Nej.

-Tanto? Är du säker? -Du ser ju själv.

Stadens största sockertillverkare struntar i vår organiserade bojkott.

Sch!

Det pågår en stödaktion mot illojal konkurrens.

Tydligen inte.

Tantos sockerbolag och Saltsjökvarn har båda levererat till fruntimren.

Trots upprepade varningar.

Tumskruvarna måste dras åt. Jag föreslår en cirkulärskrivelse.

Ordet "bojkott" ska undvikas, men budskapet måste vara tydligt.

"Upprop från Stockholms Specerihandlareförening."

"På förekommen anledning beslutar styrelsen att undvika allt samröre"-

-"med alla som handlar med Kvinnornas Andelsförening Svenska Hem."

Formuleringen kan vi justera sen.

Får jag se?

-Är mötet enigt om cirkuläret? -JA!

-Går det bra i trappan? -Ja.

Lite längre in. Stopp.

Ställ lådan under.

Nu ska vi se...

-Gud bevare oss! -De är enkla när man kan.

-Bruksanvisningen. -Jag kan...

-Bilder och pilar. Många pilar. -Om ni vill kan jag...

"När förpackningen avlägsnats, ställ apparaten på jämnt underlag."

"Lås upp med nycklar i ordningen 1-6."

"Se illustrationer 1A, 1B och 1C."

-Jag förstår. -Gör du?

-Inte en stavelse! -Det där måste vara nyckel 1.

"Lås upp med nyckeln för att frisätta hjulen enligt illustration, sidan 5."

Vilka hjul? Hur många pilar finns det?

-Jag kan förkla... -Sch! Vi tänker.

-Vem har skrivit detta? -Manfolk.

En djupt störd person!

Titta. Ännu fler pilar.

Nya idéer skrämmer alltid. Men att ljuga och uppvigla är för jävligt.

-Bojkotten är värre. -Ingen ljusning?

Vi har enstaka grossister, men inte nog med varor för att öppna i tid.

Inte på långa vägar.

Ni har inte funderat på en bulvan?

Om nu handlarna använder tveksamma metoder kan ni svara med samma mynt.

Ja, det skulle vi kunna. Med all rätt.

Men hur, rent praktiskt?

-Jag kan förmedla kontakter. -Kan ni?

-Inte officiellt, det förstår ni. -Självklart.

Men några namn vore till stor hjälp.

Sen vill jag upprepa det jag sa sist: Jag är imponerad av er.

Yrkesmässigt, menar jag.

Om den etablerade kooperationen kan locka, är ni välkommen hit till KF.

-Så vänligt. -Förbundet behöver duktiga kvinnor.

Tack, men jag vill avsluta det jag påbörjat.

Det har jag all respekt för.

Tack ska ni ha.

-Varför inte? -Vi är inte bovarna!

-Att använda bulvan är inte olagligt. -Men det är ljusskygg verksamhet.

-Det finns bättre lösningar. -Vad?!

-Än finns det tid. -En månad.

-Vi har ett lager. -Lager kan det inte kallas.

-Vi kan handla utanför Stockholm. -Längre resväg och ökade kostnader.

-Vi har häst, kärra och kusk! -Hästen är gammal. Vad orkar den?

Birger har dragit spårvagn med 30 passagerare.

Han klarar en ynka träkärra med kusk!

Då gör vi affärer utanför staden, och Jon kör Sleipner.

Han kan betala grossisterna också. Vi ger honom handkassan!

Vi kan inte hålla på så här.

Du kanske borde lyssna på andra? När lyssnade du sist på nåt jag sa?

Du tror mer på Jon än på mig.

Förlåt.

Om Jon har stulit ur handkassan måste vi prata med honom.

4 kronor är mycket pengar.

Är det sant som de säger, att du stulit pengar?

-Vem säger det? -Dagmar och Kinna.

De säger att du stulit ur kassan.

Tora, jag...

-Vart skickas det? -Utanför Stockholm. Lugn.

Jag är alltid lugn.

Det skickas ut så snart juristen gått igenom det. Axel Friman...

Friman? Som ordföranden i Svenska Hem!

-Menar du att de är... -...släkt!

-Äsch, det är många som heter Friman. -Ja - därför att de är släkt.

Välkommen. Utomordentligt att du kom. Får jag föreställa min kära hustru?

-Angenämt. -Jag skulle just säga till om te.

-Kan det smaka med en kopp vid mötet? -Tack.

Ja, Dagmar Friman är min halvsyster.

-Aj, fan... -Hur så?

Vi var bara nyfikna på namnet. Mjölk?

Det kan innebära en intressekonflikt.

Mitt släktskap med Dagmar Friman styr inte mina lojaliteter. Tvärtom.

-Socker? -Ja tack.

Vi står inte varandra nära, vare sig i åsikter eller annat.

Kan föreningen lita på Axel Friman utan förbehåll?

Det kan alla mina uppdragsgivare.

Strålande! Vi har förslag här på ett upprop som vi vill att ni går igenom.

Än slank han hit, än slank han dit, än slank han ner i diket.

-Hej, pappa. Vi läser saga. -Vad roligt.

Ro, ro, barnet, katten hänger i garnet...

Kära mor ger barnen mat och låter dem inte få gråta.

-Han valde den enklaste utvägen. -Den fegaste utvägen.

-Jag är ledsen. Du tyckte om honom. -Jag bryr mig inte.

Stig in.

Här har vi köket. Varsågod.

Familjen som bodde här hade tre barn. Men för ensamstående är det rymligt.

Jaha? Vi har många spekulanter på rum. Det är ingen fara. - Kalle!

-Ja, fru Zander? -Väskan.

Adjö.

Hej...

Det är mitt eget fel. Jag är alltid i vägen.

Jag erbjuder pojken ett fosterhem i två rum och kök på Västmannagatan 23.

-Vad består vanvården i? -Han får stryk.

Fadern super och hindrar skolgången.

-Är gossen undernärd eller sjuk? -Han är tunn, men sjuk...nej.

-Superi och barnaga är inte olagligt. -Men om barnet inte förtjänar det?

Nämnden skiljer ogärna barn och föräldrar åt.

Det är inte avsikten, men pojken far illa!

Han har rätt till sin barndom och en utbildning. Och han vill bo hos mig.

Om det kunde tas med i bedömningen?

-Dagmar. Dagmar! -Vad är det?

Åttonde avslaget från grossister utanför Stockholm...

Frithiof Johannesson har väl hotat dem också. Män gör som de vill-

-med hot och knytnävar, bara de får sin vilja igenom.

-Vi har också knytnävar. -Då tar vi till dem.

-Menar du det? Vi tar in en bulvan? -Det är krig, eller hur!

Ättiksprit, det borde räcka.

-Torkade sviskon, fick Emmy med det? -Ja.

Om en vecka har vi det vi behöver till öppningen.

-Är det inte fantastiskt? -Jo. Men detta kan inte fortsätta.

Se på oss. Var det detta vi ville? Vi smyger som tjuvar om natten.

Vi skulle ju visa vad vi går för.

Det kommer vi att göra, när vi väl har öppnat.

Ja, jag hoppas det.

-Är det Kungsholmen i kväll? -Ja.

-Är de kvar? -Tre stycken.

-Vi måste åka. -Jag tycker inte om det.

Horder av ligister. Och oväder!

-Ska jag gå ut och distrahera dem? -Aldrig i livet. Du stannar här.

Vi får ta bakvägen.

Gå inte nära elektriska gatlampor. De drar till sig blixten.

Man kan klyvas itu som ett vedträ.

Hallå! Ni tänker väl inte överge oss?

-Har du nån bättre idé? -Jag kan komma ut med kaffe.

-Vi kanske skulle gå nånstans? -Det sa jag inte.

Tora?

Tora? - Var är hon?

Hennes kappa är borta!

-Vad har hänt? -Jag vet inte, men de försvann.

Kinna och Emmy är där ute med kärran.

-Förlåt. Det är mitt fel. -Såja, såja.

Se, vad ni gjort! Ynkliga stackare!

-Såja. Så. -Håll i honom. - Lugn, vännen.

-Vad hände? -De rusade framför hästen.

Vi är oskadda, men Birger skadade bakbenet när kärran välte.

Lugn, lugn. - Gode Gud... Se på honom!

Såja. Vi ska kalla på veterinären så blir du snart rask igen.

Det är bara en skråma.

-Bara en skråma. -Säkert.

Jag hade lagt undan 4 kronor till rörmokaren, men glömt det.

-När hade du tänkt berätta? -Vi hade fullt upp med leveransen...

-Jag tycker du ska prata med Jon nu. -Ja.

Åh, förlåt.

Vad var det?

Jag ville be om ursäkt. Jag misstog mig om pengarna, och dig.

-Det gör inget. Glöm det. -Jag är glad att du är här.

Jag borde skälla på dig, som gick ut.

Och jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om inte Jon kommit.

Men jag hade fel om honom. Pengarna var aldrig stulna.

Det var ett idiotiskt misstag. Jag har gjort för många på sistone.

Men inga fler nu.

-Jon, jag vill säga förlåt... -Det behövs inte.

Jag gjorde också fel som smet.

Vi får försöka hyra häst för nästa leverans.

-Nej. Inte via bulvan, inte nattetid. -Gör ingen stor sak. Det blev fel...

Blev fel? Tora kunde ha blivit våldtagen, eller ännu värre!

-Detta måste upphöra. -Men öppningen...

Det får gå som det vill med den. Det är inte värt det här priset.

Ptroo!

-Har ni försäkring? -Ja. Om nåt kan göras...

Det är inte lönt. Ni får aldrig nån nytta av 'en igen.

Skaffa en ny. Lite blir det väl i slaktpeng.

-Den här får man nog bra kött av. -Försvinn härifrån, kvacksalvare där!

Annars ska ni få se på slakt. Och jag menar inte hästen!

Jag gick kanske överstyr.

Det är inte det att jag inte förstår. Det gör jag.

Han måste avlivas, så är det med det.

Men smörgåspålägg blir han inte. Lova mig det, fröken Friman.

Dagmar. Och det lovar jag dig.

Tack. Tack...Dagmar.

Oj!

Vad gör du? Du får inte vara i pappas arbetsrum, det vet du ju!

Jag plockar i ordning resten. Kila i väg, du.

-Ett faktiskt, fysiskt cirkulär? -Ja.

En landsomfattande kampanj mot en ynka konkurrerande butik!

Det gör beslutet enkelt. Vi har inget val.

-Vi måste fortsätta med bulvanen. -Tvärtom.

De har just gett oss ett annat val...

-Att slåss inför öppen ridå! -Jag förstår inte.

Om de skickat ut ett cirkulär, hur ska de då kunna förneka en bojkott?

-Det blir svårt. -Vi går till DN!

Nej, inte tidningarna. Vi kan inte lita på nån.

Vi behöver varor. Om vi gör det här offentligt, drar sig min kontakt ur.

-Än sen? -Det värsta som kan hända.

Det är ju det bästa som kan hända just nu!

Jaha?

Då får jag önska er lycka till.

Snälla Kinna...

Jag hade gärna lämnat in ett officiellt avsked som vd-

-men eftersom det här verkar vara en lekstuga, behövs nog inte det.

Men Kinna...

-En bra historia. Har ni skrivelsen? -Inte här.

Kan ni skaffa den? Som faksimil bredvid artikeln - svart på vitt.

Det blir svårt för dem att dementera nåt de skrivit under.

Jag ordnar fram den.

Vad gör du?

Så jag ska ge dig en konfidentiell handling som du sen ska ge till DN?

-Har du blivit fullkomligt galen? -De vill trycka sanningen som den är.

Jag skäms när jag tänker på att pengar från såna där-

-har bekostat mitt hem!

-Vårt hem. -Inget hem, ett fängelse.

-Du klagade inte när du inredde det. -Jag visste inte! Nu gör jag det.

Vad är så skrämmande med tanken på-

-att en kvinna kan ha ett värde och rättigheter precis som en man?

Varför kan du inte älska hela mig - som jag dig?

-Vi trodde att vi skulle få fram det. -Jag intygar, för jag har läst det.

Ingen fara, vi har det redan. Maken till en av er har redan lämnat det.

Jag antar att det måste ha varit en make. Han hette också Friman.

Mina damer.

Artikeln är redan i sätteriet. Förstasidan tänker vi oss.

Bra läsning, bojkottningshistorien. David och Goljat.

Ingen konkurrens än så länge. Brand i Vita bergen är inte av riksintresse.

-Vita bergen? När då? -I natt.

Jag har...förlåt...

-Några överlevande? -Vi vet inte.

Vet ni... - Gunnar!

Pappa...

Tack.

Du ska få din frihet ur fängelset.

Jag förlöper hemmet, så blir jag vållande "av ondska och motvilja".

Jag måste lämna landet som bevisning, så jag åker väl till Köpenhamn.

-Och barnen? -De stannar här med dig.

Du sitter kvar i boet eftersom jag är vållande, med rätt till underhåll.

Vi får komma överens om hur mycket ni behöver.

Men...jag hoppas få träffa dem nån gång då och då. Barnen, alltså.

-Det förstår du väl. -Bra!

Då är vi båda nöjda.

Det lyser fortfarande. Vad kan de hålla på med så här sent?

Ingen aning.

De diskuterar kanske hur de ska förklara att det inte blir nån butik.

Det kapitlet är avslutat. Hemska Sven är död och begraven. Vila i frid!

Amen och god natt. Själv ska jag också dra mig tillbaka.

För natten, åtminstone.

-Kommer du? -Mm...

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att du var avundsjuk.

-På vad? -På dem - fruntimren.

Jag?! Det var det dummaste jag har hört.

Varför skulle jag vara det?

Det är fullkomligt makalöst! - Kom, Birger.

-Han är som ny. -Kurerad.

Efter en enda behandling. Otroligt.

-Han verkar inte ha ont. -Inte det minsta.

Först tänkte jag: "Nää, det kan aldrig vara säkert!"

Jag har ju varit misstänksam mot det elektriska.

Tänk att den var så användbar till nåt väsentligt.

Den fungerade precis som det står.

"Behandling av reumatism, gikt, nervositet samt allmän svaghet."

"Ryggvärk, sömnlöshet, dyspepsi samt alla krämpor säregna för kvinnor."

Du hör. Kvinnokrämpor!

Ja, om han hade varit ett sto, vill säga.

Ja, det är...som sagt... Det är rent otroligt.

"Genom hot om bojkott har de hindrat grosshandlare att sälja åt damerna"-

-"som de hoppas ställa utan varor."

"Specerihandlarna vill ej se aktionen mot Svenska Hem som en bojkott."

-De skenheliga hartaskarna! -Får jag se!

"Bakom denna konflikt ligger en viktig principfråga."

TELEFONSIGNAL

2347, Svenska Hem. Vad sa?

Gurkor? Inlagda gurkor?

Ni vill leverera 200 burkar?

Ja, det går bra. Det tackar vi för.

Adjö.

Fortsätt!

"Utgången på striden mellan speceri- handlarna och kvinnokooperativet"...

TELEFONSIGNAL

2347, Svenska Hem.

Ja...jo, vi tar emot nya medlemmar.

Ni är så välkommen. Tack. Tack så mycket, adjö.

Fortsätt, fortsätt! "Utgången"...

Nej, jag klarar det inte.

..."torde vara given."

"Stockholmskvinnorna som kämpar för en god sak tänker nog icke ge sig."

-Det tänker vi inte! -Står det så?

TELEFONSIGNAL

-Hur stor cirkulation har DN? -Jag svarar.

2347, Svenska Hem.

Ni ska få tala med vår ordförande, Dagmar Friman.

Det är Stockholms Dagblad. De vill ha en intervju.

TELEFONSIGNAL

Johannesson. Som sagt, inga intervjuer!

Nej, jag har inget att säga om nån bojkott.

Oj, nu hör jag ingenting. Dålig linje.

TELEFONSIGNAL

Här är statistiken som ska gås igenom.

Jag följde bara det far hade stipulerat, men...

...det var orätt mot dig.

Lite av fars specialområde, så jurist han var. Orätt.

-Han hade många goda sidor också. -Vilka då?

Inte en enda. Nej, han var förfärlig.

-Jag vill försöka kompensera dig. -Det tackar jag inte nej till.

Jag sörjer inte bara för mig själv.

-Hur mår pojken? -Han tänker väl en del på branden.

Den tog ju hans far, och så saknar han sin bror.

Men han är av segt virke, och tiden läker.

-Ni öppnar i morgon, förstod jag? -Ja. Jag är riktigt nervös!

Visst har tidningarna visat intresse, men man vet ju inte...

-Förlåt. Jag pladdrar på. -Det är lite av ditt specialområde.

-Om du vill prata om Lottie... -Nej.

Tack.

Axelman...

-Kommer det mycket folk? -Knappast första dagen.

Herre min skapare...! Har du sett?

Rut!

Det är inte möjligt... Kom!

Frithiof: Kacklande höns!

God morgon, fru Johannesson. - Herr Johannesson.

God morgon. God morgon.

-Vad gör vi? -Du tänker ut nåt.

-Får man komma in? -Klockan åtta.

-Var kommer alla människor ifrån? -De har läst tidningen.

Jag tog bakdörren. Annars hade jag blivit krossad som en insekt.

-Vi får hugga i, allihop. -Tora, tar du fram extrauniformen?

-God morgon, Gunnar. -God morgon.

-Vi delar upp arbetet. -Vem sköter kassaapparaten?

-Jag befattar mig inte med besten! -Jag tar kassan. Gunnar hjälper mig.

Klockan är åtta.

-Redo? -Ja.

-Välkomna till Svenska Hem. -Tack så mycket.

God morgon. Välkomna.

Lottie, håll ställningarna ett ögonblick. Jag måste gå ut.

Det dröjer en stund till. Ursäkta, ursäkta.

-Jag ville bara se hur ni hade det. -Vi behöver fler händer.

Du tar kassan med Tora. Ingen annan begriper den förbenade tingesten.

Fem, tio, femton...

-...tjugo... -Vad bra du är på att räkna.

-Lite mer åt nacken. -Vi måste fylla på det mesta.

Jag skulle gärna stanna, men jag måste hem till barnen.

-Vi klarar oss. Kila i väg du. -Hej då med er.

-Adjö. -Lottie...

Tack för i dag.

Tack själv.

Vi ses i morgon.

Hur har dagen varit?

Bra.

Väldigt bra, faktiskt.

Men det är skönt att komma hem.

Textning: Ulrika Jansson Svensk Medietext för SVT