Original subtitles

God dag, fru Schlyter.

-Började ni med geografi i dag? -Nej, på måndag.

Klar!

Nu skyndar du dig hem.

Jag vet inte när de öppnar, och våra kunder är knappast intresserade.

Inte?

Ett kooperativ som drivs av en hoper rösträttsivrare. Nej, nej, nej.

Jag känner inte en enda anständig kvinna som skulle sätta sin fot där.

Adjö, adjö. Era varor kommer i eftermiddag, fru Wachtmeister.

Två annonser och bara fem svar...

-Varav inget särskilt lovande. -Ett av dem lät inte så dumt.

-Hon har stått i kassan på mejeriet. -Läs vad hon heter.

-Gustavsson. Nils Emil... -Bara kvinnor, har vi sagt.

-Från och med nu? -Gruffar du om Jon?

Nej. Han är dräng, och kvinnor kan inte bära mjölsäckar, bla-bla...

-Vad gör vi åt eländet? -Vad skrev vi egentligen?

-Vem talar om att spionera? -Det känns inte rätt.

Det vore som ett bedrägeri att låtsas söka plats när jag redan har en.

Tråkigt att höra - med tanke på Toras plats.

Min make förväntar sig lojalitet.

Jag blir visst tvungen att tala med min man om Toras anställning.

Inställning.

Jag gör det!

Jag tänkte väl det. Försök ta reda på så mycket du kan.

De har säkert ett öppningsdatum. När? Och vilka kunder vänder de sig till?

Hur ska jag kunna fråga, när det är de som ska intervjua mig?

Använd huvudet, fantasilösa flicka. Sluta sjåpa dig!

Fröken har inte arbetat som biträde, men ni tror att ni har rätt läggning?

-Drygt två år i lanthandel. -Vilka uppgifter?

Viktualier. Jag skar upp och vägde korv, ost, skinka.

-Betygen imponerar. -Jag kan börja omgående.

-Det låter väldigt bra. -Fröken hör nog ifrån oss...

Kom in.

God dag. Jag är här om platsen som biträde.

-Var så god och sitt, fröken... -Tora Nilsson.

-Jag känner inte igen namnet. -Nej, jag har inte skrivit.

Jag jobbar på Frithiof Johannessons som biträde sen två år tillbaka.

Jag är punktlig, räknar snabbt och är artig mot kunderna.

-Även de besvärliga. -Ja, det är ju bra.

-Men det finns ett problem... -Vad då för problem?

-Tora ska ha stort tack. -Tack.

-Nämen, god dag! -God dag.

Nå, vad sa de? Hur var de?

-När öppnar de? -Inte förrän om flera månader.

Mer, då? Detaljer, din gås! Vad sa de mer?

Att det nog var bäst om jag begärde avsked redan nu.

-Avsked...? -Härifrån, alltså.

Även om det dröjer tills vi öppnar.

Hallå!

Lottie?

-Örebro kexfabrik. -Vi får provsmaka och gradera.

Vi börjar med ettöres sockerkringlor.

-Avskeda Emmy? Varför det? -Hon missköter sina sysslor. Du med.

Jag har påpekat det opassande i att behandla kokerskan som en jämlike.

-Tjänstefolk behöver en fast hand. -Hemhjälpen är mitt ansvar.

Hennes engagemang i Svenska Hem har inte gått ut över hennes arbete här.

Eftersom hon är ditt ansvar får du avskeda henne.

Om du är så feg att du straffar Emmy i mitt ställe, får DU avskeda henne!

-Fast jag tvivlar på att du vågar. -Ursäkta?

-Inte ens soppan vågar du klaga på. -Inte? Det säger du?

-Ville herrn något? -Ja. Det var om...

Om vad då?

-Om soppan. Den är för salt. -Jaha?

Inte alltid. Men ibland...

I undantagsfall kan soppan vara en gnutta för salt, helt enkelt.

-Jag förstår. -Vad bra. Då var det bestämt.

Jaha, men då ska väl jag...

Försiktigt. Kom, kom. Jag har dig.

Vad sägs, fru Schlyter?

Har man sett!

-God morgon! -God morgon.

-Mauritz Collin, från Henry Long. -Vad är det om?

Den lyckliga föreningen mellan er framtida framgång och vårt sortiment.

Delikatessansjovis, kejsarsoppa, saftkrämspulver, vinättika...

-...och sköldpadda. Var så god! -Tack, det är bra.

Kaffe i en rad utsökta rostningar. Känn! Obränt java - 1,60 kilot.

Om vi får avbryta... Ingen av oss ansvarar för just varusortimentet.

-Butiksföreståndaren, finns han inne? -Hon.

-Utmärkt! -Hon finns inte inne. Vi återkommer.

Grossistfirman Henry Long. Adressen står där.

-Jag kan återkomma... -Vi kommer till er. Tack så mycket.

Adjö.

-Vi måste ha en föreståndarinna. -Med varukännedom.

Och skinn på näsan. Gärna metertjockt.

Jag är tacksam för erbjudandet, fröken Friman.

Dagmar! Jag vet inte vem som är envisast - Emmy eller jag själv.

-Emmy kan väl fundera på det? -Det behöver jag inte, men tack.

-Kunskapen finns, det vet jag. -Det kan så vara.

Varukännedom har jag, räkna kan jag, och jag har alltid skött kassan.

-Inget herrskap har kunnat klaga. -Så vad fattas?

Titlar är för folk med bildning och fint sätt. Det är så det är.

En apa som klättrar... Ju högre hon kommer, desto mer visar hon rumpan.

Jag vet vad jag är. Det vet fröken också.

Se på mig.

Vem skulle tro på den här som föreståndarinna?

Jag skulle.

YTTERDÖRREN SLÅR

Fru Sjunnesson, samtal.

-Jag har också något att säga herrn. -Jaså? Vad?

-Jag ber att få säga upp min plats. -Ursäkta?

Beklagar om jag ställer till besvär.

Jag har fått en annan anställning.

Jaså? Jaha. Ja, ja...

Då är det väl bara att tacka för åren som varit och önska lycka till.

Tack.

-Vad var det herrn ville? -Va?

Nej...en struntsak. Det kan bero.

Då var vi överens. Mycket bra.

-Vi vill prova gurkor, tack. -De här är fina. Köttiga.

Vi vill prova de mindre också.

När hushåll vill ha varor hemskickade skrivs varje kvitto i två exemplar.

-Är alla med på det? -Men hur ska det gå till utan häst?

Vi har ju talat om det redan.

En häst kostar 400 kronor. Vi har inte råd.

Jag förstår bara inte hur det ska gå.

Vi får klara oss med Jon och kärran.

Kan vi gå vidare? Nästa punkt: inköp av varor.

Barn, hur många bokstäver finns det i alfabetet?

-Gunnar. -28.

Ja, jävlar, vad han blev förvånad!

Har du fått betalt?

Du kunde gott be om påökt. De har väl så det räcker i den där snobbaffären.

Vi behöver mat.

Kom nu, rör på påkarna. Strejkmöte.

Jon, det låter för jävligt. Fortfarande.

Ventilen är trasig. Jag ska laga den.

-När? -När jag får råd.

Det har du sagt länge. Antingen lagar du den, eller så kommer du inte mer.

Gå ut?

Inte snava nu.

Stå still.

Han heter Birger.

Birger drog spårvagnarna innan de där elektriska monstren tog över.

-Vi fick honom för 94 kronor. -Fantastiskt!

-Vem ska vara kusk? -Jon har bra hand med honom.

Han var den siste som gick i pension, så han är ingen ungdom längre.

Ungdom är väldigt överskattat.

Tar du upp Svenska Hem med föreningen?

Inte omöjligt. Eller Hemska Sven som jag kallar dem.

Klokt. Att ta upp saker, menar jag.

De öppnar om mindre än tre månader.

Men det kan de glömma när Stockholms Specerihandlarförening öppnar moteld.

Ja, det tänker vi göra. Men jag vet inte hur.

Man kan ju inte hindra folk från att öppna affär eller handla där.

Men det måste ju förstås finnas varor att handla...

-Hur menar du? -Grossisterna kanske inte vill sälja.

Vad händer om de dumpar priserna? Om de arbetar själva, utan betalning?

Eller deras döttrar, mostrar? Hur ska vi seriösa då kunna konkurrera?

Vi måste bojkotta Hemska Sven!

Ingen säger emot dig så länge vi sköter det diskret.

Enskilda samtal med grossisterna. Ett lågmält, men tydligt budskap:

Specerihandlarföreningen handlar icke med nån som säljer till fruntimren!

-Är vi eniga? -Ja.

-Vad menar ni? -Vi nödgas avslå era förfrågningar...

...p.g.a. vissa överenskommelser med utomstående parter.

-Vilka parter? -Specerihandlarföreningen.

Vad har de med saken att göra?

Tyvärr.

-Nää! Vad är det för mening? -Vi kan lika gärna ge upp.

-Ge upp? -Vi får tänka ut en plan.

Tänka! Vad ska det vara bra för?

Nu tar vi oss samman.

-Ursäkta. -Ett ögonblick.

-Har ni avtalat tid? -Nej, men nu är vi här.

Vi kommer från Svenska Hem och vill diskutera varuinköp. Kontanta medel.

Dagmar?

Ruben... Det var längesen.

Ja, då. Specerihandlarna har varit här med sina önskemål.

En bojkott är det, inget annat. Men så lätt ger vi oss inte.

-Du har blivit stridbarare sen sist. -Jag har blivit äldre sen sist.

-Det har gått bra för dig. -Tja... Förmögen är väl att ta i.

Men jag har ju aldrig haft nån mer att försörja, så...

Jag såg i tidningen att din far gått bort.

Han var långt över 90. Ont krut, du vet.

-Ge mig er lista. -Och specerihandlarna?

De kan göra vad de behagar, jag är inte rädd. Även jag har blivit äldre.

-Hur känner du och herr Leman varann? -Vi var förlovade en gång i tiden.

-Var du förlovad? -Det var längesen.

Ett helt liv sen.

-Vad är det här? -Herrn sa att...ni ska till skärgårn.

Jag kanske inte har nämnt det, men jag har hyrt på Ljusterö i sommar.

-Det har du inte nämnt, nej. -Du har ju varit borta en del.

Men vi skulle nog må bra av lite luftombyte. Inte minst du, käraste.

-Vi åker så snart som möjligt. -Det kommer lite hastigt på.

-Åk, du. Jag kommer efter med barnen. -Nej.

-Vi åker tillsammans. -Jag har ju åtaganden här hemma...

Hörde du inte? Vi åker tillsammans!

Såvida du inte vill ägna dig åt nåt som är viktigare än dina barn?

Tack vare kolonialimporten har vi ändå kaffe, konserver och kryddor.

-Det är en början. -Det räcker inte.

Vi är tacksamma mot herr Leman, men vi måste också agera mot bojkotten.

Hur? Jag kommer inte på nåt vettigt.

Det hade ingen väntat sig heller. Du som hellre passar upp på maken.

Ska vi hålla oss till ämnet?

Ska vi söka upp Specerihandlar- föreningen och konfrontera dem?

Vi går till Kooperativa Förbundet. Vi kanske kan handla via deras agenter.

Är det möjligt?

Det är väl värt ett försök? Solidaritet kooperationer emellan.

Visst.

Jag pekade inte ut Lottie, jag pekade på fakta. Du försvarar henne alltid.

Det här är ingen bisyssla vid sidan av kvinnans äktenskapliga plikter.

-Vad är det med dig?! -Inget.

Kinna har rätt, jag lämnar er i sticket. Om jag hade kunnat välja...

Det handlar inte om mina skyldigheter gentemot Axel. Det är barnen.

Jag älskar dem mer än nåt annat. Så är det bara.

Barns lycka blir ens egen. Det finns ingen skiljelinje.

-Jag har kanske försummat dem... -Du behöver inte förklara.

Kanske var det du som gjorde det rätta, som aldrig gifte dig.

Det var inte bara mitt val.

Nu ska du åka i väg och inte ha dåligt samvete.

Jag lovar att skriva ofta och hålla dig underrättad.

Vi här på KF är imponerade, både av er rörelse och dess representant.

Ni har hjärtat i kooperationen och slåss för det ni tror på.

Ja, jag är ju verkställande direktör.

Vi hade gärna gett er vårt stöd...

Det handlar inte om pengar. Vi vill bara göra inköp via er.

Vi och Specerihandlarföreningen har samma grossister.

-KF kan dras in i konflikten. -Ja, risken finns.

-Och den kan vi inte ta. -Jag förstår.

Om det finns nåt annat vi kan göra, så tveka inte att höra av er.

Jag kunde kanske få bjuda ut fröken Boman nån kväll?

Jag tror inte det. Men tack.

Adjö.

Jag hittar ut själv.

Herr Nettelman.

Rum nummer 9. - Rum nummer 3.

Var så artiga. Rökt renkött.

Ren? En som gnäggat i så fall.

-Vi måste komma vidare! -Ja.

-Men inte med hjälp av KF, tyvärr. -Det var ett bra försök.

Vi får ta tjuren vid hornen. JAG får ta tjuren vid hornen.

Använd inte ordet "bojkott". Illojal konkurrens är vad det handlar om.

Du måste vara artig. Hon ska trots allt föreställa kvinna.

-Välkommen, fru Friman. -Fröken.

-Får jag presentera min hustru. -Fru Johannesson.

-Vill fru Johannesson delta? -Nej tack.

Jag sviker inte mitt kön genom att aspirera på det Gud menat för mannen.

Nej, hur skulle det se ut?

Men här inom hemmets ramar kan jag väl sitta med och lyssna på min make.

Så vänligt. En uppoffring, kan jag tänka mig.

Specerihandlarföreningen har inget emot en kvinnlig konsumtionsförening.

-Så ni stöder oss genom en bojkott? -Bojkott? Nej, nej.

-Det här handlar snarare om... -...illojal konkurrens!

Illojal mot vem?

Det som har väckt en del känslor bland våra medlemmar-

-är att ni vänder er till en förmögnare kundkrets.

Vi vänder oss till kvinnor från alla klasser. Så ni förnekar bojkotten?

-Vilken bojkott? -Kan damerna bara lägga fram bevis...

Ni ska få bevis! På vår envishet, om inte annat.

Tack för kaffet.

Lottie?

Lottie!

Är du en ängel... Mohlin behöver lite påfyllning här.

-Har han inte kommit än? -Nej.

Skolan slutade för över en timme sen.

Hur länge har han supit?

Sen han blev av med jobbet. Det är inte hans fel.

Det är inte ditt fel heller. Förstår du det?

I morgon är det söndag, det ska bli sol. Vill du åka med mig på utflykt?

-Hur har du det? -Jag ska inte klaga.

Barnen har det bra. Mycket sol och frisk luft.

Det är första gången han lämnar stan.

Ibland undrar jag om inte klassfrågan är viktigare än kvinnofrågan.

-Ska du inte ta honom till dig? -Är du galen? Han har ju en pappa.

Som vansköter honom. Han skulle få det bättre hos dig.

Jag har väl tänkt tanken nån gång, men vad har jag att ge ett barn?

-Jag skulle kunna vara hans mormor. -Vad gör det?

Han skulle få det bättre materiellt.

Du kan ge honom nåt som varken handlar om pengar eller ålder.

-Vad pratade du och Lottie om? -Livet.

Tror du inte jag förstår? Du försöker få Lottie att flytta till stan igen.

Lämna henne i fred! Lämna oss i fred!

Vi var lyckliga innan du började lägga dig i, så håll dig borta.

Lottie har funnit sig själv och slipper sånt som hon inte mäktar med.

Hon är tillfreds och harmonisk.

Tror du på det där själv?

Gunnar!

-Hej! -Hej.

-Älskling, kan jag göra nåt för dig? -Vad skulle det vara?

Vad som helst som gör dig lycklig.

Jag vill bara att du ska vara lycklig.

-Skulle jag få det? -Jag vet inte. Jag frågar dig först.

Du träffar pappa hur mycket du vill. Du bor bara inte med honom.

-Men med dig? -Om du vill, alltså.

Ja, jag vill. Om jag får.

Då vet jag det.

Det här är Themsen, floden i London...

Dagmar Friman.

Många faktorer avgör fostervård: graden av försumlighet i hemmet...

-Vad räknas dit? -Det bedömer nämnden.

Faderns vilja är en annan faktor, och vilket slags hem barnet kommer till.

-Som sagt, en rad olika hänsyn. -Jag förstår.

-Är gossen vanartig? -Nej, det skulle jag inte säga.

Synd. Det är en viktig faktor för nämnden.

-Tas pojkens vilja med i bedömningen? -Vad menar ni?

Barnavårdsnämnden lyder inte barns vilja. Vi ser till deras utveckling.

Om ni varken är gift eller ens har ett hem att erbjuda fosterbarn...

Nej.

Förlåt. Jag vet att det är sent, men jag gick förbi och såg att det lyste.

Jag skulle precis gå. Eller...jag menar... Kom in.

-Det är fint. -Det börjar arta sig.

Här låg en hattaffär. Vi har målat och byggt om.

Mycket fint.

Det stod här när vi kom hit. Fråga mig inte varför det är kvar.

PIANOT SPELAR

Jag trodde jag var färdig med sånt här, med att bli följd till porten.

-Har många gjort det genom åren? -Bara en.

Han gjorde det ofta för 30 år sen, och nu igen i kväll.

Ibland tänker jag att man är som ett gammalt träd:

Knotor och bark på utsidan-

-men inuti finns årsringarna från de träd man en gång var.

Precis så är det.

God natt, Ruben.

Dagmar...

Vi är inte unga längre, och många skulle nog tycka det vore för sent...

Jag har en våning och försörjning.

Inte för att du behöver försörjas. Du är självständig, och det ska du vara.

Men om du samtidigt kunde tänka dig att vara någons hustru...

Inte någons.

Men om det är din, så vill jag det gärna.

Jag har en fråga innan vi bestämmer nåt. Om barn...

Alltså...för mig är du alltid lika ung, och jag tycker mycket om barn.

Men jag trodde att du var lite för gammal.

Fosterbarn!

-Förlåt. -En pojke. Han är nio år.

Jag tror att ni skulle komma bra överens.

-Vad heter han? -Han heter Gunnar.

Gunnar...

Är det inte enastående romantiskt?

Det finns en socka för varje gammal toffel. Fröken Friman får ursäkta...

Dagmar! Emmy har rätt. Varken herr Leman eller jag är några duvungar.

Min salig man, viceamiralen-

-till åren kommen, men mycket kapabel och intresserad av...

Ja, lite snö på taket gör ingenting så länge det finns glöd i spisen.

-Kom, vi går och lyssnar. -Vi borde gå tillbaka.

Var inte så tråkig. Kom nu.

-Din orkester! Varför är du inte med? -Jag är ju med dig.

Jag som tyckte du var så stilig med din kornett.

-När spelar ni nästa gång? -Jag vet inte riktigt.

-Om ni uppträder kan jag komma och... -Kom nu. Vi går tillbaka.

Nej, nej. Det är ett missförstånd. Hallå? Missförstånd!

Bojkott...

Tore, linjen är dålig. Kan vi ses över ett glas i stället?

Måndag? Utmärkt. Då säger vi det. Hej med dig, Tore.

Tore Berger på Nya Dagligt Allehanda.

Han hade hört om Specerihandlar- föreningen och Svenska Hem.

Vi uppfattas som skurkar som uppmanar till bojkott.

Skurkarna är de förbenade fruntimren som sysslar med illojal konkurrens!

Just det. Illojal konkurrens.

-Bojkott - var fick de det ifrån? -Inte vet jag.

-Du får förklara hur det ligger till. -Ja. Pressen får inte skriva lögner.

Nej, hur skulle det se ut?

Då förstår jag hur saken ligger till.

-Det är värt en blänkare. -Folk har ju åsikter om såna kvinnor.

Om de dessutom utsätter hederliga och strävsamma handlare för konkurrens...

-Illojal konkurrens. -Just det. De lär inte bli populära.

-Vad säger bror? En till? -Absolut.

Bara tänk. Så länge de fick vänta på varann!

Och nu, till sist.

-Borde vi ändå inte stått vid kajen? -Och blivit nedtrampade? Nej tack.

-Bara några? -Nej, har jag sagt.

Men det är ju till prinsessan Margarethas ära. Daisy.

Hon kallas så inom familjen. Daisy.

-Prästkrage på det engelska språket. -Jaså?

-En? -En.

Har du läst det här?

Om "meningsskiljaktigheterna mellan specerihandlarna och Svenska Hem".

"Bojkott" nämns inte ens. Vi utmålas som samhällsfarliga vänsterkvinnor.

Inte klokt! Och vi vet vem som ligger bakom.

Frithiof Johannesson kan räkna med krig.

-Krig skulle bara göra saken värre. -Värre? Du ser ju vad de skriver.

Vi ska inte ge dem vatten på sin kvarn.

Vår egen prinsessa!

Med egen prins, kanske. Vi har nog sett hur det tittas åt somliga håll.

-Mest från mitt håll... -Tänk dig för.

-Ingen köper kon när mjölk är gratis. -Nonsens. Det är en man vi talar om!

Män vet inte alltid sitt eget bästa. Man måste tala om det för dem.

-Akta er! -Men vad i hela fridens namn?!

-Vad är det som händer? -Är ni oskadda?

-Nej, bort från fönstret! -Akta dig!

-Det är fyra män. -De måste ha läst artikeln.

-Gå inte ut! -Vem ska annars göra det?

Vad gör ni? Ge er i väg, era fega jävla stackare!

-Vad sa du? -Passa dig, du.

Sa du nåt?

Ynkryggar.

Vill ni slåss? Va? Gör det, då!

Men öppet och ärligt, man mot man!

Krossa fönster, vad är det för småpojksfasoner? Ge er i väg!

Bra!

Packa er i väg bara! Fega kräk, försvinn!

Väck med er och kom inte tillbaka!

-Kom, vi drar. -Jävla käring!

Det kan du gott ha. Ensam mot en hel hop. Du kunde ha blivit ihjälslagen!

Inte för att jag bryr mig. Om du nu tror det.

Först tänkte jag: "Norrmännen är här! Nu har kriget kommit!"

-Du var enastående modig. -Ja, enastående. Och jag visade dem!

-Och du med. -Ni var storartade, båda två.

-Lite mer? -Kanske några droppar för nerverna.

Inte för mycket.

Det har ju varit så mycket prat om norrmännen och unionen. - Stopp!

Jag skulle ju bara ha några droppar.

-Vackrare än så blir du inte. -Tack.

Du får väl gömma dig bakom kornetten när ni spelar härnäst. Var nu det är.

Jag vet ju inte, fastän jag gärna skulle komma och titta.

Ååh! Förstår du inte?! Jon Oskarsson.

Nästa gång du spelar ska du bjuda med mig! Så jag kan titta - på dig.

Och efteråt ska vi dansa - med varann.

-Det är klart jag vill. -Bra. Då var det bestämt.

Ååh!

Jag reser hem till stan.

Jag reser hem till stan med barnen.

Om jag stannar kvar här kvävs jag till döds.

Jag packar i kväll, och så tar vi båten i morgon bitti.

-Har du verkligen tänkt igenom detta? -Jag har inget val.

Du kanske vill skiljas?

Jag vill inte heller fortsätta så här. Då väljer jag hellre skilsmässa.

Då får det bli så.

Och du får ta konsekvenserna.

Barnen står under mitt förmyndarskap. Om vi skiljer oss stannar de hos mig.

Det är vad lagen säger.

Jag vet vad lagen säger. Men du skulle aldrig ta barnen ifrån mig.

Se på mig, Axel. Säg att du inte skulle ta barnen.

-Kan du vara ensam hela natten nu? -Inga problem. Jag vaktar.

Tar vi spårvagnen? Vi måste prata om vad vi ska göra.

Jag lovade gå förbi Ruben på kontoret. Vi behöver gå igenom...

Du tänker verkligen göra det? Du av alla människor ska gå och gifta dig!

Jag tänker inte ge upp min självständighet-

-och inte svika vänner eller ideal.

Men jag tänker gifta mig.

Och om min bästa vän vore glad för min skull, skulle jag tycka om det.

Men om det är omöjligt så tänker jag ändå gifta mig.

Ruben?

En anställd hittade honom för några timmar sen. Sannolikt slaganfall.

Han slapp plågor, om det kan vara till nån tröst.

Textning: Ulrika Jansson Svensk Medietext för SVT